Arkiv
VA – ur tiden
Det är sommar och sol. Det är semestrar! Många ger sig ut på ”landet” – och landsbygden befolkas av stadsbor som vill uppleva vatten och natur. Och kanske leva lite primitivt. En del semesterfirare har sommarstugor, andra lever hos släktingar.
Och med tanke på den propaganda som förs från bland annat kommuner mot enskilda avloppsanläggningar på landsbygden så borde somrarna innebära en miljökatastrof. Det borde vara en period då vatten och mark förorenas och förgiftas så till den milda grad att det egentligen blir omöjligt att vistas där…
Är det så? Är alla de enskilda avloppsanläggningarna i vårt land ett hot mot vår natur och miljö? Är t ex Solvarms naturhus ett hot mot naturen i Sikhall och vattnet i Vänern?
Självklart inte.
När man hör kommuner hetsa mot enskilda avloppsanläggningar får man lätt uppfattningen att avföring från toaletterna rinner orenat ut i våra vattendrag. Så är det inte. Däremot släpper kommunala reningsverk rutinmässigt ut orenat avloppsvatten, dvs avföring från framför allt tätorternas toaletter, när kapaciteten inte räcker, exempelvis vid regnskurar… Som när Holmängens reningsverk för några år sedan bräddade 8.000 kbm orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern och Göta älv.
Men inte ens det renade avloppsvattnet från kommunala reningsverk är rent. Lars Hylander, docent i miljöanalys, skrev i Bohusläningen den 3 juli:
”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark. I marken är det vanligen stor brist på fosfor, som är livsnödvändigt för både växter, djur och oss. Marken är även effektiv på att filtrera bort och oskadliggöra smittämnen.”
Det är till och med så skriver docent Hylander:
”att en korrekt skött torrtoalett kompletterad med markfilter för bad-, disk- och tvättvatten är det absolut bästa för både resurshushållning, minimerad miljöbelastning och smittrisk.”
Hylander menar att (se ”Jakten på enskilda avlopp är en felsatsning”):
”Det effektivaste sättet att ta hand om avloppsvattnet är att leda ner det i mark.”
Naturen mår många gånger bra av avloppsvattnets fosforhalter (bara det inte släpps ut i sjöarnas ytvatten) och marken har en fantastisk förmåga att ta bort bakterier och virus. Så är det något som är dåligt för miljön så är det att tvinga bort fastighetsägare från fungerande enskilda anläggningar – och kräva (se ”Tvångsanslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA är inte bra för miljön”):
”tvångsanslutning av enskilda avlopp med fullgod rening till kommunala reningsverk. Härvid ökar utsläppen till ytvatten av både fosfor och gifter.”
Docent Hylander pratar om ”vanliga” enskilda avloppsanläggningar. I Vänersborg har vi en ”ovanlig” enskild anläggning. Jag tänker naturligtvis på familjens Solvarms naturhus. Solvarm har, kan man väl säga utan att överdriva, gått några steg längre… Naturhuset har till och med en kretsloppsanpassad lösning.
Kommunen gör allt för att stoppa Solvarm och naturhuset. Just nu väntar Solvarm och kommunen, och vi andra intresserade runtom i Vänersborg och Sverige, på en dom från Mark- och miljödomstolen. 
Vänersborgs kommun vill tvinga in Solvarm i kommunens VA-nät – och kan inte samhällsbyggnadsförvaltningen det, så ska Solvarm åtminstone betala anslutningsavgiften på 194.935 kr. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tycker att det behövs. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.)
Samhällsbyggnadsförvaltningen har nyligen fått ett mail från Norge. Det är en engagerad och upprörd kvinna som tycker att kommunen borde skämmas djupt och innerligt för behandlingen av de kommuninvånare som gör en hjälteinsats för att bevara vår jord. Ungefär så uttrycker hon det i mailet.
Kommunen borde hellre, skriver hon vidare:
”gi folk økonomisk støtte for å bygge naturhus og andre miljøhus med biologiske kretsløp!”
(Min översättning: ge folk ekonomiskt stöd för att bygga naturhus och andra miljöhus med biologiskt kretslopp.)
Mailskrivaren skriver inte rakt ut vem eller vilket naturhus hon menar, men eftersom det bara finns ett så är det inte så svårt att gissa vem hon menar och vilket hus som åsyftas – självklart Solvarms naturhus i Sikhall. Och den slutsatsen drog också den chef som besvarade mailet.
Svaret lyder i sin helhet:
”Samhällsbyggnadsförvaltningen på Vänersborgs kommun väljer att avböja att närmare kommentera detta enskilda fall.
Just nu pågår en juridisk prövning av Solvarms eventuella betalningsskyldighet för avgifter för vatten och/eller avlopp enligt bestämmelserna i lag (2006:412) om allmänna vattentjänster i Mark- och miljödomstolen.
Där görs bedömningar huruvida behoven av vattentjänsterna bättre kan tillgodoses genom Solvarms enskilda anläggningar med hänsyn till människors hälsa och miljön jämfört med de allmänna va-anläggningarna. Domstolen dom kommer senast augusti 2019.”
Nä, i Vänersborg går vi mot alla miljöexperter. Här hugger vi ner våra skogar, här vill vi inte se några kretslopp, här motarbetar vi alla naturhus…
Läsare av denna blogg är sedan en lång tid tillbaka bekanta med Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun, jag ska inte upprepa mig. Jag vill dock att svaret från chefen i samhällsbyggnadsförvaltningen uppmärksammas. Chefen skriver alltså:
”Där görs bedömningar huruvida behoven av vattentjänsterna bättre kan tillgodoses genom Solvarms enskilda anläggningar med hänsyn till människors hälsa och miljön jämfört med de allmänna va-anläggningarna.”
Och det är enligt vad jag kan förstå ett sakfel. Men tydligen är det denna missuppfattning som ligger till grund för kommunens behandling av Solvarm – och alla andra som har enskilda avloppslösningar.
I 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster står det:
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
I lagen står det alltså inte ”bättre kan tillgodoses” än den kommunala anslutningen. Det står:
”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”
Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet.
För övrigt är Solvarms VA-lösning betydligt bättre än kommunens…
Solvarm/KFV: Det mullrar
Det mullrar bland invånarna i Vänersborg.
Kunskapsförbundets beslut i tisdags (se ”Det stormar kring KFV”) att lägga ner det estetiska programmet och orkesterutbildningen i Vänersborg, det industritekniska programmet i Trollhättan och idrottsutbildningarna bandy och badminton i Vänersborg respektive Trollhättan har gett upphov till flera protester. Det pågår bland annat en namninsamling för att rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet. (Se ”Rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet!”.) Insamlingen är i detta nu uppe i över 1.000 underskrifter. Även i Trollhättan är protesterna stora kring nedläggningen av det industritekniska programmet. Förvåningen är t ex stor i företaget GKN, som genom åren har investerat mycket i programmet.
I dagens TTELA finns två artiklar i ämnet. I den ena uttalar sig ordförande i Kunskapsförbudet Maud Bengtsson (S, Thn). Bengtsson tycks enligt TTELA enbart skylla situationen på Vänersborgs kommun. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande…
Det handlar i dagsläget om två ekonomiska frågor. Den första var att Kunskapsförbundet begärde extra tillskott av pengar för att klara underskottet i sin budget för detta år. Trollhättans kommunfullmäktige röstade nej. I Vänersborg återremitterades frågan, dvs inget beslut togs överhuvudtaget. Den andra framställningen från Kunskapsförbundet handlade om tillskott för att kunna genomföra den grundläggande vuxenutbildningen under 2019. Här sa Trollhättans kommunfullmäktige återigen nej, medan ärendet överhuvudtaget inte har behandlats politiskt i Vänersborg. Detta vet naturligtvis Maud Bengtson. Och som förbundsordningen ser ut är det inte möjligt för Vänersborg att ensam betala för en utbildning, som t ex estet, i Vänersborg. Det vet naturligtvis Maud Bengtson också. Moderaterna har för övrigt lagt en motion i fullmäktige i Vänersborg som tar upp denna sistnämnda fråga.
Det framkommer dock inte någonstans, varken i dagens TTELA eller tidigare, att Vänsterpartiet i Vänersborg som enda parti röstade mot nedläggningsbeslutet i Kunskapsförbundet. Vänsterpartiet var också det enda parti i Vänersborgs kommunfullmäktige som yrkade ja till förbundets begäran om extra pengar. För övrigt röstade Maud Bengtsson som lojal socialdemokrat nej till Kunskapsförbundets begäran om pengar i Trollhättans 
fullmäktige – båda gångerna…
And now for something completely different…
På Facebook protesteras det vilt mot kommunens nesliga behandling av familjen Solvarm och kommunens beslut att driva frågan rättsligt. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.) Och det förstår jag.
Signaturen Rune skriver t ex, som kommentar på min förra blogg (se här):
”Helt otroligt att kommunen över huvud taget vill lägga tid, resurser och enorma kostnader på att fälla en enskild fastighetsägare. … Att bygga kommunal verksamhet på inkompetens, översitteri och förakt gör att kommunen i mångas ögon hamnar i fritt fall.”
Rune nämner även att kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd har slutat att dela ut miljöpris. Och det ser jag i nämndens protokoll från den 13 maj i år:
”Miljö- och hälsoskyddsnämnden upphäver stadgarna för Vänersborgs kommuns miljöpris och därmed fortsatt utnämnande av priset.”
Så när nämndens ordförande Per Sjödahl (MP) delade ut priset på Aqua Blå förra året till Naturskyddsföreningen så var det sista gången som detta miljöpris delades ut.
Miljöpriset har annars delats ut sedan 1994. Det instiftades i syfte att uppmuntra goda miljöinitiativ samt att bidra till att sprida goda exempel. Precis som i så många andra kommuner i landet. Nu är alltså priset borta. Beslutet motiverades i miljö- och hälsoskyddsnämnden med:
”De nominerade och även pristagarna innefattar årligen ett antal av de verksamheter som nämnden utövar tillsyn över. Risken att nämndens uppdrag kan missuppfattas är betydande då man delar ut ett pris med syftet goda miljöinitiativ samtidigt som man ska granska samma verksamhet utifrån lagstiftningen.”
Det kan tyckas vara mycket förvånande att priset har delats ut i 25 år utan att någon har reflekterat över det här tidigare. Och som utomstående kan man kanske undra om inte nämnden i sin granskning ”utifrån lagstiftningen” har hittat åtminstone några exempel på ”goda miljöinitiativ”… I motiveringen låter det som om det inte finns några sådana i Vänersborg… Inte ens Eventorps Gård eller Gällenäs Grönsaker…?
Eller också har kanske beslutet något att göra med det strul som utspelade sig ”bakom kulisserna” förra året. Den som fick flest nomineringar förra året var nämligen Solvarm. Väldigt många vänersborgare ansåg att Solvarm skulle få priset för sitt fantastiska arbete med naturhuset i Sikhall. Och det passade ju liksom inte nämnden och förvaltningen då…
Jag borde i gårdagens blogg ha nämnt rätt lagparagraf i den tredje striden mellan Solvarm och kommunen. Vilket har påpekats för mig. Det som parterna nu strider om, det är 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster:
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
I lagen står det alltså varken ”bättre än den kommunala anslutningen” (som Vänersborgs kommun hävdade i domstolsförhandlingarna) eller ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” (som i 9 § samma lag). Det står:
”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”
Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet. Med råge…
Det tycks åtminstone ett av Nederländernas största månadsmagasin också anse. I sitt sommarnummer har magasinet ”Seasons” ett stort reportage från Solvarm i Sikhall…
Solvarms hus är tydligen av långt större internationellt intresse än t ex arenan…
Det är inte så ofta det mullrar i Vänersborg. Men nu gör det det. Det är bara synd att de flesta politiker går på semester, och kanske inte hör mullret. Vi hoppas emellertid att det fortsätter mullra när semestrarna är slut…
Solvarm i Mark- och miljödomstolen
Så var familjen Solvarms tredje strid mot Vänersborgs kommun på sätt och vis till ända. Ja, i varje fall för den här gången. Det finns ju alltid möjlighet för parterna att överklaga en kommande dom… (Se vidare ”Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten” och ”Solvarms tre strider med kommunen”.)
Den 10-11 juni hölls förhandlingar i Mark- och miljödomstolen här i Vänersborg. På ena sidan stod Solvarm och Solvarms advokat Agnes Larfeldt Alvén och bitr jurist Kajsa Tiderman och på den andra Vänersborgs kommun. Kommunen representerades av VA-chef Daniel Larsson samt advokat Johan Rappmann och bitr jurist Viktor Möller från Advokatfirman Glimstedt.
Det är den tidigare tf förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen som formellt fattade beslutet att anlita utomstående jurister genom att ge Advokatfirman Glimstedt AB fullmakt att företräda Vänersborgs kommun:
”Härmed ger Samhällsbyggnadsnämnden angivet ombud fullmakt att på Samhällsbyggnadsnämndens vägnar föra talan i mål Akt.nr Mål … hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt avseende fastställande gällande avgiftsskyldighet för vatten och avlopp för fastigheten Sikhall …”
Glimstedt tar 1.446 kr per timme för sina juridiska tjänster och det torde vara ett tämligen lågt belopp i de här sammanhangen. Timpriset är för övrigt exklusive moms, men inkluderar samtliga andra kostnader – dock inte kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader.
Hur mycket Glimstedts inblandning i kommunens tvist med Solvarm slutligen kommer att kosta går inte att säga. Vänersborgs kretslopp och vatten har ingen tidsplan för ärendet och därför, vad jag förstår, inte heller någon budget för Glimstedts arbete. Det får uppenbarligen kosta vad det kosta vill när kommunen ska trycka ner och köra över sina invånare…
Och det av en samhällsbyggnadsförvaltning som är ytterst ansvarig för en mängd underlåtenheter och oegentligheter när det gäller renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset… Bland annat utfördes renoveringsarbeten för drygt 31 milj kr utan att varken upphandling skett eller investeringsbeslut fattats. (Se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”.)
Vad var det Jesus sa…? (Matt 7:3)
”Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?”
Det har inte avkunnats någon dom efter förhandlingarna i denna tredje strid, domen kommer senast i slutet av augusti. Så familjen Solvarm går i väntans tider. Det gör säkert inte kommunen. Den har ju liksom inget att förlora. Och pengar finns självklart för en eventuell överklagan…
Striden som familjen Solvarm just nu utkämpar mot kommunen handlar alltså om anslutningsavgiften för kommunens VA. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tycker att det behövs, så kräver samhällsbyggnadsnämnden ändå att Solvarm ska betala 194.935 kr för anslutningspunkten. För något som Solvarm varken behöver eller vill ha…
Jag var inte på plats under förhandlingarna i tingsrättens lokaler på Hamngatan. Jag har dock haft kontakter med Anders Solvarm själv och även en person som var åhörare på rättegångens båda dagar. Jag har naturligtvis också läst Niklas Johanssons artikel i TTELA – ”Rätten synade Solvarms avlopp”. TTELA var emellertid inte på plats under den andra rättegångsdagen.
I TTELA:s refererat från förhandlingarnas första dag framgår det, vilket stämmer överens med andra uppgifter, att kommunens ombud Johan Rappmann från Glimstedts egentligen bara framförde tre argument mot Solvarms VA-lösning.
Kommunens ombud ifrågasatte de mätmetoder som Solvarm använder för att se vad naturhuset släpper ut. Som jag uppfattar det så innebär detta inget mindre än att kommunen insinuerade att Solvarm är intresserad av att lura kommunen. Man kan undra om samhällsbyggnadsförvaltningen menar att familjen skulle ha ett undermåligt reningssystem och bara vill smita från fakturan? Eller misstänker samhällsbyggnadsförvaltningen att Solvarm till och med manipulerar mätresultaten? Solvarms avsikter med sitt naturhus ifrågasattes således. Jag häpnar. Kommunen drar sig alltså inte ens för att smutskasta enskilda vänersborgares motiv och avsikter för att få sin vilja genom…
Kommunens ombud ansåg också att risken för bräddning, dvs ett tillfälligt utsläpp av orenat avloppsvatten, är stor hos Solvarm.
Det är faktiskt totalt taget ur luften. Det framgår av både mätningar och inte minst av alla experter. Alla experterna, även kommunens externa expertvittne, vittnade till Solvarms fördel.
Det är intressant att just Vänersborgs samhällsbyggnadsförvaltning tar upp risken för bräddning. Det har ju titt som tätt bräddats från VA-ledningarna och reningsverken i kommunen de senaste åren. Under 20 timmar år 2016 bräddade Holmängens reningsverk 8.000 kbm orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern och Göta älv. Det kallar kommunen försumbart. (Det står faktiskt så i miljörapporten 2016.) Sådana mängder skulle inte familjen Solvarm kunna ”producera” under 100 år, även om de enbart använde Vänern som toalett…
Som sagt, det är pinsamt. Det tycks också som om Glimstedts glömde att Solvarms VA-system har tillstånd av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd att vara i drift.
Det tredje argumentet som framfördes av kommunens juridiska ombud handlade om ett obebott hus på Solvarms tomt.
TTELA skriver (se ”Rätten synade Solvarms avlopp”):
”En detalj som kan bli avgörande är det som Solvarm kallar rivningshuset och kommunen kallar bostadshuset. Det alltså ett hus på fastigheten som inte är naturhuset och som inte varit bebott på många år. Det finns ett rivningslov på bygganden och Solvarm säger att planen är att ta bort det senast nästa sommar.”
Jag kan inte hjälpa att jag blir beklämd. I sin jakt på argument så handlar det för kommunen inte längre om Solvarms VA-lösning. Det handlar till varje pris om att ”vinna rättegången”. Alltså struntar kommunen i VA-systemet och tar upp rivningshuset på Solvarms tomt i stället. ”Vi vet att Solvarm tänker riva huset, vi vet att det egentligen inte har med VA-ärendet att göra. Men huset står där, och det är inte rivet än…”
Kommunen vill vinna med alla till buds stående medel…
I TTELA står det att kommunens ombud sa under förhandlingarna:
”Solvarm måste visa att även BDT-anslutningen är bättre än den kommunala anslutningen.”
Det här är förvisso en tolkning som är populär hos kommunerna, för att tvinga in sina invånare i det kommunala VA-nätet. Det är bara en liten detalj, det står inte så i lagen.
I lagen om allmänna vattentjänster står det i 9 §:
”En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Det står ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” – ingenting annat.
Det står inget i TTELA om att Solvarms sakbiträde, teknisk doktor i vatten och avloppsteknik Hamse Kjerstadius, presenterade Solvarms hus och framför allt mätresultaten. Det var enligt uppgift en saklig och lättbegriplig ”föreläsning” om reningsprocesser i Solvarms naturhus och hur de i allt väsentligt fysikaliskt, kemiskt och även biologiskt mycket är desamma som i kommunala reningsverk, men att Solvarm har återvinning av näring, vatten och energi utan kemikalier. Kjerstadius gick också igenom mätmetoder och deras relevans ur vetenskaplig synvinkel, mätdata och resultat.
Besynnerligt nog hade kommunens ombud inga som helst invändningar. Det borde de ha haft, eftersom de ju ifrågasatte mätningarna – och här fanns personen, Kjerstadius, som gick i god för att Solvarms mätresultat var både korrekta och vetenskapliga.
Under den andra dagen var inte TTELA på plats.
Solvarm hade kallat fler vittnen (sakkunniga). Peter Ridderstolpe, tekn lic i ekologi, tidigare kommunekolog och lärare på KTH i resursfrågor, expert på kommunernas VA-guide, lång internationell erfarenhet, nu senior konsult hos Water Revival System AB med runt 16 anställda experter, var först ut.
Ridderstolpe gick igenom Solvarms anläggning ur alla, även internationella, erkända och relevanta bedömningsgrunder. Han menade att det i EU-kommissionens direktiv till medlemsländerna kring avlopp finns beskrivningar som liknar Solvarms ”System Two” (slamintegrerat system). (Klicka här för att läsa mer om ”System Two”.)
Kommunen accepterade tydligen allt som Ridderstolpe anförde. På annat sätt kan man väl inte tolka Glimstedts agerande? Kommunens ombud hade nämligen bara en liten fråga. Och har man inga fler frågor till en sådan här auktoritet på området, som dessutom försvarar Solvarm, och argumenterar för hans VA-lösning, så torde det rimligen betyda att det som sägs inte kan ifrågasättas…
Det var likadant med Solvarms tredje vittne/sakkunnig. Professor Håkan Jönsson, som i decennier har lett arbetet med forskning och undervisning på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala) inom kretsloppsteknik, näringsåtervinning från avloppsvatten och matavfall, sammanfattade utifrån sin bedömning och sina uträkningar av Solvarms VA-system. Han menade bland annat att det som Solvarm sysslade med var av stort forskningsvärde. Prof Jönsson berömde också Kjerstadius för hans mycket väl utförda studier på Solvarms fastighet. Enligt prof Jönsson är Solvarms system bättre än Brålandas reningsverk på alla punkter.
Prof Jönsson fick en fråga, från Solvarms juridiska ombud, om han hade sett något bättre system än Solvarms. Då svarade han först nej. Sedan sa han:
”Jo, förresten. Det finns ett hus i Bangalor byggt av en FN-tjänsteman … som har liknade rening med växter … där är det så varmt att där behövs inget växthus…”
Kommunens juridiska ombud från Glimstedts hade ingen invändning och inte en endaste fråga… Det kanske var signifikativt.
Sedan var det kommunens tur. De ”förhörde” tekn dr i VA Christian Baresel på IVL Swedish Environmental Research Institute på telefonlänk från Stockholm. Baresel och två andra experter hade också skrivit en rapport, beställd av kommunen, som jämförde Solvarms hus med Brålandas reningsverk. Slutsatsen var att både Solvarms naturhus och Brålandas reningsverk uppfyllde kraven på miljöskydd. Solvarms naturhus var dock överlägset i fråga om hushållning av naturresurser (vatten, näring).
Det Baresel och experterna satte frågetecken kring var hälsoskydd (smittrisker) och robusthet. De skrev att Solvarms anläggning inte följer allmänna råd för placering av tankar och uppbyggnad av markbäddar. I Sverige ska allt förläggas utomhus, hos Solvarm är allt integrerat i källare och växthus. De gällande råden ställer i slutändan dock endast krav på funktion. Och de kraven uppfylls i naturhuset i Sikhall…
Baresel ansattes ganska hårt av kommunens ombud. Men Baresel, som inte hade besökt Solvarms hus, hävdade ändå att Solvarms system verkade säkert med flera säkerhetsteg och liten risk för smittspridning. Solvarm fick nog några poäng, fast det var kommunens eget vittne/sakkunnig. Solvarms VA-system är minst lika bra eller bättre på alla parametrar.
Kommunens andra och sista expert var Brålandas VA-chef. I mina ögon var det nog ett alltför jävigt vittne som kommunen kallade. Vad ska, och kan, denne VA-chef egentligen säga i ett sådant här sammanhang? Att Solvarms hus har ett bättre system…? Enligt Anders Solvarm tillförde i varje fall inte VA-chefen något som talade mot, eller för, hans VA-system.
I slutpläderingarna återkom kommunens ombud till osäkra mätvärden. Trots alla experters rapporter och bedömningar och trots att han inte hade en enda invändning om detta när de vittnade.
Juristen från Glimstedt återkom naturligtvis också till rivningsfastigheten på Solvarms tomt. Jag undrar vad som skulle hända, om Solvarm förlorar målet, om denna fastighet rivs – och Solvarm överklagar…Enligt kommunens ombud är det dock ögonblicket då Solvarm mottog räkningen, på nästan 200.000 kr, som gäller. I Vänersborg letas alla argument upp som kan ”bevisa” att en kommuninvånare kan ha fel…
Glimstedt tog också upp att kommunens vatten är bättre än Solvarms. Solvarm använder naturligt brunnsvatten. Och det vattnet är godkänt. Naturhuset har också en högkvalitativ UV-ljusanläggning som kan kopplas in vid behov. Det nämnde dock inte kommunens ombud…
Självklart gick Glimstedt igenom en rad domar, så kallad ”juridisk praxis”, som visade att Vänersborgs kommun har rätt… Och så är det nog. Kommuner brukar vinna mot enskilda kommuninvånare. Det är därför som denna rättegång har fått sådan uppmärksamhet i Sverige, och även internationellt.
Men…
Hos Solvarm i Sikhall finns ett VA-system som är överlägset kommunens. Och nu är det dags för rättsväsendet att bevisa att de undantag som står i lagen om allmänna vattentjänster faktiskt är ”på riktigt” och att också vanliga invånare kan hänvisa till denna lagtext. Och inte bara kommunerna själva…
Nu måste Solvarm och alla vi andra som är intresserade vänta tills efter sommaren för att få reda på domen från Mark- och miljödomstolen.
Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten
”Anders och Rosemary Solvarm äger fastigheten Sikhall 1:20. De har i en skrivelse till Vänersborgs kommun, under åberopande av 9 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, begärt att befintligt verksamhetsområde ska inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte ska omfattas. Skrivelsen innefattade även en begäran om att befrias från anläggningsavgift enligt 24 § samma lag.”
Så inleds domen från Förvaltningsrätten i Göteborg.
Det gäller familjen Solvarm och naturhuset i Sikhall. Det är samma naturhus som tas upp i serien ”Amazing Interiors” på Netflix, avsnitt 12, några minuter in i programmet.
Solvarm har och har haft tre ”strider” med Vänersborgs kommun. En håller just nu på (i Mark- och miljödomstolen) och två är ”avklarade”. Den första som är färdigbehandlad är striden om tillstånden för Solvarms två ”enskilda” VA-system. De godkändes av en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater, som hade majoritet, i miljö- och hälsoskyddsnämnden den 11 juni förra året (se ”Solvarms tre strider med kommunen”).
Domen i den andra striden avkunnades den 29 maj av Förvaltningsrätten. Solvarm förlorade…
Solvarms överklagande till Förvaltningsrätten handlade om att fastighetens/naturhusets VA-system är överlägset kommunens eget, vilket också Miljö- och hälsoskyddsnämnden på sätt och vis konstaterade i sitt beslut. Solvarm ville därför att verksamhetsområdet skulle inskränkas, dvs naturhuset skulle få ett undantag – det skulle inte tvingas in i det kommunala VA-nätet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.)
Solvarm stödde sig på 9 § i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV):
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Det är värt att notera att det i denna lagparagraf inte står att den enskilda VA-anläggningen ska vara bättre eller överlägsen kommunens VA-lösning, som kommunen ibland har hävdat… Det räcker med att anläggningen ”kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.
För övrigt tycker jag att paragrafen är hur tydlig som helst när det gäller åtminstone en sak – det går att göra inskränkningar i ett verksamhetsområde, det går att göra undantag. Det tyckte emellertid inte majoriteten i samhällsbyggnadsnämnden, den tyckte inte att lagen gav stöd till Solvarm. Denna majoritet ansåg inte ens att Solvarm hade rätt att begära ett undantag och få ärendet prövat i sak!
Samhällsbyggnadsnämnden skrev:
”en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § LAV.”
Egentligen kan man tycka att politikerna borde lyssna på sina invånare och visa dem respekt oavsett vad lagen säger eller inte. Och kanske skulle nämnden kunna förväntas vara lite mer ödmjuk när den faktiskt själv skrev:
”LAV:s bestämmelser ger inget besked om vem som äger behörighet att påkalla en prövning om inskränkning enligt 9 § nämnd lag.”
Precis. Lagen är inte solklar. Är det då inte anmärkningsvärt att betongpartierna i samhällsbyggnadsnämnden, dvs alla partier utom Vänsterpartiet, likt förbaskat förvägrade Solvarm rätten att få en prövning i sak – och tvingade familjen att överklaga, med allt den kraft och tid som detta tar?
När det gällde den ”riktiga” sakfrågan, om naturhusets VA-system, så ansåg majoriteten i samhällsbyggnadsnämnden att det saknade betydelse:
”Beskaffenheten av den kretsloppsanpassade lösning som används inom Sikhall 1:20 är utan betydelse.”
Jag ska inte repetera hur VA-systemet är uppbyggt utan hänvisar till de bloggar jag skrivit tidigare. (Klicka här så får du fram åtskilliga bloggar om Solvarm och familjens naturhus.)
Förvaltningsrätten resonerar i sin dom om den har rätt att laglighetspröva Solvarms överklagande, och efter en del spetsfundiga resonemang kommer den fram till att den har det… Bra så. Men så kommer den ”klassiska” kommentaren:
”Vid en sådan laglighetsprövning är förvaltningsrätten enligt bestämmelserna i 13 kap. 8 § kommunallagen begränsad till en prövning av om det överklagade beslutet är olagligt eller inte har tillkommit i laga ordning. Förvaltningsrätten får alltså inte pröva det överklagade beslutets lämplighet och kan inte heller sätta något annat beslut i dess ställe.”
Den har man hört förut… Förvaltningsrätten prövar bara om beslutet rent formellt har kommit till i laga ordning. Prövningen innebär att rätten överhuvudtaget inte prövar själva innehållet i Solvarms överklagan.
Förvaltningsrätten skriver i domen:
”Enligt förvaltningsrättens bedömning är lagstiftarens avsikt med prövningen och överprövningen av va-frågor därmed klar såtillvida att kommunens beslut om va-anläggningars verksamhetsområden inte ska bli föremål för prövning eller överprövning i sak och att enskilda fastighetsägare som vill undgå avgiftsskyldighet därför istället är hänvisade till att i särskild ordning visa att deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt. Förvaltningsrätten bedömer därmed att Anders Solvarm inte har visat att kommunens avvisningsbeslut har varit olagligt. Förvaltningsrätten anser inte heller i övrigt att Anders Solvarm har visat att det överklagade beslutet har föregåtts av sådana fel att beslutet bör upphävas enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.”
Det är tydligen inte Förvaltningsrättens sak att bedöma om ”deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt”. (Notera att Förvaltningsrätten missuppfattar lagen när den skriver ”på ett bättre sätt”. I lagen står det ju, som jag konstaterade tidigare, att det räcker med att VA-lösningen ”kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”!) Men särskilt tydlig är inte Förvaltningsrättens skrivning ovan (citatet). Förvaltningsrätten tycks som sagt vara mer förtjust i juridiskt spetsfundiga resonemang och formuleringar än att bli förstådd…
Och då kan domen bara bli en…
”Vad Anders Solvarm har anfört visar därmed inte att beslutet strider mot någon av prövningsgrunderna i 13 kap. 8 § kommunallagen. Överklagandet ska därför avslås.”
Men det var lätt att förstå. Det betyder att Förvaltningsrätten inte anser att samhällsbyggnadsnämndens beslut har tillkommit på olagligt sätt.
Familjen Solvarm förlorade alltså.
Det är egentligen en absurd dom. Det ger en kommun en enväldig (diktatorisk) rätt att tolka lagen precis som den vill. Tolkningen innebär att den enskilde inte kan begära prövning även om kommunen helt struntar i att följa tankarna bakom lagen.
James Bucci (V) var en av de två vänsterpartister i samhällsbyggnadsnämnden som ansåg att Solvarm skulle få ett undantag, och slippa att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Bucci skrev en motion till nämnden den 12 april.
Bucci yrkade att (se vad Bucci själv skriver – ”Vårbruk i Lilleskogsdalen”):
”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”
Motionen ska behandlas på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde nu på torsdag (13/6). Dock finns det inget som helst underlag i handlingarna (du kan ladda ner handlingarna här). Det betyder att förvaltningen/tjänstemännen inte har utrett frågan. Och det får mig att undra om nämnden kan fatta något beslut. Vi får se hur nämnden tänker gå till väga med motionen.
Under tiden utkämpar Solvarm sin tredje kamp mot kommunen. Den kampen sker i Mark- och miljödomstolen just nu. Om kommunen vinner, så finns det med all sannolikhet ingen i hela detta land som får ha ett enskilt avlopp – om kommunen drar fram kommunalt VA.
Solvarm och kommunen – en parodi
Samtidigt som samhällsbyggnadsnämnden kritiseras av revisorerna för en mängd underlåtenheter och oegentligheter när det gäller renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”), så driver samma nämnd en process mot familjen Solvarm i Sikhall. Och då tvekar inte nämnden att engagera och anlita dyr juristexpertis från Advokatfirman Glimstedt för att föra politikernas sak. Inga kostnader tycks då vara för stora för att visa kommuninvånarna att det är nämndens tolkning som gäller. Det är lite så att man får känslan att kommunen använder olika måttstockar när det gäller ansvar beroende på om det gäller politiker eller kommuninvånare.
Solvarm har tre ”strider” med Vänersborgs kommun. Två håller på och en är avklarad. Den som är färdigbehandlad är striden om tillstånden för Solvarms två VA-system. De godkändes av en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater, som hade majoritet, i miljö- och hälsoskyddsnämnden den 11 juni förra året (se ”Solvarms tre strider med kommunen”).
Den andra striden handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte vill undanta Solvarms naturhus från verksamhetsområdet. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 22 mars 2018 att inte Solvarm skulle få något undantag – verksamhetsområdet skulle inte inskränkas. Solvarm ska alltså tvingas in i det kommunala VA-nätet. Nämnden förvägrade till och med Solvarm rätten att ens få begära undantag. Den menade att Solvarm inte har rätt att få ärendet prövat i sak! De två vänsterpartisterna i samhällsbyggnadsnämnden var de enda som röstade mot besluten.
Solvarm har överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Det senaste budet från Förvaltningsrätten är att ärendet är färdigbehandlat men att beslut inte har meddelats… Det dröjer nog inte länge förrän domen kommer.
I onsdags (17 april) lade James Bucci (V) en motion i samhällsbyggnadsnämnden. Bucci yrkade att:
”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”
Ska motionen få samhällsbyggnadsnämnden att ändra inställning? Den som lever får se, men vi är väl några som tvivlar… Det går att läsa mer om motionen på Buccis egen blogg (se ”Vårbruk i Lilleskogsdalen”).
Den tredje striden som familjen Solvarm utkämpar mot kommunen är frågan om anslutningsavgiften för kommunens VA. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att miljö- och hälsoskyddsnämnden inte tycker att det behövs (om kontrollprogrammet visar bra resultat, vilket det gör), så vill samhällsbyggnadsnämnden ändå att Solvarm ska betala 194.935 kr för anslutningspunkten. Den blev klar den 18 april förra året, och några veckor senare damp fakturan ner i familjens brevlåda. Nästan 200.000 kr för något som Solvarm varken behöver eller vill ha…
Solvarm bestred fakturan och ärendet skulle upp till Mark- och miljödomstolen nästa vecka. Det har förresten inte hindrat kommunen från att skicka ytterligare påminnelser, den senaste i måndags denna vecka. Förhandlingarna i Mark- och miljödomstolen var satta till den 23-24 april. De blev emellertid inställda, vilket Solvarm fick reda på strax innan påskhelgen. Det visade sig att domstolen har ”schabblat”. Den hade inte skickat ut Solvarms yttrande från i december till kommunen – varför kommunen har begärt mer tid. Och advokatfirman Glimstedt får lägga ytterligare tid i ärendet. (Taxan är för övrigt 1.446 kr per timme. Det är exklusive moms, men inte exklusive kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader.)
Ibland får jag en sådan där ironisk känsla, jag kan inte hjälpa det – är inte Vänersborgs kommun underbar? Är den inte ”attraktiv och hållbar, i alla delar hela livet”?
==
Du kan läsa mer om Solvarms kamp mot kommunen, det senaste året, på nedanstående länkar:
- ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”, 4 apr 2018
- ”Solvarms naturhus (2): En inspektion av MH”, 5 apr 2018
- ”Solvarms naturhus (3): Stäng systemet!”, 8 apr 2018
- ”Nyhet: Inga naturhus i Vänersborg!”, 16 apr 2018
- ”Solvarms avslag (1/2): System One”, 17 apr 2018
- ”Solvarms avslag (2/2): System Two”, 18 apr 2018
- ”Jakten på Solvarm fortsätter”, 6 maj 2018
- ”Solvarm kämpar vidare mot kommunen (1/2)”, 26 maj 2018
- ”Solvarm kämpar vidare mot kommunen (2/2)”, 27 maj 2018
- ”Nyhet: Solvarm får tillstånd!”, 11 jun 2018
- ”Solvarms kamp är inte över”, 13 juni 2018
- ”Kommunen tar kamp mot Solvarm”, 15 juni 2018
- ”Solvarms tre strider med kommunen”, 24 juni 2018
- ”Kommunen och juridisk hjälp”, 27 juni 2018
- ”Solvarms yttrande till Förvaltningsrätten”, 13 juli 2018
- ”Solvarm och valrörelsen”, 4 aug 2018
Solvarm och valrörelsen
Det har inte hänt så mycket uppe i Sikhall sedan sist. I varje fall inte när det gäller Solvarms strider med Vänersborgs kommun. Solvarm har ju som bekant fått en ”respit” på två år för sina VA-system av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Men striderna med kommunens samhällsbyggnadsnämnd är fortfarande inte avgjorda, förvaltningsrätten har t ex inte kommit med någon dom än. Samhällsbyggnadsnämnden vill ju inte undanta Solvarm från verksamhetsområdet, dvs kommunen vill att naturhuset ska anslutas till det kommunala VA-nätet. Och dessutom vill samhällsbyggnadsnämnden att Solvarm ska betala en anslutningsavgift på 194.935 kr. Vilket nämnden vill att Solvarm ska betala även om inte fastigheten kommer att anslutas… (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.)
Varför skriver jag då detta i sommarvärmen? Jo, nu kan nämligen stora delar av världen själva bilda sig en uppfattning om naturhuset i Sikhall. I serien ”Amazing Interiors” på Netflix, avsnitt 12, några minuter in i programmet, kan världen få lyssna till Anders och Rosemary Solvarm när de berättar om naturhuset.
Solvarms naturhus med dess kretsloppssystem är alltså känt över hela världen! Det går att se på Netflix!
Och då kan jag återigen inte låta bli att undra – vad det är som Vänersborgs kommun inte förstår…?
Kanske är partiernas ställningstagande i en sådan här fråga bra mycket viktigare och intressantare än alla smörgåsbord med mer eller mindre påhittade vallöften som serveras vänersborgarna i partiernas valmaterial…
För övrigt har Vänsterpartiet börjat sin valkampanj i Vänersborg idag. Det gjorde vi genom att ha en Röd Lördag i Vargön! Det var lyckat. Många vargöbor tog gladeligt emot vårt valmaterial. (Läs mer om detta på Vänsterpartiets hemsida: ”Röd Lördag i Vargön”.) Nästa vecka kan man träffa Vänsterpartiet i Brålanda.
Solvarms yttrande till Förvaltningsrätten
Solvarm har och har haft tre ”strider” med Vänersborgs kommun. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.) En av dem handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte vill undanta naturhuset i Sikhall från det av kommunfullmäktige beslutade verksamhetsområdet. Samhällsbyggnadsnämnden har till och med vägrat Solvarm rätten att ens få begära undantag. Det här betyder att samhällsbyggnadsnämnden tvingar Solvarm att ansluta sig till kommunens VA.
Solvarm har överklagat kommunens beslut till Förvaltningsrätten.
Under processens gång i Förvaltningsrätten får både Solvarm och samhällsbyggnadsnämnden inkomma med yttranden. Jag har tidigare redogjort för delar av samhällsbyggnadsnämndens yttrande, som en majoritet av nämnden ställde sig bakom. Dock inte de två ledamöterna från Vänsterpartiet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen” och också ”Kommunen tar kamp mot Solvarm”.) Den 1 juli lämnade Solvarm in sitt yttrande till Förvaltningsrätten. Det var ett yttrande om samhällsbyggnadsnämndens yttrande.
Solvarm ger i sitt yttrande naturligtvis uttryck för en stor besvikelse över kommunens agerande. Mitt intryck är att Solvarm är särskilt besviken på att kommunens jurist helt och hållet utgår från att kommunen har rätt och Solvarm fel. Och utifrån denna förutbestämda mening argumenterar och tolkar lagen så att detta ”bevisas”. Det blir ett slags cirkelresonemang från juristens och samhällsbyggnadsnämndens sida där man bortser från lagtolkningar och fakta som kan visa att Solvarm faktiskt har rätt och kommunen fel. Det är nog så att Solvarm ifrågasätter tjänstemännens objektivitet.
Solvarm skriver:
”jag menar att kommunjuristens uppgift är att opartiskt informera politikerna om vad som står respektive inte står i lagen – inte bara vad som är VA-chefens ensidiga inställning och önskemål.”
När jag läser yttrandet, som samhällsbyggnadsnämnden har skickat in till Förvaltningsrätten, är jag nog benägen att hålla med Solvarm. Det känns onekligen som att de kommunala tjänstemännen ”stöttar varandra” på ett för de enskilda kommuninvånare kanske inte helt sjyst sätt.
Solvarm menar också att VA-frågan i grunden handlar om vår gemensamma miljö – och inte om kommunens särintressen. Han menar att kommunen har ett ensidigt kommunperspektiv där tjänstemännens ”omsorg” om kommunens ekonomi helt tränger undan miljöaspekten. Och oavsett om detta har någon juridisk bäring i ärendet eller inte (kommunen anser inte det, vilket jag återkommer till), så borde miljöfrågan vara synnerligen intressant för i varje fall Vänersborgs politiker… Kan man väl tycka? För hur var det nu Vänersborgs vision löd:
”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Hållbar?
Solvarm kan inte heller låta bli att påpeka att lagen i sig, dvs LAV (=Lagen om allmänna vattentjänster), är skriven i en tid när kommunernas avloppslösningar fortfarande ansågs vara de bästa. Han menar att nu vet vi bättre:
”Kommunala VA-system är behäftade med omfattande problem rörande hälsorisker med smittämnen, undermålig rening av tusentals kemiska ämnen och näringsämnet fosfor avskiljs till deponi. … Vänersborgs och Brålandas reningsverk är … linjära system utan fungerande kretslopp – vilket miljöbalken kräver och framtida generationer är helt beroende av.”
Det är väl inte heller någon som kan ha undgått att staten till stor del delar Solvarms uppfattning om lagen. Regeringen är ju på gång att modernisera och uppdatera LAV. Således lade regeringens utredare Anders Grönvall nyligen fram en utredning som ska göra det lättare med enskilda VA-lösningar. (Se ”Statens nya tankar kring VA”.) Jag förstår att det är dagens lagar som gäller idag, men ser kommunen och dess jurist att lagarna uppenbarligen håller på att ändras till, i detta fall, en kommuninvånares ”fördel”, så borde väl kommunen rimligtvis kunna ta hänsyn till det när den tolkar nuvarande lagstiftning. Det känns väl som att man kan begära lite flexibilitet och framåtseende även av Vänersborgs tjänstemän och politiker.
Men kommunen anser alltså att Solvarm inte ens:
”är behörig att initiera en inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § LAV (Lagen om Allmänna vattentjänster; min anm.)”
Det betyder att kommunen anser att Solvarm inte har med ärendet att göra. Det är inte Solvarms sak om kommunen vill ansluta fastigheten till det kommunala VA-nätet. Solvarm har överhuvudtaget ingen rätt att varken klaga eller överklaga kommunens beslut.
Som motivering till detta ställningstagande, och sedermera beslut från samhällsbyggnadsnämnden, står det i sammanträdesprotokollet från den 22 mars:
”Av praxis följer att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning. Begäran såvitt avser inskränkning ska därför avvisas, dvs. inte prövas i sak.”
Solvarm anser att kommunens jurist och VA-chef kommer fram till denna slutsats på ett subjektivt och tendentiöst sätt. Och det har Solvarm helt rätt i. För i underlaget till beslutet så skriver kommunen själv mycket klart och tydligt:
”LAV:s bestämmelser ger inget besked om vem som äger behörighet att påkalla en prövning om inskränkning enligt 9 § nämnd lag.”
Precis. Borde då inte samhällsbyggnadsnämnden åtminstone visa lite öppenhet och ödmjukhet i frågan? Istället för att, av någon outgrundlig anledning, fortsätta förvägra Solvarm rätten att få ärendet prövat i sak. (Vänsterpartiets ledamöter hade inte samma uppfattning som de övriga ledamöterna i nämnden.)
Solvarm skriver med anledningen av citatet ovan:
”Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Därmed faller kommunens skäl för beslutet att jag som fastighetsägare inte skulle vara behörig.”
Men eftersom kommunen tycks ha bestämt sig i förväg, att Solvarms fastighet ska tvångsanslutas till kommunens VA, så letas det febrilt efter argument och stöd för denna uppfattning – trots att lagen uppenbarligen och enligt kommunen själv inte stödjer denna uppfattning!
Och kommunen tycker att den finner stöd för sin uppfattning i LAV:s förarbeten:
”är frågan om inskränkning primärt att betrakta som en angelägenhet mellan kommunen och huvudmannen för den allmänna VA-anläggningen.”
Det här är en intressant synpunkt…
Solvarm skriver:
”I mitt fall är huvudmannen kommunen själv, representerad av kommunens VA-chef. Citerad text ovan i förarbetet gäller allmänna VA-anläggningar i annan regi än kommunens. Ordet ”primärt” undantar inte enskilda fastighetsägares möjligheter och rättsliga lagkrav. Därför är det ologiskt och orimligt att kommunens VA-huvudman, tillika VA-chefen som driver utbyggnaden av VA-nätet, är den ende som kan initiera inskränkning för berörda fastigheter och därmed rådgöra med sig själv i egna valfria ärenden.”
Jag tycker att Solvarm lyckas bra med att slå hål på kommunens argumentation.
Kommunen har också hittat ett rättsfall (BVa99, 13 dec 2013) som den tycker har ”generell räckvidd” och som talar för sin uppfattning. Det tycker emellertid inte Solvarm:
”Exemplet … är ganska speciellt och gäller en obebyggd fastighet gentemot en allmän anläggning som inte var i kommunal regi. Det liknar inte mitt ärende.”
Kommunen tycks som sagt leta febrilt efter argument för sin uppfattning. Kommunen kan ju liksom inte ge Solvarm rätt…
Solvarm hävdar alltså med en ”dåres envishet” att det inte står någonstans i lagen att han som fastighetsägare inte får initiera/begära/föreslå en inskränkning av det VA-område som omfattar hans fastighet. Och det kan jag inte heller se att det gör. Dock verkar Kurt Karlsson (SD) och Tove af Geijerstam (L) kunna det. De påstod under valdebatten på årets Aqua Blå att lagen gjorde det omöjligt för en fastighet att stå utanför ett verksamhetsområde, dvs att slippa bli tvångsansluten till det kommunala VA-nätet. Jag har fortfarande inte hört någon motivering till hur de har kommit fram till denna ståndpunkt.
Kommunen anser vidare att en fastighetsägare har så kallad ”saklegitimation”, dvs rätt att föra talan i frågan, när det gäller att få till stånd en prövning av kommunens skyldighet att inrätta eller utvidga ett verksamhetsområde. Men inte när det gäller frågan om inskränkning av ett verksamhetsområde…
Jag kan tycka att det här resonemanget är ett bra exempel på kommunens juridiska hårklyverier och även hur tendentiöst och ensidigt kommunens resonemang är.
Solvarm konstaterar med glädje att kommunen äntligen erkänner att fastighetsägare har saklegitimation. Han menar att den också gäller vid inskränkning.
Kommunens sista ”sakargument” handlar om miljöaspekten.
Samhällsbyggnadsnämnden skriver i sitt yttrande till Förvaltningsrätten:
”Vad gäller den kretsloppsanpassade lösning som används inom Sikhall 1:20 är dess beskaffenhet utan betydelse för frågan huruvida Klaganden (Solvarm, min anm.) haft rätt att få sin begäran om inskränkning prövad av Nämnden.”
Solvarm anser att kommunen har fel och Solvarm citerar LAV 9 §:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Solvarm menar att paragrafen helt enkelt motsäger kommunens argument – anläggningens ”beskaffenhet” har visst betydelse. Och visst står det i lagen:
”som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”
Det var de argument och svar på dessa som Förvaltningsrätten har fått från kommunen och Solvarm. Men innan jag avslutar bloggen så måste det påpekas att kommunen gör sig skyldig till ett fel av stora mått i sådana här sammanhang. Kommunen citerar fel…
Kommunen skriver i sitt yttrande att Solvarm i sitt överklagande skrev att:
”politikerna med stor sannolikhet har vilseletts.”
Solvarm skrev inte så, han skrev:
”När kommunjuristen och tjänstemannen (chefen för ARV) lägger fram ett beslutsunderlag för SHB-nämnden som har ovanstående enda sakskäl menar jag det är risk för vilseledning av politiker och rättsfel om detta enda anförda sakskäl visar sig inte är lagenligt.”
På ett annat ställe skrev Solvarm också:
”Politikerna kan troligen ha blivit vilseledda av ensidigt framlagda tolkningar av förarbeten utan relevanta exempel och sakligt lagstöd.”
Det kanske kan tyckas ligga något i kommunens ”tolkning” av vad Solvarm skrev, men citeras någon så ska det vara korrekt återgivet. Felciteringar får bara inte hända. Det får inte hända i media eller i bloggar. Och det får definitivt inte förekomma i ett politiskt beslut eller i en juridisk tvist. Sedan är det ju självklart så att ”risk för vilseledning” och ”kan troligen ha blivit vilseledda” är något helt annat än ”har vilseletts”.
Det ska bli oerhört intressant att se hur Förvaltningsrätten dömer. Praxis brukar nämligen vara att kommunen enväldigt bestämmer i frågor om verksamhetsområden och VA. Nu tar Solvarm strid för sin uppfattning och utgången följs med stort intresse från de många VA-intresserade runt om i Sverige.
Det skulle dock förvåna mig om inte fallet, oavsett utgång, kommer att gå vidare i rättssystemet. Kanske ända upp till högsta instans.
Det är emellertid oerhört tråkigt att politiker och tjänstemän i Vänersborgs kommun inte inser att de är till för invånarna – och inte tvärtom…
Kommunen och juridisk hjälp
Som politiker och bloggare möter man ofta kommuninvånare som är missnöjda med kommunala beslut. De efterlyser inte sällan mer flexibilitet och kompromissvilja från tjänstemän och politiker. Invånarna menar att många saker skulle gå att lösa med kommunal lyhördhet, diskussion och goda råd. Och vilja.
Det är nog min uppfattning också – kommunala politiker och tjänstemän är alltför ofta överdrivet nitiska och ibland också enkelspåriga i sina tolkningar av lagar och regler. Politiker och tjänstemän företräder ju kommuninvånarna och borde måna om att hjälpa till och ge den service som invånarna både förtjänar och har rätt att få. Det är ju skattebetalarna som betalar löner och arvoden för de kommunanställda.
Många invånare knyter näven i fickan och biter ihop när de missnöjt betraktar kommunen göranden och låtanden, även när besluten drabbar dem själva. Andra överklagar beslut.
Solvarm har som bekant överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut att tvingas betala en anslutningsavgift för det kommunala VA-nätet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.) Familjen varken vill ha eller behöver kommunens VA för 194.935 kr. I Villaägarnas Riksförbund finns det flera fastighetsägare i samma situation runt om i landet. Villaägarna betraktar därför Solvarms fall som ett principiellt viktigt pilotfall och hjälper Solvarm med att driva överklagandet.
Det verkar som om kommunen känner sig hotad av att en kommuninvånare överklagar ett kommunalt beslut. För visst skulle det finnas utrymme för kommunen att istället visa både välvilja och kompromissvilja. I lagen om allmänna vattentjänster (LAV) så står det nämligen så här i 24 § (min fetstil):
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
Det tycks ha gått prestige i frågan. Istället för att försöka komma överens om naturhuset ute i Sikhall så ska kommunen till varje pris vinna den juridiska striden i domstolen.
Vänersborgs kommun har flera jurister anställda. Och naturligtvis många andra experter också. Det finns en kunskap och erfarenhet i kommunen som ”vanligt folk” inte har och inte heller kan ha. Men tydligen räcker ändå inte alltid denna fackkunskap och expertis.
I Solvarms fall om anslutningsavgiften har kommunen tagit hjälp av Advokatfirman Glimstedt. Glimstedt ska företräda Vänersborgs kommun i Mark- och Miljödomstolen. Beslutet om att anlita utomstående advokater har i praktiken fattats av chefen för Kretslopp och Vatten (citerat från mail 26/6):
”VA-chef … tog kontakt med Glimstedts advokatbyrå”
Sedan har tf förvaltningchef i samhällsbyggnadsförvaltningen Gunnar Björklund mer formellt fattat beslutet genom att ge Advokatfirman Glimstedt AB fullmakt att företräda Vänersborgs kommun. Det skedde redan den 8 maj och med följande ord:
”Härmed ger Samhällsbyggnadsnämnden angivet ombud fullmakt att på Samhällsbyggnadsnämndens vägnar föra talan i mål Akt.nr Mål … hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt avseende fastställande gällande avgiftsskyldighet för vatten och avlopp för fastigheten Sikhall …”
Att det blev Glimstedt som valdes av förvaltningschefen och VA-chefen beror på att Glimstedt efter upphandling blev rangordnad som nr 1 på samtliga de avtalsområden där kommunen kunde tänkas vilja köpa juridiska tjänster. Det handlar om t ex avtalsområdena offentlig rätt, fastighetsrätt inklusive miljörätt och affärsrätt.
”Kommunen har upphandlat ramavtal för juridiska tjänster, där flera olika advokatbyråer omfattas av avtalet. Glimstedt är ramavtal ett i ramavtalsgruppen gällande miljörätt.”
Glimstedt ”vann” alltså upphandlingen i början på 2016. Orsaken vet jag inte, men jag antar att kommunen strävar efter att hålla nere kostnaderna och att Glimstedt helt enkelt var billigast. Glimstedt tar 1.446 kr per timme för sina juridiska tjänster och det torde vara ett tämligen lågt pris för denna typ av tjänster. (Gissningen i min förra blogg var alltså felaktig.) Timpriset är exklusive moms, men inkluderar samtliga andra kostnader. Dock inte kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader. Dessutom åtar sig Glimstedt att vid vissa tillfällen ordna gratis utbildning för kommunens personal.
Hur mycket Glimstedts inblandning i kommunens tvist med Solvarm slutligt kommer att kosta går inte att säga. Vänersborgs kretslopp och vatten har ingen tidsplan för ärendet och därför, vad jag förstår, inte heller någon budget för Glimstedts arbete. Det får uppenbarligen kosta vad det kosta vill…
Jag vet inte heller om samhällsbyggnadschefen tänker ge fullmakt till Glimstedts om Mark- och Miljödomstolens dom blir överklagad. (Den nuvarande fullmakten gäller bara i denna instans.) Inte nog med att ärendet kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen, det är inte omöjligt, tror jag, att Solvarm och Villaägarna kan ta fallet till EU. (Om domstolarna går på kommunens linje.)
När domstolsförhandlingarna (hur de nu kommer att se ut) kommer igång vet jag inte. Kommunen har begärt anstånd med att komma med svaromål och anstånd har beviljats till den 2 juli.
Till sist ställde jag frågan till kommunen hur vanligt det är att kommunen anlitar utomstående jurister och advokatbyråer. Det gick dock inte att svara på frågan, eftersom det inte finns någon sådan förteckning.
Solvarms tre strider med kommunen
Även i kommunhuset är det midsommar. Det är ödsligt och tomt. Inte ens några byggjobbare syns till. Men som tur är så tog kommunen ett viktigt beslut innan helgledigheten.
Vänersborgs kommun tycker nämligen inte att de kommunala juristerna och experterna räcker till. Någon i kommunen, än så länge okänt vem, har därför tillkallat hjälp utifrån… Kommunen har anlitat en advokat från Advokatfirman Glimstedt. (Se hemsida.) Vad jag kan förstå är detta inte en helt vanlig åtgärd. Senast jag hörde talas om detta var när kommunen drev en process mot Länsförsäkringar för att företaget vägrade att betala ut försäkringspengar för takraset på arenan till kommunen. (Kommunen fick rätt – se ”Vänersborg vann över Länsförsäkringar!”.)
Den här gången handlar det om kommunens strider med Solvarm.
Solvarm har tre ”strider” med Vänersborgs kommun. Två håller på och en är avklarad. Den som är färdigbehandlad är striden om tillstånden för Solvarms två VA-system. De godkändes av en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater i miljö- och hälsoskyddsnämnden häromsistens, den 11 juni (se ”Solvarm får tillstånd!”).
Det finns underligt nog bara ett ”halvt” protokoll från detta sammanträde på kommunens hemsida. Solvarms ärende finns inte med. Därför vet ingen riktigt vad som bestämdes. (Inte ens nämndens ordförande har i dagsläget ett riktigt protokoll.) Som tur är har Solvarm själv fått besluten.
Solvarm ska inom två månader efter att nämndens beslut träder i kraft inkomma med ett förslag på kontrollprogram för det gamla systemet, ”System One”. Det nya systemet, ”System Two”, fick ett tidsbegränsat tillstånd på två år. Även för detta system ska ett förslag på kontrollprogram lämnas in. Jag antar att det handlar om hur och när provtagningar ska ske etc. Det framgår emellertid inte något mer av protokollet. Det ska bli intressant att t ex se hur miljö- och hälsoskyddsförvaltningen ställer sig till Solvarms kommande förslag till kontrollprogram, dvs de tjänstemän som inte ville ge Solvarm tillstånd för systemen överhuvudtaget… (Hur stort förtroende har dessa för varandra?)
Den andra striden mellan kommunen och Solvarm handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte ville undanta Solvarms naturhus från verksamhetsområdet (det ville dock två vänsterpartister i nämnden). Nämnden förvägrade till och med Solvarm rätten att ens få begära undantag. Solvarm har överklagat besluten till Förvaltningsrätten som så småningom ska avgöra ärendet. Under processens gång får både Solvarm och samhällsbyggnadsnämnden inkomma med yttranden.
Nu senast, på sammanträdet den 14 juni, så ställde sig hela samhällsbyggnadsnämnden utom de två vänsterpartisterna bakom förvaltningens yttrande till förvaltningsrätten. (Se ”Kommunen tar kamp mot Solvarm”.) Slutklämmen i nämndens yttrande var:
”Vänersborgs kommun bestrider bifall till överklagandet”
Samhällsbyggnadsnämnden vill med andra ord fortfarande inte att Solvarm ska få något undantag, verksamhetsområdet ska inte inskränkas – Solvarm ska tvingas in i det kommunala VA-nätet. Nämnden anser att Solvarm inte ens har rätt att begära ett undantag och få ärendet prövat i sak!
Enligt lagen om allmänna vattentjänster (LAV) så har kommunen ett särskilt ansvar för vatten och avlopp:
”6 § Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.”
Paragrafen återkommer ofta i diskussionerna, men den paragraf som Solvarm stödjer sig på och som t ex jag har anfört i åtskilliga sammanhang är 9 § i samma lag:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Jag tycker att paragrafen är hur tydlig som helst när det gäller åtminstone en sak – det går att göra inskränkningar i ett verksamhetsområde, det går att göra undantag. Det här anser inte alla i kommunen och samhällsbyggnadsnämnden. (Så påstod Kurt Karlsson (SD) och Tove af Geijerstam (L) på utfrågningen vid Aqua Blå att lagen gjorde det omöjligt för en fastighet att stå utanför ett verksamhetsområde.)
Och visst kan man tycka att det är ynkedom att samhällsbyggnadsnämnden till och med förvägrar Solvarm att få ärendet prövat i sak. Nämnden skriver:
”en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § LAV.”
Egentligen kan man tycka att politikerna borde lyssna på sina invånare och visa dem respekt oavsett vad lagen säger eller inte. Men kanske skulle nämnden kunna förväntas vara lite mer ödmjuk när den faktiskt själv skriver strax efteråt:
”LAV:s bestämmelser ger inget besked om vem som äger behörighet att påkalla en prövning om inskränkning enligt 9 § nämnd lag.”
Precis. Lagen är inte solklar. Är det då inte anmärkningsvärt att betongpartierna i samhällsbyggnadsnämnden, dvs alla partier utom Vänsterpartiet, likt förbaskat förvägrar Solvarm rätten att få en prövning i sak – och tvingar familjen att överklaga, med allt den kraft och tid som detta tar?
I underlaget för samhällsbyggnadsnämndens yttrande till Förvaltningsrätten så ger kommunen återigen prov på spetsfundiga juridiska resonemang. De blir så spetsfundiga att det dels är svårt att hänga med och att dels försvinner alla människor bakom de juridiska slöjorna och dimridåerna. Tanken att politiker och tjänstemän är satta att hjälpa och serva sina invånare finns inte i denna värld. De invånare som hävdar något mot kommunen blir i dessa sammanhang nämligen att betrakta som fientliga motparter. Underlaget ger faktiskt tydligt uttryck för denna inställning. Det är kommunen som tolkar lagen, det är kommunen som bestämmer.
Till och med när det saknas skrivningar i förarbetena till LAV så tas detta som intäkt för att kommunens tolkning av lagen är riktig:
”Om det således hade varit avsikten att en enskild skulle ha en motsvarande möjlighet ifråga om inskränkning enligt 9 § LAV borde detta rimligen ha berörts i förarbetena.”
Samhällsbyggnadsnämnden anser inte heller att det är av något som helst intresse att Solvarm har ett naturhus med en kretsloppsanpassad VA-lösning. Det har bara betydelse menar nämnden för anläggningsavgiften.
Samhällsbyggnadsnämnden skriver:
”Ägare till fastighet inom verksamhetsområde som inte anser sig ha behov av kommunala vattentjänster är hänvisad till att väcka talan enligt 24 § LAV, en s.k. fördelsprövning. Om vederbörande kan visa att behovet tillgodoses bättre på annat sätt är denne inte heller skyldig att betala anläggningsavgift (dvs. anslutningsavgift).”
24 § i LAV låter så här:
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
Nu är det ju faktiskt så att Solvarms naturhus kan tillgodose behovet ”bättre på annat sätt”… Solvarms avloppssystem är överlägset kommunens. Och det har familjen i stort sett miljö- och hälsoskyddsnämndens ord på också.
Men det hjälper inte för samhällsbyggnadsnämnden. Solvarm måste ”väcka talan” vid Mark- och miljödomstolen för att få slippa att betala 194.935 kr i anslutningsavgift. Samhällsbyggnadsnämnden tycks nämligen inte själv kunna behandla detta, det måste till domstol…
Och för att riktigt visa hur ”serviceminded” kommunen är mot sina invånare och hur intresserad den är av innovativa och miljövänliga lösningar så har alltså Vänersborgs kommun anlitat Advokatfirman Glimstedt. Advokat Johan Rappman från Glimstedt ska företräda Vänersborgs kommun gentemot familjen Solvarm. Advokaten ska få Mark- och miljödomstolen att tvinga Solvarm att betala 194.935 kr till kommunen i anslutningsavgift för något som Solvarm inte har beställt eller behöver.
Solvarm skriver:
”Vi bestrider härmed faktura … på 194.935 kr inkl moms daterad 2018-04-25 för anslutning till kommunalt VA. Vi har inte beställt kommunal VA-tjänst och avtalet existerar därför inte. Därmed tillbakavisar vi ert krav på betalning för ovanstående faktura. Våra grunder: 1) Vi klarar våra behov av VA-tjänster bättre själva.”
Det är lite svårt att så här på en midsommarhelg få reda på vad advokater av Glimstedts kaliber kostar. På ”advokat24” står det:
”I storstäderna är det inte ovanligt att etablerade advokater på större affärsjuridiska advokatbyråer begär ett timarvode på mellan 3.000 och 5.000 kronor.”
Fast uppgifterna är gamla, från 2013. Ska vi gissa att kommunens advokatkostnad i varje fall inte understiger 3.500 kr i timmen för dess kamp mot Solvarm?
Jag undrar om kommuninvånarna tycker att det är ett bra sätt att använda skattebetalarnas pengar. Jag tycker det definitivt inte.
Kommunen tar kamp mot Solvarm
Det tycks inte finnas några gränser för hur långt byråkraterna i Vänersborgs kommun är beredda att gå när det gäller att trampa på sina invånare. Det vore verkligen på sin plats att betongpolitikerna mellan valen funderade över vilka de är valda av och vilka de är satta att företräda. Och många tjänstemän borde allvarligt begrunda frågan om vilka de uppgifter de egentligen har, vilka de är till för, vilka de ska hjälpa och tjäna – och vilka som betalar deras löner.
I måndags godkände en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater i miljö- och hälsoskyddsnämnden familjen Solvarms två avloppssystem i naturhuset i Sikhall. (Se ”Solvarm får tillstånd!”.) Det var bra, det var ett erkännande av Solvarms insatser. Två moderater och en sverigedemokrat stödde däremot tjänstemännens förslag att stoppa Solvarms VA-lösningar för att istället tvinga in familjen i det kommunala VA-nätet.
Igår torsdag slog byråkraterna emellertid som väntat tillbaka igen.
Samhällsbyggnadsnämnden skulle behandla ett yttrande till Förvaltningsrätten som tjänstemännen hade författat. Yttrandet gick ut på att kommunen ville fortsätta att ta kamp mot Solvarm. Solvarm hade ju överklagat ett tidigare beslut av samhällsbyggnadsnämnden om att tvinga in familjen i det kommunala VA-nätet. Solvarm ville ha ett undantag, en inskränkning av verksamhetsområdet.
Nu hade samhällsbyggnadsnämnden faktiskt chansen att besluta att slänga tjänstemännens yttrande till Förvaltningsrätten i papperskorgen, bifalla Solvarms överklagande, ta upp ärendet i sak och ge Solvarm undantag från en kommunal VA-anslutning. Det vore ju tämligen logiskt efter beslutet i miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Men nej.
Samhällsbyggnadsnämnden beslutade att:
”Vänersborgs kommun bestrider bifall till överklagandet.”
Politikerna i samhällsbyggnadsnämnden tillsammans med tjänstemännen tänker alltså ta kamp mot Solvarm i domstolarna. Och målet för kommunens juridiska strid är att Solvarm ska tvingas vara kvar i kommunens verksamhetsområde, att Solvarm ska tvingas in i det kommunala VA-nätet och att Solvarm ska betala 194.935 kr för den kommunala VA-anslutningen.
Det är för bedrövligt. Men det är ju val snart…
Tänk då på att det var bara de två vänsterpartisterna i samhällsbyggnadsnämnden, James Bucci och Emir Terzic, som stod på Solvarms sida. Bland de politiker som stödde tjänstemännen mot Solvarm återfanns samtliga andra partier. (Utom medborgarpartiet som inte har någon ordinarie ledamot i nämnden.) Och det var inte vilka ledamöter som helst, det var personer som stod högt upp på höstens vallistor. Det var t ex Benny Augustsson (S), Tor Wendel (M), Hans-Peter Nielsen (KD), Bengt Wallin (L), Ingvar Håkansson (C), Susanne Meuller (MP) och Anders Strand (SD).
Om du vill veta mer om hur diskussionerna gick i samhällsbyggnadsnämnden, och det vill du naturligtvis, så hänvisar jag till James Buccis blogg ”Samhällsbyggnadsnämndens inställning till Anders Solvarms överklagandet”. Han skriver om vad som hände igår.
Och du, nu är det dags att på allvar markera vad du tycker om kommunens behandling av sina invånare! Det är dags att rösta på ett parti som står på kommuninvånarnas sida.
.
PS. Missa inte heller James Buccis kommentar till denna blogg! Klicka här!
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer