Arkiv
Relativ politisk stiltje
Det har varit en relativt lugn och stillsam politisk vecka i Vänersborg. Och är fortfarande. Det är bara kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) och byggnadsnämnden som har träffats.
KSAU:s uppgift är, kan man säga, att förbereda kommunstyrelsens nästa sammanträde. Men det sammanträdet är inte förrän nästa vecka, på onsdag. Vad som avhandlades på KSAU får vi andra politiker, liksom övriga vänersborgare, inte reda på förrän på fredag (möjligtvis imorgon torsdag) då handlingarna inför kommunstyrelsens sammanträde skickas ut till ledamöterna och samtidigt publiceras på kommunens hemsida.
Rykten säger att Jonathan Axelssons (M) och min (V) gemensamma motion från september 2016 om ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring” avhandlades i KSAU och ska upp i kommunstyrelsen nästa gång. (Du kan läsa hela motionen här.)
Det hände ju en del när motionen hade lagts i kommunfullmäktige den 28 september 2016. Tjänstemän och politiker slog nämligen rekord i beredning…
På 8 timmar var motionen färdigbehandlad, dvs innan ens fullmäktiges protokoll var justerat – och lagligt. Tjänstemän på kultur- och fritidsnämnden hann utreda motionen, förvaltningschef Håkan Alfredsson underteckna den, Marika Isetorp, som kultur- och fritidsnämndens ordförande, fatta ett olagligt beslut att på delegation godkänna tjänstemännens yttrande och kommundirektör Ove Thörnkvist att, till sist, författa ett tjänsteyttrande från kommunkansliet – allt på 8 timmar! Beredningen var alltså klar dagen efter fullmäktiges beslut… Detta torde vara ett svårslaget svenskt rekord i beredning och behandling av en motion. Och kanske också ett svenskt rekord i antal olagligheter som begicks under en och samma beredningsprocess. (Vill du läsa mer om vad som hände så läs ”En ny kommunal skandal?!” och ”Skandal avvärjdes i kommunstyrelsen”.)
Som tur var fattade oppositionen i kommunstyrelsen senare beslutet att återremittera motionen. Efter denna återremiss har beredningsarbetet gått betydligt långsammare… Det har tagit 17 månader att utreda motionen. Men nu är enligt uppgift kommunkansliet färdigt. Det ska bli spännande att läsa svaret…
Byggnadsnämndens dagordning har varit publicerad på kommunens hemsida. Den innehöll dock inga som helst handlingar, bara vilka ärenden som skulle avhandlas. Det var lite tunt kan man tycka. Det känns inte riktigt som öppenheten är den bästa…
Byggnadsnämnden behandlade en del bygglov och en del detaljplaner, bland annat ”Detaljplan för Norra Sanden” och, framför allt, ”Detaljplan för delar av Skaven och Öxnered”. Tyvärr vet jag i nu-läget inte vad nämnden kom fram till igår, det blir till att vänta på protokollet.
Annars har Öxneredsborna varit mycket aktiva i frågan om den nya detaljplanen. De har verkligen synts i media. Senast idag, dagen efter byggnadsnämndens sammanträde, fanns det en insändare/debattartikel i TTELA. (Se ”En ”trafikinfarkt” väntar i Öxnered”.) Själv har jag tidigare bloggat i frågan. (Se ”Öxnered/Skaven – en ny stadsdel?”.)
Som sagt, det har varit en relativt stillsam politisk vecka i Vänersborg. I varje fall hittills. Nästa vecka har miljö- och hälsoskyddsnämnden och kommunstyrelsen sammanträden. Miljö och hälsas dagordning ligger ute på kommunens hemsida. I den kan man se att nämnden bland annat ska få information om Dahlbergs slakteri…
För övrigt noterar jag att TTELA:s nye ledaskribent Max Eskilsson har skrivit en intressant ledare om det beslut om ekonomiska ramar och den ”sociala inkluderingspotten” som S+C+MP röstade igenom på det senaste kommunstyrelsesammanträdet. Ledaren finns på nätet, imorgon kommer den antagligen i papperstidningen. (Se ”Projekttvång löser inte utanförskapet”.)
Nu ska jag skriva en interpellation till kommunstyrelsens ordförande!
En sann bygghistoria från Dalsland
Typiskt Sverige! Typisk svensk byråkrati!
Det är ungefär så man tänker när man får reda på Mats öde. (Mats är ett fingerat namn.)
Mats bor en liten bit norr om Sjung-Sjungområdet, i ett område som kallas Ekudden. Där äger Mats två fastigheter. Han bor permanent på den ena fastigheten och på den andra står en liten sommarstuga på 34 kvadrat, som varken har vatten eller toa.
För några år sedan drog kommunen VA till Ekudden. Det blev klart för ungefär två år sedan. Mats blev tvungen att ansluta sig – med båda fastigheterna. Men det hade Mats inget emot, trots att det blev dyrt. Det innebar nämligen att han skulle kunna bygga en åretruntbostad på sommarstugetomten till sin dotters familj. Vilket Mats och dotterns familj snabbt tog itu med. De ansökte om bygglov.
Och byggnadsförvaltningen gav bygglov den 12 april 2016. Eftersom sommarstugan låg på en strandtomt var det strandskydd i området och det betydde att Länsstyrelsen också skulle säga sitt. Och det gjorde Länsstyrelsen.
Länsstyrelsen nekade strandskyddsdispens… Länsstyrelsen menade att husets storlek, utseende och läge ”påtagligt skulle utöka hemfridszonen” och försämra ”allmänhetens möjligheter att nyttja strandområdet utanför tomtplatsen”. Det var således en totalt annorlunda bedömning än den Vänersborgs byggnadsnämnd hade gjort. Och Vänersborgs byggnadsnämnd är väl inte direkt känd för att fria hellre än fälla…
Mats dotter överklagade till Mark- och Miljödomstolen. Helt i onödan. Mark- och Miljödomstolen gick på Länsstyrelsens linje.
Mats dotter fick inte bygga. Trots att Mats hade betalat 153.000 kr till kommunen för att ansluta sig till VA-nätet.
Mats försökte igen. Han gjorde ändringar som Länsstyrelsen hade haft synpunkter på. Han ändrade framför all husets placering på tomten så att ingen del av den nya byggnaden placerades närmare stranden än den befintliga lilla sommarstugan. Och ansökte om bygglov och strandskyddsdispens igen.
Byggnadsförvaltningen gav den 22 augusti 2017 återigen bygglov och strandskyddsdispens. I samband med dispensen gjordes:
”en tomtplatsbestämning som innebär att en fri passage lämnas utmed stranden.”
Som villkor föreskrevs också att:
”tomtplatsen ska avgränsas med staket eller häck.”
Byggnadsnämnden skriver ganska mycket i beslutet. Den menar att dispensen inte motverkar:
”strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”
Nämnden skriver vidare att en särskild grund för dispensen är att:
”området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte”
Och att detta sker på en ”etablerad tomtplats”.
Sedan upprepar byggnadsnämnden det kanske viktigaste av allt:
”Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Slutet gott allting gott?
Nej.
Länsstyrelsen ville naturligtvis titta på ärendet en gång till… Och kom fram till att avslå strandskyddsdispensen – ytterligare en gång.
Jag måste säga att jag blir trött när jag läser Länsstyrelsens bedömning. Den innehåller skrivningar och motiveringar som egentligen inte hör till saken. Dessutom är Länsstyrelsens andra avslag (18 okt 2017) i stora delar en kopia av det första avslaget (21 juli 2016).
Jag kan hitta tre argument till Länsstyrelsens avslag.
”Om en ersättningsbyggnad däremot medför att hemfridszonen – eller det som besökande allmänhet upplever som hemfridszon – utökas mer än marginellt, motverkas strandskyddets syften.”
Hemfridszon är enligt Naturvårdsverket (se här):
”området närmast runt ett bostads- och fritidshus där den boende har rätt till ett privat område och att få vara ostörd.”
Naturvårdsverket fortsätter:
”Det är mycket svårt att ange ett generellt mått på hur stor hemfridszonen är runt ett bostads- eller fritidshus eftersom förutsättningarna varierar från fall till fall. Ibland finns givna, tydliga gränser för hemfridszonen såsom ett staket, en häck, en väg eller en gång- och cykelväg.”
Det är mycket svårt att ange ett mått på hemfridszonen skriver Naturvårdsverket. Och det är ju naturligtvis därför som människor sätter upp staket eller planterar en häck. Och det var självklart därför som byggnadsnämnden föreskrev att tomten på Ekudden skulle ”avgränsas med staket eller häck.” Länsstyrelsen skrev:
”det som besökande allmänhet upplever som hemfridszon”
Naturligtvis blir det än svårare att definiera en hemfridszon om avgörandet ligger i allmänhetens upplevelse. Det är möjligt att ”upplevelsen” är ett juridiskt begrepp, men i så fall känns juridiken tämligen ”flummig”. ”Upplevelse” är ju ett väldigt subjektivt begrepp och det blir då Länsstyrelsen som tar sig rätten att göra sig till talesperson för en tänkt allmänhet… Och notera, Länsstyrelsens tolkning delades inte heller av Byggnadsnämnden. Som utses av ett folkvalt kommunfullmäktige…
Som argument två anför Länsstyrelsen:
”Länsstyrelsen konstaterar att den föreslagna byggnaden skulle bli avsevärt mer dominerande än det nuvarande fritidshuset.”
Det är ju en sanning som inte går att säga emot. Det är klart att en åretruntbostad för en barnfamilj blir större än en sommarstuga…
Och…? Höll jag på att säga… Det känns återigen som ett mycket luddigt begrepp. Vem bestämmer att en byggnad blir alltför dominerande? I det här fallet naturligtvis Länsstyrelsen… Byggnadsnämnden i Vänersborg tyckte inte det.
Både de anförda argumenten ledde till Länsstyrelsens tredje, och möjligtvis avgörande, argument. Problemet är bara att här är Länsstyrelsen inte speciellt intresserad av att vara objektiv eller sanningsenlig.
”Det nya bostadshuset ger fortfarande ett avsevärt mer dominerande intryck … på bekostnad av en fri passage ner till vattnet som är allemansrättsligt tillgänglig.”
Det här stämmer faktiskt inte. Det är fri passage längs tomtgränsen. (Det syns väl ganska tydligt på bilden?) Och planterar man en häck här, som byggnadsnämnden föreskrev, så kommer huset knappt att synas…
Sedan drar Länsstyrelsen en slutsats som åtminstone inte Vänersborgs byggnadsnämnd drog:
”Risken är uppenbar att den fria passage som lämnats utmed stranden i praktiken inte kommer att tjäna sitt ändamål, utan att besökande allmänhet kommer att undvika att beträda stranden.”
Länsstyrelsen skriver om ”risken”. Risken? Som jag ser det är det återigen ett mycket subjektivt utlåtande. Vad är det som säger att Länsstyrelsen har rätt?
Jag får känslan, rätt eller fel, att Länsstyrelsen letar efter skäl och argument för att avslå hans ansökan. Det kan också noteras att detta tredje argument faktiskt inte fanns med när Länsstyrelsen avslog Mats ansökan första gången.
Det spelar ingen roll om kommunen, eller Mats, anser annorlunda. Länsstyrelsens tolkning gäller. Länsstyrelsen anser inte ens att en häck vid hemfridszonens slut, eller varför inte en högre mur, skulle kunna säkerställa allmänhetens fortsatta tillträde till klipporna vid stranden.
Länsstyrelsen skriver avslutningsvis:
”Länsstyrelsen bedömer sammanfattningsvis att det skäl för dispens som Byggnadsnämnden åberopat inte är giltigt.”
Länsstyrelsen måste anse att Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning är totalt inkompetent…
Mark- och Miljödomstolen gick vid överklagandet av Länsstyrelsen beslut återigen på Länsstyrelsens linje… En gång till.
Jag har varit ute och tittat på fastigheten. Det känns som om man måste vara väldigt enögd för att tycka som Länsstyrelsen gör. Det står helt klart att allmänheten både kan komma ner till stranden och vistas där utan att huset är ”i vägen”… Fast strand?
Det är inte mycket till strand. Det finns mest berg, sten och klippor vid sjökanten. Det är inte mycket att ligga och sola på och knappast ens att vandra utefter. Men det går, om man vill, med eller utan årentrunthus. Om man nu hittar dit… Det finns inte ens en skylt som talar om var Ekudden ligger.
Hur som helst så blir jag lite beklämd över hur stor makt enskilda befattningshavare/tjänstemän på en myndighet har över vanliga människors liv. Och hur subjektiv denna bedömning kan vara. Jag förstår att Mats känner sig som John Yossarian i Joseph Hellers roman ”Moment 22”.
Mats står nu där med en VA-anslutning för 153.000 kr till en liten sommarstuga – en anslutning som inte används. Det finns nämligen varken vatten eller toa indraget i sommarstugan. Mats skulle ju ha det kommunala VA:t till ett nytt åretruntboende…
Men inte nog med det. Kommunen vill att Mats betalar en årlig avgift på 2.019 kr för VA-anslutningen. Trots att han inte kan använda anläggningen. Mats pratade med kommunen. Jo, det var rätt. Han måste betala även om han inte använder kommunens VA.
Fast där undrar jag om kommunen har rätt… I lagen om allmänna vattentjänster, 24 §, står det:
”Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
…
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Vattentjänsten är ju inte ens inkopplad till huset… Inte ska väl Mats behöva betala…
Hur som helst.
Mats dotters familj, som ville bygga och bo på sommarstugefastigheten har gett upp. De har betalat runt 70.000 kr på ritningar och avgifter, och över 2 år har gått sedan de började ansöka… De orkar inte mer.
Mats känner att något är fel. Vad ska han göra? Mats vill inte ge upp.
Mats tycker att han alltid har ställt upp. Kommunen fick t ex dra VA-ledningarna över hans tomt till grannen för att det var mycket berg på vägen dit.
Men det har också varit en del problem med VA-dragningen. När kommunen grävde VA:t första gången jobbade Mats i Norge. När han kom hem så hade kommunen dragit ledningen långt ute på tomten. Vilket Mats naturligtvis inte hade godkänt. Och det går ju inte att bygga ett hus över ledningen. Det slutade med att kommunen var tvungen att gräva om ledningen.
På fastigheten där Mats bor permanent har han installerat ett godkänt minireningsverk som var knappt 3 år gammalt när avlopp och vatten blev indraget i huset. Han lämnade in kvitto för reningsverket till kommunen och det blev sagt att det skulle dras av 10% i åldersavdrag per år. Fem år har gått och Mats har inte hört något. Men hör och häpna. Idag, måndag, så ringde de från kommunen och sa att Mats skulle få betalt… Bättre sent än aldrig.
Länsstyrelsen har varit ute och tittat på sommarstugefastigheten. Mats fick inget besked om vad han skulle ändra på för att bygglovet skulle beviljas. Han fick beskedet att det bara var att söka igen. Och det var ju svårt tyckte Mats, när han inte fick reda på vad han borde ändra på. Men kanske var huset för stort. I det sista avslaget från Länsstyrelsen stod det:
”…den planerade byggnadens storlek och markanta exponering mot stranden…”
Ett hus på 165 kvm, utan garage (200 kvm med garage) var tydligen för stort. (Eller?) Mats tycker att det är normalt för ett åretruntboende för en barnfamilj.
Dessutom har grannar till Mats fastighet fått bygglov. De hade också strandtomter. Ett av dom nybyggda husen är på 278 kvm i ett mycket väl jämförbart område, fast det ligger en bit bort. En granne på Ekudden har ett hus på 168 kvm utan garage. Det finns för övrigt ganska många större åretruntboende i området… Det kunde jag, på plats, själv konstatera.
Mats förstår inte logiken.
Och det gör nog inte jag heller… Ett tungt argument för VA-utbyggnaden längs Vänerkusten var ju just att den skulle möjliggöra åretruntboende.
På kommunens hemsida står det (se här):
”I och med utbyggnaden av VA-ledningar ges bättre förutsättningar för utökad bebyggelse utmed Vänerkusten: fritidsboende kan omvandlas till permanentboende”
Det här gäller tydligen inte längre nu när det är färdiggrävt… Borde inte de som inte får bygglov få VA-pengarna tillbaka?
Handlar det om svensk byråkrati eller handlar Mats fall om något annat?
Gröna Klustret Nuntorp
Är det någon som kommer ihåg kvällen den 14 december 2016 när kommunfullmäktige i Vänersborg återremitterade ärendet om ett kommunalt köp av Nuntorp? (Se ”Ärendet Nunntorp”.) M+L+KD+V ansåg att det inte gick att fatta något beslut i frågan, eftersom det saknades både fakta och svar på en massa frågor. Inte ens några ekonomiska kalkyler hade presenterats.
TTELA:s journalist Niklas Johansson, som lyssnade på hela debatten i fullmäktige, konstaterade sakligt och objektivt i TTELA (se här):
”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”
Och:
”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”
Återremissen var i praktiken ett nej till att kommunen skulle köpa Nuntorp. Och det var nog tur det. Nu håller det på att hända saker med Nuntorp!
I onsdags var det ett möte på vandrarhemmet i Brålanda.
En projektgrupp, och en styrgrupp, har arbetat i huvudsak ideellt med Nuntorps framtid i ungefär ett halvår.
Det är svårt att starta något från ”scratch”, men efter mängder med tid i telefoner, vid datorer, på möten osv var det nu dags för projektgruppen att presentera resultatet av en förstudie och en plan för uppstart. Gruppen visade vad en massa engagerade och hårt arbetande brålandabor kan åstadkomma…
Namnet på hela projektet är bestämt till – ”Gröna Klustret Nuntorp”.
Idén är att skapa en miljö på Nuntorp som ska ge förutsättningar för utbildning, forskning och överföring av kunskap. Klustret ska bidra till hållbar utveckling inom de gröna näringarna och närliggande branscher.
Visionen för det ”gröna klustret” lyder:
”En regional mötesplats på Nuntorp,
med ett levande kunskaps- och utvecklingscenter,
som genom nationellt samarbete,
främjar hållbar utveckling och tillväxt av de gröna näringarna
i hela Fyrbodal.”
Och varför inte återge också målsättningen i sin helhet:
- ”Genom tillskapandet av ett kluster på Nuntorp vill vi skapa förutsättningar
för hållbar utveckling inom de gröna näringarna och närliggande branscher. - Forskning visar att klustermiljön, genom sin dynamik, väsentligt bidrar till
utveckling och innovation. Företag i vårt område får möjlighet till ökat
samarbete där olika synergieffekter uppnås. - Genom samverkan med företagsrådgivare ge stöd till nyföretagande.
- Utbildningsverksamhet avses ske behovsstyrd och är fördelaktig att
bedrivas i en klustermiljö med stora möjligheter till företagspraktik för
eleverna.”
På mötet redogjordes för vilka styrkor som fanns i området. En projektplan presenterades också, liksom klustrets tänkta sammansättning och samverkan. Projektgruppen informerade även om tankar kring utbildning och forskning & utveckling. Och här har det knutits många kontakter, bland annat med Naturbruksskolan i Dingle och Kunskapsförbundet Väst.
Gruppen tycks ha tänkt på, om inte allt, så på det mesta. De redovisade ett flertal intressenter och tänkta samarbetspartners på flera områden.
Naturligtvis blev den en del prat om organisation och pengar också…
En ekonomisk förening ska bildas. Medlem i föreningen ska en aktör i det Gröna Klustret kunna bli, men också en person, ”vilken som helst”, med grönt intresse.
Det beräknas att förberedelsearbetet för bildandet av den ekonomiska föreningen ska vara klart i maj och då ska ett årsmöte hållas där föreningen officiellt bildas och en styrelse utses. (Se bild nedan.)
Det är som i alla sammanhang den ekonomiska sidan som är en av de stora utmaningarna. Men projektgruppen är övertygad om att en ekonomisk förening är rätt väg att gå och att det finns många i området som vill att Nuntorp ska leva igen… Det tror jag också.
Jag kan väl lugnt säga att jag som utomstående blir otroligt imponerad av det arbete som har lagts, och läggs, ner i södra Dalsland. Det finns ett engagemang och en framtidstro i brålandabygden som är väldigt speciell. Bygdens invånare tar tag i saker, samarbetar och tycks avsätta hur mycket tid som helst för att omsätta sina visioner i praktiken.
Deltagarna på mötet utstrålade optimism. De tror att det kan bli något stort av det här. Och det tror jag också. Det gäller liksom att få allt i rullning, och jag tror brålandaborna är på rätt väg.
Robert Svensson, Melleruds starke man för några år sedan, och som var oerhört negativ och till och med föraktfull för kommunfullmäktiges återremiss, sammanfattade utvecklingen i slutet av mötet… Jag kan tyvärr inte återge Svensson ordagrant (jag hade stängt av datorn), men han menade att det nog var tur att inte Vänersborgs kommun köpte Nuntorp…
Och det är precis min åsikt…
S+C+MP: BUN och socialnämnden ska skära ner
Så har då kommunstyrelsen haft sammanträde. Sverigedemokraternas Kurt Karlsson var inte närvarande och hans plats togs istället av en moderat ersättare. Anders Strand var därmed SD:s ende ordinarie ledamot på mötet. Men det spelade ingen större roll. Strand sa inget, men avgjorde ändå två omröstningar…
På Vänsterpartiets hemsida (klicka här) kan man läsa ett utmärkt referat av ärendet kring budgetramsättningen. Och jag har tidigare beskrivit partiernas inställning i frågan tämligen noggrant i två bloggar (se ”Förslagen från M+L+KD och V” och ”Förslaget från S+C+MP”).
Igår onsdag var det alltså dags för beslut.
Som vanligt hade inte SD lagt något eget förslag och Anders Strand (SD) gjorde det tydligt att han inte heller tänkte rösta i frågan. Då stod utgången av omröstningen klar från början – förslaget från Marie Dahlin (S) och S+C+MP skulle få majoritet. Det spelade ingen roll hur de andra oppositionspartierna röstade. Vid lika resultat skulle nämligen Marie Dahlins röst fälla avgörandet. (Ordförandes röst fäller alltid avgörandet om det blir lika röstetal.) Sverigedemokraterna hade alltså, kan man säga, utan att säga eller göra något, eller rösta, avgjort frågan.
Kommunstyrelsens beslut, dvs beslutet av S+C+MP, innebär att en ”social inkluderingspott” ska skapas nästa år. Pengar till den ska avsättas genom att nämnderna får mindre pengar år 2019 än vad de fick i år. Nämnderna
och förvaltningarna, framför allt barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden, måste alltså nu börja planera för besparingar och nedskärningar. Det innebär att de måste sätta sig ner och se vad som ska skäras ner i verksamheten och vilka konsekvenser det får. Ett både tröstlöst, meningslöst och nedbrytande arbete. Alla vet ju att nämnderna, och i synnerhet BUN och socialnämnden, har stora behov av mer resurser. Behoven och utmaningarna är nämligen omfattande. Vilket S+C+MP alltså tycker ska mötas med minskade resurser…
För skolans del blir problemen egentligen ännu större. Skolan arbetar, som alla vet (utom kanske vissa styrande politiker), med läsår, och inte med budgetår. En nedskärning av de ekonomiska resurserna på vårterminen 2019 är därför knappast möjligt. Det går nämligen inte att ändra en organisation, dvs klassammansättning, scheman, tjänstefördelning etc, mitt under ett läsår. Skolans organisation i läsår betyder därför att skolan måste möta vårens nedskärningar (2019) med förändringar och nedskärningar redan under höstterminen 2018. Organisationen på hösten måste ju anpassas till vårterminens utseende. (Det är ju samma läsår.)
Skolan i Vänersborg har varit med om sådana här ogenomtänkta beslut förr. Och de är förödande för verksamheten. Det innebär att rektorers, förskolechefers och förvaltningens förutsättningar redan nu förändras. Redan nu måste frågor ställas – och besvaras: var ska vi spara 6,5 miljoner? vad ska skäras ner? ska klasserna göras större? ska pedagoger friställas? osv.
Och detta i ett läge där elevantalet har ökat med 800 elever under de senaste fyra åren. Och i ett läge där Vänersborg behöver behålla sina legitimerade pedagoger och locka till sig nya… Barn- och utbildningsförvaltningen försöker dessutom att just nu rekrytera rektorer och förskolechefer – vilka vill arbeta i Vänersborg och börja sin nya tjänst med att leta besparingar? Och kanske avskeda personal…
Barn- och utbildningsförvaltningen skrev i verksamhetsberättelsen alldeles nyligen att den önskade att barn och utbildning fick reda på de ekonomiska ramarna under tre år framåt för att kunna möjliggöra en bra planering och organisation. Och svaret från de styrande i S+C+MP blir – nedskärningar, besparingar!
Även om kommunfullmäktige fattar ett annat slutgiltigt budgetbeslut i juni, vilket inte är osannolikt om SD fortsätter att avstå från att rösta (i kommunfullmäktige, till skillnad från kommunstyrelsen, är M+L+KD+V större än S+C+MP), så är det i senaste laget, om inte för sent. I juni är planeringen och organisationen för förskolan och skolan i stort sett redan klar för läsåret 2018-2019…
Det är också oansvarigt av de styrande partierna att besluta om att inrätta en social inkluderingspott ett valår oavsett var pengar till potten ska komma ifrån. Såvida man inte tänker sig att använda sig av detta i valrörelsen. Vilket i så fall vore oseriöst och ännu mer oansvarigt.
Jag är helt övertygad om att samtliga partier i Vänersborg, utom möjligen (troligen?) sverigedemokraterna, är eniga om att den sociala inkluderingen är oerhört viktig för vår kommun. Oerhört viktig. Så viktig att det ogenomtänkta hafsverk till förslag som S+C+MP nu har röstat fram måste ersättas med ett annat, bättre och mer genomtänkt förslag, med en annan finansiering. Tanken om social inkludering är värd ett bättre öde än det förslag som ligger på bordet nu.
Tanken med en inkluderingspott är alltså mycket komplext och bör, om förslaget är allvarligt menat, utredas ordentligt innan det blir verklighet. Det är om inte annat viktigt att en sådan ”pott” blir bestående oavsett vem som styr i kommunen – och då bör alla de stora partierna vara överens. För som det är nu så är det ju inte ens säkert att inkluderingspotten blir verklighet… Valresultatet kan ju ge motståndarna till inkluderingspotten majoritet – och då blir den avskaffad innan den ens har skapats…
Gårdagens beslut av S+C+MP är synnerligen ogenomtänkt och jag hoppas att väljarnas dom ska falla tung över partier som försöker styra en kommun på sådana här lösa boliner.
Väljarna bör i valet också visa sverigedemokraterna att de inte kan acceptera att ett parti i Vänersborg inte kommer med ett eget förslag eller tar ställning i ett av årets viktigaste ekonomiska beslut. Det är både oansvarigt och skamligt av SD att bara sitta tysta och titta på och avstå från att rösta i den viktiga frågan om nämndernas budgetramar.
Lutz Rininsland lämnade en reservation. (Du kan läsa hela reservationen på Vänsterpartiets hemsida – klicka här). Vänsterpartiet kan inte acceptera att barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden ska tvingas till nedskärningar.
Och en sista liten reflektion i ärendet.
Det är synnerligen anmärkningsvärt att S+C+MP kalkylerar med SD:s beteende när de lägger fram förslag. De räknar nämligen med att SD ska avstå i kommunstyrelsen så att förslag går igenom. I kommunfullmäktige så räknar de istället med aktivt stöd av SD, bland annat genom att ta kontakt med SD innan viktiga omröstningar. Och det utan att partimedlemmarna i S+C+MP reagerar… Eller vet de inte om det?
SD avgjorde faktiskt ytterligare en omröstning igår. Denna gång genom att vara tyst – och rösta. (Ja, du läser rätt, Anders Strand röstade.)
Kommunstyrelsen behandlade ett ärende från barn- och utbildningsnämnden. Ärendet ska emellertid ända till fullmäktige för ett slutligt beslut.
Det handlade om att BUN vill att kommunfullmäktige ska besluta om att godkänna att BUN:
”tecknar avtal med extern hyresvärd för lokaler motsvarande fyra klassrum.”
BUN vill lösa den akuta lokalbristen för årskurs F-6 med att hyra in ytterligare nya moduler. Dessa moduler ska placeras vid Tärnanskolan. De är dyrare än vad snittkostnaden för skollokaler är i kommunen. BUN begär därför ett extra tillskott till årets budget 2018 på 325.000 kr och en ramökning nästa år på 781.000 kr.
S+C+MP beslutade att föreslå kommunfullmäktige att avslå, att säga nej till BUN:s begäran. Förskolans och skolans behov är nämligen inget som Dahlin (S), Carlsson (C) och Isetorp (MP) bryr sig särskilt mycket om.
Och det gör inte Anders Strand (SD) heller…
BUN får inga extra pengar. BUN får dra ner på något annat i verksamheten och använda de sparade pengarna för att betala modulerna själv…
M+L+KD och Vänsterpartiet tyckte att BUN skulle få pengar.
Är det inte val snart…?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer