Arkiv
Rapport från KS (2/2)
Anm. I torsdags beskrev jag några av kommunstyrelsens ärenden – “Rapport från KS (1/2)”.
Anders Strands (SD) motion om att utreda en så kallad nollbasbudgetering avslogs efter diskussion och votering. Strand förklarade i motionen:
“Nollbasbudgetering är en budgeteringsmetod där man inför nytt budgetår utgår från noll, det innebär att budgeten inte baseras på föregående års kostnader. Utan vid nollbasbudgetering granskas varje post på nytt. Detta innebär att alla poster ska genomlysas och analyseras för att metoden ska få avsedd effekt.”
Strand yrkade på att kommunstyrelsen skulle bifalla motionen och motiverade med samma argument som återfanns i motionen. När han fick frågor så hänvisade Strand till kommunfullmäktige om två veckor (11 december) – där skulle han svara och motivera ytterligare. Och det är klart, det är större publik i fullmäktige så hans synpunkter når fler. Men vill han övertyga andra partier om motionens fördelar borde han nog ha debatterat och talat för den också i kommunstyrelsen.
Moderaterna Harlitz och Eckerbom-Wendel argumenterade emellertid för motionen. De betonade att motionen yrkade på en utredning, inte att direkt genomföra något. 
Socialdemokrater argumenterade mot, och som jag “antydde” i mitt inlägg innan sammanträdet, Vänsterpartiet tyckte också att kommunen skulle avvakta. Kommunen har nyligen beslutat om en ny styr- och ledningsmodell och det arbetas för fullt med att implementera denna. Den nya modellen borde få tid att “sätta sig”. (Se “KS: SD-motion, Brålanda och miljoner”.)
Motionen avslogs med 8 röster och 7 för bifall. Vänsterpartiet avgjorde voteringen med sin röst skulle man kunna säga.
Medborgarförslaget om konsthall och kulturverksamhet i Vattenverkets hus avslogs också. Vattenverket är helt nödvändigt för kommunens vattenförsörjning. Jag passade dock på att fråga varför kommunen inte kunde utreda att ha t ex kulturverksamhet på någon annan del av Skräcklan. Det sades då, bland annat av ordförande, att det inte gick för att förslaget handlade om Vattenverket. Då nämnde jag att nyligen hade KS avslagit en motion om trygghetsboende, men samtidigt på eget initiativ kompletterat motionen med ett eget yrkande som man sedan röstade igenom… Då gick det att rösta igenom något annat än vad som yrkades. Jag fick ett meddelande på Messenger:
“Där fick du till det”
Även medborgarförslaget om att kommunen ska verka för att Storgatan i Brålanda ska övergå till kommunalt väghållarskap avslogs. Det är en på sikt nödvändig förändring att kommunen tar över. Ett övertagande i detta läge skulle dock bli dyrt för kommunen. De kommande åren behöver nämligen, enligt samhällsbyggnadsförvaltningen, armaturer och kablage bytas. Dessutom behövs det också en ny gatubeläggning. Jag tyckte att kommunen skulle verka för ett övertagande den dag då Trafikverket har åtgärdat Storgatan. Förhoppningsvis senast den dag då Brålandas tågstation tas i bruk… Jag fick medhåll av en av centerpartisterna.
Det nyinsatta ärendet “Ändring av avgift för boendestöd i taxor och avgifter inom socialnämnden” gav upphov till en mängd frågor. En fråga som dock inte ställdes var varför ärendet kom upp just i onsdags, och helt plötsligt. Ärendet skickades nämligen ut till KS i tisdags, dagen före sammanträdet. Men socialnämnden hade faktiskt fattat beslut om att skicka ärendet vidare redan den 21 mars… (Ingen meddelade varför det har tagit en sådan tid för förslaget att komma till KS.)
Först konstaterades, efter en fråga, att siffrorna i underlaget stämde. Avgiften för boendestödet sänks från 424 kr/tim upp till 2.575 kr/mån till 420 kr/mån. Det var ju en fantastisk nyhet för brukarna, men i handlingarna stod det vidare:
“Förslaget bedöms innebära en kostnadsminskning för de flesta brukarna.”
Och då blev ju åtminstone jag, och några till, lite fundersamma. Jag frågade därför vilka det var som inte tillhörde “de flesta”, hur många de var och hur mycket kostnaderna höjdes för dessa? Det stod också att den:
“fasta avgiften utgår oavsett antalet besök”
Och det lät orättvist. Kommunjuristens yttrande gav i sammanhanget också upphov till funderingar:
“Förslaget innebär vidare att kostnaden blir lika stor oavsett antalet besök. Avgiftens storlek bör dock rymmas inom självkostnadsprincipen, även i det fall en brukare endast haft ett litet behov av insatsen.”
Det här yttrandet hade beslutsförslaget inte tagit någon hänsyn till.
Det var ingen som riktigt kunde svara på frågorna, inte ens de ledamöter som också satt i socialnämnden. Ordförande Augustsson kallade därför till sig både kommunjuristen och en sakkunnig från socialförvaltningen.
Och visst blev politikerna i KS klokare, men hade underlaget till socialnämndens sammanträde i mars bifogats kallelsen hade nog alla förstått ännu bättre.
I socialnämndens handlingar stod det angående orsaken till den sänkta taxan:
“… kunna främja att personer som är redo att flytta ut från en bostad med särskild service enligt LSS, där det inte tas ut någon omvårdnadsavgift utifrån rådande lagstiftning, kan göra det utan att drabbas alltför kraftigt ekonomiskt.”
De minskade intäkterna av den sänkta taxan kompenseras om någon flyttar ut från ett LSS-boende. Eller som socialförvaltningen uttryckte det:
“Positiva effekter som eftersträvas är minskad efterfrågan av mer kostsamma lösningar, framförallt platser avseende bostad med särskild service enligt SoL och LSS, både genom kvarboende i ordinarie bostad och genom ökad utflyttning.”
Denna utflyttning torde ju också vara positiv för den enskilde.
Det var alltså en minoritet som skulle förlora på förändringen. I socialnämndens underlag stod det:
“För ett fåtal personer, med mycket få insatser på en månad (under 13 minuter) kan förändringen innebära att man får en ökad kostnad. För de personerna kommer verksamheten att arbeta för att alternativa stödformer kan ersätta den personella stödinsatsen om personen vill avsluta av ekonomiska skäl, men det kan också innebära att fler har ekonomisk möjlighet att ta emot stödet i sin helhet.”
Enligt socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) handlade det om drygt 10 personer. Några av dessa hade det tydligen ekonomiskt knapert. De skulle i vissa fall behöva mer stöd och det skulle de nu kunna efterfråga när avgiften sänktes.
KS diskuterade om det fåtal som hade mycket korta besök skulle slippa avgiften 420 kr och istället betala självkostnaden, dvs vad det korta besöket verkligen kostade. Som kommunjuristen hade föreslagit. De hade det ju ekonomiskt tufft. Det skulle i det stora hela inte heller ha någon som helst betydelse för nämndens intäkter. Flera i KS tyckte det. Ordförande Augustsson (S) tyckte också att det lät rimligt och sa att “vi” kanske skulle kunna ändra beslutsförslaget på denna punkt innan det kom upp i fullmäktige.
Vem som ska författa ett nytt, något förändrat beslutsförslag vet jag inte, men förhoppningsvis blir det så. I varje fall tycktes enigheten vara stor.
Och tro det eller ej – kommunstyrelsens sammanträde avslutades redan kl 15.12.
Rapport från KS (1/2)
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har analyserat Vänersborgs kommuns ekonomistyrning. Under onsdagens tre första timmar presenterade Åsa Högberg och Christine Feuk från SKR resultaten av arbetet som inkluderade intervjuer, enkäter, statistik och alla möjliga ekonomiska dokument. De har arbetat mycket professionellt och presentationen var engagerande och lärorik.
Högberg redogjorde för resultaten av den ekonomiska analysen och analysen av ekonomistyrningen, medan Feuk redovisade slutsatser kring styrning och ledning. Det är inte helt enkelt att sammanfatta innehållet i presentationen med alla resultat och slutsatser. Det var många siffror, tabeller och diagram. Deltagarna har ännu inte heller fått ta del av rapporten eller presentationen.
Presentationerna mynnade ut i ett antal tankar, funderingar och slutsatser. Högberg frågade sig bland annat vad ett av kommunens finansiella mål, kassalikviditeten, egentligen var bra för. Investeringsbudgeten borde sträcka sig 10 år framåt i tiden, inte bara 3 år. Det var för kort tid tyckte hon. Kommunen soliditetsmål är att det ska bli 1% bättre per år, Högberg undrade när politikerna skulle bli nöjda. Hon ansåg vidare att Vänersborgs kommun borde jobba med resursfördelningsmodellen och att interndebiteringsprocessen skulle kunna förbättras. Det sista rådet var att det skulle vara fler gemensamma diskussioner och dialoger om kommunens framtid.
Feuk undrade om kommunens politiker och tjänstepersoner verkligen hade en gemensam kunskapsbild av kommunen. Var vi intresserade av varandras verksamheter? Det framgick av en enkät att anställda och politiker inte alltid kände till vad som hände i andra förvaltningar eller nämnder än där man själv verkade. Det fanns också olika uppfattningar mellan politiker och tjänstepersoner och det var viktigt att kommunen “grävde i” orsakerna till detta. De som besvarade enkäten var också ganska oense om hur ekonomistyrningen fungerar i kommunen. Feuk menade att kommunens uppdrag är att leverera så bra välfärd som möjligt till invånarna och då är det betydelsefullt att alla politiker och tjänstepersoner ser verksamheten som en helhet. Hon avslutade med denna bild och den “skulle vi ta med oss”.
Klockan 11.15 började sedan kommunstyrelsens sammanträde. Som vanligt började mötet med några informationspunkter. Informationen om Vänersamarbetet utgick dock på grund av sjukdom. (Se “Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm”.)
Det blev en del frågor och en viss diskussion redan kring föredragningen av Friluftsstrategin. Jag tror att samtliga tyckte att strategin var bra, men flera undrade hur arbetet ska gå vidare. Det ska tas fram en kompletterande Friluftsplan, men vem var ansvarig för denna? Hur kommer finansieringen att se ut? Frågorna berodde på att genomförandet av idéer och tankar på området ska ske i samarbete mellan alla kommunens förvaltningar och nämnder. Slutsatsen blev nog ungefär – “vi testar och kör så får vi se hur det går”.
Det är viktigt att det snarast blir verkstad. Vänersborgs kommun har fantastiska natur- och vattenresurser. Vi måste stärka möjligheterna för både invånare och turister att använda dem.
Det nämndes i förbigående av en ledamot att renoveringen av arenataket ska ut på upphandling nästa år. Byggföretagen verkar inte direkt stå i kö för att åta sig jobbet…
Det blev en ännu längre och betydligt intensivare diskussion under den andra informationspunkten, “Målbild 2050”. (Se “Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm”.) Den diskussionen fortsatte även under “beslutsomgången”. (I Vänersborgs kommun har vi alltid en “omgång” med information och frågor som sedan följs av en ”omgång” med diskussioner och beslut. Syftet med uppdelningen glöms ibland.)
Ett flertal ledamöter deltog i diskussionerna och många aspekter avhandlades. Norra skolan nämndes t ex några gånger när en framtida skola diskuterades. (I målbilden föreslås en framtida skolplacering i nordvästra Vänersborg.)
Beslutsförslaget är för snävt, sa någon. Det är bara S+C+M som har suttit i gruppen som har varit med i arbetet, sa en annan. Det saknas en del i målbilden, sa en tredje. I sådana här lägen är jag avundsjuk på Kina, sa en fjärde. Det här ärendet lämpar sig bra för en invånardialog, sa en femte. Efter en stund verkade det som om samtliga oppositionspartier stod bakom tanken på en invånardialog.
Vänsterpartiets uppfattning var att Målbild 2050 i högsta grad angår vänersborgarna. Kommuninvånarna borde därför ges möjlighet att bidra med sina perspektiv och påverka hur staden och kommunen ska utvecklas och växa de närmsta decennierna. Invånardialoger ingår dessutom i den nya styr- och ledningsmodellen och det är viktigt att öka invånarnas delaktighet och beslutens kvalitet.
Vänsterpartiet lade ett yrkande:
“Ärendet återremitteras till kommunstyrelseförvaltningen för att utreda om och hur invånardialoger skulle kunna genomföras innan kommunstyrelsen och kommunfullmäktige fattar inriktningsbeslut om målbild 2050.”
När det så småningom var dags för beslut så visade det sig att en enhällig kommunstyrelse stod bakom Vänsterpartiets återremiss.
Det blev en del frågor och diskussioner även på en del andra ärenden. Men det återkommer jag till i del 2 – se ”Rapport från KS (2/2)”.
En politikers avgiftsdilemma
Som förtroendevald i kommunfullmäktige har jag varit med om att besluta storleken på de flesta avgifter och taxor som Vänersborgs kommuns invånare måste betala i olika kommunala sammanhang.
Det finns ett problem med detta – ett slags dilemma.
På TTELA:s hemsida idag kan vi läsa om den chock som Andrés Sundqvist i Frändefors fick när en räkning damp ner från kommunen. (Se “Andrés chockfaktura – 40.000 för ett enkelt bygglov i Vänersborg”.)
“När fakturan för det godkända bygglovet dök upp kom den som en chock. Andrés Sundqvist i Frändefors trodde inte sina ögon när han insåg att det kostade 40.000 kronor att få bygga ett fritidshus på 80 kvadratmeter i Vänersborgs kommun.”
40.000 kr? Det var nog inte bara Andrés Sundqvist som fick en chock… Även en beslutsfattare i kommunfullmäktige undrade vad det var fråga om.
Sundqvists fritidshus är alltså på 80 kvadratmeter. Det ligger utanför planlagt område på en gammal tomt och där finns det redan en tillfartsväg. Huset ska kopplas till kommunalt VA och det finns lösningar för dagvattnet. Huset byggs inte heller på åkermark och ligger inte vid någon sjö.
Det kan knappast vara rimligt att bygglovstaxan ska uppgå till 5 % av fritidshusets värde. Hur kunde ett enhälligt kommunfullmäktige bestämma en sådan taxa? Hur kunde jag…?
TTELA skriver att politikerna var fullt medvetna om den här effekten för Sundqvist när de fattade beslutet. För i underlaget till beslutet stod det:
”En del åtgärder kommer att bli dyrare för att få en genomsnittlig kostnadstäckning.”
Det är bara att erkänna – jag var inte “fullt medveten om den här effekten” när beslutet fattades. Jag tvivlar på att någon annan i församlingen var det heller. Hur skulle någon fullmäktigeledamot kunna vara det utifrån ovanstående formulering? I vissa lägen måste vi politiker lita på de underlag som förvaltningarna tillhandahåller, särskilt som det sitter 51 ledamöter i fullmäktige (eller 48 just nu beroende på avhopp i SD) och ingen reagerar. Med all sannolikt därför att de inte har kunskap i frågan.
De som beslutar i kommunfullmäktige är naturligtvis ansvariga för sina beslut, det kan ingen förklara bort. Samtidigt är det uppenbart så att en ledamot inte kan ha kunskap om allt som ska beslutas. 
Frågan är egentligen också om de ens har skyldighet att skaffa den kunskapen. 45 av dem som sitter i fullmäktige är ju politiker på sin fritid…
Det är ett dilemma.
Imorgon ska ett annat ärende om avgifter/taxor behandlas på kommunstyrelsen. (Ärendet ska sedan gå vidare till kommunfullmäktige för att slutligt bestämmas där.) Det handlar om att ändra avgiften för boendestöd inom socialnämnden. Ärendet skickades faktiskt ut till KS-ledamöterna först i morse.
Förslaget till beslut har följande lydelse:
“Kommunfullmäktige beslutar att ändra avgiften för boendestöd i gällande Taxor och avgifter inom socialnämnden från timavgift med maxtaxa till en fast månadsavgift på 420 kr per månad. Den nya boendestödsavgiften gäller fr.o.m. den 1 januari 2025 och får årligen uppräknas av socialnämnden enligt omsorgsprisindex.”
I underlaget står vidare:
“Förslaget bedöms innebära en kostnadsminskning för de flesta brukarna.”
Det ringer några varningsklockor. Jag blir alltid misstänksam, rätt eller fel, när bestämda slutsatser dras utifrån en “bedömning”. I det här påståendet ringer det även vid formuleringen “för de flesta”. Jag skulle självklart vilja veta vilka det är som inte tillhör “de flesta”, hur många de är och hur mycket kostnaderna höjs för dessa – som inte tillhör “de flesta”?
I resten av underlaget finns det flera andra beskrivningar som har att göra direkt med taxan och den nya förändringen.
- “Socialnämnden har beslutat att föreslå en minskning av boendestödsavgiften, från dagens maxtaxa till en fast avgift”
- “Månadstaxan … inkomstprövas enligt gängse ordning. Den fasta avgiften utgår oavsett antalet besök”
- “Den föreslagna förändringen … bedöms vara positiv för personer som på grund av funktionsnedsättning är i behov av stöd och hjälp under en större del av livet”
- “det finns möjligheter att på individnivå ansöka om merkostnadsersättning hos Försäkringskassan för de merkostnader en funktionsnedsättning kan medföra, är förslaget att en mindre fast avgift per månad tas ut.”
Jag kan inte säga att jag fortfarande blir “fullt medveten” på vad taxeförändringen innebär, särskilt inte för de som inte tillhör “de flesta”. Kanske är jag till och med ännu mer osäker…
Även kommunjuristen har yttrat sig över förslaget. Kanske klarnar det nu?
“Förslaget innebär vidare att kostnaden blir lika stor oavsett antalet besök. Avgiftens storlek bör dock rymmas inom självkostnadsprincipen, även i det fall en brukare endast haft ett litet behov av insatsen.”
Det följer också med ett urklipp från dokumentet “Taxor och avgifter inom socialnämnden” i underlaget. Det visar vad förslaget på ändring av boendestödsavgiften verkligen innebär, dokumentet är det som styr.
Gällande avgift är överstruken och markerad i blått. Förslag till ny avgift är markerad i gult.
De som tycker att det är solklart vilka konsekvenserna blir för brukarna av avgiftsförändringarna i boendestödet kan väl höra av sig. Dessutom tar jag gärna emot råd och hjälp med att rösta rätt denna gång.
Det blev ju fel när det gällde bygglovsavgifterna…
KS: SD-motion, Brålanda och miljoner
I mitt förra blogginlägg skrev jag om ett antal ärenden som ska behandlas av kommunstyrelsen (KS) på onsdag. (Se “Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm”.) Det finns fler ärenden.
Kommunstyrelsen ska föreslå kommunfullmäktige (KF) att bifalla en motion av Anders Strand (SD). Det är kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som föreslår KS det. I KSAU har Moderaterna, med två platser, och Sverigedemokraterna, med en plats (Anders Strand själv), majoritet. De styrande partierna har nämligen “bara” två ledamöter, en socialdemokrat och en centerpartist. De ville för övrigt att motionen skulle avslås, precis som tjänstepersonerna.
Motionen handlar om att utreda om:
“nollbasbudgetering är ett lämpligt verktyg för kostnadskontroll.”
I tjänsteskrivelsen beskrivs nollbasbudgetering på följande sätt:
“Nollbasbudgetering är en budgeteringsmetod där man inför nytt budgetår utgår från noll, det innebär att budgeten inte baseras på föregående års kostnader. Utan vid nollbasbudgetering granskas varje post på nytt. Detta innebär att alla poster ska genomlysas och analyseras för att metoden ska få avsedd effekt. Tillvägagångsättet brukar vanligen vara att budgetera kostnader för obligatoriska verksamheter först, därefter om det finns medel kvar, fördela medel till frivilliga verksamheter.”
Vänersborgs kommun har nyligen beslutat om en ny styr- och ledningsmodell och det arbetas för fullt ute i organisationen för att genomföra och arbeta efter denna. Kommunstyrelseförvaltningen anser därför att man ska avvakta resultatet av detta arbete med den nya modellen innan eventuella utredningar om nya alternativa budgetmetoder påbörjas. Och vem vet, kanske även Anders Strand tycker att det ligger något i det. Strand skrev nämligen i motionen:
“Det torde dock påtalas att en nollbasbudgetering är en väldigt komplicerad och tidskrävande process och därför inget som borde göras varje år, utan ske löpande i kommunens olika nämnder och i lämpliga intervaller.”
Nollbasbudgetering kräver mycket tid och resurser så jag kan alltså hålla med förvaltningen, och de styrande partierna, att kommunen kanske skulle avvakta tills det visar sig att den nya styr- och ledningsmodellen fungerar, och tills alla politiker och tjänstepersoner är “bekväma” med denna. Dessutom, som jag skrev i mitt förra blogginlägg (se “Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm”), ska ju Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) redovisa resultatet av sin analys av bland annat kommunens ekonomistyrning.
Med detta sagt, måste jag säga att tanken om en annorlunda budgetmetod låter mycket intressant och lockande…
Kommunstyrelsen kommer med all sannolikhet att avslå medborgarförslaget om att låta Artscape måla “nya” vattentornet (Marierovägen). Förslagsställaren menar att vattentornet är otroligt fult och intetsägande. Förvaltningen skriver i underlaget att det i samband med Artscapes tidigare projekt i kommunen konstaterats att:
“byggnaden inte går att komma åt med skylift på grund av dess höjd och kringliggande terräng, utan att det skulle behöva uppföras byggnadsställningar. Detta bedömdes bli för kostsamt. Vattentornet är utöver det ett skyddsobjekt vilket ställer särskilda krav på alla typer av åtgärder som görs på platsen.”
Det är svårt att argumentera mot denna motivering.
Ett medborgarförslag om konsthall och kulturverksamhet i Vattenverkets hus på Skräcklan föreslås också avslås. Det är förståeligt eftersom:
“anläggningarna och byggnaderna som hör till vattenverket fyller en viktig samhällsfunktion och utgör skyddsobjekt”
Däremot förstår jag inte riktigt varför ingen har undersökt om det finns någon annan plats på Skräcklan som lämpar sig för en konsthall eller åtminstone någon slags kulturverksamhet…
Infrastrukturgruppen i Brålanda, en arbetsgrupp i Brålanda Företagarförening, föreslår i ett medborgarförslag att Vänersborgs kommun ska verka för att ta över väghållaransvaret över Storgatan i Brålanda från Trafikverket. I underlaget står det:
“Förslagsställarna menar att nuvarande förhållande utgör ett hinder till förändring då kommunen inte har rådighet till olika hållbara infrastrukturlösningar. De menar också att det inte är samhällsekonomiskt hållbart när väghållaransvaret i orten är delat.”
Samhällsbyggnadsnämnden, som ansvarar för det kommunala vägnätet, håller med förslagsställarna. Det skulle innebära fördelar för kommunen att ha rådighet över Storgatan. Men, menar samhällsbyggnadsnämnden vidare, det blir för dyrt. Drift och underhåll av Storgatan kostar och de kommande åren behöver armaturer och kablage bytas. Dessutom behövs det också en ny gatubeläggning.
Förhoppningsvis åtgärdar Trafikverket de sistnämnda sakerna innan tågstoppet i Brålanda blir ett faktum, och då skulle det kanske passa bra att kommunen tar över väghållaransvaret i samband med att tågen börjar stanna…
Den 30 oktober behandlade kommunstyrelsen ett medborgarförslag om fler akutboenden för hemlösa. KS beslutade att föreslå för fullmäktige att avslå medborgarförslaget. Det visade sig emellertid att det hade blivit ett formellt fel i processen. Ärendet skulle ha avgjorts av kommunstyrelsen, inte av kommunfullmäktige. Därför kommer ärendet upp igen på onsdag. Denna gång ska KS helt enkelt besluta att avslå medborgarförslaget.
Vänsterpartiet, och Medborgarpartiet, har en del synpunkter på de skrivningar i underlaget som motiverar avslaget. (Se “Kommunstyrelsen 30 okt”.)
Jag har med dessa rader, och mitt förra blogginlägg (se “Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm”), redogjort för samtliga ärenden av större vikt och intresse. Så därför tänkte jag passa på att ge mina läsare en liten ekonomisk uppdatering.
I ett blogginlägg för nästan exakt en månad sedan (se “KF (23/10): Mer pengar och Brålanda”) skrev jag om oktober månads budgetuppföljning. Nu har månadsuppföljningen från november kommit.
Kommunens resultat för september uppgick till +51 milj kr. Det var 32 milj kr bättre än i augusti. Nu visar det sig att resultatet för oktober blev ännu bättre – resultatet uppgick till +75 milj kr. Det betyder att kommunens resultatmål för 2024 uppnås med råge. Överskottet beräknas uppgå till 2,9% av skatter och generella statsbidrag.
De 75 miljonerna är pengar som politiker och ekonomer inte hade räknat med för 17 månader sedan när budgeten för 2024 antogs. Resultatet budgeterades då till +1 milj kr. Det är alltså “som vanligt”, kommunens resultat blir större än beräknat. Det hade med andra ord funnits åtskilliga miljoner att fördela till välfärden…
Som Vänsterpartiet föreslog i sitt budgetförslag…
PS. Dagen innan kommunstyrelsens sammanträde tillkom det ytterligare ett ärende på dagordningen, ”Ändring av avgift för boendestöd i taxor och avgifter inom socialnämnden”. Du kan läsa om det i inlägget ”En politikers avgiftsdilemma”.
Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm
På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Det blir antagligen ett ganska lugnt möte. Inte för att det är oviktigt utan för att det inte ser ut att finnas särskilt många partiskiljande ärenden. Men osvuret är bäst. Ibland blixtrar det till i konferensrummet som från en klar himmel. Och gör det så även denna gång så gäller det att vara beredd och inte tappa fattningen.
Sammanträdet börjar inte förrän kl 11.00, men det betyder inte att ordförande Benny Augustsson (S) har infört sovmorgnar. Mellan kl 8.00 till kl 11.00 samlas kommunstyrelsen tillsammans med ledamöter från kommunens alla nämnder i Bojorten. SKR (Sveriges kommuner och regioner) ska redogöra för resultaten av 
den ekonomiska analys som har utförts på Vänersborgs kommun. Kommunen har nämligen bett SKR att göra en sådan, mot ersättning naturligtvis. Det ska bli spännande och ytterst intressant att se vad experterna på SKR har kommit fram till.
Kommunstyrelsens (KS) sammanträde börjar i vanlig ordning med information. Det blir bland annat information om mötets två tunga ärenden, “Friluftsstrategin” och “Målbild 2050”. Det är utvecklingsledare Pål Castell som föredrar båda ärendena. Det är dock inte KS som ska fatta beslut i dessa frågor, utan de går vidare till kommunfullmäktige (KF). Det blir även information om Vänersamarbetet och om anvisning kring kommunens ekonomiska uppföljningar och redovisningar.
Informationen fortsätter säkerligen även efter lunchrasten. De tre kommunalråden och kommundirektören ska nämligen också redovisa vad de har haft för sig sedan sist samt ge information om sådant som kan vara bra för KS att veta.
Dagordningen har följande utseende:
Ärende 5, “Delårsrapport 2024 från Tolkförmedling Väst” är ett typiskt formellt ärende. Jag förvånades dock storligen när jag plikttroget ögnade igenom underlaget. Tolkförmedlingen, 
ett kommunalförbund som Vänersborgs kommun är medlemmar i, har varit inblandat i flera rättsärenden. Förbundet har blivit anmält till Konkurrensverket två gånger, ett av fallen ska överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. En dom i Högsta förvaltningsdomstolen gick mot förbundet för att det hade avslagit en begäran om att lämna ut en allmän handling. Förbundets direktionsmöten har blivit överklagade. Dom har fallit men det står inte i handlingarna hur den utföll. Men vem vet, det är kanske samma part t ex ett företag som har överklagat hela tiden. Fast, visst är det något uppseendeväckande med alla rättsärenden..
Två andra delårsrapporter ska behandlas, dels för Kunskapsförbundet Väst (KFV) och dels för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF).
Prognosen för KFV:s årsresultat är ett underskott på 5,9 milj kr. Det beror naturligtvis bland annat på inflationen, men medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg har inte heller fullt ut kompenserat förbundet för stigande pensionskostnader och löneuppräkningar. Det är anmärkningsvärt. Barn- och utbildningsnämnden t ex får full kompensation för personalens löneökningar. Sedan är det Braheskolans SFI-utbildning i Trollhättan som dränerar förbundet på pengar. (Se “Inser kommunerna KFV:s läge?”.) 
Direktionen har informerat kommunledningarna om att en mycket stor grupp studerande vid Högskolan Väst också registrerar sig för att läsa SFI. Hur det ska lösas återstår att se. Förbundet är alltså piskat att hitta effektiviseringar, dvs neddragningar, för att klara budgeten. Det är oacceptabelt! Kommunerna måste fatta att det är nödvändigt att satsa på ungdomarna och deras utbildning. Det är så självklart så jag hittar inga ord. Var ska man annars lägga pengarna?
NÄRF:s resultatprognos för året är också ett underskott – på ca 5,5 milj kr. Det ska täckas med:
“medel ur eget kapital.”
Kommunfullmäktige ska fatta följande inriktningsbeslutet om Målbild 2050:
”När kommunen planlägger för utbyggnad Vänersborgs stad med nya bostadsområden på kommunal mark, ska prioriteras att bygga ut kring Öxnered innan södra Onsjö och Dalbobergen planläggs. Inriktningen vara att bygga en framtida ny grundskola i nordvästra delen av staden för att möta behov av elevplatser på grundskolan årskurs F-6 när Öxneredsskolans kapacitet inte längre räcker till. Behov av förskoleplatser för växande befolkning kring Öxnered bör i första hand lösas genom utbyggnad av nya förskolor i strategiska lägen lokalt.”
Utredningsrapporten består av 47 sidor och:
“redovisar överskådligt förutsättningar och analyser som kan utgöra ett underlag för strategiska inriktningsbeslut om hur kommunens utbyggnad ska planeras.”
Själva beslutet verkar lite futtigt i förhållande till rapporten. Samtidigt måste det naturligtvis vara på det viset, för inte kan och ska vi politiker besluta nu 2024 hur Vänersborg ska se ut om 25 år? Och då tänker jag ofrånkomligen – borde inte frågan om hur kommunen ska utvecklas 25 år framåt i tiden diskuteras bland kommunens invånare?
När rapporten var uppe i kommunstyrelsen förra gången, den 2 maj, så efterfrågade Jonas Sjöblom (MP), Elisabeth Johansson (KD) och Lena Eckerbom Wendel (M) detta, eller de väckte i varje fall frågan. Vänsterpartiet anser också att målbilden för ett framtida Vänersborg lämpar sig bra för en invånardialog. 
Då kanske vi också kan få svar på frågorna om invånarna håller med Vänsterpartiet om att säga nej till en exploatering av Dalbobergen och nej till en GC-bro över Vassbotten (från Korseberg till Öxnered)… Jag är själv inte heller riktigt säker på att en F-6-skola på Dalbobergen eller någonstans vid Folkets Park är en särskilt bra idé.
Kommunen har aldrig haft något styrdokument med fokus på friluftslivet. Det är på tiden att kommunen får det. Och strategin är bra, men det är bara en början. Det krävs att det snabbt blir verkstad, så att strategin inte bara blir en hyllvärmare.
Det kommer av självklara skäl bli kultur- och fritidsnämnden som kommer att få samordningsansvaret i friluftsarbetet. Jag tror att den nämnden bättre kommer att t ex inse värdet av att låsa upp toaletterna vid våra badplatser även under vinterhalvåret för att:
“göra friluftslivet tillgängligt”
Eller att:
“långsiktigt tillvarata natur-, kultur- och rekreationsvärden … kulturhistoriska lämningar…”
…innebär att det är viktigt att utveckla bland annat, och kanske framför allt, Brätte som besöksområde för besöksnäring.
Eller att:
“I planering av bebyggelse och infrastruktur ska kommunen sträva efter att naturområden sparas eller utvecklas inom gång- och cykelavstånd från bostaden”
…kan innebära att skogsområden som Mariedal Östra samt Kindblomsvägen och Rostvägen på Blåsut inte ska skövlas…
Det är också intressant, och lite överraskande, att det i underlagsrapporten till Friluftsstrategin står som utvecklingsförslag att det bör utredas om det finns möjligheter att anlägga ett kallbadhus och att Norskens brygga återbyggs norr om Korseberg. Det gör nog Medborgarpartiets medlemmar både förvånade och glada… Själv blir jag glad för att det föreslås att:
“Detaljplanearbetet i Sikhallsviken görs färdigt så att en ny småbåtshamn kan utvecklas där.”
Friluftsstrategin i all ära, men nu gäller det att antagandet av den åtföljs av ekonomiska resurser så att idéerna och tankarna blir verklighet.
För övrigt ska en motion från Anders Strand (SD) om att utreda om “nollbasbudgetering är ett lämpligt verktyg för kostnadskontroll” behandlas precis som svar på några medborgarförslag och lite annat smått och gott.
OBS! Dessa ärenden skriver jag om i blogginlägget ”KS: SD-motion, Brålanda och miljoner”.
Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?”.
I slutet av förra året påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:
“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”
Utbildningen ledde till en slags “överenskommelse”, även om jag faktiskt inte vet hur den formellt antogs eller beslutades. (Överenskommelsen kan laddas ner här.) Det genomfördes sedan en undersökning (enkät) efter utbildningen bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det här har jag redogjort ganska utförligt för och jag beskrev även de lagar som gäller för tjänstepersoner respektive politiker i utövandet av sina roller. (Se de fyra inläggen “Politiker och tjänstemän”.)
Det sista blogginlägget i “serien” avslutade jag med:
“Och då måste också politiker i de styrande partierna inse att allt inte är bra bara därför att tjänstepersonerna arbetar fram beslutsförslag som går i linje med de styrandes egen uppfattning…”
Det här är, som jag ser det, en viktig del av problemet, kanske den viktigaste. Tjänstepersonerna fick som bekant dåliga betyg av politikerna när det gällde frågorna om beslutsärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och om underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. (Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.) Jag är tämligen övertygad om att det var de förtroendevalda från oppositionspartierna som satte låga betyg på de här områdena, medan politikerna i de styrande partierna satte höga betyg.
Den slutsatsen drar nog de flesta som har läst underlag och motiveringar till beslutsförslag som tjänstepersonerna i förvaltningarna presenterar för de beslutande församlingarna. Förvaltningarna tycks alltid utgå från de förslag som är de styrande partiernas uppfattning. Det betyder antagligen att beslutsförslagen formuleras först, i enlighet med de styrandes uppfattning, och därefter motiveras de. Argument som talar för beslutsförslagen redovisas och framhålls tydligt. De argument som skulle kunna tala mot förslagen negligeras. Å andra sidan, argument som talar för andra beslutsförslag redovisas inte eller också framförs bara argument som talar mot dessa förslag och inga argument som skulle tala för dem.
Det här gör att underlagen inte alltid bygger på all tillgänglig fakta och att de därför också brister i objektivitet. De partier som har samma uppfattning som tjänstepersonerna tenderar att bli nöjda med underlagen, medan oppositionspartiernas politiker blir kritiska och missnöjda.
Vi är många som är förvånade att politiker bland de styrande partierna inte ser underlagens och beslutsförslagens bristande objektivitet utan istället försvarar dem med alla möjliga argument… (Jag återkommer till detta vid senare tillfälle.)
I Vänersborgs kommun stödjer och röstar politikerna från de styrande partierna alltid på tjänstepersonernas förslag. Och tjänstepersonerna lägger alltid fram förslag som de styrande politikerna vill ha. Vem som styr, politikerna eller tjänstepersonerna, är därför inte alltid så lätt att bedöma.
Det sker självklart en kommunikation mellan styrande politiker och tjänstepersoner under ärendenas beredning men hur den går till kan jag bara spekulera kring. Men det torde inte vara några konstigheter. De tongivande politikerna i styret, några socialdemokrater och enstaka centerpartister, finns ju ofta i kommunhuset och där stöter de naturligtvis titt som tätt på varandra.
Jag förutsätter, och tror, att politikerna är den “starka parten” i diskussionerna och i “samarbetet” och att det är politiken som styr Vänersborgs kommun. Men ofta misstänker jag att politikerna anpassar sig till tjänstepersonernas uppfattningar – i förvaltningarna finns ju experterna. Kanske är det så enkelt att de styrande politikerna och tjänstepersonerna pratar ihop sig under de informella samtalen i kommunhuset. Utan inblandning av politiker från oppositionspartierna.
Det finns många exempel på beslutsunderlag som inte belyser olika perspektiv eller bygger på all tillgänglig fakta. Underlag som alltså inte är objektiva. Vänsterpartiet och jag själv har genom årens lopp råkat ut för detta mer än en gång.
Det kan gälla förslag om landsbygdsutvecklare, obebodda hus, regler kring sponsring och marknadsföring, utredning om var Brättelänken ska placeras och fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. Eller om Solvarm som tvingades till domstol för att få rätt mot de styrande i kommunen, både politiker och inte minst tjänstepersoner. Det handlar om behandlingen av fastighetsägare på Vänersnäs och Gardesanna i samband med VA-dragningar. 
Bengt Davidsson på Juta har varit med om tjänstepersoner och styrande politiker som inte har varit objektiva, precis som Blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Det handlar om Hallevibadet… Och nu senast, ärendet kring lyktstolpar och vägbelysning på kommunens landsbygd.
Det framförs i olika sammanhang kritik mot underlag i de politiska församlingarna, t ex i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Det tycks dock inte vara möjligt att få de styrande politikerna att förstå att förvaltningarna ska vara objektiva. De styrande politikerna verkar knappast ens vara medvetna om problemet. Det blir därför sällan någon dialog mellan partierna, istället polariseras debatterna eftersom de styrande försvarar de bristande och tendentiösa underlagen.
Det ska slutligen sägas att problemen med bristande objektivitet mm i de olika förvaltningarna är mycket olika. I vissa förvaltningar förekommer det knappast överhuvudtaget, medan i andra är problemet tämligen omfattande. Det görs för närvarande undersökningar bland politiker och tjänstepersoner i varje nämnd och förvaltning kring förhållandet. Vi får så småningom ta del av resultaten av dessa undersökningar. Då kommer vi att få veta mer.
Fortsättning i inlägget ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 4 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
BUN (18/11): Matte och pengar
Sammanträdet med barn- och utbildningsnämnden (BUN) blev längre än förväntat. Ordförande Bo Carlsson slog dock slutligen klubban mycket distinkt i bordet kl 14.12 och avslutade mötet.
Flera ledamöter var frånvarande vilket ledde till att Vänsterpartiets ersättare i nämnden, Peter Lénberg, fick tjänstgöra istället för ledamoten Gunnar Henriksson (L). Eftersom Henriksson är nämndens 2:e vice ordförande fick Lénberg överta även detta uppdrag. Det är första gången någonsin som en vänsterpartist har haft denna ärofyllda post i en “skolnämnd” i kommunen. Det visade sig dock att det var för bra för att vara sant. Det var ett misstag…
Det var för övrigt mycket olyckligt att Gunnar Henriksson (L) var frånvarande just på detta sammanträde eftersom verksamhetsuppföljningen handlade om Henrikssons absoluta favoritämne – matematik. Och det var en mycket, mycket intressant föredragning.
Singapore är ett land som under ett flertal år legat i mattetoppen i PISA-undersökningarna. Några lärare på Tärnanskolan undrade hur det kom sig. Hur undervisade de i matematik i Singapore för att uppnå de resultaten? Och varför skulle inte lärarna på Tärnan i Vänersborg kunna undervisa på samma sätt?
Elever, lärare och rektorer från Tärnanskolan berättade för nämnden om hur de arbetar i matte. Vi politiker fick en introduktion i teorierna bakom och även ett konkret exempel på hur en lektion går till.
Nämnden blev imponerad. Det pågår pedagogiska diskussioner i Sverige just nu och debatten handlar mycket om lärarledd katederundervisning i klassrummet. Singaporemodellen handlar inte om det. Modellen syftar till att elever (se här) ska få en:
“djupare förståelse för centrala begrepp och områden snarare än att lära sig regler och procedurer utantill.”
För att skapa denna förståelse används många konkreta föremål och bilder kopplade till det abstrakta. Modellen handlar sammanfattningsvis om att eleverna ska förstå matematik, lösa problem och att tänka – enskilt, tillsammans och under ledning av lärarna.
Den för dagen alldeles nya ersättaren i nämnden, och tillika lärare i matte i åk 7-9, Maria Nilsson (KD) gjorde ett inspel som blev lite av pricken över “i:et”. Hon visade hur elevernas resonemang
och lösning kunde göras om till en ekvation. Det var något i stil med en Samir är sex katter vilket kan bytas ut mot x och 6y… (Fråga mig inte mer…)
Eleverna från åk 3 respektive åk 4 klarade ovanstående uppgift – gör mina läsare det?
Under månadens lokalinformation fick BUN reda på att Öxnered förskola är evakuerad och tom. Det ska skaffas fler moduler som ska möjliggöra att barnen, som tillfälligtvis är placerade på Öxnereds skola och Holmängenskolan, ska kunna flytta ”tillbaka”.
Inte nog med att det är och har varit stora problem på Öxnereds förskola, även Tärnanskolan har problem – fuktproblem. Elever och personal drabbas av kliande ögon och hals, huvudvärk osv. Det finns risk för att alla väggar på hela skolan har drabbats. Tydligen diskuteras det om underhållspengar, eller snarare brist på, och 
har vi råd… Nämndens uppmaning till de lokalansvariga är, som en av ledamöterna formulerade det:
“Fixa det – och det fort!”
BUN behandlade en del andra ärenden som jag beskrev i mitt blogginlägg innan sammanträdet (se “BUN: Mörka moln på himlen”). I det inlägget skrev jag också en hel del om nämndens för sammanträdets viktigaste beslutsärende, “Verksamhetsplan 2025-2027 Barn- och utbildningsnämnden”.
BUN står inför personalneddragningar nästa år. Personalkostnaderna måste minska med 21,4 milj kr. Det blir många tjänster… Och eftersom det är svårt, eller omöjligt, att ändra organisationen mitt under ett läsår, dvs ht 2024-vt 2025, kommer de stora neddragningarna att ske under ht 2025. Besparingen för hela budgetåret 2025 måste alltså hämtas hem på ett halvt år, höstterminen 2025. Det finns inte särskilt mycket annat att spara på, personalkostnaderna är den stora och “påverkbara” kostnaden för nämnden.
Barn- och utbildningsnämnden har andra stora utgifter som måste finansieras och som det knappast går att spara på. De kostnaderna betalas av förvaltningen centralt och det som sedan blir kvar av det totala anslaget delas ut som barn- och elevpeng till verksamheterna. Förvaltningen visade på ett tydligt sätt vilka dessa centrala kostnader är:
Det ska noteras att i denna summa, 600 milj kr, ingår det också stora personalkostnader. Resten av BUN:s pengar, lite drygt 400 milj kr, fördelas som barn- och elevpeng ut till verksamheterna. Varje enhet, t ex en förskola eller en grundskola, får pengar utifrån hur många barn respektive elever som finns på enheten.
Som synes av tabellen nedan minskar antalet barn och elever i varje verksamhet, med undantag av anpassad grundskola. Ökningen av kostnaderna för antalet elever i den anpassade grundskolan motsvaras av elevminskningen i övriga verksamheter.
Fast minskar verkligen kostnaderna när elevantalet sjunker?
Anta att antalet elever som studerar på Torpaskolan minskar med 20 nästa läsår, det blir 2 elever färre i varje klass. Det innebär att Torpaskolan behöver minska sina kostnader med låt oss anta ungefär drygt en miljon (=antal elever * elevpengen). Det minskade elevantalet betyder emellertid inte att de faktiska kostnaderna automatiskt minskar med denna summa. Nä, långt därifrån. Elevminskningen kanske leder till att 20 färre matportioner behöver köpas in varje skoldag, ett antal läroböcker mindre, men det innebär inte att det behövs färre pedagoger. 
Det behövs fortfarande en lärare i klassrummet oavsett om det går 27 eller 29 elever i klassen. Det går inte heller att spara pengar på att säga upp lokaler. Det får kanske bli en speciallärare som får se sig om efter arbete i någon annan kommun… Fast det är inte heller någon bra idé. Inför 2024 omfördelades 15 milj kr i nämnden. Pengarna används till att ge elever det stöd de behöver. Det skulle egentligen behövas minst en dubbelt så stor summa…
Men personalen måste minska… Och barn- och elevpengen 2025 blir dessutom något mindre nästa år, även om den inte är uträknad ännu. (Hösten 2024 är elevpengen 67.374 kr.)
Det var med tunga tankar som vandringen hemåt påbörjades efter avslutat sammanträde.
Byggnadsnämnden (2): Huset vid 45:an
I det förra blogginlägget om byggnadsnämnden beskrev jag två byggärenden från Vargön där bedömningen skedde från samma utgångspunkt men med olika slutsatser. (Se “Byggnadsnämnden (1): Holmens kontorsbyggnad”.)
Byggnadsnämnden hade vid sitt sammanträde den 26 september ett ärende i en annan del av kommunen, på andra sidan sjön. Vi ska bege oss från Vargön till Dalsland.
Precis som med huset på Snickaregårdsvägen i Vargön (“det svarta taket”) så upptäckte tjänstepersoner i byggnadsförvaltningen på egen hand en “avvikelse” på en fastighet i Brålanda, vid E45:an. Med andra ord, ingen kommuninvånare eller någon annan hade anmält fastighetsägarna till byggnadsförvaltningen.
I Vargön handlade det om kultur och kulturhistoria, i Brålanda om:
“Byggnadsnämnden bedömer att fastigheten i fråga är i ovårdat skick och att betydande olägenheter för omgivningen har uppkommit.”
Sådana här ovårdade fastigheter/tomter är ofta obebodda och ett stort problem för framför allt grannar. De har en tendens att dra till sig människor som festar, förstör, smutsar ner, super och knarkar etc vilket gör livet otryggt och osäkert för omgivningen. Det finns exempel på ovårdade fastigheter på Parkvägen i Vargön och Torstenssonsgatan i Vänersborg.
Huset vid 45:an är inte en sådan fastighet. Det är inte obebott och inte ett tillhåll – inte för människor i varje fall. Dock för bilar. På fastigheten finns just nu flera motorfordon och två husvagnar. Tidigare har det funnits ännu fler. Förvaltningen upptäckte nämligen fastigheten redan år 2020 och då upprättades även ett tillsynsärende om ovårdad tomt. (Nedanstående fotografier är från Google Maps. Det verkar vara sommar och det syns bilar på tomten. Jag vet dock inte vilket år fotona är tagna.)
Fastighetsägaren har varit föremål för flera tillsynsbesök sedan 2020. Fastighetsägaren har städat och rensat upp efter hand; fordon och annat har forslats bort. Men vid ett platsbesök den 28 maj i år bedömde förvaltningen att avlägsnandet av fordon hade avstannat och:
“de fordon, 29 styck, som är kvar på fastigheten bedöms ge ett ovårdat intryck”
Det handlar ofta om “bedömningar” i sådana här fall. Det är kanske ofrånkomligt, men det ger utrymme för personliga åsikter och tolkningar. Och då kan t ex kommuninvånare behandlas på olika sätt.
Fordonen bedömdes av förvaltningen också vara uttjänta och ej i körbart skick – och fastigheten ligger:
“i nära anslutning till väg E45 och synlig för bland annat trafikanterna på vägen.”
Därför beslutade byggnadsnämnden att förelägga fastighetsägaren att avlägsna 19 av fordonen och de två husvagnarna. Fastighetsägaren skulle få behålla 9 fordon, dock alltså inte husvagnarna.
Byggnadsnämnden beslutade också:
“De bilar som blir kvar på fastigheten som inte är i körbart skick och ska förvaras utomhus ska placeras prydligt på fastighetens södra del, se röd markering.”
Det betyder, menar nämnden, att sju av dessa nio bilar, traktor samt bilkärran och traktorkärran kan stå kvar på tomten:
“om de placeras prydligt på fastighetens baksida där växtligheten delvis skymmer insyn från vägen.”
Det är onekligen en ansenlig mängd fordon på tomten och rent spontant tycker säkert de flesta att så kan man inte ha det. Det kan jag också tycka, men då ser jag i min inre syn grannarnas trädgårdar i Nordstan fyllda med fordon. Men ärendet, dess hantering och beslut, är lite mer komplicerat och ställer en del frågor som är värda att fundera på.
Fastigheten (se röd pil) ligger “på landet”. Det finns inga grannar. Det finns två hus bredvid (vit pil), eller kanske snarare ett hus och en “gäststuga”, men de är obebodda. De skymmer dessutom delvis tomten med bilarna. Det är också mycket växtlighet framför det aktuella huset mot 45:an och i stort sett runt hela tomten. Det håller ju också byggnadsförvaltningen med om när den skrev att växtligheten delvis skymmer insyn från vägen. 
Samtidigt skrev förvaltningen att fordonen på gården var synlig bland annat för trafikanterna. “Bland annat”? Jag kan inte förstå vilka andra än trafikanterna på E45:an som skulle kunna se in på tomten…
Det är svårt att se bilarna på fastigheten även från E45:an. Jag skulle vilja säga att det är nästan omöjligt, i synnerhet när alla träd och buskar har kvar sina löv och blad.
Från 45:an – infarten till fastigheten.
Man ska också komma ihåg att den tid det tar för ett fordon att passera huset på E45:an torde ligga på max 2 sekunder, antagligen mindre. Vad hinner förare och passagerare då se? 
Lägger de märke till något så torde det vara de två obebyggda rucklen bredvid den aktuella tomten. Dessa ruckel verkar dock varken nämnd eller förvaltning ha uppmärksammat.
Från E45:an ser det ut så här när man kommer från Vargön och Frändefors och kör norrut:
Fordonen syns men de är inte helt lätta att urskilja. (Till vänster syns de obebodda grannbyggnaderna.)
På hösten faller blad och löv och det blir lättare att se in på fastigheten. Så här såg det ut från E45:an den 12 november.
Några av bilarna syns från vägen, i varje fall om man tittar noga och kör långsamt. Men hur många gör det? Och hur många upplever en olägenhet av vad de skulle kunna se?
Byggnadsnämnden grundar sitt beslut på Plan- och bygglagen (PBL) 8 kap. 15 §:
“En tomt ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.”
Det är svårt att se att fordonen, trots att de är många, kan ge upphov till olycksfall. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Det kan tilläggas att miljö- och hälsa deltog vid ett besök på fastigheten. De hade inga synpunkter på fordonen (med tanke på ev utsläpp etc).
Det torde också vara svårt att hävda att bilarna på tomten kan ge upphov till betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken. Bilarna syns ju knappt och nämnden måste väl bedöma utifrån det man kan se? Och inte som förvaltningen gjorde när tjänstepersoner gick in på tomten och tog kort… (Det kan ju betyda att det skulle vara meningslöst att sätta plank runt om fastigheten, byggnadsförvaltningen går ändå in på tomten. Eller?) Det ska återigen noteras att det är ingen som har anmält fastighetsägaren till kommunen.
Det är också anmärkningsvärt att byggnadsnämnden i sitt beslut bestämmer var fastighetsägaren ska parkera sina bilar på sin egen fastighet. Borde det inte vara upp till var och en att bestämma var man vill parkera sin bil? Det är intressant att vänsterpartisten i nämnden, Pontus Gläntegård, var den enda som opponerade sig mot beslutet i nämnden, men inte t ex moderaterna. Nämndens beslut innebar ju att äganderätten inte respekterades överhuvudtaget.
Det kan också noteras att fordonen enligt nämndens beslut skulle placeras på “fastighetens södra del”. Därifrån kan de ju faktiskt synas från E45:an, precis som idag. (Se fotografier ovan.)
Pontus Gläntegård (V) skrev i sin reservation mot nämndens beslut att man borde ta fram underlag på husvagnarnas skick. Boverket skriver nämligen (se “Uppställning av fritidsbåt, husvagn och husbil”):
“Det krävs inte bygglov för att i omedelbar närhet av ett en- och tvåbostadshus ställa upp högst två fritidsbåtar, husvagnar och/eller husbilar.”
Det gäller “säsongsförvaring”, dvs man måste använda husvagnen t ex en vecka på året vid typ semester. Det borde vara upp till byggnadsnämnden och förvaltningen att visa att detta inte är uppfyllt när man kräver att husvagnarna ska “avlägsnas”.
Det här ärendet är intressant på flera sätt. Jag får dock känslan av att nämnden går mer efter egna personliga principer och värderingar kring hur invånare bör och ska uppträda och ordna det i sina hem och trädgårdar än på vad lagarna säger. ”Betydande olägenhet” när det nästan är omöjligt att se bilarna på fastigheten? Det är viktigt att kommunen visar respekt för invånares integritet och egendom. Alla är inte lika.
En annan reflektion är att det inte heller är helt lätt för vanliga kommuninvånare att försvara sig mot experter och jurister i kommunhuset. Kommunen sitter inte bara inne med kunskap, utan har också ekonomiska resurser att anlita utomstående expertis. Dessutom arbetar kommunens anställda med ärendena på arbetstid medan enskilda invånare får lägga sin fritid på kommunikation med och försvar mot kommunen. De är inte likställda parter och det borde kommunen förstå och ta hänsyn till.
Slutligen undrar jag om inte byggnadsförvaltningen borde ha viktigare saker för sig än att uppmärksamma och jobba med bilar i en trädgård på landsbygden som ingen ser. Eller ett svart tak i Vargön? I synnerhet som det inte finns några lagparagrafer som tydligt kräver något ingripande. Det är som jag ser det bättre att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen fortsätter den utveckling som startades för några år sedan med att visa mer av förståelse och respekt för kommunens invånare – och arbeta ännu mer med att ge invånarna hjälp och service.
BUN: Mörka moln på himlen
På måndag kommer ett antal skolintresserade politiker att bege sig till kommunhuset. Det är barn- och utbildningsnämndens (BUN) ledamöter och ersättare som samlas för sammanträde i konferensrum Vänersborg.
Dagordningen har följande utseende:
Sammanträdet börjar som vanligt med ett nedslag i verkligheten. Rektorer, lärare och elever ska presentera Tärnans förbättringsarbete i matematik.
Efter Tärnanskolans information ska nämndens politiker fylla i en enkät. Bakgrunden till den är att det i slutet av förra året påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:
“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”
Strax före sommaruppehållet, efter att utbildningen var slutförd, genomfördes en undersökning (enkät) bland de politiker och tjänstepersoner som deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. (Se de fyra inläggen “Politiker och tjänstemän”.) 
Kommundirektörens ledningsgrupp föreslog, vilket kommunstyrelsen tyckte var ok, att en enkät skulle skickas ut till alla förtroendevalda samt de tjänstepersoner som arbetar nära de förtroendevalda i kommunens alla nämnder.
På måndag ska denna enkät genomföras i barn- och utbildningsnämnden.
BUN kommer att få viktig information om förskole- och skollokaler och sedan blir det redovisning av utförd internkontroll. Det sistnämnda låter kanske tråkigt, och det är det väl på sätt och vis, men det är nödvändigt, och lagstadgat.
Nämnden har bland annat kontrollerat “Barn och elevers rätt till särskilt stöd”. Förvaltningen har genomfört stickprovskontroller och då ställt frågor kring rutiner och rutinföljsamhet kring pedagogiska anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Resultatet av kontrollen var ganska bra, men samtidigt beskriver rektorer att det finns utmaningar, eller rättare sagt – problem… Förvaltningen konstaterar också att stickprovskontrollerna inte visar en fullständig bild och drar slutsatsen att det behövs en djupare analys. Kanske skulle nämnden ge förvaltningen uppdraget att genomföra en sådan analys…
Det ekonomiska resultatet för BUN uppgår till 10,8 milj kr för oktober. Det är mycket pengar men prognosen för hela året är fortfarande en budget i balans, dvs plus/minus-noll.
Måndagens “tunga” ärende är ärende 6: “Budget 2025, Mål och resursplan 2025-2027: Verksamhetsplan”. Det är en verksamhetsplan för nämnden och en för förvaltningen.
Förvaltningen beskriver verksamhetsplanen så här:
“Verksamhetsplanen tar sin utgångspunkt i kommunfullmäktiges inriktningsmål, tilldelade målvärden och riktade uppdrag som beslutats i Mål- och resursplan 2025-2027. Utifrån inriktningsmålen har barn- och utbildningsnämnden processat fram förväntade resultat – uppnå, med tillhörande ambitionsnivåer och förväntade resultat – genomföra.”
Kommunfullmäktige har beslutat om fem inriktningsmål, tilldelade målvärden och ett antal riktade uppdrag. Dessa ska alla nämnder arbeta efter. Det finns ett inriktningsmål som särskilt angår BUN:
“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”
Då har fullmäktige satt ambitionen att andelen elever i åk 9 som är behöriga till yrkesprogram ska vara 85,6% nästa år och 87,2% år 2027. Nuläget är 85,5%.
Naturligtvis tar de flesta för givet att ett sådant här inriktningsmål följs av en ekonomisk satsning på t ex fler pedagoger. Men så är det inte i Vänersborg. I Vänersborgs kommun tycks det viktigaste vara själva dokumenten, och formuleringarna i dem. 
Sedan får tjänstepersonerna göra så gott de kan. Och blir det bra resultat så är det tack vare politikernas tydligt formulerade mål (i dokumenten) och om verksamheterna inte når upp till målen så är det självklart alla anställdas fel… De har ju inte uppnått de resultat som politikerna i all sin vishet har satt upp.
Alla barn- och utbildningsnämndens (BUN) förväntade resultat ska öka, det gäller andelen i procent:
- “Barn 1-5 år inskrivna i förskola”
- “Bedömningar för barngruppen som lämnar förskoleverksamheten som utifrån ”Matris 2 Läsa och skriva” bedömts på ”nivå 2” eller högre”
- “Elever i åk 1 som når kriterierna för bedömning av godtagbara kunskaper i läsförståelse”
- “Elever i åk 9 som uppnått betygskriterierna i alla ämnen”
- “Elever i åk F-6 med mer än 75% närvaro”
- “Elever i åk 9, meritvärde” (ska öka i absoluta tal)
Under benämningen “Förväntade resultat – genomföra” ska en utredning genomföras om anpassad grundskola:
“För att bättre kunna planera budget, personal och lokalbehov behöver olika faktorer som påverkar utvecklingen identifieras för att därigenom bli bättre på att prognostisera utvecklingen och bättre förutse vilka konsekvenser som kan förväntas på kort och lång sikt.”
Det ska också utredas om hur det ska skapas förutsättningar för lärare och rektorer att genomföra kompetensutveckling inom ramen för det nationella professionsprogrammet.
I den ekonomiska översikten, som också ingår i verksamhetsplanen, noterar jag att personalkostnaderna inom BUN:s ansvarsområden minskar från 719,6 milj kr år 2024 till 698,2 milj kr år 2025. Det är en minskning med 21,4 milj kr. Var neddragningarna är tänkta att ske kan man få en bättre uppfattning om när man studerar minskningarna på de olika verksamheterna (den första siffran är årets summa, den andra, mindre summan, är nästa år. “mkr”=milj kr):
- Nämnd och nämndadministration: 11,1 mkr till 6,3 mkr (=-4,8 mkr)
- Förskola och pedagogisk omsorg 1-5 år: 318,9 mkr till 307,4 mkr (=-11,5 mkr)
- Förskoleklass: 35,2 mkr till 33,1 mkr (=-2,1 mkr)
- Grundskola: 550,9 mkr till 542,8 mkr (=-8,1 mkr)
De partier som har beslutat om budgeten för nästa år är de som fick förtroendet av kommunens väljare i valet 2022. Och det hade inte heller blivit mer pengar till BUN om de två största partierna efter S, dvs M+SD, hade fått styra…
Så vad säger man?
I Verksamhetsplanen för förvaltningen, som vi politiker bara ska ta del av och inte fatta beslut om, noterar jag följande formulering:
“Genom att lyfta fram barnens röster strävar rektorerna efter att inspirera ansvariga politiker att fatta modiga beslut. Genom att förbättra resursfördelningen…”
På ett annat ställe i förvaltningens verksamhetsplan står det, dock inte i samband med ovanstående – det är jag som tolkar och drar parallellen mellan dessa två lösryckta citat: 
“Gängkriminaliteten har fått ett starkt fäste runt om i landets kommuner och utvecklingen visar att fler barn och unga rekryteras till de kriminella nätverken, så även i Vänersborgs kommun.”
I förvaltningens verksamhetsplan kan man också läsa om BUN:s utmaningar framöver. De delas upp under rubrikerna “behov av stöd och extraordinärt stöd”, “ökad utsatthet och kriminalitet”, “AI”, “IT och måltider”, “Restad Gård”, “befolkningsförändringar” och, ett som är särskilt läsvärt, “Personalförsörjning”.
Nämnden ska också fastställa bidragsnivåer för fristående och enskilda verksamheter år 2025 innan förvaltningschef Sofia Bråberg och ordförande Bo Carlsson (C) informerar om vad de gjort och vad som har hänt sedan det förra sammanträdet.
Det blir nog ett ganska kort sammanträde denna gång.
==
Efter barn- och utbildningsnämndens sammanträde skrev jag detta inlägg: ”BUN (18/11): Matte och pengar”.
Byggnadsnämnden (1): Holmens kontorsbyggnad
Det har under några av de senaste åren kunnat skönjas en ljusning i byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens hantering av ärenden. Flera invånare har till och med anat ett trendbrott, eller i varje fall att nämnd och förvaltning var på väg mot ett. Det verkar som om kommuninvånare och företagare har börjat behandlas på ett annat sätt än tidigare, med mer av förståelse och respekt. Kommunens “byggnadsavdelning” tycks med andra ord ha anlagt en attityd av service och hjälpsamhet.
Den senaste tiden har vi dock sett några beslut i nämnden som har förmörkat den ljusning som varit på gång. I några beslut och underlag har invånare upplevt mindre förståelse för sina intressen och behov. Regelverken har också tolkats på ett sätt som att nämnden hellre fäller än friar.
Man kan hoppas att dessa beslut endast är tillfälliga felbedömningar och “olycksfall i arbetet”. Det är av stor betydelse för Vänersborgs kommun att det tidigare ryktet om att vara besvärlig och petig i byggnadsfrågor tvättas bort och försvinner. Företagare som vill etablera sig i eller utvidga sin verksamhet i Vänersborg ska veta att byggnadsnämnd och
byggnadsförvaltning är välvilliga, visar förståelse för invånarnas och företagens behov och intressen samt gör sitt yttersta för att hjälpa till och ge bra service. Det är också ett sätt förbättra kommunens placeringar i de rankningar som görs.
Det senaste exemplet på byggnadsnämndens “olycksfall i arbetet”, som också har fått ett stort medialt intresse, är ärendet kring paret Thorenius svarta tak i Vargön. Efter 8 år ska paret för dyra pengar tvingas byta tak från svart tillbaka till rött. Det är av kulturhistoriska skäl betydelsefullt, menade byggnadsnämnden, att taklandskapet på Snickaregårdsvägen i Vargön är enhetligt. I varje fall i den begränsade del av området där Thorenius bor… (Se “Det svarta taket i Vargön”.)
Det är inte omöjligt att det räcker med ett sådant här felaktigt beslut från byggnadsnämnden för att Vänersborgs kommun riskerar att få tillbaka stämpeln av en kommun som i byggnadsfrågor “gör det besvärligt” för sina invånare. Det kan för övrigt nämnas att på det senaste sammanträdet med byggnadsnämnden (5 november) informerades ledamöterna om att Thorenius har sökt bygglov i efterhand för det svarta taket. Det ska bli intressant att se hur nämnden så småningom behandlar denna ansökan…
De enhetliga röda taken på en del av Snickaregårdsvägen i Vargön är i byggnadsnämndens ögon en kulturhistorisk viktig egenskap. På förra veckans sammanträde med nämnden behandlades ett annat kulturhistoriskt arv av betydligt större dignitet. Ja, nämnden vill till och med riva denna historiska byggnad. Och då tänker jag inte på Hallevibadet som den styrande minoriteten i samhällsbyggnadsnämnden, med undantag av Kristdemokraterna, vill riva. (Se “Hallevibadets öde på väg att avgöras”.) Nä, jag tänker på Holmens fd kontor.
Holmens gamla anrika kontorsbyggnad från 1888 är för många Vargöbor, och historieintresserade, av stor betydelse. Det är ett monument över Vargön som brukssamhälle och för arbetarrörelsen. (Det är märkligt att kommunens socialdemokrater inte inser det.)
Företaget WSP Sverige AB gjorde 2021 en kulturhistorisk utredning med titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. (Se “Vad händer med Holmens kontor?”.) Utredningen drog slutsatsen att:
”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”
Huvudkontoret och porten hade, visade utredningen, höga kulturvärden och därmed också ett skydd i lagstiftningen.
I förra veckan gav byggnadsnämnden sin förvaltning i uppdrag att ändra detaljplanen för området så att en rivning av byggnaden ska bli möjlig. I den nuvarande detaljplanen från 2013 står det nämligen:
“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”
Det finns alltså ett förbud i detaljplanen mot att riva kontorsbyggnaden och fabriksporten, den så kallade “Vargporten”. (Se ”Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor”.) Kommunen vill ändra på detta, och satsa åtskilliga miljoner på att riva åtminstone den eldhärjade kontorsbyggnaden – allt för att göra området attraktivare för företag att förvärva.
Det är flera som undrar vad en rivning av kontorsbyggnaden skulle innebära för Vargporten. En ensam port kan knappast finnas kvar i området om marken ska säljas. Det talas om att flytta den, men det blir antagligen både svårt och tämligen dyrt. Det kan kanske misstänkas att det finns krafter som även vill riva Vargporten. Det är ingen som vet ännu, inga avgörande beslut har fattats. Och det finns ledamöter i byggnadsnämnden med andra åsikter, som Pontus Gläntegård i Vänsterpartiet.
Gläntegård (V) menade att kommunen inte har försökt att sälja fastigheten och kontoret på ett seriöst och riktigt sätt. Han skrev i sin reservation:
“Att fastighetsägaren haft fastigheten ute till försäljning i ett fåtal månader under lågkonjunktur till ordinarie pris kan inte anses som tillräckligt underlag för att väga det enskilda intresset av att riva mot det allmänna att bevara fasaderna ur ett kulturhistoriskt perspektiv av industrihistoria. En längre försäljningsperiod med rimlig prisavvägning måste prövas innan ett rivningsförbud kan hävas.”
Gläntegård menar att kostnaden för att återställa kontorsbyggnaden borde återspeglas i priset så att det blir rimligt. Men också att t ex större tillbyggnader och påbyggnader ska vara möjliga.
Pontus Gläntegård (V) påpekade också i sin reservation att:
“Enligt tidigare undersökningar av WSP är tegelfasaden i konstruktionsmässigt godtagbart skick hållfasthetsmässigt.”
Det måste göras en helhetsbedömning innan beslut fattas. Byggnadsnämnden måste också få svar på frågan om det överhuvudtaget går att flytta Vargporten.
Vi får se vad kulturhistorien i Vänersborgs kommun är värd jämfört med kommersiella och andra intressen när det ställs på sin spets. Precis som när det gäller Brätte… (Se “Bevara Brätte!”.)
Det känns som om kommunen inte helt sällan silar mygg och sväljer kameler angående vad som ska åtgärdas och bevaras och vad man kan överse med och strunta i. Och i centrum för dessa intressekonflikter står samhällsbyggnadsnämnden – och byggnadsnämnden…
Nästa blogginlägg tar upp ett exempel från Dalsland, ”Byggnadsnämnden (2): Huset vid 45:an”. Det behandlades också på byggnadsnämndens senaste sammanträde.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer