Arkiv
Fett i TTELA
TTELA har haft två artiklar om mat som tilldrar sig mitt intresse. Så klart.
I den ena artikeln, som handlar om hur det så kallade mysgodiset på fredagskvällarna tär på hälsan, hänvisas till läkaren Andreas Eenfeld. Andreas Eenfeld är en av de allt fler läkare som rekommenderar lågkolhydratkost, dvs LCHF. Han har för övrigt skrivit en mycket bra bok i ämnet som heter Matrevolutionen. Den rekommenderas varmt. (Kan beställas här.)
Andreas Eenfeld motsätter sig de kostråd som Livsmedelsverket och andra går ut med, dvs att människor ska undvika fet mat. Statliga myndigheter, både i Sverige och framför allt i USA, menar som bekant att ju mindre fett maten innehåller, ju friskare och smalare blir vi. Sverige har till och med en symbol för fettskräcken, nyckelhålsmärkningen.
Kostråden har som bekant misslyckats totalt. Sveriges befolkning, för att inte tala om USA:s, är fetare än någonsin. Välfärdssjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier mm har ökat enormt sedan de moderna kostråden basunerades ut.
Misslyckandet för kostråden är så kapitalt, att man nu börjar ”bota” fetma genom att operera bort människors magsäckar!
Sanslöst!
Och i denna anda handlar den andra artikeln i TTELA.
I Trollhättan, skriver TTELA, finns nu en metod att spränga bort fett. Metoden ska tydligen vara bättre än operativa ingrepp. I artikeln säger ”sprängexperten” att
”Fettet tas upp av kroppen och kommer ut när man kissar.”
Det här låter oerhört skumt. Mitt råd är: om det kommer klumpar av fett när ni kissar, så ring omedelbart närmaste vårdcentral!
”Fettdroppar i urinen är sällsynt. Kan ses vid kraftig lipemi (svår diabetes, lipoidnefros, etylism) eller om något lymfkärl i urinvägarna brustit.”
Det finns inga genvägar: våra kroppar är produkter av vad vi äter. Istället för att anpassa våra kroppar till maten, så bör vi naturligtvis anpassa maten till våra kroppar.
PS. Vet inte om ni såg kommentaren, från signaturen Kalle Anka, på mitt förra inlägg om rektorsorganisationen. Kommentaren var så bra att jag återger den här.
”Alla manliga rektorer har ju lämnat rektorsskapet i Vänersborgs kommun och flyttat till Trollhättan. Att männen i en yrkesgrupp lämnar över till kvinnorna brukar ju vara ett tydligt tecken på att arbetet inte ger lön för mödan.
Tydligt är ju också att i Vänersborg krävs simultankapacitet för att klara jobbet…. och då återstår ju bara kvinnliga utövare eller?
… med undantag för Javette naturligtvis, som verkligen måste ha kontakt med sin kvinnliga sida med tanke på att han numera ska utföra två uppdrag som förvaltningschef… eller är det så att arbetsuppgifterna inte är särskilt omfattande eller krävande möjligtvis…”
Den nya rektorsorganisationen
Det finns fler TTELA att bläddra i efter semestern. Jag fastnar för nyheten från den 29 juli, ”Rektorernas ansvarsområden delas upp”. Återigen blir Barn- och ungdomsförvaltningens, och numera också Gymnasieförvaltningens, chef Kent Javette intervjuad. Denna gång gäller det den nya rektorsorganisationen.
Det är egentligen en gammal nyhet, som jag redan har skrivit om. (Se Brev från Arbetsmiljöverket till BUN.)
Det tycks mig som om TTELA och Kent Javette gör en stor sak av den nya organisationen.
”Det kommer att bli en förbättring för rektorerna att kunna klara uppdraget. … Vi vill ha en tydligare organisation helt enkelt. Jag tror att det blir bättre med ett ansvarsområde, det blir lättare att hålla ihop.”
Kent Javette ger intrycket av att idén till den nya och, enligt Kent, tydligare organisationen kommer från honom själv. Sanningen är den, att omorganisationen är en direkt följd av den nya Skollagen som trädde i kraft 1 juli. I den så finns det inte längre några rektorer på förskolorna. Förskolorna ska ledas av en förskolechef, inte en rektor.
Med andra ord, för att uppfylla den nya Skollagen, måste rektorsorganisationen göras om. ”A man’s gotta do what a man’s gotta do.” Typ.
Trots den förändrade rektorsorganisationen är jag ändå inte säker på att den uppfyller Skollagen. I Skollagen står det nämligen i 2 kap 9§:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
Det står en (1) rektor. Den Centrala skolenheten 7-10, som består av Torpaskolan, Tärnan och Vänerparken, har tre (3) rektorer.
För att få mer kött på benen när det gäller Skollagens 2 kap 9§, så tittar jag på förarbetena till den nya Skollagen. På sidan 250 läser jag:
”Begreppet skolenhet är därför inte nödvändigtvis synonymt med rektorns ansvarsområde eller andra organisatoriska indelningar som skolhuvudmannen beslutar om. En skola är ofta detsamma som en skolenhet, men behöver inte nödvändigtvis vara det. I t.ex. glesbygdskommuner kan det många gånger vara naturligt att en rektor har ansvar för flera skolenheter. Det väsentliga är att ledningen av den enskilda skolan klart åvilar en rektor. Det ska vara tydligt för skolans personal, elever och elevernas föräldrar, vem som har ansvaret för ledningen och samordningen av det pedagogiska arbetet, liksom för verksamhetens inre organisation och vad detta ansvar innebär. En elev ska aldrig kunna ha mer än en rektor.”
Utifrån detta kan jag inte annat än tvivla på att den organisation Vänersborg får på rektorssidan verkligen följer Skollagen. Lösningen kanske blir att kalla Centrala skolenheten för Centrala skolenheterna….
Piskan har också vint från Arbetsmiljöverket. Den 1 juli damp det ju ner ett brev till kommunen från Arbetsmiljöverket, där det stod:
”Arbetsmiljöverket överväger att besluta om ett föreläggande mot er.”
Brevet handlade om rektorernas arbetssituation. Den nya rektorsorganisationen är enligt Javette även en åtgärd för att möta kraven från Arbetsmiljöverket… fast hur tänker han då?
Den nya rektorsorganisationen är enligt min mening ofullständig om den ska ha någon som helst påverkan på rektorernas arbetssituation. Den har helt enkelt fel utgångspunkter. Den försöker uppfylla Skollagens krav (vilket är ett måste), men i resonemanget utgår Javette från att det idag finns rektorer som inte har tillräckligt med arbetsuppgifter. Detta kan man utläsa i förvaltningens svar till Arbetsmiljöverket:
”En försvårande faktor i sammanhanget som verksamhetscheferna påtalar, är att man har många skolor och förskolor och att barn- respektive elevantal varierar mycket mellan de olika förskolorna/ skolorna. Det gör det svårare att använda resurserna på ett optimalt sätt samt att få till en jämn fördelning mellan rektorerna.”
Antalet rektorer ökas inte med den nya organisationen. När cheferna på förvaltningen säger ”få till en jämn fördelning mellan rektorerna” kan det alltså bara betyda, att de anser att det i nuläget finns rektorer som har för lite att göra!
Det stora problemet för förvaltningen tycks således vara, att få dessa rektorer som har för lite att göra, att hjälpa de som har för mycket att göra.
… fast Arbetsmiljöverket verkade inte tycka att någon rektor hade för lite att göra…
Kent Javette säger vidare i TTELA:
”Det är även tänkt att rektorernas administrativa börda ska bli lättare framöver. Det ska bli lättare att få assistent eller handledarhjälp för att klara pappersarbetet.”
”Pappersarbetet”? Jag är tveksam till att vad rektorerna behöver är hjälp med det ”tekniska” skrivandet, typ renskrivning. Om det finns sådana här uppgifter kan jag garantera att assistenter redan nu sköter om det. Nä, den ”administrativa bördan” består av alla s k ”administrativa arbetsuppgifter”*(se nedan) som är tunga.
Jag tror inte att Kent Javette är riktigt klar över vad rektorernas arbete handlar om.
Om den nya organisationen säger Javette vidare:
”Åsikterna i rektorsgruppen, om det nya, har varit delade, men mestadels har reaktionerna varit positiva.”
Han säger lite senare också:
”Jag tror att de flesta tycker…”
Kent Javette vet uppenbarligen inte riktigt vad rektorerna tycker – bara att några är mot. Och sanningen är att hela rektorsorganisationen inte har utarbetats i dialog med rektorerna – organisationen har utarbetats över huvudena på rektorerna.
I det ovan citerade brevet från Arbetsmiljöverket står det:
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Vi får se om förvaltningen följer Arbetsmiljöverkets råd och lyfter frågan till politikerna. Av TTELA:s artikel kan man inte ana detta, tvärtom. Men vi får se vad Barn- och Ungdomsförvaltningen skriver i sitt kommande svar till Arbetsmiljöverket.
Kanske bör BUN:s ordförande ta initiativ och lyfta frågan?
Med andra ord, jag tror tyvärr inte att den nya rektorsorganisationen leder till en bättre arbetssituation för rektorerna i Vänersborg.
Vad anser jag då vara en bra organisation för rektorerna?
Ja, hur rektorsorganisationen ska se ut står ju i Skollagen – en enhet en rektor. Organisationen i sig är inte problemet och kan heller inte lösa de problem kring rektorernas arbetsbörda som Arbetsmiljöverket påtalar.
En ”ny rektorsorganisation” måste kompletteras med en renodling av de arbetsuppgifter som åläggs rektorerna i Vänersborgs kommun. Låt rektorerna syssla med det de ska göra utifrån det nationella uppdraget och UTAN tidskrävande ”tilläggsuppgifter” eller inblandning från förvaltningen! I en mål- och resultatstyrd verksamhet ska cheferna/rektorerna ges förtroendet att välja vägen till målet och förvaltningen ska följaktligen förse cheferna/rektorerna med förutsättningar för arbetet – inget annat! Det tycks vara helt klart att arbetsuppgifterna i dagsläget är för många för en ensam chef/rektor och att det pedagogiska huvuduppdraget oftast hamnar sist i ”måstelistan”. Även efter en renodling är det troligt att chef/rektor behöver ”hjälpredor” av olika slag för att bereda, utföra eller efterarbeta vissa ”ärenden” utifrån det nationella uppdraget.
Vänersborg måste lära av exemplet Nossebro. Nossebro gick ju från att vara en av de sämsta skolkommunerna i Sverige till att väldigt snabbt bli en av de bästa.
Det som förändrades i Nossebro var enligt en person från Högskolan i Borås:
”Den viktigaste faktorn … att man ser till att en rektor, en grundskolechef i det här fallet, får mandat ifrån ledningen, legitimitet i organisationen för att arbeta med pedagogiska frågor som huvudfråga. Det är det som är det väsentliga. Man kan inte belasta rektorer med allt ifrån budget, fastighetsskötsel och personalfrågor samtidigt som man ska bedriva ett pedagogiskt ledarskap. Och det har man lyckats enormt bra med i Essunga. Och det vill jag påstå är kanske det viktigaste. Det man har gjort är inte revolutionerande i sitt innehåll. Det som är revolutionerande, det är att man på så kort tid vänt en dålig trend till en positiv.”
—–
* I Vänersborg har rektorn en mängd uppgifter som går utöver det statliga uppdraget.
Rektorn i Vänersborg har följande uppdrag:
- Ansvar för RA-planer med kommunala mål.
- Ansvar för kvalitetsredovisning.
- Budgetansvar med rapporter och uppföljning
- Upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, handlingsplan vid större störningar, riskombud och ansvar för upprättande av riskbedömning, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, rutiner kring snöröjning, rutiner kring arbeten som utförs på skolan, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan samt lås och larm.
Det räcker inte. Rektorn har ett personalansvar som innebär:
- Medarbetarsamtal
- Lönesamtal — lönesättning
- Kompetensutveckling
- Rehab plan samt uppföljningsarbete
- Samverkan med facken
- Utvalda mål ur arbetsmiljöplan
- Handlingsplan hot och våld
- Introduktion nyanställda
- Jämställdhetsplan
- Rapporter om tillbud och skador
- Kvalitetssäkring av verksamheten
- Bemanningsmöten i samverkan med personalsekreterare där rektors arbete stäms av.
Rektor har ett tillsynsansvar över fastigheten, uppföljning av nybyggnation och skyldighet att göra felanmälan.
Rektorn har också hand om organisationen, tjänstetillsättningar (med rekrytering, intervjuer och referenser) och schemaläggning.
—–
En annan viktig nyckel till en förbättring av skolresultaten är naturligtvis att det finns tillräcklig med lärare och andra vuxna i skolan.
PS. Tidigare inlägg om rektorns arbetssituation i Vänersborg:
Rektorn
Rektorn i Vänersborg
Huvudman: Vänersborgs kommun
Bandysommar? Sommarbandy?
Efter att ha kommit hem från en semesterresa till det heta Turkiet, har jag nu bläddrat igenom alla TTELA. Det är viktigt att inte missa något…
Veckan som gått verkar ha varit relativt händelsefattig (sett till det politiska livet i Vänersborg alltså). Om det beror på att de flesta har semester, så ock politiker, eller att de styrande moderaterna och folkpartisterna är ovanligt färglösa och intetsägande, eller att de mer färgglada pojkarna Ljunggren och S Anders inte längre sitter vid kommunens roder, eller att TTELA inte hittar nyheterna – det vet jag inte. Kanske är det en blandning av alltihop.
Det har dock hänt så pass mycket att det räcker till en blogg. Minst. (Men då tar jag hjälp av kommunens diarier.)
Det är inte alltid det händer så mycket positivt i kommunen, särskilt inte när det gäller investeringar – och kostnader. Men nu har det hänt! Utbyggnaden av den första etappen av VA-utbyggnaden (Vänerkustprojektet) har blivit 7 miljoner kr billigare än beräknat! Fantastiskt. Synd att andra investeringar i kommunen inte har skötts av folk som besitter de nödvändiga kunskaperna. Nu får vi hoppas att resten av VA-utbyggnaden kommer att fortsätta i samma spår.
Bandyvännerna (jag räknade mig till dem fram till arenaplanerna!) gläds väl också över nyheten, att isen snart ligger blank och gnistrande i arenan. Spolningen pågår för fullt. Det ska ordnas bandyskola och dessutom ska kommunens älskade IFK snöra på sig skridskorna och ge sig ut på pisten.
Idén med is och bandy i en kall hall på sommaren tycks kanske vara en kreativ idé, men jag förstår inte hur man kan tro att bandy på sommaren skulle vara populärare än bandy på vintern. Det är väl inte direkt en förlängd bandysäsong som är lösningen på arenans ekonomiska problem. Sommar med bandy eller bandy på sommaren lär ju i varje fall inte bli billigare för skattebetalarna. Visst ser man hur personal- och elkostnaderna skjuter i höjden de 2 veckor (ungefär) som det tar att göra i ordning isen? Och även fortsättningsvis. För att inte tala om hur de 8-9 grader som arenan ska hålla, omöjliggör andra evenemang även på sensommaren och hösten när Sverige kommer igång efter semestrarna…
För skattebetalarna är den tidiga isen ingen höjdare… (Egentligen är isen ingen höjdare för skattebetalarna överhuvudtaget…)
När det gäller arenan läser jag också i TTELA att
”De långvariga ekonomiska diskussioner angående betalningar för bygget av Arena Vänersborg närmar sig en uppgörelse.”
”Långvariga”? Det är snällt sagt. Diskussionerna med företaget Fyrkanten från Lidköping har pågått länge nu. Över ett år. Liksom diskussioner med BIAB. När det gäller den större tvisten med WSP pågår inga förhandlingar. Den ”oenigheten” ska så småningom upp i tingsrätten.
Resultatet av förhandlingarna med Fyrkanten vill inte förvaltningschef Kent Javette delge invånarna i Vänersborg. Förvaltningschef Javette filosoferar däremot i TTELA:
”Det är inte klart förrän det är klart.”
Uttalandet påminner om John Waynes klassiska cowboy-ordspråk:
”A man’s gotta do what a man’s gotta do.”
Tänkvärda ord, både från Hollywood och Vänersborg.
När jag tar en koll i kommunens diarium så är uppgörelsen med Fyrkanten faktiskt klar, och blev så 25 juli, senast. Undrar varför inte detta står i TTELA? Eller varför inte Kent Javette sa detta när han intervjuades? ”Det är inte klart förrän det är klart.” Men det var ju klart! Eller har Javette fått order om tystnad, ”A man’s gotta do what a man’s gotta do”?
Det är överhuvudtaget svårt att förstå orsaken till hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna. Det är inga större summor det handlar om. Men kanske är det detta som är orsaken? Genom att sekretessbelägga allt så länge som möjligt, får man skattebetalarna att tro att kommunen har en chans att få tillbaka åtskilliga miljoner för arenabygget?
Så här skriver Advokatfirman Lindahl i Malmö, firman som för kommunens talan, i ett mail den 25 juli till Fyrkantens Ventilations AB – och med kopia till Kent Javette:
”Jag får härmed, för Vänersborgs kommuns (”Kommunen”) räkning, bekräfta en uppgörelse med Fyrkantens Ventilations AB (”Fyrkanten”) enligt följande. Beloppen är exklusive mervärdesskatt.
Kommunen erlägger återstående del av entreprenadsumman, 143.275 kronor.
Kommunen erlägger betalning avseende Fyrkantens fakturor nr 20100013 (frysskada 5701 avfuktare) om 91.428 kronor, nr 20100014 (frysskada 5705 Restaurang) om 34.184 kronor samt nr 20110835 (kostnader för samordnad slutprovning respektive ändring av funktioner på 5701 i samråd med Håvac) om 45.619 kronor.
Det totala beloppet Kommunen skall erlägga till Fyrkanten i enlighet med ovan uppgår till 314.504 kronor.
Efter att betalning har erlagts i enlighet med ovan har Fyrkanten inte några krav gentemot Kommunen, av vad slag de än må vara.”
Kommunen ska alltså betala 314 504 kronor till Fyrkanten. Inga pengar tillbaka med andra ord! Och 314 504 kronor? Är inte det en skitsumma i sammanhanget? Vad har Lindahl kostat kommunen för den tid som uppgörelsen arbetats fram? Garanterat mer än 314 504 kr.
Ibland undrar jag vad Vänersborgs kommun sysslar med.
Rättelse. Ofta undrar jag vad Vänersborgs kommun sysslar med.
På tal om barn- och ungdomsförvaltningens chef Kent Javette.
Kent Javette är också tillförordnad gymnasiechef från och med den 25 juli. (Det läser jag dock inte i TTELA, inte det heller.) För detta extrajobb erhåller Kent Javette ett lönetillägg på 4 925 kr i månaden. Det är Kent säkert väl värd. Det jag undrar över är bara, om Kent tänks arbeta fler timmar varje vecka jämfört med tidigare (den tidigare gymnasiechefen var ju anställd på heltid), dvs typ 45 timmar i stället för 40 (som exempel). Om Kent nu förväntas arbeta fler timmar än förut varje vecka, så ska väl personal- och förhandlingsutskottet titta på det. Har PFU gjort det, och godkänt arrangemanget? Det finns ju regler på hur många timmar anställda får arbeta. Ingen får arbeta mer än 100% brukar PFU säga. Och en förvaltningschef har väl en ganska lång arbetstid (det brukar ju alla säga när de höga chefslönerna ska motiveras) och att då få ytterligare ett chefsjobb måste väl innebära att Javette kommer att få arbeta mer än 100%, mer än vad som är lagligt. Eller?
Men om Javette inte ska arbeta fler timmar än förut varje vecka, varför ska han då få extra betalt?
Två heltidsarbeten blir med andra ord ett. Det klarar rimligtvis inte ens Kent Javette av. Vem ska göra det jobb på Barn- och Ungdomsförvaltningen som Javette nu inte hinner med? Och vem ska göra det jobb på Gymnasieförvaltningen som den tidigare förvaltningschefen gjorde? Inga fler anställningar görs vad jag förstår.
Kommundirektör Ove Thörnkvist, som utnämnde Kent Javette, måtte mena att det på hög chefsnivå i respektive gymnasie- och barn- och ungdomsförvaltningen, finns chefer som inte har tillräckligt att göra… (Precis som Kent Javette anser att alla rektorer på barn och ungdom inte har det – läs här.) Om nu inte kommundirektör Ove Thörnkvist anser att det är Kent Javette som inte har haft tillräckligt att göra…
Oj, det får bli fler inlägg om den gångna veckan…
Kraftfullt svar
Det har kommit ett brev till kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M). Avsändare är generaldirektör Mikael Odenberg på Svenska Kraftnät. Det handlar om att Svenska Kraftnät vill bygga en ny likströmsförbindelse mellan Norge och Sverige, den så kallade Sydvästlänken.
På grund av stora kostnader med att gräva ner ledningarna föreslår Svenska Kraftnät en ny luftledning.
Det tycker inte Vänersborgs kommun. Det ska vara markkabel, kabeln ska dras efter befintliga vägar och uppstår skador, t ex i lövskogsmiljöer i anslutning till Onsjö golfbana, ska återställning ske.
Mikael Odenberg har tidigare varit försvarsminister. Och takterna sitter i. I brevet till sin partikamrat Gunnar Lidell går han till ett ganska kraftigt angrepp.
Odenberg skriver:
”Det är kul att rädda klimatet och då ställer alla upp. Sedan finns det också en nota att betala — men då är det inte fullt lika kul. Och till den notan hör de nya ledningar som Svenska Kraftnät behöver bygga men som ingen vill ha. Ert öppna brev illustrerar just detta motsatsförhållande.”
”Påståendet i ert brev om att markkabeln representerar någon sorts modern framtidsteknologi som är ‘nyckeln till energiomställningen i Europa’ är dock trams.”
”Trams” – ett uttryck som jag inte har hört i offentliga sammanhang sedan Carl Lidboms tid.
”Det må vara att ni anser att våra merkostnader blir helt försumbara. Men det finns 280 andra kommunalråd i det här landet och en stor del av dem sitter med pennan i högsta hugg för att skriva på upprop mot höga nättariffer.”
Visst måste man säga att det är ett mycket kraftfullt svar från vår gamle försvarsminister. Vi får se om den gamle jägaren Gunnar Lidell tänker försvara sig.
Se positivt på arenan – går det?
Arena Vänersborg slutar inte att engagera, och uppröra, folk. Och det är väl egentligen inte så konstigt.
Mitt förra inlägg om arenan (klicka här) gav upphov till debatt – på Facebook. Därav detta inlägg.
Jag är övertygad om att de flesta i Vänersborg ansluter sig till Vänsterpartiets åsikter om arenan. Några få anser dock att Vänsterpartiet, och jag, är för negativa.
När Vänersborg sjunker i alla kommunrankingar som görs i det här landet, från företagsklimat till skola och utbildning, och kommunen dessutom minskar i invånarantal för varje år, samtidigt som över 30 miljoner kr årligen går till arenan – då är det svårt att vara positiv. Då är det väl snarare så att man är en tämligen orealistisk dagdrömmare om man kan vara positiv. För att uttrycka det snällt…
Det handlar i första hand inte om arenan i sig. Jag menar, det hade väl varit kanon om varenda kommundel hade haft en arena – om den inte hade kostat något. Men nu är det inte så – arenan kostar! Och arenan tar pengar från andra verksamheter. Pengar som skulle kunnat användas på ett mycket bättre sätt.
Sedan är det en annan sak att många, däribland jag, anser att vi har fått en arena som faktiskt inte är värd 300 miljoner kronor…
De enda som verkar vara odelat positiva till arenan är väl, förutom dagdrömmarna, bandyklubbarna och – kaninutställarna!
”Vi är urnöjda. Varma lokaler är värdelösa för kaninutställningar. Många uppfödare har sina kaniner utomhus – Arenan är optimal.”
Det sa ”kaninutställaren” Affe Hedlund i TTELA 14 feb i år. Och det säger väl egentligen det mesta om arenan?
Det var orealistiska önskedrömmar som redan från början låg till grund för kommunfullmäktiges arenabeslut i juni 2007. Den officiella arenafilmen visar t ex på en del av dessa, trots att många av drömmarna redan då hade börjat förvandlas till mardrömmar.
Det går för övrigt att titta på den officiella arenafilmen fortfarande. Du kan klicka här (www.vanersborg.se/download/18.2ee86d3c1251122b7b980009634/Arena_Vanersborg56kbps.wmv) för att se den direkt eller ladda ner den. Filmen är 14 min och 25 sek lång. Filmen kostade kommunen 208.010 kr. (Så titta på filmen – det är dina pengar…)
Filmen går verkligen i önskedrömmarnas tecken. Det blir nästan patetiskt. Tyvärr delar den vänsterpartistiske(!) landshövdingen Lars Bäckström dessa drömmar. Några av hans drömmar blev dock sannspådda när han i sitt invigningstal sa:
”Arena. Det betyder egentligen en sandig plats, en plats fylld med sand – och vad är det? Jo, det är en lekplats, en sandlåda, där vi kan bygga drömmar och förverkliga vår längtan. Det är den sanna arenan.”
”En lekplats, en sandlåda”… Så blev det. Tyvärr en alltför dyr sandlåda… För alltför få personer.
Sedan vet jag inte om ”arena” betyder ”sandlåda”. När jag googlar så hittar jag bara att ordet ”arena” betyder ”Holy one”. På engelska alltså. Med hänsyn tagen till de två översättningarna och att det ska vara på svenska, så blir det väl då endera:
”Herregud!! En sandlåda!!”
eller
”En lekplats med ett hål.”
Visst kan man försöka vara rolig, skämta om eländet, men en kostnad på över 30 miljoner kr per år är egentligen lagom kul. Det är lätt att få skrattet i halsen.
Arenan är byggd (även om den inte är färdig än). Arenan står där den står. Visst skulle det bli billigare för Vänersborgs skattebetalare att riva den, men det är naturligtvis INGET alternativ. Det gäller att göra det bästa, eller minst dåliga, av situationen.
I sitt budgetförslag för 2012, som behandlades i fullmäktige förra månaden, skrev Vänsterpartiet så här:
”Är Arena Vänersborg den lyckade satsningen som det sades och fortfarande sägs så borde det vara möjligt att överväga en försäljning eller en annan driftsform där kapital utifrån tillkommer till projektet.
Är det uteslutet att söka eller att hitta en sådan lösning måste det på allvar ställas frågan om inte Arena Vänersborg kan vara till större nytta och utgöra en mindre finansiell belastning för vår kommun om användningen av hallen omprövas från grunden.”
I Barn- och ungdomsnämnden har Vänsterpartiet skrivit så här:
”Vänsterpartiet anser att kommunen inte kan fortsätta att driva Arena Vänersborg enligt nuvarande koncept. Det kostar bara en massa pengar. Det har ju visat sig att så länge isen ligger i arenan är det omöjligt att få hit inkomstbringande arrangemang. Det är helt enkelt för kallt. Det går inte att fortsätta att ”lappa och laga” för att kunna fortsätta driva samma koncept för Arena Vänersborg som tidigare. Vänsterpartiet tror att vi måste bryta isen och tänka helt annorlunda. Vi kanske ska ta bort isen under några månader i början och slutet av säsongen. Värmen i arenan skulle kanske då locka hit andra typer av evenemang. Kanske skulle vi ta bort isen för gott, kanske lägga på konstgräs? Då skulle kommunen dessutom spara elkostnader för isproduktionen och samtidigt få bort en hel del uppvärmningsproblematik. Och fler evenemang skulle kunna förläggas till arenan.
Det finns många idéer och uppslag bara man tänker nytt och förutsättningslöst. Vänsterpartiet anser också att en förutsättningslös utredning bör ta upp dessa frågor.”
Inga andra partier har kommenterat Vänsterpartiets förslag eller kommit med några egna. Det tycks som om Vänsterpartiet är det enda parti som faktiskt ser ”konstruktivt” på arenafrågan.
I de andra partierna verkar det bara finnas notoriska drömmare. Fortfarande. I varje fall i Kulturnämnden… En majoritet av Kulturnämnden (inte Vänsterpartiets representant) tog ju i våras ett beslut om att utreda bygget av ytterligare en arena – ett konserthus med kongressmöjligheter…
Men det är klart. De som anser att man ska se positivt på arenan skulle ju få anledning att var dubbelt så positiva…
PS. Idag kom det en handling till kommunen från Advokatfirman Lindahl i Malmö, firman som driver kommunens olika stämningsansökningar i samband med arenabygget ni vet. Inte helt oväntat har kommunen hemligstämplat handlingen…
Inget sommarlov för arenans kostnader
I söndagens GP fanns det ett ledarstick om Färgelanda och hur kommunens ekonomi misskötts. Det är framför allt Björnhuset som har kostat Färgelanda kommun en massa pengar. Björnhuset är Färgelandas motsvarighet till Arena Vänersborg. Arena Vänersborg var dock ännu dyrare än Björnhuset. Arenan har hittills kostat 300 miljoner kronor…
I Färgelanda, i Vänersborg. Omdömeslösa och inkompetenta kommunala beslutsfattare fattar huvudlösa beslut som leder till förödande konsekvenser. Sedan går de fria. (Uppsåtet var ju gott…) Ja, i vissa fall har ju några beslutsfattare till och med fått bättre betalda jobb än tidigare. I varje fall i Vänersborg.
Hade kommunerna varit privata företag hade de hotats av konkurs.
I ledaren i GP står det:
”Pengarna är borta och ekonomin skjuten i sank. Nu krävs besparingar som bland annat kommer att gå ut över skola och omsorg.”
I Färgelanda, precis som i Vänersborg, lär det alltså bli barnen och ungdomarna i förskolor och skolor som får betala skandalen med färre pedagoger och andra vuxna, och större grupper. I Vänersborg har Barn- och Ungdomsnämnden sparat 40 miljoner kronor på personal under tre år.
MED VILKEN RÄTT DRAR MAN NER FÖR BARN OCH UNGDOMAR??
Med vilken rätt vältrar man över kostnaderna för de horribla besluten på barnen och ungdomarna?
Vänersborgs barn och ungdomar får sämre förutsättningar i livet för att de råkar bo i Vänersborg. Vänersborgs barn och ungdomar hade tjänat på om skolan hade förstatligats…
Arena Vänersborg kostar i nu-läget som bekant över 30 miljoner kronor per år, i drift och kapitaltjänst. Och då är ändå inte arenan färdigbyggd… Och delar av den, som betraktas som färdigbyggda, behöver byggas om, t ex tak, väggar och delar av golv…
Arena Vänersborg kostar vänersborgarna mer än 80 000 kr per dag!
Hade arenan varit uthyrd varenda dag, vardag som helgdag, året runt, hade den ändå inte ”gått runt”. (Det kostar max 40 000 kr att hyra arenan per dag, men då finns det förhandlingsutrymme…) Vad jag vet har inte arenan varit uthyrd en enda dag i sommar. Visst användes arenan till Let’s move, men kommunen tog ingen hyra för detta arrangemang. Arenan skulle ju ändå stå tom…
I sommar (från grundskolans skolavslutning till höststarten) kostar arenan kommunen drygt 5 miljoner kronor.
Kanske borde hela Vänersborgs kommun förstatligas?
Bantning med Banting
Det var en gång för länge sedan en pojke som hette William. Han föddes i London en vårdag 1796. William växte upp och blev allt större efter som åren gick. När han blev stor, så blev han inte bara stor – han blev väldigt stor.
William blev fet.
William led av sin fetma. Det var inte bara det att människor pratade om och skrattade åt honom bakom hans rygg, hans feta rygg. Hans kropp verkligen led av fetman. William hade ont i sina knän och i sina fotleder. Han fick navelbråck och hans kondition var nere på noll. Han kunde inte knyta sina skor.
William gjorde allt för att gå ner i vikt. Han var så desperat i sin lidande kropp att han prövade alla metoder som läkare och andra rådde honom till. Det hände att han periodvis i stort sett slutade äta, några perioder använde han laxermedel, han promenerade och han tränade.
Inget hjälpte. På sin höjd gick han ner några kilon, tillfälligt. Kilon som han snabbt gick upp igen. Han blev allt fetare.
Det sägs att William blev så fet att fettet till och med tryckte mot innerörat, så att han fick problem med hörseln. Hur som helst. Han besökte av någon anledning en öronläkare. Och det var tur. Öronläkaren hade varit i Frankrike och fått höra på nya idéer.
William fick reda på att det inte spelade något roll hur mycket han åt, det viktiga var vad han åt. Det var inte kvantiteten som var det viktigaste, det var kvaliteten. Han prövade en helt ny diet.
William inte bara minskade i vikt av den nya dieten. Hans kropp mådde också mycket bättre.
William ville sprida sina erfarenheter. Han skrev ner dem i ett häfte som han tryckte upp och delade ut gratis. Häftena tog snabbt slut. Han tryckte upp nya upplagor. De gick åt.
Williams häfte var sensationellt. Det översattes till flera språk, också till svenska. Genomslaget för hans idéer blev så stort, att hans efternamn blev ett verb:
BANTA
Williams efternamn var Banting.
De lärdomar William Banting drog av sina erfarenheter var att man skulle avstå från socker, bröd, öl och potatis, dvs kolhydrater. Däremot var det helt ok att äta mycket protein och fett.
Vad Banting lärde ut på 1800-talet, det har inte Livsmedelverket i Sverige lärt sig än. För Livsmedelsverket är det fortfarande tvärtom – det viktigaste är inte vad vi äter utan hur mycket…
Till sist en liten återkoppling till mitt förra inlägg (läs här). När bönderna ville att grisarna skulle bli riktigt feta, så gav de grisarna potatis! Sumobrottarnas traditionella maträtt kallas Chanko Nabe och består av mycket kött och grönsaker. Till det ska de äta massor av ris och dricka massor av öl, dvs kolhydrater.
PS. Vill du veta mer om lågkolhydratkost:
Dr Annika Dahlqvists LCHF-blogg
Kostdoktorn (Andreas Eenfelt)
Kostdemokrati
Vad åt jägaren och samlaren? (LCHF)
Människan som art ”föddes” för 2-3 miljoner år sedan. Under denna tid utvecklades människan biologiskt enligt evolutionens principer. För 40 000 år sedan blev människan den hon är idag. Sedan dess har ingen biologisk utveckling skett av arten människa. Hon är idag likadan nu som för 40 000 år sedan.
Om vi gör om människans tid på jorden till ett år, 365 dagar, så har hon levt som samlare och jägare i 364 dagar. Den sista dagen uppfanns jordbruket. En kvart före midnatt det sista dygnet kom den industriella revolutionen.
När mina elever och jag diskuterar människan och människans natur på SO-lektionerna, brukar jag alltid framhålla det här förhållandet – att människan har levt 2-3 miljoner år, under ”hela” evolutionen, som samlare och jägare. Det betyder människan är anpassad till ett liv som jägare och samlare.
Det här historiska perspektivet är oerhört viktigt att ha när man funderar och diskuterar kring frågor som om människan är ond eller god, om hon är född självisk osv. Det har också betydelse för att förstå könsroller, ägande, demokrati, konflikter och vad det nu kan vara.
Människan är skapt för ett liv som jägare och samlare.
Nu inser jag att det här perspektivet är ännu mer omfattande än jag tidigare har trott. Det här perspektivet måste man ha även när man diskuterar vad människan är skapt för att äta.
Frågan handlar helt enkelt om:
Vad är människan designad för att äta? Vad är människans gener anpassade till för mat?
Under de 2-3 miljoner år (364 dagar på året) som människan levde som jägare och samlare åt hon den mat som fanns färdig i naturen. Människan jagade djur som hon åt upp, människan fångade fisk som hon åt upp. Människan åt allt som gick att äta i naturen, som ägg, nötter, rötter och vild frukt.
Det är denna mat som människan är designad för att äta. Det är detta som människan har levt av i 364 av årets dagar.
Den här maten var näringsrik, full av mineraler och vitaminer. Människan fick i sig mycket protein och fett, men betydligt mindre av kolhydrater.
Under årets sista dag, för 10 000 år sedan, uppfann människan jordbruket. Då ändrades matvanorna radikalt. Då blev det bröd, ris, pasta och potatis, mat som innehöll mycket stärkelse. I samband med industrialiseringen ändrades matvanorna igen. Två lönsamma vita produkter hittade vägen till matborden, finmalt vitt mjöl och – socker.
Många av de sjukdomar vi ser idag, diabetes, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier, cancer, karies, var sällsynta hos jägare och samlare. Nu exploderar dessa sjukdomar i omfattning. Kan det bero på våra ändrade matvanor? Kan det bero på att vi äter mat idag som våra kroppar inte är designade för?
LCHF (Low Carb High Fat, lite kolhydrat mycket fett) är ett sätt att ta vara på de lärdomar vi får när vi utgår från frågan: Vad är människan designad för att äta?
Stephan Rössner och Claude Marcus, två av våra ”stora kostexperter”, kallar LCHF för en modediet. Ja, Claude Marcus har till och med kallat LCHF för ”extremkost” (Expressen 16/7 –11). Inget kan vara felaktigare!
LCHF handlar om att äta den mat som människan är designad för.
Till sist. Vet ni vad bönderna matade grisarna med när de ville att de skulle bli riktigt feta? Vad äter sumo-brottare? Är det mycket fett? Hehe, leta upp det på nätet. Du kommer att bli förvånad…
PS. LCHF på nätet:
Dr Annika Dahlqvists LCHF-blogg
Kostdoktorn (Andreas Eenfelt)
Kostdemokrati
Lárus cánus
Vad skulle du göra om grannarna skrek varenda natt?
Vad skulle du göra om grannens värmepump lät – dag som natt, dag ut och dag in?
Vad skulle du göra om en fabrik förde oväsen 24 timmar om dygnet, så att du inte fick lugn och ro på dagarna och inte fick sova på nätterna?
Vad skulle du göra om du flera gånger varje vecka hade upptäckt att någon smetat in din bil i skit (ursäkta uttrycket)?
Vad skulle du göra om du blev anfallen av aggressiva varelser? Om dina barn blev anfallna på väg till dagis eller fritids?
Det här händer i Vänersborg. I Nordstan. 3 månader varje år. År ut och år in.
Jag pratar om Lárus cánus – fiskmåsar.
Det finns mellan 2 och 4 miljoner fiskmåsar i världen. I Sverige räknar man med att det finns upp mot en halv miljon.
De flesta verkar hålla till i Vänersborg…
Hade människor uppfört sig som fiskmåsar, så hade du definitivt gjort något åt saken. Hade du inte själv slagit näven i bordet, så hade du åtminstone ringt polisen. Eller Miljö- och Hälsoskyddsnämnden. Och klagat.
Många klagar.
Hade människor uppfört sig som fiskmåsar, fört väsen, skitat ner, jagat folk, så hade kommunen reagerat direkt. Polisen hade ryckt ut.
Men när det gäller fiskmåsar…
I Vänersborg verkar inget hända med fiskmåsarna. Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen verkar inte bry sig. Den skyller på fastighetsägarna. Fastighetsägarna bryr sig inte. De bor oftast inte i sina fastigheter.
”Det är varje fastighetsägares skyldighet (Miljöbalken), att se till att boende och omgivningen inte utsätts för olägenheter från den egna fastigheten. Sådana olägenheter kan till exempel vara långvariga störningar av måsskrik.”(Kommunens hemsida)
Fiskmåsarna får hålla på.
Om fastighetsägarna inte gör något åt fiskmåsarna, vilket är det vanligaste, ringer man Miljö- och Hälsoskyddskontoret då? Vad gör Miljö och Hälsa i det läget?
”Många människor som ringer till miljö- och hälsoskyddskontoret förespråkar en avskjutning. En avskjutning av fågel har dock i allmänhet en kortvarig effekt och bör dessutom av djurskyddsskäl aldrig förekomma på sommaren då de har sina ungar.” (Kommunens hemsida)
Har man prövat i kommunen? Har man låtit kommunjägaren göra ett försök? I Turkmenistan sägs det att man har lyckats utrota fiskmåsarna. Kanske skulle Vänersborg anlita någon konsult därifrån?
Fast jag tror att vi har lösningen på närmare håll. Det finns en hel del jägare i kommunfullmäktige. Kanske vi skulle låta två av de främsta, Gunnar Lidell och Dan Nyberg, organisera ett uppbåd?
Gunnar och Dan:
Make my day.
PS. Precis när jag hade skrivit det här inlägget, så såg jag att en Lárus cánus hade bombat trappan. Hämnd?
Några byggnader
Det är sommar. Sverige har tagit semester. Så också Vänersborg.
Kanske inte riktigt alla. Några på Kommunhuset jobbar. Några på Förvaltningsrätten i Göteborg jobbar också.
Flera föräldrar i Väne Ryr vill inte att deras barn ska gå på Onsjöskolan. De tänker sätta sina barn i Trollhättan, på Dalkjusans skola. Den ligger närmare Väne Ryr.
Föräldrarna vill att Vänersborgs kommun ska ordna och betala skolskjuts till Trollhättan. Det vill inte Vänersborgs kommun.
Föräldrarna har vänt sig till Förvaltningsrätten i Göteborg. Jag undrar om Förvaltningsrätten tar upp själva sakfrågan. Eller om rätten bara nöjer sig med att konstatera att Vänersborgs kommun har rätt att bestämma i frågan. Som den brukar.
Föräldrarna hoppas att Förvaltningsrätten ska bestämma att Vänersborgs kommun ska betala skolskjutsen.
Jag vet inte vem som får rätt. Jag vet inte vem som har rätt. Men jag kan på sätt och vis förstå föräldrarnas frustration över att undervisningen har lagts ner på Väne Ryr. Kanske skulle kommunen betala skolskjutsen för att åtminstone visa föräldrarna och barnen lite god vilja? Föräldrarna betalar ju faktiskt också skatt i Vänersborg.
Några på Länsstyrelsen jobbar också.
Per Sjödahl, en av Miljöpartiets representanter i Vänersborgs fullmäktige, fick nämligen svar från Länsstyrelsen idag. Per hade skrivit till Länsstyrelsen. Han ville få stationshuset i Vargön byggnadsminnesförklarat. Det fick han inte för Länsstyrelsen.
”En byggnad som skall bli föremål för en byggnadsminnesförklaring måste vara synnerligen märklig till sitt kulturhistoriska värde. Länsstyrelsen anser att förutsättningar inte föreligger att förklara stationshuset för byggnadsminne.”
Skriver Länsstyrelsen och avslår Sjödahls ansökan.
Det påminner mig om en annan byggnad i kommunen, Huvudnässkolan.
I sept 2007 ville de borgerliga partierna och Vänsterpartiet att frågan om byggnadsminnesförklaring skulle utredas.
”… aulan har sådana arkitektoniska kvalitéer, att den borde lämpa sig för en byggnadsminnesförklaring. För byggnaderna i övrigt är det mer tveksamt om de håller de kvalitéer som erfordras. En byggnadsminnesförklaring av aulan får dock större tyngd om hela miljön skulle byggnadsminnesförklaras.”
Det ville inte S och C.
En privatperson vände sig till Länsstyrelsen i frågan. (Precis som Per Sjödahl gjorde nu.) Länsstyrelsen fick då ta upp frågan. Västarvet gavs i uppdrag att göra en byggnadsminnesutredning om Huvudnässkolan. (Västarvet är, enligt hemsidan, ”Sveriges största förvaltning för natur- och kulturarv och finns inom Västra Götalandsregionen”.) Utredningen genomfördes i december 2007 – januari 2008. Den överlämnades till länsstyrelsen.
Västarvet skrev:
”Aulan har stora kulturhistoriska värden och är välbevarad. Västarvet föreslår att Huvudnässkolans aula förklaras som byggnadsminne. … Samtliga byggnader och skolgård skall förvaltas på ett sådant sätt att hela anläggningens karaktär bevaras.”
Utredningen kom inte fram till kommunen. Något hände på vägen. Men det är en annan historia.
Huvudnässkolan ska rivas. Tyvärr. Hade Huvudnäs renoverats och använts, så hade skolsituationen i dagens Vänersborg varit bra mycket lättare att handskas med. (Även om eleverna från Väne Ryr inte skulle ha gått där.)
Vad som händer med Huvudnässkolans aula vet jag inte.
Vad som händer med Väne Ryrs skola vet jag inte heller.
Senaste kommentarer