Arkiv

Författararkiv

Varför firas Trettondagen?

6 januari, 2024 Lämna en kommentar

trettondagIdag firar vi Trettondagen.

Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:

”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”

I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.

Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:

”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”

Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:

”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”

Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:

”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”

Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…

I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt.

Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”

Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…

Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…

Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna.

På måndag återgår Vänersborg och Sverige till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 9 januari. När Gunnar och Gunder har namnsdag…

Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg, t ex om Sikhall och Juta…

PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare.

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund

5 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och nämndens 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) har överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut från den 16 november 2023 till Förvaltningsrätten i Göteborg. De anser att beslutet är olagligt.

Beslutet gällde de fastighetsrättsliga frågorna i Sikhall. De är inte helt lätta att greppa.

Jonasson och Andersson ger en kortare historisk bakgrund i sitt överklagande för att Förvaltningsrätten ska få en bättre förståelse. Deras bakgrundsbeskrivning ger dock intryck av att samhällsbyggnadsnämnden och kommunen har skött arbetet och dialogerna exemplariskt. Det bestående intrycket blir då, utan att det behöver skrivas i klartext, att det är exploatören, dvs Magnus Larsson, som har både motverkat och försenat processen.

Jonasson och Andersson börjar sin historieskrivning 2015 med att konstatera att byggnadsnämnden beslutade att en detaljplan skulle upprättas. De berättar alltså inget för Förvaltningsrätten om att den mark som det handlar om köptes av Magnus Larsson 2005 och ägdes av honom fram till november 2007, då kommunfullmäktige beslutade att förköpa/expropriera de viktigaste delarna av hans ärligt införskaffade fastighet. Utan denna kunskap får Förvaltningsrätten inte den helhetsbild som behövs för att se hela ärendet. (Se “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande” och framför allt “Historien om Magnus Larsson”, där jag skriver mycket utförligt om vad som hände mellan 2005 och 2007.) 

Nästa årtal, efter 2015, som Jonasson och Andersson nämner är 2018 när det första samrådet om detaljplanen hölls. De kommenterar inte att det tog nästan 3 år från byggnadsnämndens beslut till samråd. Tre år är en lång tid, varför dröjde det så länge? De ger vidare sken av att mycket gjordes av kommunen mellan början av 2018 och oktober 2020. De påstår t ex att det hölls flera möten och dialoger mellan Magnus Larsson och kommunen.

Jag har gått igenom detaljplaneprocessen, också utförligt. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan” och ytterligare 7 blogginlägg i detta ämne.) Jag fick inte några handlingar från kommunen från tidsperioden februari 2018 till oktober 2020 om att det hände något under dessa 2,5 år. Det fanns överhuvudtaget inga handlingar i diariet under denna tidsperiod, varken om sådana här möten eller andra diskussioner mellan kommunen och Magnus Larsson. Var har Jonasson och Andersson fått sina uppgifter ifrån? De satt i varje fall inte i nämnden då…

Jag frågade byggnadsförvaltningen den 22 juni 2021 varför processen tog så lång tid under denna period och fick följande svar (se “DP Sikhall (7): Medveten fördröjning?”):

“Under en tid var det tydligt så att processen väntade på kommunen. Sökande fastighetsägare ville få till avtal för att känna sig trygg med att gå vidare med kostsamma utredningar och det tog lång tid innan samhällsbyggnadsnämnden i höstas till slut fattade beslut om att gå vidare med det.”

Det tog enligt byggnadsförvaltningen alltså lång tid på grund av samhällsbyggnadsnämnden…

I mars 2021, fortsätter Jonasson och Andersson i sin bakgrundsbeskrivning, skriver ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, som vid det tillfället inte var Ann-Marie Jonasson, på ett markanvisningsavtal. Magnus Larsson skriver inte på. Jonasson och Andersson förklarar inte orsaken till detta, t ex att ordförande vid det tillfället inte ville ha en dialog med Magnus Larsson utan bara krävde att Larsson signerade avtalet. Sedan hoppar Jonasson och Andersson till 2022 och berättar att dialogerna tas upp på nytt. De bekräftar alltså att inget mer hände under resten av 2021.

Under dialogerna 2022 framhåller Magnus Larsson att de fastighetsrättsliga frågorna måste få en lösning innan detaljplanearbetet fortsätter. Han kan inte bygga på kommunens mark och han vill inte betala dyra utredningar på kommunens fastighet utan att veta att han får bli ägare till marken. Det sistnämnda nämner inte Jonasson och Andersson vilket naturligtvis har till syfte att förstärka uppfattningen att det är Magnus Larsson som motverkar och försenar processen.

Med denna redogörelse lämnar jag Ann-Marie Jonassons (S) och Johan Anderssons (C) bakgrundsbeskrivning till Förvaltningsrätten. Jag hoppas att mina kompletteringar ger en mer rättvis bild av vad som har hänt, i varje fall för bloggläsare. (Du kan ladda ner hela överklagandet här.)

Jag har försökt att beskriva de fastighetsrättsliga frågorna som gäller idag, dvs det förslag till överenskommelse som ligger på bordet just nu, i flera blogginlägg, bland annat “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)” – 2 och 3. I dessa inlägg finns det bland annat en del kartor som illustrerar hur delar av fastigheterna ska regleras, dvs byta ägare. Kommunfullmäktige beslutade den 17 maj att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna skulle utgå från Magnus Larssons alternativ till lösningar. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)

En lösning på de fastighetsrättsliga frågorna är alltså en förutsättning för att en detaljplan för utveckling av Sikhall ska kunna upprättas. Magnus Larsson kan ju inte bygga på kommunens fastighet. Det här framförde Magnus Larsson och några fastighetsägare i Sikhall redan 2015, men kommunens kvarnar mal som synes långsamt. Särskilt när de styrande partierna gör allt för att på olika sätt förhala ärendet.

Förvaltningen upprättade ett förslag till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson som det var tänkt att samhällsbyggnadsnämnden skulle godkänna redan den 19 oktober 2023. Men eftersom Magnus Larsson vägrade att gå med på villkoren i överenskommelsen så återremitterade samhällsbyggnadsnämnden ärendet till sin förvaltning med uppdraget att:

“se över förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering, i syfte att åstadkomma ett förslag som är överenskommet av båda parter.”

Det här blev också samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det fattades utan votering och ingen reserverade sig heller.

Återremissen var tydlig, förvaltningen måste komma till en överenskommelse med Magnus Larsson. Precis som tanken var med kommunfullmäktiges beslut. Och för att parterna skulle kunna nå en överenskommelse var kommunen tvungen att göra vissa eftergifter i sina villkor.

Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde återigen den 16 november. Förvaltningen hade utarbetat en “ny” överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. Det nya förslaget var till förväxling lika med det förslag som förvaltningen hade utarbetat en månad tidigare, och som nämnden alltså hade återremitterat. Det var bara ett par, i det stora hela ovidkommande, detaljer som hade ändrats. Magnus Larsson vägrade att skriva på detta avtal också. Förslaget innebar därför i realiteten att det inte gick att verkställa kommunfullmäktiges beslut. Det var omöjligt att kommunen och Magnus Larsson skulle, och kunde, bli överens. Samhällsbyggnadsförvaltningen, och de styrande partierna, menade att det var Magnus Larssons fel. Någon sa på sammanträdet att Magnus Larsson var “oresonlig”.

Oppositionen ansåg att flera av kommunens villkor i förslaget till överenskommelse stod i vägen för att båda parter skulle kunna acceptera avtalet. Det betydde “i praktiken” att oppositionen ansåg att det var samhällsbyggnadsförvaltningen som var “oresonlig”…

Oppositionen i samhällsbyggnadsnämnden röstade därför igenom ett alternativt förslag till beslut för att förbättra möjligheterna att nå en överenskommelse med Magnus Larsson enligt kommunfullmäktiges beslut.

Fortsättning följer i blogginlägget “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande

4 januari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.

Ann-Marie Jonasson (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, och Johan Andersson (C), 1:e vice ordförande, har utvecklat skälen till varför de anser att samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november är olagligt. Förvaltningsrätten har sedan skickat överklagandet till kommunen för yttrande. Det är ju Vänersborgs kommun, i det här fallet samhällsbyggnadsnämnden, som är motpart i processen.

Kommunen, vem vet jag inte, har begärt och fått förlängd svarstid. Yttrandet från kommunen ska vara inlämnat till Förvaltningsrätten senast den 26 januari. Det ska bli intressant att se vem som ska företräda samhällsbyggnadsnämnden och kommunen i fallet. Är det kommunens jurister? Eller de som fattade beslutet i samhällsbyggnadsnämnden? Förmodligen blir det tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen eller kommunens jurister i kommunstyrelseförvaltningen som författar ett förslag till svar till Förvaltningsrätten som sedan samhällsbyggnadsnämnden ska fatta beslut om. Men vad händer om det föreslagna svaret inte godkänns av oppositionens ledamöter i nämnden…? Samhällsbyggnadsförvaltningen är ju så att säga part i målet. Och är Jonasson och Andersson jäviga när nämnden beslutar? Samhällsbyggnadsnämnden sammanträder den 25 januari, dagen innan svaret ska vara inlämnat till Förvaltningsrätten.

Den eller de som företräder kommunen i rättsfallet ska yttra sig över följande grunder i Jonassons och Anderssons överklagan som hävdar att samhällsbyggnadsnämndens beslut var olagligt:

“1. Vad gäller beslutspunkt 1 om att ”alla viten tas bort” är grunden till överklagandet att detta strider mot den praxis som förekommer vad gäller avtalsskrivning mellan kommunen och exploatörer. Detta enligt kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” (bilaga 13). Enligt riktlinjen kan kommunen ”komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtagande i exploateringsavtalet” (sida 7). Enligt kommunens praxis innebär det att man i avtal med exploatörer skriver in ett avsnitt om vite. (se exempel på i bilaga 15-17). Uppgifter som inte tillför något i sak är maskade i exemplen, ex personuppgifter och prisuppgifter). Detta innebär även att beslutsmeningen strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip, 2 kap 3 § som anger att ”Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Lag (2019:835)”. Att frångå vitesdelen antas därmed strida mot likabehandlingsprincipen då man inte anser att det framkommit ”skäl för något annat”. Det ska nämnas att det i riktlinjerna (bilaga 14) står att samhällsbyggnadsnämnden ”får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger” (sida 9). Men återigen anses det inte föreligga några särskilda skäl.”

“2. Vad gäller beslutspunkt 2 om att ”Alla hänvisningar till Vision tas bort” är grunden till överklagandet att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). Det är utifrån visionen och den intentionen som exploatören har angivit som kommunfullmäktige tagit sitt beslut.”

“3. Vad gäller beslutspunkt 3 om att ”I texter om att ‘Detta avtal förutsätter för sin giltighet att kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun genom beslut godkänner detta avtal ersätts kommunfullmäktige med samhällsbyggnadsnämnden” anses att detta beslut går emot kommunallag 5 kap 1 § där det framgår att ”Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen…”. Detta beslut är att tolka som ett beslut av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt med anledning av det strategiska läget fastigheten har. Exploatören får genom detta förköp ensam möjlighet att utveckla ett område som kan anses vara av stort intresse för allmänheten.”

“4. Vad gäller beslutspunkt 4 om att ”Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga ska ersättas med ”anlägga i §3” är grunden till överklagandet att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). I inriktningsbeslutet står det skrivet att ”Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten”. 

Det finns mycket att fundera på och kommentera kring dessa skäl och argument. Men innan jag gör det så vill jag gärna komplettera ärendet med ytterligare en aspekt, förutom de jag redan har tagit upp i dessa två blogginlägg.

Det undgår knappast någon av de läsare som har följt inläggen kring Sikhall att det finns en person som står i centrum i hela ärendet, och på sätt och vis även i den kommande processen, den så kallade “exploatören”. Och de flesta läsare förstår också vem “exploatören” är – Magnus Larsson i Sikhall.

Det är Magnus Larsson och kommunen som ska komma överens om de fastighetsrättsliga lösningar som är en förutsättning för att en detaljplan ska kunna utarbetas och antas. Och en detaljplan är i sin tur en förutsättning för att Sikhall ska kunna utvecklas. 

Det är samme Magnus Larsson som köpte hela fastigheten i Sikhall 2005 genom att lägga ett högre bud än Johan Anderssons partibroder Bo Carlsson (C). Då bestämde sig kommunen genom Ann-Marie Jonassons partikamrat Lars-Göran Ljunggren (S) att kommunen skulle expropriera/förköpa Magnus Larssons fastighet. Det lyckades inte socialdemokrater och centerpartister till fullo med, endast delar av Magnus Larssons fastighet, om än “de bästa”, kunde exproprieras/förköpas 2007. De markområden, som den föreslagna överenskommelsen om fastighetsrättsliga lösningar handlar om, är alltså samma markområden som Magnus Larsson ärligt och lagligt köpte 2005. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Kan det verkligen vara så att de styrande socialdemokraterna och centerpartisterna fortsätter att driva partiernas gamla linje från 2005, dvs att göra allt för att ta Magnus Larssons mark och egendom från honom? Jag vill inte tro det, men det är svårt att bli kvitt tankarna. Varför vill de styrande annars att Magnus Larsson ska tvingas pantsätta sitt hus och hem i en överenskommelse med kommunen?

Självklart skriver inte Magnus Larsson på några papper med Vänersborgs kommun som kan tvinga honom att överge hus och hem i Sikhall. Men utan en överenskommelse kommer Larssons drömmar och visioner om att utveckla Sikhall att gå i kras. Det blir resultatet om de styrande partiernas uppfattning drivs igenom på något sätt, en blöt filt skulle läggas över Sikhall. Och istället skulle förfallet av Sikhall fortsätta, fortfarande under kommunens ledning. Ansvaret för en sådan framtid skulle ligga tungt på de styrande partierna – Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. 

“The bottom is nådd”…

Fortsättning följer i blogginlägget ”SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund”.

PS. Läs gärna Magnus Larssons kommentar på det förra blogginlägget – ”The bottom is nådd!”

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!

3 januari, 2024 4 kommentarer

När Björn Borg blev utslagen i första omgången i en tennisturnering i Monte Carlo yttrade hans tränare Lennart Bergelin:

”The bottom is nådd”

Jag tror att “the bottom is nådd” i Vänersborg också. Det är dock varken tennis eller bandy jag tänker på. Det är politik.

Den 15 december meddelade Förvaltningsrätten i Göteborg att ett överklagande har kommit in till domstolen. Det var Ann-Marie Jonasson och Johan Andersson som överklagade:

“Vänersborgs kommuns beslut fattat av samhällsbyggnadsnämnden 2023-11-16 § 144”

De överklagade alltså ett beslut som fattades av samhällsbyggnadsnämnden. Det är inget konstigt. Det händer inte alltför sällan att kommuninvånare överklagar kommunala beslut. Jonasson och Andersson i en rättslig process med samhällsbyggnadsnämnden som motpart – inget konstigt alltså. Om det inte vore för en liten detalj – Ann-Marie Jonasson (S) är ordförande i samhällsbyggnadsnämnden och Johan Andersson (C) 1:e vice ordförande…

Jonasson och Andersson överklagar således ett beslut som deras egen nämnd har fattat. Och det är konstigt. Frågan är om det inte är unikt.

Bakgrunden är naturligtvis att Jonasson och Andersson var motståndare till det beslut som nämnden fattade den 16 november. Beslutet fattades av oppositionen med 6 röster mot 5. Och det kunde Jonasson och Andersson tydligen inte acceptera. De kunde inte acceptera att deras argument inte räckte till för att övertyga majoriteten av ledamöterna i den politiskt och demokratiskt valda nämnden. De kunde inte acceptera att oppositionen hade en annan åsikt än de själva. Jonasson och Andersson väljer därför att gå utanför politikens ramar och vänder sig i stället till juridiken.

”The bottom is nådd”

Det är ett stort och principiellt mycket viktigt steg som Jonasson och Andersson har tagit. Det är så stort att samtliga partier i den styrande minoriteten sannolikt står bakom överklagandet. Det diskuterades och bestämdes antagligen på ett gruppmöte några dagar innan överklagandet hamnade hos Förvaltningsrätten. Det betyder att socialdemokraterna, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet gemensamt anser att politiska oenigheter i Vänersborgs kommun ska avgöras av domstol, i varje fall när oppositionen vinner en omröstning. Ska de i fortsättningen överklaga alla beslut som de förlorar? 

Jag vet inte vad kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) vill att det här överklagandet ska leda till. Hur menar de att samarbetsklimatet, dialogen och det vardagliga politiska arbetet ska fungera i fortsättningen? Jag ser överklagandet som en slags krigsförklaring mot de partier som är i opposition. Överdriver jag?

Samtidigt är det ett modigt och möjligtvis ett extremt dumdristigt beslut som de styrande partierna har fattat. Jag undrar om de diskuterade konsekvenserna av ett domslut som går emot dem… Tänker de då att de ska sitta kvar och styra som om ingenting har hänt? Tror de att respekten för dem ökar?

Samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november bestod av fyra punkter:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar om följande ändringar i utskickat förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall:

  1. Alla viten tas bort
  2. Alla hänvisningar till Vision tas bort
  3. I texter om att ”Detta avtal förutsätter för sin giltighet att kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun genom beslut godkänner detta avtal” ersätts kommunfullmäktige med samhällsbyggnadsnämnden
  4. Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga” ska ersättas med ”anlägga” i §3”

Samtliga fyra punkter överklagas av Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C). De anför sammanfattningsvis följande övergripande skäl för överklagandet:

“Avvikelse från praxis samt strid mot kommunallag och kommunalt fullmäktigebeslut i överenskommelse om fastighetsreglering mellan Vänersborgs kommun och exploatören.”

Redan här blir det intressant – i “strid mot … fullmäktigebeslut”… Det var oppositionen som drev igenom beslutet i först kommunstyrelsen (se “KS: Irriterat mellan S och M”) och sedan i kommunfullmäktige (se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”). Det är samma opposition som sedan fattade beslutet i samhällsbyggnadsnämnden. Jonasson och Andersson menar uppenbarligen att oppositionen inte har koll på vad den beslutar… Och fattar beslut som strider mot varandra. Det låter i mina öron varken rimligt eller logiskt.

I nästa blogginlägg ska jag redogöra mer i detalj för de skäl för överklagandet som Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) anför till Förvaltningsrätten.

Fortsättning följer i blogginlägget ”SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Byggnadsnämnden och strandskydd 5

2 januari, 2024 4 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “Byggnadsnämnden och strandskydd 4”.

Byggnadsnämnden fattade de två besluten om Sikhall 1:22 den 5 december. I det första ärendet, om att bevilja strandskyddsdispens i efterhand för tak över grillplats samt förråd, reserverade sig Torbjörn Moqvist (SD) mot nämndens beslut. Vänsterpartiets Pontus Gläntegård förde fram att beslutet i det här ärendet borde fattas efter nästa ärende om att “avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd”. Gläntegård menade att staketets vara eller inte vara kring fastigheten Sikhall 1:22 var avgörande för beslutet om strandskyddsdispens. Om staketet fick vara kvar ansåg Gläntegård att grillhuset och förrådet bröt mot strandskyddsreglerna i och med att de privatiserade fastigheten och hindrade allmänhetens fria tillträde till strandområdet.

Ordförande ändrade dock inte ärendeordningen. Gläntegård reserverade sig inte mot beslutet om strandskyddsdispens. Han hade antagligen den uppfattningen att nämnden trots allt inte skulle låta staketet vara kvar.

I tillsynsärendet yrkades det på återremiss. Torbjörn Moqvist (SD), Jimmy Lindqvist (SD) och Pontus Gläntegård (V) ansåg att nämnden på ett noggrannare sätt skulle undersöka om staketet hade funnits runt fastigheten Sikhall 1:22 år 1975. Det skulle nämnden kunna göra genom att fråga grannar eller tjänstepersoner på kommunen. Det ansågs emellertid vara ett för hårt krav. Eller varför inte fråga, lägger jag till nu i efterhand, den markägare som sålde marken till Segelsällskapet. Han heter Jan T och lever i Göteborg och är inte svår att nå… (Om någon i byggnadsnämnden vill ha namn och nummer är det bara att höra av sig. Jan T har en mycket bestämd uppfattning i staketfrågan.)

Det blev votering i tillsynsärendet. Med röstsiffrorna 6-3 röstades kravet på återremiss ner. Nämndens två moderater var med i majoriteten. Därmed beslutade byggnadsnämnden att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Torbjörn Moqvist (SD) och Jimmy Lindqvist (SD) reserverade sig mot beslutet och Pontus Gläntegård (V) reserverade sig skriftligt.

Gläntegård arbetar i sitt yrkesliv med byggfrågor. Han är mycket kunnig på området och därför vill jag återge hans reservation i sin helhet.

“Förvaltningen anger att staketet har en avhållande effekt för allmänheten, vilket jag med fler i nämnden instämmer i, ”att det inte hade medgetts i en ansökan idag”. Syftet med staketet är att avhålla allmänheten, något annat syfte kan inte ses. Staketet inhägnar varken vattnet eller lekplatsen enbart utan följer fastighetsgränsen utanför tomtplatsen varvid inget annat syfte kan ses, så som till exempel säkerhet.

Att staketet är uppfört före 1975 kan inte visas i underlaget som nämnden fått tillgång till. I bildmaterialet visas däremot tvärtom att det spikas på staketet med en Volvo 240 av modellår 1980 i bakgrunden. Volvon har de rektangulära framljusen, stötfångaren samt de nya backspeglarna som var komna i modellår 1980, bilen fanns därmed inte innan 1980. Av bilden framgår även att gräset inte ger något spår av att staket funnits på platsen innan. Varvid det antagligen inte är reparation som pågår på bilden utan uppförandet.

Av flygbilden i materialet framgår heller inga spår i gräs eller marken av ett staket. Det brukar påverka klippandet av gräset och hur personer sliter på marken med sina rörelser.

På annat foto som uppges vara från 70-talet i underlaget framgår att de spikar på ett trädäck vid vattnet på fotot syns en byggnad vid ladugården i bakgrunden. På flygbild från 1975 så finns inte den byggnaden med varvid oklarhet råder om när dessa uppförts. (Se nedan; min anm.)

Förvaltningen har inte begärt in flygbilder av Lantmäteriet enligt uppgift på nämnden. Man har heller inte hört sig för bland de boende eller i kommunens arkiv om de vet till exempel när ladugården revs. Det kan därmed finnas mer material att tillgå.

Jag reserverar mig därmed mot beslutet då detta bygger på för stor osäkerhet i beslutsunderlaget. Det kommer vara svårt med likhetsprincipen enligt kommunallagen om det räcker att skicka in ett kort från 80-talet och ange att det visar det man vill och myndigheten tar det som bevis på att det är från före 1975. Hur ska myndigheten hantera nästa liknande ärende?”

Det fotografi som Gläntegård kommenterar i reservationen, om hur man spikar på ett trädäck, är bilden till vänster.

På fotografiet syns en byggnad vid ladugården i bakgrunden (se pilarna). På flygbilden från 1975 verkar inte byggnaden finnas med.

Fanns det ett staket eller inte runt Segelsällskapets byggnad i Sikhall 1975? Byggnadsnämnden borde ha lagt ner mer tid och kraft för att förvissa sig om hur det var. Det är en viktig och avgörande fråga.

Jag förstår helt varför Vänersborgs Segelsällskap söker strandskyddsdispens och kämpar med näbbar och klor för att slippa vidta åtgärder (eller betala vite) som öppnar upp för allmänhetens fria tillträde på eller passage över Sikhall 1:22. Föreningens klubbhus, och “gästhamn”, har byggts upp under lång tid och klubben vill slå vakt om sin anläggning. Det är självklart.

Men byggnadsnämnden är en myndighet som måste fatta beslut som följer lagen och den måste också behandla alla kommuninvånare lika. Inget ska lämnas outrett. Nu när nämnden och förvaltningen i vissa fall ser mellan fingrarna på “bevisningen” och i andra, de absolut flesta, vänder på varenda sten för att hitta argument som begränsar den enskildes rättigheter, blir ärendena snarare politiska än juridiska.

Så får det inte vara. Allmänheten får överhuvudtaget inte ana, misstänka eller spekulera om att vissa avgöranden kan bero på ledamöternas uppfattning av enskilda fastighetsägare. Det är därför viktigt, jag upprepar återigen, att kommunen är saklig i alla lägen, tar reda på fakta, är objektiva, behandlar alla lika och följer lagarna.

Det gäller även Länsstyrelsen i Vänersborg.

Alla strandskyddsdispenser som beslutas av byggnadsnämnden skickas automatiskt vidare till Länsstyrelsen. Så gjorde nämnden i Bengt Davidssons fall (Juta) 2018. Då höll Länsstyrelsen med byggnadsnämnden att tomtplatsavgränsningen skulle gå över Davidssons altan. När byggnadsnämnden i mars i år (äntligen) insåg att kartmaterialet som beslutet grundade sig på var felaktigt, ändrade nämnden sitt beslut. Länsstyrelsen ändrade dock inte sin uppfattning, den accepterade inte byggnadsnämndens beslut. Vi får inom de närmaste veckorna reda på hur Mark- och miljödomstolen ser på saken.

Redan den 15 december hade Länsstyrelsen bestämt sig om strandskyddsdispensen för Sikhall 1:22:

“Länsstyrelsen beslutar att godkänna Vänersborgs kommuns beslut den 5 december 2023 i ärende STR.2023.15 om strandskyddsdispens för förråd och tak över grillplats på fastigheten Sikhall 1:22, Vänersborgs kommun.”

Det var tydligen ett enkelt beslut. Länsstyrelsen motiverade:

“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.”

Det fanns t ex inga skäl att anta:

“en brist i ärendets handläggning [som] kan ha haft betydelse för utgången i ärendet”

Nähä….

Jag förstår inte. Hur kan handläggare ha så olika bedömningar i samma typ av ärenden? Särskilt när handläggaren i Sikhall tidigare också har varit inblandad i handläggningen av Juta…

I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det i 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. Tjänstepersoner måste alltså vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket.

Behandlas alla lika i Vänersborg?

Anm. Precis när jag ska publicera detta blogginlägg får jag ett mail som meddelar att byggnadsnämndens beslut är överklagat till Förvaltningsrätten i Göteborg. Det betyder att det blir fler blogginlägg i ärendet…

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

GOTT NYTT 2024

31 december, 2023 1 kommentar

Så är då ytterligare ett bloggår till ända. År 2023 är slut.

Tiden går fort. Men så är det väl alltid när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, trots krig i Gaza och Ukraina, inflation, ny regering och annat elände. Kanske går tiden fortare när man är pensionär…

Jag avslutar nu mitt 13:e bloggår. Den första ”riktiga” bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Men det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Och för drygt tre år sedan, den 14 december 2020, fick jag min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i inlägget ”En miljon!”.

Det hade jag aldrig kunnat drömma om. Men det finns uppenbarligen ett behov av en politisk blogg i Vänersborg.

För mina trogna läsare är bloggen ett sätt att följa med i politikens Vänersborg och få en sammanhängande bild av vad de valda politikerna uträttar, och inte. Det finns inte alltid så mycket information att få i TTELA. Under året har tidningen stundtals gjort flera bra och grävande reportage, t ex VA-frågan på Gardesanna, taket på arenan, Juta, Hallevibadet och Sund Sampo (till slut…). Men samtidigt har det gått längre perioder där det knappast har stått något om politiken i Vänersborg. Med andra ord, ojämn bevakning och ojämn kvalitet. Det är svårt för en kommuninvånare att få en helhetsbild av vad som händer politiskt i kommunen. Jag har försökt att till viss del täppa till denna lucka.

Som en förberedelse för denna nyårsblogg scrollade jag igenom årets samtliga blogginlägg. Ja, faktiskt. Det var ett sätt att repetera vad jag har skrivit om under året. Och det är, inte helt oväntat, väldigt mycket om ”politikens Vänersborg”. Det är ett otal blogginlägg inför sammanträden i de församlingar som jag är ledamot i, dvs barn- och utbildningsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Jag har redogjort för dagordningar, olika ärenden, partiernas synpunkter etc och självklart mina egna funderingar. Efter sammanträden blir det lika många bloggar om hur diskussionerna gick, vem som sa vad och varför och, inte minst, vad som beslutades.

De partier som styr Vänersborg denna mandatperiod är S+C+KD+MP. Det är en mycket intressant, och omaka, konstellation, men trots att styret består av fyra partier så har det ändå inte majoritet, varken i kommunfullmäktige eller i nämnderna. Det gör det svårt, eller omöjligt, att styra som de vill. Samtidigt blir det mer demokratiskt eftersom minoritetsstyret måste ha stöd av något oppositionsparti för att få majoritet. Det borde, i varje fall i teorin, leda till mer samtal och dialog partierna emellan.

Det är socialdemokraterna som i praktiken styr Vänersborg, men så är S också större än de tre andra partierna tillsammans. Centerpartiet märks emellertid en hel del i styret. Mats Andersson (C) är som bekant kommunstyrelsens 1:e vice ordförande och Annalena Levin kommunfullmäktiges ordförande. Det är en ”bra utdelning” för ett parti som endast har 4 av 51 mandat. Bo Carlsson, centerns fd ”starke man” (och är kanske fortfarande), är ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Carlsson har ofta egna tankar och idéer, men när det kommer till kritan följer han partilinjen. Och det ser nog hans partibroder Mats Andersson till. Andersson står alltid på samma linje som Augustsson, och inte sällan nöjer sig Andersson med att upprepa det Augustsson säger.

MP har varit med S+C i styret länge nu och spelar allt mindre roll i Vänersborg, om partiet någonsin har märkts efter 2014. Det har fått till följd att MP knappast syns eller hörs överhuvudtaget i de politiska diskussionerna i kommunen. KD tycks gå samma öde till mötes, partiet blir allt mer osynligt i Vänersborg. Både MP och KD kvävs av den stora socialdemokratiska betongkolossen. KD röstar under tystnad på allt som framförs av S, även om det innebär att de har fått byta fot i flera frågor. I VA-frågan har de t ex ändrat uppfattning och hävdar nu motsatsen, dvs tvångsanslutning till kommunens VA-nät. KD har bara en egen uppfattning i en enda fråga – frågan om Hallevibadet. Det beror nog mest på att de flesta som representerar KD bor i Vargön.

Det verkar som om politiken har ”spetsats till” i Vänersborg under det gångna året. Moderaterna blir allt tuffare och det händer att det utbyts tämligen hårda ord mellan framför allt de båda kommunalråden Benny Augustsson (S) och Henrik Harlitz (M). (Se ”KS: Irriterat mellan S och M”.) Annars är det i samhällsbyggnadsnämnden som konfrontationen är allra tydligast.

Moderaternas allians med Liberalerna består fortfarande, även om L för en tynande tillvaro. Kanske Cecilia Prins kan gjuta mer liv i partiet. Hon har förutsättningar, men är fortfarande lite orutinerad.

Sverigedemokraterna krymper. Det är fem personer som har lämnat fullmäktige i år. Det innebär att det inte finns någon ersättare kvar för SD. Är en av dem frånvarande så blir platsen tom. Det är kanske inte det här som partiets väljare hade tänkt sig. Å andra sidan spelar det ingen större roll, SD:s ledamöter säger sällan någonting och debatterar inte särskilt ofta eller aldrig. I många viktiga frågor avstår de till och med från att rösta. Det är bara Anders Strand som yttrar sig ibland. Mathias Olsson blir allt tystare, medan Torbjörn Moqvist är ganska aktiv i byggnadsnämnden vad det sägs.

Medborgarpartiet är ganska aktivt. Göran Svensson bär dock, som det verkar, ett ganska tungt lass. Tyvärr har partiets ungdomar hoppat av. Det är studier på annan ort som lockar. MBP är öppna för samtal och tycks närma sig Vänsterpartiet i flera frågor.

Det blev mycket skrivet i årets blogginlägg kring budgetbeslutet i juni. De olika partiernas budgetförslag presenterades och analyserades. Budgetbeslutet slutade med att de styrande partierna fick igenom sitt förslag – med Vänsterpartiets stöd. (Se ”KF (21/6): Budgetdebatten”.) Det visade sig senare, vilket egentligen inte var så svårt att räkna ut i juni, att det hände så mycket på den ekonomiska fronten under hösten att de styrande partierna såg sig tvingade att lägga fram en tilläggsbudget i december. Det var i senaste laget, men som ordspråket säger – ”bättre sent än aldrig”. Vänsterpartiet spelade en ganska viktig roll även i denna budget, som innebar att ytterligare 34 milj kr fördelades ut till välfärden. (Se ”KF: Mer pengar till skolan!”.)

Ärendet om en ny styr- och ledningsmodell för kommunen var en långkörare. (Se ”Händelserikt KF (1): Styr och ledning”.) Den 21 juni kom politikerna dock till vägs ände. Och det slutade “lyckligt” – ett enigt kommunfullmäktige antog den nya styr- och ledningsmodellen. Ärendet avslutades till och med med en applåd. Och det är mycket ovanligt. Det tror jag var ett tecken på den lättnad som ledamöterna kände över att fullmäktige äntligen kunde fatta ett enigt beslut i ärendet. Ärendet hade nämligen blivit återremitterat flera gånger, både i KS och KF.

I barn- och utbildningsnämnden (BUN) har en stor del av diskussionerna handlat om budget och nedskärningar. Allt som lovas i valrörelserna om satsningar på förskola och skola glöms oftast väldigt snabbt. (Se ”Imorgon BUN: Budget mm”.) Ordförande Bo Carlsson (C) jobbar dock för mer pengar till nämnden, men tvingas acceptera Augustssons och Anderssons viljor. Jag tror emellertid att förskolor och skolor har fått relativt bra anslag om man jämför med andra kommuner, om det nu är någon tröst. Det var väldigt viktigt att Lanternan, ”nattiset”, får vara kvar.

En annan stor och viktig fråga är framtiden för Norra skolan. Den styrande minoriteten har skjutit frågan framför sig i flera år – och gör fortfarande. Det finns ännu inget beslut om nedläggning även om alla Norra skolans elever har varit på studiebesök på Holmängenskolan. Det är där som det är tänkt att eleverna ska avsluta sin skolgång i låg- och mellanstadiet… Det är svårt att som oppositionspolitiker påverka beslut när de styrande har en annan uppfattning, samtidigt som förvaltningen har det också.

Så är det ännu tydligare och oftare i andra nämnder, särskilt i de tekniska nämnderna. I t ex samhällsbyggnadsnämnden står ofta de styrande partierna mot samtliga oppositionspartier. De styrande har samma uppfattning som förvaltningen och framför ofta okritiskt allt som tjänstepersonerna säger. Det får mig att stundtals undra varför särskilt socialdemokrater ägnar sig åt politik. Varför inte låta tjänstepersonerna bestämma helt och hållet… Under året har motsättningarna blivit särskilt tydliga i VA-frågor och fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. (Se t ex ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut?” och ”Oppositionen kör över de styrande”.)

Vi har bara sett början än, ”krusningar på ytan”, tror jag. De båda ordförandena i samhällsbyggnadsnämnden, Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C), tar ytterligare ett steg bort från politiken. De försöker driva igenom sin och tjänstepersonernas vilja med andra medel än argument och politiska diskussioner. De har överklagat oppositionens beslut om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall till Förvaltningsrätten i Göteborg. De kan tydligen inte acceptera att de blev nerröstade och tänker nu ta juridiken till hjälp för att få igenom sin politiska vilja. (Mer om detta i ett kommande blogginlägg, nästa år.)

De styrande partiernas uppträdande i samhällsbyggnadsnämnden kan leda till att vi får en obehaglig politisk atmosfär i Vänersborg. Tyvärr tror jag att utvecklingen är sanktionerad av Benny Augustsson och Mats Andersson. De båda provocerade ju majoriteten med att återigen återremittera Lena Eckerbom Wendels (M) motion om minskad tvångsanslutning till kommunens VA-nät. Första gången upphävde Förvaltningsrätten fullmäktiges beslut om återremiss. (Se ”Förvaltningsrätten spolade Mats Anderssons VA-yrkande”.) Andra gången så hade de mage att obstruera beslutet ytterligare en gång genom en ny återremiss. (Se här.)

Det har blivit många, många inlägg om ämnen som hör till de ”tekniska nämnderna”, där jag inte sitter med som ledamot. Sikhall är ett favoritämne där samhällsbyggnadsnämnden figurerar när det gäller fastighetsrättsliga lösningar och byggnadsnämnden om detaljplan och Sikhalls magasin. En av de första inläggen i år handlade om Segelsällskapets fastighet i Sikhall och några av de sista inläggen också… Det är skillnad på kommunens inställning till olika fastighetsägare…

Det har däremot varit ganska tyst om en annan fastighet i Sikhall. Solvarm har fått vara i fred för kommunens långa fingrar. Det är familjen värd. Kommunen tycks numer ha gett upp. Mark- och miljödomstolen satte punkt för förföljelsen. Nästa år hoppas vi att samma domstol sätter punkt för en annan förföljelse, nämligen av Davidsson på Juta.

I över 5 år var det byggnadsnämnd och -förvaltning i kommunen som gjorde livet till en plåga för familjen Davidsson. Efter att nya ledamöter tog plats i nämnden vid årsskiftet fattades till slut bra och logiska beslut till Davidssons fördel. Men då tog Länsstyrelsen istället vid. Länsstyrelsen underkände kommunens bedömning och beslut. Det fanns misstänkt jäv i det beslutet…

Det är många kommuninvånare som hoppas att Mark- och miljödomstolen ska komma till ett förnuftigt och riktigt beslut i fallet Juta, så att familjen kan avsluta kampen mot myndigheterna och äntligen få njuta av tillvaron.

Det har varit många bloggar om Juta. Jag ser det när jag scrollar, sida efter sida… Men det är viktigt att uppmärksamma när byråkrater och bakåtsträvare har bestämt sig för att trycka till en enskild invånare. Det finns alltför många sådana här exempel, Juta, och Sikhall, är bara två…

Arena Vänersborg dök upp på dagordningen igen. Det är dags för en renovering av taket, och har egentligen varit så i flera år. (Se ”Taket på Arena Vänersborg”.) Taket har läckt in kontinuerligt sedan arenan invigdes. Men frågan gled undan, in i dunklet. Jag vet inte riktigt var den tog vägen, taket ska ju renoveras för 20 milj nästa år (2024). Har det visat sig att det ska bli ännu dyrare?

Den kanske mest uppmärksammade frågan under bloggåret var Sund Sampos intresse av att bygga ett bioraffinaderi i Vargön. Fabriken skulle bli en av de största i världen i sitt slag och investeringen beräknades till 8 miljarder kronor. Anläggningen skulle inom 7 år producera en miljon ton produkter om året och 500 nya jobb skulle skapas. Alltihop visade sig vara en stor ”blåsning”, det var en gigantisk bluff. (Se t ex ”Sund Sampo??”.) Jag lade mycket tid på att avslöja Sund Sampo och läsarnas gensvar var otroligt.

Det är många bloggläsare som hör av sig på olika sätt. De vill inte sällan berätta och beskriva hur de har behandlats av kommunen. De känner en vanmakt när de på olika sätt konfronteras med den kommunala byråkratin. Som stundtals är både stelbent och maktfullkomlig. Det finns tydligen inga charmkurser som biter på nitiska tjänstepersoner i Vänersborg. Jag hinner inte med alla tips och alla fall. Tyvärr. Det skulle behövas fler bloggare.

Andra hör av sig med lovord och berättar vad mina inlägg betyder för dem. Det är reaktionerna från dessa människor som gör det roligt och stimulerande att fortsätta skriva. Folk är faktiskt i stort sett alltid positiva. Och det oavsett vilket parti de representerar eller röstar på. Fast det är klart, alla kan ju knappast vara positiva. Men det visar de inte, inte för mig i varje fall – med undantag för en socialdemokrat som nyligen meddelade att hen ansåg att jag var för negativ till de styrande. Men tystnad kan också vara ett sätt att markera missnöje. Och visst har det funnits tillfällen där jag har hört tystnaden tala. Även i mitt eget parti. Å andra sidan så får jag överraskande nog, vilket är väldigt glädjande, ”glada tillrop” från politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier än Vänsterpartiet. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar.

Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det har jag beskrivit vid tidigare tillfällen. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland skriver numera, återigen, på partiföreningens hemsida. Se “Vänsterpartiet Vänersborg”.) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.

Under de år som jag har bloggat har det blivit 1.445.206 visningar. Och har någon varit med från början har de kunnat läsa 2.892 blogginlägg. I år var det 135.493 visningar på bloggen (förra året 133.882). (Och det är några timmar kvar.) Det betyder att det i genomsnitt klickades 371 gånger på bloggen varje dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv.

Det är 135 personer som prenumererar på min blogg. 84 av dom får ett mail med det publicerade blogginlägget. Det betyder att de inte behöver gå in på bloggen för att läsa inlägget. Räknaren registrerar då inte heller något klick… 

Det har blivit 219 blogginlägg under året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:

  1. “Sund Sampo?? (2)” – 1.765 visningar
  2. “Sikhall Rock 2023. Och magasinet!” – 1.449 visningar
  3. “Sund Sampo lägger ner projektet (4)” – 1.435 visningar
  4. ”Sund Sampo: Ny etablering i Wargön? (1)” – 1.255 visningar
  5. “Protesten från Dalboskolan” – 1.197 visningar
  6. “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!” – 1.140 visningar
  7. “Ingen dispens för Magnus Larsson?” – 984 visningar
  8. “Nyhet om Sikhalls magasin”- 958 visningar
  9. “Sikhall: Förvaltningen kovänder” – 926 visningar
  10. “Jutabron på plats!” (919)

Strax under denna “10-i-topp-lista” placerar sig bloggar om ”VA: Kohagen vs kommunen (1/4)”, ”Sikhall 2: Livslånga viten” och ytterligare blogginlägg om Sikhall och Juta. Det är nästan så att man kan ana att bloggen fortfarande är mer populär i kommunens landsbygdsområden än i stan…

Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 18 visningar från Indien. Det var glädjande, förra året var det bara 10… Besöken från Kina ökade också. Det var 200 visningar jämfört med 174 förra året. Det var också 26 klick från Hongkong.

Jag noterar att jag har fått vardera ett besök från bland annat Uganda, Montenegro, Senegal, Argentina, Litauen, Jordanien och Laos. Det är spännande. Annars är det från USA (1.839 visningar), Norge (672), Irland (400), Tyskland (309) och Danmark (249) som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske ville de veta mer om byggnadsförvaltningen i Vänersborg eller hur man inte ska motivera en återremiss som Mats Andersson eller…?

Vi vänersborgare har genom åren varit vana vid och nästan “vuxit upp med” med en mängd skandaler. Det har blivit lugnare på den fronten nu för tiden och det är ju tur. Det finns inga Lars-Göran Ljunggren eller Marie Dahlin kvar längre. För ett år sedan skrev jag att jag trodde att 2023 skulle bli ett lugnt år med många samtal och mycket dialog över partigränserna. Det tror jag inte om år 2024. Tvärtom, motsättningarna kommer att öka. De styrande partierna kommer att ta allt fler konflikter. De vill inte att oppositionen ska få vara med och bestämma, såvida inte oppositionen håller med dem. Det kan med andra ord bli ett bra bloggår… Precis som året som gått. 

Det har på många sätt varit ett fantastiskt bloggår. Men ändå har jag sparat den absoluta höjdpunkten till slutet av årets sista blogginlägg.

Vänersborgs ende politiska bloggare har fått en GC-bro uppkallad efter sig. Bron kallas ”Kärvlings Bro” och man hittar den på fastigheten Juta på Restad vid Göta älv. Det är en ära som är få förunnad. Tack Miranda och Bengt Davidsson!

Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras. 

Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.

Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Kategorier:blogg, helgläsning

Byggnadsnämnden och strandskydd 4

29 december, 2023 5 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “Byggnadsnämnden och strandskydd 3”.

Staket, häckar och murar brukar avgränsa hemfridszoner. Innanför dessa avgränsningar är området privat och där får allmänheten inte tillträde. Utanför hemfridszonen är området allemansrättsligt tillgängligt.

I Vänersborgs kommun är det inte helt ovanligt att fastighetsägare inte får något privat område överhuvudtaget. Motsatsen är däremot sällsynt, dvs att fastighetsägaren får sätta upp staket utanför hemfridszonen. Jag känner bara till ett exempel på när byggnadsnämnden godkänt detta, och det är staketet runt fastigheten Sikhall 1:22.

Hemfridszonen runt byggnaderna på Segelsällskapets fastighet har en hemfridszon på 1 meter. Det är extremt kort, men tanken är att allmänheten ska ha fritt tillträde till strandområdet. Det är samma resonemang vid Sikhalls magasin som bara ligger ett stenkast därifrån. Även där är tomtplatsavgränsningen 1 meter. Det finns ett staket runt VSS fastighet Sikhall 1:22, längs fastighetsgränserna, trots tomtplatsavgränsningen. Det är egentligen inte särskilt svårt att förstå att Segelsällskapet vill inhägna fastigheten, även om det inte följer lagens intentioner.

I protokollet från byggnadsnämndens sammanträde den 5 december konstateras inledningsvis att:

“Staketet runt fastigheten bedöms ha en avhållande effekt och bedöms vara en förbjuden åtgärd om staketet uppförts efter de generella strandskyddslagstiftningen år 1975.”

Och här är parallellen med Juta anmärkningsvärt tydlig. Byggnadsnämndens slutsats i Jutas fall var under drygt 5 år att det aldrig hade funnits något staket på Juta. I det här fallet, Sikhall 1:22, skriver nämnden:

“Staketet runt fastigheten bedöms funnits på platsen innan strandskyddslagstiftningen år 1975 och är därmed lagligen uppfört.”

Det här är nyckeln, hela förklaringen, till nämndens beslut att fastighetsägaren får ha kvar staketet utanför hemfridszonen. Staketet fanns på plats redan 1975 när strandskyddsbestämmelserna började gälla i hela landet.

Det är ett tämligen unikt beslut i Vänersborgs kommun och därför citerar jag hela byggnadsnämndens bedömning och motivering till påståendet:

“Föreningen har angett att staketet uppförts tidigt 70-tal och styrker det med att staketet inte följer tomtgräns som år 1978-1979 bestämdes inför avstyckning då föreningen skulle förvärva området. Föreningen anger även att det kan ha funnits något typ av staket ännu tidigare då detta var ett villkor i arrendeavtalet redan på 50-talet. Fotografier har inkommit på renovering av staketet som föreningen anger troligen är från slutet av 1970-talet. Eftersom det är en renovering styrker även det att staketet har uppförts några år tidigare, framför föreningen.

Staketet syns inte på flygfoto från 1975. Med hänsyn på kvalitén på flygfotot samt tillkommen information bedöms fastighetsägaren har styrkt att staketet funnits på platsen innan 1975 och därmed lagligen uppfört. Kravet på bevisning bör i strandskyddsmål inte ställas allt för högt för sådana omständigheter som ligger längre bak i tiden (MÖD M 4628-17).

Bommen har tillkommit efter 1975 och bedöms inte kräva dispens då bedöms ha ersatt del av tidigare staket för att möjliggöra infart för biltransport vid behov.”

Det här avsnittet i byggnadsnämndens beslut är de “bevis” som nämnden grundar sitt beslut på. Nämnden och förvaltningen måste ha funnit dem oerhört övertygande eftersom det har fått nämnden att överge sin uppfattning från den 7 oktober 2022, då VSS skulle vara tvunget att utföra en mängd åtgärder med hot om vite.

Jag har svårt att förstå byggnadsnämndens totala omvändelse.

Argumenten att “staketet inte följer tomtgräns” och att “det kan ha funnits något typ av staket ännu tidigare” är mycket svaga. Det är egentligen förvånande att de ens nämns. Men det kanske är enligt principen att antal argument är viktigare än “kvaliteten” på dem.

Det tunna gula strecket visar fastighetsgränsen. (Fotot till höger.) Det skulle helt enkelt kunna vara ett misstag av dem som satte upp staketet att de missade gränsens dragning, och därmed några enstaka kvadratmeter av tomten. (Se pilarna.) Vem vet?

Byggnadsnämnden skriver också i beslutet:

”Föreningen anger även att det kan ha funnits något typ av staket ännu tidigare då detta var ett villkor i arrendeavtalet redan på 50-talet.”

Jag noterar skrivningen “då detta var ett villkor”, med andemeningen att villkoret var ett staket. Detta är bara, om man ska vara välvillig, ren spekulation. Det står i arrendeavtalet från 1957 att området ska:

”utstakas med tydliga råmärken”

Det står inget om staket. Och även om det hade stått, så är ju inte det något bevis på att det hade satts upp.

Fotografiet på renoveringen av staketet från slutet av 1970-talet, som nämnden anför som bevis, kan istället vara ett bevis på motsatsen, dvs att det inte fanns något staket 1975.

Fotot är inte taget i slutet av 1970-talet som uppges. I bakgrunden syns nämligen en Volvo 240 av modellår 1980. Volvon har de rektangulära framljusen, stötfångaren samt de nya backspeglarna som kom 1980. Bilen fanns således inte innan 1980. Dessutom tycks det som om Volvon kan ha några år på nacken. Av fotografiet framgår även att gräset inte ger något spår av att staket funnits på platsen innan.

Dessa uppgifter kommer från Pontus Gläntegårds skriftliga reservation i byggnadsnämnden. Gläntegård drar den möjliga slutsatsen att:

“det antagligen inte är reparation som pågår på bilden utan uppförandet.”

Det nämndes tydligen på sammanträdet att ledamöterna inte var några bilexperter. Ett fantastiskt påstående. “Glömde” de av att de är en myndighet som ska fatta beslut enligt lagen? “Glömde” de att det är deras skyldighet att ta fram fakta? “Glömde” de att de kunde vänta med beslutet och ta reda på fakta…?

Det fanns fler foton i nämndens handlingar.

Flygfotot från 1975 visar inte att det har funnits något staket på platsen 1975. Det skriver byggnadsnämnden helt riktigt.

Ett sådant här foto bevisade i fallet Juta i 5 år att det inte hade funnits något staket 1975. Det konstaterade också både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen när Bengt Davidsson överklagade beslutet… Nu bevisar flygfotot ingenting menar byggnadsnämnden. Det är en fantastisk omsvängning som har skett i nämnden. Tittar man noggrant på fotot så ger det faktiskt ett visst stöd för att det inte fanns något staket. Området på båda sidor om fastighetsgränsen, det tunna röda strecket, där staketet eventuellt skulle finnas, ser likadant ut på båda sidor (se pilarna). Det antyder att området var sammanhängande och inte var avgränsat av ett staket.

Det hör också till saken att Segelsällskapet köpte marken och byggnaden (klubbhuset) 1978. Fastigheten fick sin beteckning, Sikhall 1:22 den 27 februari 1981. Då såg den fastighetsrättsliga beskrivningen ut så här:

Det stämmer bra med flygfotot från 1975:

Det hade varit lite konstigt att sätta upp staket runt en tomt 1975 innan man visste var säljaren av marken till VSS och lantmäteriet ville ha gränsen…

Byggnadsnämnden anförde ytterligare ett fotografi som bevis. Det var enligt uppgift från “troligen 1970-tal”.

Det är tveksamt om det är ett foto från 1970-talet. I så fall borde inte den fastighetsrättsliga beskrivningen ha utseendet som ovan. Idag är bryggdäcket betydligt större.

Min åsikt är att byggnadsnämnden avslutade tillsynsärendet med en förvånansvärd lätthet när det gällde staketet. Det gjorde nämnden trots att den visste att det rådde stora oklarheter. Om nämnden fortsättningsvis håller samma linje så blir det inte mycket till tillsyn i framtiden. Vid en tillsyn kan en fastighetsägare bara säga att den anordningen, t ex ett staket, fanns redan på 70-talet. Och så läggs tillsynen ner…

Det fanns dock ledamöter i byggnadsnämnden som reagerade på beslutet…

Fortsättning följer i ett sista blogginlägg om byggnadsnämndens beslut.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Byggnadsnämnden och strandskydd 3

28 december, 2023 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på ett inlägg den 7 december, “Byggnadsnämnden och strandskydd 2”. Det var i sin tur en fortsättning på “Byggnadsnämnden och strandskydd”.

Den 5 december sammanträdde Vänersborgs byggnadsnämnd. Två av ärendena handlade om Sikhall. Det var för ovanlighetens skull Vänersborgs Segelsällskaps (VSS) fastighet Sikhall 1:22 som var föremål för nämndens intresse. En privatperson hade anmält VSS för att klubben hade brutit mot strandskyddsreglerna. Byggnadsförvaltningen hade därför upprättat ett tillsynsärende. Det ena ärendet på nämndens sammanträde nu i december handlade om denna tillsyn och det andra att Segelsällskapet i efterhand hade ansökt om strandskyddsdispens för två “objekt” på tomten.

 Kommunen och byggnadsnämnden måste följa lagarna. Det är självklart. Det är också lika självklart att kommunen ska behandla kommuninvånarna lika. Det är tveksamt om t ex en nämndledamot vid ett beslut skulle kunna anföra argumentet:

“Jag känner ordförande och han säger att alla är välkomna.”

Det är fakta och bevis som gäller. Byggnadsnämnden fattar myndighetsbeslut och då ska lagarna följas – mot alla kommuninvånare.

Byggnadsnämnden beslutade, nästan 3 år efter anmälan, att dels avskriva tillsynsärendet mot Segelsällskapet och dels ge strandskyddsdispens i efterhand för tak över grillplats och ett förråd. Jag skrev om strandskyddsdispenserna i mitt förra blogginlägg. (Se “Byggnadsnämnden och strandskydd 2”.)

Vid tillsynen hade byggnadsförvaltningen den 7 oktober 2022 räknat upp de åtgärder som Segelsällskapet med hot om vite var tvunget att utföra:

  • “Ta bort staket”
  • “Ta bort grindbom”
  • “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
  • “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Ett år senare, nu i december, beslutade byggnadsnämnden att avskriva tillsynsärendet “utan vidare åtgärd”. I protokollet från nämndens sammanträde står det om allt utom staketet och grindbommen, som jag återkommer till:

“Övriga anordningar/anläggningar utan dispens så som lekutrustning, utemöbler, skyddsräcke vid servicebyggnad bedöms i detta fall inte vara avhållande med hänsyn till att området utgör en gästhamn och är allemansrättsligt tillgängligt. Åtgärderna bedöms därmed inte omfattas av förbuden inom strandskyddslagstiftningen. Det finns även en flaggstång på fastigheten som är uppförd innan 1975.”

Byggnadsnämnden ger alltså Segelsällskapet tillåtelse att ha diverse anordningar och anläggningar utan strandskyddsdispens därför att området utgör en gästhamn.

Jag har letat på nätet efter en definition på gästhamn. Jag har nämligen inte sett i några dokument på att Sikhall 1:22 skulle vara en gästhamn, i någon typ av officiell mening alltså. För inte kan det vara så, tänker jag, att någon bygger en brygga vid en stuga, kallar det gästhamn och så får hen automatiskt tillåtelse, dvs utan strandskyddsdispenser, till diverse anordningar och anläggningar.

Segelsällskapet anser att föreningens tomt med ett klubbhus och bryggor är en gästhamn. (Se VSS hemsida.) Det finns till och med en skylt uppsatt på det. (Se foto till vänster.) VSS skrev i ett av yttrandena med anledningen av tillsynen:

“Segelsällskapets anläggning vid Sikhall etablerades i början av 1950-talet och området som nu utgör fastigheten Sikhall 1:22 har allt sedan dess varit ianspråktagen för gästhamns- och klubbverksamhet med betoning på det förra. Att anläggningen utgör en gästhamn innebär att alla besökare oavsett medlemskap i segelsällskapet varit välkomna att nyttja hamnen och fastigheten som helhet.”

Enligt Wikipedia måste en gästhamn uppfylla följande krav, fastställda av Sjöfartsverket (fast jag hittar inte denna uppgift på Sjöfartsverket):

  • Minst tio båtplatser
  • Dricksvatten
  • Kiosk/butik
  • Bränsle för båtar
  • Mottagning av avfall
  • Toalett
  • Dusch eller bastu med varmvatten
  • Nödtelefon

Segelsällskapets anläggning i Sikhall uppfyller inte alla dessa krav.

Det finns en hemsida som heter “Svenska Gästhamnar”:

“Svenska Gästhamnar presenterar drygt 590 hamnar längs hela vår kust och inlandsfarvatten. Vi har den mest kompletta förteckningen över Sveriges gästhamnar, här finns både stora och små hamnar med.”

Sikhall finns inte med bland de 590 gästhamnarna i Svenska Gästhamnars “kompletta förteckning”. Naturligtvis kan småbåtshamnen på Sikhall 1:22 vara en gästhamn ändå, men jag tänker så här. Grannen till Segelsällskapet och Sikhall 1:22 är Magnus Larsson. Han är intresserad av båtar, dock lite snabbare båtar utan segel. Om Larsson bildar “Sikhall Powerboat Club” och säger att bryggorna på Sikhall 1:6 är en gästhamn, får den föreningen också tillåtelse att ha diverse anordningar och anläggningar utan strandskyddsdispens?

Tänker ledamöterna i byggnadsnämnden på detta sätt? Menar nämnden att alla som kallar sina bryggor gästhamn ska få tillåtelse att ha diverse anordningar och anläggningar på sin tomt utan strandskyddsdispens i fortsättningen? Om inte, hur tänker den?

Det har tidigare inte varit tal om att ”hamnar” ska få kallas ”gästhamnar” och få tillåtelse att ha diverse anordningar och anläggningar på sin tomt utan strandskyddsdispens i Vänersborg. Ursand och ytterligare två ställen längs Dalslandskusten har t ex behandlats helt annorlunda än i ovanstående fall och tvingats riva grillplatser, murar, lusthus mm.

Hur tänker byggnadsnämnden i Vänersborg…? Och hur ska nämnden garantera att kommunens invånare behandlas lika?

Byggnadsnämnden anser inte att anordningar och anläggningar på Sikhall 1:22 är  avhållande utan att området är allemansrättsligt tillgängligt. Och det trots att lekutrustning, utemöbler, klippt gräs och grillplats med tak omgärdas av staket…

Fortsättning följer i blogginlägget ”Byggnadsnämnden och strandskydd 4”.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Julens budskap

26 december, 2023 Lämna en kommentar

Så lackar julen 2023 mot sitt slut. Den har varit som en jul ska vara. Släkten samlas och barnbarnen öppnar sina klappar. Skinka, julkorv, hemmagjord senap, rödkål, köttbullar och andra läckerheter står på bordet. Och till kaffet vältrar sig den annars så ståndaktiga LCHF:aren i sig mängder av socker. Det är undantag tre dagar om året – under jul! Då går nougaten, kolan och marsipansgrisarna åt som smöret gör de andra dagarna på året…

Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. Tänker den gamle, numera pensionerade religionsläraren…

Sedan tusen år tillbaka firar vi i Sverige Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.

Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. 20,54% av Sveriges medborgare röstar på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu samarbetar tre av de etablerade partierna på ett organiserat sätt med detta parti, varav ett kallar sig kristet… Regeringspartierna tycks dessutom ha övertagit samma syn på medmänniskorna som de fördömde för bara några år sedan.

Och till sist. Om Maria och Josef skulle återuppstå och vara tvungna att gå från Nasaret till Betlehem idag, skulle de behöva passera 11 israeliska checkpoints, ett säkerhetspassage och en 8 meter hög mur…

Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.

=

PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare.

 

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

GOD JUL!

23 december, 2023 Lämna en kommentar

Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen.

Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…

Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?

Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:

”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.

Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.

Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.

När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.

Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.

I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.

Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.

Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”

Och imorgon söndag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.

Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:

EN RIKTIGT GOD JUL!

 

PS. Eftersom det här blogginlägget har varit publicerat tidigare så kommer här en nyhet för i år.

2023 är ju på sätt och vis ett genombrottsår för AI, artificiell intelligens. Även om AI har funnits sedan flera år tillbaka, och forskats kring ännu längre, så är det i år som AI har blivit ett redskap för gemene man. Jag har låtit en av alla ”AI-robotar” komponera en sång med text åt Vänsterpartiet i Vänersborg. Resultatet blev ”En Röst för Förändring”. Jag vill betona att även texten är helt skapad av AI.

Kategorier:AI, högtid, helgläsning, Jul