Stefan Kärvlings blogg

Senast jag skrev om Kindblomsvägen var när jag kommenterade att Brunbergs Bygg AB hade presenterat ett alldeles eget ”Fair Play Certifikat”. (Se ”Stop digging”.) I samband med att Brunbergs certifierade sig själv som ”Fair Play” skrev företagets VD på Facebook:

”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”

Det är väl dock frågan om Brunbergs agerande vid Kindblomsvägen leder tankarna till just Fair Play… Kanske snarare precis tvärtom.

Som läsare av denna blogg vet, så har ett antal blåsutbor kämpat i åtminstone 10 år för att det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut ska få vara kvar som ett orört grönområde. Kommunen däremot har till skillnad från de boende i området velat att det ska byggas hus i en del av skogsområdet. Trots att det strider mot kommunens egen Grönplan. Men som så ofta tidigare, om naturintressen står mot ekonomiska intressen så är det naturintressena som får ge vika…

Kommunen ”vann” naturligtvis striden. Kommunen sålde därför marken, ca 3.218 kvm, till Brunbergs Bygg AB för 1,6 milj kr. (Via Salamandern ekonomisk förening. Se Ratsit.)

Det var tänkt att Brunbergs skulle bygga bostäder.

Brunbergs gjorde ritningar och kommunen gav bygglov. Grannarna överklagade emellertid. Den 4 september 2017 upphävde Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut. Bygglovet var inte lagligt. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!”.) Brunbergs gjorde om sina ritningar och byggnadsnämnden beslutade att godkänna dem – och ge bygglov. Grannarna överklagade återigen. Den 21 mars 2019 upphävde Länsstyrelsen ännu en gång byggnadsnämndens beslut… (Se ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.)

Brunbergs surnade till ordentligt.

Den 7 maj i år skövlades nämligen helt plötsligt hela skogen på Brunbergs mark. Skogen avverkades – och fanns inte längre… (Se ”Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”.)

Det var inte olagligt. (Det sägs emellertid att några träd på granntomterna åkte med av bara farten, och det är ju naturligtvis inte ok.) Enligt tf fastighetschefen på kommunen hade en bedömning gjorts av bygglovshandläggare att det inte behövdes något marklov för skövlingen av skogen.

Men Fair Play?

Brunbergs skövlade skogen trots att det inte fanns något bygglov. Trots att det inte var aktuellt att bygga precis nu. Företaget kunde ha avvaktat, väntat in byggnadsnämnden etc. Men nej. Skogen skulle bort. Till varje pris verkade det som…

Det var ett slag i ansiktet på grannarna till skogen. Skövlingen var helt klart sorglig, ledsam, bedrövlig, avskyvärd och onödig.

Nu har antagligen det sista kapitlet om skogen vid Kindblomsvägen börjat skrivas…

Brunbergs Bygg tänker nämligen inte längre bygga på marken. Företaget har inte längre något intresse av det skövlade skogsområdet. Brunbergs vill sälja marken.

Och det skriver samhällsbyggnadsförvaltningen att det inte möter något hinder:

”Gällande försäljningen är Salamandern Ekonomisk förening lagfaren ägare till fastigheten och har full rätt att försälja fastigheten till vem de vill. Fastighetsenheten/Samhällsbyggnadsförvaltningen har inget att säga till om i frågan.”

Så är det nog. Det jag emellertid funderar på är två paragrafer i köpeavtalet från den 25 januari 2017. I den första står det att köparen, dvs Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs Bygg), ska bekosta en vändplan för personbilar. Det bör väl fortfarande gälla antar jag…

I paragraf 10 står det att köpeavtalet endast gäller om:

”bygglovsansökan inkommit till kommunen senast 2017-07-25.”

Och det antar jag att så har skett – att en ansökan har lämnats in före detta datum alltså. Men… Ansökan har ju inte godkänts. Det finns inget bygglov. Har förutsättningen i köpeavtalet blivit uppfyllt då…? Och har inte avtalet uppfyllts, så antar jag att Fastighetsenheten/Samhällsbyggnadsförvaltningen fortfarande har något att säga till om…

För några veckor sedan fanns den här annonsen ute på Hemnet (se bild!):

Brunbergs hade uppenbarligen delat upp området i fyra tomter – och ville sälja varje tomt för 850.000 kr eller till högstbjudande. Hur det har gått med försäljningen vet jag inte, men jag antar att det inte har varit några större problem med att hitta köpare. Det kanske till och med har blivit budgivning.

Om Brunbergs fick sålt sina tomter (vilket jag förutsätter) så har försäljningen gett en inkomst på 3,4 milj kr. Det ska jämföras med de 1,6 milj som Brunbergs köpte marken för – en nätt liten förtjänst på 1,8 miljoner med andra ord. Jag antar också att även virket från skogen inbringade en del pengar.

Vänersborgs kommun har som vanligt gjort en dålig affär. Om kommunen själv hade sålt tomterna så hade kommunen tjänat dubbelt så mycket som de gjorde nu.

För övrigt ser jag ingen logik i kommunens hantering av tomter och försäljningar. I vissa fall säljer kommunen direkt, i andra säljer den till ett byggföretag som tjänar stora pengar (jämfört med insatt kapital) på att bara vara mellanhand och sälja vidare…

Till sist vet ju de flesta intresserade av skogen vid Kindblomsvägen att den redan är bebodd – av salamandrar.

För att salamandrarna inte ska lida skada har bland annat Länsstyrelsen beslutat om ”kompensationsåtgärder”. Så har t ex en damm anlagts. Frågan är om kommunen och kommunekologerna har följt upp åtgärderna och undersökt om de verkligen har fungerat. Om inte är det hög tid nu… Det vore faktiskt intressant att veta om salamandrarna finns kvar…

Vänersborgs kommun går emot utvecklingen i stora delar av världen. Där vill man skapa nya skogar. I Vänersborg gör man tvärtom, kommunen tar bort skogar… Stora delar av skogen vid Kindblomsvägen är borta… Och snart försvinner skogen vid Mariedal Östra…

Fair Play?