Arkiv
Sikhalls framtid avgörs (1)
Magnus Larsson bor på den så kallade Politikerhyllan i Sikhall. Han har växt upp i området, i trakterna kring Gestad och Sikhall. Och här vill han fortsätta att tillbringa sitt liv. (Se “Historien om Magnus Larsson (2)”.) Larssons huvudsakliga sysselsättning är jord- och skogsbruk. De pengar han tjänar investeras i mark och fastigheter. Det gör Larsson bland annat av den anledningen att han vill utveckla sin hembygd, sitt Sikhall.
År 2005 bjöds fastigheterna Sikhall 1:4, 1:6 och Sörbo 1:4 samt Sikhall 1:23 ut till försäljning. (Se streckade områden på kartan nedan.)
Det här var några fastigheter i så att säga centrum eller kärnan av Sikhall. Det var vad han hade drömt om och kämpat för i alla år. De var nödvändiga förutsättningar för att förverkliga drömmen om att kunna utveckla och göra Sikhall mer attraktivt. (I alla delar, hela livet.)
Magnus Larsson lät inte tillfället gå förlorat. Han bjöd på fastigheterna, lade det högsta budet och fick köpa dem 2005.
Då hände något som Larsson inte alls hade räknat med eller var förberedd på. Vänersborgs kommun meddelade att den tänkte förköpa fastigheterna av honom. Det betydde på ren svenska att kommunen tänkte expropriera Larssons mark.
Och så skedde också. 2007 slöt Vänersborgs kommun och Magnus Larsson en ”överenskommelse”. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver 16 år senare, år 2023:
“Under 2007 ingick parterna ett förlikningsavtal där kommunen förvärvade delar av ursprunglig fastighet med mark- och vattenområden kring Sikhalls Magasin, befintlig pir och parkering på udden. Förlikningsavtalet resulterade i dagens fastighetsindelning.”
Förvaltningen får det att låta som en frivillig överenskommelse mellan två jämbördiga parter. Så var det inte. Magnus Larsson motsatte sig förköpet/expropriationen, men den rättsliga processen dröjde och under hotet av att bli av med hela fastigheten så såg sig Magnus Larsson tvingad att gå med på en uppgörelse. Han hade alltså inte något val. Larsson vågade helt enkelt inte ta risken att kommunen förköpte/exproprierade rubbet. Det var därför Larsson skrev på. Det positiva var att han lyckades behålla större delen av sina fastigheter. Kommunen misslyckades med andra ord att tvinga bort honom från Sikhall. (Jag har skildrat denna historia i 25 bloggar, här hittar du del 1 av bloggserien och här del 25.)
I samband med förköpet/expropriationen styckade kommunen sönder Magnus Larssons nyförvärvade fastigheter på ett sätt som gjorde det omöjligt för honom att utveckla Sikhall som han hade tänkt. Kommunen tog de mest strategiska markområdena.
Magnus Larsson gav emellertid inte upp, han ville, och skulle, utveckla Sikhall. Larsson ville att en detaljplan skulle upprättas för Sikhallsområdet. Det var en förutsättning för utveckling. Den 19 maj 2015 beslutade också byggnadsnämnden att upprätta en ny detaljplan. Som skulle betalas av Magnus Larsson och några andra fastighetsägare i Sikhall… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det var för snart 8 år sedan…
Det krävdes och krävs fastighetsrättsliga lösningar för att upprätta en detaljplan, som skulle göra det möjligt för Magnus Larsson och fastighetsägarna i Sikhall att utveckla området. Fastighetsrättsliga lösningar kan t ex handla om att mark ska överföras från en fastighet till en annan eller att en gemensamhetsanläggning ska inrättas.
Vänersborgs kommun och Magnus Larsson har inte varit, och är inte, överens. Kommunen håller hårt på den mark som de förköpte/exproprierade av Larsson. Tjänstepersonerna vill helt enkelt inte förstå Larssons och de övriga fastighetsägarnas synpunkter. Därför har det inte heller funnits någon uppriktig och ärlig vilja till lösningar från kommunens sida.
Det har knappast hänt något under de snart 8 år som kommunen “arbetat med” detaljplanen. (Jämför med en blogg för en månad sedan – “I Sikhall intet nytt”.)
Men så händer det…
Nu på torsdag den 16 mars, i övermorgon(!), ska samhällsbyggnadsnämnden
behandla ärendet “Sikhall utveckling: Inriktning gällande fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken”. Förvaltningen har, tro det eller ej, lyft upp ärendet till nämnden. Tjänstepersonerna vill att politikerna ska bestämma “färdriktningen” för de fastighetsrättsliga lösningarna.
Och det är minsann på tiden. Det har gått alltför lång tid utan att några politiska beslut har tagits. Ärendet ska för övrigt sedan vidare till kommunstyrelsen för att slutligen avgöras i kommunfullmäktige.
Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har som vanligt lämnat ett underlag till politikerna i nämnden. Underlaget tar upp de fastighetsrättsliga lösningarna på tre “delområden” i Sikhall – förvaltningen kallar delområdena “Hamnen”, “Magasinet” och “Viken”. (Se karta nedan.)
På varje delområde redogör förvaltningen för två förslag. Alternativ 1 är samhällsbyggnadsförvaltningens förslag och alternativ 2 är Magnus Larssons.
De två alternativen är oförenliga. Och det vet förvaltningen – och det vet Magnus Larsson. Det är orsaken till att politikerna ska få avgöra. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:
“Arbetet med detaljplanen för Sikhallsviken har pågått sedan 2015 och har kommit till ett vägskäl där kommunen behöver fatta övergripande beslut om vilka mark- och vattenområden man är villig att avyttra till privat exploatör.”
Det här vägskälet har funnits i ungefär 6 år, men kommunen, och framför allt samhällsbyggnadsförvaltningen, har medvetet förhalat ärendet. (Se “DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år” och “DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)”.)
Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen är helt klara i sin uppfattning. Deras beslutsförslag till politikerna i nämnden lyder:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta om inriktning för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken i enlighet med förvaltningens förslag per delområde.”
Det framgår med all tydlighet att politikernas val huvudsakligen handlar om vem som ska äga vad i de olika delområdena, dvs i de områden som Magnus Larsson köpte 2005 och som Vänersborgs kommun förköpte/exproprierade delar av 2007…
Förvaltningens bestämda uppfattning är att politikerna ska besluta enligt förvaltningens förslag på respektive punkt. Det kan väl redan nu tilläggas att konsekvensen av ett sådant beslut skulle innebära att all utveckling i Sikhall stoppas.
Jag ska i kommande bloggar (antagligen två till) redogöra för de olika alternativen och naturligtvis också redogöra för mina synpunkter – om nu någon tvivlade på det…
Fortsättning följer i bloggen ”Sikhalls framtid avgörs (2)”.
Senaste kommentarer