Arkiv
En gång till om sponsring
Marknadsföring och sponsring har varit lite av en följetong i denna blogg de senaste åren. Det började redan 2016 när Jonathan Axelsson (M) och Stefan Kärvling (V) skrev en motion med rubriken “Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Se “V och M skriver gemensam motion”.)
De regler som styrde kommunens hantering av marknadsföringsbidrag, evenemangsbidrag och sponsring var otydliga eller saknades helt. Bidragen och dess fördelning var på många sätt öppna för godtycke. 
Motionen ville att kommunen skulle bringa ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de kommunala bidragen (pengarna) fördelades och användes.
Motionen vandrade sedan både runt och fram och tillbaka i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Inte förrän 7,5 år senare, den 7 februari 2024, begravdes den slutligen när kommunfullmäktige antog policy och riktlinjer för sponsring och donationer.
De policies, riktlinjer och regler, som antogs av de styrande partierna och som gäller nu, är fortfarande otydliga och ofullständiga. Det handlar bland annat om frågor som vad är skillnaden mellan marknadsföringsbidrag, sponsring och evenemangsbidrag, vem kan få de olika bidragen och till vad och varför, vem eller vilka på kommunen får bevilja de olika bidragen, hur tillgodoses transparens och offentlighet och hur ska bidragen redovisas och kontrolleras osv.
De antagna dokumenten håller, som jag ser det, fortfarande dörrarna öppna för godtycke eller, i värre fall, missbruk och vänskapskorruption. (Se “Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)”.) Det är tur att Vänersborgs kommun just nu har politiker och tjänstepersoner som är ärliga, rättvisa och måna om att behandla alla kommuninvånare, föreningar och organisationer etc lika. Men blotta misstanken att det skulle kunna vara annorlunda är ett skäl för att nuvarande regelverk inte är tillräckligt.
De styrande partierna höll emellertid med Benny Augustsson (S) när han vid beslutet i kommunfullmäktige i februari förra året menade att (se “KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”):
“Dom avtal som skrivs kring sponsring och dom andra bitarna, dom är tillgängliga som allmänna handlingar. Dom finns tillgängliga för dom som behöver dom.”
Augustsson menade att detta var fallet till och med innan de nya dokumenten antogs… Men det var inte sant. I kommunfullmäktige berättade jag att jag hade begärt ut uppgifter om vilka föreningar som sponsrades och hade trots påminnelser inte fått ut uppgifterna fast det hade gått ett helt år(!). Det har blivit bättre efter debatten och beslutet i fullmäktige. Det blev nog lite pinsamt…
Den offentlighet och tillgänglighet till allmänna handlingar som Augustsson (S) talade om innebär att allmänheten ska ha tillgång till och kunskap om kommunens diarium. I diariet ska intresserade invånare regelbundet kunna studera vilka handlingar om sponsring och andra bidrag som registreras. Och sedan begära ut dessa. Blir det för många sidor kostar det dock en slant. Allmänheten skulle även kunna ringa eller maila till kommunen och begära ut listor och sammanställningar på de olika bidragen. Det sistnämnda var dock en service som bara politiker kunde räkna med. Det sägs vara annorlunda från och med i år.
Jag tror att det i praktiken är svårt eller omöjligt för en vanlig kommuninvånare att hålla koll på vilka föreningar och organisationer som får sponsring och andra bidrag i och av kommunen. 
Men som tur är har både policyn och riktlinjen för sponsring hittat nyckeln som säkrar offentlighet och transparens…
“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”
Så står det i policyn och riktlinjen. Och det är ju fantastiskt, kommunala verksamhetsberättelser är ju allmänt lästa och studerade… Det betyder hur som helst att allmänheten vid nästkommande års början kan läsa alla verksamhetsberättelser, och där ska alltså all beviljad sponsring och alla bidrag med tillhörande uppföljning och utvärdering redovisas.
På kommunstyrelsens senaste sammanträde i februari 2025 godkändes verksamhetsberättelsen för 2024. I den står emellertid ingenting om
“beviljad sponsring och bidrag”… Det står bara:
“Under året har webbsida med digital ansökan om sponsring, marknadsförings- och evenemangsbidrag lanserats som en följd av beslutade styrdokument.”
Och det är ju trevligt att den i praktiken avslagna motionen förde något gott med sig, men var är redovisningen som också skulle vara en följd av “beslutade styrdokument”? Det tycks inte som om styrdokumenten följs… Eller att de bara följs när det passar.
Det finns inte heller i kultur- och fritidsnämndens verksamhetsberättelse något om “beviljad sponsring och bidrag”. Där står det bara att föreningsbidragen har genomgått en översyn. Men föreningsbidrag är något helt annat. Å andra sidan så tror jag inte att kultur- och fritidsnämnden sponsrar några föreningar.
Det kan också nämnas att i dokumentet “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde” står det inget om varken uppföljning och utvärdering eller verksamhetsberättelser. Det gör det naturligtvis ännu svårare att kontrollera hur, hur mycket och till vem dessa kommunala bidrag fördelas. 
Det står däremot följande i kommunstyrelsens verksamhetsberättelse:
“Vi stöttar evenemang som bidrar till ett levande centrum, ex Lilla Paris Open och Food Court på Fisktorget under Diggiloo-helgen.”
Det står dock inget mer, inget om hur mycket pengar det handlade om eller om uppföljning och utvärdering. Boende i Vargön, Frändefors och Brålanda noterar säkerligen att det handlar om ett “levande centrum”, dvs Vänersborgs stadskärna…
En förklaring till varför det inte står något i verksamhetsberättelserna skulle ju kunna vara att det inte har beviljats någon “sponsring och bidrag” under 2024. Men så är inte fallet. Jag frågade efter en sammanställning över de utbetalade evenemangs- och marknadsföringsbidrag 2024 samt beviljad sponsring. Och visst, det fick jag.
Den första tabellen visar evenemangs- och marknadsföringsbidrag:
Tabellen är uppdelad i två, den översta visar “ansökan via systemet” (det betyder via kommunens hemsida) och den undre “ansökan innan systemet”. Under denna tabell finns det några kommentar:
“Under 2024 har det införts en ny rutin med en digital ansökan av sponsring, evenemang- och marknadsföringsbidrag via vanersborg.se.
Vissa evenemang har sedan tidigare fleråriga avtal utan ansökningar.
Kommentar om marknadsföringsköp för ex. Aqua Blå redovisas ej som bidrag, utan är alternativ till/ersätter annonser eller annan marknadsföring.”
Sedan följer en tabell om sponsring under 2024:
Min uppfattning är att samtliga de föreningar som har fått stöd, och även den som fick avslag, gör fantastiska insatser för framför allt kommunens ungdomar. Det finns inget tvivel om den saken. 
Det är emellertid noterbart att inga föreningar från Brålanda, Frändefors eller Vargön finns med på listan. De gör också fantastiska insatser för ungdomarna. Jag vet inte om dessa föreningar har ansökt eller om de helt enkelt inte uppfyller de uppsatta kriterierna… Det kanske är svårt att göra det när det till stor del verkar handla om bidrag för att marknadsföra Vänersborgs centralort.
Kommunen har alltså fördelat pengar i form av evenemangs- och marknadsföringsbidrag och sponsring under 2024 utan att detta framgår av några verksamhetsberättelser. Då kan man undra vilka möjligheter kommuninvånarna har att kontrollera vad som händer med deras skattepengar och hur kommunen följer kraven på likabehandling, offentlighet, öppenhet och transparens.
Jag är en av dem som regelbundet letar efter handlingar i kommunens diarier. Det är dock svårt att få en överblick och en helhetssyn på dessa utbetalningar av bidrag. Det händer faktiskt ibland också i diariet, rent generellt, att handlingar diarieförs någon eller några veckor efter att de har inkommit eller expedierats. Men då diarieförs de på rätt datum. Det betyder att den som inte går tillbaka några veckor i diariet helt enkelt missar dessa handlingar…
Det är synd att de styrande partierna inte ansåg att det var särskilt viktigt att bringa ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de kommunala bidragen (pengarna) fördelas och används. Som det stod i motionen. Och att Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet inte brydde sig utan lade ner sina röster när motionen slutbehandlades.
Vänersborgs kommun producerar och beslutar om massor med bra dokument; policys, strategier, riktlinjer, program, regler osv.
I “Riktlinje för sponsring och donationer” står det bland annat:
“I kommunens verksamhet gäller att allas likhet inför lagen ska beaktas och saklighet och opartiskhet ska iakttas … Ett sponsorförhållande får därför inte vara utformat så att det ger anledning att ifrågasätta kommunen med avseende på kraven på objektivitet och likabehandling.”
Men vad är dokumenten värda om de inte omsätts i praktiken? Eller att allmänheten inte kan kontrollera om de faktiskt gör det eller inte…?
===
De senaste blogginläggen om sponsring och bidrag:
”Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)” – 28 december 2024
”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)” – 29 december 2024
”Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)” – 1 januari 2025
”Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring” – 3 januari 2025
”Sponsring 3: Öppenhet och transparens?” – 5 januari 2025
Beslut om Folkets hus överklagat
Historien med kommunen och Folkets Hus-föreningen om Kulturhuset har varit lång, seg och omständlig. Det är därför inte helt lätt att på ett enkelt sätt sammanfatta det som har hänt. Niklas Johansson på TTELA gjorde ett bra försök i en artikel (se TTELA “Folkets hus kan bli kvar i Kulturhuset i Vänersborg”) liksom TTELA:s
ledarskribent Karl af Geijerstam (se “Beslutet om Kulturhuset kan kosta Vänersborg miljoner”). Jag ska inte ge mig på någon egen historieskrivning utan tänkte återge kultur- och fritidsförvaltningens sammanfattning till ledamöterna i kultur- och fritidsnämnden inför sammanträdet den 28 januari:
“Samhällsbyggnadsnämnden har sagt upp Folkets Hus Vänersborgs ekonomiska förenings (Föreningen) hyreskontrakt i Kulturhuset per den 31 mars 2025. Föreningen har under hösten 2024 vänt sig till Hyres- och arrendenämnden för ett avgörande.
Kultur- och fritidsnämnden gav den 21 maj 2024 förvaltningen i uppdrag att gå ut på offentlig upphandling av driften av verksamhet i Kulturhuset, med ett förtydligande av beslutet 29 okt 2024.
Kultur- och fritidsnämnden gav den 26 november 2024 förvaltningen i uppdrag att utreda möjligheterna för föreningslivet att kunna hyra in sig i Kulturhuset fram tills ny, upphandlad, leverantör kan ta över drift av verksamheten. Förvaltningen har, i enlighet med uppdraget, föreslagit en möjlig organisering av tillfällig drift i Kulturhuset. Dock ger kommunens anlitade advokatfirma beskedet att kommunen inte har tillträde till lokalerna så länge tvist i Hyres- och arrendenämnden pågår. En tvist som avser samhällsbyggnadsförvaltningens uppsägning av Föreningens hyresavtal och som inte är kultur- och fritidsnämndens ärende. Det är i dagsläget oklart hur lång den processen kan bli tidsmässigt.
Förvaltningens fortsatta bedömning är att kommunal drift är den mest lämpliga driftsformen för en icke-vinstdrivande och offentligt finansierad kulturverksamhet. Upphandlingsförfarandet och rättsprocessen i Hyres- och arrendenämnden kommer att ta tid. För att undvika mindre bra provisoriska lösningar och eventuellt stängning av huset över längre tid, finns möjlighet för nämnden att diskutera det mest lämpliga alternativet för drift av verksamhet i Kulturhuset, utifrån de förutsättningar som vi nu känner till.”
På sammanträdet fattades inga beslut utan kultur- och fritidsnämnden fick information och, antar jag, diskuterade frågan. Den 14 februari sammankallades nämnden till ett extra sammanträde. Det var endast ett ärende på dagordningen – “Förlängning av avtal om evenemangs- och teaterverksamhet i Kulturhuset”.
Inför sammanträdet gav tjänstepersonerna i förvaltningen följande sammanfattning till politikerna:
“Nämnden har tagit del av den pågående hyrestvisten mellan Folkets Hus föreningen (föreningen) och Samhällsbyggnadsförvaltningen om hyra av lokaler i Kulturhuset i Vänersborg. Hyresnämnden gav den 22 januari 2025 parterna i uppdrag att finna en lösning inom två månader.
Om ingen lösning kan nås riskerar kommunen att stå med ett tomt Kulturhus under minst 1 år framöver. Det innebär ett stort avbräck i kulturlivet i kommunen, då ingen aktör eller förening kan hyra scener eller lokaler under pågående tvist. Kommunen riskerar också stora skadestånd på grund av hyrestvisten med Folkets Hus föreningen om den inte löses.
Därför är det i detta läge det mest rimliga att föreningen får ett förlängt avtal om evenemang- och teaterverksamhet med kultur- och fritidsnämnden och att föreningen därmed häver hyrestvisten. Då kan upphandlingsprocessen återupptas och kommunen kan ha en långsiktig lösning av verksamheten från 2026-04-01.
Ett förlängt avtal med föreningen om teaterverksamhet innebär att kultur-och fritidsnämnden förlänger hyresavtal för teatern med samhällsbyggnadsnämnden, under samma tid.”
Det blev ett kort möte, det tog enligt protokollet endast 15 minuter. Beslutet blev efter votering:
“Kultur- och fritidsnämnden beslutar att förlänga pågående avtal med Folkets Hus Vänersborg ekonomiska förening avseende evenemang- och teaterverksamhet i Kulturhuset med följande justeringar:
- Avtalsperiod 2025-04-01 till 2026-03-31
- Samma nivå på ersättning som tidigare period, dvs 3.483.000 kr
- Avtalet undertecknas av ordförande för nämnden
- Avtalet förlängs och tecknas under förutsättning att överenskommelse sker med Folkets Hus föreningen om att avsluta pågående hyrestvist.”
De styrande partierna S+C+KD fick tillsammans med V majoritet. Två M- och två SD-ledamöter röstade nej till förslaget. De som ville avslå förslaget (M+SD alltså) reserverade sig enligt protokollet inte mot beslutet men lämnade en så kallad protokollsanteckning. Den hade följande lydelse:
” Vi, M & L och SD tar bestämt avstånd från styrets (S, C och KD, med stöd av V) agerande i detta ärende, med hänvisning till förvaltningens utredning och externt juridiskt utlåtande.
Köp av tjänst, i offentlig verksamhet av denna storleksordning (3.483.000 kr) ska upphandlas.
Genom att förlänga det uppsagda avtalet försätter man inte bara nämndens ledamöter och ersättare i en svår sits, utan tvingar förvaltningens tjänstemän att eventuellt agera olagligt och riskerar att dra in kommunen i en anmälan till Konkurrensverket.”
Det ligger nog en hel del i Karl af Geijerstams analys i TTELA när han ger båda sidorna både rätt och fel. (Se “Beslutet om Kulturhuset kan kosta Vänersborg miljoner”.) Geijerstam menar att kultur- och fritidsnämnden var tvungen att fatta beslutet att förlänga kontraktet för att inte Kulturhuset skulle stå tomt. Samtidigt har även oppositionen rätt fortsätter han:
“Beslutet innebär att man förlänger det avtal som strider mot EU:s konkurrensregler.”
Nu vet jag i och för sig inte om avtalet gör det, även om det kan misstänkas. Men vi får så småningom antagligen svar på den frågan. Igår letade sig nämligen en handling in i kommunens diarium – “Överklagan. Mål 2023/98”. Det var en invånare i Brålanda som överklagade kultur- och fritidsnämndens beslut.
“Överklagan gäller om man får skriva nytt avtal utan offentlig upphandling över 700.000:- och i och med det förlänga ett gammalt avtal som redan det borde vara olagligt. Det nya avtalet innebär att föreningen får 3.483.000 kr vilket är flera gånger över 700.000:-”
Överklagan är ställd till Förvaltningsrätten i Göteborg. Jag vet inte om det är rätt instans, men det ger sig. Är det fel meddelar Förvaltningsrätten säkerligen det ganska så omgående.
Kommunen har ställt till det för sig och det skulle kunna bli en dyrbar läxa. Kultur- och fritidsnämnden har därför hamnat i en svår situation. Det vore av den orsaken synd om nämndens beslut skulle upphävas eller olagligförklaras på något sätt. Resultatet skulle nämligen kunna bli ett kulturhus utan aktiviteter – ett tyst och tomt hus.
Det skulle ingen i Vänersborg tjäna på.
Det svarta taket 3: Bedömningen
Fortsättning på inlägget “Det svarta taket 2: Enhetlighet?”.
Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden paret Thorenius ansökan om bygglov i efterhand. Byggnadsnämnden gav alltså inte bygglov. Det svarta taket skulle tas bort och det röda återställas.
Byggnadsnämnden var inte enig i beslutet. Det blev 4-4 och en ledamot avstod. Det innebar att ordförande Benny Jonasson (S) avgjorde ärendet med sin utslagsröst.
Det berättas att beslutet föregicks av en intensiv debatt. 
Även tjänstepersonerna sägs ha deltagit mycket aktivt. I de nämnder som jag deltar och har deltagit i skiljer man tydligt på de olika rollerna. Det är politikernas roll att diskutera politik, och fatta beslut.
På sammanträdet hade ett argument för att avslå bygglovsansökan varit att byggnadsförvaltningen hade sagt nej till ett annat takbyte i området, från rött till svart. Och hur skulle det då se ut om nämnden gav Thorenius bygglov för ett likadant takbyte…?
”Nej-et” till förfrågan om byte av takfärg har bekräftats av ordförande Jonasson (S). Det framgick av ett citat i TTELA (se “Politiker ville ge bygglov till svarta taket i Vargön – röstades ned”). Jonasson sa:
“Andra i området har frågat innan om de får byta taktegel och de har fått nej.”
Eftersom denna fråga inte har varit uppe i nämnden tidigare måste det således ha varit tjänstepersoner i byggnadsförvaltningen som har sagt nej. Men politikerna i byggnadsnämnden har inte delegerat rätten att avslå bygglovsansökningar till någon tjänsteperson i förvaltningen… Det är ett beslut som politikerna i nämnden ska fatta. (Det finns fler aktuella exempel på när byggnadsförvaltningen meddelar “nej till bygglov”, bland annat i Sikhall. Men det får bli ämnet i ett kommande inlägg.)
Skälet till byggnadsnämndens beslut om att inte bevilja bygglov för Thorenius var:
“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan.”
Och så följer en längre bedömning. Jag nämnde några formuleringar ur denna bedömning i det förra inlägget. (Se “Det svarta taket 2: Enhetlighet?”.) Här tänkte jag återge övriga motiveringar.
Det kan först vara värt att upprepa att det enligt nämnden bara tycks vara takens färg som bestämmer enhetligheten. Husfasadernas färg spelar ingen roll trots att de, som nämnts, är mycket varierande. Det finns fasader i blått, gult, brunt, grönt och vitt. Detta kommenteras i ett avsnitt i bedömningen:
“De 29 kedjehusen har ursprungligen byggts med en aluminiumfasad på bottenvåningen – troligen i närmare vit kulör – och med gavelspetsarna i stående träpanel med troligen skiftande kulörer som brunt, gult och blått.”
I ett yttrande inför byggnadsnämndens beslut den 31 oktober 2023 skrev stadsarkitekten:
“Alla hus har ursprungligen varit identiska bland annat i volym, fasadgestaltning och takform.”
Och stadsarkitekten fortsatte:
“Oklart är vilka fasadkulörer som har varit ursprungliga men sannolikt är att alla hus från början har varit täckta med röda lertegelpannor.”
Jag fick ett foto från en mycket lokalhistoriskt kunnig person på Facebook:
I förgrunden syns Vargöns gamla bandybana vid Sandgärdet och i bakgrunden ser man husen på Lugnets väg och Snickaregårdsvägen. Thorenius hus nr 22 är markerat med en pil. Fasaderna på de yttre husen i området var grå/vita.
Där ser man. Det är inte alltid lätt att vara stadsarkitekt eller tjänsteperson. Det man emellertid aldrig får glömma är att svårigheten eller omöjligheten att få fram relevant och viktig information/fakta kan innebära att de beslut som fattas blir felaktiga. Och det i sin tur kan få stora negativa konsekvenser för den enskilde. Därför finns det kanske situationer, även i byggnadsförvaltningen och nämnden, där man hellre borde fria istället för att fälla…
Enligt samma källa på Facebook var husen innanför det inringade området (se den röda linjen på fotot) röda från början. Med andra ord, hela områdets karaktärsdrag har ändrats från det husen ursprungligen byggdes. Byggnadsnämnderna i Västra Tunhem/Vänersborg har under åren alltså helt struntat i:
“krav på varsamhet vid ändring och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap”
Ja, det vill säga ända fram till den nuvarande byggnadsnämnden tillsattes efter valet 2022… Och då gäller det ett hus…
TTELA hade häromveckan en artikel om den nya domstolsbyggnaden som är under uppförande. (Se TTELA “Nya tingsrätten i Vänersborg väcker starka känslor”.) Den väcker på sina håll starka känslor och det vällde in kommentarer, som totalt ratade utseendet skriver TTELA. Och citerade Facebookgruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare”:
- ”Fulaste hus jag sett någonsin…ser ut som en utomhus toalett!! Elisabeths port är nästan lika fult…vad sjutton gör ni med våran fina stad??”
- ”Hur tänkte de?.. Anskrämligt!”
- ”Fruktansvärt fult hus”
- ”Kan inte bli fulare än såhär…Verkligen en skam…”
Kommunens stadsarkitekt Martin Staude uttalade sig i TTELA (se “Nya tingsrätten i Vänersborg väcker starka känslor”):
“Det går inte att få alla nöjda. Det kan inte heller vara målet att göra alla nöjda.”
Nä, målet är inte att göra alla nöjda. Däremot är det tydligen avgörande viktigt att stadsarkitekten själv och 4-5 ledamöter i byggnadsnämnden blir nöjda. Sedan får alla andra kommuninvånare tycka vad de vill. Det kan ju som sagt inte vara målet att göra andra nöjda…
Det räknades upp flera lagparagrafer i nämndens bedömning för avslag av bygglovet. Det är självklart viktigt att lagen följs. Lagparagraferna i beslutet handlade emellertid om vad som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan (PBL 2 kap. 6 §) samt karaktärsdrag och att ta till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden (PBL 8 kap. 17 §). Det är helt klart bedömningsfrågor. Fyra ledamöter i byggnadsnämnden, och stadsarkitekten, hade en bedömning, de fyra andra ledamöterna en annan. Vem satt inne med den rätta bedömningen? Ordförande Benny Jonasson (S) med sin utslagsröst?
Jag tycker inte att enskilda politikers personliga bedömning ska avgöra ärenden som innebär sådan påverkan på enskilda kommuninvånare, inte minst ekonomiskt. Det är fel att subjektiva tyckanden och värderingar ska vara utslagsgivande. Särskilt i ärenden där det finns många argument för motsatta bedömningar…
Alldeles för ofta får jag också en känsla av att Vänersborgs kommun i sin myndighetsutövning inte behandlar alla kommuninvånare lika. Jag hoppas att jag har fel. Det kanske bara handlar om någon slags prestige…
==
Se tidigare blogginlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
- ”Det svarta taket 1: Olagligt beslut?” – 3 februari 2025
- ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?” – 5 februari 2025
- ”Det svarta taket 3: Bedömningen” – 6 februari 2025
Det svarta taket 2: Enhetlighet?
Det har pratats en del efter mitt förra blogginlägg. (Se “Det svarta taket 1: Olagligt beslut?”.) Flera har hört av sig, till och med några i byggnadsnämnden. Och det trots att andra personer i nämnden tydligen har sagt att man inte ska läsa mina blogginlägg, eftersom de inte är att lita på – det är bara Kärvlings egna åsikter…
Det kanske var ordförande Benny Jonasson (S) som sa det… Inte vet jag, men enligt uppgifter i TTELA, om man ska tro på TTELA:s källa, har ordförande Jonasson sagt att han inte hade läst alla handlingar. (Se TTELA “Politiker ville ge bygglov till svarta taket i Vargön – röstades ned”.) Paret Thorenius kopierade faktiskt mina tre första blogginlägg (se länkar nedan) och bifogade dem i sitt yttrande till nämnden inför behandlingen och beslutet den 21 januari. Mina tre blogginlägg ingick alltså, utan min vetskap (men det var självklart okej), i byggnadsnämndens beslutsunderlag. Politikerna bör självklart läsa motpartens yttrande innan de fattar beslut. Särskilt beslut som kan få stora konsekvenser för enskilda kan man kanske tycka….
Det verkar som om det har funnits en viss förvirring kring vad det stod i detaljplanen om området i Vargön. Stod det att husen på Snickaregårdsvägen i Vargön skulle ha röda tak? Det faller egentligen lite på sin egen orimlighet. Snickaregårdsvägen är längre än den del som nämnden lyfter fram i underlaget. Vägen fortsätter och det är flera hus på båda sidor om den som faktiskt har svarta tak. (Se kryssen på bilden. Den vita pilen pekar på Thorenius hus.)
Det kan tilläggas att husfasaderna inte heller är enhetliga. I området, och även på Snickaregårdsvägen, finns det fasader i bland annat blått, gult, brunt, grönt och vitt.
Detaljplanen för det aktuella området är från 1988. På den tiden kallades detaljplanerna för “stadsplaner”. Stadsplanen från 1988 hade följande utseende för området kring Snickaregårdsvägen i Vargön. (Jag har satt dit kryssen. Rött kryss=Thorenius hus. Svarta kryss: de två grannhusen i “raden” som också har svarta tak.)
Kvarteret där Thorenius hus ligger kallas “Barken”. Det har beteckningen “BS I”. “BS” betyder:
“Bostäder, sammanbyggda hus”
Den romerska siffran “I” innebär:
“På med romersk siffra betecknat område får byggnad uppföras med högst det antal våningar som siffran anger.”
Det är detaljplanerna som bestämmer var byggnader får placeras, hur stora de får vara och vilken typ av verksamhet som får bedrivas där. De är juridiskt bindande. I stadsplanen från 1988 finns inga bestämmelser för takfärg, eller fasadfärger, i området. Det är viktigt att komma ihåg det.
I underlaget till byggnadsnämndens sammanträde den 21 januari skrev förvaltningen:
“Den berörda byggnaden (Thorenius hus; min anm) är den första i en rad av 7 kedjehus som i sin tur är en av fyra rader med sammanlagt 29 kedjehus längs med Snickaregårdsvägen, Lugnets väg och Nygårdsvägen som byggdes på 1960-talet i lika volymer och enhetlig gestaltning. Kedjehusen har väl synliga branta takfall i rött taktäckningsmaterial och ramar in ett område med ytterligare bostadshus från samma tidsepok men med flackare oenhetliga tak.”
Flygfotot ovan är från 1960. Det är inte helt lätt att se detaljer, men man ser att det är ett område som omges av fyra rader med hus som ser likadana ut avseende takfärg precis som byggnadsförvaltningen skrev. Faktum är att på fotot ser även husen i området innanför ytterraderna tämligen lika ut. 
Det är nästan så att man kan tro att alla hus och hustak var likadana i hela området, trots att förvaltningen skrev att taken var ”oenhetliga”.
Så här ser samma område ut idag (se foto nedan). Det kan noteras att hustaken på en av raderna (vid Baståvägen, längst upp till höger) inte längre är enhetliga. Flera av hustaken i raden, åtminstone fem, är svarta. Området innanför raderna är färgmässigt inte alls enhetligt längre. Väldigt många hustak är svarta. Det finns faktiskt fler svarta än röda tak. Och jag noterar också att i stort sett samtliga tak på garagen är svarta, även i raderna i ytterkanterna. Nämnden har ju faktiskt inte talat om att garage ska vara undantagna ”kravet” på röda tak…
Området såg i stort sett ut så här när Thorenius bytte färg på sitt tak år 2016.
Förvaltningen har uppenbarligen brutit ut de hus som finns på tre (inte fyra!) av raderna, som “ringar in” området. Husen innanför tillhör i nämndens värld inte området. Det är lätt att få intrycket att 
byggnadsnämndens avgränsning sker på tämligen godtyckliga grunder. Sedan kan vi också konstatera att två av grannhusen till Thorenius hus strax utanför den ena av nämndens definierade rader har svarta tak – se foto. (Väderstrecken är omvända jämfört med de andra fotona.)
Det är svårt att se att det finns någon enhetlighet alls vad gäller takfärgen i området. Men visst har hustaken i de definierade raderna tegelfärgade tak, Nygårdsvägen-Lugnets väg- Snickaregårdsvägen. I varje fall om man alltså räknar bort den 4:e raden – husen och hustaken på Baståvägen… Och denna av kommunen kallade enhetlighet i hela området förstörs av Thorenius svarta tak… I varje fall halva skulle man kunna säga. En stor del av det svarta taket är svart också på grund av de svarta solcellspanelerna… (Som inte behöver bygglov.)
Husen i området med svart tak är markerade med kryss.
Jag har således svårt att förstå hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ser på området. Hur valde nämnden ut vilka hus som hörde ihop och vilka som inte tillhörde området? Och hur ändrade det svarta taket på Thorenius hus “områdets karaktär”?
I beslutet skrev byggnadsnämnden:
“Bedömningen är – som i tidigare tillsynsärendet – att ändringen till svart takkulör innebär att byggnadens yttre utseende påverkas avsevärt samt att dess karaktärsdrag ändras. Den avvikande svarta takkulören strider mot plan- och bygglagens krav på varsamhet vid ändring (8 kap. 17 § PBL) och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap (2 kap. 6 § PBL).”
När jag läser “hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan” går mina tankar återigen till Elisabeths Port och domstolsbyggnaden i Vänersborg… Och då kanske det är läge att citera några kloka ord
i Matt 23:24:
“Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.”
De flesta kommuninvånare har sannolikt inte varit i det beskrivna området och kanske aldrig kommer att åka dit. Men flera har säkerligen åkt mellan bergen någon gång, möjligtvis till Vänersnäs och Gardesanna. Och då skrev byggnadsnämnden:
“Medan fasaderna under tiden har förändrats har den röda takkulören bevarats på alla 29 hus. Detta är ett viktigt bevarat gemensamt karaktärsdrag på kedjehusen som förutom på de ovan nämnda gatorna även är synliga från den vältrafikerade Lilleskogsvägen.”
Så här kan det se ut från Lilleskogsvägen när man tittar mot det aktuella området:
Lägger man märke till Thorenius svarta tak och att det bryter enhetligheten?
Och om det gör det – hur viktigt är det på en skala…?
Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket 3: Bedömningen”.
==
Se tidigare blogginlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
- ”Det svarta taket 1: Olagligt beslut?” – 3 februari 2025
- ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?” – 5 februari 2025
- ”Det svarta taket 3: Bedömningen” – 6 februari 2025
Det svarta taket 1: Olagligt beslut?
Förra måndagen offentliggjordes protokollet från byggnadsnämndens sammanträde den 21 januari. Protokollet lades ut på kommunens hemsida. I ärendelistan fanns ärendet BN § 7 – “Ansökan om bygglov för utvändig ändring av rad/kedjehus”. Det handlade om Barken 1, dvs paret Thorenius hus på Snickaregårdsvägen i Vargön. Ni vet, huset med ett svart tak…
Eftersom det finns väldigt många hus i området med svart tak (se kryssen på fotot) så markeras det aktuella huset med en ring.
När man laddar ner protokollet från kommunens hemsida upptäcker man att det inte står något om ärendet ”det svarta taket”… Det finns bara med på dagordningen. Vid ärendet finns det emellertid en röd asterisk – och längre ner på dagordningen förklaras asterisken med fet röd text:
“Avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida”
Det är GDPR-lagstiftningen som hindrar publicering. I Sverige är emellertid alla protokoll och beslut mm offentliga. Man kan därför begära ut protokollet och så får man det utskrivet och hemskickat, eller så hämtar man det i kommunhuset. Jag begärde ut protokollet och hämtade det i förra veckan.
TTELA har antagligen också hämtat ut protokollet, eller också har de fått all information via intervjuer. (Se TTELA “Politiker ville ge bygglov till svarta taket i Vargön – röstades ned”.)
Paret Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen år 2002. Det var ett rött hus med rött tak. Efter 14 år, 2016, byttes taket ut till svarta, blanka takpannor. Då skulle snön lättare glida av och dessutom hade Thorenius tänkt skaffa solpaneler, vilket de också gjorde. De skulle smälta bättre in mot
ett svart tak. Den 11 december 2020, fyra år senare, upprättade byggnadsförvaltningen helt oväntat ett tillsynsärende. Kommunens byggnadsförvaltning menade att takbytet var en olovlig utförd åtgärd.
Den 31 oktober 2023 fattade byggnadsnämnden beslutet att paret Thorenius skulle:
“återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör.”
Thorenius skulle tvingas att betala upp mot ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna, ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Ett rött tak var enligt byggnadsnämnden och kommunens stadsarkitekt ett allmänt intresse…
Thorenius ansökte sent i höstas om att få bygglov i efterhand på det svarta taket:
“År 2016 i juli utförde jag Teresa Thorenius och Björn Thorenius byte av takkulör från rött tegelpannetak till svart betongpannetak Palema Candor färgkod: svart 020080 med hjälp av Svenska Byggruppen. Vi ansöker härmed om bygglov för denna förändring av takkulör.”
Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden ansökan:
“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”
Skälet för beslutet var:
“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan.”
Och så följer en längre bedömning. Den tänkte jag redogöra för i ett senare blogginlägg.
Byggnadsnämnden var oenig. Voteringen slutade 4-4. Som det brukar vara i Vänersborgs kommun så röstade de styrande partierna med tjänstepersonerna i förvaltningen.
Det var den socialdemokratiske ordföranden Benny Jonassons (S) utslagsröst som avgjorde… Eller om det nu var Sverigedemokraterna som avgjorde. Torbjörn Moqvist avstod nämligen från att rösta!! 
Moqvist banade därmed vägen för att de styrande partierna, och tjänstepersonerna, skulle få sin vilja fram.
Jag förstår inte Moqvist och Sverigedemokraterna. Eller de styrande partierna. Ett höghus och en domstolsbyggnad som totalt skiljer sig från Vänersborgs stadsbild och karaktär är ok, den totala bristen på enhetlighet på Holmängen är ok. Men ett litet hus i Vargön får inte ha ett svart tak…
Det finns en hel del att säga om byggnadsnämndens beslut… Eller rättare sagt, det går att också att beskriva kortfattat. Det är sannolikt – OLAGLIGT!
Det finns en kommunallag som bland annat reglerar kommunens maktbefogenheter, de kommunala organens uppgifter, förtroendevalda och överklagande av kommunala beslut. I 4 kap 26 § står det:
”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Detta innebär ingen skyldighet att rösta för fler än ett förslag.”
På kommunens webbplats finns det dessutom en politisk ordlista. I den förklaras begreppet “avstå att rösta”:
“Vid beslut som avser myndighetsutövning mot enskild går det inte att avstå från att rösta.”
Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot enskild”. Eller som Chat GPT förklarar:
“Eftersom beslutet om bygglov innebär att det allmänna utövar makt över enskilda, faller det inom ramen för myndighetsutövning.”
Fast byggnadsförvaltningen formulerar det ännu tydligare i protokollet från byggnadsnämndens sammanträde. Thorenius ärende om det svarta taket publiceras inte – med motiveringen:
“Avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida”
Tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen, liksom ordförande Benny Jonasson (S), borde känna till skrivningarna i Kommunallagen. Även Torbjörn Moqvist (SD) som avstod. Men det formella ansvaret för det olagliga beslutet är självklart ordförande Jonassons.
Ärendet har överklagats till Förvaltningsrätten i Göteborg. Beslutet borde vara självklart, men har man haft med jurister att göra kan man aldrig vara säker…
Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?”.
==
Se tidigare blogginlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
- ”Det svarta taket 1: Olagligt beslut?” – 3 februari 2025
- ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?” – 5 februari 2025
- ”Det svarta taket 3: Bedömningen” – 6 februari 2025
Sponsring 3: Öppenhet och transparens?
Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring”.
En läsare kommenterade blogginlägget “Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)”:
“Transparens, tydlighet och rättvisa är fortfarande inte ens godtagbar gentemot invånare, näringsliv och föreningsliv.”
Jag säger som alla förstår inte emot. Transparens och öppenhet är avgörande viktigt. Det spelar egentligen ingen roll vad som står i alla dokument om det inte omsätts i praktiken.
Men det kan ändå konstateras att ambitionen från kommunfullmäktige tycks vara att det ska fungera bra. I “Riktlinje för sponsring och donationer” står det bland annat:
“I kommunens verksamhet gäller att allas likhet inför lagen ska beaktas och saklighet och opartiskhet ska iakttas … Ett sponsorförhållande får därför inte vara utformat så att det ger anledning att ifrågasätta kommunen med avseende på kraven på objektivitet och likabehandling.”
Det här kallas objektivitetsprincipen. Den finns i Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar. Objektivitetsprincipen återkommer i en annan av kommunen policys, “Policy mot korruption, mutor och jäv”. (Det finns gott om policys, riktlinjer och regler i kommunen. Den här policyn har jag glömt bort när jag bloggat om objektivitetsprincipen, men den är å andra sidan en upprepning av lagen och JO-beslut.) I policyn slås objektivitetsprincipen tydligt fast. Det står:
“I kommunens verksamhet ska vi förhålla oss till gällande regelverk, att objektivitet och opartiskhet genomsyrar utövningen i våra uppdrag. … Annan hänsyn än de som ligger i uppgiften ska inte få påverka utförande, handläggning eller beslut i verksamheten. En anställd eller förtroendevald ska inte ens kunna misstänkas för att låta sig påverkas av ovidkommande önskemål eller hänsyn i sitt arbete.”
Policyn mot ”korruption, mutor och jäv” förpliktigar – “ska inte ens kunna misstänkas”…
Det är viktigt att det finns “kontrollstationer” som granskar beslut och handlingar så att de överensstämmer med dokumentens fina målsättningar. I Axelssons och min motion (kan laddas ner här) föreslog vi att beslut om marknadsföring, evenemang och sponsring skulle:
“fattas av kommunstyrelsen eller kultur- och fritidsnämnden, och aldrig av en enskild tjänsteman eller förtroendevald.”
Axelsson och jag visste, precis som en stor del av föreningslivet, att det gick “rykten” om att fördelningen av bidragen inte riktigt följde policyn mot ”korruption, mutor och jäv”. Vi ville komma bort från detta, inte minst för dem som drabbades av ryktesspridningen. Det tyckte inte de styrande partierna. Det var nämligen viktigt att beslut kunde fattas snabbt…
Nu finns det som jag ser det ingen som helst “kontrollstation”. Men å andra sidan, om det bara är kommunstyrelsens ordförande som fattar besluten kring marknadsföring, evenemang och sponsring så bör det vara tämligen lätt att kontrollera om det går rätt till. (I varje fall om det finns invånare som kollar kommunens diarier…) Men så är det antagligen inte. Det verkar även vara t ex tjänstepersoner inblandade som också fattar beslut…
Förra året fick jag, efter många om och men, en lista över alla bidrag som hade delats ut för 2023. (Se “Vilka föreningar sponsrar kommunen?”.) Och det var ju bra, men hur och var skulle en vanlig kommuninvånare eller föreningsmänniska själv kunna ta reda på dessa uppgifter? (Jag har blivit lovad att få en sådan lista för 2024 efter helgerna.)
Den enda “kontrollstation” som finns är allmänheten och då är det viktigt med öppenhet och transparens kring alla beslut om bidrag. I riktlinjen för sponsring uttrycks det på följande vis:
“Ett sponsorförhållande ska präglas av öppenhet och får inte arrangeras så att allmänhetens möjligheter till granskning försvåras.”
Det låter ju bra, men hur ska det kunna granskas och kontrolleras? I både policyn och riktlinjen för sponsring ska det ske på följande sätt:
“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”
Den öppenhet som ska prägla hela hanteringen av pengar och möjlighet för allmänheten att granska faller som jag ser det platt till marken. Ansåg verkligen fullmäktige att kommunen “präglas av öppenhet” när den hänvisar invånarna till att läsa alla nämnders verksamhetsberättelser för att få information? Uppenbarligen…
Som jag ser det är hänvisningen till nämndernas verksamhetsberättelser snarast ett sätt att dölja t ex ett sponsorförhållande – tillgången till information försvåras. Det är ju faktiskt så att inte ens alla politiker läser alla nämnders verksamhetsberättelser. Om man sedan tar det ett steg vidare. Vad ska en läsare av en verksamhetsberättelse göra om hen upptäcker någon tveksamhet eller felaktighet? Ska personen överklaga till förvaltningsrätten? Antagligen har ett beslut om sponsring eller bidrag vid det tillfället redan vunnit laga kraft…
I dokumentet “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde” står det inget om uppföljning och utvärdering.
Offentlighet och transparens är nödvändigt för att, som Axelsson och jag uttryckte det i motionen:
“allmänheten upplever att likabehandlingsprincip råder vad gäller behandling av kommunens samtliga klubbar/föreningar/eventarrangörer både på ”grundnivå” och på elitnivå.”
Som sagt, i mina ögon måste alla avtal och beslut om bidrag vara öppna och offentliga och lätta att få tillgång till. Men det tyckte alltså inte de styrande – och Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet brydde sig inte. De lade ner sina röster.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa på kommunfullmäktige, den 7 februari 2024, när beslutet togs (se “KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”):
“Dom avtal som skrivs kring sponsring och dom andra bitarna, dom är tillgängliga som allmänna handlingar. Dom finns tillgängliga för dom som behöver dom.”
När jag påstod att så inte var fallet (vilket jag visade, se länken ovan) påstod Benny Augustsson (S) ordagrant från talarstolen att jag saknade:
”fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation”
Så kan det argumenteras i kommunfullmäktige…
Det är inte bara när det gäller offentlighet och transparens som det finns brister i de styrande dokumenten. I riktlinjerna för sponsring står det att:
“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”
Det är allt som står om uppföljning och utvärdering. I ”Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag” står det inte något om detta.
Det här är alldeles för vagt och otydligt. Det saknas formella krav på hur uppföljning och utvärdering ska gå till. Det innebär som jag ser det en betydande svaghet och brist vid en analys av effekterna av hur föreningar har använt skattebetalarnas pengar. Hur kan kommunen veta att de olika ekonomiska bidragen har uppnått sitt syfte? I både policyn och riktlinjen slås det fast att:
“sponsringen ska ge Vänersborgs kommun ett mervärde i form av stärkt varumärke”
Hur får man reda på detta om det inte görs någon formell och ordentlig utvärdering?
Sådana här uppföljningar och utvärderingar borde också offentliggöras på kommunens hemsida.
Till sist.
Diskussionerna utifrån Axelssons och Kärvlings motion kring de kommunala bidragen gällande marknadsföring, evenemang och sponsring har lett till att kommunen har publicerat information på hemsidan. Det går att komma till denna information dels via fliken “Uppleva och göra” och dels “Näringsliv och arbete”.
Informationen finns på sidan med titeln “Evenemangsstöd”. Här finns det mesta en förening behöver veta om de olika bidragen för att kunna formulera en ansökan. 
På sidan “Ansökan om Evenemangs- och marknadsföringsbidrag eller sponsring” får man en 
sammanfattning om de olika bidragen och på sidan finns det även en stor grön “knapp” för att starta en e-tjänst. Med e-tjänsten kan man direkt på skärmen skriva och skicka in sin ansökan.
Ända sedan Axelsson och jag lämnade in vår motion 2016 har frågan kring sponsrings-, evenemangs- och marknadsföringsbidrag dykt upp med jämna mellanrum. Flera beslut om återremiss har tagits, men de utredande 
tjänstepersonerna ändrade nästan inga av de ursprungliga skrivningarna. Jag blev aldrig nöjd och lade varje gång ärendet kom upp i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige ner ganska mycket tid på att få en majoritet med mig för bättre, eller om man vill vara snäll, ännu bättre, riktlinjer och regler. Jag misslyckades.
Med detta konstaterande avslutar jag denna bloggserie. Jag återkommer när jag får mer information. Jag väntar ju svar från kommunen om vilka klubbar och föreningar som har fått sponsrings- och andra bidrag under 2024.
Anm. Det kan vara värt att läsa kommentarerna till de olika blogginläggen om sponsring och marknadsföring. Det finns uppenbarligen fortfarande en hel del missnöje kring kommunens sätt att sköta bidragen.
PS. Det finns både en policy och en riktlinje om “Policy mot korruption, mutor och jäv”. Här kan man ladda ner policyn och här riktlinjen.
===
I denna bloggserie:
- ”Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)” – 28 december 2024
- ”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)” – 29 december 2024
- ”Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)” – 1 januari 2025
- ”Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring” – 3 januari 2025
- ”Sponsring 3: Öppenhet och transparens?” – 5 januari 2025
Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring
Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)”.
I det förra blogginlägget (se “Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)”) kunde det konstateras att det finns flera oklarheter kring kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring. Kommunens definitioner av begreppen är inte helt tydliga och de överlappar dessutom varandra. Det får självklart konsekvenser i kommunens hantering av bidragen. Vänersborgs Rugbyklubb (VRK) t ex fick ju både sponsrings- och evenemangspengar för samma arrangemang, U-SM – totalt 30.000 kr per år (2024 och 2025).
Det finns alltså, som säkert flera har förstått, ytterligare ett dokument kring marknadsföring, evenemang och sponsring. Det dokumentet heter “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”. Det antogs av kommunstyrelsen den 3 maj 2023.
Det finns en mängd olika dokument i Vänersborgs kommun. Det är inte särskilt lätt att få grepp om vad som skiljer policys, riktlinjer och regler och varför det ena dokumentet innehåller en riktlinje och det andra regler. (Vill någon fördjupa sig och försöka förstå så går det att ladda ner “Riktlinje för styrande dokument” här.)
Syftet med evenemangs- och marknadsföringsbidrag är att:
“stärka Vänersborg som varumärke, boendekommun eller som arbetsgivare.”
Även evenemangs- och marknadsföringsbidrag ska stärka Vänersborgs, inte Vänersborgs kommuns (skulle t ex en Brålandabo konstatera), varumärke. Det är ju även syftet med kommunens sponsring. Enligt kommunens policy och riktlinje för sponsring ska den som mottar bidraget:
“som motprestation tillhandahåller exponering av namn, varumärke eller tjänster”
Ideella föreningar och organisationer med verksamhet som har till syfte att främja ett allmännyttigt ändamål kan ansöka om evenemangs- och marknadsföringsbidrag. Ansökan lämnas till kommunstyrelsen som följaktligen är den som också lämnar bidraget:
“Kommunstyrelsen lämnar bidrag i form av evenemangsbidrag och marknadsföringsbidrag.”
Det står inte i reglerna vem som beslutar om att bevilja evenemangs- och marknadsföringsbidrag, men med tanke på ovanstående så kan det, som jag ser det, bara vara kommunstyrelsen. Det finns t ex en undantagsparagraf i reglerna som bekräftar detta:
“Kommunstyrelsen äger rätt att efter prövning i ett enskilt fall besluta om undantag från gällande bidragsbestämmelser.”
Som vanligt kan beslut delegeras. I kommunstyrelsens delegeringsordning är det kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som beslutar om utgifter angående evenemang och marknadsföring mm (i delegeringsordningen står det “m.m.”) upp till tre prisbasbelopp och kommunstyrelsens ordförande upp till två prisbasbelopp. I rugbyklubbens fall fattade näringslivschefen beslutet. (Se “Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)”.) Det står inget i kommunstyrelsens delegeringsordning om att beslut om evenemang och marknadsföring mm kan delegeras till tjänstepersoner.
Kommunala bidrag till marknadsföring, evenemang och sponsring… Vad är vad och vad är skillnaderna?
Det är en viktig fråga. Begreppen definieras därför i “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag”:
“Med evenemangsbidrag avses ett bidrag för att stödja förening eller annan bidragsberättigad association 
med planering, marknadsföring och genomförande av ett evenemang som riktar sig till en bredare allmänhet.”
Evenemangsbidraget kan alltså användas även till marknadsföring av ett evenemang. Det kan nämligen inte marknadsföringsbidraget användas till på samma sätt:
“Med marknadsföringsbidrag avses ett bidrag där mottagaren inom ramen för ett evenemang eller aktivitet ger kommunen exponering eller annan form av marknadsföring i utbyte.”
Marknadsföringsbidraget ska användas till att marknadsföra Vänersborgs kommun. Det kan tyckas som om detta är ett viktigt syfte även med kommunens sponsringsbidrag. I reglerna förutses denna invändning och det görs följande distinktion:
“En avgörande skillnad mellan sponsring, som sker på affärsmässiga grunder, och marknadsföringsbidrag är att i det senare fallet är prestationerna inte ekonomiskt jämbördiga.”
Det betyder vad jag förstår att när kommunen sponsrar IFK Vänersborg med 150.000 kr per år (se ”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)”) så är den prestation som IFK ger tillbaka till kommunen “ekonomiskt jämbördig”, dvs värd lika mycket. Och om IFK går till kvartsfinal och får ytterligare 20.000 kr i sponsorpengar så ska IFK följaktligen prestera något “ekonomiskt jämbördigt” tillbaka till kommunen. Så är det alltså inte med marknadsföringsbidraget.
Enligt “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag” är alltså evenemangsbidrag och marknadsföringsbidrag två olika saker. Och då kan det konstateras att Vänersborgs Rugbyklubb (VRK) verkar ha fått båda bidragen. Avtalen med kommunen och VRK hade ju titeln “Avtal för Evenemangs- och marknadsföringsbidrag”. Och så fick ju VRK även sponsringsbidrag…
Det är kanske något förvirrande. I varje fall för en utomstående politiker i oppositionsställning. Förhoppningsvis har de som administrerar de olika bidragen, de som beslutar och de som verkställer ordentlig koll på vad som gäller. Eller så har de inte det…
För övrigt undrar jag om några andra av kommunens nämnder också har regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag. Det jag har skrivit om är nämligen bara reglerna “inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”. Och tänk om reglerna skiljer sig åt mellan nämnderna… Hur som helst, kultur- och fritidsnämnden har inga evenemangs- och marknadsföringsbidrag och därför inte heller några regler.
Kommunstyrelsen ska enligt reglerna bestämma en årlig budget för evenemangs- och marknadsföringsbidrag. Det finns tydligen en sådan budget på näringslivsavdelningen har jag tagit reda på. 
Det får mig att undra, har kommunstyrelsen delegerat uppgifter till näringslivsavdelningen, och näringslivschefen? Å andra sidan sa ordförande Benny Augustsson (S) på kommunstyrelsens sammanträde den 24 januari 2024 att kommunen inte kunde ha en särskild delegeringsordning för sponsringsfrågor. (Se “Vad hände på dagens KS?”.)
Tydligt och transparent…? Kanske får jag en större klarhet i vad som gäller efter helgerna.
Fortsättning följer i blogginlägget ”Sponsring 3: Öppenhet och transparens?”.
OBS! Dokumentet “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde” kan laddas ner här.
===
I denna bloggserie:
- ”Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)” – 28 december 2024
- ”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)” – 29 december 2024
- ”Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)” – 1 januari 2025
- ”Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring” – 3 januari 2025
- ”Sponsring 3: Öppenhet och transparens?” – 5 januari 2025
Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)
Jonathan Axelsson (M) och Stefan Kärvling (V) skrev 2016 en motion om “Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Motionen kan laddas ner här.)
Motionens syfte var att kommunen skulle bringa ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de olika kommunala bidragen till föreningarna, som t ex sponsring och marknadsföring, fördelas och används. Vi menade bland annat att reglerna för kommunens alla typer av bidrag/utbetalningar ska vara tydliga och transparenta, så att allmänheten och föreningarna upplever att en likabehandlingsprincip råder. Vi skrev också att det är viktigt att beslut följs upp och nyttan/effekten utvärderas. Och inte minst, att rutiner tas fram för hur de olika bidragen till föreningarna ska handläggas och beslutas.
Så har det inte blivit.
Motionen var från början inte särskilt populär bland de styrande partierna (S+C) och (delar av) tjänstemannaorganisationen. Jag förstår inte varför, men motionen förhalades medvetet. Resultatet av motionen blev till slut, 7,5 år senare, väldigt urvattnat. De nya reglerna och riktlinjerna blev diffusa och otydliga. Axelsson och jag hade så att säga betydligt större “ambitioner”. (Se “KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)
Blogginläggen om sponsring (se “Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)” och “Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)”) har rönt ett förhållandevis stort intresse. De gav även upphov till en del kommentarer (klicka här och här). En av läsarna skrev bland annat:
“Var i delegationsordningen står det att vissa avtal skrivs under av politiker (KS ordförande) och vissa andra av chefer eller till och med enskilda tjänstepersoner?”
Kommunens nya riktlinjer och regler är uppenbarligen inte särskilt tydliga för andra personer heller… Och, vem har egentligen rätt att besluta om bidrag till föreningar?
När det gäller sponsoravtalen med IFK Vänersborg har det alltid varit kommunstyrelsens ordförande som har undertecknat dem, även på den tid de kallades marknadsföringsavtal. Den 7 februari 2024 fick kommunen alltså en ny policy och en ny riktlinje för sponsring utifrån Axelssons och min motion. Blev det någon ändring i vem som ska besluta om sponsring?
I dokumentet “Policy för sponsring och donationer” står det inget om vem eller vilka som ska besluta om sponsring eller om vem som ska underteckna avtal. Det står bara:
“Kommunstyrelsen och nämnderna ansvarar för att riktlinjen efterlevs i respektive organisation.”
I riktlinjen för sponsring, som också antogs av kommunfullmäktige i februari, står det:
“Beslut att sponsra eller godkänna att ta emot sponsring av kommunal verksamhet ska fattas av berörd nämnd eller styrelse.”
Det är intressant att alla kommunens nämnder och styrelser tydligen kan besluta om sponsring. Det innebär kan man väl anta att otydliga regler och riktlinjer kommer att tolkas på olika sätt i olika nämnder. Men det kommer att visa sig. Varför det just är kommunstyrelsen, och kommunstyrelsens ordförande, som ska sponsra idrottsföreningar som IFK och IBK Vänersborg vet jag inte. Det torde egentligen vara mer naturligt att det var en uppgift för kultur- och fritidsnämnden…
Alla sponsringsbeslut kan delegeras av berörd nämnd eller styrelse. Delegering betyder att beslut kan fattas av t ex en enskild person i nämndens ställe. I riktlinjen står det:
“Befogenhet att fatta beslut om sponsring kan delegeras med de begränsningar som följer av kommunallagen. Vid delegation bör beslutanderätten begränsas genom angivande av en uttrycklig beloppsgräns.”
Lite senare i riktlinjen står det också:
“Avtalet ska godkännas av nämnden, styrelsen eller i förekommande fall den som är behörig delegat enligt delegeringsordningen.”
Det är helt klart att beslut om sponsring och undertecknande av avtal kan delegeras, precis som många andra kommunala beslut. Varje nämnd i kommunen har därför en delegeringsordning. Jag har inte läst igenom alla delegeringsordningar, men i de här fallen är det uppenbarligen kommunstyrelsens delegeringsordning som gäller. Det är ju som sagt kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som har undertecknat sponsoravtalen.
Kommunstyrelsens delegeringsordning började gälla så sent som den 6 november 2024. Jag började med att söka på sponsring, det kändes naturligt. Sökningen gav dock inga träffar, vilket förvånade mig. Fullmäktige tog ju både en policy och en riktlinje för just sponsring. Och marknadsföringsavtalet med IFK bytte ju också namn till sponsoravtal. Begrepp är alltså viktiga, de är så viktiga att sponsring definieras i både policyn och riktlinjen:
“Sponsring är en frivillig affärsmässig överenskommelse till ömsesidig nytta mellan två eller flera parter, där ena parten (sponsorn) förbinder sig att lämna ersättning i form av kontanta medel, varor och/eller tjänster och där den andra parten (sponsormottagaren) som motprestation tillhandahåller exponering av namn, varumärke eller tjänster, till nytta för sponsorn i dennes verksamhet.”
Då borde, kan i varje fall jag tycka, det klart framgå av delegeringsordningen vem som ansvarar för sponsringen. Men det finns inget. Istället finns den “gamla” punkten kvar om marknadsföring. Det står:
“Beslut om marknadsföringsåtgärder av kommunen som inte hanteras inom ordinarie verksamhets budget, upp till tio prisbasbelopp. Ordf. ska samråda med 1:e vice ordf. och 2:e vice ordförande (presidiet) innan beslut.”
Formuleringen ändrades inte i november när delegeringsordningen uppdaterades utan har funnits där sedan tidigare – även innan fullmäktiges beslut om de nya dokumenten för sponsring.
Det är som sagt noga med begreppen. Det var bäst att ta Chat GPT till hjälp – marknadsföring, sponsring och marknadsföringsåtgärder…?
Jag frågade Chat GPT om marknadsföring och sponsring är samma sak…
“Nej, marknadsföring och sponsring är inte samma sak, även om de ibland överlappar varandra”
Jag formulerade om frågan. Är sponsring en marknadsföringsåtgärd?
“Ja, sponsring är en marknadsföringsåtgärd. Det är en strategi där ett företag eller en organisation ger ekonomiskt stöd, produkter, tjänster eller resurser till en individ, grupp, evenemang eller annan entitet i utbyte mot möjligheten att associeras med detta. Sponsring skiljer sig dock från mer traditionella former av marknadsföring, som annonsering, genom att den ofta bygger på en ömsesidig relation snarare än en direkt köp-och-sälj-modell.”
“På skoj” formulerade jag ytterligare en fråga:
“Varför är inte sponsring en marknadsföringsåtgärd?”
Chat GPT hade svar på det också:
“Det finns en diskussion om sponsring egentligen är en marknadsföringsåtgärd eller något annat, beroende på hur den används och definieras. Här är några argument för varför sponsring ibland inte betraktas som en renodlad marknadsföringsåtgärd.”
Och så räknas ett antal argument upp…
Vänersborgs kommun gör det inte direkt lättare för kommuninvånarna att förstå vad som gäller kring sponsring när olika begrepp används. Min slutsats blir dock ändå att sponsring är en marknadsföringsåtgärd. Och att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) därmed har delegation på att fatta beslut i frågan om sponsring.
Ett av syftena med Axelssons och min motion var att allt kring bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring skulle bli tydligt. Det är det knappast med de nya dokumenten. Det borde åtminstone ha kunnat stå i delegeringsordningen (se det fetstilta):
“Beslut om marknadsföringsåtgärder av kommunen som t ex sponsring och som inte hanteras inom ordinarie verksamhets budget, upp till tio prisbasbelopp.”
I delegeringsordningen står det också att kommunstyrelsens ordförande ska samråda med 1:e vice ordförande och 2:e vice ordförande innan beslut. Sedan tidigare har jag förstått att det inte brukar vara något samråd. Ordförande talar om vad hen har kommit fram till, punkt. Jag antar att det har gått till på samma sätt denna gång också.
Tio prisbasbelopp är för övrigt mycket pengar. Prisbasbeloppet var 57.300 kr 2024 och 2025 är det 58.800 kr. Ska jag vara ärlig så kan jag tycka att det är alldeles för mycket pengar. Ordförande Augustsson skulle alltså helt på egen hand, rent hypotetiskt, kunna besluta om att sponsra damlaget i Vänersborgs RugbyKlubb (VRK) med över en halv miljon kr per år… (58.800kr x 10)
Det var i och för sig ett dåligt exempel. Damlaget får inga sponsorpengar alls trots att laget är det näst bästa laget i Vänersborg. VRK:s damer slutade 4:a i damallsvenskan, den högsta divisionen… (Se “Välkommen till VRK’s Damer”.) Det var bara Onsjö golfklubbs herrlag som var ett strå vassare. Laget vann SM i somras.
Och på tal om rugby. I kommunens diarium så såg jag av en slump att ordförande Benny Augustsson (S) även har undertecknat ett sponsorsavtal med Vänersborgs Rugbyklubb (VRK). Det gjorde Augustsson tillsammans med rugbyklubbens ordförande den 12 september 2024.
Jag undrar vilka fler föreningar som har sponsoravtal. Det verkar inte finnas några uppgifter på kommunens hemsida. När en tjänsteperson hjälper mig att leta i diariet efter sponsoravtal hittades inget avtal med Vänersborg IF (se “Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)”). Å andra sidan hittades inget med IBK Vänersborg heller. Och de styrande partierna, och tjänstepersonerna, som hävdade att allt var så tydligt, öppet och transparent kring sponsring…
Sponsorsavtalet mellan kommunen och VRK skiljer sig från de andra avtalen. Det omfattar nämligen sponsring av ett (eller två) evenemang, nämligen U-SM i rugby i Vänersborg 2024 och 2025. Kommunen sponsrar tävlingarna med 20.000 kr per år – mot exponering av Vänersborgs kommun. VRK ska:
“Uppge Vänersborgs kommun som samarbetspart med kommunvapen i information om evenemanget eller aktiviteten.”
Avtalet gäller i upp till två år i taget och kan förlängas efter beslut i behörig ordning.
Avtalet ger upphov till frågan – ska sponsoravtal skrivas för ett specifikt evenemang? I policyns, och riktlinjens, definition får man i varje fall inte den känslan…
“Sponsring är en frivillig affärsmässig överenskommelse … till nytta för sponsorn i dennes verksamhet.”
Man tänker väl inte på att “i dennes verksamhet” innebär t ex en match eller en enda händelse. Och det finns faktiskt också något i kommunen som heter “Evenemangs- och marknadsföringsbidrag”.
Och hör och häpna…
Vänersborgs kommun och Vänersborgs Rugbyklubb slöt den 6 september 2024 ett “Avtal för Evenemangs- och marknadsföringsbidrag”. Och faktiskt, avtalet gällde även det U-SM i rugby 2024 och 2025… Alltså precis samma evenemang som sponsringsavtalet handlade om, och som undertecknades bara några dagar senare.
VRK får enligt avtalet 10.000 kr per år i evenemangsbidrag och klubben får också låna kommunens ljudanläggning till scen- och eventområde. VRK ska som motprestation:
“Uppge Vänersborgs kommun som samarbetspart till evenemanget eller aktiviteten med kommunvapen i information om evenemanget eller aktiviteten.”
VRK får alltså 20.000 kr i sponsring och 10.000 kr i evenemangsbidrag för samma arrangemang och med samma åtagande – att visa upp kommunvapnet…
Och som om inte detta sätter myror i skallen på en förvirrad motionär, och kanske en och annan föreningsmänniska och invånare, så har “Avtal för Evenemangs- och marknadsföringsbidrag” med VRK undertecknats av – kommunens näringslivschef, en tjänsteperson alltså.
I kommunstyrelsens delegeringsordning står:
“Beslut om mindre engångsutgifter, evenemang och liknande som inte hanteras inom ordinarie verksamhets budget”
… ska beroende på utgiftens storlek beslutas av kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) eller kommunstyrelsens ordförande. Inget om tjänstepersoner alltså. Men det finns kanske andra dokument…
Är kommunens riktlinjer och regler kring marknadsföring, evenemang och sponsring verkligen tydliga och transparenta? Som de styrande partierna med S i spetsen hävdade när beslut fattades om de nya styrdokumenten…
OBS! Dokumentet “Policy för sponsring och donationer” kan laddas ner här och “Riktlinje för sponsring och donationer” här.
Fortsättning följer i blogginlägget ”Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring”.
===
I denna bloggserie:
- ”Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)” – 28 december 2024
- ”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)” – 29 december 2024
- ”Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)” – 1 januari 2025
- ”Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring” – 3 januari 2025
- ”Sponsring 3: Öppenhet och transparens?” – 5 januari 2025
Byggnadsnämnden (2): Huset vid 45:an
I det förra blogginlägget om byggnadsnämnden beskrev jag två byggärenden från Vargön där bedömningen skedde från samma utgångspunkt men med olika slutsatser. (Se “Byggnadsnämnden (1): Holmens kontorsbyggnad”.)
Byggnadsnämnden hade vid sitt sammanträde den 26 september ett ärende i en annan del av kommunen, på andra sidan sjön. Vi ska bege oss från Vargön till Dalsland.
Precis som med huset på Snickaregårdsvägen i Vargön (“det svarta taket”) så upptäckte tjänstepersoner i byggnadsförvaltningen på egen hand en “avvikelse” på en fastighet i Brålanda, vid E45:an. Med andra ord, ingen kommuninvånare eller någon annan hade anmält fastighetsägarna till byggnadsförvaltningen.
I Vargön handlade det om kultur och kulturhistoria, i Brålanda om:
“Byggnadsnämnden bedömer att fastigheten i fråga är i ovårdat skick och att betydande olägenheter för omgivningen har uppkommit.”
Sådana här ovårdade fastigheter/tomter är ofta obebodda och ett stort problem för framför allt grannar. De har en tendens att dra till sig människor som festar, förstör, smutsar ner, super och knarkar etc vilket gör livet otryggt och osäkert för omgivningen. Det finns exempel på ovårdade fastigheter på Parkvägen i Vargön och Torstenssonsgatan i Vänersborg.
Huset vid 45:an är inte en sådan fastighet. Det är inte obebott och inte ett tillhåll – inte för människor i varje fall. Dock för bilar. På fastigheten finns just nu flera motorfordon och två husvagnar. Tidigare har det funnits ännu fler. Förvaltningen upptäckte nämligen fastigheten redan år 2020 och då upprättades även ett tillsynsärende om ovårdad tomt. (Nedanstående fotografier är från Google Maps. Det verkar vara sommar och det syns bilar på tomten. Jag vet dock inte vilket år fotona är tagna.)
Fastighetsägaren har varit föremål för flera tillsynsbesök sedan 2020. Fastighetsägaren har städat och rensat upp efter hand; fordon och annat har forslats bort. Men vid ett platsbesök den 28 maj i år bedömde förvaltningen att avlägsnandet av fordon hade avstannat och:
“de fordon, 29 styck, som är kvar på fastigheten bedöms ge ett ovårdat intryck”
Det handlar ofta om “bedömningar” i sådana här fall. Det är kanske ofrånkomligt, men det ger utrymme för personliga åsikter och tolkningar. Och då kan t ex kommuninvånare behandlas på olika sätt.
Fordonen bedömdes av förvaltningen också vara uttjänta och ej i körbart skick – och fastigheten ligger:
“i nära anslutning till väg E45 och synlig för bland annat trafikanterna på vägen.”
Därför beslutade byggnadsnämnden att förelägga fastighetsägaren att avlägsna 19 av fordonen och de två husvagnarna. Fastighetsägaren skulle få behålla 9 fordon, dock alltså inte husvagnarna.
Byggnadsnämnden beslutade också:
“De bilar som blir kvar på fastigheten som inte är i körbart skick och ska förvaras utomhus ska placeras prydligt på fastighetens södra del, se röd markering.”
Det betyder, menar nämnden, att sju av dessa nio bilar, traktor samt bilkärran och traktorkärran kan stå kvar på tomten:
“om de placeras prydligt på fastighetens baksida där växtligheten delvis skymmer insyn från vägen.”
Det är onekligen en ansenlig mängd fordon på tomten och rent spontant tycker säkert de flesta att så kan man inte ha det. Det kan jag också tycka, men då ser jag i min inre syn grannarnas trädgårdar i Nordstan fyllda med fordon. Men ärendet, dess hantering och beslut, är lite mer komplicerat och ställer en del frågor som är värda att fundera på.
Fastigheten (se röd pil) ligger “på landet”. Det finns inga grannar. Det finns två hus bredvid (vit pil), eller kanske snarare ett hus och en “gäststuga”, men de är obebodda. De skymmer dessutom delvis tomten med bilarna. Det är också mycket växtlighet framför det aktuella huset mot 45:an och i stort sett runt hela tomten. Det håller ju också byggnadsförvaltningen med om när den skrev att växtligheten delvis skymmer insyn från vägen. 
Samtidigt skrev förvaltningen att fordonen på gården var synlig bland annat för trafikanterna. “Bland annat”? Jag kan inte förstå vilka andra än trafikanterna på E45:an som skulle kunna se in på tomten…
Det är svårt att se bilarna på fastigheten även från E45:an. Jag skulle vilja säga att det är nästan omöjligt, i synnerhet när alla träd och buskar har kvar sina löv och blad.
Från 45:an – infarten till fastigheten.
Man ska också komma ihåg att den tid det tar för ett fordon att passera huset på E45:an torde ligga på max 2 sekunder, antagligen mindre. Vad hinner förare och passagerare då se? 
Lägger de märke till något så torde det vara de två obebyggda rucklen bredvid den aktuella tomten. Dessa ruckel verkar dock varken nämnd eller förvaltning ha uppmärksammat.
Från E45:an ser det ut så här när man kommer från Vargön och Frändefors och kör norrut:
Fordonen syns men de är inte helt lätta att urskilja. (Till vänster syns de obebodda grannbyggnaderna.)
På hösten faller blad och löv och det blir lättare att se in på fastigheten. Så här såg det ut från E45:an den 12 november.
Några av bilarna syns från vägen, i varje fall om man tittar noga och kör långsamt. Men hur många gör det? Och hur många upplever en olägenhet av vad de skulle kunna se?
Byggnadsnämnden grundar sitt beslut på Plan- och bygglagen (PBL) 8 kap. 15 §:
“En tomt ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.”
Det är svårt att se att fordonen, trots att de är många, kan ge upphov till olycksfall. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Det kan tilläggas att miljö- och hälsa deltog vid ett besök på fastigheten. De hade inga synpunkter på fordonen (med tanke på ev utsläpp etc).
Det torde också vara svårt att hävda att bilarna på tomten kan ge upphov till betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken. Bilarna syns ju knappt och nämnden måste väl bedöma utifrån det man kan se? Och inte som förvaltningen gjorde när tjänstepersoner gick in på tomten och tog kort… (Det kan ju betyda att det skulle vara meningslöst att sätta plank runt om fastigheten, byggnadsförvaltningen går ändå in på tomten. Eller?) Det ska återigen noteras att det är ingen som har anmält fastighetsägaren till kommunen.
Det är också anmärkningsvärt att byggnadsnämnden i sitt beslut bestämmer var fastighetsägaren ska parkera sina bilar på sin egen fastighet. Borde det inte vara upp till var och en att bestämma var man vill parkera sin bil? Det är intressant att vänsterpartisten i nämnden, Pontus Gläntegård, var den enda som opponerade sig mot beslutet i nämnden, men inte t ex moderaterna. Nämndens beslut innebar ju att äganderätten inte respekterades överhuvudtaget.
Det kan också noteras att fordonen enligt nämndens beslut skulle placeras på “fastighetens södra del”. Därifrån kan de ju faktiskt synas från E45:an, precis som idag. (Se fotografier ovan.)
Pontus Gläntegård (V) skrev i sin reservation mot nämndens beslut att man borde ta fram underlag på husvagnarnas skick. Boverket skriver nämligen (se “Uppställning av fritidsbåt, husvagn och husbil”):
“Det krävs inte bygglov för att i omedelbar närhet av ett en- och tvåbostadshus ställa upp högst två fritidsbåtar, husvagnar och/eller husbilar.”
Det gäller “säsongsförvaring”, dvs man måste använda husvagnen t ex en vecka på året vid typ semester. Det borde vara upp till byggnadsnämnden och förvaltningen att visa att detta inte är uppfyllt när man kräver att husvagnarna ska “avlägsnas”.
Det här ärendet är intressant på flera sätt. Jag får dock känslan av att nämnden går mer efter egna personliga principer och värderingar kring hur invånare bör och ska uppträda och ordna det i sina hem och trädgårdar än på vad lagarna säger. ”Betydande olägenhet” när det nästan är omöjligt att se bilarna på fastigheten? Det är viktigt att kommunen visar respekt för invånares integritet och egendom. Alla är inte lika.
En annan reflektion är att det inte heller är helt lätt för vanliga kommuninvånare att försvara sig mot experter och jurister i kommunhuset. Kommunen sitter inte bara inne med kunskap, utan har också ekonomiska resurser att anlita utomstående expertis. Dessutom arbetar kommunens anställda med ärendena på arbetstid medan enskilda invånare får lägga sin fritid på kommunikation med och försvar mot kommunen. De är inte likställda parter och det borde kommunen förstå och ta hänsyn till.
Slutligen undrar jag om inte byggnadsförvaltningen borde ha viktigare saker för sig än att uppmärksamma och jobba med bilar i en trädgård på landsbygden som ingen ser. Eller ett svart tak i Vargön? I synnerhet som det inte finns några lagparagrafer som tydligt kräver något ingripande. Det är som jag ser det bättre att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen fortsätter den utveckling som startades för några år sedan med att visa mer av förståelse och respekt för kommunens invånare – och arbeta ännu mer med att ge invånarna hjälp och service.
Byggnadsnämnden (1): Holmens kontorsbyggnad
Det har under några av de senaste åren kunnat skönjas en ljusning i byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens hantering av ärenden. Flera invånare har till och med anat ett trendbrott, eller i varje fall att nämnd och förvaltning var på väg mot ett. Det verkar som om kommuninvånare och företagare har börjat behandlas på ett annat sätt än tidigare, med mer av förståelse och respekt. Kommunens “byggnadsavdelning” tycks med andra ord ha anlagt en attityd av service och hjälpsamhet.
Den senaste tiden har vi dock sett några beslut i nämnden som har förmörkat den ljusning som varit på gång. I några beslut och underlag har invånare upplevt mindre förståelse för sina intressen och behov. Regelverken har också tolkats på ett sätt som att nämnden hellre fäller än friar.
Man kan hoppas att dessa beslut endast är tillfälliga felbedömningar och “olycksfall i arbetet”. Det är av stor betydelse för Vänersborgs kommun att det tidigare ryktet om att vara besvärlig och petig i byggnadsfrågor tvättas bort och försvinner. Företagare som vill etablera sig i eller utvidga sin verksamhet i Vänersborg ska veta att byggnadsnämnd och
byggnadsförvaltning är välvilliga, visar förståelse för invånarnas och företagens behov och intressen samt gör sitt yttersta för att hjälpa till och ge bra service. Det är också ett sätt förbättra kommunens placeringar i de rankningar som görs.
Det senaste exemplet på byggnadsnämndens “olycksfall i arbetet”, som också har fått ett stort medialt intresse, är ärendet kring paret Thorenius svarta tak i Vargön. Efter 8 år ska paret för dyra pengar tvingas byta tak från svart tillbaka till rött. Det är av kulturhistoriska skäl betydelsefullt, menade byggnadsnämnden, att taklandskapet på Snickaregårdsvägen i Vargön är enhetligt. I varje fall i den begränsade del av området där Thorenius bor… (Se “Det svarta taket i Vargön”.)
Det är inte omöjligt att det räcker med ett sådant här felaktigt beslut från byggnadsnämnden för att Vänersborgs kommun riskerar att få tillbaka stämpeln av en kommun som i byggnadsfrågor “gör det besvärligt” för sina invånare. Det kan för övrigt nämnas att på det senaste sammanträdet med byggnadsnämnden (5 november) informerades ledamöterna om att Thorenius har sökt bygglov i efterhand för det svarta taket. Det ska bli intressant att se hur nämnden så småningom behandlar denna ansökan…
De enhetliga röda taken på en del av Snickaregårdsvägen i Vargön är i byggnadsnämndens ögon en kulturhistorisk viktig egenskap. På förra veckans sammanträde med nämnden behandlades ett annat kulturhistoriskt arv av betydligt större dignitet. Ja, nämnden vill till och med riva denna historiska byggnad. Och då tänker jag inte på Hallevibadet som den styrande minoriteten i samhällsbyggnadsnämnden, med undantag av Kristdemokraterna, vill riva. (Se “Hallevibadets öde på väg att avgöras”.) Nä, jag tänker på Holmens fd kontor.
Holmens gamla anrika kontorsbyggnad från 1888 är för många Vargöbor, och historieintresserade, av stor betydelse. Det är ett monument över Vargön som brukssamhälle och för arbetarrörelsen. (Det är märkligt att kommunens socialdemokrater inte inser det.)
Företaget WSP Sverige AB gjorde 2021 en kulturhistorisk utredning med titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. (Se “Vad händer med Holmens kontor?”.) Utredningen drog slutsatsen att:
”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”
Huvudkontoret och porten hade, visade utredningen, höga kulturvärden och därmed också ett skydd i lagstiftningen.
I förra veckan gav byggnadsnämnden sin förvaltning i uppdrag att ändra detaljplanen för området så att en rivning av byggnaden ska bli möjlig. I den nuvarande detaljplanen från 2013 står det nämligen:
“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”
Det finns alltså ett förbud i detaljplanen mot att riva kontorsbyggnaden och fabriksporten, den så kallade “Vargporten”. (Se ”Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor”.) Kommunen vill ändra på detta, och satsa åtskilliga miljoner på att riva åtminstone den eldhärjade kontorsbyggnaden – allt för att göra området attraktivare för företag att förvärva.
Det är flera som undrar vad en rivning av kontorsbyggnaden skulle innebära för Vargporten. En ensam port kan knappast finnas kvar i området om marken ska säljas. Det talas om att flytta den, men det blir antagligen både svårt och tämligen dyrt. Det kan kanske misstänkas att det finns krafter som även vill riva Vargporten. Det är ingen som vet ännu, inga avgörande beslut har fattats. Och det finns ledamöter i byggnadsnämnden med andra åsikter, som Pontus Gläntegård i Vänsterpartiet.
Gläntegård (V) menade att kommunen inte har försökt att sälja fastigheten och kontoret på ett seriöst och riktigt sätt. Han skrev i sin reservation:
“Att fastighetsägaren haft fastigheten ute till försäljning i ett fåtal månader under lågkonjunktur till ordinarie pris kan inte anses som tillräckligt underlag för att väga det enskilda intresset av att riva mot det allmänna att bevara fasaderna ur ett kulturhistoriskt perspektiv av industrihistoria. En längre försäljningsperiod med rimlig prisavvägning måste prövas innan ett rivningsförbud kan hävas.”
Gläntegård menar att kostnaden för att återställa kontorsbyggnaden borde återspeglas i priset så att det blir rimligt. Men också att t ex större tillbyggnader och påbyggnader ska vara möjliga.
Pontus Gläntegård (V) påpekade också i sin reservation att:
“Enligt tidigare undersökningar av WSP är tegelfasaden i konstruktionsmässigt godtagbart skick hållfasthetsmässigt.”
Det måste göras en helhetsbedömning innan beslut fattas. Byggnadsnämnden måste också få svar på frågan om det överhuvudtaget går att flytta Vargporten.
Vi får se vad kulturhistorien i Vänersborgs kommun är värd jämfört med kommersiella och andra intressen när det ställs på sin spets. Precis som när det gäller Brätte… (Se “Bevara Brätte!”.)
Det känns som om kommunen inte helt sällan silar mygg och sväljer kameler angående vad som ska åtgärdas och bevaras och vad man kan överse med och strunta i. Och i centrum för dessa intressekonflikter står samhällsbyggnadsnämnden – och byggnadsnämnden…
Nästa blogginlägg tar upp ett exempel från Dalsland, ”Byggnadsnämnden (2): Huset vid 45:an”. Det behandlades också på byggnadsnämndens senaste sammanträde.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer