Arkiv
Bo Carlssons politiska historia (1/5)
Centerpartiets och Vänersborgs 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Bo Carlsson har återigen blivit rubrikernas man. Det är inte första gången, det har hänt några gånger under åren. Denna gång torde det dock vara droppen som får bägaren att rinna över. Det går att förstå och ha överseende, kanske, med vissa felbeslut och felaktiga handlingar. Men att flagrant strunta i regler och lagar som Bo Carlsson (C) har gjort denna gång överträffar nog både hans partivänners och politiskt allierades vildaste fantasier och farhågor. I varje fall reagerar jag skarpt på den arrogans och likgiltighet som Bo Carlsson visar Sveriges lagar.
Bo Carlssons politiska bana har varit kantad av skandaler. Och många dyrbara sådana… Det började på sätt och vis redan när Carlsson blev kommunalråd för första gången. Det var i januari 2003. Han var redan då centerns ”starke man”. Han hade t ex varit ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Men det var först när Bo Carlsson blev heltidspolitiker som han på allvar hamnade i rampljuset. Lars-Göran Ljunggren och socialdemokraterna ville ta makten i Vänersborg efter valet 2002 och de hittade en
samarbetspartner i Carlsson och centerpartiet. Tillsammans kom de överens om att styra Vänersborg. Och det med den tidens vänsterparti som stöd. Ljunggren blev kommunstyrelsens ordförande och Carlsson dess 2:e vice. Som kommunalråd fick Bo Carlsson en ansenlig lön. Vilket kom väl till pass…
TTELA hade vid tillfället en stor artikel om Carlsson. TTELA skrev:
”Under de senaste tre åren har det hos kronofogden registrerats närmare 40 ansökningar om betalningsförelägganden på lantbrukaren Bo Carlsson.”
Bo Carlsson hade det tydligen svårt med ekonomin. Närmare en tredjedel av de 40 ansökningarna ledde till formella betalningsanmärkningar. TTELA skrev också om hur löpande skatter inte hade betalats i tid. Carlsson själv tyckte tydligen inte att detta var något att orda om eller att det påverkade förtroendet för honom som politiker:
”Jag har aldrig reflekterat över att detta är något som jag borde informera mitt parti om.”
Inte heller socialdemokraten Lars-Göran Ljunggren var enligt TTELA informerad… Men Ljunggren och Carlsson kom väl överens. Och centerpartiet hade inget att erinra.
Något år senare, 2005, ville Bo Carlsson köpa en fastighet i Sikhall, bara ett stenkast från magasinet. Det var en tämligen exklusiv tomt med utsikt över Vänern. Det hjälpte inte att vara kommunens näst viktigaste politiker. En annan man från bygden, Magnus Larsson, lade det högsta budet och köpte fastigheten.
Då började problemen för Magnus Larsson. Det är oklart vilken roll Bo Carlsson spelade i detta, men hans ”regeringskollega”, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), föreslog att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt och köpa hela fastigheten (till ”det rörliga friluftslivet”). Det var den 2 november 2005. Det är väl svårt att tänka sig att Ljunggren skulle ha agerat på samma sätt om det hade varit Bo Carlsson som hade köpt fastigheten istället för Magnus Larsson. Det spred sig en märkligt unken doft kring ärendet.
Vänersborgs kommun fortsatte att sätta käppar i hjulet för Magnus Larsson. Byggnadsnämnden avslog allt han ville göra på sin fastighet. Efter ett antal överklaganden till Länsstyrelsen och Mark och miljödomstolen fick Magnus Larsson dock rätt på alla punkter. Det var den 21 mars 2013. Det sägs att det genom åren handlade om 9 överklaganden. Och efter 7,5 år vann Magnus Larsson striden… Larsson hade då fått rätt i samtliga fall. (Se bland annat ”Sikhall 1:6”.)
Om Sikhall var mer av privat karaktär så var inte besluten och byggandet av arenan det. Bo Carlsson var kommunalråd när arenan byggdes. Det är osäkert hur direkt inblandad Carlsson var i själva skandalen, men som kommunalråd och en av dom som hade den reella makten, så var han självklart ansvarig. Han hade fått löpande information av S Anders Larsson (S) och Lars-Göran Ljunggren och hade full koll på vad som pågick mellan skål och vägg. Arena Vänersborgs slutliga kostnad fastställdes, som de flesta vänersborgare vet, så småningom till 286 milj kr. Det ska jämföras med fullmäktiges beslut att arenan skulle kosta 140 milj.
Likheterna mellan de pågående händelserna med ombyggnationen av kommunhuset och byggnationen av arenan är påfallande. Ernst & Young lämnade en rapport om arenaskandalen så sent som 2014.
Revisionsföretaget kom fram till att kommunen hade brutit mot regelverket på två centrala områden (se ”EY:s utredning om Arena Vänersborg”):
- ”uppföljning och kontroll av projektet
- samt upphandling.”
Ernst & Young skrev om arenaskandalen med ord som kunde ha varit hämtade från PWC:s granskning av kommunhusskandalen drygt 10 år senare:
”Vi kan dock konstatera att det funnits flera faktorer som enligt vår bedömning kan ha påverkat fördyringen av Arena Vänersborg. Exempel på sådana faktorer är avsaknad av analys över tillvägagångssättet för att leda och styra projektet Arena Vänersborg, en otydlig roll- och ansvarsfördelning under processen för byggnationen, otillräckliga rutiner för uppföljning och rapportering både inom projektet och till ansvarig nämnd samt avsaknad av en enhetlig beskrivning av investeringsprocessen i Vänersborgs kommun.”
Bo Carlsson var alltså kommunstyrelsen 2:e vice ordförande både vid arenaskandalen och skandalen kring kommunhuset. Han är faktiskt den ende som har suttit i ansvarig ställning vid båda tillfällena och som fortfarande är aktiv politiker i ansvarig ställning. Hur aktiv Carlsson har varit i de båda skandalerna är svårt att yttra sig om, mörkläggningen var i det närmaste total efter arenaskandalen och har egentligen varit det sedan dess. Även runt skandalen kring kommunhusets renovering har inte alla fakta kommit upp på bordet. Men uppenbarligen har Carlsson i varje fall suttit i en position där han fått information och varit fullt medveten om vad som försiggått. Och han slog aldrig till några bromsar, utan lät allt rulla på. Bo Carlsson drog heller inte några som helst slutsatser – det var samma ”misstag” som upprepades i kommunhusskandalen som i arenaskandalen…
==
Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19
Hemma hos fiskmåsarna igen
Det har blivit några dagars politisk ledighet den gångna veckan. De tillbringades inte enbart framför TV:n, men det är klart – det gick ju inte att missa semifinalerna i fotbolls-VM. Och varför skulle jag missa just dom när jag i stort sett har kollat på alla andra matcher…?
Det var naturligtvis lite tråkigt att Sverige förlorade mot Nederländerna. Laget gjorde onekligen en bra match, särskilt i den första halvleken. Och visst var det en del tveksamma domslut… Sett till hela matchen får man väl dock erkänna att holländskorna var bättre. För övrigt tror jag att den moraliska finalen redan är spelad. De två bästa lagen i VM var (är) enligt min mening USA och England. Det var lite synd att de fick mötas redan i semifinalen.
Veckans ledighet har tillbringats på Österlen i Skåne. Närmare bestämt någon mil utanför metropolen Ystad, mitt på den böljande skånska slätten vid Nybrostrand. Inte långt från havet…
Och ornitologiskt intresserad som jag är så ingick naturligtvis ett besök på Larus canus naturliga häckningsplats. Trodde jag. Besvikelsen var på sätt och vis hyfsat stor. Trots att jag till och med simmade ut i det 15-gradiga vattnet för att locka till mig några exemplar av fiskmåsarten lyste de med sin frånvaro… Efter ett besök i de centrala delarna av Ystad så kunde jag också konstatera att det inte fanns några fiskmåsar där heller.
Min slutsats kan bara bli att fiskmåsarna själva tycks mena att taken på hyreshus vid insjöar är mer naturliga häckningsplatser än havsstränder… För när jag väl kom tillbaka till Vänersborg och Nordstan behövdes det ingen större expedition på jakt efter 
fiskmåsar. De stod i trädgården, på gator och trottoarer och hälsade välkommen… Någon hade också ordnat en ”vit matta” på yttertrappan…
Det tycks alltså som om miljö och hälsa i Vänersborg har rätt. Förvaltningen betraktar ju hustaken i Nordstan som fiskmåsarnas naturliga häckningsplatser… Det var inte som jag trodde kobbar och skär ute i sjön. Det är bara att erkänna att man hade fel – och skänka en tacksamhetens tanke att fiskmåsarna tillåter oss människor att bo på deras boplatser… Och kanske också till miljö och hälsa i Vänersborg som slår vakt om fiskmåsarna och deras hävdvunna rättigheter.
Hur som helst, Skåne i all ära, och fiskmåsar eller inte – borta bra men hemma bäst.
PS. För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, här kan ni höra fiskmåsvrålen: klicka här. En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlat om mobbing. Eller om det handlar om kärlek – avgör själva: se här.
Bantning med Banting
Det var en gång för länge sedan en pojke som hette William. Han föddes i London en vårdag 1796. William växte upp och blev allt större efter som åren gick. När han blev stor, så blev han inte bara stor – han blev väldigt stor.
William blev fet.
William led av sin fetma. Det var inte bara det att människor pratade om och skrattade åt honom bakom hans rygg, hans feta rygg. Hans kropp verkligen led av fetman. William hade ont i sina knän och i sina fotleder. Han fick navelbråck och hans kondition var nere på noll. Han kunde inte knyta sina skor.
William gjorde allt för att gå ner i vikt. Han var så desperat i sin lidande kropp att han prövade alla metoder som läkare och andra rådde honom till. Det hände att han periodvis i stort sett slutade äta, några perioder använde han laxermedel, han promenerade och han tränade.
Inget hjälpte. På sin höjd gick han ner några kilon, tillfälligt. Kilon som han snabbt gick upp igen. Han blev allt fetare.
Det sägs att William blev så fet att fettet till och med tryckte mot innerörat, så att han fick problem med hörseln. Hur som helst. Han besökte av någon anledning en öronläkare. Och det var tur. Öronläkaren hade varit i Frankrike och fått höra på nya idéer.
William fick reda på att det inte spelade något roll hur mycket han åt, det viktiga var vad han åt. Det var inte kvantiteten som var det viktigaste, det var kvaliteten. Han prövade en helt ny diet.
William inte bara minskade i vikt av den nya dieten. Hans kropp mådde också mycket bättre.
William ville sprida sina erfarenheter. Han skrev ner dem i ett häfte som han tryckte upp och delade ut gratis. Häftena tog snabbt slut. Han tryckte upp nya upplagor. De gick åt.
Williams häfte var sensationellt. Det översattes till flera språk, också till svenska. Genomslaget för hans idéer blev så stort, att hans efternamn blev ett verb:
BANTA
Williams efternamn var Banting.
De lärdomar William Banting drog av sina erfarenheter var att man skulle avstå från socker, bröd, öl och potatis, dvs kolhydrater. Däremot var det helt ok att äta mycket protein och fett.
Vad Banting lärde ut på 1800-talet, det har inte Livsmedelsverket i Sverige lärt sig än. För Livsmedelsverket är det fortfarande tvärtom – det viktigaste är inte vad vi äter utan hur mycket…
PS. Här kan du läsa det mesta om lågkolhydratkost: Kostdoktorn/Diet Doctor (Andreas Eenfelt)
PPS. Jodå, denna LCHF-blogg har också varit publicerad tidigare.
Vad åt jägaren och samlaren? (LCHF)
Människan som art ”föddes” för 2-3 miljoner år sedan. Under denna tid utvecklades människan biologiskt enligt evolutionens principer. För 40 000 år sedan blev människan den hon är idag. Sedan dess har ingen biologisk utveckling skett av arten människa. Hon är idag likadan nu som för 40 000 år sedan.
Om vi gör om människans tid på jorden till ett år, 365 dagar, så har hon levt som samlare och jägare i 364 dagar. Den sista dagen uppfanns jordbruket. En kvart före midnatt det sista dygnet kom den industriella revolutionen.
När mina elever och jag diskuterar människan och människans natur på SO-lektionerna, brukar jag alltid framhålla det här förhållandet – att människan har levt 2-3 miljoner år, under ”hela” evolutionen, som samlare och jägare. Det betyder människan är anpassad till ett liv som jägare och samlare.
Det här historiska perspektivet är oerhört viktigt att ha när man funderar och diskuterar kring frågor som om människan är ond eller god, om hon är född självisk osv. Det har också betydelse för att förstå könsroller, ägande, demokrati, konflikter och vad det nu kan vara.
Människan är skapt för ett liv som jägare och samlare.
Nu inser jag att det här perspektivet är ännu mer omfattande än jag tidigare har trott. Det här perspektivet måste man ha även när man diskuterar vad människan är skapt för att äta.
Frågan handlar helt enkelt om:
Vad är människan designad för att äta? Vad är människans gener anpassade till för mat?
Under de 2-3 miljoner år (364 dagar på året) som människan levde som jägare och samlare åt hon den mat som fanns färdig i naturen. Människan jagade djur som hon åt upp, människan fångade fisk som hon åt upp. Människan åt allt som gick att äta i naturen, som ägg, nötter, rötter och vild frukt.
Det är denna mat som människan är designad för att äta. Det är detta som människan har levt av i 364 av årets dagar.
Den här maten var näringsrik, full av mineraler och vitaminer. Människan fick i sig mycket protein och fett, men betydligt mindre av kolhydrater.
Under årets sista dag, för 10 000 år sedan, uppfann människan jordbruket. Då ändrades matvanorna radikalt. Då blev det bröd, ris, pasta och potatis, mat som innehöll mycket stärkelse. I samband med industrialiseringen ändrades matvanorna igen. Två lönsamma vita produkter hittade vägen till matborden, finmalt vitt mjöl och – socker.
Många av de sjukdomar vi ser idag, diabetes, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier, cancer, karies, var sällsynta hos jägare och samlare. Nu exploderar dessa sjukdomar i omfattning. Kan det bero på våra ändrade matvanor? Kan det bero på att vi äter mat idag som våra kroppar inte är designade för?
LCHF (Low Carb High Fat, lite kolhydrat mycket fett) är ett sätt att ta vara på de lärdomar vi får när vi utgår från frågan: Vad är människan designad för att äta?
Stephan Rössner och Claude Marcus, två av våra ”stora kostexperter”, kallar LCHF för en modediet. Ja, Claude Marcus har till och med kallat LCHF för ”extremkost”. Inget kan vara felaktigare!
LCHF handlar om att äta den mat som människan är designad för.
Till sist. Vet ni vad bönderna matade grisarna med när de ville att de skulle bli riktigt feta? Vad äter sumo-brottare? Är det mycket fett? Hehe, leta upp det på nätet. Du kommer att bli förvånad…
PS. LCHF på nätet:
Kostdoktorn/Diet Doctor (Andreas Eenfelt)
PPS. Jo då, du kan ha läst den här bloggen tidigare. Det är en repris. Jag brukar ha en del bloggrepriser om LCHF på sommaren. Anledningen är att jag tror att människan skulle må mycket bättre av att äta en naturlig kost med få kolhydrater. Och hittills, vid varje ”repris”, så har jag fått mail från personer som tänker pröva LCHF. Det hoppas jag på i sommar också. Det är ytterligare en anledning till att det kommer några LCHF-bloggar till.
Solvarm/KFV: Det mullrar
Det mullrar bland invånarna i Vänersborg.
Kunskapsförbundets beslut i tisdags (se ”Det stormar kring KFV”) att lägga ner det estetiska programmet och orkesterutbildningen i Vänersborg, det industritekniska programmet i Trollhättan och idrottsutbildningarna bandy och badminton i Vänersborg respektive Trollhättan har gett upphov till flera protester. Det pågår bland annat en namninsamling för att rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet. (Se ”Rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet!”.) Insamlingen är i detta nu uppe i över 1.000 underskrifter. Även i Trollhättan är protesterna stora kring nedläggningen av det industritekniska programmet. Förvåningen är t ex stor i företaget GKN, som genom åren har investerat mycket i programmet.
I dagens TTELA finns två artiklar i ämnet. I den ena uttalar sig ordförande i Kunskapsförbudet Maud Bengtsson (S, Thn). Bengtsson tycks enligt TTELA enbart skylla situationen på Vänersborgs kommun. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande…
Det handlar i dagsläget om två ekonomiska frågor. Den första var att Kunskapsförbundet begärde extra tillskott av pengar för att klara underskottet i sin budget för detta år. Trollhättans kommunfullmäktige röstade nej. I Vänersborg återremitterades frågan, dvs inget beslut togs överhuvudtaget. Den andra framställningen från Kunskapsförbundet handlade om tillskott för att kunna genomföra den grundläggande vuxenutbildningen under 2019. Här sa Trollhättans kommunfullmäktige återigen nej, medan ärendet överhuvudtaget inte har behandlats politiskt i Vänersborg. Detta vet naturligtvis Maud Bengtson. Och som förbundsordningen ser ut är det inte möjligt för Vänersborg att ensam betala för en utbildning, som t ex estet, i Vänersborg. Det vet naturligtvis Maud Bengtson också. Moderaterna har för övrigt lagt en motion i fullmäktige i Vänersborg som tar upp denna sistnämnda fråga.
Det framkommer dock inte någonstans, varken i dagens TTELA eller tidigare, att Vänsterpartiet i Vänersborg som enda parti röstade mot nedläggningsbeslutet i Kunskapsförbundet. Vänsterpartiet var också det enda parti i Vänersborgs kommunfullmäktige som yrkade ja till förbundets begäran om extra pengar. För övrigt röstade Maud Bengtsson som lojal socialdemokrat nej till Kunskapsförbundets begäran om pengar i Trollhättans 
fullmäktige – båda gångerna…
And now for something completely different…
På Facebook protesteras det vilt mot kommunens nesliga behandling av familjen Solvarm och kommunens beslut att driva frågan rättsligt. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.) Och det förstår jag.
Signaturen Rune skriver t ex, som kommentar på min förra blogg (se här):
”Helt otroligt att kommunen över huvud taget vill lägga tid, resurser och enorma kostnader på att fälla en enskild fastighetsägare. … Att bygga kommunal verksamhet på inkompetens, översitteri och förakt gör att kommunen i mångas ögon hamnar i fritt fall.”
Rune nämner även att kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd har slutat att dela ut miljöpris. Och det ser jag i nämndens protokoll från den 13 maj i år:
”Miljö- och hälsoskyddsnämnden upphäver stadgarna för Vänersborgs kommuns miljöpris och därmed fortsatt utnämnande av priset.”
Så när nämndens ordförande Per Sjödahl (MP) delade ut priset på Aqua Blå förra året till Naturskyddsföreningen så var det sista gången som detta miljöpris delades ut.
Miljöpriset har annars delats ut sedan 1994. Det instiftades i syfte att uppmuntra goda miljöinitiativ samt att bidra till att sprida goda exempel. Precis som i så många andra kommuner i landet. Nu är alltså priset borta. Beslutet motiverades i miljö- och hälsoskyddsnämnden med:
”De nominerade och även pristagarna innefattar årligen ett antal av de verksamheter som nämnden utövar tillsyn över. Risken att nämndens uppdrag kan missuppfattas är betydande då man delar ut ett pris med syftet goda miljöinitiativ samtidigt som man ska granska samma verksamhet utifrån lagstiftningen.”
Det kan tyckas vara mycket förvånande att priset har delats ut i 25 år utan att någon har reflekterat över det här tidigare. Och som utomstående kan man kanske undra om inte nämnden i sin granskning ”utifrån lagstiftningen” har hittat åtminstone några exempel på ”goda miljöinitiativ”… I motiveringen låter det som om det inte finns några sådana i Vänersborg… Inte ens Eventorps Gård eller Gällenäs Grönsaker…?
Eller också har kanske beslutet något att göra med det strul som utspelade sig ”bakom kulisserna” förra året. Den som fick flest nomineringar förra året var nämligen Solvarm. Väldigt många vänersborgare ansåg att Solvarm skulle få priset för sitt fantastiska arbete med naturhuset i Sikhall. Och det passade ju liksom inte nämnden och förvaltningen då…
Jag borde i gårdagens blogg ha nämnt rätt lagparagraf i den tredje striden mellan Solvarm och kommunen. Vilket har påpekats för mig. Det som parterna nu strider om, det är 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster:
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
I lagen står det alltså varken ”bättre än den kommunala anslutningen” (som Vänersborgs kommun hävdade i domstolsförhandlingarna) eller ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” (som i 9 § samma lag). Det står:
”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”
Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet. Med råge…
Det tycks åtminstone ett av Nederländernas största månadsmagasin också anse. I sitt sommarnummer har magasinet ”Seasons” ett stort reportage från Solvarm i Sikhall…
Solvarms hus är tydligen av långt större internationellt intresse än t ex arenan…
Det är inte så ofta det mullrar i Vänersborg. Men nu gör det det. Det är bara synd att de flesta politiker går på semester, och kanske inte hör mullret. Vi hoppas emellertid att det fortsätter mullra när semestrarna är slut…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer