Arkiv
KFV: Förvaltningsrätten avslår Mats Anderssons överklagande
Och så var det den där nyheten som jag flaggade för i min förra blogg om Kunskapsförbundet Västs sammanträde… (Se “Dagens KFV: Vad sysslar Trollhättan med?”.)
Kommer ni ihåg den 23 juni förra året? Inte det? Men det gör jag. Då hade Kunskapsförbundet (KFV) sammanträde. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)
Sammanträdet genomfördes med digitalt deltagande på distans. Det betydde att ledamöterna kunde befinna sig t ex hemma. Det var första gången vi politiker från Vänersborg fick en sådan möjlighet.
Coronan hade härjat en tid och i Vänersborg fick alla i riskgrupperna, eller som helt enkelt fruktade viruset, snällt vara hemma – och utanför politiken. Vi stängdes ute. Ingen i de styrande partierna var intresserad av att det var både diskriminerande och inskränkte demokratin. Och ingen var heller vid den här tidpunkten det minsta intresserad av att ta den moderna IT-tekniken till hjälp för att genomföra sammanträden på distans.
Det var däremot Kunskapsförbundet och dess ordförande Maud Bengtsson (S).
Distansmötet i förbundet den 23 juni gick i stort sett bra. Det var några smärre “nybörjarmisstag”, men inget som äventyrade varken säkerheten eller demokratin. Tyckte vi nog alla – utom Mats Andersson (C).
Ersättare Andersson (C), numer kommunstyrelsens 2:e vice ordförande i Vänersborg, överklagade sammanträdet till Förvaltningsrätten. Han ville att rätten skulle förklara att Kunskapsförbundets sammanträde var ogiltigt, att det var olagligt.
Men egen uppfattning var att han gjorde det för att på något sätt bortförklara Vänersborgsstyrets ointresse för digitala och demokratiska distanslösningar. Och då skulle ingen annan heller ha sådana lösningar.
Naturligtvis anförde inte Andersson ett sådant skäl, hur skulle det se ut? Nä, Andersson anförde följande skäl, sammanfattade av Förvaltningsrätten:
“Sammanträdet hölls digitalt via länk på Teams där ledamöter deltog hemifrån/från annan plats. Enligt egen utsago kunde ordföranden inte säkerställa om det var någon som på grund av tekniken föll ifrån på sammanträdet och kunde ansluta igen. Ordföranden kunde inte heller säkerställa att sammanträdet genomfördes i exakt realtid. Under sammanträdets gång tappade ett flertal ledamöter kontakten från och till, så även justerande person. Justerande person meddelade inte detta när han åter anslöt till sammanträdet, varför beslutsomgång inte togs om. Mötesorganisatören hade inte säkerställt inställningar i Microsoft Teams, vilket innebar att vem som helst kunde koppla ner andra mötesdeltagare från sammanträdet. Mot bakgrund därav samt då ordföranden eller någon annan inte kunde säkerställa att ingen obehörig person deltog på sammanträdet bör sammanträdet betraktas som ogiltigt.”
Självklart bestred Kunskapsförbundet Anderssons överklagande. Förbundet delade helt enkelt inte Anderssons beskrivning av vad som hände på mötet. (Se “Nyhet: KFV avvisar Anderssons överklagande”.)
Maud Bengtsson (S) förklarade också varför mötet överhuvudtaget hölls på distans:
“Det viktigaste skälet till detta var att säkerställa att alla medlemmar skulle kunna delta. Flera av ledamöterna är över 70 år och några tillhör riskgrupper, vilket omöjliggör ett fysiskt deltagande.”
Och därmed lyckades förbundet upprätthålla den demokratiska beslutsprocessen trots pandemins effekter. Vilket t ex undertecknad vänsterpartist var mycket tacksam över.
För drygt en vecka sedan, den 12 mars, kom Förvaltningsrättens avgörande:
“Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”
Kunskapsförbundets sammanträde på distans var alltså lagligt. Och Mats Andersson (C) hade typ fel.
Förvaltningsrätten motiverar sin dom:
“Klagandens (dvs Mats Andersson; min anm) uppgifter i den delen om att ett flertal ledamöter tappade kontakten med sammanträdet samt att ordföranden inte kunde säkerställa att ledamöter som föll ifrån kunde ansluta igen eller att mötet hölls i realtid, tillbakavisas av förbundet och har inte bevisats i målet. Förbundet vidgår att någon deltagare föll bort ett kort tag men ganska snart var uppkopplad igen.”
Och vidare:
“Klaganden har enligt förvaltningsrätten mot förbundets bestridande inte visat att sammanträdet skedde på ett sätt som stod i strid med bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen. Inte heller vad klaganden anför i övrigt visar enligt förvaltningsrättens bedömning att de överklagade besluten strider mot någon av de tidigare angivna prövningsgrunderna i 13 kap. 8 § kommunallagen. Överklagandet ska därför avslås.”
Det var en mycket väntad dom, även om det har tagit en väldig tid för rätten… Och jag är övertygad om att Mats Andersson (C) för länge sedan har insett att överklagandet inte skulle bifallas av Förvaltningsrätten. Andersson ordnade ju själv under senhösten förra året digitala distansmöten i den nämnd, barn- och utbildningsnämnden, där han var ordförande. Och jag tvivlar starkt på att Andersson kommer att överklaga Förvaltningsrättens dom.
Så nu är alltså fallet prövat och avgjort – och vi hoppas alla på att det så snart som det bara går ska vara möjligt att återuppta de fysiska sammanträdena.
Dagens KFV: Vad sysslar Trollhättan med?
Idag hade Kunskapsförbundet Väst (KFV) sammanträde.
Det var som vanligt på direktionens möten mycket information, en del diskussion och få “riktiga” beslut. (Direktionen är förbundets “kommunfullmäktige”.)
Den statliga “skolmiljarden” diskuterades en hel del. Hur stor andel av de pengar, som har tillfallit Trollhättan och Vänersborg, och som ska tilldelas Kunskapsförbundet, beslutar däremot ägarkommunerna helt själva. KFV har inget att säga till om. Det som är intressant är att Vänersborg och Trollhättan tänker använda olika fördelningsprinciper. Vi får se om Vänersborgs kommun återigen viker sig för sin “stora granne” i söder. Jag hoppas verkligen inte det…
Statens syfte med “skolmiljarden” är tydlig:
“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.
Kunskapsförbundet tänker använda sin del av pengarna till att erbjuda lovskola på påsklovet på alla 3 skolorna, förlänga kurser och till extra stödåtgärder etc. Och det är viktigt att komma ihåg – det handlar inte bara om elever som riskerar att inte få godkända betyg i alla kurser. Det handlar också om elever som behöver högre betyg för att komma in på universitet och högskolor.
KFV håller på med en kartläggning om vilka och hur många som behöver få en “säkerställd utbildning”. Men tiden är knapp. Det är tveksamt om eleverna hinner kompenseras på den tid som är kvar av läsåret. Därför tänker Kunskapsförbundet lägga en större del av pengarna på Vuxenutbildningen i höst. På Vux skulle alla som har drabbats av distansundervisningen, med sämre resultat som följd, få mer tid på sig att läsa igen det som de har missat. Dessa elever skulle helt enkelt prioriteras på olika sätt för att säkerställa den utbildning de har rätt till. Det kan för övrigt bli så att distansundervisningen leder till att elever måste gå ett 4:e år på gymnasiet. Eller ett extraår på Vux. Det är osäkert om eleverna hinner fixa utbildningen på den tid som är kvar av vårterminen, trots t ex lovskola och extra åtgärder.
För min del är det helt tveklöst så att åk 3 på gymnasiet och vuxenutbildningen borde prioriteras vid fördelningen av skolmiljarden. (Hur ska man t ex lära sig svetsa på distans?) Dessa elever ska så att säga “ut i livet” efter vårterminen. De 
har inga tidsmarginaler som andra årskurser har. De enda som är i en liknande situation är åk 9 i grundskolan. Men dessa elever har å andra sidan bara haft distansundervisning i 4 veckor. Gymnasieleverna har haft undervisning på distans i 17-20 veckor. Och har fortfarande distansundervisning… Det kan bli sammanlagt en hel årskurs. De vuxenstuderande har varit borta från skollokalerna ännu längre tid.
De styrande partiernas förslag (S+C+MP) på morgondagens kommunstyrelse i Vänersborg är att barn- och utbildningsnämnden ska få 73% av statsbidraget (2,88 milj kr) och Kunskapsförbundet 27% (1,08 milj). Vänersborg vill nämligen att låg- och mellanstadieeleverna, som inte har drabbats av någon distansundervisning, också ska få del av pengarna.
Jag har svårt att förstå hur de styrande partierna resonerar. Det har visserligen varit större frånvaro än vanligt både bland elever och lärare på låg- och mellanstadierna, men frånvaro är det ju alltid, mer eller mindre. Under pandemin har det varit mer, visst, men det är så att säga bara en kvantitativ skillnad. I åk 9 och på gymnasierna är det en kvalitativ skillnad – från klassrumsundervisning till distansundervisning. Dessutom har LM-eleverna åtminstone 3 år (åk 6) på sig att reparera eventuella negativa följder av en frånvaro… Avgångsklasserna på högstadiet och i gymnasiet har 3 månader…
Trollhättan går ännu längre.
De styrande politikerna i Trollhättan (S+V+MP) vill att barnen på förskolorna också ska få del av de statliga pengarna. De vill att 78% av statsbidraget ska hamna i kommunen (eller “staden”) och att KFV bara ska få 22%. Det är naturligtvis ett sätt att behålla mer pengar för “egen” del.
Det är en tråkig inställning som trollhättepolitikerna visar sina ungdomar i de övre tonåren. Och jag skulle vilja se en bra förklaring på hur statliga extrapengar för 2021 ska kunna säkerställa småbarnens utbildning för pandemins konsekvenser 2020. Ska de barn som var frånvarande från förskolan förra året få extra långa dagar resten av vårterminen? Eller ska de vara på förskolan någon extra vecka under sommaren när föräldrarna har semester?
Det blev ett långt avsnitt. Jag kan inte hjälpa det, engagemanget och en viss upprördhet kom bara över mig… Jag har för övrigt ett eget yrkande på morgondagens kommunstyrelse i Vänersborg. Det går ut på att Kunskapsförbundet ska få 2/3 av statsbidraget och kommunen, dvs barn- och utbildningsnämnden, 1/3. (Du kan ladda ner mitt yrkande här.)
Direktionen diskuterade också hur man ska få fler elever att äta skolmaten. Vad är det som gör att mellan 30-40% av de studerande (på Nils Ericson- och Magnus Åberg-gymnasierna) inte äter skolmaten? Förbundet har som målsättning att öka andelen som äter förbundets mat. Även om det skulle innebära att det blev dyrare. Men som Kent Almkvist (C, Trollhättan) sa:
“Det är ingen kostnad, utan en investering.”
Vägen till en lösning går sannolikt via de studerandes synpunkter.
Direktionen beslutade att fördela 2 milj kr av sitt förfogandeanslag till strukturella kompensatoriska insatser. Det är Magnus Åberggymnasiet som får lite extra resurser. Politikerna fick också information kring “Patientsäkerhetsberättelse”, “Medicinskt ledningssystem”, “åtgärder och läge i samband med Coronapandemin” och förändringar inom skolledarorganisationen.
Under den sistnämnda punkten fick direktionen veta att Kunskapsförbundet söker 3 biträdande rektorer till Birger Sjöberg. Och att det är inte mindre än 144 sökande till tjänsterna! Det måste nog sägas vara ett bevis på något positivt för BSG och KFV, och mycket glädjande.
Politikerna i direktionen fick reda på en nyhet också, men det skriver jag om i en egen blogg.
PS. Lutz Rininsland (V) har också bloggat om dagens sammanträde med Kunskapsförbundet Väst: “Många tankar för tredje årskursens elever”.
KS 2: Vem ska ha skolmiljardens pengar?
På gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen behandlades en hel rad frågor. Jag tänker så småningom beskriva, om inte alla, så åtminstone de flesta och viktigaste av dem. Igår skrev jag om sammanträdets viktigaste fråga – om budgetanvisningarna, dvs de budgetramar som kommunens nämnder och styrelser ska utgå ifrån när de arbetar fram sina budgetar för år 2022. (Se “KS 1: Budgetramarna fastställda”.) I denna blogg ska jag beskriva det extra ärende som togs upp, nämligen fördelningen av Vänersborgs andel av den så kallade “skolmiljarden” – ett “extra” statsbidrag. Och skyldig till att “skolmiljarden” togs upp som ett särskilt ärende var jag…
“Skolmiljarden” är den “folkliga” benämningen på det extra bidrag som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Statsbidraget gäller enbart för år 2021. Regeringen skriver på sin hemsida (se “Över en miljard extra till skolan nästa år”):
“För att möta den tuffa utmaning som covid-19-pandemin medför förstärks det statliga stödet till skolväsendet med 1 miljard kronor 2021.”
De statliga pengarna fördelas proportionellt mellan Sveriges kommuner utifrån antalet barn och unga i åldern 6–19 år i varje kommun. Det innebär för Vänersborgs del ungefär 4 milj kr. De här pengarna får kommunen sedan själv bestämma om hur de ska fördelas ut i kommunen. Regeringen skriver att statsbidraget får användas inte bara inom grund- och gymnasieskolan, utan också inom förskolan och vuxenutbildningen.
Syftet med “skolmiljarden” är mycket tydligt. Pengarna ska:
“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.
Pengarna ska, så att säga, användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. Klassrumsundervisning anses nästan undantagslöst ha högre kvalitet än den som kan ges på distans. Det är väl bara vissa friskolekoncerner som har en annorlunda uppfattning…
I tisdags var det sammanträde med Kunskapsförbundet Väst (KFV). (Jo, jag är med där också…) Direktionen (=förbundets “fullmäktige”) informerades om att ägarsamrådet, dvs presidierna i KFV, Trollhättans stad och Vänersborgs kommun, hade diskuterat fördelningen av statsbidraget, “skolmiljarden”.
Ägarsamrådet hade kommit överens om att pengarna skulle fördelas utifrån antalet barn och unga i åldern 6–19 år. Ägarsamrådet fattar i och för sig inga beslut, utan “beslutet” ska snarare ses som en överenskommelse om vad kommunalråden ska arbeta för i sina respektive kommuner. (Det är fullmäktige som bestämmer.) Jag vet inte huruvida det diskuterades på ägarsamrådet, men fördelningen innefattar i vanlig ordning också de barn och ungdomar som går på friskolor. Men det tror jag att alla har klart för sig.
Efter ägarsamrådet fick Kunskapsförbundet en tråkig överraskning. Det kom ett nytt muntligt besked från Trollhättan – fördelningen skulle ändras. Ägarkommunerna ville inkludera barnen i förskolan i fördelningen. Det skulle naturligtvis innebära att Trollhättan och Vänersborg skulle behålla en större andel av pengarna och att KFV därigenom fick mindre…
Det var oklart om det var ett beslut som redan hade fattats i kommunerna och i så fall av vem. Ingen i direktionen hade hört talas om att beslut hade fattats – eller ens diskuterats “hemmavid”. Och då ska vi komma ihåg att direktionen i KFV består av politiker från Trollhättan och Vänersborg som alla sitter i kommunfullmäktige – och oftast också i en eller flera nämnder i sin hemkommun,
Det här var orsaken till att jag väckte ett ärende på gårdagens sammanträde om “skolmiljarden”.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) inledde diskussionen med att konstatera att det var “någon” från Trollhättan som efter ägarsamrådet hade framfört synpunkterna att pengarna borde fördelas utifrån antal barn och ungdomar mellan 0-19 år, dvs inklusive barnen i förskolan. Augustsson var också tydlig med att inga beslut om fördelningen av skolmiljardspengarna är fattade i Vänersborg.
Ordförande Augustsson var mycket bestämd med att ärendet ska upp i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) redan den 8 mars. Därefter ska det vidare till kommunstyrelsen för att slutligen avgöras av kommunfullmäktige.
Det blev en del diskussion. Bo Carlsson (C), som numer är ordförande i barn- och utbildningsnämnden och ersättare i KFV, tyckte att diskussion i KFV hade varit “bisarr”. Det reagerade Henrik Josten (M) kraftigt mot. (Josten är ledamot i BUN och också 2:e vice ordförande i KFV.)
Själv passade jag på att framföra mina åsikter i sakfrågan… Det var samtidigt ytterligare en slags motivering till att jag väckte ärendet.
Syftet med skolmiljarden är:
“att bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.”
Då är min uppfattning att pengarna ska gå till de elever och studerande som har drabbats allra hårdast av pandemin. Och det är i första hand de som har haft distansundervisning. Det är dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”.
Och de som har haft i särklass mest distansundervisning är gymnasie- och vuxenutbildningseleverna. I andra hand är det högstadieeleverna.
De elever som drabbas allra hårdast är självklart de som ska ta examen nu i vår. De elever som går i åk 1 och 2 på gymnasiet eller åk 7 och 8 på högstadiet har faktiskt 1 eller 2 år på sig att ta igen förlorad undervisning och förlorade möjligheter till kunskap. De möjligheterna har inte eleverna i avgångsklasserna eller “vuxeleverna”. De får sina slutliga betyg nu och med dom ska de söka till gymnasiet respektive högskola eller jobb i arbetslivet.
Jag anser att det är helt självklart att statsbidraget ska gå till de som är i störst behov av stöd och hjälp, dvs åk 9 i grundskolan och åk 3 i gymnasiet, samt vuxenundervisningseleverna. Därför anser jag att en rimlig fördelning borde vara att 2/3 av Vänersborgs del av statsbidraget går till Kunskapsförbundet och 1/3 till barn- och utbildningsnämnden.
Trollhättans stad ger faktiskt ett lite “småaktigt” intryck av att försöka “roffa åt sig” så mycket som möjligt av statsbidraget, istället för att se till behoven och statsbidragets syfte. Det är som att de glömmer att de elever som går på gymnasiet är deras elever, ungdomar från Trollhättan (och Vänersborg). Det hoppas jag verkligen inte att Vänersborg gör, utan att politikerna i kommunen utgår från att gymnasieungdomarna och de i vuxenutbildningen är vänersborgare (och trollhättebor). För det är precis vad de är.
Det fattades inga beslut i ärendet igår, utan frågan remitterades till kommunstyrelseförvaltningen. Det betyder att den ärendegång som ordförande Benny Augustsson beskrev i inledningen av ärendet gäller.
Och det är helt ok. Det var bra. Diskussionen om fördelningen av “skolmiljarden” får föras på allvar när det är dags att fatta beslut. Även om jag redan igår kände mig tvungen att framföra min uppfattning med tanke på diskussionen i KFV dagen innan…
KS, Harlitz och KFV
Det diskuteras inte särskilt mycket politik i kommunstyrelsen. Inte ens på ett drygt 10 timmar långt sammanträde, som i onsdags. Ändå kan självklart det som yttras vara intressant. Redan i kommunstyrelsen kan ju partierna visa hur de ska rösta i kommande kommunfullmäktige, där flertalet ärenden, och naturligtvis i synnerhet de viktigaste, till slut avgörs. Ibland så överraskar också någon ledamot med en intressant kommentar, ibland förflugen och ogenomtänkt, ibland genomtänkt, inte sällan väldigt spontant. Några gånger händer det att en kommentar kan ge upphov till meningsskiljaktigheter.
På kommunstyrelsens maratonsammanträde i onsdags uttalade kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) några kommentarer och slutsatser som jag inte har kunnat släppa och som jag har varit tvungen att titta närmare på.
Harlitz kommentarer kom sent på eftermiddagen då politikerna fick en föredragning om nyckeltal. Och nyckeltal kan vara väldigt intressanta. Denna dag var de om möjligt ännu intressantare än vanligt. Och det var när följande tabell visades för ledamöterna som både temperatur och intresse snabbt steg i höjden…
“Kommunala skolor” i första raden betyder en av Kunskapsförbundet Västs (KFV) gymnasieskolor, Birger Sjöberggymnasiet (BSG) i Vänersborg. Det ska dock noteras att uppemot en tredjedel av de studerande från Vänersborg går på friskolor eller skolor i andra kommuner. Ytterligare ett antal går på KFV:s skolor i Trollhättan. På BSG går på motsvarande sätt elever från Trollhättan och andra kommuner.
I rad 2 så innebär “hemkommun” just Vänersborg. Då är det alla studerande från Vänersborg som räknas in oavsett vilken gymnasieskola de går på. I diskussionen gjordes förenklingen att Vänersborgs gymnasiestuderade gick på BSG, och det är riktigt på det sättet att de flesta på BSG kommer från Vänersborg.
Siffrorna visar att det har skett en väldig “dipp”, dvs en stor nedgång, av andelen studerande som lyckades ta examen inom 4 års gymnasiestudier. Och detta faktum, denna “dipp”, gäller både för BSG som enskild gymnasieskola och, till viss del, för eleverna från Vänersborg oavsett vilken gymnasieskola de går på. Det ska dock noteras att “dippen” för vänersborgsstuderande (rad 2) inte är så stor som “dippen” på BSG. Och det är väl egentligen mycket tveksamt om denna tämligen lilla nedgång överhuvudtaget kan kallas en “dipp”. (Det var även en “dipp” på BSG år 2019.)
Två kompletteringar är på sin plats. Egentligen ska det ta 3 år att gå gymnasiet. För en del studerade tar studierna längre tid, men det kan också hända att elever hoppar av, byter skola eller fortfarande går på gymnasiet på grund av studieuppehåll/byte av program osv. För det andra, Trollhättan/Vänersborg betalar KFV för bara 3 utbildningsår per studerande, även om de går 4 eller 5 år.
Den förstnämnda siffran ovan sjönk från 65,5% år 2019 till 56,4%. Det betyder följaktligen att nästan hälften av de studerande inte lyckades ta sin “studentexamen” inom 4 års gymnasiestudier. Det sistnämnda siffran, dvs hur stor andel av de studerade från Vänersborg som tog sin “studentexamen” inom 4 års gymnasiestudier, sjönk från 71,8% till 67,0%.
Det nyblivna kommunalrådet Henrik Harlitz (M) “hoppade ur stolen och gick i taket”, ja faktiskt nästan bokstavligt. Harlitz blev inte bara “chockad”, han blev tämligen “förgrömmad”:
“Jag blir störtorolig över att kunskapsresultaten sjunker så drastiskt på gymnasiet. Vi måste kunna ställa krav på KFV.”
Harlitz undrade vad kommunen betalade Kunskapsförbundet Väst för, han ifrågasatte om kommunen fick valuta för pengarna. Och det är väl i och för sig en sund inställning, att man oroar sig för den gymnasiekvalitet man får ut av skattemedlen.
Harlitz fortsatte. Han skrädde inte på orden när han jämförde Kunskapsförbundet med en bilhandlare och utbildning med en bil. Vad händer om man köper en bil och den inte håller måttet? Och i det här sammanhanget tyckte jag nog att Harlitz började ta ut svängarna lite väl mycket…
Vi i kommunstyrelsen som också sitter i Kunskapsförbundet togs på sängen kan man väl säga. Vi hade ju inte dessa siffror klara för oss, det var ju liksom inte detta som kommunstyrelsens sammanträde skulle handla om. Mina första tankar gick emellertid åt ett helt annat håll än Harlitz…
Det första jag tänkte på var om det var korrekta siffror, jag kände inte igen dom. Den tanken viftade jag bort ganska omgående eftersom det är ytterst ovanligt att det presenteras felaktiga siffror i kommunstyrelsen. Sedan fick jag också reda på att de har presenterats på KFV:s direktion, även om uppställningen var något annorlunda. (Det är väl åldern som tar ut sin rätt…) Sedan fick jag en helt annan tanke – inte trodde väl Harlitz att han kunde köpa en ny BMW om han kom till bilhandlaren med t ex 55.000 kr? Ska han ha en “dyr och fin” bil så måste han ju betala för den. Och självklart ha pengar till köpet. Och motsvarande är det så klart med KFV och utbildning. Om KFV inte får de pengar av köparen, dvs ägarkommunerna Trollhättan/Vänersborg, som förbundet behöver för att fullgöra sitt uppdrag, t ex att anställa tillräckligt med lärare, så är det stor risk att förbundet levererar sämre resultat. Det är inget konstigt med det, köparen får det hen betalar för. Och det måste inte bara Harlitz utan alla politiker faktiskt vara medvetna om.
Så här skrev jag i en blogg i december 2019 (se “Fullmäktigeåret till ända”):
“Förbundet har minskat med 90 tjänster på den pedagogiska sidan. Det motsvarar 11-12% av personalstyrkan. Det har också skurits i ledningen, 36 chefer har blivit 30. Och nu har neddragningar på elevhälsan och de elevstödjande funktionerna börjat, 22% av tjänsterna ska bort.”
Och så är det. Kunskapsförbundet har tvingats skära ner oerhört mycket de senaste åren. Och det beror alltså på att KFV inte har fått de pengar som förbundet behöver. Vilket självklart beror på att ägarkommunerna, däribland Vänersborg, inte har gett KFV tillräckligt med pengar. Tror man som ansvarig politiker att otillräckliga ekonomiska resurser inte får några konsekvenser för utbildningen, och examensandelen, så får man faktiskt tänka till åtminstone ett varv extra.
Förresten. De där 55.000 kr är vad KFV får av Trollhättan och Vänersborg för varje nytillkommande elev…
En annan tanke slog mig också. Är det så konstigt att resultaten blev sämre än tidigare under dessa corona-tider? Fast, å andra sidan. De elevers vars resultat ingår i statistiken (avgångseleverna) hade bara distansundervisning ca 3 månader. Det avspeglas knappast i statistiken. (Det kanske den däremot gör vårterminen 2021.)
BMW bygger bra bilar, men för att göra detta måste företaget ha bra material, redskap och maskiner, pengar och yrkesskicklig arbetskraft. Det är samma med Kunskapsförbundet.
Våren 2020 avlutade alltså färre studerande från Vänersborg sina gymnasiestudier utan examen än tidigare. På Birger Sjöberggymnasiet var det bara 56,4% av de studerande som fick sin examen jämfört med 65,5% år 2019.
Det är inte så ovanligt att sådana här siffror växlar mellan åren – både mellan skolor inom KFV och för enskilda skolor över tid. Det visar nedanstående diagram:
Som synes av diagrammet har examensandelarna i KFV gått upp något lite år 2020 (se de grå staplarna längst ner), medan Birger Sjöberg gjorde en dipp (blå staplar). (Notera dock att i detta diagram tittar man bara på “examen” oberoende av hur många utbildningsår som behövdes för att ta den.) Magnus Åberggymnasiet “dippade” både 2017 och 2019, men ökade både 2018 och 2020. Nils Ericson har de senaste åren gjort jämnare resultat men man ser att skolan “dippade” 2015.
Resultaten varierar alltså mellan åren, både mellan skolorna och över tid på en enskild skola. Det verkar vara “naturligt”. Men det är självklart inte önskvärt, samtidigt som alla naturligtvis önskar att en större andel av studenterna tog sin examen – helst 100%…
Birger Sjöberggymnasiets låga siffror 2020 kan till stor del, eller helt, förklaras av elevsammansättningen. De elever som tog eller skulle ta examen förra året började på BSG 2016 eller 2017. Det är nog ingen som har glömt vad som hände dessa år. Det blev betydligt fler vänersborgare…
Här är antal elever elever som var inskrivna på BSG den 15 september respektive år:
Det tillkom ovanligt många elever på introduktionsprogrammen, t ex språkintroduktionen. (OBS! Tabellen uppdaterades 1 feb kl 10.20 med siffror för 2017.) Väldigt få av dessa elever hade en rimlig chans att nå gymnasieexamen till 2020, de hade helt enkelt inte tillräckliga kunskaper i det svenska språket. Många hade också en otillräcklig skolbakgrund med sig, oavsett språk.
Diagrammet nedan visar fördelningen av elevgruppen på BSG under åren 2011-2016:
Dessa startår är valda därför att de korresponderar med de avslutande åren 2015-2020 (se diagrammet nedan):
Diagrammet visar examensandelarna som staplar för högskoleförberedande-, yrkes- och introduktionsprogrammen med genomsnittet för hela skolan som en linje. I diagrammet syns betydligt högre staplar för examensandelarna för de högskoleförberedande- och yrkesprogrammen. Men också den minskning som noterades våren 2020.
Den låga examensandelen för BSG, kalla den gärna alarmerande, förklaras till största delen av den elevgruppsfördelning som kom med ökningen av elever på introduktionsprogrammen på grund av den stora flyktingströmmen. Det är det som de två ovanstående diagrammen visar.
På Introduktionsprogrammen (IM) är examensandelen ungefär lika låg alla år. Det är egentligen bara andelen elever där, av skolans totala, som sänker helheten extra mycket 2020 mot tidigare år. Det här är viktigt. Den låga examensgraden från IM, och den stora andel av skolans elever totalt som IM-eleverna utgör, drar helt enkelt ner medelvärdet för examensandelarna totalt. (Här måste påpekas att friskolorna med några få undantag, inte har några IM-elever alls.)
Det finns faktiskt en viktig aspekt till. Det återstår nämligen en sak till som måste förklaras.
Diagrammet ovan visar att examensandelen på de nationella programmen minskade 2020. Framför allt var det männen på högskoleförberedande program (det här visar dock inte diagrammet) som presterade sämre än vanligt. Det resulterade i en “dipp” på 10,7 procentenheter till 76,5% som tog examen år 2020, jämfört med 2019.
Vad beror det här på? Som mångårig ledamot i barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg känner jag till förhållandena i grundskolan ganska bra. I det här fallet handlar det om de elever som lämnade grundskolan de aktuella åren.
De studerande som tog, eller skulle ta, examen från gymnasiet våren 2020 gick ur 9:an vårterminen 2017, dvs om de gick 3 år på gymnasiet. Om studierna tog 4 år, vilket siffrorna ovan räknar med, så slutade dessa elever i grundskolan år 2016.
Jag upptäckte två bloggar som jag skrev i september 2017, när betygsstatistiken över de elever som slutade åk 9 hade presenterats. Rubrikerna säger väl det mesta, “BUN: Betygskatastrof” och “Total kris i Vänersborgs skolor!”. Åren och i synnerhet 2017 uppvisade de sämsta resultaten någonsin (i varje fall under de många år som jag har varit med i politiken). Så här såg siffrorna ut för eleverna som gick ur åk 9:
Medelmeritvärdet, dvs den genomsnittliga betygspoängen, minskade drastiskt både 2016 och 2017. Resultatet var uppseendeväckande lågt. I Sverige låg medelmeritvärdet på över 220 poäng. Och inte nog med det, endast 55% av samtliga elever som gick ur åk 9 i Vänersborg 2017 fick betyg i alla ämnen.
Den här var intern kommunal statistik. Senare kom Skolverkets officiella statistik för grundskolans avgångsklasser år 2017. Den visade bättre resultat, eftersom Skolverket räknade bort de elever som inte hade betyg i något ämne. På det sättet kan man också anta att många av de elever som kom med flyktingströmmen inte räknades med.
Skolverkets siffror blev av naturliga skäl därför bättre. Det anmärkningsvärda var att siffrorna fortfarande var så låga. Men Skolverkets siffror visade tydligt – orsaken till Vänersborgs katastrofala resultat var inte enbart att det fanns nyinvandrade och elever med okänd bakgrund i kommunen. (Det bekräftades också av ytterligare analyser, se “Total kris i Vänersborgs skolor!”.)
Med denna analys tror jag att jag har återgett de flesta av de aspekter som förklarar den väldiga “dippen”, dvs nedgången, av andelen studerande från Vänersborg som lyckades ta examen inom 4 års gymnasiestudier
Henrik Harlitz (M), kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, gav både mig och utredare på Kunskapsförbundet en del extrajobb. (Ett särskilt stort tack till Maria Hildefors, utvecklingschef på Kunskapsförbundet för statistik och analyser.) Men det var värt det, hoppas jag – i varje fall om Harlitz och andra ledamöter, i första hand, i kommunstyrelsen läser denna blogg.
Jag tycker att det har varit viktigt att visa att bakom korrekta statistiska uppgifter, och till synes “enkla siffror”, kan det ligga mycket komplicerade faktorer som förklarar vad siffrorna verkligen står för. Särskilt viktigt var det för att reaktionen och kommentarerna på något sätt implicerade att de dåliga resultaten för Birger Sjöberggymnasiet kunde bero på dåligt utnyttjande av pengar. Eller bristande arbetsinsatser hos personalen… Och sådana antydningar är jag allergisk mot. Politiker gör det alldeles för lätt för sig när de lägger ansvaret på skolans (eller socialtjänstens, eller sjukvårdens) misslyckande hos personalen, istället för att se den verkliga orsaken. (Därmed inte sagt att Harlitz gör det.)
Jag hoppas att Henrik Harlitz (M), och andra läsare av denna blogg, drar samma slutsats som jag – både grundskolan och gymnasieskolan behöver mer pengar. Det behövs fler lärare och personal inom elevhälsan och de elevstödjande funktionerna i både grundskolan och gymnasieskolan. Det är först med ett rejält ekonomiskt lyft som Kunskapsförbundet kan producera BMW-bilar.
För övrigt hoppas jag på många kommentarer till denna blogg.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer