Arkiv

Archive for 18 mars, 2023

Sikhalls framtid avgörs (3)

18 mars, 2023 1 kommentar

Anm. Bloggen är en fortsättning på “Sikhalls framtid avgörs (2)”.

I underlaget till samhällsbyggnadsnämndens behandling av ärendet i torsdags (se “Sikhall: SHB beslutar att inte besluta”) beskrev tjänstepersonerna i förvaltningen två alternativ på tre olika delområdena i Sikhall. Jag har redogjort för förvaltningens respektive Magnus Larssons förslag när det gällde delområdet “Hamnen”. (Se “Sikhalls framtid avgörs (2)”.) Det återstår att redovisa vad parterna anser om de fastighetsrättsliga lösningarna i områdena “Magasinet” och “Viken.

Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa/expropriera delar av Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. I området fanns Sikhalls magasin.

Magasinet ligger på en liten udde strax bredvid småbåtshamnen i Sikhall.

Expropriationen/förköpet innebar att Vänersborgs kommun också tog över det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson. Det var viktigt, skrev kommunen, eftersom byggnaden:

“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”

Och då var Vänersborgs kommun tydligen den rätte ägaren till magasinet… Tyckte i varje fall kommunen själv.

Nyttjanderättsavtalet hade upprättats den 23 april 1986 mellan de dåvarande fastighetsägarna och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Avtalstiden uppgick till 50 år, dvs avtalet gällde fram till och med 1 augusti år 2035. (Se mina bloggar “Sikhalls magasin”.)

I underlaget till samhällsbyggnadsnämnden står det att kommunen äger marken runt magasinet. Det är förvisso odiskutabelt att magasinet ligger på kommunens, av Magnus Larsson exproprierade, fastighet, Sikhall 1:4.

Men nyttjanderättsavtalet är inte helt lätt att tolka. I avtalet ingår nämligen även marken som byggnaden står på, och möjligtvis också hela udden. Detta trots att inte marken nämns i formuleringen om äganderätten. I paragraf 1 under delrubriken “Nyttjanderättsobjekt” definieras däremot själva objektet som nyttjanderättsavtalet handlar om:

“En ekonomibyggnad uppförd 1874 som havremagasin jämte tillhörande markområde på fastigheten Sikhall 1:4 i Gestads socken, Vänersborgs kommun i enlighet med bifogad kartskiss.”

Alltså också “jämte tillhörande markområde”. Det tillhörande markområdet definierades dels i en bilagd kartskiss (se bild; den röda texten har jag lagt in) och dels i avtalstexten:

“Markområdets norra gräns skall gå i södra kanten av befintlig väg till bryggan vid Vänern.”

I resten av avtalet, liksom i formuleringen kring ägandet, handlar det dock om nyttjanderätten till byggnaden och inte till marken. Det torde kunna bli en juridisk diskussion om detta, antar jag.

Kommunen har dock sin tolkning klar. Det är kommunens mark. Men om alternativ 1 antas i delområdet “Hamnen”, dvs förvaltningens alternativ som innebär att inga fastighetsgränser ska ändras i denna södra del av hamnområdet (se “Sikhalls framtid avgörs (2)”), så är kommunen villig att sälja marken runt magasinet. Det ska gå till så att kommunens fastighet styckas av och magasinsområdet blir en egen fastighet. Då skulle Magnus Larsson få full äganderätt till magasinet och marken skriver förvaltningen och fortsätter:

“Förvärvet medför att det inte uppstår en konfliktsituation avseende tolkningar av arrenderätten i framtiden”

Kommunens alternativ kan innebära att Magnus Larsson köper sin egen mark (till marknadsvärde) – bara för att undvika en framtida “konfliktsituation avseende tolkningar”. Var det någon som påstod att Vänersborgs kommun inte var mycket generös, och verkligen värnade om alla sina invånare…? Det tycks som helt självklart att äganderätten till marken ska redas ut innan eventuella markaffärer.

I Magnus Larssons förslag till fastighetsrättslig lösning för delområdet “Hamnen”, så skulle udden, där magasinet står, ingå i hans ägor. Så Larsson har så att säga samma alternativ för både delområdena “Hamnen” och “Magasinet”.

Förvaltningen för därför ett i detta sammanhang ovidkommande resonemang om vad Magnus Larsson har för avsikter med magasinet och udden. Det är säkerligen något som intresserar invånarna i kommunen och kanske också en och annan politiker. Men det är ju inget som har med ärendet om fastighetsrättsliga lösningar att göra. Detaljplanen, som bestämmer vad området sedan ska användas till och hur det får se ut etc, ligger ju på byggnadsnämnden.

Samhällsbyggnadsförvaltningen passar på att måla upp en del farhågor kring Magnus Larssons eventuella övertagande av äganderätten till “magasinsmarken”. Detta trots att förvaltningen faktiskt föreslår att Larsson ska få göra det. Det är motsägelsefullt kan man tycka, men varför inte passa på att ifrågasätta Larssons avsikter…

Förvaltningen beskriver Magnus Larssons planer för delområdet “Magasinet”:

“[Magnus Larsson önskar] att utveckla med ett bryggeri, bar och festlokal. För att kunna möjliggöra detta krävs det lokaler för logistik, kök, personalutrymmen osv vilket är tänkt att ligga i den nya byggnaden framför Magasinet sett ifrån Vänern … [Larssons] önskan är att skapa en hamnmiljö runt Magasinet i stil med vissa orter på västkusten där det är möjligt att ta båten till restaurangen. Båtplatserna … vid krogen skulle öronmärkas till kroggästerna och inte innefattas av hamnens båtplatser för uthyrning.”

Magnus Larsson vill alltså uppföra en byggnad till i området. Orsaken är naturligtvis att det knappast går att göra något med själva magasinet. Sikhalls Magasin förklarades ju som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:

“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras.”

Det går alltså inte att dra in VA, bygga toaletter, personalutrymmen, nytt kök osv i magasinet. Det är alltså därför det måste till en ny byggnad. Och utan denna byggnad kan inte magasinet få den roll som Magnus Larsson önskar. Så enkelt är det.

Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver om Larssons idéer och planer:

“Förvaltningarna har inte tagit ställning till förslaget då detta kan innebära en påtaglig skada på byggnadsminnet.”

“skada på byggnadsminnet”? Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Vem är det som har sett till att Sikhalls magasin har förfallit genom att inte göra någonting? Ja, inte är det Magnus Larsson i varje fall…

Magnus Larsson vill ju göra allt för att inte skada magasinet. Det var ju därför han tog över nyttjanderättsavtalet. Han såg ju vad som hände med magasinet. Byggnaden förföll. Det är fuktskador, väggen mot sjön ser ut att falla ihop när som helst och taket är på väg att rasa in. Magasinsbyggnaden är i ett uruselt skick. Den används inte längre, varken som museum eller festlokal.

Skulle Magnus Larsson skada magasinet?

Förvaltningen har även andra farhågor:

“En utökning av fastigheten skulle kunna medföra en risk att området inte hålls tillgängligt för andra än besökarna till krogen och Magasinet vilket kan resultera i att besökare till området upplever att området är exkluderande”

Enligt förvaltningen har Länsstyrelsen i ett samrådsyttrande framfört:

“området runt magasinet är av stor vikt för allmänheten och allmänhetens tillträde. En utökning av byggrätten eller fastigheten skulle kunna för[an]leda en inskränkning [av] strandskyddet och inskränka förutsättningarna för allmänhetens tillträde”

Länsstyrelsen framförde också att:

“området runt magasinet inte får förvanskas”

Det är väl kul med positiva myndigheter…?

Det ser ut som, i varje fall om kommunen och Länsstyrelsen får bestämma, att Magnus Larsson kan få en fruktansvärt dyr men alldeles egen privat festlokal i Sikhall – där bara han och hans vänner kan sitta och äta en köpt pizza…

Samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår trots allt att Magnus Larsson ska överta magasinet. Det beror på, tror jag, att kommunen vill bli av med en förfallen byggnad som skulle kosta miljoner att renovera. Den bjuder därför Larsson på en lockande “morot”:

“Förhållandet skulle också kunna bli det motsatta, dvs. det finns en chans att det blir mer inkluderande än idag. En utökning av fastigheten och verksamheten kan skapa en besökspunkt och bättre tillgängliggöra området för besökare.”

Med de restriktioner som kommunen och Länsstyrelsen tycks vilja sätta upp…?

Kommunen vill sälja delområdet till Larsson, kommunen är inte dum. Men det är inte Magnus Larsson heller. Jag tror inte att han tänker bli lurad.

Fortsättning i bloggen Sikhalls framtid avgörs (4)”.

Anm. Om du vill ladda ner och studera underlaget från samhällsbyggnadsförvaltningen kan du ladda ner det här: “Redogörelse och sammanställning av beslutsunderlag”.

Bloggar i denna serie:

%d bloggare gillar detta: