Stefan Kärvlings blogg

Mina fyra bloggar om Jonas vid Hästefjorden lockade väldigt många läsare. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Det var länge sedan som det var en sådan “trafik” på bloggen. Blogginläggen gav också upphov till många mail, meddelanden och telefonsamtal. Faktum är att det var lite av ett rekord i både kommentarer på bloggen och i upplysningar och “tips”. Jag minns inte ens att mina bloggar kring arenan eller kommunens jakt på Solvarm ledde till så många kontakter, alla för övrigt positiva (till mina bloggar alltså). Och det var faktiskt ganska många “nya” som hörde av sig, flera faktiskt från företagarhåll…

De flesta som hörde av sig hade saker att berätta. Det handlade t ex om att inte bygglov beviljades på en inhägnad tomt i Tenggrenstorp på grund av strandskydd – fast företaget redan hade byggnader på tomten. (Det var inte företagaren ifråga som själv ringde.) Det löste sig så småningom och företaget beviljades strandskyddsdispens. Vilket hade varit konstigt annars. Inte bara för att det redan fanns byggnader på tomten och att den aktuella detaljplanen hade upphävt strandskyddet, kommunen hade ju byggt en kretsloppspark strax bredvid, ännu närmare vattnet.

Fast visst är det konstigt att det lilla koloniområdet mittemot, ett stenkast på andra sidan kanalen, inte fick strandskyddsdispens… Byggnadsförvaltningen sa nej, men politikerna i nämnden sa ja. Länsstyrelsen avgjorde frågan genom att gå på förvaltningens linje. “Ägarna” av kolonilotterna är nu tvungna att riva sina små stugor och bodar, ta bort trädgårdslanden, bärbuskarna osv och lägga ner verksamheten. Och området kommer att stå tomt, och inom några år är det antagligen helt “igenväxt”… Marken ska nämligen inte användas till någonting, och kommunen lär väl inte sköta om den.

En person i byggbranschen berättade att när hans företag lägger anbud på byggprojekt i Vänersborg, så lägger de sig åtminstone 30% högre än de gör i andra kommuner, t ex Trollhättan. Orsaken är att byggena i Vänersborg i 99 av 100 fall blir dyrare än i andra kommuner. Byggnadsförvaltningen har nämligen alltid invändningar och hittar i stort sett alltid fel, som han sa. Och kommunikationen drar ofta ut på tiden, helt i onödan. Och allt innebär fördyringar… Jag vet inte huruvida det är sant, men jag har hört detta rykte många gånger genom åren. Och jag vet att företagaren är en seriös aktör som brukar veta vad han pratar om.

En annan person hörde av sig och hade synpunkter på miljö och hälsa. Hon hade haft att göra med förvaltningen när det gällde en enskild avloppsanläggning. Miljö och hälsa ställde enligt henne orimliga krav, det räckte inte med att anläggningen var godkänd i hela Sverige. Personen menade att miljö och hälsa, nu när miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har slagits ihop med byggnadsförvaltningen, har övertagit byggnadsförvaltningens negativa grundinställning att hellre stjälpa än hjälpa, hellre fälla istället för att fria…

Ja, det är ju inte de enskilda avloppen i kommunen som är skuld till hotet för vattnet i Vänern. I en nyligen utkommen och mycket alarmerande rapport kunde vi läsa (se “Ny rapport: Många läkemedelsrester och miljögifter i Vänern, Vättern och Mälaren”):

“Ett sjuttiotal läkemedel och ett trettiotal andra kemiska ämnen som är svåra att bryta ner har analyserats kring och i Vänern, Vättern och Mälaren som tillsammans förser tre miljoner svenskar med dricksvatten. 25 av de kritiska ämnena återfanns i mer än hälften av proverna i de stora sjöarna.”

Det vore kanske bättre att miljö och hälsa istället ägnade större kraft åt problemet med vattenkvaliteten i Vänern. Kanske en analys och ett kritisk granskande av kommunens avloppsreningsverk på Holmängen och i Brålanda hade varit på sin plats… 

Eller om det “läcker” på “soptippen” i Häljestorp. Det är i och för sig Länsstyrelsen som har tillsynsansvaret, men det torde även angå våra kommunala miljökontrollanter. I måndags skrev TTELA om den kontaminerade jorden från Trollhättan. (Se “Jättesanering på Stridsbergs gick snabbare”.) Enligt TTELA har 149.000 ton förorenade jordmassor (innehållande bly, krom och kolväten) från marken på Stridsberg & Biörck i Trollhättan körts till deponi i Häljestorp. Och frågan är om det har utförts regelbundna mätningar för att kontrollera om inget har lakats ur och runnit ut i grundvattnet eller omgivande vattendrag – vidare till Vassbotten.

Samtidigt hör jag att miljö och hälsa (egentligen heter den sammanslagna förvaltningen nu miljö- och byggnadsförvaltningen) håller på att ställa till det för familjen Solvarm och hans innovativa cirkulära avloppssystem i Sikhall – igen. Kommunens jakt verkar ha återupptagits. Kommunen vill… Ja, vad då? Vill kommunen fortfarande tvinga in familjen i det kommunala VA-nätet? Eller vill de få dem att flytta från kommunen?

Kommunens inställning och åtgärder gentemot familjen Solvarm gör många beklämda. Är det någon eller något som definitivt inte släpper ut t ex några läkemedelsrester i sjön så är det Solvarm och VA-systemet i naturhuset. Borde inte kommunen ägna sig åt viktigare saker? Som t ex kommunens avlopps- och reningsverk eller läckande kommunala ledningar…

Det går många rykten i Vänersborg om miljö- och byggnadsförvaltningen. Alla dom som jag återger i denna blogg har meddelats mig efter bloggarna om blåbärsodlaren vid Hästefjorden. De flesta ryktena har jag dock hört tidigare, från andra källor.

Anledningen är tror jag att det i de flesta fall ligger åtminstone några korn av sanning i de rykten och berättelser som cirkulerar i kommunen. Även om det är ur kommuninvånarnas perspektiv. Det kan självklart finnas ett annat perspektiv. Därför är det viktigt att följa upp ryktena och se vad som ligger bakom.

Kanske finns det någon läsare som har ytterligare fakta att bidra med…?