Hem > NPM > Målarbete – till nytta för vem? (3/3)

Målarbete – till nytta för vem? (3/3)

Det här är en direkt fortsättning på mina två tidigare bloggar, ”Målarbete – till nytta för vem? (1/3)” och ”Målarbete – till nytta för vem? (2/3)”.

NPMNew Public Management (NPM) har en dimension till – politikens roll.

Politikernas uppgift i NPM-filosofin är att sätta upp mål, precis som Vänersborgs fullmäktige ska börja arbeta med den 13 september. När politikerna har satt sina mål är det tjänstemännen som sköter om den vardagliga verksamheten och det vardagliga styret. Politikerna vet egentligen inte vad som sker i verksamheterna. Demokratin minskar, och det hör jag inte alltför sällan av mina politikerkollegor (från alla partier).

Ur rapporten:

”Det uppstår ett tjänstemannavälde, en managementbyråkrati, som tappar fokus på vilken verksamhet den egentligen ska tjäna. Fokus ligger mest på dess “image”, på att vara modern och använda NPM. Politiken har försvagats då några få politiker på kommunal eller regional nivå ställs mot tusentals tjänstemän som ansvarar för styrningen. Faran är att politikerna drar sig tillbaka och endast sätter övergripande mål. Det innebär i praktiken att verksamheten styrs av personer som inte kan ställas till demokratiskt ansvar: demokratin hotas!”

rektor3NPM innebär att de offentliga myndigheterna redovisar på samma sätt som näringslivet. Verksamheterna internbudgeterar mellan olika verksamheter/förvaltningar vilket leder till ett ekonomiskt slöseri – pengar tas från välfärden och ”ges till” byråkratin. Företagstänket dominerar, trots att kommuner, landsting och stat inte ska gå med vinst som de privata företagen. Den offentliga sektorn ska ju tillhandahålla produkter och tjänster för att tillfredsställa invånarnas behov – utifrån politikernas önskemål. Dessutom är det kommunfullmäktige som via budgeten fastställer t ex en förvaltnings inkomster. Eftersom det knappast går att påverka intäkterna för t ex barn- och utbildningsnämnden blir lönsamhetsbegreppet helt meningslöst.

”Eftersom målet inte är vinsten finns det inga anledningar till att upprätta balanser eller att beräkna avskrivningar i den offentliga sektorn. Det är politikerna som beslutar om investeringar i offentlig verksamhet, inte verksamheten själv! Det är inte viktigt om de är lönsamma efter avskrivning utan om de är nödvändiga för att lösa prioriterade uppdrag.”

tillitTidigare styrdes den offentliga sektorn av regler. Reglerna beslutades av politikerna, men de konkreta besluten fattades av professionen. Systemet byggde på tillit.

”Med NPM försvinner allmänna regler och ersätts med stelbenta, detaljerade mål. Anställda med grundlig utbildning inom sitt yrkesområde och som noggrant valts ut med tester och anställningsintervjuer betraktas som oförmögna att fatta de enklaste beslut. NPM avprofessionaliserar verksamheter under sken av att de effektiviseras.”

byrakratNu sätter alltså politikerna mål och ekonomer, byråkrater samt managers styr. Dessa utvärderar och fattar beslut – och inte alltid har de någon sakkunskap. NPM har lett till avprofessionalisering. Och allt mer av de professionellas tid läggs på mätning, dokumentation och rapportering…

Och det genom att, som jag har skrivit tidigare, omvandla olika moment till mätbara värden, som i sin tur blir till prislappar. Allt för att den offentliga verksamheten ska bli lika effektiv och ”lönsam” som i näringslivet…

Zaremba återger i en av sina artiklar (se här) en uppräkning av möjliga konsekvenser med systemet inom sjukvården, sammanställda av kirurgen Åke Andrén-Sandberg (i urval):

  • ”Man anpassar diagnosen efter prislistan. Det rasslar litet i luftvägarna, nog är det infektion, men ”pneumoni” ger högre poäng.”
  • ”Man anpassar åtgärden efter prislistan. Kejsarsnitt ger tre gånger mer betalt än normal förlossning.”sjuksang
  • ”DRG ger betalt per ”vårdtillfälle”. Skriver man ut patienten i förtid, kommer han tillbaka, ett nytt vårdtillfälle.”
  • ”Sluten vård ger mer betalt än den öppna vården. Man lägger in folk för små ingrepp som förr fixades på vårdcentralen.”
  • ”Onödig vård ger också betalt, men att hålla folk friska genom goda råd gör det inte.”
  • ”Att beställa prover belastar vårt konto. Bäst att ransonera.”
  • ”Att göra rätt ger inte högre ersättning än att göra fel. Snarare tvärtom. (Måste en misslyckad operation göras om blir det ett nytt ”vårdtillfälle” och nya friska pengar.)”
  • ”Korta vårdtider ger hög inkomst, oavsett utgång.”

sammanfattning3Gunilla Ryd och Kerstin Eld sammanfattar genomgången av NPM, i rapporten ”Vi räknar minuter, vi räknar pinnar… Till nytta för vem?”, på följande sätt:

”Som vi sett i analysen ovan har de löften, som gavs när NPM infördes, inte infriats. Detta system fördes fram som ett sätt att göra den offentliga verksamheten mer effektiv genom att driva ner kostnaderna och samtidigt bättre tillfredsställa medborgarnas behov. Det påstods vara kundorienterat och flexibelt men det präglas tvärtom av rigiditet och utmärks av likriktning och standardisering. Det ser likadant ut år från år och i helt olika typer av organisationer, eftersom det är utformat av ekonomer från företag med oftast obefintlig erfarenhet av den kärnverksamhet som ska styras.
NPM är alltså ett styrsystem med stora anspråk på leda till bättre effektivitet, bl.a. genom stort resultatfokus, men det har i sin helhet självt varit befriat från resultatkrav, uppföljning och utvärdering. Det är vinsten eller budgeten och inte behoven som styr verksamheten. Samtidigt har ett ofantligt kontrollsystem blivit nödvändigt för att mäta mål och lönsamhet, med följd att en närmast stalinistisk byråkrati byggts upp.”

Jag tycker att rapportens korta sammanfattning av NPM:s följder är talande:

”De mänskliga relationerna ersätts med transaktioner.”

fullmaktige2På det extrainsatta fullmäktigesammanträdet den 13 september ska politikerna alltså diskutera nya inriktningsmål. I direktiven står det:

”Inriktningsmålen ska vara ett fåtal och särskilt viktiga och skall hanteras inom beslutade budgetramar.”

Kanske är det själva styrsystemet, New Public Management, som borde diskuteras på sammanträdet… Kanske borde politikerna i Vänersborg istället diskutera ett styrsystem där målet med verksamheterna inte längre är budgeten utan brukarnas behov och de anställdas arbetsmiljö…

Det finns ett kapitel i Gunilla Ryds och Kerstin Elds utmärkta rapport, ”Vi räknar minuter, vi räknar pinnar… Till nytta för vem?”, där författarna ger exempel på alternativa styrsystem. (Du kan hämta rapporten här.)

Kanske återkommer jag med ytterligare en blogg i ämnet. Någon gång…

.

PS. Denna blogg är alltså sista delen av tre.

Kategorier:NPM Taggar:,
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: