Arkiv

Archive for the ‘Juridik’ Category

KF (21/5): Debatt om Lidells avsägelse

25 maj, 2025 1 kommentar

Det tidigare lugna, närmast tråkiga och slöa, fullmäktigesammanträdet i onsdags (21/5) (se “KF (21/5): 3 – 30 – 300”) vaknade helt plötsligt till liv när ordförande Annalena Levin (C) förkunnande att församlingen skulle behandla ärende 13 på dagordningen. Ärendet hade titeln “Avsägelse/fyllnadsval till uppdraget som ordförande tillika ledamot i kommunrevisionen”.

Det blev inte så att fullmäktige bara konstaterade och biföll Gunnar Lidells avsägelse samt valde en ny ledamot och ordförande till den förtroendevalda revisionen. Nä, det fanns några ledamöter som ville diskutera innehållet och motiveringen i Lidells avsägelse. (Se “Gunnar Lidell slutar som revisor!” och “Lidells begäran om entledigande som revisor”.)

Valberedningens ordförande Reidar Eriksson (S) var den förste som äntrade talarstolen. Eriksson meddelade helt enkelt att det inte fanns någon nominering till ny ordförande och ledamot efter Lidell. Så där försvann beslutet om fyllnadsval.

Henrik Harlitz (M) begärde ordet och konstaterade att han ville lyfta anledningarna till varför Gunnar Lidell lämnade in sitt entledigande. Harlitz tog i och för sig bara upp en av anledningarna, “den andra”:

“att revisionen inte har möjlighet till att använda dom verktyg som vi har i kommunen för att lätt ha tillgång till information för att kunna utföra sitt arbete.”

Det handlade om kommunens digitala plattform Netpublicator. Harlitz menade alltså att det var viktigt att revisorerna hade möjlighet att använda detta verktyg eftersom revisorerna är:

“fullmäktiges ögon ut i verksamheten.”

Harlitz avslutade sitt anförande med att be ordförande Annalena Levin (C) att ge möjlighet för revisorerna att fortsättningsvis använda de hjälpmedel som fanns till förfogande. Netpublicator ger tillgång till alla handlingar i nämnderna. Men då bröt ordförande Annalena Levin (C) in i debatten utan att ha begärt ordet och svarade Harlitz. Det var överraskande, särskilt när det var min tur att få ordet och jag redan stod framme vid talarstolen…

Annalena Levin menade att revisorerna får tillgång till allt de efterfrågar, men de kan inte hämta det ur Netpublicator.

“Jag har aldrig sagt att dom inte får tillgång till nånting som de begär.”

Hmmm…

“Jag har aldrig…”

Vad menade ordförande Annalena Levin (C) med det? Är det hon som har bestämt att revisorerna inte ska få tillgång till kommunens handlingar? Jag vet inte. Det hade kanske varit på sin plats, kan jag tycka så här i efterhand, att ordförande Levin faktiskt hade passat på att ange skälen till varför hon, eller om det var någon annan, har bestämt att revisorerna inte ska få tillgång till kommunens handlingar via Netpublicator.

Harlitz sa att han inte hade sagt att revisorerna blivit nekade information. Däremot har de behövt ta en omväg, t ex om en revisor satt hemma och arbetade så behövde hen ringa till kommunen och begära ut handlingar:

“Som vilken kommuninvånare som helst, och inte som kommunfullmäktiges ögon ut i verksamheterna.”

Det försvårade både för tjänstepersonerna och för revisionens arbete.

Sedan var det min tur.

De gamla lärartakterna satt fortfarande i och jag kände mig tvungen att försöka förklara revisorernas roll och vad Netpublicator egentligen var – att Netpublicator är en digital plattform som kommunen använder och som samtliga ledamöter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och nämnderna har tillgång till. (Men inte revisorerna.) Netpublicator möjliggör en säker hantering av dokument. (Se “Lidells begäran om entledigande som revisor”.)

För att det ska bli helt korrekt i detta blogginlägg så frågade jag Chat GPT vad Netpublicator egentligen är:

“En molnbaserad plattform för digital möteshantering och säker dokumentdistribution, särskilt anpassad för offentlig sektor och organisationer med behov av att hantera känslig information.”

Från talarstolen nämnde jag också att jag inte visste vem som hade beslutat att revisorerna inte hade tillgång till Netpublicator. Jag nämnde mitt mail till kommunstyrelseförvaltningen där jag hade frågat om orsaken till varför revisorerna var utestängda från Netpublicator, och att jag inte hade fått svar – inte ens ett livstecken….

Nu har det för övrigt gått 5 hela arbetsdagar efter att jag ställde frågan till kommunstyrelseförvaltningen och juristerna – och jag har fortfarande inte hört något…

Jag tog också upp den första punkten i Gunnar Lidells motivering till varför han begärde entledigande – Sverigedemokraternas nominering av revisor…

“Och det är väl många kommuninvånare idag, särskilt efter TTELA:s artikel, som förväntar sig att Sverigedemokraternas gruppledare Anders Strand ska kommentera nomineringen och besvara den kritik som Gunnar Lidell riktar mot Sverigedemokraterna.”

Anders Strand (SD) låtsades inte om uppmaningen eller Lidells kritik… Enligt ryktena hade Strand efter sammanträdet sagt att SD:s val av revisor var utagerat och inget att kommentera…

Mats Andersson (C) gick upp i talarstolen. Han ville, antar jag, vara de styrande partiernas röst när kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) för ovanlighetens skull var frånvarande. Andersson försvarade den rådande ordningen, och kanske också partikamraten Annalena Levin:

“Här känns det som att man vill påskina att man undanhåller någonting för revisionen, det gör man absolut inte.”

Andersson menade att en del av det som fanns i Netpublicator var arbetsmaterial – och det skulle ju inte revisionen granska. Revisorerna ska ju bara, sa Andersson, granska besluten. Oj… Det är väl knappast upp till Andersson att avgöra? Nä, det måste vara upp till revisorerna vad de vill granska. Och revisorer får granska precis vad de vill.

Lena Eckerbom Wendel (M) redogjorde för vad det stod på SKR:s (Sveriges kommuner och regioner) hemsida. Hon sammanfattade:

”Revisionen har fullständig rätt att ta del av dom handlingar dom behöver.”

Och vände sig till Mats Andersson (C) och sa att det handlade inte bara om upprättade beslut. Eckerbom Wendel strök också under att revisionen har sekretess och kan därigenom ta del även av kommunens sekretessbelagda handlingar. Hon menade vidare att revisorerna även ska ha tillgång till alla de handlingar som tjänstepersonerna har tillgång till.

Sedan var det jag igen…

Och lärarerfarenheten lyste igenom, igen. Jag citerade vad Kommunallagen stadgade om revisorerna. Den var tydlig:

”Revisorernas rättigheter är lagstadgade och obligatoriska, inte förhandlingsbara. Revisorerna har rätt till full insyn. Det är inte något som kommunen, nämnder eller tjänstemän får inskränka eller bestämma över själva. Ingen i kommunen har rätt att neka revisorerna full insyn eller styra omfattningen av deras granskning. Revisorerna själva avgör vad de behöver granska, när och i vilken omfattning.”

Och fortsatte:

“Att behandla revisorerna som vilka som helst är definitivt att devalvera revisorernas uppdrag, som Lidell uttryckte det. De som ska kontrolleras ska inte ifrågasätta, ha synpunkter eller ställa villkor på revisorernas sätt att arbeta anser jag. Det är självklart revisorerna själva som måste få avgöra vad de behöver för verktyg för att fullgöra sina viktiga demokratiska uppdrag.

Revisorernas viktiga demokratiska arbete ska naturligtvis inte ske på villkor som de som ska kontrolleras bestämmer. Revisorerna ska vara oberoende och självständiga, fria från de som ska kontrolleras.”

Dan Åberg (M) förklarade sedan varför Moderaterna och Liberalerna inte hade något förslag till ny ordförande och ledamot i revisionen. Och, fortsatte Åberg:

“bidragande var givetvis att dom vi tillfrågade var tveksamma till att ta det här uppdraget under dom förutsättningar som då var givna för att utföra sitt uppdrag.”

Dan Åberg menade att om det här med Netpublicator kunde lösas så skulle M+L kunna komma med ett nytt förslag till nästa gång.

Cecilia Prins (L) ansåg att hela debatten var en icke-fråga. Det var självklart att revisorerna skulle ha tillgång till Netpublicator.

Hela debatten skulle på sätt och vis, och mycket överraskande, avgöras av Dan Nyberg (S).

Nyberg började med att lovprisa Gunnar Lidell som person. Nyberg menade att Gunnar Lidell:

“uppfyllde alla dom krav som man kunde förvänta på en sån position som ordförande i kommunrevisionen.”

Nyberg konstaterade att han var väldigt nöjd med valet av Lidell som ordförande i revisionen. Och Nyberg fortsatte med att han hade full respekt för de orsaker som Lidell anförde i sin avsägelse – och så kom slutklämmen angående att revisorerna inte fick tillgång till Netpublicator:

“Det är fullständigt obegripligt för mig.”

Dan Nyberg (S) slog fast att:

“en revisor har per definition alltid rätt”

Det var ett slag mot hela hanteringen av revisionen från kommunens sida. Och det var framför allt ett riktigt knockoutslag mot centerpartisterna i den styrande minoriteten.

Debatten avslutades med att Harlitz tackade Dan Nyberg för stödet.

Det blir en spännande fortsättning i kommunen.

PS. Missa inte Gunnar Lidells kommentar – klicka här.

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Kommunfullmäktige 2025, M, revisor

Lidells begäran om entledigande som revisor

4 maj, 2025 1 kommentar

På fullmäktiges sammanträde den 16 april släppte Gunnar Lidell (M) en politisk bomb. Han meddelade att han på nästa fullmäktigemöte i maj skulle begära entledigande från sitt uppdrag som revisor. Med andra ord, Gunnar Lidell skulle avgå som förtroendevald revisor, och då självklart också som ordförande för dem.

Det skrev jag om i ett blogginlägg (se “Gunnar Lidell slutar som revisor!”) och TTELA hade självklart också en artikel (se “Gunnar Lidell (M) lämnar uppdrag i kommunen – kritiserar val av SD-revisor”).

Lidell angav två skäl till sin avsägelse. Det principiellt viktigaste skälet var att revisorerna inte fick tillgång till det digitala ”verktyget” Netpublicator. Netpublicator är en digital plattform som möjliggör en säker hantering av dokument. Samtliga ledamöter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och nämnderna har det, men inte kommunens 7 förtroendevalda revisorer. Trots att de har tystnadsplikt, något som inte politikerna har…

Lidell skrev i sin begäran:

“Vi har frågat o begärt att få tillgång detta verktyg för att underlätta vårt arbete men tyvärr, kommunstyrelseförvaltningen har nekat oss, vi har informerat både KS o KF-presidier, men inget har hjälpt.”

Efter att TTELA publicerade sin artikel, och jag skrivit mitt blogginlägg, uppdaterades TTELA:s artikel. Den kompletterades med ett uttalande av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). TTELA skrev att Augustsson inte förstod Gunnar Lidell (M) – och sedan citerades Benny Augustsson:

“Tillgång till handlingar finns på kommunens anslagstavla. Alla handlingar vi får tillgång till inför möten är de som finns på anslagstavlan. Revisorerna ska granska de beslut som tagits och handlingarna i Netpublicator är inför besluten.”

Det finns inget politiskt beslut om att revisorerna inte ska få tillgång till plattformen Netpublicator och alla de handlingar och dokument som ingår i systemet. Benny Augustsson (S) försvarar dock något som kommunens tjänstepersoner/jurister har bestämt. Man kan väl tycka att Augustsson åtminstone borde ha problematiserat frågan för att sedan ha lyft upp den till den politiska nivån. Det finns nämligen inga juridiska hinder för att ge revisorerna tillgång till Netpublicator.

Benny Augustsson och kommunens jurister anser alltså att kommunens förtroendevalda revisorer ska behandlas som vilka kommuninvånare som helst. Alla kommuninvånare, och egentligen alla människor i hela världen, kan nämligen gå in och ladda ner handlingar från kommunens webbplats. Att behandla revisorerna som vem som helst är definitivt att devalvera uppdraget, som Lidell uttryckte det, som revisor. Det verkar som om Augustsson och juristerna inte har läst på kommunens egen webbplats (se “Revisorer”): 

“Revisorernas uppgift är att vara medborgarnas förlängda arm in i den kommunala verksamheten och verka för medborgarnas bästa. De arbetar med granskning, främjar effektiviteten, kontrollerar den kommunala verksamheten och ekonomin. Deras uppgifter anges i kommunallagen.”

Överhuvudtaget förstår jag inte varför kommunstyrelsens ordförande ska ifrågasätta revisorernas ordförande Lidell. Det kan inte vara Augustssons uppgift att ta någon som helst diskussion med revisorerna och tala om för Lidell vad han behöver för sitt uppdrag, och inte. Det är självklart revisor Lidell själv som måste få avgöra vad han behöver för verktyg för att fullgöra sitt viktiga demokratiska uppdrag i kommunen.

I Kommunallagens 12 kap 9 § står det:

”Nämnderna, fullmäktigeberedningarna, de enskilda ledamöterna och ersättarna i dessa, samt de anställda är skyldiga att lämna revisorerna de upplysningar som behövs för revisionsarbetet.
De ska också ge revisorerna tillfälle att när som helst inventera de tillgångar som nämnderna eller fullmäktigeberedningarna har hand om och ta del av de räkenskaper och andra handlingar som berör deras verksamhet.”

Kommunallagen är mycket tydlig, men för säkerhets skull frågade jag Chat GPT vad lagen innebär. Chat GPT förklarade:

”Revisorernas rättigheter är lagstadgade och obligatoriska, inte förhandlingsbara. Revisorerna har rätt till full insyn. Det är inte något som kommunen, nämnder eller tjänstemän får inskränka eller bestämma över själva. Ingen i kommunen har rätt att neka revisorerna full insyn eller styra omfattningen av deras granskning. Revisorerna själva avgör vad de behöver granska, när och i vilken omfattning.”

Gemini, Googles AI, håller med och utvecklar faktiskt vad revisorerna ska ha tillgång till:

”Revisorn behöver obehindrad tillgång till alla relevanta handlingar, protokoll, avtal, fakturor, budgetar, redovisningsrapporter och annan dokumentation som rör kommunens verksamhet och ekonomi. Detta inkluderar både fysiska och digitala dokument. Revisorn ska också ha tillgång till system och register för att kunna granska hur information hanteras och kontrolleras. Revisorn behöver tillgång till kommunens olika IT-system, ekonomisystem, personalregister och andra relevanta register.”

Jag har kontrollerat dessa AI-uppgifter. De stämmer. I SKR:s skrift ”God revisionssed” står det i 5 kap:

”Tillgång till fakta och information är grundläggande för revisionen. Revisorerna, lekmannarevisorerna och deras sakkunniga har rätt att få de upplysningar de behöver … Det gäller även sekretessbelagd information.”

Och nu, den ursprungliga anledningen till varför jag publicerar ytterligare ett blogginlägg om Gunnar Lidells (M) begäran om entledigande. Här kommer Gunnar Lidells (M) egen begäran om entledigande som revisor – i sin helhet.

===

Begäran om entledigande från revisorsuppdrag,
Vänersborg 25 april -25

Undertecknad önskar att bli entledigad från uppdraget som ordförande/ledamot i kommunrevisionen från o med KF i maj -25. Detsamma gäller givetvis uppdragen kopplade till revisionen såsom Vattenpalatset, Halle-Hunneberg AB, Fyrbodals kommunalförbund samt Mediapoolen AB.

Bakgrund:

När revisionsarbetet för verksamhetsåret 2024 är lagt till handlingarna, tackar jag för mig av 2 anledningar, båda är enligt min uppfattning devalverande för uppdraget i kommunens revision.

1:

SD centralt anser att man har en ”rigorös vandelsprövning” vid tillsättande av politiska uppdrag, ändå nominerade man som man gjorde vid senaste nomineringen till revisionen. Kommunfullmäktiges presidie hade inga dubier angående nomineringen/valet, ej heller kommunfullmäktiges ledamöter, i alla fall inget som framkommer i KF-protokollet. Min uppfattning är att KF därmed har sänkt förtroende och respekt för kommunala revisorer, detta är mitt skäl nr 1.

2:

Samtliga ledamöter i kommunfullmäktige, styrelse och nämnder i Vänersborgs kommun har tillgång till det digitala ”verktyget” Netpublicator, men inte kommunens 7 förtroendevalda revisorer. Vi har frågat o begärt att få tillgång detta verktyg för att underlätta vårt arbete men tyvärr, kommunstyrelseförvaltningen har nekat oss, vi har informerat både KS o KF-presidier, men inget har hjälpt. Fyrbodals kommunalförbund däremot, och ett stort antal andra kommuner Sverige är generösa och underlättar för sina revisorer genom att ge dem access, men inte Vänersborg. Min uppfattning är att kommunen även i detta ärende visar sänkt förtroende och respekt för sina förtroendevalda revisorer, detta är mitt skäl nr 2.

Med hopp om framtida högre förtroende för kommunala revisorer i Vänersborgs kommun tackar jag således för mig, det har varit 2 (drygt) intressanta år som granskare av kommunens räkenskaper och verksamheter. Lycka till!

Dag som ovan!

Gunnar Lidell (M)

===

Kommunen tycks ha begått ett stort fel när den nekat Lidell och revisorerna tillgång till Netpublicator.

Kategorier:Juridik, M, revisor, S

Alloys: Moln av sexvärt krom?

20 mars, 2025 4 kommentarer

Vargön Alloys AB är en av Europas största tillverkare av ferrokrom. Det är en legering som ger stålet hårdhet och motståndskraft mot korrosion. Ferrolegeringar är nödvändiga råvaror för stålindustrin och Alloys kunder är i huvudsak Europas ledande tillverkare av specialstål.

Det här kan vi läsa på Vargön Alloys webbplats. (Se “Vargön Alloys AB”.) Man kan också läsa att Alloys är ett högteknologiskt företag som prioriterar tekniskt nytänkande och kompetensutveckling.

Det går bra för företaget Vargön Alloys. På webbplatsen “allabolag” kan man läsa att omsättningen 2023 var 2,8 miljarder kr och att resultatet efter finansnetto var hela 951 miljoner kr. Det betydde en vinstmarginal på 33,4%.

År 2008 köptes företaget av turkiska Yildirim Group of Companies. Vargön Alloys styrelseordförande är Robert Y. Yildirim. Ganska ny på VD-posten är Anders Lehman, boende i Stockholm. Han efterträdde Johan Svensson från Vänersborg.

Stora delar av webbsidan tycks dock inte ha uppdaterats på några år. Det står t ex att:

“Slaggen som bildas vid ferrokromtillverkning är ett förstklassigt material vid tex vägbyggen.”

Det såg vi på blogginlägget “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?” att det sedan 2015 inte stämmer. Det står också att företaget tar ansvar för miljön. Och det stämmer på sätt och vis, i varje fall sedan ganska många år tillbaka. Alloys har satsat mycket pengar på t ex rökgasrening. Det har enligt företaget lett till att stoftutsläppen renas till mer än 99 procent. Det fungerar kanske inte alltid, det kommer inte sällan svart rök ur skorstenarna. Fönsterbleck och utemöbler i grannskapet blir nästan alltid svarta av sot eller stoft när vinden ligger på. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.) Men det har lagts mycket resurser för att reducera eller få bort föroreningarna.

Men nu för tiden tycks vinsten gå före miljön…

En anställd på Alloys, “X”, skriver i ett mail till mig att ett miljöbrott har uppdagats:

“alloys [har] använt sig av en otillåten mobilkross inne på området för att krossa legering. Vid krossning av legering frisätts sexvärtskrom som sedan sprids med dammet och hamnar både i dagvattenbrunnarna inne på området som sedan hamnar i älven och även direkt i älven när vinden ligger på. Alloys har kört denna mobilkross i snart 9 månaders tid och krossat närmare 80.000 ton legering innan länstyrelsen slog stopp för dom och även meddelade att denna krossning skett utan tillstånd. Vid provtagning av alloys dagvattenbrunnar där det krossats Legering har samtliga uppvisat kraftigt förhöjda värden av sexvärts krom som sedan rinner rätt ner i älven.”

Det var under förra året problem med den ordinarie krossanläggningen. Alloys körde, enligt “X”, därför krom utanför denna anläggning. En otillåten mobilkross inne på området användes för att krossa legering och det fanns inget fläktsystem. Den olagliga hanteringen ledde alltså till att damm med sexvärdigt krom kom ut i luften och det uppmättes förhöjda och för höga värden i brunnar. Det kom således ut sexvärdigt krom även i vattendragen.

Hanteringen fortsatte, fortfarande enligt “X”. Krom krossades i 8 månader, 3 dagar i veckan, 8 timmar om dagen, trots att anläggningen lagades efter 2 dagar. Mobilkrossen användes för att spara pengar – det gick nämligen fortare än den ordinarie, säkrare hanteringen. Anledningen till att den externa krossen användes så länge handlade alltså bara om pengar och att maximera avkastningen. Den egna godkända krossen med godkänd filteranläggning var dyrare att driva. Vinsten var viktigare än miljön.

Hanteringen finns på film… Här kan du se två filmer: Film 1 (14 sek) och Film 2 (2.20 min). Filmerna visar enligt ”X” hur det dammar när legering krossas – moln av damm innehållande sexvärdigt krom. Dammet spred sig över en ganska stor yta, särskilt när det blåste. Länsstyrelsen har fått dessa filmer av några av de anställda och anledningen till det är, enligt “X”, att företaget helt enkelt för myndigheterna bakom ljuset.

I blogginlägget “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?” citerade jag en artikel från ”Afa Försäkring” från den 26 augusti 2021. (Se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”.) Det stod följande om sexvärdigt krom i luften:

“I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Sverige har fortfarande kvar samma gränsvärden. Arbets- och miljömedicin skriver om gränsvärdet 5 µg/m³ i en faktaruta (se här):

“Denna lufthalt motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering (dvs livstidsrisk).”

Det låter extremt oroväckande, både för de anställda på Vargön Alloys och alla boende i närheten… Gränsvärdet överskreds säkerligen med stor marginal. (Man hoppas att “X” uppgifter är felaktiga.)

”X” är mycket noga med att poängtera att ägarna, Yildirim, inte kände till, och därmed inte heller hade godkänt, den olagliga hanteringen. Och de anställda blev överkörda och inte lyssnade på. Flera av dem har ju skrivit på ett “tystnadsavtal” vilket hindrar dem från att gå ut offentligt… Hanteringen har dessutom anmälts till Arbetsmarknadsverket, men verket har inte gjort något.

“X” är upprörd. Hen menar att Alloys alltid har arbetat för att förbättra arbetsmiljön för de anställda och försökt att minimera företagets utsläpp och miljöpåverkan. Hen menar också att den olagliga processen var onödig eftersom Alloys arbetar med slaggfrågan. De har en process på gång för att återvinna slagg genom att blanda den med asfalt och betong. Den här processen skulle också kunna få bort slagghögarna på sikt.

Enligt uppgift så förbereder Länsstyrelsen just nu en polisanmälan om otillåten krossning. Det har inte bekräftats av Länsstyrelsen, men inte heller, på direkt fråga, förnekats.

Jag befarar att det har skett ett enormt miljöbrott i Vargön med oanade konsekvenser. Det är också anledningen till att “X” och de andra vill att allmänheten ska få veta vad som har hänt och skett på Vargön Alloys. De flesta som är anställda på Alloys bor ju om inte annat i området och kan själva drabbas av föroreningarna när de andas och dricker av kranvattnet…

Anm. Det finns anledning att återkomma. Länsstyrelsen har dels fler handlingar i diariet om Vargön Alloys och dels verkar det som om slagget behöver mer plats. Och framför allt, det sägs alltså att Länsstyrelsen förbereder en polisanmälan av Vargön Alloys för användningen av mobilkrossen.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Alloys: Hund begraven i slagghögarna?

16 mars, 2025 Lämna en kommentar

Den 11 november 2024 skickades ett meddelande från Länsstyrelsen till Vänersborgs och Trollhättans kommuner. (Handlingen diariefördes av någon anledning dock inte i Vänersborg förrän den 13 mars – 4 månader senare…) Det var ett dokument med rubriken “Riktlinjer för markarbeten i områden med ferrokromslagg från Vargöns smältverk”:

“Dokument innehåller riktlinjer för markarbeten inom områden där man använt ferrokromslagg från Vargön Alloys AB (VAAB), tex som markutfyllnad, markförstärkning och liknande.”

Vargön Alloys tillverkar ferrolegeringar sedan 1912. Vid tillverkningen uppkommer, som en rest, ferrokromslagg. Slaggen har sedan 1970-talet använts för markfyllning på många platser i Vänersborg och Trollhättan, men även på andra orter.

Länsstyrelsen skriver i riktlinjerna:

“Ferrokromslaggen innehåller krom och även nickel. Markområden som är utfyllda med ferrokromslagg från VAAB har halter av krom och nickel över Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark och ses som förorenade områden.”

Det har funnits riktlinjer även tidigare. År 2002 tog Länsstyrelsen fram sådana riktlinjer för hanteringen av ferrokromslagg. Slaggen fick t ex inte användas ytligt (0-0,7 m) inom bostadsmark, nära vattendrag eller i vattenområden. Länsstyrelsen skriver i de nya riktlinjerna att det från omkring 2017 har varit uppehåll i utförsel och användning av ferrokromslagg från Alloys. Det blev följden av en dom den 31 mars 2015 avkunnad av Mark- och miljödomstolen.

I denna dom skrev Mark- och miljödomstolen (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”):

“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”

Mark- och miljödomstolen satte också fingret på ett ömtåligt och känsligt förhållande för Alloys:

“Av intresse i sammanhanget är även att bolagets produktinformation avseende ferrokromslaggen avråder från användning av slaggen i skyddsområde för vattentäkt. Avrådandet … tyder på att bolaget inte utesluter miljö- och hälsopåverkan … Samma riskbild torde förekomma vid annan användning av slaggen i våt miljö.”

Mark- och miljödomstolen fortsatte:

“Det får således anses klarlagt att ferrokromslagget lakar ut trevärt krom i halter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Domen innebar att ferrokromslagg ska betraktas som avfall. Slagget fick i fortsättningen inte användas till konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager), fyllnadsmaterial, konstruktionsmaterial för deponi osv. Precis det som slaggen alltid hade använts till. Slagget var helt enkelt inte “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Slagghögarna på Vargön Alloys fabriksområde, på båda sidor om vägen, började växa sig allt större, och har fortsatt att växa sedan dess. Det kan inte undgå någon som åker mellan Vänersborg och Vargön. (Se “Föroreningar i Vargön? (1/2)”.)

Det togs prover mellan 2019-2022 skriver Länsstyrelsen vidare. Provtagningen visade att:

“det kan ske viss utlakning av kromVI till diken och bäckar.”

Men redan i Vargön Alloys Miljörapport från 2018 stod det:

“Undersökning av metallhalter i det vattendrag som tar emot lakvattnet från deponin (Röjån, norr om deponin) görs årligen med hjälp av analyser av vattenmossa. Under hösten 2018 registrerades en mycket hög halt av krom.”

Och i samma rapport:

“Mjölkbergets deponi har de senaste åren dock visat förhöjda halter av Cr(VI) i dräneringsvattnet från ovan tätskikt som avleds till omgivningen i tre olika punkter … De höga halterna kvarstår om än med en tydlig säsongsvariation. Utläckaget av krom via dräneringsvattnet har konstaterats komma från löst Cr(VI), utlakat från deponins dräneringsskikt.”

Sexvärdigt krom (Cr[VI]) är giftigt för människor och miljön. Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen, sexvärt krom är ett fruktat ämne som bland annat kan orsaka cancer.

Det ska sägas att Vargön Alloys gjorde vad företaget kunde med det sexvärdiga kromet. Miljörapporten skrev:

“Det avskilda stoftet från legeringsugnarna samlas i silos. Det behandlas med järn(II)sulfat-lösning, dels för att reducera det sexvärda kromet till trevärt krom och dels för att reducera stoftspridningen. Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”

Jag ska inte gå in på hur kommunerna ska hantera ferroslaggen, men Länsstyrelsen varnar i de nyligen utskickade riktlinjerna:

“Vid mark- och grävarbeten i områden som är utfyllda med ferrokromslagg finns det risk att föroreningar sprids och att kromVI frigörs. Markarbeten och hanteringen av uppgrävda massor behöver ske med försiktighet och utifrån kunskap om materialets egenskaper.”

Länsstyrelsen skriver att man behöver känna till innehållet av metaller för att bedöma hur ferrokromslagg ska hanteras. Det beror bland annat på ferrokromslaggens ålder:

“Äldre ferrokromslagg innehåller högre halter krom än slagg som uppkommer idag. Som exempel finns det uppgifter om att ferrokromslagg år 2002 hade kromhalter på 27.000 mg/kg TS, 2015 på 8.900 mg/kg TS och 2019 på 3.300 mg/kg TS. Som jämförelse är Naturvårdsverkets riktvärden för krom vid känslig mark (KM) 80 mg/kg TS och mindre känslig mark (MKM) 150 mg/kg TS. Riktvärden för mindre än ringa risk (MRR) är 40 mg/kg TS.”

Det är som synes väldigt högt över riktvärdena. Och ändå gissar jag att riktvärdena är ganska höga jämfört med andra länder, även om jag inte är säker just när det gäller värdena för ferrokromslagg i marken. I en artikel från ”Afa Försäkring” från den 26 augusti 2021 (se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”) stod det om sexvärdigt krom i luften:

“I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Sverige har fortfarande kvar samma gränsvärden. Arbets- och miljömedicin skriver (se här):

“Denna lufthalt motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering (dvs livstidsrisk).”

Jag vet inte varför Länsstyrelsen skickade ut riktlinjerna till Vänersborg och Trollhättan just nu, i höstas. Men jag har tidigare haft en mailväxling med Länsstyrelsen. Den 27 juni 2023 skrev Länsstyrelsen till mig:

“Inom Vargöns verksamhetsområde pågår undersökning och riskbedömning av föroreningar i mark och grundvatten. Däri ingår provtagning av grund- och dagvatten som ska utvärderas i en samlad bedömning för Göta älv.”

Kanske blev undersökningarna och analyserna klara i höstas… Länsstyrelsens utskick sammanföll i stort sett med att jag fick ett mail från en anställd på Vargön Alloys. I mailet stod:

“Jag har läst om att du tagit upp dom växande slagghögarna och försökt få gehör, Det har nu visat sig att Alloys inte haft tillstånd för att bygga dom berg dom gjort och att Länstyrelsen med omedelbar verkan har stoppat all vidare transport till Mjölkberget och utanför grindarna på alloys av slaggen, Viten och samt böter verkar vara på tapeten och miljöbrott är redan konstaterat.”

Det var en överraskning samtidigt som det på sätt och vis inte var det. Jag undrar nämligen varje gång jag åker igenom området hur slagghögarna kan tillåtas växa på det här sättet, inte långt från bostadshus dessutom. Men slagghögarna är polisanmälda av Länsstyrelsen. 

“Anmälan om försök till rening av lakvatten från deponin Mjölkeberget i nya reningsverket, Vargön Alloys AB i Vänersborgs kommun”

Så står det i Länsstyrelsens diarium (se här) att rubriken på polisanmälan var. Anmälan diariefördes den 28 februari 2025. (“Mjölkeberget” är en deponi för Alloys avfall. Mjölkberget ligger i norra delen av Alloys industriområde – norr om riksvägen, mot Viksängen till. Se kartan ovan.)

Naturligtvis blev det ett mail till Länsstyrelsen, den här polisutredningen ville jag se. Jag fick ett snabbt svar:

“Polisanmälan med lst dnr 43745-2024 är belagd med förundersökningssekretess.”

Sedan fick jag faktiskt ett svar till från Länsstyrelsen:

“För närvarande råder förundersökningssekretess, då ärendet är lämnat till Polisen och vi inte har några uppgifter om att förundersökningen har avslutats. Beklagar, men det innebär att vi inte lämnar ut handlingen för närvarande. Anledningen är att vi vill skydda polisens utredningsmöjligheter. När förundersökningen är klar lyfts också sekretessen hos oss och handlingen kommer att bli offentlig.”

Jag begärde också ut handlingarna från Polisen. Även där fick jag svar:

“Jag bedömer att jag inte kan lämna ut några handlingar i ärendet och hänvisar till förundersökningssekretessen, OSL 18 kap 1§.”

Jag har inte överklagat, kanske borde jag göra det. Men det måste vara något allvarligt – varför skulle Länsstyrelsen annars polisanmäla Vargöns Alloys? Och varför skulle i så fall Vargön Alloys tvinga sina anställda att skriva på ett sekretessavtal om att de inte får prata med någon om denna polisanmälan mot Alloys slagghögar? Ja, enligt säkra källor så har de anställda tvingats till det.

Det verkar vara en hund begraven i slagghögarna…

Men om inte detta vore nog. Det är tydligen så att Länsstyrelsen arbetar med ytterligare en polisanmälan mot Vargön Alloys…

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

En gång till om sponsring

12 mars, 2025 1 kommentar

Marknadsföring och sponsring har varit lite av en följetong i denna blogg de senaste åren. Det började redan 2016 när Jonathan Axelsson (M) och Stefan Kärvling (V) skrev en motion med rubriken “Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Se “V och M skriver gemensam motion”.) 

De regler som styrde kommunens hantering av marknadsföringsbidrag, evenemangsbidrag och sponsring var otydliga eller saknades helt. Bidragen och dess fördelning var på många sätt öppna för godtycke. Motionen ville att kommunen skulle bringa ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de kommunala bidragen (pengarna) fördelades och användes.

Motionen vandrade sedan både runt och fram och tillbaka i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Inte förrän 7,5 år senare, den 7 februari 2024, begravdes den slutligen när kommunfullmäktige antog policy och riktlinjer för sponsring och donationer.

De policies, riktlinjer och regler, som antogs av de styrande partierna och som gäller nu, är fortfarande otydliga och ofullständiga. Det handlar bland annat om frågor som vad är skillnaden mellan marknadsföringsbidrag, sponsring och evenemangsbidrag, vem kan få de olika bidragen och till vad och varför, vem eller vilka på kommunen får bevilja de olika bidragen, hur tillgodoses transparens och offentlighet och hur ska bidragen redovisas och kontrolleras osv.

De antagna dokumenten håller, som jag ser det, fortfarande dörrarna öppna för godtycke eller, i värre fall, missbruk och vänskapskorruption. (Se “Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)”.) Det är tur att Vänersborgs kommun just nu har politiker och tjänstepersoner som är ärliga, rättvisa och måna om att behandla alla kommuninvånare, föreningar och organisationer etc lika. Men blotta misstanken att det skulle kunna vara annorlunda är ett skäl för att nuvarande regelverk inte är tillräckligt.

De styrande partierna höll emellertid med Benny Augustsson (S) när han vid beslutet i kommunfullmäktige i februari förra året menade att (se “KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”):

“Dom avtal som skrivs kring sponsring och dom andra bitarna, dom är tillgängliga som allmänna handlingar. Dom finns tillgängliga för dom som behöver dom.”

Augustsson menade att detta var fallet till och med innan de nya dokumenten antogs… Men det var inte sant. I kommunfullmäktige berättade jag att jag hade begärt ut uppgifter om vilka föreningar som sponsrades och hade trots påminnelser inte fått ut uppgifterna fast det hade gått ett helt år(!). Det har blivit bättre efter debatten och beslutet i fullmäktige. Det blev nog lite pinsamt…

Den offentlighet och tillgänglighet till allmänna handlingar som Augustsson (S) talade om innebär att allmänheten ska ha tillgång till och kunskap om kommunens diarium. I diariet ska intresserade invånare regelbundet kunna studera vilka handlingar om sponsring och andra bidrag som registreras. Och sedan begära ut dessa. Blir det för många sidor kostar det dock en slant. Allmänheten skulle även kunna ringa eller maila till kommunen och begära ut listor och sammanställningar på de olika bidragen. Det sistnämnda var dock en service som bara politiker kunde räkna med. Det sägs vara annorlunda från och med i år.

Jag tror att det i praktiken är svårt eller omöjligt för en vanlig kommuninvånare att hålla koll på vilka föreningar och organisationer som får sponsring och andra bidrag i och av kommunen. Men som tur är har både policyn och riktlinjen för sponsring hittat nyckeln som säkrar offentlighet och transparens…

“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”

Så står det i policyn och riktlinjen. Och det är ju fantastiskt, kommunala verksamhetsberättelser är ju allmänt lästa och studerade… Det betyder hur som helst att allmänheten vid nästkommande års början kan läsa alla verksamhetsberättelser, och där ska alltså all beviljad sponsring och alla bidrag med tillhörande uppföljning och utvärdering redovisas.

På kommunstyrelsens senaste sammanträde i februari 2025 godkändes verksamhetsberättelsen för 2024. I den står emellertid ingenting om “beviljad sponsring och bidrag”… Det står bara:

“Under året har webbsida med digital ansökan om sponsring, marknadsförings- och evenemangsbidrag lanserats som en följd av beslutade styrdokument.”

 Och det är ju trevligt att den i praktiken avslagna motionen förde något gott med sig, men var är redovisningen som också skulle vara en följd av “beslutade styrdokument”? Det tycks inte som om styrdokumenten följs… Eller att de bara följs när det passar.

Det finns inte heller i kultur- och fritidsnämndens verksamhetsberättelse något om “beviljad sponsring och bidrag”. Där står det bara att föreningsbidragen har genomgått en översyn. Men föreningsbidrag är något helt annat. Å andra sidan så tror jag inte att kultur- och fritidsnämnden sponsrar några föreningar.

Det kan också nämnas att i dokumentet “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde” står det inget om varken uppföljning och utvärdering eller verksamhetsberättelser. Det gör det naturligtvis ännu svårare att kontrollera hur, hur mycket och till vem dessa kommunala bidrag fördelas.

Det står däremot följande i kommunstyrelsens verksamhetsberättelse:

“Vi stöttar evenemang som bidrar till ett levande centrum, ex Lilla Paris Open och Food Court på Fisktorget under Diggiloo-helgen.”

Det står dock inget mer, inget om hur mycket pengar det handlade om eller om uppföljning och utvärdering. Boende i Vargön, Frändefors och Brålanda noterar säkerligen att det handlar om ett “levande centrum”, dvs Vänersborgs stadskärna…

En förklaring till varför det inte står något i verksamhetsberättelserna skulle ju kunna vara att det inte har beviljats någon “sponsring och bidrag” under 2024. Men så är inte fallet. Jag frågade efter en sammanställning över de utbetalade evenemangs- och marknadsföringsbidrag 2024 samt beviljad sponsring. Och visst, det fick jag.

Den första tabellen visar evenemangs- och marknadsföringsbidrag:

Tabellen är uppdelad i två, den översta visar “ansökan via systemet” (det betyder via kommunens hemsida) och den undre “ansökan innan systemet”. Under denna tabell finns det några kommentar:

“Under 2024 har det införts en ny rutin med en digital ansökan av sponsring, evenemang- och marknadsföringsbidrag via vanersborg.se.
Vissa evenemang har sedan tidigare fleråriga avtal utan ansökningar.
Kommentar om marknadsföringsköp för ex. Aqua Blå redovisas ej som bidrag, utan är alternativ till/ersätter annonser eller annan marknadsföring.”

Sedan följer en tabell om sponsring under 2024:

Min uppfattning är att samtliga de föreningar som har fått stöd, och även den som fick avslag, gör fantastiska insatser för framför allt kommunens ungdomar. Det finns inget tvivel om den saken. Det är emellertid noterbart att inga föreningar från Brålanda, Frändefors eller Vargön finns med på listan. De gör också fantastiska insatser för ungdomarna. Jag vet inte om dessa föreningar har ansökt eller om de helt enkelt inte uppfyller de uppsatta kriterierna… Det kanske är svårt att göra det när det till stor del verkar handla om bidrag för att marknadsföra Vänersborgs centralort.

Kommunen har alltså fördelat pengar i form av evenemangs- och marknadsföringsbidrag och sponsring under 2024 utan att detta framgår av några verksamhetsberättelser. Då kan man undra vilka möjligheter kommuninvånarna har att kontrollera vad som händer med deras skattepengar och hur kommunen följer kraven på likabehandling, offentlighet, öppenhet och transparens.

Jag är en av dem som regelbundet letar efter handlingar i kommunens diarier. Det är dock svårt att få en överblick och en helhetssyn på dessa utbetalningar av bidrag. Det händer faktiskt ibland också i diariet, rent generellt, att handlingar diarieförs någon eller några veckor efter att de har inkommit eller expedierats. Men då diarieförs de på rätt datum. Det betyder att den som inte går tillbaka några veckor i diariet helt enkelt missar dessa handlingar…

Det är synd att de styrande partierna inte ansåg att det var särskilt viktigt att bringa ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de kommunala bidragen (pengarna) fördelas och används. Som det stod i motionen. Och att Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet inte brydde sig utan lade ner sina röster när motionen slutbehandlades.

Vänersborgs kommun producerar och beslutar om massor med bra dokument; policys, strategier, riktlinjer, program, regler osv. 

I “Riktlinje för sponsring och donationer” står det bland annat:

“I kommunens verksamhet gäller att allas likhet inför lagen ska beaktas och saklighet och opartiskhet ska iakttas … Ett sponsorförhållande får därför inte vara utformat så att det ger anledning att ifrågasätta kommunen med avseende på kraven på objektivitet och likabehandling.”

Men vad är dokumenten värda om de inte omsätts i praktiken? Eller att allmänheten inte kan kontrollera om de faktiskt gör det eller inte…?

===

De senaste blogginläggen om sponsring och bidrag:

”Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)” – 28 december 2024
”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)” – 29 december 2024
”Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)” – 1 januari 2025
”Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring” – 3 januari 2025
”Sponsring 3: Öppenhet och transparens?” – 5 januari 2025

Kategorier:Föreningar, Juridik, marknadsföring

Beslut om Folkets hus överklagat

4 mars, 2025 3 kommentarer

Historien med kommunen och Folkets Hus-föreningen om Kulturhuset har varit lång, seg och omständlig. Det är därför inte helt lätt att på ett enkelt sätt sammanfatta det som har hänt. Niklas Johansson på TTELA gjorde ett bra försök i en artikel (se TTELA “Folkets hus kan bli kvar i Kulturhuset i Vänersborg”) liksom TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam (se “Beslutet om Kulturhuset kan kosta Vänersborg miljoner”). Jag ska inte ge mig på någon egen historieskrivning utan tänkte återge kultur- och fritidsförvaltningens sammanfattning till ledamöterna i kultur- och fritidsnämnden inför sammanträdet den 28 januari:

“Samhällsbyggnadsnämnden har sagt upp Folkets Hus Vänersborgs ekonomiska förenings (Föreningen) hyreskontrakt i Kulturhuset per den 31 mars 2025. Föreningen har under hösten 2024 vänt sig till Hyres- och arrendenämnden för ett avgörande.

Kultur- och fritidsnämnden gav den 21 maj 2024 förvaltningen i uppdrag att gå ut på offentlig upphandling av driften av verksamhet i Kulturhuset, med ett förtydligande av beslutet 29 okt 2024.

Kultur- och fritidsnämnden gav den 26 november 2024 förvaltningen i uppdrag att utreda möjligheterna för föreningslivet att kunna hyra in sig i Kulturhuset fram tills ny, upphandlad, leverantör kan ta över drift av verksamheten. Förvaltningen har, i enlighet med uppdraget, föreslagit en möjlig organisering av tillfällig drift i Kulturhuset. Dock ger kommunens anlitade advokatfirma beskedet att kommunen inte har tillträde till lokalerna så länge tvist i Hyres- och arrendenämnden pågår. En tvist som avser samhällsbyggnadsförvaltningens uppsägning av Föreningens hyresavtal och som inte är kultur- och fritidsnämndens ärende. Det är i dagsläget oklart hur lång den processen kan bli tidsmässigt.

Förvaltningens fortsatta bedömning är att kommunal drift är den mest lämpliga driftsformen för en icke-vinstdrivande och offentligt finansierad kulturverksamhet. Upphandlingsförfarandet och rättsprocessen i Hyres- och arrendenämnden kommer att ta tid. För att undvika mindre bra provisoriska lösningar och eventuellt stängning av huset över längre tid, finns möjlighet för nämnden att diskutera det mest lämpliga alternativet för drift av verksamhet i Kulturhuset, utifrån de förutsättningar som vi nu känner till.”

På sammanträdet fattades inga beslut utan kultur- och fritidsnämnden fick information och, antar jag, diskuterade frågan. Den 14 februari sammankallades nämnden till ett extra sammanträde. Det var endast ett ärende på dagordningen – “Förlängning av avtal om evenemangs- och teaterverksamhet i Kulturhuset”.

Inför sammanträdet gav tjänstepersonerna i förvaltningen följande sammanfattning till politikerna:

“Nämnden har tagit del av den pågående hyrestvisten mellan Folkets Hus föreningen (föreningen) och Samhällsbyggnadsförvaltningen om hyra av lokaler i Kulturhuset i Vänersborg. Hyresnämnden gav den 22 januari 2025 parterna i uppdrag att finna en lösning inom två månader.

Om ingen lösning kan nås riskerar kommunen att stå med ett tomt Kulturhus under minst 1 år framöver. Det innebär ett stort avbräck i kulturlivet i kommunen, då ingen aktör eller förening kan hyra scener eller lokaler under pågående tvist. Kommunen riskerar också stora skadestånd på grund av hyrestvisten med Folkets Hus föreningen om den inte löses.

Därför är det i detta läge det mest rimliga att föreningen får ett förlängt avtal om evenemang- och teaterverksamhet med kultur- och fritidsnämnden och att föreningen därmed häver hyrestvisten. Då kan upphandlingsprocessen återupptas och kommunen kan ha en långsiktig lösning av verksamheten från 2026-04-01.

Ett förlängt avtal med föreningen om teaterverksamhet innebär att kultur-och fritidsnämnden förlänger hyresavtal för teatern med samhällsbyggnadsnämnden, under samma tid.”

Det blev ett kort möte, det tog enligt protokollet endast 15  minuter. Beslutet blev efter votering:

“Kultur- och fritidsnämnden beslutar att förlänga pågående avtal med Folkets Hus Vänersborg ekonomiska förening avseende evenemang- och teaterverksamhet i Kulturhuset med följande justeringar:

  1. Avtalsperiod 2025-04-01 till 2026-03-31
  2. Samma nivå på ersättning som tidigare period, dvs 3.483.000 kr
  3. Avtalet undertecknas av ordförande för nämnden
  4. Avtalet förlängs och tecknas under förutsättning att överenskommelse sker med Folkets Hus föreningen om att avsluta pågående hyrestvist.”

De styrande partierna S+C+KD fick tillsammans med V majoritet. Två M- och två SD-ledamöter röstade nej till förslaget. De som ville avslå förslaget (M+SD alltså) reserverade sig enligt protokollet inte mot beslutet men lämnade en så kallad protokollsanteckning. Den hade följande lydelse:

” Vi, M & L och SD tar bestämt avstånd från styrets (S, C och KD, med stöd av V) agerande i detta ärende, med hänvisning till förvaltningens utredning och externt juridiskt utlåtande.

Köp av tjänst, i offentlig verksamhet av denna storleksordning (3.483.000 kr) ska upphandlas.

Genom att förlänga det uppsagda avtalet försätter man inte bara nämndens ledamöter och ersättare i en svår sits, utan tvingar förvaltningens tjänstemän att eventuellt agera olagligt och riskerar att dra in kommunen i en anmälan till Konkurrensverket.”

Det ligger nog en hel del i Karl af Geijerstams analys i TTELA när han ger båda sidorna både rätt och fel. (Se “Beslutet om Kulturhuset kan kosta Vänersborg miljoner”.) Geijerstam menar att kultur- och fritidsnämnden var tvungen att fatta beslutet att förlänga kontraktet för att inte Kulturhuset skulle stå tomt. Samtidigt har även oppositionen rätt fortsätter han:

“Beslutet innebär att man förlänger det avtal som strider mot EU:s konkurrensregler.”

Nu vet jag i och för sig inte om avtalet gör det, även om det kan misstänkas. Men vi får så småningom antagligen svar på den frågan. Igår letade sig nämligen en handling in i kommunens diarium – “Överklagan. Mål 2023/98”. Det var en invånare i Brålanda som överklagade kultur- och fritidsnämndens beslut.

“Överklagan gäller om man får skriva nytt avtal utan offentlig upphandling över 700.000:- och i och med det förlänga ett gammalt avtal som redan det borde vara olagligt. Det nya avtalet innebär att föreningen får 3.483.000 kr vilket är flera gånger över 700.000:-”

Överklagan är ställd till Förvaltningsrätten i Göteborg. Jag vet inte om det är rätt instans, men det ger sig. Är det fel meddelar Förvaltningsrätten säkerligen det ganska så omgående.

Kommunen har ställt till det för sig och det skulle kunna bli en dyrbar läxa. Kultur- och fritidsnämnden har därför hamnat i en svår situation. Det vore av den orsaken synd om nämndens beslut skulle upphävas eller olagligförklaras på något sätt. Resultatet skulle nämligen kunna bli ett kulturhus utan aktiviteter – ett tyst och tomt hus. 

Det skulle ingen i Vänersborg tjäna på.

Kategorier:Folkets hus/Kulturhus, Juridik, Kultur- och Fritidsnämnden

Det svarta taket 3: Bedömningen

6 februari, 2025 1 kommentar

Fortsättning på inlägget “Det svarta taket 2: Enhetlighet?”.

Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden paret Thorenius ansökan om bygglov i efterhand. Byggnadsnämnden gav alltså inte bygglov. Det svarta taket skulle tas bort och det röda återställas.

Byggnadsnämnden var inte enig i beslutet. Det blev 4-4 och en ledamot avstod. Det innebar att ordförande Benny Jonasson (S) avgjorde ärendet med sin utslagsröst.

Det berättas att beslutet föregicks av en intensiv debatt. Även tjänstepersonerna sägs ha deltagit mycket aktivt. I de nämnder som jag deltar och har deltagit i skiljer man tydligt på de olika rollerna. Det är politikernas roll att diskutera politik, och fatta beslut.

På sammanträdet hade ett argument för att avslå bygglovsansökan varit att byggnadsförvaltningen hade sagt nej till ett annat takbyte i området, från rött till svart. Och hur skulle det då se ut om nämnden gav Thorenius bygglov för ett likadant takbyte…?

”Nej-et” till förfrågan om byte av takfärg har bekräftats av ordförande Jonasson (S). Det framgick av ett citat i TTELA (se “Politiker ville ge bygglov till svarta taket i Vargön – röstades ned”). Jonasson sa:

“Andra i området har frågat innan om de får byta taktegel och de har fått nej.”

Eftersom denna fråga inte har varit uppe i nämnden tidigare måste det således ha varit tjänstepersoner i byggnadsförvaltningen som har sagt nej. Men politikerna i byggnadsnämnden har inte delegerat rätten att avslå bygglovsansökningar till någon tjänsteperson i förvaltningen… Det är ett beslut som politikerna i nämnden ska fatta. (Det finns fler aktuella exempel på när byggnadsförvaltningen meddelar “nej till bygglov”, bland annat i Sikhall. Men det får bli ämnet i ett kommande inlägg.)

Skälet till byggnadsnämndens beslut om att inte bevilja bygglov för Thorenius var:

“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan.”

Och så följer en längre bedömning. Jag nämnde några formuleringar ur denna bedömning i det förra inlägget. (Se “Det svarta taket 2: Enhetlighet?”.) Här tänkte jag återge övriga motiveringar.

Det kan först vara värt att upprepa att det enligt nämnden bara tycks vara takens färg som bestämmer enhetligheten. Husfasadernas färg spelar ingen roll trots att de, som nämnts, är mycket varierande. Det finns fasader i blått, gult, brunt, grönt och vitt. Detta kommenteras i ett avsnitt i bedömningen:

“De 29 kedjehusen har ursprungligen byggts med en aluminiumfasad på bottenvåningen – troligen i närmare vit kulör – och med gavelspetsarna i stående träpanel med troligen skiftande kulörer som brunt, gult och blått.”

I ett yttrande inför byggnadsnämndens beslut den 31 oktober 2023 skrev stadsarkitekten:

“Alla hus har ursprungligen varit identiska bland annat i volym, fasadgestaltning och takform.”

Och stadsarkitekten fortsatte:

“Oklart är vilka fasadkulörer som har varit ursprungliga men sannolikt är att alla hus från början har varit täckta med röda lertegelpannor.”

Jag fick ett foto från en mycket lokalhistoriskt kunnig person på Facebook:

I förgrunden syns Vargöns gamla bandybana vid Sandgärdet och i bakgrunden ser man husen på Lugnets väg och Snickaregårdsvägen. Thorenius hus nr 22 är markerat med en pil. Fasaderna på de yttre husen i området var grå/vita.

Där ser man. Det är inte alltid lätt att vara stadsarkitekt eller tjänsteperson. Det man emellertid aldrig får glömma är att svårigheten eller omöjligheten att få fram relevant och viktig information/fakta kan innebära att de beslut som fattas blir felaktiga. Och det i sin tur kan få stora negativa konsekvenser för den enskilde. Därför finns det kanske situationer, även i byggnadsförvaltningen och nämnden, där man hellre borde fria istället för att fälla…

Enligt samma källa på Facebook var husen innanför det inringade området (se den röda linjen på fotot) röda från början. Med andra ord, hela områdets karaktärsdrag har ändrats från det husen ursprungligen byggdes. Byggnadsnämnderna i Västra Tunhem/Vänersborg har under åren alltså helt struntat i:

“krav på varsamhet vid ändring och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap”

Ja, det vill säga ända fram till den nuvarande byggnadsnämnden tillsattes efter valet 2022… Och då gäller det ett hus…

TTELA hade häromveckan en artikel om den nya domstolsbyggnaden som är under uppförande. (Se TTELA “Nya tingsrätten i Vänersborg väcker starka känslor”.) Den väcker på sina håll starka känslor och det vällde in kommentarer, som totalt ratade utseendet skriver TTELA. Och citerade Facebookgruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare”:

  • ”Fulaste hus jag sett någonsin…ser ut som en utomhus toalett!! Elisabeths port är nästan lika fult…vad sjutton gör ni med våran fina stad??”
  • ”Hur tänkte de?.. Anskrämligt!”
  • ”Fruktansvärt fult hus”
  • ”Kan inte bli fulare än såhär…Verkligen en skam…”

Kommunens stadsarkitekt Martin Staude uttalade sig i TTELA  (se “Nya tingsrätten i Vänersborg väcker starka känslor”):

“Det går inte att få alla nöjda. Det kan inte heller vara målet att göra alla nöjda.”

Nä, målet är inte att göra alla nöjda. Däremot är det tydligen avgörande viktigt att stadsarkitekten själv och 4-5 ledamöter i byggnadsnämnden blir nöjda. Sedan får alla andra kommuninvånare tycka vad de vill. Det kan ju som sagt inte vara målet att göra andra nöjda…

Det räknades upp flera lagparagrafer i nämndens bedömning för avslag av bygglovet. Det är självklart viktigt att lagen följs. Lagparagraferna i beslutet handlade emellertid om vad som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan (PBL 2 kap. 6 §) samt karaktärsdrag och att ta till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden (PBL 8 kap. 17 §). Det är helt klart bedömningsfrågor. Fyra ledamöter i byggnadsnämnden, och stadsarkitekten, hade en bedömning, de fyra andra ledamöterna en annan. Vem satt inne med den rätta bedömningen? Ordförande Benny Jonasson (S) med sin utslagsröst?

Jag tycker inte att enskilda politikers personliga bedömning ska avgöra ärenden som innebär sådan påverkan på enskilda kommuninvånare, inte minst ekonomiskt. Det är fel att subjektiva tyckanden och värderingar ska vara utslagsgivande. Särskilt i ärenden där det finns många argument för motsatta bedömningar…

Alldeles för ofta får jag också en känsla av att Vänersborgs kommun i sin myndighetsutövning inte behandlar alla kommuninvånare lika. Jag hoppas att jag har fel. Det kanske bara handlar om någon slags prestige…

==

Se tidigare blogginlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Juridik, Vargön

Det svarta taket 2: Enhetlighet?

5 februari, 2025 Lämna en kommentar

Det har pratats en del efter mitt förra blogginlägg. (Se “Det svarta taket 1: Olagligt beslut?”.) Flera har hört av sig, till och med några i byggnadsnämnden. Och det trots att andra personer i nämnden tydligen har sagt att man inte ska läsa mina blogginlägg, eftersom de inte är att lita på – det är bara Kärvlings egna åsikter…

Det kanske var ordförande Benny Jonasson (S) som sa det… Inte vet jag, men enligt uppgifter i TTELA, om man ska tro på TTELA:s källa, har ordförande Jonasson sagt att han inte hade läst alla handlingar. (Se TTELA “Politiker ville ge bygglov till svarta taket i Vargön – röstades ned”.) Paret Thorenius kopierade faktiskt mina tre första blogginlägg (se länkar nedan) och bifogade dem i sitt yttrande till nämnden inför behandlingen och beslutet den 21 januari. Mina tre blogginlägg ingick alltså, utan min vetskap (men det var självklart okej), i byggnadsnämndens beslutsunderlag. Politikerna bör självklart läsa motpartens yttrande innan de fattar beslut. Särskilt beslut som kan få stora konsekvenser för enskilda kan man kanske tycka….

Det verkar som om det har funnits en viss förvirring kring vad det stod i detaljplanen om området i Vargön. Stod det att husen på Snickaregårdsvägen i Vargön skulle ha röda tak? Det faller egentligen lite på sin egen orimlighet. Snickaregårdsvägen är längre än den del som nämnden lyfter fram i underlaget. Vägen fortsätter och det är flera hus på båda sidor om den som faktiskt har svarta tak. (Se kryssen på bilden. Den vita pilen pekar på Thorenius hus.)

Det kan tilläggas att husfasaderna inte heller är enhetliga. I området, och även på Snickaregårdsvägen, finns det fasader i bland annat blått, gult, brunt, grönt och vitt.

Detaljplanen för det aktuella området är från 1988. På den tiden kallades detaljplanerna för “stadsplaner”. Stadsplanen från 1988 hade följande utseende för området kring Snickaregårdsvägen i Vargön. (Jag har satt dit kryssen. Rött kryss=Thorenius hus. Svarta kryss: de två grannhusen i “raden” som också har svarta tak.)

Kvarteret där Thorenius hus ligger kallas “Barken”. Det har beteckningen “BS I”. “BS” betyder:

“Bostäder, sammanbyggda hus”

Den romerska siffran “I” innebär:

“På med romersk siffra betecknat område får byggnad uppföras med högst det antal våningar som siffran anger.”

Det är detaljplanerna som bestämmer var byggnader får placeras, hur stora de får vara och vilken typ av verksamhet som får bedrivas där. De är juridiskt bindande. I stadsplanen från 1988 finns inga bestämmelser för takfärg, eller fasadfärger, i området. Det är viktigt att komma ihåg det.

I underlaget till byggnadsnämndens sammanträde den 21 januari skrev förvaltningen:

“Den berörda byggnaden (Thorenius hus; min anm) är den första i en rad av 7 kedjehus som i sin tur är en av fyra rader med sammanlagt 29 kedjehus längs med Snickaregårdsvägen, Lugnets väg och Nygårdsvägen som byggdes på 1960-talet i lika volymer och enhetlig gestaltning. Kedjehusen har väl synliga branta takfall i rött taktäckningsmaterial och ramar in ett område med ytterligare bostadshus från samma tidsepok men med flackare oenhetliga tak.”

Flygfotot ovan är från 1960. Det är inte helt lätt att se detaljer, men man ser att det är ett område som omges av fyra rader med hus som ser likadana ut avseende takfärg precis som byggnadsförvaltningen skrev. Faktum är att på fotot ser även husen i området innanför ytterraderna tämligen lika ut. Det är nästan så att man kan tro att alla hus och hustak var likadana i hela området, trots att förvaltningen skrev att taken var ”oenhetliga”.

Så här ser samma område ut idag (se foto nedan). Det kan noteras att hustaken på en av raderna (vid Baståvägen, längst upp till höger) inte längre är enhetliga. Flera av hustaken i raden, åtminstone fem, är svarta. Området innanför raderna är färgmässigt inte alls enhetligt längre. Väldigt många hustak är svarta. Det finns faktiskt fler svarta än röda tak. Och jag noterar också att i stort sett samtliga tak på garagen är svarta, även i raderna i ytterkanterna. Nämnden har ju faktiskt inte talat om att garage ska vara undantagna ”kravet” på röda tak…

Området såg i stort sett ut så här när Thorenius bytte färg på sitt tak år 2016.

Förvaltningen har uppenbarligen brutit ut de hus som finns på tre (inte fyra!) av raderna, som “ringar in” området. Husen innanför tillhör i nämndens värld inte området. Det är lätt att få intrycket att byggnadsnämndens avgränsning sker på tämligen godtyckliga grunder. Sedan kan vi också konstatera att två av grannhusen till Thorenius hus strax utanför den ena av nämndens definierade rader har svarta tak – se foto. (Väderstrecken är omvända jämfört med de andra fotona.)

Det är svårt att se att det finns någon enhetlighet alls vad gäller takfärgen i området. Men visst har hustaken i de definierade raderna tegelfärgade tak, Nygårdsvägen-Lugnets väg- Snickaregårdsvägen. I varje fall om man alltså räknar bort den 4:e raden – husen och hustaken på Baståvägen… Och denna av kommunen kallade enhetlighet i hela området förstörs av Thorenius svarta tak… I varje fall halva skulle man kunna säga. En stor del av det svarta taket är svart också på grund av de svarta solcellspanelerna… (Som inte behöver bygglov.)

Husen i området med svart tak är markerade med kryss.

Jag har således svårt att förstå hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ser på området. Hur valde nämnden ut vilka hus som hörde ihop och vilka som inte tillhörde området? Och hur ändrade det svarta taket på Thorenius hus “områdets karaktär”?

I beslutet skrev byggnadsnämnden:

“Bedömningen är – som i tidigare tillsynsärendet – att ändringen till svart takkulör innebär att byggnadens yttre utseende påverkas avsevärt samt att dess karaktärsdrag ändras. Den avvikande svarta takkulören strider mot plan- och bygglagens krav på varsamhet vid ändring (8 kap. 17 § PBL) och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap (2 kap. 6 § PBL).”

När jag läser “hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan” går mina tankar återigen till Elisabeths Port och domstolsbyggnaden i Vänersborg… Och då kanske det är läge att citera några kloka ord i Matt 23:24:

“Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.”

De flesta kommuninvånare har sannolikt inte varit i det beskrivna området och kanske aldrig kommer att åka dit. Men flera har säkerligen åkt mellan bergen någon gång, möjligtvis till Vänersnäs och Gardesanna. Och då skrev byggnadsnämnden:

“Medan fasaderna under tiden har förändrats har den röda takkulören bevarats på alla 29 hus. Detta är ett viktigt bevarat gemensamt karaktärsdrag på kedjehusen som förutom på de ovan nämnda gatorna även är synliga från den vältrafikerade Lilleskogsvägen.”

Så här kan det se ut från Lilleskogsvägen när man tittar mot det aktuella området:

Lägger man märke till Thorenius svarta tak och att det bryter enhetligheten?

Och om det gör det – hur viktigt är det på en skala…?

Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket 3: Bedömningen”.

==

Se tidigare blogginlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Juridik, Vargön

Det svarta taket 1: Olagligt beslut?

3 februari, 2025 4 kommentarer

Förra måndagen offentliggjordes protokollet från byggnadsnämndens sammanträde den 21 januari. Protokollet lades ut på kommunens hemsida. I ärendelistan fanns ärendet BN § 7 – “Ansökan om bygglov för utvändig ändring av rad/kedjehus”. Det handlade om Barken 1, dvs paret Thorenius hus på Snickaregårdsvägen i Vargön. Ni vet, huset med ett svart tak…

Eftersom det finns väldigt många hus i området med svart tak (se kryssen på fotot) så markeras det aktuella huset med en ring.

När man laddar ner protokollet från kommunens hemsida upptäcker man att det inte står något om ärendet ”det svarta taket”… Det finns bara med på dagordningen. Vid ärendet finns det emellertid en röd asterisk – och längre ner på dagordningen förklaras asterisken med fet röd text:

“Avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida”

Det är GDPR-lagstiftningen som hindrar publicering. I Sverige är emellertid alla protokoll och beslut mm offentliga. Man kan därför begära ut protokollet och så får man det utskrivet och hemskickat, eller så hämtar man det i kommunhuset. Jag begärde ut protokollet och hämtade det i förra veckan.

TTELA har antagligen också hämtat ut protokollet, eller också har de fått all information via intervjuer. (Se TTELA “Politiker ville ge bygglov till svarta taket i Vargön – röstades ned”.)

Paret Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen år 2002. Det var ett rött hus med rött tak. Efter 14 år, 2016, byttes taket ut till svarta, blanka takpannor. Då skulle snön lättare glida av och dessutom hade Thorenius tänkt skaffa solpaneler, vilket de också gjorde. De skulle smälta bättre in mot ett svart tak. Den 11 december 2020, fyra år senare, upprättade byggnadsförvaltningen helt oväntat ett tillsynsärende. Kommunens byggnadsförvaltning menade att takbytet var en olovlig utförd åtgärd.

Den 31 oktober 2023 fattade byggnadsnämnden beslutet att paret Thorenius skulle:

“återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör.”

Thorenius skulle tvingas att betala upp mot ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna, ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Ett rött tak var enligt byggnadsnämnden och kommunens stadsarkitekt ett allmänt intresse…

Thorenius ansökte sent i höstas om att få bygglov i efterhand på det svarta taket:

“År 2016 i juli utförde jag Teresa Thorenius och Björn Thorenius byte av takkulör från rött tegelpannetak till svart betongpannetak Palema Candor färgkod: svart 020080 med hjälp av Svenska Byggruppen. Vi ansöker härmed om bygglov för denna förändring av takkulör.”

Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden ansökan:

“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”

Skälet för beslutet var:

“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan.”

Och så följer en längre bedömning. Den tänkte jag redogöra för i ett senare blogginlägg.

Byggnadsnämnden var oenig. Voteringen slutade 4-4. Som det brukar vara i Vänersborgs kommun så röstade de styrande partierna med tjänstepersonerna i förvaltningen.

Det var den socialdemokratiske ordföranden Benny Jonassons (S) utslagsröst som avgjorde… Eller om det nu var Sverigedemokraterna som avgjorde. Torbjörn Moqvist avstod nämligen från att rösta!! Moqvist banade därmed vägen för att de styrande partierna, och tjänstepersonerna, skulle få sin vilja fram.

Jag förstår inte Moqvist och Sverigedemokraterna. Eller de styrande partierna. Ett höghus och en domstolsbyggnad som totalt skiljer sig från Vänersborgs stadsbild och karaktär är ok, den totala bristen på enhetlighet på Holmängen är ok. Men ett litet hus i Vargön får inte ha ett svart tak… 

Det finns en hel del att säga om byggnadsnämndens beslut… Eller rättare sagt, det går att också att beskriva kortfattat. Det är sannolikt – OLAGLIGT!

Det finns en kommunallag som bland annat reglerar kommunens maktbefogenheter, de kommunala organens uppgifter, förtroendevalda och överklagande av kommunala beslut. I 4 kap 26 § står det:

”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Detta innebär ingen skyldighet att rösta för fler än ett förslag.”

På kommunens webbplats finns det dessutom en politisk ordlista. I den förklaras begreppet “avstå att rösta”:

“Vid beslut som avser myndighetsutövning mot enskild går det inte att avstå från att rösta.”

Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot enskild”. Eller som Chat GPT förklarar:

“Eftersom beslutet om bygglov innebär att det allmänna utövar makt över enskilda, faller det inom ramen för myndighetsutövning.”

Fast byggnadsförvaltningen formulerar det ännu tydligare i protokollet från byggnadsnämndens sammanträde. Thorenius ärende om det svarta taket publiceras inte – med motiveringen:

“Avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida”

Tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen, liksom ordförande Benny Jonasson (S), borde känna till skrivningarna i Kommunallagen. Även Torbjörn Moqvist (SD) som avstod. Men det formella ansvaret för det olagliga beslutet är självklart ordförande Jonassons.

Ärendet har överklagats till Förvaltningsrätten i Göteborg. Beslutet borde vara självklart, men har man haft med jurister att göra kan man aldrig vara säker…

Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?”.

==

Se tidigare blogginlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Juridik, Vargön

Sponsring 3: Öppenhet och transparens?

5 januari, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring”.

En läsare kommenterade blogginlägget “Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)”:

“Transparens, tydlighet och rättvisa är fortfarande inte ens godtagbar gentemot invånare, näringsliv och föreningsliv.”

Jag säger som alla förstår inte emot. Transparens och öppenhet är avgörande viktigt. Det spelar egentligen ingen roll vad som står i alla dokument om det inte omsätts i praktiken.

Men det kan ändå konstateras att ambitionen från kommunfullmäktige tycks vara att det ska fungera bra. I “Riktlinje för sponsring och donationer” står det bland annat:

“I kommunens verksamhet gäller att allas likhet inför lagen ska beaktas och saklighet och opartiskhet ska iakttas … Ett sponsorförhållande får därför inte vara utformat så att det ger anledning att ifrågasätta kommunen med avseende på kraven på objektivitet och likabehandling.”

Det här kallas objektivitetsprincipen. Den finns i Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar. Objektivitetsprincipen återkommer i en annan av kommunen policys, “Policy mot korruption, mutor och jäv”. (Det finns gott om policys, riktlinjer och regler i kommunen. Den här policyn har jag glömt bort när jag bloggat om objektivitetsprincipen, men den är å andra sidan en upprepning av lagen och JO-beslut.) I policyn slås objektivitetsprincipen tydligt fast. Det står:

“I kommunens verksamhet ska vi förhålla oss till gällande regelverk, att objektivitet och opartiskhet genomsyrar utövningen i våra uppdrag. … Annan hänsyn än de som ligger i uppgiften ska inte få påverka utförande, handläggning eller beslut i verksamheten. En anställd eller förtroendevald ska inte ens kunna misstänkas för att låta sig påverkas av ovidkommande önskemål eller hänsyn i sitt arbete.”

Policyn mot ”korruption, mutor och jäv” förpliktigar – “ska inte ens kunna misstänkas”…

 Det är viktigt att det finns “kontrollstationer” som granskar beslut och handlingar så att de överensstämmer med dokumentens fina målsättningar. I Axelssons och min motion (kan laddas ner här) föreslog vi att beslut om marknadsföring, evenemang och sponsring skulle:

“fattas av kommunstyrelsen eller kultur- och fritidsnämnden, och aldrig av en enskild tjänsteman eller förtroendevald.”

Axelsson och jag visste, precis som en stor del av föreningslivet, att det gick “rykten” om att fördelningen av bidragen inte riktigt följde policyn mot ”korruption, mutor och jäv”. Vi ville komma bort från detta, inte minst för dem som drabbades av ryktesspridningen. Det tyckte inte de styrande partierna. Det var nämligen viktigt att beslut kunde fattas snabbt… 

Nu finns det som jag ser det ingen som helst “kontrollstation”. Men å andra sidan, om det bara är kommunstyrelsens ordförande som fattar besluten kring marknadsföring, evenemang och sponsring så bör det vara tämligen lätt att kontrollera om det går rätt till. (I varje fall om det finns invånare som kollar kommunens diarier…) Men så är det antagligen inte. Det verkar även vara t ex tjänstepersoner inblandade som också fattar beslut…

Förra året fick jag, efter många om och men, en lista över alla bidrag som hade delats ut för 2023. (Se “Vilka föreningar sponsrar kommunen?”.) Och det var ju bra, men hur och var skulle en vanlig kommuninvånare eller föreningsmänniska själv kunna ta reda på dessa uppgifter? (Jag har blivit lovad att få en sådan lista för 2024 efter helgerna.)

Den enda “kontrollstation” som finns är allmänheten och då är det viktigt med öppenhet och transparens kring alla beslut om bidrag. I riktlinjen för sponsring uttrycks det på följande vis:

“Ett sponsorförhållande ska präglas av öppenhet och får inte arrangeras så att allmänhetens möjligheter till granskning försvåras.”

Det låter ju bra, men hur ska det kunna granskas och kontrolleras? I både policyn och riktlinjen för sponsring ska det ske på följande sätt:

“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”

Den öppenhet som ska prägla hela hanteringen av pengar och möjlighet för allmänheten att granska faller som jag ser det platt till marken. Ansåg verkligen fullmäktige att kommunen “präglas av öppenhet” när den hänvisar invånarna till att läsa alla nämnders verksamhetsberättelser för att få information? Uppenbarligen…

Som jag ser det är hänvisningen till nämndernas verksamhetsberättelser snarast ett sätt att dölja t ex ett sponsorförhållande – tillgången till information försvåras. Det är ju faktiskt så att inte ens alla politiker läser alla nämnders verksamhetsberättelser. Om man sedan tar det ett steg vidare. Vad ska en läsare av en verksamhetsberättelse göra om hen upptäcker någon tveksamhet eller felaktighet? Ska personen överklaga till förvaltningsrätten? Antagligen har ett beslut om sponsring eller bidrag vid det tillfället redan vunnit laga kraft… 

I dokumentet “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde” står det inget om uppföljning och utvärdering.

Offentlighet och transparens är nödvändigt för att, som Axelsson och jag uttryckte det i motionen:

“allmänheten upplever att likabehandlingsprincip råder vad gäller behandling av kommunens samtliga klubbar/föreningar/eventarrangörer både på ”grundnivå” och på elitnivå.”

Som sagt, i mina ögon måste alla avtal och beslut om bidrag vara öppna och offentliga och lätta att få tillgång till. Men det tyckte alltså inte de styrande – och Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet brydde sig inte. De lade ner sina röster.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa på kommunfullmäktige, den 7 februari 2024, när beslutet togs (se “KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”):

“Dom avtal som skrivs kring sponsring och dom andra bitarna, dom är tillgängliga som allmänna handlingar. Dom finns tillgängliga för dom som behöver dom.”

När jag påstod att så inte var fallet (vilket jag visade, se länken ovan) påstod Benny Augustsson (S) ordagrant från talarstolen att jag saknade:

”fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation”

Så kan det argumenteras i kommunfullmäktige…

Det är inte bara när det gäller offentlighet och transparens som det finns brister i de styrande dokumenten. I riktlinjerna för sponsring står det att:

“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”

Det är allt som står om uppföljning och utvärdering. I ”Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag” står det inte något om detta.

Det här är alldeles för vagt och otydligt. Det saknas formella krav på hur uppföljning och utvärdering ska gå till. Det innebär som jag ser det en betydande svaghet och brist vid en analys av effekterna av hur föreningar har använt skattebetalarnas pengar. Hur kan kommunen veta att de olika ekonomiska bidragen har uppnått sitt syfte? I både policyn och riktlinjen slås det fast att:

“sponsringen ska ge Vänersborgs kommun ett mervärde i form av stärkt varumärke”

Hur får man reda på detta om det inte görs någon formell och ordentlig utvärdering?

Sådana här uppföljningar och utvärderingar borde också offentliggöras på kommunens hemsida.

Till sist.

Diskussionerna utifrån Axelssons och Kärvlings motion kring de kommunala bidragen gällande marknadsföring, evenemang och sponsring har lett till att kommunen har publicerat information på hemsidan. Det går att komma till denna information dels via fliken “Uppleva och göra” och dels “Näringsliv och arbete”.

Informationen finns på sidan med titeln “Evenemangsstöd”. Här finns det mesta en förening behöver veta om de olika bidragen för att kunna formulera en ansökan. På sidan “Ansökan om Evenemangs- och marknadsföringsbidrag eller sponsring” får man en sammanfattning om de olika bidragen och på sidan finns det även en stor grön “knapp” för att starta en e-tjänst. Med e-tjänsten kan man direkt på skärmen skriva och skicka in sin ansökan.

Ända sedan Axelsson och jag lämnade in vår motion 2016 har frågan kring sponsrings-, evenemangs- och marknadsföringsbidrag dykt upp med jämna mellanrum. Flera beslut om återremiss har tagits, men de utredande tjänstepersonerna ändrade nästan inga av de ursprungliga skrivningarna. Jag blev aldrig nöjd och lade varje gång ärendet kom upp i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige ner ganska mycket tid på att få en majoritet med mig för bättre, eller om man vill vara snäll, ännu bättre, riktlinjer och regler. Jag misslyckades.

Med detta konstaterande avslutar jag denna bloggserie. Jag återkommer när jag får mer information. Jag väntar ju svar från kommunen om vilka klubbar och föreningar som har fått sponsrings- och andra bidrag under 2024.

Anm. Det kan vara värt att läsa kommentarerna till de olika blogginläggen om sponsring och marknadsföring. Det finns uppenbarligen fortfarande en hel del missnöje kring kommunens sätt att sköta bidragen.

PS. Det finns både en policy och en riktlinje om “Policy mot korruption, mutor och jäv”. Här kan man ladda ner policyn och här riktlinjen.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:Juridik, marknadsföring, sponsring