Arkiv
Kommunalt huvudmannaskap i praktiken (1)
Skolverket publicerade idag en rapport med namnet ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”. (Rapporten kan hämtas här.) Skolverket har gjort ett stort antal intervjuer med politiker och tjänstemän i flera kommuner. Man har intervjuat ordförande i kommunfullmäktigen, kommunstyrelser, skolnämnder, kommun- och förvaltningschefer.
Rapportens mål har varit att reda ut hur den kommunala huvudmannen tacklar problemen mellan statlig styrning och kommunal självstyrelse. Eller som det står i rapporten:
”Syftet med denna studie är att öka förståelsen för huvudmannens agerande och påverkan på skolans måluppfyllelse genom att belysa den kommunala huvudmannens ansvarstagande för skolverksamheten.”
Studien görs mot bakgrund av att nästan 25% av eleverna lämnar grundskolan utan att ha nått de grundläggande nationella kunskapsmålen.
Det är en fantastiskt lärorik studie. Den skulle kunna vara gjord i Vänersborg (fast det är den inte). Rapportens beskrivningar och slutsatser stämmer enligt mitt förmenande helt överens med situationen i vår kommun.
Rapporten beskriver hur den kommunala politiska ledningens fokus (enligt intervjuerna då) ligger på det ekonomiska planet. Enbart. Skolan ses som en av kommunens verksamheter, som vilken annan verksamhet som helst. Konsekvensen av detta synsätt blir att de statliga kraven i praktisk handling underordnas den kommunala prioriteringen.
Rapporten visar att skolans verksamhet och måluppfyllelse sällan diskuteras i kommunfullmäktige och kommunstyrelse. (Känner vi igen detta från Vänersborg?) Det är till och med så, att de som bestämmer har mindre med skolsektorn att göra än med andra verksamheter i kommunen. De styrande politikerna ser sig inte ens som ansvariga för skolverksamhetens måluppfyllelse.
Rapporten visar att det nästan undantagslöst är så att resursfördelningen från kommunfullmäktige till nämnderna sker schablonmässigt enligt varje kommuns traditionella prioriteringar. Det innebär att:
”resursfördelningen till skolverksamheten inte sker utifrån analyserade lokala förutsättningar och behov i relation till nationella måldokument.”
I en undersökning som Skolverket gjorde för några år sedan (2009) framgick att budgetfördelningen i 92 procent av kommunerna inte påverkades av elevernas resultat.
Så är det i Vänersborg också. Vänsterpartiet har gång på gång redogjort för de alltför låga resultaten i skolorna och påtalat nödvändigheten av att detta måste åtgärdas. Ingen har lyssnat. Ingen har ens bemödat sig om att gå i svaromål…
Ytterligare ett tecken på att de styrande politikerna inte ser sig som ansvariga för skolverksamhetens måluppfyllelse har varit de skolplaner som beslutats i kommunfullmäktige. Det är nämligen enligt Skollagen kommunfullmäktige som är huvudman för skolan.
”Istället för att visa på hur de nationella målen ska uppnås, innehåller de intervjuade kommunernas skolplaner en kommunal vision för skolan. Denna utgörs av en summering av de nationella målen följt av egna kommunala mål. Det framgår av intervjuerna med politikerna att skolplanerna inte har den enligt lagtexten avsedda funktionen att klargöra kommunens åtgärder för att nå de nationella målen.”
Notera Skollagen – skolplanens uppgift var att klargöra kommunens åtgärder för att nå de nationella målen.
Det här påpekade jag med emfas från talarstolen när kommunfullmäktige beslutade om den senaste skolplanen. Men ointresset var totalt – både från ledamöterna i kommunfullmäktige, kommunstyrelse, ordförande och ledamöter i Barn- och Ungdomsnämnden… Och den dåvarande förvaltningschefen…
Det visar sig i Skolverkets rapport att de styrande politikerna i de undersökta kommunerna försvarade sitt handlande med att de nationella målen är alltför högt satta. Målen betraktas inte som möjliga att uppnå. Politikerna såg alltså Skollagens mål som ouppnåeliga visioner, något som man i praktiken därför inte behövde bry sig om. Med detta resonemang behövde de inte heller ge skolan de nödvändiga resurserna.
Ofta följdes denna ståndpunkt av uttalanden som: ”Vår stad är ingen traditionell utbildningsstad” eller ”Beror på omgivningens historiska och demografiska bakgrund”. Med andra ord, den bristande måluppfyllelsen, t ex att 25% av eleverna lämnar grundskolan utan fullständiga betyg, förklaras som något normalt. Det vill säga, skolan behöver inga större resurser…
”Att skolverksamhet kan fortgå år från år trots kvarstående bristande måluppfyllelse, kan bidra till att situationen inte uppfattas som alarmerande, utan snarare som något normalt och därmed i praktiken acceptabelt.”
Skolverket skriver vidare i rapporten:
”Grundläggande i mål- och resultatstyrningstanken är att om resultaten inte stämmer med målen, har huvudmannen ansvaret att förändra verksamheten eller dess förutsättningar så att målen därigenom kan uppnås.”
Det här är viktigt och återkommer flera gånger i rapporten.
”Huvudmannen ska, om de uppsatta nationella målen inte nås, sätta in de åtgärder som behövs för att eleverna i kommunens skolor ska kunna nå dessa.”
Den nationella kravnivån innebär alltså att samtliga elever ska ges förutsättningar att nå målen.
Har alla elever i Vänersborg dessa förutsättningar…?
Det finns ytterligare ett tungt argument för politikerna till att inte ge skolan mer resurser, ett argument som vi har hört, och hör, till leda i Barn- och Ungdomsnämnden – storleken på de ekonomiska resurserna har inget med måluppfyllelsen att göra.
Skolverket skriver:
”När de intervjuade politikerna uttrycker en osäkerhet om de ekonomiska medlens betydelse för verksamheten hänvisar de ofta till att ‘resurser har ingen betydelse’. Denna uppfattning tar bland annat stöd i en av Skolverkets rapporter från 1990-talet, som blev omdiskuterad i massmedier i samband med kommunernas besparingskrav på skolorna. Den konstaterade att forskning visar att ‘utgiftsparametrarna inte är relaterade till elevernas prestationer’. Dessa forskningsresultat visade sig dock vila på svag grund. I en rapport från Skolverket 2002 konstaterades att man nu måste ‘förkasta den i det närmaste samstämmiga uppfattningen som förelåg bland utbildningsekonomer vid 1990-talets början om avsaknaden av samband mellan resurser och resultat.’ Resursers betydelse för resultatet är dock avhängigt hur de hanteras.”
Läs gärna citatet en gång till. Det är tungt… (Kanske ska jag skicka det till kommunstyrelsens ordförande…? Eller varför inte Barn- och Ungdomsnämndens ordförande…?)
Målet med Skolverkets rapport ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken” är alltså att reda ut hur den kommunala huvudmannen tacklar problemen mellan statlig styrning och kommunal självstyrelse.
Statlig styrning ja. Ett sista citat från rapporten:
”Läroplanens mål ska vara utgångspunkten för huvudmannen. Läroplanens mål ska dels ligga till grund för att skapa en funktionell och lämplig skolverksamhet, dels för att bedöma de uppnådda resultaten. Om inte målen för skolan uppnås är det huvudmannens ansvar att vidta åtgärder som höjer kvaliteten i skolverksamheten.”
Tycker ni att det verkar som om Vänersborg gör detta? När pratade huvudmannen om läroplanens mål senast? När brydde huvudmannen sig om läroplanens mål senast?
Lagar ska följas. Kommunallagen ska följas. Förvaltningslagen ska följas. Det ifrågasätter ingen.
Skollagen ska också följas.
Skollagen är en lag och ingen vision.
Jag återkommer med ytterligare inlägg om Skolverkets rapport. Då ska jag beskriva vad rapporten säger om förhållandena på en lägre nivå i den kommunala hierarkin.
Samverkan i Vänersborg
För någon månad sedan var jag i egenskap av politiker på en arbetsmiljöutbildning. Det var en bra utbildning. Den hölls av tre av kommunens egna tjänstemän.
När man hör ordet arbetsmiljö så tänker man väl först och främst på onda ryggar, allergier, men också stress och annan psykisk ohälsa. Det handlade utbildningen om. Också. Den tog även upp en annan aspekt av arbetsmiljö – förhållandet mellan chefer och anställda, om samverkan.
Som bas för samverkan i Vänersborgs kommun finns ett kollektivavtal om ”Förnyelse, Arbetsmiljö & Samverkan”. Samverkansavtalet är bra. Det skrevs på av arbetsgivaren och de fackliga organisationerna i augusti 2008. I avtalet kan man under ”Utgångspunkter” läsa:
”Parterna i Lokalt samverkansavtal för Vänersborgs kommun är överens om:
att inflytande, delaktighet och utveckling är en rättighet för alla medarbetare
att utveckla förtroendefulla och smidiga partsrelationer med respekt för arbetsgivarens och de fackliga organisationernas olika roller och arbetsförutsättningar
att skapa ett positivt arbetsklimat och en god hälsa.”
Vidare under ”Grundläggande förutsättningar för samverkan”:
”En hög kvalitet i samverkan förutsätter en förtroendefull dialog mellan arbetsgivaren, medarbetarna och deras fackliga organisationer. Arbetsgivarens beslutsprocess skall vara utformad så att medarbetarna blir delaktiga i processen.”
På utbildningen talade en av tjänstemännen om ”A3:orna”. A3:or? Det hade jag aldrig hört talas om.
Jag tog kontakt med tjänstemannen ifråga. Hon skickade dem till mig. (En ”A3:a” är ett A3-papper vikt, så att det blir en A4-broschyr på 4 sidor…) Jag kan inte förstå varför jag inte i egenskap av kommunanställd har sett dem förut. Det kanske är mitt eget fel.
A3:orna är kanonbra. De beskriver olika aspekter av samverkan och de beskriver precis hur samverkan ska gå till på kommunens arbetsplatser.
Jag tittar i den första A3:an, Samverkan Vänersborg.
”Syftet med samverkansavtalet kan sammanfattas så här:
Integrera verksamhet, medbestämmande, hälsa och arbetsmiljö. Dessa tre skall hanteras gemensamt på samma ställe. Samverkansavtalet är både ett medbestämmande och ett hälso- och arbetsmiljöavtal med verksamheten som utgångspunkt.
För att klara detta behövs mötesplatser i organisationen. Dessa mötesplatser är medarbetarsamtal, verksamhetsmöten, arbetsplatsträffar och samverkansgrupper.
Så många frågor som möjligt skall hanteras av dem som är direkt berörda av dem ute på arbetsplatserna. Ökad delaktighet och inflytande för de anställda för att få en bättre och effektivare verksamhet.
Dialog som metod att fatta beslut.”
På varje nivå i kommunen finns en samverkansgrupp. Samverkan är ett möte mellan arbetsgivaren och facket. Det finns flera nivåer: LSG (=Lokal samverkansgrupp), FSG (=Förvaltningens samverkansgrupp) och CSG (=Central samverkansgrupp).
I A3:orna står det hur mötena ska gå till. Och hela tiden betonas vikten av att föra en verklig och djup dialog mellan chefer och medarbetare. Dialogen ska präglas av öppenhet och att alla kort läggs på bordet, så att alla fakta blir kända.
”…en fri och öppen dialog mellan deltagarna, bygg på tillit och förtroende…”
Det slås fast att en bra dialog kräver tid och tålamod.
I A3:an betonas också hur viktigt det är att det skiljs på dialog och beslut.
”Först skall gruppen föra en dialog och sedan hantera ärenden.”
Först en fas med dialog, sedan beslut. Man ska skilja på dessa faser.
Längst ner i hierarkin, på arbetsplatsnivå, finns arbetsplatsträffen. Den är lika viktig i samverkanssystemet som de mer formella samverkansmötena.
Arbetsplatsträffen är ett direktmöte mellan chefen och medarbetarna. Den ska hantera information, samråd för att skapa delaktighet och beslut.
Även här finns det en A3:a som beskriver hur träffarna ska gå till.
Först betonas hur viktigt det är med en klar och tydlig struktur på mötet. Det ska finnas en dagordning för mötet och helst ska så mycket information som möjligt om dagordningens punkter skickas ut i förväg (för att det ska bli mer tid till samtal under det kommande mötet).
Arbetsplatsträffen ska börja med information och därefter ska det ske organiserade samtal kring punkterna.
I riktlinjerna ges förslag på hur man kan göra för att alla ska komma till tals. Och det är ju själva poängen med dialogen – att alla ska kunna samtala, utbyta erfarenheter och föra dialog.
Under dialogen och erfarenhetsutbytet ska inga beslut tas sägs det i A3:an. Det är först när dialogen är avklarad som beslut ska fattas. Hinner deltagarna inte diskutera allt, kan man avvakta med beslut till ett senare möte.
I A3:an finns det några spelregler för beslutsfattandet som jag tycker är viktiga:
I riktlinjerna trycks det på att arbetsplatsträffen ska försöka nå enighet vid besluten. Majoritetsbeslut riskerar att dela upp gruppen. Naturligtvis är det inte alltid möjligt att nå enighet och då ska chefen fatta beslut och bekräfta oenigheten. Det finns dock ett råd vid oenighet:
”Kan man vänta med beslutet till nästa gång = fortsätt att fundera och prata med varandra.”
Till sist ges ytterligare ett råd vid beslutsfattande:
”Justera minnesanteckningarna direkt på mötet. Läs upp ordagrant hur beslutet är formulerat direkt efter att det är fattat. Mötet bekräftar att skrivningen är OK = justerat.”
Jag måste säga att jag är imponerad över hur väl genomarbetade dessa A3:or är. Riktlinjerna visar, enligt min bedömning, hur en verklig samverkan i Vänersborgs kommun kan och bör se ut.
Ser det ut så i kommunen då? Tja…
Min erfarenhet är väl att samverkan inte alltid fungerar i praktiken. Håller de anställda med chefen är ju allt frid och fröjd… Men ser inte personalen att arbetsgivaren har rätt (so to speak), händer det inte alltför sällan att både fack och medarbetare körs över.
Och då hjälper ju inga ”fina dokument”…
Kanske har andra samma erfarenhet som jag. Efter den senaste personalenkäten, som kommunen genomförde, så skrev kommunen på sin hemsida:
”Däremot trivs personal sämre med kommunen som arbetsgivare.”
Jag vet inte hur de fackliga organisationerna eller de anställda ska göra om chefer inte följer samverkansavtalet och dess anda. Klagar någon så tycks det mig som om chefer ”håller ihop” – och inget händer.
…och de anställda får gå från möten, sammanträden och sitt jobb i frustration och besvikelse…
…och samverkansavtalet, och alla A3:or, och alla andra dokument blir bara ord – fina ord.
Så ska det naturligtvis inte vara.
Men vem vänder man sig till om det inte fungerar? PFU?
S försöker vinna billiga poänger
Så här i slutet av året dimper debattartiklarna ner i TTELA som om det vore val snart. För några dagar sedan hade moderaterna en, i dagens TTELA skriver socialdemokraterna Marie Dahlin och Bengt Larson.
Gemensamt för de båda debattartiklarna är att de vill uttrycka sina respektive partiers framtidsvisioner. Men debattartiklarna sprider bara ”snömos”. De vill ge intryck av att de är handlingskraftiga. Det stämmer inte.
Dahlin och Larson skriver om hur situationen i Vänersborg bör underlättas efter det att SAAB försatts i konkurs.
”Vi Socialdemokrater tycker att det går för trögt och långsamt och kommer därför att trycka på för att öka handlingskraften.”
Nu är ju inte socialdemokraterna i Vänersborg direkt kända för att vara varken handlingskraftiga (med undantag för arenan) eller för att utöva tryck på något eller några. Marie Dahlin har ju faktiskt alla möjligheter i världen att göra både det ena och det andra. Hon arbetar ju sedan ett år tillbaka som heltidsanställd politiker, anställd av Vänersborgs kommun för skattebetalarna pengar!
Nu har ju naturligtvis Dahlin och Larson rätt i att det råder ett mycket prekärt läge på arbetsmarknaden i Vänersborg (och Trollhättan). En redan hög arbetslöshet blir ännu värre. Naturligtvis måste man försöka göra det bästa av situationen.
Dahlin och Larson föreslår att kommunen undersöker ”möjligheterna inom de gröna näringarna” och att kommunen ”dammsuger” och ”kartlägger” situationen i de lokala företagen. De skriver dessutom att
”Detta borde redan ha varit gjort.”
Det är en förödande kritik mot S Anders Larson, den tidigare socialdemokratiske näringslivschefen. Har han inte gjort sitt jobb Dahlin och Larson?
Sedan kan man ju inte låta bli att undra, det är ju bara ett år sedan som den borgerliga mini-alliansen tog över det politiska styret av kommunen och dessförinnan satt socialdemokraterna vid rodret, varför inte en sådan här ”dammsugning” och ”kartläggning” har gjorts inom de kommunala förvaltningarna? Vänersborgs kommun är ju Vänersborgs största arbetsgivare!
Dahlin och Larson skriver också om de 100 praktikplatserna som ska finnas i kommunen. Praktikplatser, kommunala åtgärder för jobb till unga, har sin egen historia. Det kan lätt konstateras, att inte har då några socialdemokrater visat handlingskraft. Inte de borgerliga heller för den delen.
I juni 2009 beslutade kommunfullmäktige, mitt under brinnande socialdemokratiskt styre, att:
”uppdra åt samtliga nämnder och styrelser i kommunen att senast 2009-09-01 utifrån en solidarisk fördelningsmodell (antal anställda) skapa 100 praktikplatser.”
Det gick trögt. Så trögt att Vänsterpartiet såg sig föranlett att lägga en motion i mars i år (2011) för att skynda på det hela. Då hade den borgerliga mini-alliansen bara suttit vid makten i två månader, så den bristande viljan att ta tag i problemet fanns hos – S!
De sista raderna i motionen löd så här:
”Vi yrkar
att kommunfullmäktige beslutar att Vänersborgs kommun skall leva upp till rekommendationen från 2006 och att nämnder, styrelser och kommunala bolag gör sitt yttersta för att stödja sina ungdomar.”
Jo, frågan hade faktiskt varit uppe redan 2006, men det hände som sagt väldigt lite under det socialdemokratiska styret.
I juni yttrade sig Gymnasienämnden över vår motion. I augusti behandlade Socialnämnden den. Båda nämnderna tillstyrkte motionen!
Sedan dess har inget hänt! Inte något.
Det kan väl också nämnas att Gymnasienämnden i januari 2011 ansökte om dels extra anslag för 2011 för verksamheten Ungdomslyftet och dels om medel för fullföljande av det kommunala uppföljningsansvaret.
Kommunstyrelsen sade i båda fallen nej. Socialdemokraterna röstade med de borgerliga. Endast Vänsterpartiet ville att gymnasienämnden skulle få mer pengar till att bekämpa ungdomsarbetslösheten.
Marie Dahlin och Bengt Larson ser en ny hamn i Vargön som undermedlet mot arbetslösheten i Vänersborg.
”Vi kommer att påskynda beslutet om en flytt av hamnen till Vargön – i förhoppning om att regeringen beslutar om inre vattenvägar.”
”I förhoppning”… Ja, ja…
En hamn i Vargön kan bli en större investering för kommunen än till och med arenan! En hamn i Vargön beräknas kosta mellan 300-500 miljoner kronor! (Se här och här!) Och då finns det inga som helst garantier för att företag ska etablera sig.
”Vi har skrivit till landshövdingen och bett om hjälp för att trycka på frågan om inre vattenvägar”
…skriver Dahlin och Larson.
Så här ser brevet ut:
”Hej Lars!
Jag skriver med anledningen av SAABs konkurs.
Jag tycker att det vore på sin plats att regeringen nu tar tag i frågan om IWW – inre vattenvägar.
Att omklassificera Vänern NU – så att vi kan börja köra frakter med containerbåtar och därmed skapa nya jobb på Göta Älv.
Det kostar ju ingenting för regeringen men kan göra nytta för oss i vår region.
Att du som vår kontakt med regeringen trycker på denna fråga skulle vara värefullt för oss tycker jag. Den frågan är ju inte så långt borta, men skulle välkomna utveckling för oss.
Hälsningar
Marie Dahlin”
”Lars” är Lars Bäckström, som utnämndes till landshövding strax efter att han lämnade sin plats i riksdagen där han varit Vänsterpartiets gruppledare. Är detta brev från Marie Dahlin ett exempel på handlingskraft? Kan det leda till nya arbetstillfällen i Vänersborg? Är kommuninvånarna beredda att satsa uppemot en halv miljard på en hamn i Vargön, med förhoppningar och önsketänkanden som grund?
Som jag ser det är dagens debattartikel av de båda socialdemokraterna ett sätt att försöka vinna billiga poänger. De försöker spänna sina muskler, men det finns inte ett uns av handlingskraft bakom Dahlins och Larsons ord i dagens debattartikel.
Vi har heltidsanställda och deltidsarvoderade politiker i den här kommunen, Marie Dahlin och Bengt Larson är två av dem – borde de inte ägna sig åt sina jobb och uppdrag i stället för att samla billiga oppositionspoäng? När skattebetalarna nu betalar för deras arbete, borde de inte visa vad de går för?
Det är viktigt att Vänersborgs kommun tar tag i problemet i samband med SAAB:s konkurs. Praktikplatser är en sak, en satsning på Komvux en annan. Här skulle 300-500 miljoner kr kunna göra en ganska stor nytta…
Medborgarundersökning i Vänersborg
Får några veckor sedan fick vänersborgarna reda på resultatet av den medborgarundersökning som Statistiska Centralbyrån (SCB) genomförde mellan den 13 september och den 7 november i år.
Vänersborg deltog i undersökningen för tredje gången. 1.000 kommuninvånare mellan 18-84 år fick svara på ett antal frågor. Tyvärr var det bara 51 procent av dem som valde att svara.
De som valde att inte svara var oftast de yngre. Endast 26% av de mellan 18-24 år och 34% av de mellan 25-34 år svarade på enkäten. De äldre var bättre på att svara, 68% av de mellan 65-74 år svarade. Dessutom var kvinnor något bättre på att svara än män.
I stort ligger Vänersborg i ”mitten” på det mesta jämfört med de andra undersökta kommunerna. Några saker är vänersborgarna mer nöjda med än genomsnittet, med några saker mindre nöjda. Vänersborgarna är dock mindre nöjda än de var i den tidigare undersökningen, våren 2008.
Det som står ut, det är att 23% av vänersborgarna inte skulle rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen. Det är ganska häpnadsväckande, i synnerhet som det har varit val alldeles nyss och kommunen har fått ett nytt styre.
Den tredje delen av undersökningen handlar om vad medborgarna i Vänersborgs
kommun tycker om inflytandet i kommunen. Här skiljer sig Vänersborg markant från andra kommuner…
Som TTELA skriver:
”Vänersborgarna upplever inte att man har något större inflytande i kommunen. Inom områdena kontakt, information, påverkan och förtroende får man lägre betyg än snittet för de deltagande kommunerna och hamnar i botten på mätningen.”
Siffrorna är särskilt låga när det gäller förtroendet för politikerna.
”Det här är inte roligt för någon politiker.”
Säger kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Johan Ekström (FP), och passar (omedvetet?) på att ge sin styrande kollega Gunnar Lidell (M) en känga:
”Jag tror att det är arenan och Toppfrys (anm; min fetstil) som har påverkat.”
Johan Ekström menar att kommunen ska arbeta hårt med medborgardialog framöver.
”Ett exempel är strukturutredningen för förskola och grundskola. Den kommer alla i kommunen att få tycka till om.”
Vi får väl se vad det blir av den saken. I debattartikeln i TTELA den 27 dec, så skriver ju kommunens tre starka moderater, inklusive Lidell:
”Vi vill göra oss av med dåligt utnyttjade skollokaler och lägga mer på undervisningen. Den frågan blir nu föremål för dialog med elever och föräldrar.”
Det tycks som om medborgarna enligt moderaterna endast ska få bestämma vilka skollokaler som ska läggas mer… I bästa fall… Medborgardialogen är bara rådgivande, beslutet tas av politikerna.
I undersökningen fick de utvalda kommuninvånarna också tillfälle att ge fria kommentarer. Av 510 som har svarat på enkäten, så har 96 personer använt denna möjlighet. Det är ungefär var 5:e person.
Jag har ”roat mig” med att läsa dessa.
Av de 96 personer som har skrivit ”fritext”, så är 70 personer (73%) negativa på något sätt. Endast 3 personer är renodlat positiva till Vänersborg. De andra är varken eller, de ger i flera fall råd eller ställer frågor.
Det är väl inte svårt att gissa vad som dominerar ”frisvaren”?
Just det!
32 personer tar upp Arena Vänersborg! Och många är inte nådiga i sin kritik.
”Det känns som vår Arena har förstört hela kommunen.”
”Den starke man som ansvarat för skandalbygget återvänder till Skåne. Jag antar att Svinarp blir postadressen!”
”Den jävla arenan. Den ser för jävlig ut. Varför ska folk som gillar innebandy få förfula södra Vbg för resten av oss?”
”Hade detta skett inom ett företag hade personen som drev projektet fått sparken och åtalats för trolöshet, men inom politik blir projektledarens inkompetens belönad med nytt jobb inom förvaltning.”
”Turerna kring arenan har skadat förtroendet för politikers kompetens.”
”Jag kommer aldrig att få något förtroende för kommunens styrande om inte ansvariga för arenaskandalen ställs till svars och straffas.”
”Efter Arena-bygget har jag helt tappat förtroendet för Vbg:s politiker och tjänstemän. Byggdes trots folkets protester och allt mörkades. Total ovilja att utreda vad som skett. Detta drabbar nu skola och omsorg.”
”Hur kan man bygga en arena som inte folket i kommunen vill ha?”
Ingen uttrycker något positivt med arenan.
Förtroendet för politikerna hör intimt samman med arenafrågan. Flera av de svarande tar som synes upp båda sakerna. Andra nämner bara politiker.
”Önskar att någon (instans eller jurist el dyl) hade majoritet/möjlighet att stoppa Vänersborgs galna politiker.”
”Avsatta politiker får utvärdera sitt eget arbete.”
”Som invånare och skattebetalare känner jag mig helt nonchalerad då de berörda politikerna inte bara kört sitt eget race utan också försökt undanhålla såväl andra politiker som allmänhet sanningen om hur de misslyckade projekten har hanterats.”
Ingen nämner något positivt om Vänersborgs politiker. Med ett undantag… (Kommer i slutet…)
Demokratifrågan hör naturligtvis till politiken. 7 personer tar upp den, eller rättare sagt, bristen på demokrati. Det handlar om brist på öppenhet, brist på information och att politikerna inte lyssnar. En person nämner svågerpolitik vid chefstillsättningar.
Det är flera som nämner skolan, förskolan och fritids. 21 personer tar upp olika aspekter kring dessa ämnen. Det handlar ofta om att barngrupperna är för stora på förskola och fritids, men också att det inte satsas tillräckligt på skolan. Några av kommentarerna:
”Helt tokigt hur stora barngrupperna/elevgrupperna är inom förskola/skola!”
”Har man inte förstått kritiken av skolväsendet i kommunen?”
”Barnen är mer än statistik på ett papper och personalen mår dåligt över sin otillräcklighet och brist på yrkesstolthet!”
”Politikernas förtroende för skolan innebär ’stämpelklocka’.”
”Höj kommunalskatten för att öka insatserna i barnomsorg, skola o äldrevård.”
17 personer har synpunkter på frågor kring kommunikation. Ingen av dessa är positiv… De skriver om allt från att kommunikationerna är allmänt dåliga till att de vill ha fler cykelvägar. 4 st skriver att de vill ha en cykelväg mellan Brätte och Överby. (De vill kunna cykla till Trollhättan alltså!). 5 st klagar på snöröjningen, medan några önskar gratis kollektivtrafik.
7 personer skriver om landsbygdsproblematiken. 4 av dem klagar på kollektivtrafiken, en tycker inte att de på landsbygden får något för sina skattepengar.
När det gäller byggnation mm, så har 7 personer kritik mot kommunen. 3-4 stycken har synpunkter på bygglov etc och några få pratar om grönområden.
För övrigt finns det enstaka (negativa) åsikter kring det mesta. Det är ”snorkiga tjänstemän”, det är dålig rensning av sly, 3 personer nämner Toppfrysaffären, någon skriver att de gamla får inte komma ut mer än 1-2 ggr per år, det är för lite personal på äldreboende, dricksvattnet smakar och luktar illa, två vill ha bättre tider på återvinningscentralen, omklädningsrummen på Hallevi är dåliga, osv.
Det skrivs alltså i stort sett bara negativt. För att inte verka partisk, så redogör jag för vad de tre personerna som var positiva skrev:
”Tillgängligheten är bra för mig som är synskadad. Händer mycket kulturellt.”
”Vet ej har aldrig kontakt med Vbg kommun. Arbetat här i 38 år. Det jag sett hittills verkar ju fungera bra.”
”Positivt att äldrevårdens bostäder är under ombyggnad.”
Några som var negativa hade också en och annan positiv kommentar (fast inte många).
”Kommunen är bra tack vare natur och sjö.”
”Jättebra att det satsats på att göra i ordning nere vid Hamngatan!”
Vänersborgs politiker har definitivt något att fundera över. För visst är det tråkigt när människor skriver så här, som ett helhetsomdöme om kommunen:
”Hade jag inte haft barn, barnbarn och vänner hade jag omedelbart flyttat.”
”Vill undvika att tala om att man bor i Vänersborgs kommun.”
”Hejdå din lilla småborgerliga Vänersborgs kommun!”
Tre personer tycker till och med att Vänersborg och Trollhättan ska slås ihop. Och då är väl botten definitivt nådd…
Men kommunalrådet Gunnar Lidell (M) verkar ta hela medborgarundersökningen med ro:
”Vi gör dessa undersökningar för att se både styrkor och svagheter. Positivt är att många medborgare uppskattar en stor del av våra verksamheter.”
Till sist får man väl vara lite självgod och återge följande:
”Jag fick sympati för vänsterns framträdande som opposition. Berömligt! Framför allt ifrågasättande av kostnader och behov av arenan. Modigt då det var starka soc. Ledare+ c-ledare som agerade självsvåldigt. Jag vill nämna Bucci o Stefan Kärvling för deras klargörande i frågan.”
Det kanske finns hopp för Vänersborg trots allt…
Julgodis
Det finns en lång rad filmer och klipp om Vänersborg på YouTube. Det är främst reportage från Västnytt och TV4 om de skandaler som utspelade sig under 2009 och 2010. Många av klippen har ni säkert sett då det begav sig, men kanske missade ni något. Här följer en liten sammanställning av länkar.
Många intressanta och tragikomiska stunder kan utlovas. Och så kan jag inte låta bli att undra, har några av dessa skandaler egentligen retts ut? Har någon av de ansvariga egentligen fått stå till svars? Var det inte det som vänersborgarna krävde i valet?
GOD JUL!!
Arena Vänersborg
- Sången om Arena Vänersborg (Starring: S Anders Larsson. 16 sept 2009; 19.749 visningar. Fick ett stort gensvar och dessutom stora konsekvenser för någon…)
- El och is (Starring: S Anders Larsson. 10 jan 2010; 10.461visningar.)
- Beslutet om arenan i kommunfullmäktige (Radioupptagning från fullmäktigebeslutet om arenan den 20 juni 2007.)
- Arrangörerna flyr (För kallt i arenan, dec 2010)
- Arenan på TV 4 Nyheterna (riks) (2 dec 2010)
- Västnytts Årskrönika (3 jan 2011)
- ”Det är ett politiskt spel! (Starring: Marie Dahlin. Västnytt. 20 maj 2010)
- Arenan läcker in (Radio Väst. 11 jan 2011)
- Rininsland om temperaturen i Arenan (20 juni 2007)
- Bucci JO-anmäler Vänersborg (TV4 Nyheterna Väst. 9 sept 2010)
- Väljarna mötte politiker strax innan valet (TV4 Nyheterna Väst. 6 sept 2010)
- Ingen ansvarsfrihet för BUN (TV4 Nyheterna Väst. 20 maj 2010)
- Ej ansvarsfrihet – vad betyder det? (TV4 Nyheterna Väst. 20 maj 2010)
Toppaffären
- Toppskandalen del 1 (Starring: Lars-Göran Ljunggren. Västnytt. nov 2009.)
- Toppskandalen del 2 (Starring: Lars-Göran Ljunggren. Västnytt. nov 2009.)
- Toppskandalen del 3 (Starring: Lars-Göran Ljunggren. Västnytt. nov 2009.)
- Lögner till EU. (Starring: Gunnar Lidell. Västnytt. dec 2010.)
- Reportage av Radio Väst ((Starring: Anders Hammar. 5 dec 2010.)
- Lidell lullar med (nov 2009)
Konsultaffären
- Konsultskandal del 1 (Starring: Guy Mahlviker. Västnytt. mars 2010.)
- Konsultskandal del 2 (Starring: Guy Mahlviker. Västnytt. mars 2010.)
Tiggeri och gatumusik
Sverigedemokraten Kurt Karlsson har lagt en motion. Kurt Karlsson vill:
”förhindra tiggeri inom kommunens gränser.”
Sverigedemokraterna vill ändra den lokala ordningsstadgan.
Det här har inte Kurt Karlsson kommit på själv. Den här frågan driver Sverigedemokraterna också på andra håll. Motioner med det här budskapet har SD lagt fram också i Uppsala, Partille och Sundsvall.
I motionen menar Kurt Karlsson att tiggeri oftast sker
”i form av att en person spelar eller trakterar ett musikinstrument.”
Tiggeri är alltså enligt Karlsson när en musiker, som naturligtvis kan vara mer eller mindre skicklig, spelar ett instrument och har typ en hatt framför sig, där förbipasserande kan skänka en slant. Som bevis anför Karlsson följande:
”Tiggeriet förstärks oftast av en vädjande blick, ett hej, eller att personen placerar sig i en förnedrande kroppsställning.”
Nä, jag skojar inte. Det står så i motionen. (Du kan läsa hela motionen på SD:s hemsida, klicka här.) Det är Sverige 2011…
Sedan gör också Kurt Karlsson en musikalisk analys. Han tycker att gatumusiken oftast är
”enformig och i ständigt återkommande enkla harmonier.”
Kurt Karlsson har tydligen hört på mycket gatumusik. Nu är nog inte det här som Karlsson värnar allra mest om, den musikaliska kvaliteten, nej det är något annat.
”Det finns anledning att misstänka att det nu aktuella tiggeriet ingår i en organiserad form och möjligen anknytning till övrig internationell kriminell verksamhet.”
Där kom det. Det är alltså inte tiggeriet i sig som Karlson bävar inför. Tiggeri utförd av svenskar är nog ok, men här handlar det om utlänningar, om internationella ligor.
”…övrig internationell kriminell…” skriver Kurt Karlsson. Låt oss konstatera:
Tiggeri är inte förbjudet i svensk lag.
Om nu gatumusik är tiggeri. Vilket det naturligtvis inte är.
För att riktigt leda sina misstankar i bevis, så kommer Kurt Karlssons slutgiltiga argument:
”Det finns vittnesuppgifter om att personer som efter några timmars tiggeri, plockar upp en mobiltelefon och efter några minuter hämtas upp av en person i en större tysk bilmodell.”
Vilket skulle bevisas, som man säger i matematiken. Tänk att en folkvald politiker nedlåter sig till att sprida sådana här rykten.
Det är alltså inte gatumusik framförd av svenska ungdomar från musikskolan som Karlsson och Sverigedemokraterna vill förbjuda. Det är de internationella ligorna som lurar oss omusikaliska och okunniga svenskar att skänka en krona eller fem till internationella ligor och som använder våra surt förvärvade slantar till att inhandla en ”större tysk bilmodell”. Något annat kan det väl inte handla om? Det är ju ingen som tvingar oss svenskar att skänka pengar? Kurt Karlsson måste tycka att vi svenskar är ett dumt folk. Det är väl tur att svenskarna i Vänersborg har fått en klok representant i Kurt Karlsson.
Men jag förstår ändå inte riktigt, är det här ett stort problem i Vänersborg? Är det så stort att kommunfullmäktige måste ta ett sådant här beslut? Jag kan inte se det. Och visst kommer musikskolans elever också att drabbas av ett sådant här förbud?
I sin motion hänvisar Kurt Karlsson till Sala kommun som har tagit ett beslut i den här frågan. I Sala var samtliga partier eniga. Vilket är beklämmande.
Nu har emellertid Länsstyrelsen i Västmanland granskat Salas beslut, jag citerar från Sveriges Radio (källa):
”Det blir inget förbud mot tiggeri i Sala kommun. Länsstyrelsen i Västmanland har efter en granskning beslutat att ett sådant förbud i en kommuns lokala ordningsstadga inte är förenligt med ordningslagen.
Som Ekot rapporterade i förra veckan införde Sala kommun tiggeriförbud med syftet att göra det lättare för polisen att agera mot brottslighet som kan ha anknytning till tiggeri, så som människohandel.
Men enligt länsstyrelsen skulle ett tiggeriförbud vara en för stor inskränkning i den enskildes frihet. Det är heller inte nödvändigt för att upprätthålla säkerheten på offentlig plats och det vore svårt för polisen att dra gränsen för vad som är tiggeri och omfattas av förbudet, det skriver länsstyrelsen i Västmanland i ett pressmeddelande.”
När Länsstyrelsen yttrar sig i frågan anser Länsstyrelsen att det är en fråga om frihet och demokrati. Det anser jag också. Det går inte att förbjuda saker som man inte gillar.
Vart går gränsen? Vem ska bestämma? Du? Jag? Kurt Karlsson? Samhällsbyggnadsnämnden?
Samhällsbyggnadsnämnden behandlade Sverigedemokraternas motion i veckan som gick. På mötet sas det:
”Jag tycker det är jobbigt höra dom spela.”
Flera ledamöter höll med. Jag kan inte låta bli att undra – vilka är ”dom”? Inte musikskolans elever väl…?
Sven Andersson (FP) sa:
”Det här är väl inget bekymmer!”
Sven gillade inte motionen. Det gjorde dock Samhällsbyggnadsnämnden. Det var bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som sa NEJ till motionen.
Så här lyder Samhällsbyggnadsnämndens beslut:
”att föreslå kommunfullmäktige besluta om att texten ändras i Allmänna lokala
ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun under insamling av pengar § 12 till polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknade, om
insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Så också när insamlingen skall ske i samband med framförande av gatumusik.”
Beslutet följer inte ordagrant Sverigedemokraternas förslag. Men andan är precis densamma.
Som sagt, endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade mot. (Sven Andersson är ersättare och kunde inte rösta.)
Socialdemokraterna då? De sa i stort sett ingenting, de bara röstade ja… Visst är det beklämmande. På fullmäktiges senaste sammanträde antydde Lennart Niklasson (S) att det var främlingsfientligt att äta svenskt kött (se här). Niklasson hamnade lite fel där. Nu har sossarna hamnat ännu mer fel!
Tänk om man skulle börja förbjuda sådant som man inte gillade, vart skulle det leda? Idag gatumusik, imorgon politiska torgmöten?
Den tyske teologen Martin Niemöller sa i 30-talets Tyskland:
”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.”
Med det här citatet menar jag naturligtvis inte att varken socialdemokrater eller Sverigedemokrater har något att göra med det som hände då, jag menar bara att börjar man rucka i de demokratiska principerna, så har man tagit det första steget åt fel håll. Ingenting mer.
Och. Tänk att Vänersborgs kommun, som har ambitionen att bli Sveriges bästa musikkommun, skall försvåra för spontana möten med kringresande gatumusikanter! Tänk att gatumusikanter ska behöva betala 700 kr (enligt en uppgift i Samhällsbyggnadsnämnden) för ett tillstånd!
I Göteborg har man förbjudit gatumusik vid vissa tider och vid vissa områden i centrum. Dock inte med Kurt Karlssons argument. Göteborgs beslut gav upphov till starka reaktioner, bland annat hos Håkan Hellström och Lasse Kronér. Kronér säger:
”Det påminner om tyskt 30-tal och är helt uppåt väggarna.” (Källa)
Jag slutar med ett långt citat från Expressen (källa). Jag tycker att det säger det mesta när det gäller själva gatumusiken:
”Musikern och programledaren Lasse Kronér har själv varit gatumusiker. Han tycker att gatumusik är ett kulturellt och pittoreskt inslag i stadsmiljön och förstår inte förbudet.
– Varför förbjuda när det går att lösa med dialog. När jag spelade på gatan pratade jag med butikspersonalen. Ofta handlade det bara om att spela nya låtar. Men visst kan jag förstå att det är enerverande om man spelar ‘El condor pasa’ på panflöjt hela tiden.
Lasse Kronér tror att förbudet kan leda till att duktiga musiker går miste om ett bra tillfälle att spela offentligt. Gatan är en bra skola, anser han.
– Jag spelade allt. Det lade grunden till min breda repertoar och musikkunskap.
Enligt artisterna har Företagarföreningen Avenyn och ‘andra lobbyister’ fått politikerna att rösta igenom en lag ‘som är helt uppåt väggarna’. Och de anser att det också rimmar illa med tanke på att Göteborg vill profilera sig som evenemang- och musikstad. ‘Bra eller dåligt är upp till publiken att bedöma’, dundrar artisterna i GP-artikeln.”
Bandy-VM till bandystaden?
”Svenska bandyförbundet har uppmanat IFK Vänersborg att kandidera om att arrangera VM i bandy 2013.”
Så börjar en skrivelse från Gunnar Lidell (M) till onsdagens möte med kommunstyrelsen.
Gunnar Lidell (M) och Marie Dahlin (S) tycker att det är en bra idé att Vänersborg ska arrangera bandy-VM. De skriver gemensamt till bandyförbundet (ytterligare en skrivelse alltså) att de tycker att det är en ”glädjande nyhet”. Radarteamet Lidell och Dahlin tycker lika nu för tiden. Fast det har de nog alltid gjort. De skriver:
”Vår stolthet, IFK Vänersborg, ser mycket positivt på att vara arrangör av detta VM. Vi i Vänersborgs kommun ser också mycket positivt på att arrangemanget förläggs just i bandy-staden Vänersborg.”
Jo, jag tackar jag. ”Vår stolthet, IFK”, ”Bandy-staden”. Det är tunga ord från Gunnar Lidell. Jag hade förresten ingen aning om att Lidell var en sån bandykille… Eller det kanske var Marie Dahlin som ville att det skulle stå så…?
Eller också kanske Lidell blev ett övertygat bandy- och IFK-fan efter mötet med IFK.
”IFK Vänersborg har lämnat information till kommunstyrelsens presidium…”
Kan det vara Lidells partikompis Stig Bertilsson som har varit på besök? Har han fått Lidell att inse bandyns storhet?
Hur som helst vill IFK att kommunen ska betala kalaset. Det vill IFK alltid. Att kommunen ska betala alltså. Och det gör kommunen. Är IFK kommunens stolthet så är det. De inkomster som kommunen skulle kunna få från arenan t ex – de går ju till stora delar till IFK Vänersborgs bandy. Det gäller t ex inkomster från uthyrning av isen, av logerna, av restaurangen…
Sedan får IFK 100.000 kr (enligt uppgift) för att de har stadsvapnet på sina tröjor. (Se bild.) Det var väl tur att Lidell stoppade det nya stadsvapnet! Tänk om IFK hade åkt omkring med fel vapen! Eller också hade kommunen fått betala det nya på IFK:s tröjor…
Det är bra reklam för kommunen att IFK har Vänersborgs stadsvapen på sina tröjor. Jag menar, hur ska alla miljoner bandy-fans i Sverige annars veta att IFK Vänersborg kommer från Vänersborg…?
Kommunstyrelsen föreslår att Vänersborgs kommun ska avsätta 300.000 kr i bidrag till IFK för arrangemanget av bandy-VM. Pengarna är tänkta att gå till arrangemangen kring invigningen. De ska också räcka till avslutningsbanketten. Då antar jag att kommunstyrelsens presidium blir bjudet…
Men inte nog med det. IFK behöver inte heller betala hyran för arenan. Arenan blir gratis. Kommunstyrelsen räknar med att Barn- och Ungdomsnämnden går miste om 60.000 kr på det här sättet.
”detta får avhandlas i anslutning till arbetet med budget 2013.”
Skriver Gunnar Lidell till kommunstyrelsen. Lidell skriver inte att BUN ska få dessa pengar, det ska ”avhandlas”…
Det kanske är tänkt att även BUN:s ledamöter ska bli bjudna på banketten…? Som tack… Eller får Barn- och Ungdomsnämndens ordförande en rondell uppkallad efter sig? Wendellen? Som tack…
Eller är bandy-VM värt 360.000 kr för Vänersborgs kommun…?
Jag vet inte, det kanske är det. Jag kan dock inte låta bli att reta mig på att det alltid tycks finnas pengar till vissa verksamheter, men inte till andra. Det finns inga pengar till våra barn och ungdomar – men det finns till bandy. Det finns inga pengar till andra idrottsanläggningar, t ex upprustning av Frendevi, omklädningsrum på Hallevi och Botered – men det finns till arenan.
Idrottsföreningarna i kommunen behandlas inte lika. Tidigare i år ansökte t ex Vänersborgs Tennisklubb om ett bidrag på 58.796 kr för att stå som värd för QualityHotel Open 2011, en internationell tennisturnering. Då beslutade Barn- och ungdomsnämnden i enlighet med ordförande Lena Eckerbom Wendels (M) förslag:
”att med hänvisning till ekonomiskt läge inte lämna bidrag till Vänersborgs
Tennisklubb.”
Vänsterpartiet ansåg då att Vänersborgs Tennisklubb skulle få pengarna.
Är bandy-VM värt 360.000 kr för Vänersborgs kommun? Vad händer om arrangemanget inte går runt ekonomiskt? Vem betalar då? Hur mycket pengar ska Bandyförbundet ha? 2010 skulle Finland arrangera VM, men Finland drog sig ur. Varför? Enligt Wikipedia skulle Norge ha arrangerat bandy-VM 2013 – varför drog sig Norge ur?
Det krävs mer information innan Vänersborgs kommun kan ta ställning.
Affären med stadsvapnet – politiker eller tjänstemän?
Vänersborgs stadsvapen är fint. Det har dessutom anor från 1600-talet. Från drottning Kristinas tid! Och stadsvapnet ska se ut som det gör i fortsättningen också. Det har, som alla vet vid det här laget, Gunnar Lidell (M) i samråd med sina kommunalrådskollegor bestämt. De har på något sätt känt av stämningen på stan och kommit fram till att inte ändra i logotypen, där stadsvapnet ingår. Det har jag skrivit om tidigare. (”Det gamla stadsvapnet ska vara kvar!”)
På kommunens hemsida säger det handlingskraftiga kommunalrådet Gunnar Lidell:
”När vi har ett vapen som så många gillar och känner stolthet över känns det onödigt att lägga ner tid och kraft på att byta ut det.”
Fast visst har det redan lagts ner tid och kraft på stadsvapnet. Och pengar.
Och på tal om stolthet. Tydligen känner inte politiker och tjänstemän stolthet. Varför skulle de annars ha gått ut i en omröstning, där inte ens det gamla, traditionella stadsvapnet fanns med som alternativ?
Så här i efterhand kan man väl undra hur processen har gått till. Hur kunde förslagen tas fram, utan att t ex ha klart för sig vad reglerna kring heraldik säger, hur kunde en omröstning startas, varför togs bara i det närmaste identiska alternativ fram osv?
Politiker eller tjänstemän?
Gunnar Lidell har sagt att det inte fanns några politiska initiativ eller beslut för att ändra vapenloggan eller att en omröstning skulle hållas. Och det har han nog rätt i. Vad jag ser i protokollen så finns det inga sådana politiska beslut. Men… Hur har det då gått till?
Politiker eller tjänstemän?
I kommundirektör Ove Thörnkvists blogg i Vänersborgaren den 9 sept, som enligt uppgift kostar runt 2.000 kr per vecka (vilket nog är väldigt billigt), skriver han:
”Därför har vi under en tid arbetat med att ta fram ett förslag till ny grafisk profil. I den ingår bland annat hur en ny logotyp skulle kunna se ut. Jag tycker att resultatet har blivit bra och jag är nyfiken på hur du reagerar. Tyck gärna till. Förslagen finns på kommunens hemsida och i den här tidningen.”
Har förvaltningsorganisationen med Ove Thörnkvist i ledningen arbetat helt på eget initiativ? Det tycks så, men samtidigt har jag svårt att tro det. Jag har svårt att tro att inte den politiska ledningen har varit informerad och gett sitt, i varje fall tysta, godkännande.
Politiker eller tjänstemän?
Marika Isetorp (MP) skrev på sin blogg den 9 november om ett möte i kommunstyrelsen:
”På det senaste kommunstyrelsemötet fick vi reda på att man ville förändra Vänersborgs stadsvapen. … Anledningen till bytet förklarades vara att stärka varumärket och tränga igenom mediebruset.”
Politikerna visste om vad som var på gång. En vecka senare skriver Isetorp på sin blogg (17 nov):
”Gunnar Lidell fick däremot med några meningar i TV (Västnytt 17/11-2011). Jag har uppfattat det så här: ‘Jag förutsätter ju att våra tjänstemän, när man la ut den här web-enkäten, efter att ha kollat att det var okej med oss. Och vi har inte sagt: Ja, det ska ni göra, utan: Ja, det är okej, testa på det.'”
Precis som Isetorp gör i sin blogg, så undrar jag vad Gunnar Lidell egentligen säger – är det politikerna eller tjänstemännen som har drivit frågan?
Eller driver bara frågan, som båten på stadsvapnet? Eller driver någon med oss?
Politiker eller tjänstemän?
Jag tycker att det är viktigt att det är politikerna som bestämmer i Vänersborg.
Är det politikerna som bestämmer i Vänersborg?
Eller har Gunnar Lidell lämnat tjänstemännen i sticket?
.
PS. Sedan undrar jag fortfarande om inte MID Marketing måste få underkänt och betala tillbaka pengarna. Det ingår väl i deras arbete att ta reda på vilka regler som gäller innan man gör klart jobbet?
PFU och lärares arbetstid
PFU har haft sammanträde. PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. Det är ett viktigt utskott.
PFU består av fyra betongpolitiker, två moderater och två sossar, samt Marika Isetorp (MP). Ordförande är Anders Forsström (M) och vice ordförande är Bengt Larson (S).
PFU har många viktiga uppgifter. För att ta några:
- handhar löne-, pensions- och övriga anställningsvillkor för kommunens anställda
- ansvarar för frågor som rör förhållandet mellan kommunen som arbetsgivare och dess anställda.
- har rätt att med bindande verkan för kommunen teckna kollektivavtal.
- handhar tvisteförhandlingar, skadeståndsförhandlingar samt övriga förhandlingar å kommunens vägnar.
- beslutar om stridsåtgärder.
(Vill du veta mer, allt, om PFU så klicka här!)
PFU har bestämt att all skolpersonal, inkl lärare, ska börja tidsstämpla. Dock är själva beslutet höljt i dunkel, precis som utskottets möten i övrigt. (Läs här: ”Stämpelklockan” och ”Senaste nytt om stämpelklockan”.)
Stämpelklockan diskuterades återigen på det näst senaste mötet (26 okt). På §85, ”PA-lönesystem”, står det i protokollet:
”Förhandlingschefen noterar att sannolikheten att lokala avtal träffas, vad gäller lärare reglerade via bilaga M är obefintlig.”
Lärarfacken har sagt tvärnej till stämpelklockan. De ser av någon anledning inte alls det positiva med att börja stämpla – det som betongpolitikerna i PFU ser. Lärarna förstår t ex inte varför stämpelklockan gör avdrag om man stämplar en timme tidigare medan den inte registrerar övertid om man stämplar en timme senare… PFU bryr sig dock inte om lärarfackens synpunkter. Medborgardialog och medborgarinflytande – de nya honnörsorden i det nya styret – gäller inte kommunens egen personal. I varje fall inte om personalen tycker annorlunda än betongpolitikerna.
Om ni undrar: Bilaga M innehåller bestämmelserna om lärarnas arbetstid. Bilaga M ingår i det avtal som slutits mellan arbetsgivaren och facken.
PFU tog också upp:
”…olika företeelser som upptäcks vid införande av självservice.”
”Självservice” är stämpelklockan… (Intressant uttryck va?) Det framgår inte av protokollet vilka dessa ”olika företeelser” är. Jag trodde inte att det fanns några sådana ”olika företeelser”, jag trodde att PFU hade hela bilden av stämpelklockan klar för sig när det beslutade… Tydligen hade inte PFU det.
Dessutom gavs ett uppdrag till två av chefstjänstemännen:
”Personal- och förhandlingsutskottet uppdrar åt förhandlingschefen och Kent Javette att genomföra en dialog med rektorerna för att undersöka hur förtroendetid enligt bilaga M hanteras. Personal- och förhandlingsutskottet önskar en första återrapportering vid sammanträdet i december.”
Det här tycker jag är ytterst intressant. Det verkar som om PFU inte känner till arbetstiderna för lärare enligt bilaga M. Hur ska annars det här uppdraget tolkas? Men hur kan då PFU ha kunnat införa, och försvara, stämpelklockan som handlar om ”lärare reglerade via bilaga M” (se citatet ovan) om PFU inte vet vad bilaga M innebär?
Överhuvudtaget är det svårt att förstå vad tjänstemännens uppdrag går ut på. Parterna, dvs Sveriges kommuner och landsting (SKL) och lärarfacken, har kommit överens om lärarnas arbetstid. I denna tid finns det något som kallas förtroendearbetstid.
Förtroendearbetstid är
”sådan arbetstid över vilken arbetstagaren har förtroende att själv disponera.”
Det heter alltså förtroendearbetstid därför att lärarna själva har förtroende att bestämma över denna tid. Lärarna får ensamma avgöra vad som behöver göras under förtroendearbetstiden. Den är i första hand avsedd för för- och efterarbete av lektioner, t ex rättning av prov, men i tiden kan även inrymmas spontana elev- och föräldrakontakter och tid för egen utveckling.
Det är faktiskt så att arbetsgivaren inte har någonting med förtroendearbetstiden att göra! Arbetsgivarens traditionella rätt att ”leda och fördela arbetet” gäller inte under förtroendearbetstiden – arbetsgivaren kan inte ens kräva att den enskilde läraren redovisar hur tiden används! Arbetsgivaren kan bara förvänta sig att tiden faktiskt används på bästa sätt för verksamhetens måluppfyllelse.
Och igen, den här avtalskonstruktionen är SKL och lärarfacken överens om!
Har man den minsta kunskap om avtalet så ter sig PFU:s uppdrag till tjänstemännen att ”undersöka hur förtroendetid enligt bilaga M hanteras” tämligen okunnigt. Förtroendetiden kan inte ”hanteras” av arbetsgivaren…
Och den här okunnigheten tillskriver jag nog PFU:s betongpolitiker tills motsatsen bevisas… (Ja, det skulle vara om man hade fallenhet för ”konspirationsteorier” då…)
Med denna okunnighet från PFU:s sida så får man också ett annat perspektiv på den tvist som kommunen som arbetsgivare just nu har med Lärarförbundet angående två fritidspedagoger – och som beskrivs i dagens ttela:
”Vänersborgs kommun bröt mot kollektivavtalet och lagen om anställningsskydd vid uppsägningen av två fritidspedagoger. Det anser Lärarförbundet.”
Tvisten ska behandlas i Arbetsdomstolen kommande vecka.
I kommunens avtal för ”Förnyelse, Arbetsmiljö & Samverkan” står det:
”Parterna i Lokalt samverkansavtal för Vänersborgs kommun är överens om:
att inflytande, delaktighet och utveckling är en rättighet för alla medarbetare
att utveckla förtroendefulla och smidiga partsrelationer med respekt för arbetsgivarens och de fackliga organisationernas olika roller och arbetsförutsättningar
att skapa ett positivt arbetsklimat och en god hälsa.”
Kommunen har genomfört personalenkäter. Efter den sista enkäten skrev kommunen på sin hemsida:
”Däremot trivs personal sämre med kommunen som arbetsgivare.”
Är det något att undra över?
Det gamla stadsvapnet ska vara kvar!
För två veckor sedan skrev jag en blogg om Vänersborgs nya stadsvapen – ”Krona eller klave – ett demokratiskt genombrott i Vänersborg?”. Vänersborgarna skulle få förtroendet att rösta om detta – om kommunens nya ”varumärke”. Fast bara på låtsas, omröstningen skulle vara rådgivande.
Idag meddelar Gunnar Lidell (M), enligt P4 Väst, att man har känt av stämningen på stan. Det räckte tydligen med några insändare och debattartiklar, några mail, lite samtal på stan – och vem vet, kanske en och annan blogg, för att omröstningen skulle vara avgjord.
Det bidde ingenting! Det bidde inte ens en tumme! 
Det gamla stadsvapnet ska vara kvar!
Det var ett bra beslut Gunnar Lidell. Tycker i varje fall jag. I sakfrågan.
Men visst är det intressant att fundera på vad medborgardialog och medborgarinflytande i Vänersborg kommer att innebära under det nya styret. Tidigare fanns det ju överhuvudtaget ingen demokrati – nu räcker det med att Gunnar Lidell (M) med fler ”känner av stämningen”… (Jag kan inte låta bli att göra reflektionen, tänk om betongpolitikerna hade ”känt av stämningen” på samma sätt när arenan skulle byggas… Då hade vi sparat 286 miljoner.)
Men vem ska bestämma vilken ”stämning” som råder i Vänersborg? Gunnar Lidell? Och hur känns den av? Samtal på stan?
Mid Marketing fakturerade 75.400 kr för utarbetandet av det nya stadsvapnet – och då räknas inte den arbetstid som kommunens egna tjänstemän har lagt ner. 75.400 kr – pengar som tillsammans med de nya förslagen slängs i sjön. Hur kan sådant ske? Vem bär ansvaret? Och hur kan Mid Marketing lämna förslag på ett nytt stadsvapen som inte följer de regler som finns?
Statsheraldiker Henrik Klackenberg på Riksarkivet har nämligen skrivit ett mail till kommunen där han påpekar att:
”Annorlunda förhåller det sig med den gula bård som tillfogats vapenskölden i de två 
förslagen. Denna bård förekommer inte i den registrerade blasoneringen (vapenbeskrivningen; min anm) och innebär därför en förändring av vapnet, som om det ska genomföras kräver ett yttrande från Heraldiska nämnden innan det registreras av PRV.”
(Läs mer på www.riksarkivet.se/heraldik.)
Är det läge att Mid Marketing betalar tillbaka pengarna?
Förslaget till ett nytt stadsvapen är bara en liten del av Mid Marketings uppgifter. Mid Marketing har till uppgift att fräscha upp kommunens grafiska profil och ge Vänersborg ett nytt formspråk som:
”… ska kunna användas på många olika plan och ge hög igenkänningsfaktor. Våra annonser ska sticka ut i mängden, loggan kanske behöver putsas på och roll uper ska ge positiva signaler på mässor. För att nämna något. Vi vill också att ni tar fram ett regelverk kring särprofilering. … I ert uppdrag ingår även att ta fram en design, baserat på vårt nya formspråk, till den förnyade hemsidan.”
Att ta fram de nya förslagen till stadsvapen kostade 75.400 kr. Vad kommer resten att kosta?
När upphandlingen gjordes om att ”fräscha upp kommunens grafiska profil” så skrev kommunen:
”Dessutom är självbilden tilltufsad efter ett antal så kallade affärer.”
Jag vet inte om hanteringen av stadsvapnet har ändrat självbilden på ett positivt sätt. Fast… 
På kommunens Facebook-sida läser jag:
”Tack alla som har engagerat sig och visat stolthet!”
Men Gunnar Lidell:
Hur går det med tröjorna som skulle lottas ut till de som röstade?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer