Arkiv

Författararkiv

Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (2)

25 juli, 2024 2 kommentarer

Anm. Det här är det fjärde blogginlägget om byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Det första inlägget var “Oj, är det skog kvar i Blåsut?” och det andra “Blåsut Höjd, Rostvägen”. Detta inlägg är en direkt fortsättning på “Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)”.

Byggnadsnämndens beslut om marklov har överklagats till Länsstyrelsen av flera grannar. Det är två överklaganden. Det ena överklagandet är undertecknat av tre fastighetsägare (6 personer) och det andra av en fjärde fastighetsägare (2 personer). Det är viktigt att notera att byggnadsnämnden i det här fallet är en tjänsteperson som har fattat beslutet på delegation, dvs i byggnadsnämndens namn.

Fastighetsägarna vill att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens beslut och också att nämndens beslut om marklov ska inhiberas. Det sistnämnda betyder att Länsstyrelsen ska fatta ett snabbt beslut om att nämndens beslut inte får börja verkställas förrän Länsstyrelsen har fattat det slutliga beslutet om överklagandena.

I det beslut som byggnadsnämnden fattade angående marklov står det :

“Ansökan avser flytt av väg som omfattas av servitut för att möjliggöra en ändring av befintligt vägservitut som sker i dialog med lantmäteriet.”

De klagande som är beroende av denna smala grusväg för att komma till sin bostad skriver särskilt i överklagan:

“I ansökan om marklov nämns enbart ”Flytt av framfartsväg”. Detta är en mycket grov underskattning av vad som egentligen begärs. För att ”flytta” vår befintliga infartsväg krävs tämligen omfattande arbeten, sannolikt även sprängning. Vår nuvarande väg är en liten smal väg som ansluter till Rostvägen. Beviljat marklov avser en dubbelt så bred väg – det är alltså inte bara fråga om en ”flytt” utan om en åtgärd som gör vägen tre gånger så stor som idag.”

Men inte nog med det, följden av den nya planerade vägen blir ännu större:

“Konsekvensen av det beslutade marklovet är att det bygglov vi meddelats gällande komplementbyggnad (garage) på Mandolinen 10 i princip blir oanvändbart för sitt ändamål. Det tas ingen hänsyn till vårt befintliga bygglov i marklovsbeslutet – men uppenbar hänsyn tas till ”kommande byggnation” utan att denna närmare preciseras. Om åtgärden för vilken marklov meddelats genomförs, kommer den komplementbyggnad som vi fått bygglov till inte vara möjlig att nyttja på avsett sätt. Det kommer helt enkelt inte gå att köra in bilen.”

Byggnadsnämnden missade tydligen det här redan beviljade bygglovet för ett garage… 

I Blåsut Utvecklings ansökan om marklov (se “Blåsut Höjd, Rostvägen”) nämns inte ordet servitut överhuvudtaget. Det gör dock byggnadsnämnden i sitt beslut, vilket är citerat ovan. Direkt efter detta citat fortsätter nämnden:

“Detta då befintligt servitut står i konflikt med eventuellt kommande byggnation på fastigheten.”

De klagande vänder sig kraftfullt mot kommunens hantering av frågan kring väg och servitut:

“Det servitut som åsyftas är det servitut för vilket vår fastighet, Mandolinen 10, är härskande fastighet. Vi har ingen som helst önskan om att ändra lokaliseringen av det servitutet. Vägen finns och har funnits sedan länge och den ligger bra där den ligger, på ett sätt som väl smälter in i omgivande natur.”

Det verkar av överklagandet att kommunen inte heller hade kommunicerat denna fråga med berörda. (Det går att läsa mer om servitut på Lantmäteriets sida, se “Servitut”.)

När de klagande författade sina överklaganden hade de inte sett alla de dokument som ingick i den ansökan om byggnadslov som Babak Salahi Tabrizi hade lämnat till kommunen. Den kunskap de hade om byggnadsplanerna var hämtade från TTELA:s artikel om byggnationen. (Se TTELA 4 juli.) Utifrån redovisningen i artikeln ansåg de klagande att byggplanerna inte var förenliga med detaljplanen från 1930-talet. (Här kan du ladda ner de bestämmelser som gäller för detaljplanen i området.)

De klagande framförde tre skäl till att byggplanerna stred mot detaljplanen och dess bestämmelser:

“Det är inte är fråga om vare sig fristående hus eller hus som är sammanbyggda två och två i tomtgräns. I sammanhanget kan påpekas att termen ”fristående hus” indikerar att det handlar om områden med egnahems- och villabebyggelse i ett öppet byggnadssätt (markeras med just Ö), inte om att uppföra sex huskroppar med vardera fyra lägenheter på en och samma fastighet.”

Det har visat sig att TTELA:s referat av byggnadsplanerna var korrekta. (Så klart.) Det innebär, som jag ser det, att de klagandes synpunkter är helt befogade.

Det andra skälet:

“Det synes inte sannolikt att begränsningen om att bebygga endast en femtedel av tomtens yta kan innehållas. I sammanhanget måste också syftet med en sådan planbestämmelse beaktas. Sannolikt handlar det (givet den tid som planen togs fram i) om möjligheterna till dagvattenhantering i ett kuperat landskap. Det måste finnas tillräckligt mycket växtlighet runt varje hus för att förmå suga upp och hantera avrinningen. Parkeringsplatser och lekplats är förvisso inte byggnader men innebär hårdgjorda ytor utan växtlighet vilket rimmar illa med förmågan till avrinning. Rent visuellt bidrar bebyggelsebegränsningen till områdets lummiga karaktär – vilket inte åstadkoms med parkeringsplats (eller lekplats).”

Och det tredje och sista skälet:

“Det saknas synnerliga skäl för en tomtplats som understiger 1000 kvm. Givet att vart och ett av husen, enligt planen, ska ha en tomtplats om minst 1000 kvm skulle det krävas minst 6000 kvm för 6 hus och fastigheten är, enligt ttela på 5 300 kvm. Det är heller inte känt om siffran handlar om fastigheten som är geografiskt sammanhållen (vilket bör vara ett krav för att kunna tala om tomtplats) eller om siffran innefattar all mark med fastighetsbeteckningen Blåsut 2:18.”

Det är tunga argument som de klagande anför eftersom det är detaljplanen som reglerar hur mark och vatten ska användas och hur bebyggelsen ska se ut. Detaljplanen talar alltså helt enkelt om vad man får och inte får göra för byggåtgärder inom planområdet. Och detaljplanen från 1930-talet föreskriver precis det som de klagande tar upp i överklagandet.

Detaljplanen gäller och jämför man bestämmelserna i detaljplanen med byggplanerna för ”Blåsut Höjd” så stämmer de knappast överens – även om byggnadsnämnden tycker det…

De klagande anför också en del andra argument för att byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 ska stoppas. De skriver om sprängningarna och dess konsekvenser, den framtida trafiksituationen och salamandrarna. Frågan ställs också om varför inte alla grannar tillfrågades och en av fastighetsägarna har synpunkter på Lantmäteriets hantering av ärendet.

De klagande är mycket kunniga och har, som jag ser det, mycket vederhäftiga och rimliga argument. Nu är det upp till Länsstyrelsen att ta ställning. Vi får se hur det går.

Så tänkte jag avsluta mitt blogginlägg – och så fick jag reda på att Länsstyrelsen har fattat ett beslut. Men det skriver jag om imorgon – se ”Länsstyrelsens beslut om Blåsut”…

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Rostvägen Blåsut

Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)

24 juli, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Det här är det tredje blogginlägget om byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Det första inlägget var “Oj, är det skog kvar i Blåsut?” och det andra “Blåsut Höjd, Rostvägen”.

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Ansökan har inte behandlats än, den väntar på kompletteringar och den har inte heller skickats vidare till en handläggare. Men byggnadsnämnden gav den 14 juni marklov. Beslutet fattades av byggnadsförvaltningen på delegation och är det första och nödvändiga steget mot att området får bebyggas.

Byggnadsnämndens beslut om marklov har överklagats till Länsstyrelsen av flera grannar. Det är två överklaganden och det märks att grannarna har slagit sina kloka huvuden ihop och samarbetat. Det ena överklagandet är undertecknat av tre fastighetsägare, det andra av en fastighetsägare.

De båda överklagandena är utförliga och välskrivna, men framför allt slås man som utomstående av den gedigna kunskap som grannarna besitter.

De klagande vänder sig mot flera konkreta saker, men de menar samtidigt att motiveringen till marklovsbeslutet inte är möjlig att förstå:

“…vill vi påpeka att den information som hittills har tillhandahållits angående marklovet är alltför otydlig och bristfällig, och kan inte vara ett tillräckligt underlag för ett godkännande.”

Så uttrycks det i ett av överklagandena. I den andra skriver fastighetsägarna:

“Det är oklart på vilket underlag beslutet fattades. Det är också oklart vilka uppgifter som tillförts ärendet av sökanden till marklovet och vilka uppgifter som nämnden tillfört ärendet ex officio. Rörande de sistnämnda är det också oklart huruvida nämnden verifierat att uppgifterna är korrekta. Det är också omöjligt att ur beslutet utläsa vad intentionen är med marklovsansökan och vad resultatet faktiskt kommer att bli, särskilt gäller det effekterna på omkringliggande fastigheter. I handlingarna finns bifogade ritningar som är märkta ”bygglovshandling”. Det framgår inte heller vad som avses med dessa. … Det är oklart vad marklovet omfattar förutom att det handlar om ändrad marknivå och syftar till att flytta en väg. Enligt 32 § förvaltningslag (2017:900) ska ett beslut innehålla en klargörande motivering.”

Det är naturligtvis inte okej att de berörda grannarna anser att de inte har fått all information i ärendet. Och Förvaltningslagen är tydlig (32 §):

“Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande.”

De klagande vänder sig också mot processen, själva hanteringen av ärendet på kommunen:

“Vi är medvetna om att bygglovet inte är föremål för prövning i förevarande ärende men tänkt bygglov utgör ändå grundorsaken till varför marklov har sökts. I och med att bygglovet utgör en underliggande förutsättning för sökanden av marklovet, ter det sig som en märklig avgränsning att hantera loven separat, än märkligare att pröva marklovet före bygglovet.”

Klagande 2 skriver:

“Marklov har genom beslutet getts för att förbereda en fastighet för ett bygglov som ännu inte givits. Risken är uppenbar att åtgärderna till följd av det givna marklovet kommer att användas som argument för bygglov i den kommande bygglovsprocessen. Om åtgärderna ska prövas för sig måste det göras i omvänd ordning eftersom den kommande byggnationen är vad som ligger till grund för marklovet.”

Det är svårt att inte hålla med, särskilt som man vet att också Kretslopp och Vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) har gjort en VA-utredning (klar 26 mars) i samband med marklovet. Det är särskilt dagvattenfrågan som har undersökts, och man får känslan att kommunen är redo att så snart som möjligt sätta spaden i marken. Eller kanske rättare sagt, sätta borren i berget för att bereda väg för sprängkapslarna.

De klagande har synpunkter också på utredningen från Kretslopp och Vatten:

“… frågan om hantering av dagvatten. Flera grannfastigheter ligger lägre än fastigheten som åtgärden söks för. Marklovet indikerar endast åtgärder kring vattenavrinning i riktning mot Rostvägen. I övriga riktningar nämns inga planer eller visas på några åtgärder överhuvudtaget. Då fastigheten Blåsut 2:18 i princip består av ett berg med en högsta punkt ungefär mitt i fastigheten är det naturligtvis så att ökad/ändrad vattenavrinning kan förväntas i alla väderstreck. Konsekvenser för alla fastigheter runt Blåsut 2:18 måste naturligtvis utredas och åtgärdas.”

Tänk, det här tänkte jag faktiskt också på när jag läste utredningen. Den andra klagande utvecklar:

“Vi ser fortsatt stora risker kopplade till dagvattenflöden med den uppdaterade marklovsansökan som vi delgivits, Även om det planeras för ett makadammagasin för dagvattenfördröjning så är dagvattensystemets kapacitet idag redan för låg då brunnarna inte klarar av att svälja allt dagvatten vid regn. En fördröjningsvolym om 4 kbm motsvarar enligt angivna flöden en volym som fylls upp på mindre än 20 minuter. Är detta korrekt dimensionerat? Begärt marklov visar inte på några uppdaterade VA-planer från kommunens sida vilkens anläggning idag bevisligen är underdimensionerad.”

Det vore inte första gången som källare översvämmas på Blåsut. I augusti 2022 skrev TTELA (klicka här):

“Under måndagen var Blåsut i Vänersborg mycket drabbat av översvämningar, där villor i området tog in vatten. Då var räddningstjänsten på ett 20-tal ställen.”

Kommunen fick också in klagomål i samband med översvämningarna och även ett medborgarförslag. Det var villaägare både på Rostvägen och Duellvägen som klagade. Jag tror att även försäkringsbolag var inblandade. Hur det slutade mellan kommunen och fastighetsägarna vet jag inte, men de boende misstänkte starkt att avverkningen av skogen på Kindblomsvägen var en av orsakerna, och att, som det stod i medborgarförslaget:

“kommunens ledningar vid nederbörd ej förmått avbörda mängden dagvatten.”

De klagandes synpunkter är i mina ögon mycket rimliga. Kommunen borde med erfarenheterna från skövlingen av skogsdungen vid Kindblomsvägen titta extra noggrant på dagvattenfrågan innan man sätter igång arbetet, och sprängningarna – och innan eventuellt bygglov beviljas.

Fortsättning på överklagande följer i inlägget ”Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (2)”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Rostvägen Blåsut

Blåsut Höjd, Rostvägen

22 juli, 2024 1 kommentar

Det ska byggas 24 lägenheter fördelade på sex hus i en skogsdunge på en höjd mellan Rostvägen 1 och 9 på fastigheten Blåsut 2:18. Det skrev jag i en av den gångna veckans blogginlägg. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Tomten Blåsut 2:18 är enligt Lantmäteriet 5.336 kvm stor och utgörs idag av obebyggd naturmark med inslag av berg i dagen.

Bygglov söktes den 19 juni av Babak Salahi Tabrizi (jag uppger namnet eftersom TTELA redan har gjort det), som är bosatt i Öjersjö i Partille kommun. Datum för den planerade byggstarten är den 1 oktober. På frågan om byggherren var en annan än sökanden så var svaret “nej”, men i TTELA uppges att husen kommer att utvecklas av Nova Nord AB. Babak Salahi Tabrizi är VD för företaget.

Bygglovsansökan lämnades till Vänersborgs kommun några dagar efter att byggnadsförvaltningen gett marklov på fastigheten, den 14 juni. Marklovet avser:

“Ansökan avser flytt av väg som omfattas av servitut för att möjliggöra en ändring av befintligt vägservitut som sker i dialog med lantmäteriet.”

Byggnadsförvaltningen konstaterar att den sökta åtgärden följer detaljplanen, området är avsett för bostadsändamål. Även hantering av dagvatten har redovisats och bedöms som tillfredsställande. Det har också gjorts en naturvårdsinventering. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.)

Ansökan om marklov skickades in av företaget Blåsut Utveckling AB. Det är ett företag som registrerades 2022 och har samma gatuadress som dess ordförande och VD, dvs Babak Salahi Tabrizi. Det förvånar något att Blåsut Utveckling AB har en c/o-adress som uppger att företaget Basus Holding AB finns på denna adress. Basus Holding ger dock inga träffar på Google… Blåsut Utvecklings bokslut för 2023, som avser 18 månader, visar att en förlust gjordes på 18.000 kr men att tillgångarna uppgick till ungefär 4,4 milj kr. 

Det kan alltså konstateras att det finns flera aktörer inblandade. Babak Salahi Tabrizi har som enskild person sökt bygglov, marklovet gavs till Blåsut Utveckling AB och i TTELA uppges Nova Nord AB stå för bygget. Babak Salahi Tabrizi är VD i båda företagen. Basus Holding AB tycks inte finnas mer än som c/o på en adress.

När man läser om Babak Salahi Tabrizi så stöter man snabbt på ytterligare en intressant “organisation” – Bostadsrättsföreningen Blåsut Höjd. Föreningen registrerades så sent som 8 juli i år. Babak Salahi är ordförande och två av hans grannar i Öjersjö är styrelseledamöter. En av dem har koppling till Vänersborg.

Länsförsäkringar Fastighetsförmedling informerar på sin hemsida (klicka här) om projektet på “Blåsut Höjd”. Fastighetsförmedlingen uppmanar:

“Kontakta oss redan idag för att ta del av mer information kring projektet och lämna en intresseanmälan.”

Det tycks enligt “reklamen” bli något alldeles extra att bo på den antagligen snart helt bortsprängda höjden på Rostvägen:

“Här bor du och dina blivande grannar i sex stycken fyrbohus med totalt 24 lägenheter, jämnt fördelat mellan tre rum och kök (3 rok) och fyra rum och kök (4 rok). Oavsett om du söker mer utrymme för familjen eller föredrar en mer kompakt layout, kan vi erbjuda något som passar alla.”

Länsförsäkringar Fastighetsförmedling har mycket mer positivt att säga om läget.

Så här ser planskissen ut för det planerade bostadsområdet:

Det finns många ritningar i bygglovsansökan och de är enligt vad jag kan se mycket professionella. Det som får mig och andra att fundera, det är höjdförhållandena i området.

Det torde bli tämligen mycket berg som ska sprängas och forslas bort för att husen ska kunna byggas. Blir det något kvar av berget, och skogen, och hur kommer de andra husen i området, som ligger vid “samma berg”, att påverkas? Många grannar är bekymrade för detta, inte bara de som har bergvärme. Hur sprängningarna påverkar grannhusen vet nog ingen i nuläget, men man får förmoda att experterna vet hur det ska gå till.

En förutsättning för att bygglov ska ges är att det finns VA-anslutning för flerbostadshusen på tomten. Och det ska kommunen ordna, eller i varje fall vara på det klara med hur det ska se ut, innan bygglov kan beviljas. En VA-utredning har gjorts (klar 26 mars). Det tycks dock inte helt enkelt att lösa t ex dagvattenfrågan:

“Tomten är högt belägen inom närområdet och avrinning sker i alla väderstreck till intilliggande tomter. Det mesta av tomten lutar åt sydöst där det finns en befintlig väg, Rostvägen, som det ser ut som att dagvattnet rinner över och in på tomter belägna på andra sidan vägen.”

Fastigheterna kring området Blåsut 2:18 ligger bara några stenkast från Kindblomsvägen. Det finns fastigheter som har drabbats av översvämning i källare sedan man skövlade skogen kring Kindblomsvägen. Vad händer med fastigheterna kring Rostvägen? Det ges dock förslag på lösningar och området kommer att anslutas till kommunens VA-nät. Det lär också innebära en del sprängningar, och det ganska snart kan man förmoda. Det sägs att kommunens Tekniska avdelning startar arbetet med en ny VA-ledning vecka 30, alltså denna vecka.

Flera grannar är oroliga för den framtida trafiksituationen. Rostvägen är smal och ytterligare 24 bostäder kommer att generera mer trafik. Dessutom har ju många hushåll flera bilar nu för tiden. Trafiksituationen har dock inte utretts i detta läge. Det är mycket märkligt eftersom marklovet innebär, förutom ändrad marknivå (som jag inte riktigt får grepp om), att en väg ska flyttas. Det är en klar underdrift. Den nuvarande vägen är liten och smal, medan det beviljade marklovet avser en dubbelt så bred väg. Det är alltså inte bara fråga om en ”flytt”. Idag upptar vägen ca 100 kvm, efter “flytten upptas 300 kvm. Den nya, ”flyttade” vägen blir betydligt bredare än Rostvägen, dvs den ”huvudväg” som tillfartsvägen ansluter till. Denna del av Rostvägen är så smal att två bilar inte kan mötas.

Det är tråkigt att kanske det sista skogsområdet på Blåsut nu ska skövlas och utplånas. Detaljplanen från 1933, som tydligen är från 1930 och justerad 1933, hade inte perspektivet att träd och skog skulle bli en bristvara i våra dagar. Eller att klimatet skulle förändras. Dessutom är det många på Blåsut som har tillbringat och fortfarande tillbringar tid på berget – och nu kommer det till stor del att försvinna. Det är antagligen också så att värdet på de omkringliggande fastigheterna sjunker som en följd av att det lilla skogsområdet försvinner.

Bostadsplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 kommer med all sannolikhet att genomföras. Detaljplanen stadgar att det kan byggas bostäder här och fastigheten ägs redan av Blåsut Utveckling AB. Den köptes den 3 oktober 2022 för 4,2 milj kr från en annan privat ägare. Kommunen har alltså inte ägt denna mark, som var fallet med skogsområdena vid t ex Kindblomsvägen och Mariedal Östra.

Vad det gäller privatpersonen, företaget eller företagen som ska stå för byggnationen finns det sannolikt inget att anmärka. Sådana här företagsbildningar, och “företagslösningar”, finns det gott om i dagens Sverige. Det är sannolikt också helt lagligt, även om man naturligtvis kan ha synpunkter på de olika uppläggen för att undkomma t ex skatter (utan att påstå att detta är syftet i detta fall). Och eftersom allt är privat, som t ex marken, så kan kommunen knappast göra något annat än att utföra sina skyldigheter.

Jag tror inte ens salamandrarna kan sätta käppar i hjulen för det nya bostadsområdet som bostadsföreningen tycks ha döpt till ”Blåsut Höjd”… Men kanske kan grannarna göra det. Beslutet i byggnadsnämnden om marklov har nämligen överklagats till Länsstyrelsen. Grannarna anför en rad betänkligheter kring processen och besluten.

Men till det det återkommer jag i inlägget ”Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:boende, Byggnadsnämnden, miljö, Rostvägen Blåsut

Sikhall Rock 2024

19 juli, 2024 1 kommentar

I onsdags anordnades evenemanget Sikhall Rock för fjärde gången. Det blev efter omständigheterna en succé, som vanligt. Publiken var tyvärr inte så talrik som förra året, men det berodde sannolikt på väderutsikterna. Som tur var föll dock bara enstaka droppar. Men några presumtiva gäster hade nog tagit det säkra före det osäkra och åkt till Nuntorp…

Sikhall Rock “krockade” nämligen med ett arrangemang på Nuntorp. Där firades Ölets Dag, också med fri entré. Det är tråkigt att två så bra evenemang hölls samtidigt. Jag kan tänka mig att båda parter förlorade deltagare på detta. Nästa år lär dock inte Ölets Dag hamna på en onsdag.

På gräsytorna nedanför den nybyggda scenen vid “Politikerhyllan”, med utsikt över Vänern och det nyrenoverade Sikhalls magasin, hade människor slagit sig ner och gjort det bekvämt för sig, ofta på medtagna stolar och filtar. Och några hade satt upp “tak” för eventuellt regn. Överallt syntes glada leenden och förväntansfulla människor. De representerade alla åldrar. Det var alltifrån barn till äldre pensionärer – och ett inte ringa antal gamla elever till den betydligt äldre och pensionerade läraren från Dalboskolan.

I år hade Sikhall Rock ett “förband” till de traditionella gästerna “Just Nu”. I bandet kunde vi se några kända ansikten bland annat från kommunhuset. “Just Nu” fortsatte som traditionen bjöd med låtar från Tomas Ledin. Och publiken var naturligtvis med på noterna. På kvällen flyttades arrangemanget in i magasinet med ytterligare musik från ett tredje band. Bloggaren själv hade då varit tvungen att lämna tillställningen. Åldern gjorde sig gällande.

Människorna pratade och umgicks, och inte helt sällan diskuterades politik. Och det var naturligt. Bland alla människor syntes nämligen Magnus Larsson, så klart, men även några av kommunen ofta betraktade som “rättshaverister” som t ex Bengt Davidsson, Jan Andersson och Anders Solvarm. I vimlet hittades också några politiker, dock enbart från oppositionspartier.

Miranda Davidsson ordnade med hamburgare, grillspett, vårrullar och annat smaskens. Nytt för i år var att maten tillagades i ett utekök i lantlig stil. Och det grillades återigen på Magnus Larssons designade grillvagn. Grillvagnen kan sägas vara en dalsländsk variant av en foodtruck från 1800-talet tillverkad av hjul och axlar från en hästkärra med en metallring från ett gammalt traktorhjul. I magasinet serverades det kaffe och fika. Det var många som passade på att ta en kopp kaffe och samtidigt se sig om i det fantastiska renoverade magasinet.

Kommunen var också med på ett hörn skulle man kunna säga. Kommunens sopsäckar var överfulla redan innan Sikhall Rock drog igång. Som tur var kom sopbilen mitt under kvällen, men till allas överraskning stannade den några meter från sopsäckarna, backade tillbaka och körde därifrån – med oförrättat ärende. Sopsäckarna lämnades alltså därhän. Detta skedde mitt framför ögonen på fyra fullmäktigeledamöter, mig själv inräknad. Det var Dan Åberg, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz och samhällsbyggnadsnämndens 2:e vice ordförande Tor Wendel. Men vem vet, renhållningsarbetarna kanske tyckte att det var för många gropar och hål i vägen och “vändplanen”. Det fanns möjligtvis risk för att sopbilen skulle gå sönder.

Det hör till saken att Magnus Larsson, enligt honom själv, några dagar tidigare hade påpekat platsens alla gropar och hål för kommunen, men fått svaret att de skulle finnas där. Orsaken var att hålen och groparna bidrog till att dämpa hastigheten på bilarna… (Det argumentet kanske gäller övriga delar i kommunen också.) Magnus Larsson hade då erbjudit sig att ordna vägen och “vändplanen” med eget arbete och egna pengar, men se – det fick han inte… Säger alltså Magnus Larsson.

Vänersborgs kommun är inte helt populär bland invånarna i Sikhall och Gestad. Flera av dem kommer också ihåg att marken förköptes/exproprierades 2007 av kommunen, bland annat med argumentet att kommunen skulle sköta området bättre än privatpersonen Magnus Larsson…

Det var hur som helst en fantastiskt trevlig kväll och alla som var på plats i Sikhall ser säkert redan fram emot nästa Sikhall Rock. Ett stort tack ska riktas till framför allt Magnus Larsson som naturligtvis är spindeln i nätet när det händer något i Sikhall, men också till alla som hjälpt till för att göra Sikhall Rock möjligt.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, Sikhall

Oj, är det skog kvar i Blåsut?

17 juli, 2024 2 kommentarer

Det var inte utan en viss förvåning jag läste på TTELA:s hemsida häromsistens (se TTELA 4 juli):

“Sex nya lägenhetshus planeras på Blåsut”

Den mycket aktive journalisten Rickard Sköld skriver om att det ska byggas lägenhetshus på en obebyggd skogsdunge på en liten höjd i Blåsut. Oj, tänkte jag, finns det skog kvar i Blåsut? Ja tydligen, några stenkast från Kindblomsvägen…

Läsare av denna blogg kommer säkerligen ihåg de intensiva och stundtals heta diskussionerna om att exploatera delar av skogsdungen vid Kindblomsvägen. (Jag skrev ett flertal inlägg om detta. Det går att läsa blogginläggen här. Det senaste ligger först. Det första inlägget var “Medborgardialogen genomförd – och nu då?”, 4 november 2012) 

Planen är att bygga 24 lägenheter i 6 fyrbohus på fastigheten Blåsut 2:18. Området ligger mellan Rostvägen 1 och 9.

Se där, det fanns lite mer oexploaterad “skog” kvar i området. Det kan ju inte kommunen acceptera…

Det är andra perspektiv på skog och träd i Vänersborgs tätort än i andra områden av kommunen. Vi kommer ihåg diskussionerna kring Mariedal Östra, där ett tämligen stort skogsområde skövlades, och Sikhall där träden i “slyskogen” vid badplatsen var (och är fortfarande) oerhört värdefulla…

Detaljplanen medger bebyggelse i skogen i Blåsut. Men då ska man komma ihåg att detaljplanen för området är upprättad 1933. Det var andra tider då. Diskussionerna om miljö och klimatförändringar var inte alls aktuella. Nu borde kommunen fundera lite mer på dessa aspekter, kan man tycka.

Det har ansökts om bygglov, av en privatperson. Bygglovet har inte behandlats än, det väntar på kompletteringar och har inte heller skickats vidare till en handläggare. Men byggnadsnämnden har den 14 juni gett marklov. Beslutet fattades av förvaltningen på delegation. Det här är ett av de första och nödvändiga stegen mot att området får bebyggas.

Marklovet avser:

“flytt av väg som omfattas av servitut för att möjliggöra en ändring av befintligt vägservitut som sker i dialog med lantmäteriet.”

Åtgärden bedöms inte strida mot detaljplanens intentioner.

En naturvårdsinventering har redovisats i samband med ansökan. Byggnadsnämnden skriver:

“Utifrån gjord naturvårdsinventering bedöms inte vattensalamandrars livsmiljö påtagligt påverkas av sökt åtgärd. Dialog har även förts med länsstyrelsen som bedömer att naturvårdsinventeringen är tillfredsställande. Åtgärden bedöms inte ha någon påtaglig påverkan av naturvärdena på platsen.”

Och byggnadsnämndens slutsats är:

“Åtgärden bedöms inte medföra någon betydande olägenhet för omgivning.”

Det är en intressant slutsats, varken naturvärdena eller omgivning påverkas. Det ska dock noteras att åtgärden inte får påbörjas förrän byggnadsnämnden har lämnat ett startbesked.

“Omgivningen”, dvs de grannar som är sakägare och som berörs, har fått tillfälle att yttra sig:

“Det har yttrat att underlaget för marklovet är bristfälligt och otydligt. Man framför bland annat att åtgärderna inte följer planens intentioner, inte är anpassade till miljön på platsen samt kan ha en negativ påverkan på salamandrar i området. Utöver detta är man orolig över ökat dagvatten, skador på egendom vid eventuell sprängning, ökad trafik, försvårad snöröjning samt att befintligt servitut och beviljat bygglov för Mandolinen 10 påverkas.”

Byggnadsförvaltningen konstaterar att:

“Framförda synpunkter har inte påverkat förvaltningens ställningstagande.”

Det tycks som om kommunen redan har gett grönt ljus för exploateringen av ett av de sista “skogsområdena” i Blåsut…

Det finns anledning att återkomma till exploateringen. Protesterna är redan igång bland invånarna i Blåsut.

Fortsättning i blogginlägget ”Blåsut Höjd, Rostvägen”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:boende, Byggnadsnämnden, miljö, Rostvägen Blåsut

Vad händer med Holmens kontor?

15 juli, 2024 3 kommentarer

I lördags så publicerade TTELA en artikel om Holmens fd kontorsbyggnad. (Se “Brukets rivningsförbud kan hävas: ”Komplex fråga””.) Imorgon tisdag återfinns sannolikt artikeln i papperstidningen.

Det var ett intressant sammanträffande. I veckan som gick upptäckte jag nämligen ett dokument från samhällsbyggnadsförvaltningen om Bruket 8 i kommunens diarium, dvs den fastighet som Holmens gamla kontorsbyggnad står på. Det handlade huvudsakligen om kontorsbyggnaden. Dokumentet nämns emellertid inte i artikeln men är antagligen indirekt orsaken till den.

TTELA berättar med hjälp av intervjuade kommunala tjänstepersoner att fastigheten har varit svårsåld och att det inte blev lättare efter den omfattande branden den 22 maj 2020. (Se “Branden på Holmen”.) Det stämmer, men faktiskt var fastigheten, inklusive kontorsbyggnaden, på väg att säljas två månader innan branden. Men kommunfullmäktige sköt på försäljningen genom att den 18 mars 2020 besluta om en återremiss. Försäljningsprocessen hade inte gått rätt till. (Se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”.) Så här i efterhand får det mig att tänka på TV-serien NCIS och agent Leroy Jethro Gibbs regel 39:

“There is no such thing as a coincidence.”

Men det var nog trots allt en ren slump. Däremot var beslutet i kommunfullmäktige och hela hanteringen av den tänkta försäljningen både före och efter beslutet behäftad med både tveksamheter och olagligheter. Men det liksom Gibbs är en annan historia. (Se vidare “Om KF… Holmen!”, “Resumé KS (26/2)” och “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig?”.)

TTELA skriver:

“Själva byggnaden är också K-märkt och omfattas av rivnings- och bevarandeskydd. Det innebär att vid renovering och restaurering ska byggnadens gamla karaktär bevaras.”

I detaljplanen från den 12 juni 2013 står det:

“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”

Och:

“På industrimarken i norr ligger det gamla huvudkontoret och porten med bilden av vargen på språng. Både kontoret och porten har en bestämmelse om att byggnaderna inte får rivas. Det finns också en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas.”

Det är alltså ett förbud mot att riva kontorsbyggnaden och vad jag förstår så innebär förbudet också att fabriksporten, den så kallade “Vargporten”, inte får flyttas.

Byggnadsnämnden konstaterade tidigt att det enligt PBL 9 kap 34 § inte fanns något utrymme för undantag – rivningslov kan bara beviljas om byggnaden inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan. Så när samhällsbyggnadsförvaltningen ville riva kontorsbyggnaden efter branden 2020 så beslutade byggnadsnämnden den 2 mars 2021 att ge byggnadsförvaltningen:

“i uppdrag att pröva ändring av detaljplan”

Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) reserverade sig dock mot beslutet. (Se “Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen”.)

Som en del i byggnadsförvaltningens uppdrag fick företaget WSP Sverige AB göra en kulturhistorisk utredning. Den lämnades den 11 november 2021 och hade titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. WSP hänvisade i utredningen till en teknisk rapport som hade konstaterat att:

”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”

WSP drog därför slutsatsen:

”Mot bakgrund av det goda skicket hos grund, stomme och fasader så bedöms de kulturhistoriska värdena vara till stor del bevarade och rivningsförbudet bedöms Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper därmed fortsatt gälla.”

Byggnadsnämnden insåg de höga kulturvärden som kontorsbyggnaden och porten hade och det gjorde i sin tur rivningsförbudet fortsatt motiverat. (Det var ungefär det som Gläntegårds och Fröjds reservation hade gått ut på.) Byggnadsnämnden beslutade därför den 19 oktober 2022 att:

“föreslå samhällsbyggnadsnämnden att genomföra en markanvisning. Syftet är att få ett bättre kunskapsunderlag och att få med en eventuell intressent i den fortsatta planprocessen”

Det har flera gånger sedan återremissen i fullmäktige och hanteringen i byggnadsnämnden nämnts att det pågår en detaljplaneprocess kring Bruket 8. Så t ex när medborgarförslaget om “flytt och bevarande av Gamla porten till Wargöns bruk” behandlades den 23 november 2022. Då blev kommunfullmäktiges beslut:

“Kommunfullmäktige anser förslaget besvarat. Frågan om portens bevarande och eventuella omplacering hanteras inom ramen för pågående detaljplanearbete och därmed är förslaget färdigbehandlat för kommunfullmäktiges del.”

Det har vad jag förstår bara funnits en intressent de senaste två åren, Sund Sampo… Som tur var reagerade kommunen i tid, annars kunde det ha slutat med förskräckelse. (Se “Sund Sampo lägger ner projektet”.) I samband med Sund Sampo-historien avbröt samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) markanvisningsprocessen, den 2 november 2023. Det fanns inga andra företag som hade anmält intresse. Och nu finns det inte längre några indikationer på att det pågår något detaljplanearbete för området vilket också bekräftas på kommunens hemsida, se “Pågående detaljplaner”.

Men på något sätt pågår det tydligen ändå ett detaljplanearbete eller åtminstone någon som funderar på frågan… I TTELA:s artikel upprepas det nämligen att en process med en planändring är igång. Men den har ju gått några år nu och det verkar som om samhällsbyggnadsförvaltningens tålamod tryter. Det kanske också är orsaken till tidningsartikeln.

Fastighetschef Hans Larsson på samhällsbyggnadsförvaltningen säger till TTELA:

“Det förbereds ett ärende till byggnadsnämnden för att se över vad som har hänt och var vi står nu. Det sker en sammanställning av beslutsunderlaget som kommer tas upp efter sommaren.”

Den här sammanställningen torde vara det dokument som diariefördes i veckan. Dokumentet är daterat den 4 juli och har rubriken “Bakgrund och process för Bruket 8”. (Kan laddas ner här.) Det är en kortare sammanställning av vad som hänt med Holmens fd kontorsbyggnad sedan 2018. I avslutningen redovisas samhällsbyggnadsförvaltningens syn på byggnaden: 

”Fastighet och Service som fastighetsägare på uppdrag av kommunen hävdar att det går att gå emot rivningsförbudet då det har syftet att skydda byggnader medan det som står kvar på fastigheten Bruket 8 inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 1 kap. 4 § 4 stycket.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen vill inte vänta på någon detaljplaneändring. Den vill riva kontorsbyggnaden direkt – det är ju inte längre en byggnad… 

Byggnadsnämnden har sett och hört argumentet förut, men inte tillmätt det någon betydelse. Vi får se om trycket på byggnadsnämnden blir så hårt från övriga förvaltningar och politiker i framför allt de styrande partierna att byggnadsnämnden ändrar uppfattning.

Det handlar till syvende och sist om höga kulturhistoriska värden mot ekonomi. Det är en klassisk motsättning och det är väl knappast någon hemlighet att samhällsbyggnadsnämndens majoritet har en klar tendens att prioritera ekonomin. Det är dyrt att renovera och bygga om Holmens gamla kontorsbyggnad, ett tiotals miljoner kronor skriver TTELA. I det nyligen diarieförda dokumentet anges kostnaden till ca 36 milj kr enligt 2020 års prisindex. Och naturligtvis är en sådan fastighet med en förfallen byggnad tämligen svår att sälja.

Samhällsbyggnadsförvaltningen anser dock att marken är attraktiv för etablering och ser att det finns:

“en möjlighet att sälja marken utan byggnaden som idag belastar fastigheten.”

Byggnadsnämnden har ibland en annan inställning. Jag kan också tänka mig att det finns ledamöter som anser det vara en moralisk, kulturell och historisk skyldighet att återställa Holmens gamla anrika kontorsbyggnad från 1888, särskilt som kommunen har låtit byggnaden förfalla ända sedan kommunen köpte området 2010. Det kan antagligen flera Vargöbor också tycka. Och det finns ju faktiskt en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas. Det har inte kommunen gjort…

TTELA avslutar artikeln med att fastighetschef Hans Larsson säger att han inte bedömer att “Vargporten” är i akut behov av underhåll. Jag hoppas att han har rätt. Det vore tragiskt om även den gamla fabriksporten skulle förfalla och fördärvas. Den är ett monument över Vargöns historia.

PS. Ni har väl sett YouTube-filmen om Holmens skyddsrum? Om inte, klicka här.

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela, Vargön

Vargöns stationsområde

12 juli, 2024 1 kommentar

Vargön har till skillnad från Brålanda en järnvägsstation. Ja, det kanske är fel ord, men i Vargön stannar i varje fall tågen. Det gör de inte i Brålanda, även om det finns en stationsbyggnad där. I Vargön finns inget stationsbyggnad, det gamla anrika stationshuset från 1860-70-talen revs 2011. Det var egentligen en kulturmiljöskandal. (Se artikel i Svenska Byggnadsvårdsföreningen.) Det var tre personer i byggnadsnämnden som motsatte sig rivningen, Pontus Gläntegård (V), Kristina Rosell (FP) och Per Sjödahl (MP). (Du kan läsa det mesta om vad som hände kring rivningen om du laddar ner detta dokument.)

Vargöbor, och andra, som vill åka med tågen från Vargön får nu för tiden vänta i en glaskur med tak. Där kan de få skydd mot blåst och regn när de tänker åka mot Grästorp eller Vänersborg. Det stannar tåg på Vargöns “station” 20 gånger om dagen.

Området där stationsbyggnaden stod är nu en stor grusplan. Tomten är mycket ovårdad. Den är full av gropar och används som parkering och som upplag med bland annat grus. Emellanåt står det också maskiner på området. Stationsområdet är en ful fläck på Vargöns karta, i en del av Vargön som är central och som skulle kunna användas till något annat och vettigare.

Många vargöbor har under åren reagerat på den ovårdade tomten. En av dem var Anders Strand. Han skrev en motion i september 2022 om underhåll och utveckling av Vargöns stationsområde. Strand beskrev området:

“Vargöns stationsområde förfaller alltmer, fastighetsägaren som är Trafikverket tar inte sitt ansvar som fastighetsägare, vintertid saknas ibland snöröjning, detta försvårar för resenärer att ta sig till perrongen, bilar kör fast när snön ligger dm djup, beläggningen på området är under all kritik med stora potthål, delvis saknas asfalt.
Det saknas övergångsställe i närheten av stationen så cyklister och gångtrafikanter korsar den alltmer trafikerade Nordkroksvägen från cykelbana och trottoar efter bästa förmåga, sommartid växer små träddungar och högt gräs som i vissa fall skymmer sikten för in och utfarten till stationsområdet, området är allmänt ovårdat och kan ses som trafikfarligt.”

Strand yrkade att kommunen skulle ta över ansvaret för underhåll och utveckling av stationsområdet. Men motionen blev avslagen i fullmäktige. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) menade att det var en fråga för Trafikverket. Varför ska kommunen lägga pengar på området när Trafikverket inte sköter sig? Undrade Augustsson retoriskt. Och det kan man ju fråga sig. Men så är han inte från Vargön… (Och vem är det?)

Vargöns stationsområde ägs alltså av Trafikverket. Det statliga Trafikverket är inte populärt i Vänersborgs kommun just nu. Nyss nämnde Benny Augustsson är t ex mäkta förgrymmad på framför allt Trafikverkets brutna löfte om den nya järnvägsbron över trafikkanalen i Vänersborg. Den skulle få en ny GC-bro som påbyggnad, ett löfte som kommunen har utgått från i sin planering. Det löftet tänker alltså inte Trafikverket hålla. Och Trafikverkets “skötsel” av Vargöns stationsområde gör inte verket populärare i kommunala kretsar…

En annan vargöbo som har reagerat med bestörtning är den fd miljöpartistiske politikern och vargöbon Per Sjödahl. Han startade för några veckor sedan en debatt om stationsområdet i en Facebook-grupp. Debatten blev så livlig att den ledde till både en artikel (se “Stationsområdet i Vargön förfaller: ”Ser bedrövligt ut””) och en ledare av Karl af Geijerstam (se “Trafikverkets inställning till Vargön är häpnadsväckande”) i TTELA.

“det ställs upp lastbilar där utan vidare. Grönytorna skulle kunna se trevligare ut.”

Sa Per Sjödahl till TTELA, och fortsatte.

“Jag bor i Vargön. Det ena efter det andra försvinner från orten.”

Det verkar vara en känsla som man kan hitta i alla områden utanför Vänersborgs stad och inte bara i Vargön. Även från Brålanda, Frändefors, Sikhall, Väne Ryr och Vänersnäs hör man att det mesta av den kommunala servicen försvinner trots att även de betalar kommunalskatt…

Kommunfullmäktige avslog Anders Strands motion. Motiveringen var att Trafikverket inte ville sälja fastigheten till Vänersborgs kommun och att villkoren var ofördelaktiga för kommunen vid ett arrende. Ett arrendeavtal skulle:

“innehålla restriktioner så som stora säkerhetsavstånd till järnvägen för till exempel parkering och växtlighet. Upplåtelsetiden skulle vara relativt kort, 5–10 år, och Trafikverket vill inte stå för ersättning om avtalet sägs upp i förtid.”

Slutsatsen var att kommunen inte såg något behov av eller ekonomiskt utrymme i att:

“arrendera eller ta över skötseln av stationsområdet.”

De flesta i kommunfullmäktige var nog ganska övertygade om att Trafikverket begärde ganska stora pengar för ett arrende. Jag tror i varje fall att det var det intryck ledamöterna fick av tjänstepersonernas skrivningar i underlaget.

Även TTELA, som bland annat intervjuade förvaltningspersonal i frågan, hade den uppfattningen. TTELA skrev att Trafikverket inte ville sälja och:

“samtalen riktades in mot att arrendera. Men kommunen ansåg i slutänden att det blev för dyrt.”

Och så skrev TTELA att en tjänsteperson i direkt samband med detta sa:

“Vi har inte de ekonomiska resurserna för att göra den satsningen.”

TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam var av samma uppfattning:

“Varför skulle inte Trafikverket kunna arrendera ut marken för en symbolisk summa?”

Det var sannolikt kostnaderna som var argumentet till att Strands motion avslogs. Det visade sig senare att fullmäktigeledamöterna (jag tillhörde dem) misstog sig. Eller blev vilseförda…

Trafikverket begärde bara 5.000 kr per år i arrendeavgift för stationsområdet. Det måste man nog säga är enbart en symbolisk summa… (Kanske kunde arrendeavgiften från hundrastgården vid Hallevibadet på 4.900 kr per år bekosta arrendet? Jag ska inte föreslå att hundrastgården ska flytta till stationsområdet för det gör antagligen någon annan…)

Men skulle inte kommunen kunna ingripa på något annat sätt, utan att ta över ansvaret och lägga pengar på området? Det borde gå. Byggnadsnämnden har flera verktyg för att hantera ovårdade fastigheter och tomter. Den kan göra en tillsyn och utreda om fastigheten eller tomten sköts på ett tillfredsställande sätt. Sköter inte Trafikverket tomten så kan byggnadsnämnden utfärda ett föreläggande. Och vidtar inte fastighetsägaren, dvs Trafikverket, de åtgärder som kommunen i så fall kräver kan kommunen utfärda ett vite…

Det återstår att se, en “process” har nämligen börjat. Trafikverket anmäldes nämligen av en privatperson från Vargön till byggnadsnämnden den 10 juni (2024) för ovårdad tomt. Boverket skriver om ovårdad tomt (se Boverket “Ovårdad tomt”):

“I plan- och bygglagstiftningen ställs krav på att tomter ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.”

Jag är inte säker på att tomten är “tillräckligt” ovårdad för ett ingripande, men det kan ju vara bra att byggnadsnämnden utför en kontroll och tillsyn. Är stationsområdet ovårdat så kan ett föreläggande om åtgärder utfärdas, ett föreläggande som alltså kan vara förenat med vite… (För att lägga lite “större tyngd” på anmälan så anmälde jag också Trafikverket.)

Kommunen måste agera på något sätt. Stationsområdet kan inte fortsätta vara en skamfläck i Vargön.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, trafik, ttela, Vargön

Verkställ Sikhallsbesluten!

10 juli, 2024 2 kommentarer

I det senaste blogginlägget om Sikhall (se “SBN: Sikhall på sparlåga”) så skrev jag att det inte händer så mycket vid Vänerns pärla i södra Dalsland. Det var lite orättvist. Det händer mycket, men inte i de delar där kommunen är inblandad…

Magnus Larsson har ju renoverat och byggt om Sikhalls magasin, både utvändigt och invändigt. (Se “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)”.) Magasinet är sannolikt lika fint nu som när det byggdes för 150 år sedan. (Jubileum i år!) Sikhalls magasin och Magnus Larsson har därför nominerats till kommunens byggnadsvårds- och arkitekturpris. (Se “Sikhalls Magasin nominerat till pris”.)

Och nu har jag fått höra att det åtminstone är en person till som har nominerat Sikhalls magasin och Magnus Larsson. Jag antar att ju fler som nominerar magasinet och Larsson, desto större chans har det/de att vinna priset. Även om, i ärlighetens namn, förhoppningarna om att Magnus Larsson ska bli uppmärksammad av Vänersborgs kommun är ganska små, om inte till och med obefintliga… 

TTELA visade intresse för magasinets öde förra sommaren. Tidningen sände ut en reporter för att göra ett nedslag i Sikhall. Det resulterade i en utmärkt artikel – som av en händelse publicerades för exakt ett år sedan idag. (Se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.) Sedan har tydligen Sikhalls magasin och Larssons arbete med renoveringen fallit i glömska. TTELA tycks inte, av någon anledning, anse att det är värt att rapportera om att det historiska byggnadsminnet från 1874 har räddats åt eftervärlden – av Magnus Larsson. Det är onekligen lite tråkigt av TTELA.

Vänersborgs kommun ja…

Politikerna i samhällsbyggnadsnämnden beslutade som bekant, den 16 november förra året, om ett antal ändringar i samhällsbyggnadsförvaltningens förslag om en överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall. Bland annat skulle alla hot om viten tas bort. (Se ”Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.) Oppositionspartierna i nämnden gav tjänstepersonerna i förvaltningen konkreta förslag på hur överenskommelsen mellan kommunen och Magnus Larsson skulle utformas. Och det var egentligen bara för förvaltningen att formulera om överenskommelsen och verkställa beslutet.

Men så överklagade nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. De ansåg att beslutet var olagligt… De båda ordförande begärde emellertid inte inhibition, något som man kan göra vid ett överklagande. Inhibition betyder att ett beslut ska avvaktas och inte verkställas. Det innebär att verkställigheten skjuts upp tills Förvaltningsrätten meddelat dom.

Jag tror att Jonasson och Andersson helt enkelt glömde att begära inhibition, eller också brydde de sig inte. Kanske trodde de sig veta att förvaltningen ändå inte skulle verkställa beslutet… Men i och med att de båda ordförandena inte begärde inhibition borde och skulle förvaltningen ha börjat verkställa det av politikerna i nämnden fattade beslutet. Det gjordes inte. Och nu har dessutom Förvaltningsrätten avslagit överklagandet… (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.)

Tyvärr verkar inte de här dispyterna och kontroverserna vara allmänt kända. Det är möjligt att det bara är några enstaka bloggläsare som vet. TTELA har ju helt ignorerat händelserna i samhällsbyggnadsnämnden. Jag har i varje fall inte sett en enda artikel om de båda ordförandenas överklagande. Och det trots att ett sådant överklagande av den egna nämndens beslut så vitt jag vet saknar motsvarighet i landet.

Förvaltningsrättens dom kan överklagas, men dagens nyhet är att tidsfristen för att överklaga nu har gått ut och ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) har inte överklagat. Efter att ha läst domen så insåg de säkerligen, precis som alla andra, att en överklagan var meningslös.

Avslaget i Förvaltningsrätten fick kanske samhällsbyggnadsförvaltningen att inse att det inte finns någon återvändo längre – beslutet från den 16 november måste verkställas. Men det är klart, det går ju att förhala lite till…

Magnus Larsson blev uppringd i fredags (5 juli) av en tjänsteperson från samhällsbyggnadsförvaltningen. Tjänstepersonen hade enligt uppgift fått Sikhallsärendet på sitt bord ”för några dagar sedan”, alltså nästan 8 månader efter beslutet… Personen på förvaltningen föreslog ett förberedande möte med Magnus Larsson i slutet av augusti, 9,5 månader efter…

Det är helt oacceptabelt att det ska ta så lång tid för kommunen att verkställa beslut. De fastighetsrättsliga regleringarna i Sikhall måste genomföras för att Magnus Larsson ska kunna utveckla småbåtshamnen och magasinet, bygga sjöbodar, affär och cafeteria samt inte minst anlägga en betydligt längre badstrand och fler parkeringsplatser. (Larsson har säkert fler planer…)

Och samhällsbyggnadsnämnden har faktiskt haft ännu längre tid på sig. Redan den 17 maj 2023 fick nämnden i uppdrag av kommunfullmäktige (se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”), kommunens högsta beslutande organ, att lösa de fastighetsrättsliga frågorna. Fastighetsregleringarna skulle dessutom ske, beslutade kommunfullmäktige, med utgångspunkt från Magnus Larssons alternativ till regleringar.

Besluten i kommunfullmäktige respektive samhällsbyggnadsnämnden innebär att alla formella och nödvändiga politiska beslut är fattade. Magnus Larsson, och Sikhall, ska inte behöva vänta till ett möte i slutet av augusti…

Tiden går och utvecklingen i Sikhall står still… Och det är inte Magnus Larssons eller oppositionspartiernas fel… Jag kan dock inte frigöra mig från tanken att det finns politiker som informellt och i smyg drar i bromsarna för att obstruera och blockera kommunfullmäktiges och samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det är en tanke som jagar mig, men som jag hoppas är helt fel.

Det kan ju också vara så att Magnus Larsson av “tradition”, av hejd och gammal vana, har betraktats som en “bråkmakare” och en som har dolda avsikter etc. Ryktena och “skitpratet” sitter möjligtvis typ i kommunhusets väggar. Det är ju nämligen ingen större hemlighet att socialdemokrater och centerpartister, och för all del också tjänstepersoner, har motarbetat Magnus Larsson under många år. Det började, som trogna läsare av denna blogg vet, redan 2005 när S+C drev igenom förköpet/expropriationen av Magnus Larssons ärligt och lagligt förvärvade mark i Sikhall… (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Kan det ha blivit någon typ av “sanning” eller förutfattad mening att Magnus Larsson inte är att “lita på”. Jag vet inte, men det är dags för alla i kommunhuset att släppa alla gamla fördomar som eventuellt lever kvar och låta Magnus Larsson utveckla Sikhall. Samtidigt kan väl de “inblandade” snegla lite på kommunens vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Visionen gäller Sikhall också.

=

PS. Jag avslutar med att påminna om Sikhall Rock nästa vecka, den 17 juli. På Sikhall-Rocks Facebook-sida kan man läsa:

“En helkväll för Hela familjen i musikens tecken!
Kvällen inleds kl 18.00 med Underhållnings-kapellet Jesperz Mixstafett som bjuder på en sommarbuffé av populära melodier.
Kvällen fortskrider sedan med JUST NU – Sveriges Enda Tomas Ledin Tribute – som levererar Ledins alla hits i ett rasande tempo med bomber och granater!
Efter JUST NU fortsätter kvällen med livemusik i Sikhalls Magasin.
Mer info angående detta kommer inom kort.
Missa inte denna helkväll i naturskön miljö!
I vanlig ordning är det fri Entré till utomhuskonserten.
Om man uppskattar musiken så kan man Swisha en slant till Bandet.

Hjärtligt välkomna!”

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, ttela

Hallevi: Ny intressent!

8 juli, 2024 1 kommentar

Det visade sig att ryktena var sanna. Det finns ytterligare en intressent som vill driva Hallevibadet vidare. Igår, söndag den 7 juli, trädde han fram på Facebook:

“Hej!

Vill bara berätta att jag är den andra intressenten av Hallevibadet.

Det har gått några år sedan man jobbade där, men har gjort 13 år som anställd på Hallevibadet.

Har haft kontakt med kommunen och ska få se på badet 16 juli. Vid det tillfället kommer jag att ta med en besiktningsman då jag inte tror att badet är så dåligt som det sägs. Hallevibadet måste leva; var ska barnen lära sig att simma?

Var ska alla reumatikerna vägen? Vi måste ju ha någonstans att kunna bada utan att behöva åka in till centrum.

Halleviområdet är en idrottsanläggning som man kan utveckla grymt mycket.”

Intressenten är Patrick Lejon. Lejon är obekant för mig, men det går inte att bli annat än positiv över att fler är intresserade av att driva Hallevibadet vidare. Särskilt som Lejon känner till badet sedan tidigare.

Det har förts en mailväxling mellan Patrick Lejon och chefstjänstepersoner i samhällsbyggnadsförvaltningen. Den 3 juli diariefördes denna mailväxling i kommunens diarium. Bättre sent än aldrig skulle man kunna säga.

Det första mailet skickade Patrick Lejon nämligen till förvaltningschef Andreas Knutsson redan den 10 juni. Så lång tid får det inte ta för att diarieföra mail. Men det har antagligen hänt något extraordinärt. För inte kan det väl vara så att samhällsbyggnadsförvaltningen ”slarvar” med diarieföringen? En JO-anmälan hade nog tämligen snabbt lett till kritik av Vänersborgs kommun…

Patrick Lejon skrev den 10 juni till förvaltningschefen att han trodde att det fanns en stor potential i anläggningen:

“Vi behöver verkligen ha det kvar både för ung som gammal. Även ytorna runt badet är ju alldeles för outnyttjade. Man skulle kunna lösa boulebana, bangolf en beachvolleyplan och massa annat trevlig.”

Lejon bad om mer information om Hallevibadet. Han verkade inte tro att badet var så dåligt som det sades. Och så avslutade han sitt allra första mail:

“Jag skulle vara intresserad att driva badet.”

Förvaltningschef Knutsson var positiv till Lejon och det intresse han visade. Knutsson konstaterade i mailet att:

“Hallevibadet är i ett dåligt skick. Vi har flera rapporter som visar att badet har brister i bl.a. ventilation, vattenrening, konstruktion och el.”

Samtidigt skrev förvaltningschefen att han tyckte att det var tråkigt att politikerna hade beslutat att avveckla verksamheten på Hallevibadet… Knutsson upplyste också Lejon om att en annan privatperson var intresserad av att överta badet och driva det vidare. Knutsson skrev:

“Vi kan inte säga något om huruvida det kan blir någon överlåtelse eller inte i detta skede. Det beror på att politiken inte fattat något beslut i frågan mer än att förvaltningen skall ta fram en konsekvensbeskrivning.”

Det stämmer förvisso, men jag ser det som att politikerna i samhällsbyggnadsnämnden vill ha en “konsekvensbedömning angående avyttring” (som samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 16 november 2023) innan de fattar ett slutligt beslut. De vill antagligen ha mer information och fakta innan en eventuell försäljning. Men en sådan konsekvensbedömning har alltså av allt att döma fortfarande inte påbörjats av förvaltningen. Många frågar sig naturligtvis varför… (Se “Hallevi: Invigning av hundrastgården”.)

Patrik Lejon har fått den information och det underlag om Hallevibadet som han begärde. Han har också fått kontakt med fastighetschefen och de ska alltså inspektera badet den 16 juli. Det är tre dagar efter att hundrastgården har invigts.

Det ska bli intressant att så småningom ta del av mötet. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur samhällsbyggnadsförvaltningen har tänkt sig fortsättningen. Konsekvensbeskrivningen måste ju bli klar och politikerna fatta beslut om en eventuell avyttring innan förhandlingar kan komma igång och eventuella avtal slutas. Och så måste självklart den nya och oväntade “parten i målet” vara med på ett hörn. Jag tänker naturligtvis på Vargöns hundklubb… Som utan politikernas vetskap har fått arrendera en stor del av Hallevibadets tomt – en tomt som Jonas Mossberg redan för ett år sedan meddelade kommunen ingick i hans planer och visioner för ett övertagande av badanläggningen…

PS. Det har pågått en intensiv diskussion i olika Facebook-grupper om gårdagens blogginlägg. (Se “Hallevi: Invigning av hundrastgården”.) Frågan som diskuteras är framför allt om Vargöns hundklubb har rätt att stänga ute allmänheten från rastgården, eller inte. Som framgick av mitt inlägg så tror jag inte att hundklubben kan göra det, men jag vet inte säkert. Det borde dock finnas någon jurist i kommunen, eller Förvaltningsrätten, som kan avgöra frågan.

==

Det har blivit många blogginlägg om både Hallevibadet och Jonas Mossbergs planer. Här kan du läsa dem alla:

Kategorier:bad, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Hallevi: Invigning av hundrastgården

7 juli, 2024 Lämna en kommentar

Kommande helg inviger Vargöns hundklubb officiellt den nya hundrastgården. På Facebook skriver klubben att det ordnas tipspromenad, kaffe/fika och lotteri. Alla är välkomna. Vi får se om alla grannar dyker upp – med tanke på insändaren i TTELA… (Se “Hallevi: Hundar eller bad och en ny intressent?”.)

Hundrastgården är nu klar för att tas i bruk av Vargöns hundar. Det är en stor rastgård där hundarna kan springa av sig all sin energi medan ägarna kan ta det lite lugnare. Stängslet/staketet är uppsatt runt ca hälften av Hallevibadets tomt (se karta), så det är ingen större risk att hundarna kan smita ut från rastgården. 

Vad jag förstår av ett inlägg (på Facebook) så är alla hundar välkomna, i varje fall alla vars hussar och mattar är medlemmar. De kommer att få koden till grindarna, som då uppenbarligen alltid torde vara låsta.

Enligt samhällsbyggnadsförvaltningen krävs varken bygglov för staketet eller grannhörande, dvs att grannarna till hundrastgården tillfrågas om vad de tycker. Det är säkert helt riktigt, experterna på byggnadsförvaltningen har väl gett grönt ljus får man förmoda.

När jag läser om hundrastgårdar i andra kommuner, t ex Luleå (se “Riktlinje för hundrastgårdar”), blir jag dock lite konfunderad – är det så enkelt? Under rubriken “Plan- och bygglagen Allmän plats och möjlighet att införa hundrastgård” i Luleås riktlinje står det:

“En allmän plats får inte mer än tillfälligtvis upplåtas för en enskild verksamhet och får till skillnad från kvartersmark inte stängas av för allmänheten. … Om en anläggning inte stänger ute utan det går att via grindar tillskapa passage kan detta accepteras om särskild bestämmelse saknas, detta kan innebära att en hundrastgård får anläggas vid allmän plats park/natur men måste prövas via mark/bygglov. För att anlägga en hundrastgård bör detaljplanen för aktuell plats studeras.”

Detaljplanen för området på Hallevi i Vargön är från 1970. (Det går att hitta planen på kommunens hemsida.) Området betecknas med “Ri”. Det har följande betydelse:

“Med Ri betecknat område får användas endast för idrottsändamål och därmed samhörigt ändamål.”

Det är antagligen inte särskilt svårt att definiera en hundrastgård som “idrottsändamål och därmed samhörigt ändamål”. Men möjligtvis skulle man ändå kunna betrakta en hundrastgård som en ändrad användning jämfört med en idrottsanläggning för bad. Vänersborgs kommun är ju känd för att ha en ganska nitisk byggnadsförvaltning när det gäller tolkningar…

Vill man veta mer om Ri så kan man läsa mer på Boverkets hemsida. (Se “Med Ri betecknat område får användas endast för idrottsändamål och därmed samhörigt ändamål”) Boverket beskriver och förklarar bestämmelserna kring Ri, vilket bland annat innebär:

“rätt till skilda slag av bebyggelse som hör samman med ändamålet, t ex åskådarläktare, omklädningsrum, hallbyggnader för gymnastik och tennis, restauranglokaler o s v.”

När det gäller grannhöran så bör en sådan ske, men den bör ha genomförts redan när detaljplanen fastställdes 1970. Det är sannolikt inte ett måste att göra ännu en grannhöran bara för att en hundrastgård anordnas på ett område som redan är bestämt att vara för idrottsändamål eller samhörigt ändamål. Såvida det inte ska betraktas som en kvalitativ skillnad mellan skrik från barn/ungdomar och hundar, som signaturen “Boende på Örnvägen” i och för sig ansåg i sin insändare i TTELA (se “Varför en hundrastgård mitt i ett bostadsområde?”).

Det kan finnas ett annat stort problem med hundrastgården – de låsta grindarna. På TTELA:s hemsida idag finns en artikel (se TTELA “Vargön har fått egen hundrastgård: ”Supernöjd””), som jag såg efter att detta inlägg var färdigskrivet, som bekräftar att grindarna ska vara vara låsta:

“rastgården får nämligen bara användas av hundklubbens medlemmar”

Läser man riktlinjerna för hundrastgårdar i Luleå, se ovan, så verkar det vara en nödvändighet att allmänheten får tillträde till området. Är området att betrakta som allmän platsmark, vilket det gör med dagens begrepp, så har jag svårt att se att allmänheten kan stängas ute. Det går knappast heller att kräva att Vargöbor, eller medlemmar, ska behöva ringa till ordförande för Vargöns hundklubb för att få en kod…

Vi får se vad som kommer att gälla i fortsättningen, men jag tror som sagt att det är tveksamt att allmänheten kan stängas ute. Det är sannolikt inte heller ett argument att vem som helst kan bli medlem i hundklubben, medlemmar och allmänhet är inte samma sak.

Om det är en bra idé att ordna en hundrastgård just i detta område vid Hallevibadet är en annan fråga. Det finns ju, som alla vet vid det här laget, en person som är intresserad av att driva badet vidare i privat regi. Denna möjlighet borde naturligtvis ha utretts klart innan tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen på eget bevåg, dvs utan att politikerna gavs möjlighet att säga sitt, beslutade att arrendera ut en stor del av marken till Vargöns hundklubb. Eller att ens informera Jonas Mossberg, den privata intressenten. TTELA skriver förresten i dagens artikel på hemsidan (se TTELA “Vargön har fått egen hundrastgård: ”Supernöjd””):

“Dessutom har vänsterpolitikern Stefan Kärvling, som sitter i kommunfullmäktige, på sin blogg ifrågasatt att beslutet tagits på tjänstemannanivå utan att politikerna har fått möjlighet att uttala sig i frågan – särskilt som rastgårdens placering påverkar möjligheterna att utveckla området kring badet, om det skulle tas i drift igen.”

Ryktena talade för övrigt sanning. Det finns ytterligare en person som är intresserad av att driva Hallevibadet vidare… Mer om det i ett kommande blogginlägg.

Vi får se vad som händer med hundrastgården på sikt. Kanske kan den eller de privata intressenterna och Vargöns hundklubb komma överens om en för alla acceptabel lösning. TTELA citerar en styrelsemedlem i Vargöns hundklubb:

“Men vi hoppas på bad och hundrastgård.”

Det hoppas antagligen de flesta i Vargön, och även en och annan vänersborgare…

Frågan är bara om kommunen överhuvudtaget kommer till skott någon gång. Det verkar nämligen som om samhällsbyggnadsförvaltningen fortfarande inte har kommit igång med den “konsekvensbedömning angående avyttring” som samhällsbyggnadsnämnden beslutade om den 16 november 2023. Det har i varje fall inte varit några samtal eller förhandlingar med Jonas Mossberg…

Men hur det blir med grindar och lås till hundrastgården och andra regler kanske ger sig redan nu på lördag. Invigningen av hundrastgården sker kl 13-15.

==

Det har blivit många blogginlägg om både Hallevibadet och Jonas Mossbergs planer. Här kan du läsa dem alla:

Kategorier:bad, Hallevi, hundar, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela