Arkiv

Archive for the ‘Juridik’ Category

SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten

7 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund”.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 16 november, med oppositionens röster, att följande skulle ändras i förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson (se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”):

“Alla viten tas bort”

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) anser att det var ett olagligt beslut. De motiverar i sin överklagan till Förvaltningsrätten med att oppositionens beslut om viten:

“strider mot den praxis som förekommer vad gäller avtalsskrivning mellan kommunen och exploatörer.”

Och att frångå vitesdelen innebär även att:

“beslutsmeningen strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip”

Borttagandet av vitena i förslaget till överenskommelse torde vara det tyngst vägande skälet i hela överklagandet. Jonasson och Andersson är hårda, mycket hårda – men är de objektiva?

Jonasson och Andersson återger de undantag som finns i både Kommunallagen och kommunens riktlinjer. Men de menar att undantagen inte är tillämpliga här eller i varje fall att det inte har framkommit sådana skäl. (Det går att läsa hela deras motivering och argumentation i blogginlägget “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.)

De båda ordförande i samhällsbyggnadsnämnden hänvisar till kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” från den 3 mars 2016. Där står det:

“Kommunen kan komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtaganden i exploateringsavtalet.”

Formuleringen i riktlinjerna är inte särskilt tydlig i fråga om viten. Det ingår enligt Jonasson/Andersson i “eller dylikt”… Hmmm… Är viten att jämställa med “pant, bankgaranti, borgen”? Det är tveksamt. Åtminstone bankgaranti och borgen är väl att betrakta som att det tillförs pengar “utifrån”, om köparen av t ex en fastighet inte har några? Viten är å andra sidan ett straff, en påföljd för att någon har begått ett fel. Och hur ska en person förväntas betala viten när problemet är att köparen överhuvudtaget inte har pengar för att uppfylla ett åtagande gentemot säljaren…?

Även formuleringen “kommunen kan komma…” är intressant. Den visar att kraven som följer inte är obligatoriska. Om de hade varit det hade det naturligtvis stått “kommunen kommer…”.

Hur som helst. I riktlinjerna finns ett viktigt avsnitt, som enligt min mening omkullkastar hela överklagandet på den här punkten:

“Samhällsbyggnadsnämnden som vid varje tidpunkt har ansvaret för att fatta beslut om exploateringsavtal, markanvisningsavtal och samverkansavtal får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger.”

Det står svart på vitt att Samhällsbyggnadsnämnden får göra undantag. Nämnden “får frångå riktlinjerna”. Det torde därför vara omöjligt att olagligförklara nämndens beslut på grunden att det strider mot praxis. Dessutom är det i Sikhall just av skälet att “på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan”. Det förhåller sig odiskutabelt på det viset, men det kommenteras förvånansvärt nog inte av Jonasson/Andersson. Och om inte detaljplanen skulle vara ett tillräckligt skäl finns det också en möjlighet att göra undantag om “andra särskilda skäl föreligger”. Fast det gäller inte i det här fallet, tycker i varje fall Jonasson och Andersson:

“Men återigen anses det inte föreligga några särskilda skäl.”

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) vill naturligtvis inte låtsas om att det finns synnerligen starka “särskilda skäl”, eller “sakliga skäl” enligt Kommunallagen. Men, det vet ju läsare av denna blogg, att marken det handlar om i Sikhall köptes lagligt och ärligt 2005 av Magnus Larsson. Vänersborgs kommun förköpte/exproprierade marken (2007) mot Magnus Larssons vilja – med hänvisning till bland annat att kommunen var bättre lämpad att utveckla områdena i Sikhall för allmänheten. Samhällsbyggnadsnämnden skrev 2005: 

“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”

Det nämndes till och med att ett kommunalt ägande var en förutsättning för bevarandet av kulturminnet Sikhalls magasin…

Men det ser ju var och en vad kommunen har gjort i Sikhall – i stort sett ingenting. Tvärtom, Sikhall har förfallit.

När Jonasson och Andersson skriver att det anses “inte föreligga några särskilda skäl” så undrar jag om de syftar på att nämnden inte anser det eller om de syftar på att de själva inte anser att det föreligger “några särskilda skäl”. Samhällsbyggnadsnämndens 2:e vice ordförande Tor Wendel (M) tog i varje fall upp det kommunala förköpet/exproprieringen på novembersammanträdet som särskilt skäl för att kunna frångå riktlinjerna. Det visar att det fanns ett särskilt skäl för oppositionen för beslutet. Men Jonasson och Andersson utelämnar och bortser konsekvent från den kommunala expropriationen i sin överklagan.

Samhällsbyggnadsnämnden har all rätt i världen att göra undantag enligt både Kommunallagen och kommunens egna riktlinjer. Det handlar ju enbart om att Magnus Larsson ska få köpa tillbaka delar av sin egen mark…

Jonasson och Andersson hänvisar alltså även till Kommunallagen. I Kommunallagen 2 kap 3 § står det:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Jag skulle alltså vilja påstå att den kommunala expropriationen 2007 av Magnus Larssons mark är ett sådant sakligt skäl.

Det ställs en massa krav på Magnus Larsson i förslaget till överenskommelse, och de är alla förenade med viten om de inte uppfylls. Larsson ska betala viten ända tills “visionen” är slutförd, även om detaljplanen inte antas eller vinner laga kraft. (Jag återkommer till visionen.) Om det blir aktuellt att betala viten ska Magnus Larsson betala 30.000 kr i månaden tills “visionen” är genomförd. Det är 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år…

Och notera det paradoxala. Magnus Larsson är beroende av att han får inkomster för att utveckla Sikhall mot visionen. Det är investeringar på miljontals kronor som krävs. Den stora risken för att inte uppfylla “visionen” är att inkomsterna av någon anledning minskar eller upphör. Och då ska han enligt samhällsbyggnadsförvaltningen betala vite/böter – med pengar han inte har…

Men för att förstå det riktigt absurda med denna avtalsskrivning, eller kanske det grymt “listiga” i de styrande partiernas avsikt, ska man komma ihåg att förslaget till överenskommelse innebär att de delar av kommunens mark som Magnus Larsson får köpa tillbaka från kommunen ska regleras på så sätt att marken ska ingå i Sikhall 1:6.

Sikhall 1:6 är samma fastighet där Magnus Larssons hus och hem ligger. Det innebär att om visionen inte kan genomföras och Magnus Larsson ska betala viten, så är risken stor att han tvingas sälja sitt hus och hem för att kunna betala vitena. Om han inte får in tillräckligt med pengar för att genomföra “visionen” måste han sälja de tillgångar som han som privatperson äger för att kunna betala viten.

Det är av detta skäl som man kan säga att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen vill tvinga Magnus Larsson att pantsätta sitt hus och hem i en överenskommelse med kommunen. Det är häpnadsväckande och fullkomligt makalöst att de styrande partierna förespråkar en sådan överenskommelse. (Jag undrar om det ens är lagligt.) Naturligtvis vägrar Magnus Larsson att skriva på ett sådant avtal. Han vill självklart inte pantsätta sitt hus och hem.

Det står inget i överenskommelsen om vad som händer om Magnus Larsson råkar ut för en olycka eller blir sjuk. Det är också en intressant och faktiskt helt rimlig fundering om en eventuellt ny ägare till fastigheten, eller dödsboet, ska fortsätta betala vite om visionen inte uppfylls…

Magnus Larsson har ställt frågan om han får köpa kommunens mark i ett aktiebolags namn. Enligt Larsson har kommunen svarat blankt nej. Det är märkligt eftersom samhällsbyggnadsnämnden ofta säljer mark till aktiebolag, t ex Vattenfall och Serneke. Eller Bert Karlsson på Ursand. Bert fick teckna ett tomträttsavtal med kommunen i aktiebolagets namn. Bert och aktiebolaget behöver inte heller slutföra några visioner, betala viten eller “pantsätta” sina privata hus om inte detaljplanen på Ursand slutförs.

Jonasson/Andersson skriver alltså om att beslutet i samhällsbyggnadsnämnden i november “strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip”. De nämner dock inte att kommunens riktlinjer (se ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”) antogs 2015, men inga viten användes i avtalsskrivningar med köpare av kommunens mark förrän 2021. Under den perioden var det förvaltningens bedömning, de aktuella ärendena lyftes överhuvudtaget aldrig upp på nämndens bord. Det var alltså ett allvarligt avsteg från riktlinjerna… Det kan med en viss förundran noteras att viten började bli praxis i kommunen först när samhällsbyggnadsnämnden arbetade med ett markanvisningsavtal till Magnus Larsson… (Men det måste väl vara en slump…?)

Jonasson/Andersson ger tre exempel på att kommunens praxis är att använda sig av viten. Ja… Sedan 2021 då… Det är exempel från 2022 och 2023. På ett av exemplen hittar jag dock inget datum.

De tre dokumenten är maskerade (delar har alltså gjorts oläsliga) så det är svårt eller snarast omöjligt att få en riktig bild av vad de handlar om. Det är t ex omöjligt att se om det är företag eller privatpersoner som har förvärvat mark. Det gemensamma är i varje fall att köparna av kommunens mark måste uppföra byggnader inom 2 eller 3 år på den från kommunen köpta marken, annars får de betala viten – i två av exemplen 10.000 kr i veckan, i det tredje exemplet 16.000 kr i veckan.

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Larsson (C) vill med exemplen visa hur praxis i Vänersborg ser ut och att Magnus Larsson då ska behandlas på samma sätt. Jag kan emellertid se viktiga skillnader. Trots att dokumenten är maskerade så ser man att det skrivs om mark “planlagt för industriändamål” och, i ett annat exempel, handlar det om en “ekonomibyggnad”. På goda grunder kan man förmoda att det handlar om företag, och då antagligen aktiebolag. Magnus Larsson får inte bilda ett aktiebolag för att köpa mark i Sikhall av kommunen… I inget fall står det i exemplen att köparna ska pantsätta sina privata bostäder… Det handlar dessutom om byggnader som ska uppföras på, verkar det som, detaljplanerade områden och inte om att förverkliga visioner… (Mer om ”visioner” i nästa blogginlägg.) Till sist säljer inte kommunen tillbaka mark som den tidigare har exproprierat från köparna…

Skulle oppositionens beslut i samhällsbyggnadsnämnden strida mot “kommunallagens likabehandlingsprincip”? Vem är det egentligen som behandlas annorlunda i Vänersborg?

Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Kommunen skulle därför t ex kunna kräva av Magnus Larsson att han sätter igång med sina planer så fort som möjligt. Larsson skulle kunna åläggas att snarast söka alla tillstånd, t ex bygglov, strandskyddsdispens, tillstånd för vattenverksamhet etc, för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan och infästning till nya bryggor samt anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och toaletter mm.

Det här skulle jag se som rimligt i en förhandling om en överenskommelse mellan Magnus Larsson och kommunen.

I nästa blogg ska jag behandla det i den föreslagna överenskommelsen centrala begreppet “vision”. Begreppet är även centralt i Jonassons och Andersson överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Fortsättning följer i inlägget ”SBN/Sikhall 5: Till nämndens försvar – Visionen”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund

5 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och nämndens 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) har överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut från den 16 november 2023 till Förvaltningsrätten i Göteborg. De anser att beslutet är olagligt.

Beslutet gällde de fastighetsrättsliga frågorna i Sikhall. De är inte helt lätta att greppa.

Jonasson och Andersson ger en kortare historisk bakgrund i sitt överklagande för att Förvaltningsrätten ska få en bättre förståelse. Deras bakgrundsbeskrivning ger dock intryck av att samhällsbyggnadsnämnden och kommunen har skött arbetet och dialogerna exemplariskt. Det bestående intrycket blir då, utan att det behöver skrivas i klartext, att det är exploatören, dvs Magnus Larsson, som har både motverkat och försenat processen.

Jonasson och Andersson börjar sin historieskrivning 2015 med att konstatera att byggnadsnämnden beslutade att en detaljplan skulle upprättas. De berättar alltså inget för Förvaltningsrätten om att den mark som det handlar om köptes av Magnus Larsson 2005 och ägdes av honom fram till november 2007, då kommunfullmäktige beslutade att förköpa/expropriera de viktigaste delarna av hans ärligt införskaffade fastighet. Utan denna kunskap får Förvaltningsrätten inte den helhetsbild som behövs för att se hela ärendet. (Se “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande” och framför allt “Historien om Magnus Larsson”, där jag skriver mycket utförligt om vad som hände mellan 2005 och 2007.) 

Nästa årtal, efter 2015, som Jonasson och Andersson nämner är 2018 när det första samrådet om detaljplanen hölls. De kommenterar inte att det tog nästan 3 år från byggnadsnämndens beslut till samråd. Tre år är en lång tid, varför dröjde det så länge? De ger vidare sken av att mycket gjordes av kommunen mellan början av 2018 och oktober 2020. De påstår t ex att det hölls flera möten och dialoger mellan Magnus Larsson och kommunen.

Jag har gått igenom detaljplaneprocessen, också utförligt. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan” och ytterligare 7 blogginlägg i detta ämne.) Jag fick inte några handlingar från kommunen från tidsperioden februari 2018 till oktober 2020 om att det hände något under dessa 2,5 år. Det fanns överhuvudtaget inga handlingar i diariet under denna tidsperiod, varken om sådana här möten eller andra diskussioner mellan kommunen och Magnus Larsson. Var har Jonasson och Andersson fått sina uppgifter ifrån? De satt i varje fall inte i nämnden då…

Jag frågade byggnadsförvaltningen den 22 juni 2021 varför processen tog så lång tid under denna period och fick följande svar (se “DP Sikhall (7): Medveten fördröjning?”):

“Under en tid var det tydligt så att processen väntade på kommunen. Sökande fastighetsägare ville få till avtal för att känna sig trygg med att gå vidare med kostsamma utredningar och det tog lång tid innan samhällsbyggnadsnämnden i höstas till slut fattade beslut om att gå vidare med det.”

Det tog enligt byggnadsförvaltningen alltså lång tid på grund av samhällsbyggnadsnämnden…

I mars 2021, fortsätter Jonasson och Andersson i sin bakgrundsbeskrivning, skriver ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, som vid det tillfället inte var Ann-Marie Jonasson, på ett markanvisningsavtal. Magnus Larsson skriver inte på. Jonasson och Andersson förklarar inte orsaken till detta, t ex att ordförande vid det tillfället inte ville ha en dialog med Magnus Larsson utan bara krävde att Larsson signerade avtalet. Sedan hoppar Jonasson och Andersson till 2022 och berättar att dialogerna tas upp på nytt. De bekräftar alltså att inget mer hände under resten av 2021.

Under dialogerna 2022 framhåller Magnus Larsson att de fastighetsrättsliga frågorna måste få en lösning innan detaljplanearbetet fortsätter. Han kan inte bygga på kommunens mark och han vill inte betala dyra utredningar på kommunens fastighet utan att veta att han får bli ägare till marken. Det sistnämnda nämner inte Jonasson och Andersson vilket naturligtvis har till syfte att förstärka uppfattningen att det är Magnus Larsson som motverkar och försenar processen.

Med denna redogörelse lämnar jag Ann-Marie Jonassons (S) och Johan Anderssons (C) bakgrundsbeskrivning till Förvaltningsrätten. Jag hoppas att mina kompletteringar ger en mer rättvis bild av vad som har hänt, i varje fall för bloggläsare. (Du kan ladda ner hela överklagandet här.)

Jag har försökt att beskriva de fastighetsrättsliga frågorna som gäller idag, dvs det förslag till överenskommelse som ligger på bordet just nu, i flera blogginlägg, bland annat “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)” – 2 och 3. I dessa inlägg finns det bland annat en del kartor som illustrerar hur delar av fastigheterna ska regleras, dvs byta ägare. Kommunfullmäktige beslutade den 17 maj att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna skulle utgå från Magnus Larssons alternativ till lösningar. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)

En lösning på de fastighetsrättsliga frågorna är alltså en förutsättning för att en detaljplan för utveckling av Sikhall ska kunna upprättas. Magnus Larsson kan ju inte bygga på kommunens fastighet. Det här framförde Magnus Larsson och några fastighetsägare i Sikhall redan 2015, men kommunens kvarnar mal som synes långsamt. Särskilt när de styrande partierna gör allt för att på olika sätt förhala ärendet.

Förvaltningen upprättade ett förslag till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson som det var tänkt att samhällsbyggnadsnämnden skulle godkänna redan den 19 oktober 2023. Men eftersom Magnus Larsson vägrade att gå med på villkoren i överenskommelsen så återremitterade samhällsbyggnadsnämnden ärendet till sin förvaltning med uppdraget att:

“se över förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering, i syfte att åstadkomma ett förslag som är överenskommet av båda parter.”

Det här blev också samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det fattades utan votering och ingen reserverade sig heller.

Återremissen var tydlig, förvaltningen måste komma till en överenskommelse med Magnus Larsson. Precis som tanken var med kommunfullmäktiges beslut. Och för att parterna skulle kunna nå en överenskommelse var kommunen tvungen att göra vissa eftergifter i sina villkor.

Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde återigen den 16 november. Förvaltningen hade utarbetat en “ny” överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. Det nya förslaget var till förväxling lika med det förslag som förvaltningen hade utarbetat en månad tidigare, och som nämnden alltså hade återremitterat. Det var bara ett par, i det stora hela ovidkommande, detaljer som hade ändrats. Magnus Larsson vägrade att skriva på detta avtal också. Förslaget innebar därför i realiteten att det inte gick att verkställa kommunfullmäktiges beslut. Det var omöjligt att kommunen och Magnus Larsson skulle, och kunde, bli överens. Samhällsbyggnadsförvaltningen, och de styrande partierna, menade att det var Magnus Larssons fel. Någon sa på sammanträdet att Magnus Larsson var “oresonlig”.

Oppositionen ansåg att flera av kommunens villkor i förslaget till överenskommelse stod i vägen för att båda parter skulle kunna acceptera avtalet. Det betydde “i praktiken” att oppositionen ansåg att det var samhällsbyggnadsförvaltningen som var “oresonlig”…

Oppositionen i samhällsbyggnadsnämnden röstade därför igenom ett alternativt förslag till beslut för att förbättra möjligheterna att nå en överenskommelse med Magnus Larsson enligt kommunfullmäktiges beslut.

Fortsättning följer i blogginlägget “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande

4 januari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.

Ann-Marie Jonasson (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, och Johan Andersson (C), 1:e vice ordförande, har utvecklat skälen till varför de anser att samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november är olagligt. Förvaltningsrätten har sedan skickat överklagandet till kommunen för yttrande. Det är ju Vänersborgs kommun, i det här fallet samhällsbyggnadsnämnden, som är motpart i processen.

Kommunen, vem vet jag inte, har begärt och fått förlängd svarstid. Yttrandet från kommunen ska vara inlämnat till Förvaltningsrätten senast den 26 januari. Det ska bli intressant att se vem som ska företräda samhällsbyggnadsnämnden och kommunen i fallet. Är det kommunens jurister? Eller de som fattade beslutet i samhällsbyggnadsnämnden? Förmodligen blir det tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen eller kommunens jurister i kommunstyrelseförvaltningen som författar ett förslag till svar till Förvaltningsrätten som sedan samhällsbyggnadsnämnden ska fatta beslut om. Men vad händer om det föreslagna svaret inte godkänns av oppositionens ledamöter i nämnden…? Samhällsbyggnadsförvaltningen är ju så att säga part i målet. Och är Jonasson och Andersson jäviga när nämnden beslutar? Samhällsbyggnadsnämnden sammanträder den 25 januari, dagen innan svaret ska vara inlämnat till Förvaltningsrätten.

Den eller de som företräder kommunen i rättsfallet ska yttra sig över följande grunder i Jonassons och Anderssons överklagan som hävdar att samhällsbyggnadsnämndens beslut var olagligt:

“1. Vad gäller beslutspunkt 1 om att ”alla viten tas bort” är grunden till överklagandet att detta strider mot den praxis som förekommer vad gäller avtalsskrivning mellan kommunen och exploatörer. Detta enligt kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” (bilaga 13). Enligt riktlinjen kan kommunen ”komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtagande i exploateringsavtalet” (sida 7). Enligt kommunens praxis innebär det att man i avtal med exploatörer skriver in ett avsnitt om vite. (se exempel på i bilaga 15-17). Uppgifter som inte tillför något i sak är maskade i exemplen, ex personuppgifter och prisuppgifter). Detta innebär även att beslutsmeningen strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip, 2 kap 3 § som anger att ”Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Lag (2019:835)”. Att frångå vitesdelen antas därmed strida mot likabehandlingsprincipen då man inte anser att det framkommit ”skäl för något annat”. Det ska nämnas att det i riktlinjerna (bilaga 14) står att samhällsbyggnadsnämnden ”får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger” (sida 9). Men återigen anses det inte föreligga några särskilda skäl.”

“2. Vad gäller beslutspunkt 2 om att ”Alla hänvisningar till Vision tas bort” är grunden till överklagandet att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). Det är utifrån visionen och den intentionen som exploatören har angivit som kommunfullmäktige tagit sitt beslut.”

“3. Vad gäller beslutspunkt 3 om att ”I texter om att ‘Detta avtal förutsätter för sin giltighet att kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun genom beslut godkänner detta avtal ersätts kommunfullmäktige med samhällsbyggnadsnämnden” anses att detta beslut går emot kommunallag 5 kap 1 § där det framgår att ”Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen…”. Detta beslut är att tolka som ett beslut av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt med anledning av det strategiska läget fastigheten har. Exploatören får genom detta förköp ensam möjlighet att utveckla ett område som kan anses vara av stort intresse för allmänheten.”

“4. Vad gäller beslutspunkt 4 om att ”Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga ska ersättas med ”anlägga i §3” är grunden till överklagandet att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). I inriktningsbeslutet står det skrivet att ”Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten”. 

Det finns mycket att fundera på och kommentera kring dessa skäl och argument. Men innan jag gör det så vill jag gärna komplettera ärendet med ytterligare en aspekt, förutom de jag redan har tagit upp i dessa två blogginlägg.

Det undgår knappast någon av de läsare som har följt inläggen kring Sikhall att det finns en person som står i centrum i hela ärendet, och på sätt och vis även i den kommande processen, den så kallade “exploatören”. Och de flesta läsare förstår också vem “exploatören” är – Magnus Larsson i Sikhall.

Det är Magnus Larsson och kommunen som ska komma överens om de fastighetsrättsliga lösningar som är en förutsättning för att en detaljplan ska kunna utarbetas och antas. Och en detaljplan är i sin tur en förutsättning för att Sikhall ska kunna utvecklas. 

Det är samme Magnus Larsson som köpte hela fastigheten i Sikhall 2005 genom att lägga ett högre bud än Johan Anderssons partibroder Bo Carlsson (C). Då bestämde sig kommunen genom Ann-Marie Jonassons partikamrat Lars-Göran Ljunggren (S) att kommunen skulle expropriera/förköpa Magnus Larssons fastighet. Det lyckades inte socialdemokrater och centerpartister till fullo med, endast delar av Magnus Larssons fastighet, om än “de bästa”, kunde exproprieras/förköpas 2007. De markområden, som den föreslagna överenskommelsen om fastighetsrättsliga lösningar handlar om, är alltså samma markområden som Magnus Larsson ärligt och lagligt köpte 2005. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Kan det verkligen vara så att de styrande socialdemokraterna och centerpartisterna fortsätter att driva partiernas gamla linje från 2005, dvs att göra allt för att ta Magnus Larssons mark och egendom från honom? Jag vill inte tro det, men det är svårt att bli kvitt tankarna. Varför vill de styrande annars att Magnus Larsson ska tvingas pantsätta sitt hus och hem i en överenskommelse med kommunen?

Självklart skriver inte Magnus Larsson på några papper med Vänersborgs kommun som kan tvinga honom att överge hus och hem i Sikhall. Men utan en överenskommelse kommer Larssons drömmar och visioner om att utveckla Sikhall att gå i kras. Det blir resultatet om de styrande partiernas uppfattning drivs igenom på något sätt, en blöt filt skulle läggas över Sikhall. Och istället skulle förfallet av Sikhall fortsätta, fortfarande under kommunens ledning. Ansvaret för en sådan framtid skulle ligga tungt på de styrande partierna – Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. 

“The bottom is nådd”…

Fortsättning följer i blogginlägget ”SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund”.

PS. Läs gärna Magnus Larssons kommentar på det förra blogginlägget – ”The bottom is nådd!”

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!

3 januari, 2024 4 kommentarer

När Björn Borg blev utslagen i första omgången i en tennisturnering i Monte Carlo yttrade hans tränare Lennart Bergelin:

”The bottom is nådd”

Jag tror att “the bottom is nådd” i Vänersborg också. Det är dock varken tennis eller bandy jag tänker på. Det är politik.

Den 15 december meddelade Förvaltningsrätten i Göteborg att ett överklagande har kommit in till domstolen. Det var Ann-Marie Jonasson och Johan Andersson som överklagade:

“Vänersborgs kommuns beslut fattat av samhällsbyggnadsnämnden 2023-11-16 § 144”

De överklagade alltså ett beslut som fattades av samhällsbyggnadsnämnden. Det är inget konstigt. Det händer inte alltför sällan att kommuninvånare överklagar kommunala beslut. Jonasson och Andersson i en rättslig process med samhällsbyggnadsnämnden som motpart – inget konstigt alltså. Om det inte vore för en liten detalj – Ann-Marie Jonasson (S) är ordförande i samhällsbyggnadsnämnden och Johan Andersson (C) 1:e vice ordförande…

Jonasson och Andersson överklagar således ett beslut som deras egen nämnd har fattat. Och det är konstigt. Frågan är om det inte är unikt.

Bakgrunden är naturligtvis att Jonasson och Andersson var motståndare till det beslut som nämnden fattade den 16 november. Beslutet fattades av oppositionen med 6 röster mot 5. Och det kunde Jonasson och Andersson tydligen inte acceptera. De kunde inte acceptera att deras argument inte räckte till för att övertyga majoriteten av ledamöterna i den politiskt och demokratiskt valda nämnden. De kunde inte acceptera att oppositionen hade en annan åsikt än de själva. Jonasson och Andersson väljer därför att gå utanför politikens ramar och vänder sig i stället till juridiken.

”The bottom is nådd”

Det är ett stort och principiellt mycket viktigt steg som Jonasson och Andersson har tagit. Det är så stort att samtliga partier i den styrande minoriteten sannolikt står bakom överklagandet. Det diskuterades och bestämdes antagligen på ett gruppmöte några dagar innan överklagandet hamnade hos Förvaltningsrätten. Det betyder att socialdemokraterna, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet gemensamt anser att politiska oenigheter i Vänersborgs kommun ska avgöras av domstol, i varje fall när oppositionen vinner en omröstning. Ska de i fortsättningen överklaga alla beslut som de förlorar? 

Jag vet inte vad kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) vill att det här överklagandet ska leda till. Hur menar de att samarbetsklimatet, dialogen och det vardagliga politiska arbetet ska fungera i fortsättningen? Jag ser överklagandet som en slags krigsförklaring mot de partier som är i opposition. Överdriver jag?

Samtidigt är det ett modigt och möjligtvis ett extremt dumdristigt beslut som de styrande partierna har fattat. Jag undrar om de diskuterade konsekvenserna av ett domslut som går emot dem… Tänker de då att de ska sitta kvar och styra som om ingenting har hänt? Tror de att respekten för dem ökar?

Samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november bestod av fyra punkter:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar om följande ändringar i utskickat förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall:

  1. Alla viten tas bort
  2. Alla hänvisningar till Vision tas bort
  3. I texter om att ”Detta avtal förutsätter för sin giltighet att kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun genom beslut godkänner detta avtal” ersätts kommunfullmäktige med samhällsbyggnadsnämnden
  4. Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga” ska ersättas med ”anlägga” i §3”

Samtliga fyra punkter överklagas av Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C). De anför sammanfattningsvis följande övergripande skäl för överklagandet:

“Avvikelse från praxis samt strid mot kommunallag och kommunalt fullmäktigebeslut i överenskommelse om fastighetsreglering mellan Vänersborgs kommun och exploatören.”

Redan här blir det intressant – i “strid mot … fullmäktigebeslut”… Det var oppositionen som drev igenom beslutet i först kommunstyrelsen (se “KS: Irriterat mellan S och M”) och sedan i kommunfullmäktige (se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”). Det är samma opposition som sedan fattade beslutet i samhällsbyggnadsnämnden. Jonasson och Andersson menar uppenbarligen att oppositionen inte har koll på vad den beslutar… Och fattar beslut som strider mot varandra. Det låter i mina öron varken rimligt eller logiskt.

I nästa blogginlägg ska jag redogöra mer i detalj för de skäl för överklagandet som Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) anför till Förvaltningsrätten.

Fortsättning följer i blogginlägget ”SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Hektisk vecka: BUN, Juta mm

19 december, 2023 Lämna en kommentar

Jag antydde i lördagens blogg att det är lite tufft med tid i dessa jultider att skriva blogginlägg. Men några anteckningar från söndag, måndag och tisdag måste jag ändå hinna med – om inte annat för att TTELA har citerat min blogg. Och vem vet, kanske några nya läsare har hittat hit… Ni är i så fall välkomna.

TTELA skrev i måndags (se TTELA “Kommunen tog olagligt beslut – bestämde samma sak igen”) att fullmäktige:

“sköt ett förslag om minskad tvångsanslutning till VA-systemet på framtiden. Beslutet var olagligt. Nu har politikerna bestämt samma sak igen.”

Det skrev jag om i blogginlägget “KF: Mer pengar till skolan!” och så citerar TTELA inlägget:

“På sin blogg skriver Stefan Kärvling att han inte tänker överklaga beslutet den här gången eftersom det rent formellt är rätt formulerat.”

 Det känns som ett litet erkännande…  Inte till kommunalråden Mats Andersson (C) eller Benny Augustsson (S) för att de medvetet obstruerar beslut i fullmäktige, utan för att min blogg är en källa till fakta och information om politikens Vänersborg…

Annars var söndagseftermiddag och kväll vikt för hårdrock. Man kan väl lugnt säga att Deathstars inte gjorde sina fans besvikna. Det var en fantastisk konsert på det klassiska Pustervik. Jag har faktiskt inte varit där sedan slutet av 70-talet. (Ett annat liv…)

Igår måndag var det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det blev ett längre möte. Det var som vanligt mycket information.

Elever från Vänerparkens skola berättade om hur de hade deltagit i en tekniktävling, First Lego League. Tävlingen gick ut på att bygga en robot av Lego som skulle utföra vissa uppgifter. De hade gått vidare från en regional deltävling och fått åka till finalen i Mo i Rana i Norge. Informationen från eleverna och deras tekniklärare var ett mycket uppskattat inslag, och fick en trött ledamot från Vänsterpartiet att vakna till.

Nämnden fick en informativ föredragning om den fördjupade översiktsplanen (FÖP) för Brålanda som nu ska ut på granskning. Den följdes av en lokalinformation, som nämnden för övrigt får varannan månad.

Det blev en hel del information om Norra skolan. En utredning var klar, även om den av kostnadsskäl inte var fullständig. Det saknas nämligen pengar för att anlita en arkitekt… Gruppen som har utrett har därför gjort en tämligen, som jag uppfattade det, grov uppskattning av kostnaderna.  En renovering som skulle få Norra skolan till “nyskick” beräknades till 120 miljoner kr. Det var väl lite svårt att ta in denna summa, och flera i nämnden var efteråt lite tveksamma till den stora kostnaden. Och är det verkligen en Norra skola i nyskick som nämnden vill ha? Knappast. BUN skulle nog nöja sig med att det skulle gå att ha “normal undervisning” i lokalerna…

Bo Carlsson (C) och nämndens presidium har begärt att få träffa kommunstyrelsens presidium för att diskutera Norra skolans framtid och vem som ska betala kostnaderna för en tomställd skola. Hyran för en tom Norra kommer årligen att uppgå till 1,9 milj kr och BUN ser ingen anledning att nämnden ska behöva betala detta. Det var i väntan på ett sådant möte som Tor Wendel (M) inte lämnade ett alternativt förslag till beslut på föregående nämndsammanträde. (Se “Om dagens BUN (20/11)”.) 

Det har visat sig att kommunalråden inte har haft tid till möte. Det ska dock bli ett möte senare denna vecka. Wendel lämnade därför inget annat yrkande igår heller.

Det blev en del information även om Öxnereds förskola. Personal och vårdnadshavare har under en längre tid klagat på arbets- respektive lekmiljön. TTELA har den senaste tiden uppmärksammat problemen. Miljö och hälsa har dömt ut vissa delar av lokalerna. Det finns mögelsporer i tre rum och värdena är exceptionellt höga.

Naturligtvis är oron stor hos alla vårdnadshavare. Det var tänkt att Öxnered skulle ha renoverats, men det fanns inga pengar. Renoveringen har därför skjutits på framtiden. Det dristade mig till att jämföra förskolan med kommunhuset. På kommunhuset blev det snabba ryck när arbetsmiljön visade sig vara dålig – och kostnader spelade ingen roll. Kommunhuset skulle åtgärdas till varje pris. Kommunen borde behandla sina barn, och elever, på samma sätt. Renoveringen av Öxnereds förskola borde ha fått kommunledningen att agera blixtsnabbt.

Åtgärder för att komma till rätta med arbetsmiljön har emellertid vidtagits redan denna vecka. Barnen har inte heller varit i dessa rum den senaste tiden. Vi hoppas att åtgärderna blir effektiva. Inga barn kommer att vistas i dessa rum förrän värdena blir bra. Förvaltningen ser sig redan om efter andra lokaler.

Detaljbudgeten för nästa år behandlades och beslutades. Det gjorde nämnden trots att de extra 10 milj kr, som kommunfullmäktige beslutade om i onsdags, inte var inräknade. Fullmäktiges beslut är nämligen inte giltigt förrän protokollet har justerats. Det betyder troligen att det blir ett nytt beslut om BUN:s detaljbudget i januari.

Förvaltningen har synat verksamheterna ordentligt. Den har sagt upp avtal, ersätter inte personal som slutar i “administrationen”, minskar budgeten för modersmålsenheten genom omorganisering och kompetensutveckling genom att t ex förlägga utbildning till kommunens egna lokaler etc. På det här sättet ska 15 milj kr sparas som istället ska användas till “extraordinärt stöd”.

Förvaltningen poängterade att det finns två stora osäkerheter i detaljbudgeten – kostnaderna för skolmaten och utvecklingen på Restad Gård/Migrationsverket.

Sammanträdet avslutades med information från förvaltningschefen Sofia Bråberg respektive ordförande Bo Carlsson (C). Nämnden fick bland annat en dragning om PISA-undersökningen och projektet “Samverkan för bästa skola”. Det sistnämnda projektet drivs på Tärnan och Vänerparken i samarbete med Skolverket och Linnéuniversitetet.

BUN:s sista sammanträde för året avslutades strax efter kl 15.00 – och sen var det dags för ett gruppmöte med Vänsterpartiet…

Idag tisdag var Mark- och miljödomstolen ute på Juta.

Domstolen ska döma i ärendet om Bengt Davidssons strandskyddsdispens. En domare, en teknisk kunnig och en protokollförare var på plats på Juta för att skaffa sig information och en bild om förhållandena på platsen. Länsstyrelsen underkände ju som bekant byggnadsnämndens beslut och Davidsson överklagade Länsstyrelsens överprövning.

Igår måndag fick Bengt Davidsson en underrättelse från Mark- och miljödomstolen om att Länsstyrelsen hade lämnat ett nytt yttrande i målet. Yttrandet var inte helt solklart:

“Länsstyrelsen konstaterar att beslut 2018-04-17 STR.2017.33 från Vänersborgs kommun fortfarande gäller. Länsstyrelsen har felaktigt ändrat den norra delen av tomtplatsavgränsningen och antalet lyktstolpar som är placerade öster om vägen.

Länsstyrelsen yrkar i övrigt att överklagandet avslås. Länsstyrelsen vidhåller sitt tidigare ställningstagande i det överklagade beslutet dnr 526-10589-2023.”

Det kan i varje fall konstateras att Länsstyrelsen erkänner att den har gjort fel. (Se ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”.) Det är mycket anmärkningsvärt att en statlig myndighet och professionella tjänstepersoner gör elementära juridiska fel. Det hindrade dock inte att samma tjänstepersoner deltog på Juta idag och med kraft hävdade sina synpunkter…

Länsstyrelsen tycks i yttrandet hävda att byggnadsnämndens beslut från 2018 “fortfarande gäller”. I så fall anser tjänstepersonerna att tomtplatsavgränsningen fortsättningsvis också ska gå över ena hörnet på Davidssons altan. På “mötet” idag verkade det emellertid som om de menade att överprövningen gäller – med undantag av “den norra delen” och lyktstolparna…

Domen från Mark- och miljödomstolen avkunnas antagligen inte förrän tidigast i februari. Då har det gått nästan 6 år sedan byggnadsnämndens första beslut i ärendet – det beslut som har gjort paret Davidssons dröm till en mardröm.

Imorgon sammanträder kommunstyrelsen. Det blir till att ägna en stor del av dagen till en djupdykning i några av kommunstyrelsens ärenden. Denna gång får jag begränsa mig till ett referat i efterhand – om jag hinner med tanke på julstädningen. Den måste nämligen prioriteras – barn och barnbarn är på ingående för ett traditionellt julfirande.

Kategorier:BUN 2023, Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, ttela

Juta: En jurist tar till orda

5 november, 2023 Lämna en kommentar

Fallet Juta engagerar många. Det är vanliga vänersborgare som har promenerat förbi Juta, haft sina löprundor längs älven (se t ex en inspelning av Niklas Claesson), kvinnor som i sin ungdom har ridit i området, sköterskor som har arbetat där när Landstinget ägde Juta osv – alla har sin åsikt klar och tydlig. De tycker utan undantag att byggnadsnämndens hantering av fallet var skrämmande och bedrövligt. De tyckte däremot att nämndens beslut den 7 mars i år var en befrielse. Det var då byggnadsnämnden i Vänersborg, under nämndens nye ordförande Benny Jonasson (S), äntligen fattade ett klokt och bra beslut. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.)

Det är även flera byggnadskunniga och jurister som har hört av sig. Häromdagen fick jag t ex ett samtal från en jurist i Göteborg som följde blogginläggen om Juta.

I veckan som gick skrev en i Vänersborg tämligen känd jurist en juridisk analys över Länsstyrelsens handläggning och beslut i frågan. Denne jurist hade en ny och annorlunda vinkling av Länsstyrelsens överprövningsbeslut. Den var så intressant att jag bestämde mig för att publicera analysen i sin helhet.

Juristen skrev att han inte ansåg det var någon idé att driva jävsfrågan vidare. (Se ”Juta: “Inget jäv” anser domstolen”.) Men:

“Däremot kanske Ni skall lägga mer kraft i själva sakfrågan och framförallt hur denna prövning formellt gått till. 

Normalt när en myndighet har att överpröva en annan förvaltningsmyndighets beslut så skall part i det överprövade beslutet ges möjlighet att yttra sig i ärendet innan slutligt beslut fattas. Enligt 2 § förvaltningslagen (2017:900) finns det undantag för skyldigheten att kommunicera ett pågående ärende med part. Det är vid överprövningen endast kommunen (som fattat det överprövade beslutet) som är part i ärendet. Kommunen som fattat det överprövade beslutet kan dock behöva höras om kommunen kan acceptera att deras beslut upphävs till en del.

[Davidsson] är således inte part i denna överprövning.

Dock kan [Davidsson] som enskild sedan överklaga Länsstyrelsens beslut eftersom det rör hans fastighet och [Davidsson]. 

Länsstyrelsen skall vid sin överprövning endast pröva om kommunens beslut strider mot någon rättsregel .Vad jag förstått så har länsstyrelsen inte inhämtat yttrande från Vänersborgs kommun innan de fattade det beslut som [Davidsson] nu överklagat till mark- och miljödomstolen.

Om Länsstyrelsen vid sin prövning finner att kommunens beslut strider mot någon rättsregel så skall det överprövade beslutet upphävas i sin helhet eller godkännas i sin helhet.

I [Davidssons] fall har dock Länsstyrelsen i sin överprövning gått längre än vad de haft befogenhet att göra. De borde endast upphävt kommunens beslut om det skulle stridit mot någon rättsregel.

I stället har de till [Davidssons] nackdel ändrat  tidigare fastställd tomtplatsavgränsningar och ålagt honom förpliktelser som gått mycket längre än vad som gällt enligt tidigare lagakraftvunna beslut.

Detta utgör enligt min mening tillräckliga skäl för Mark- och Miljödomstolen att undanröja Länsstyrelsen beslut och att kommunens sista beslut skall fastställas.”

Jag har gått igenom byggnadsnämndens protokoll och nämnden har enligt protokollen inte fått yttra sig om Länsstyrelsens överprövningsbeslut. Naturligtvis tog jag det säkra före det osäkra och kontrollerade även med byggnadsförvaltningen.

Min fråga till byggnadsförvaltningen var:

“Jag har en fråga om Länsstyrelsens överprövning av byggnadsnämndens beslut 7 mars om ändrad strandskyddsdispens för Davidsson på Juta. Fick byggnadsförvaltningen/-nämnden yttra sig över Länsstyrelsens beslut innan det fattades?”

Det korta men klargörande svaret från förvaltningschefen på byggnadsförvaltningen var:

“Svaret är nej.”

Om juristen har rätt så har alltså Länsstyrelsen begått ytterligare fel i sitt överprövningsbeslut om strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen för fastigheten Juta i Vänersborg.

Vi får se vad Mark- och miljödomstolen kommer fram till så småningom…

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta: “Inget jäv” anser domstolen

4 november, 2023 1 kommentar

För några veckor sedan beskrev jag den överklagan med kompletteringar som Bengt Davidsson via Advokatfirman Kjällgren lämnade in till Mark- och miljödomstolen. (Se “Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (1/2)” och “Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (2/2)”.

Davidsson och Kjällgren ville att Mark- och miljödomstolen skulle pröva om det hade förekommit jäv i Länsstyrelsens beslut vid överprövningen. Den föredragande handläggaren på Länsstyrelsen är ju en av Davidssons närmaste grannar. Han (jag kallar honom “K” i fortsättningen) är bland annat bosatt endast 1 kilometer från Davidssons fastighet och har en lång personlig koppling till området. (Det har jag för övrigt tagit upp i en av mina bloggar efter att SVT hade ett inslag om det i Västnytt, se “Jäv på Länsstyrelsen?”.) Advokatfirman beskriver också att handläggaren “K” även var inblandad i Länsstyrelsens beslut i samma fråga 2018.

Kjällgren hade även synpunkter på en av de andra handläggarna på Länsstyrelsen. Hon (jag kallar henne “C” i fortsättningen) hade deltagit under ärendets prövning om bygglov 2018 och hade nu 2023 varit föredragande när beslut om överprövning fattades hos Länsstyrelsen. När Davidsson påpekade detta till Länsstyrelsen så ansåg en av cheferna på Länsstyrelsen att “C” var olämplig. Det kan inte tolkas på annat sätt menar Kjällgren än att Länsstyrelsen ansett henne jävig. Chefen utsåg i stället Davidssons granne “K” till handläggare…

Davidsson framförde till chefen på Länsstyrelsen att han önskade att ärendet skulle prövas av tjänstemän som inte varit inblandade tidigare eftersom han ville ha en objektiv prövning av ärendet. Så blev det alltså inte.

Bengt Davidsson yrkade därför att:

“mark- och miljödomstolen, innan det sker en prövning i sak, ska pröva om länsstyrelsens beslut ska upphävas på grund av formella brister i handläggningen i form av jäv.”

Mark- och miljödomstolen har varit snabba med att pröva jävsfrågan. Domstolen har den 31 oktober (Mål nr M 2798-23) fattat ett beslut i frågan om det föreligger jäv:

“Mark- och miljödomstolen avslår yrkandet om att upphäva länsstyrelsens beslut på grund av jäv.”

Det föreligger alltså ingen jävssituation i hanteringen av ärendet anser Mark- och miljödomstolen. Domstolen motiverar naturligtvis sitt beslut.

“Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att situationen i målet inte är sådan att så kallat tvåinstansjävet i 16 § punkten 3 förvaltningslagen är aktuellt.”

Punkt 3 i 16 § lyder:

“han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans”

Mark- och miljödomstolen menar att “C” och “K” inte:

“har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans”

Det finns nog ingen grund för att ifrågasätta denna motivering.

I samma paragraf i Förvaltningslagen men på efterföljande punkt, punkt 4, står det:

“det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas”

Det är detta som kallas “delikatessjäv”. Finns det någon annan omständighet som kan ifrågasätta handläggarnas opartiskhet?

Domstolen anser inte att “C” har varit inblandad i handläggningen av ärendet när beslutet om överprövning fattades nu 2023:

“… innebär enligt Mark- och miljödomstolens bedömning därför inte att “C” tagit ställning i målet på sådant sätt att hon varit jävig i handläggningen av nu aktuellt mål.”

Det finns nog inte heller några skäl att ifrågasätta detta beslut tror jag.

När det gäller handläggaren “K” skriver Mark- och miljödomstolen i sin dom:

“(“K”) har varit föredragande i det nu överklagade beslutet om att ändra beviljad strandskyddsdispens. Det framgår inte av handlingarna i målet att han ska ha varit involverad i länsstyrelsens handläggning av ärendet under 2018, varken i beslutet (att inte överpröva den beviljade dispensen), eller i Bengt Davidssons överklagande. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att han inte kan anses vara jävig på denna grund. Gällande vad Bengt Davidsson anfört om (“K”) personliga omständigheter och koppling till området kring Restad 3:2 bedömer domstolen att det inte utgör sådana särskilda omständigheter som gör att hans opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas.”

Det här beslutet med denna motivering torde dock kunna ifrågasättas. Det tycker i varje fall Davidsson och kanske till och med Svt:s reporter (se Svt ”Bengt i Vänersborg letar historiska bilder för att vinna mot länsstyrelsen”).

Davidsson vet att “K” har varit ute vid Juta vid flera tillfällen och dessutom samtalat med Bengt Davidsson. Första gången var en lördag 2018, dagen efter att Davidsson hade fått Länsstyrelsens beslut att inte överpröva kommunens då felaktiga beslut, dvs det beslut som grundade sig på felaktiga kartor som gjorde att tomtplatsavgränsningen gick över Davidssons altan. (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.)

Davidsson skriver om “K”:s besök 2018:

“Det var på lördagen efter vi fått beslutet av länsstyrelsen… med posten på fredagen. Ingen utom de som höll i ärendet kan ha haft någon kännedom om resultatet men “K” visste han.
Vi var ett sällskap som stod ute på altanen och pratade mitt på dagen när det kommer en person som går ner till avloppsanläggningen och ställer sig där i flera minuter och tittar sig omkring, bryr sig inte om att vi står 10 meter ifrån honom.
Jag frågar om det är något jag kan hjälpa till med och sa att jag vore tacksam om han kunde passera för vi hade folk hos oss och hans besök störde oss.
Jag får till svar att han var från länsstyrelsen och att han var på allmänhetens fria passage så han tänkte inte passera snabbt.”

Visst kan man möjligtvis ändå tycka att “K” är jävig, men Mark- och miljödomstolen har dömt. Davidsson kan naturligtvis överklaga till Mark- och miljööverdomstolen. Det finns dock skäl att anta att det är lönlöst och att hela ärendet istället stoppar upp i väntan på Mark- och miljööverdomstolens besked.

Vi får se vad Davidsson och Kjällgren tänker göra. Kanske tycker de att de ska avvakta Mark- och miljödomstolens dom i sakfrågan. Kanske inte.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Juridik, Juta, Länsstyrelsen

Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (2/2)

25 oktober, 2023 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (1/2).”

Advokatfirman Kjällgren har lagt ner en hel tid på att tillsammans med Bengt Davidsson författa ett utförligt och stringent överklagande till Mark- och miljödomstolen. De har lyckats bra som jag ser det.

I den förra bloggen redogjorde jag för de tre längsta punkterna i Davidssons och Kjällgrens överklagan. Punkt 4 har rubriken “Länsstyrelsen har ändrat gynnande beslut”.

Den tomtplatsavgränsning som byggnadsnämnden i Vänersborg beslutade om för Juta 2018 har vunnit laga kraft för länge sedan, även om den på många sätt var felaktig. Delar av detta beslut ändrade Länsstyrelsen den 17 maj 2023 till Davidssons nackdel. Davidsson blev av med det röda området. (Se bild till vänster, skärmdumpad från Svt.) Det är inte tillåtet enligt Förvaltningslagen att ändra gynnande beslut till den enskildes nackdel. Det insåg också, till sist, ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning. Han skrev till Davidsson den 15 juni:

“Vi har av misstag missat detta och beklagar det som inträffat.”

Det var ett anmärkningsvärt grovt misstag av en statlig myndighet.

I punkt 5 anser advokatfirman att Mark- och miljödomstolen bör hålla syn på plats för att få alla förutsättningar för att fatta ett riktigt beslut.

Punkt 6 sammanfattar kort överklagandet:

“Davidsson menar att det tydligt visats att området redan är ianspråktaget på ett sådant sätt att området saknar betydelse för strandskyddets syften, mark- och miljödomstolen ska därför förordna i enlighet med hans yrkande.”

Det här var en sammanfattning, referat, av det överklagande som skickades in till Mark- och miljödomstolen den 5 september. Den 16 oktober skickade Kjällgren och Davidsson ytterligare ett yttrande, eller ett tillägg. Det hade upptäckts fler formella fel i Länsstyrelsens hantering. Yttrandet/tillägget börjar:

“Davidsson begär att domstolen, innan det sker en prövning i sak, tar ställning till om de formella bristerna i Länsstyrelsens hantering av ärendet ska leda till att domstolen ska upphäva Länsstyrelsens beslut. Davidsson begär också att domstolen för det fall man finner att Länsstyrelsens beslut ska upphävas tar ställning till om det över huvud taget är möjligt att återförvisa ärendet för ny hantering av Länsstyrelsen.”

Davidsson begär egentligen att Mark- och miljödomstolen bildligt talat beslutar att kasta Länsstyrelsens överprövning i papperskorgen.

Kjällgrens hade analyserat ändringen av “det gynnande beslutet” (se ovan) ytterligare. Advokatfirmans slutsats blev att Länsstyrelsen hade gjort ännu grövre fel än vad Kjällgren insåg från början. Länsstyrelsen har i sitt beslut överprövat hela strandskyddsdispensen för fastigheten. Det hade inte Länsstyrelsen befogenhet till.

Kjällgren skriver:

“Det enda Länsstyrelsen hade att pröva i nu överklagat beslut var den utökning av tomtplatsavgränsning, jämfört med beslutet 2018, som kommunen beslutade om eftersom tidigare given dispens redan vunnit laga kraft.”

Kjällgren menar att Länsstyrelsen har erkänt detta, också. I det citerade brevet ovan, från ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning till Davidsson den 15 juni, skrev handläggaren:

“Länsstyrelsen har endast kunnat pröva utökningen av tomtplatsavgränsningen sedan 2018 i och med att vi tidigare godtagit 2018-års tomtplatsavgränsning.”

Och det skrev handläggaren att Länsstyrelsen hade missat, och beklagade…

I Davidssons överklagande från den 5 september nämndes frågan om eventuellt jäv i förbigående. Kjällgren har uppenbarligen funderat några gånger extra även på denna fråga, och skärpt till sin uppfattning. Advokatfirman drog nu slutsatsen att jävsfrågan kan spela en avgörande roll i bedömningen av Länsstyrelsens hantering av ärendet.

Den föredragande handläggaren på Länsstyrelsen är en av Davidssons närmaste grannar. (Det har jag för övrigt tagit upp i en av mina bloggar efter att SVT hade ett inslag om det i Västnytt, se “Jäv på Länsstyrelsen?”.) Advokatfirman beskriver handläggarens, jag kallar honom “K” i fortsättningen, långa personliga koppling till området:

“K:s farmor bodde i Grindstugan vid infarten till Restads sjukhus, hans far och mor arbetade på Restad och han har därtill haft en kolonilott på Restad. Numera är K bosatt … endast 1 kilometer från Davidssons fastighet.”

Denna koppling till området och att K även var inblandad i Länsstyrelsens beslut i samma fråga 2018 innebär skriver Kjällgren:

“att det föreligger jäv enligt 16 § 3 och 4 p. Förvaltningslagen, att det inte är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse och att Länsstyrelsen borde ha prövat frågan om jäv enligt 18 § Förvaltningslagen.”

I 16 § 3 och 4 p i Förvaltningslagen står det:

“Den som för en myndighets räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka myndighetens beslut i ärendet är jävig om
   3. han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans, eller
   4. det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas.”

Kjällgren skriver till Mark- och miljödomstolen:

“Länsstyrelsen borde ha prövat frågan om jäv enligt 18 § Förvaltningslagen.”

Och sammanfattar:

“Sammanfattningsvis menar Davidsson att det förelåg jäv både vid länsstyrelsens beslut om överprövning och vid deras prövning i sak och att detta utgör sådana formella fel som inte kan lämnas utan avseende.”

Jag har svårt att tro att Mark- och miljödomstolen inte beaktar jävsfrågan.

I tillägget/yttrandet till överklagandet avslutar Kjällgren med sitt sista argument. Advokatbyrån menar att tidsfristen för Länsstyrelsen att överpröva byggnadsnämndens ärende nu har passerats:

“Davidsson menar att det inte längre är möjligt för Länsstyrelsen att överpröva kommunens beslut om mark- och miljödomstolen finner att Länsstyrelsens beslut ska upphävas på grund av jäv.”

Kjällgren drar paralleller till skattemål. Där gäller enligt Riksåklagaren:

“En återförvisning återställer normalt inte de tidsfrister som gäller för omprövningsbeslut när det överklagade beslutet har undanröjts på grund av ett formellt fel. Det är därför i normalfallet inte möjligt för Skatteverket att efter återförvisning göra en ny prövning sedan tidsfristen för ordinarie omprövning till den enskildas nackdel gått ut”

Det finns mycket intressant inom juridiken… 

Bengt Davidsson yrkar slutligen på att det ska hållas en muntlig rättegång där han själv och Lave Thorell ska kallas som vittnen.

Det blir i så fall offentliga förhandlingar, vilket skulle vara oerhört intressant. Jag hoppas dock att Mark- och miljödomstolen fattar ett beslut om att byggnadsnämndens beslut ska gälla och att Länsstyrelsens överprövning hamnar där det hör hemma – i papperskorgen.

Bengt Davidsson och hans fru måste få ett avslut på den här historien. Den har pågått i drygt 5 år…

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (1/2)

24 oktober, 2023 Lämna en kommentar

Det finns intresse kring Juta, bland annat så undrar människor varför det har blivit så tyst. Flera frågar hur det gick för Bengt Davidsson och hans överklagande. Hur slutade det? Fick han rätt? Det enkla svaret är att det inte är slut. Inte än.

Bakgrunden är, väldigt kortfattat:

Den 7 mars i år beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning för Davidsson och Juta. Den 17 maj ändrade och upphävde sedan Länsstyrelsen beslutet. Bengt Davidsson överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Mark- och miljödomstolen har fortfarande inte behandlat Davidssons överklagan och det är egentligen inte domstolens fel att det tar tid. Davidsson och hans juridiska ombud, advokatfirman Kjällgren, begärde anstånd i somras med överklagandet. Kjällgren har senare även skickat in några kompletterande skrivelser.

Kjällgrens ursprungliga överklagan var på 5 sidor och det bifogades även 7 bilagor, mestadels fotografier. Överklagandet skickades in den 5 september.

Jag tänker i två bloggar redogöra för innehållet i överklagandet. Mina två inlägg vänder sig framförallt till de som har ett särskilt intresse för frågor kring strandskyddsdispenser och juridiken bakom dessa.

Överklagandet till Mark- och miljödomstolen börjar:

“Bengt Davidsson yrkar att mark- och miljödomstolen med ändring av Länsstyrelsens beslut beviljar strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning i enlighet med Byggnadsnämndens beslut i ärende 2017.33 daterat 2023-03-07.”

Advokatfirman Kjällgren delar upp sin överklagan i 6 punkter, varav den sista är en sammanfattning. Jag ska inte redogöra för hela överklagandet, en del av det som står har jag på olika sätt berört i mina tidigare bloggar. (Se länkar nedan.) Jag tänkte ta upp några av de “nya” aspekter som Kjällgren anför.

Den första punkten har rubriken “Angående Länsstyrelsens hantering av ärendet”. Kjällgren menar att Länsstyrelsen har gjort en godtycklig:

“bedömning av tomtplatsen, hemfridszonen och vilket område som varit ianspråktaget på sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften.”

Sedan anförs några exempel:

“Länsstyrelsen berör överhuvudtaget inte frågan om varför hemfridszonen sträcker sig mer än dubbelt så långt upp i den bergiga skogen västerut än den gör till det område som på ett mer uppenbart sätt får anses vara ianspråktaget österut på fastigheten. På samma sätt berör inte Länsstyrelsen varför hemfridszonen skulle sträcka sig tre gånger längre söderut än norrut på fastigheten.”

En sådan tomtplatsavgränsning som Länsstyrelsen har gjort ska inte ske (se fotografi ovan; norr är ”rakt upp” på fotot):

“om terrängen visar en naturlig avgränsning av tomtplatsen, se MÖD:s dom 2017-06-15 (M 6607-16). Länsstyrelsen har bedömt att det rör sig om en naturlig avgränsning men ändå beslutat om betungande åtgärder utan att utreda saken närmare vid intresseavvägningen.”

Kjällgren har läst på och konkretiserar:

“Det är vidare svårt att förstå varför Länsstyrelsen menar att den naturliga avgränsningen går på bortre sidan av vägen på vissa delar av fastigheten men på den närmre sidan vid vissa delar, och varför tomtplatsen avgränsas längre från byggnaden där det rör sig om en större höjdskillnad, men närmare byggnaden där höjdskillnaden är lägre.”

Det är vidare svårt fortsätter Kjällgren att:

“förena idén om att lyktstolparna utgör en naturlig avgränsning med idén om att det bör vara förhållandena på platsen som avgör, och inte vart eventuella lyktstolpar sitter och att det krävs ytterligare staket för att visa avgränsningen, detta skulle kunna tolkas som att Länsstyrelsen menar att det annars uppfattas som att hemfridszonen sträcker sig längre än den tomtplatsavgränsning de har gett”

Och avslutar resonemanget i den första punkten:

“Det är vidare anmärkningsvärt att det område Länsstyrelsen menar utgör byggnadens hemfridszon på den östra sidan sammanfaller exakt med lyktstolparnas placering och vändplatsens omfattning och att Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning inte verkar ha någonting att göra med avståndet till huset eller vägen eller upplevelsen på platsen.”

Den andra punkten ger Kjällgren rubriken “Särskilda skäl för strandskyddsdispens”. Kjällgren tar upp vittnesmål och fotografier, men lyfter också en annan aspekt – Länsstyrelsen har inte ens bedömt rätt fråga:

“Länsstyrelsen endast har angett att flygfotona visar att markområdena inte har varit kontinuerligt hävdade som tomtmark. … Länsstyrelsen skulle ha tagit ställning till om området har varit ianspråktaget på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften, i enlighet med vad som framgår av lagtexten. Mark kan vara ianspråktaget på andra grunder än att det utgör tomtmark…”

Jag tycker att advokatfirman Kjällgren har hittat ”nya” och synnerligen intressanta aspekter och invändningar på Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning… Både när det gäller det som anförs i punkt 1 och 2.

Kjällgren har ett längre resonemang på punkt 3, “Intresseavvägning enligt 7 kap 25 § MB”.

Paragrafen i Miljöbalken lyder:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Kjällgren menar att den tomtplatsavgränsning, som Länsstyrelsen har beslutat, omöjligen kan anses utgöra en skälig kompromiss mellan de allmänna och enskilda intressena. 

Advokatfirman visar med bland annat fotografier med inritade kartor att Länsstyrelsen i stort sett har tagit hela den användbara tomten från Davidsson. 97% av den tomt som Länsstyrelsen har gett Davidsson består, skriver Kjällgren, av väg, huvudbyggnad, ett bergigt område och en mycket sluttande gräsmatta norr om huset.

“Det får anses uppenbart för alla och envar att hemfridszonen som huvudbyggnaden genererar sträcker sig längre österut än de 6 meter från huvudbyggnaden som länsstyrelsen har gett som tomtplatsavgränsning. Enbart en byggnad i den storleken genererar en större hemfridszon, och därutöver har byggnaden ett dominerande läge på höjden och en stor altan som vetter mot öster.”

En av kommunens mäklarfirmor menar också att fastigheten förlorar 2,7 milj kr i värde med Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning. Det är ingen skälig kompromiss mellan de allmänna och enskilda intressena…

Kjällgren hänvisar även till en dom i Mark- och miljööverdomstolen från 26 januari 2023(!), domen M 4425-22. Domen hänvisar till Miljöbalken 7 kap 18 c 1 st:

“Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
   1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Och Mark- och miljööverdomstolen skriver att detta:

“kräver en bedömning av områdets faktiska betydelse för allemansrättslig tillgänglighet”

Det räcker med att allmänheten har 10 meter från strandkanten för sin fria passage skriver Kjällgren. Dessutom har Davidsson genomfört en kompensationsåtgärd genom att anlägga en bro för att möjliggöra för allmänheten att korsa diket nere vid vattnet. I en dom den 4 mars 2020 skrev Mark- och miljööverdomstolen (M 4244-19):

”… vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför”

Och det var egentligen inget konstigt. Domen I Miljöbalken 16 kap. 9 § står det:

”Tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta … särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför.”

Bron är naturligtvis en sådan kompensationsåtgärd som både lagen och Miljööverdomstolen beskriver.

Överklagandet fortsätter, men mer om det i bloggen ”Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (2/2)”.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Förvaltningsrätten spolade Mats Anderssons VA-yrkande

18 oktober, 2023 Lämna en kommentar

På kommunfullmäktiges sammanträde den 15 februari 2023 beslutade de styrande partierna, S+C+KD+MP, att återremittera Lena Eckerbom Wendels (M) motion om minskad tvångsanslutning till kommunens vatten och avlopp. Det var möjligt eftersom det räcker med en tredjedel av rösterna i fullmäktige för att återremittera ett ärende.

Det var också av precis den anledningen som de styrande partierna inte ville ha en omröstning om själva motionen. De visste ju att fullmäktige skulle bifalla den, dvs rösta ja till motionen. Oppositionen i Vänersborg var nämligen, för en gång skull, enig. Samtliga 28 ledamöter i oppositionen är motståndare till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. (De styrande har 23 ledamöter.) En återremiss var således det enda sättet för de styrande att undvika ett snöpligt röstningsnederlag i sakfrågan.

Jag har beskrivit hela ärendet noggrant i bloggarna “KF 2: VA – återremiss igen” och ”KF 2b: VA-motionen och lagen”. TTELA har gjort detsamma i artikeln “Inga lättnader i tvånget att ansluta sig till va-nätet”.

Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) var den som yrkade på återremiss. Andersson lämnade följande motivering till yrkandet:

“Återremiss av motionen tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan”

Tanken med en återremiss är alltså att den ska användas när ett ärende kräver ytterligare utredning. Det kan vara att underlaget känns ofullständigt och behöver kompletteras med ytterligare faktauppgifter. Motiveringen ska då upplysa mottagaren av återremissen om vad som ska göras. 

Det framgår tydligt av Mats Anderssons motivering att detta inte var syftet med återremissen. Syftet var ett annat. Det var helt enkelt att förhindra ett beslut. Eller som Tor Wendel (M) sa under sammanträdet, det var en ”maskerad bordläggning”.

De styrande partierna missbrukade rätten för minoriteter att återremittera ett ärende. Därför överklagade jag den 1 mars 2023 fullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten. Eller som det mer formellt uttrycks, jag begärde att Förvaltningsrätten skulle laglighetspröva beslutet. (Du kan ladda ner min överklagan här.)

Idag, onsdagen den 18 oktober 2023, kom Förvaltningsrättens beslut:

“Förvaltningsrätten bifaller överklagandet och upphäver det överklagande beslutet.”

Förvaltningsrätten håller alltså med en av Vänsterpartiets ledamöter i kommunfullmäktige, Stefan Kärvling – beslutet om återremiss var inte lagligt! Beslutet gäller inte och det måste göras om. Det måste fattas ett nytt beslut.

Förvaltningsrätten inleder sina motiveringar till beslut med att hänvisa, och ofta citera, en del lagparagrafer. Det är ibland också nödvändigt för rätten att använda andra källor som t ex domar, förarbeten och propositioner. Det gör Förvaltningsrätten även i detta fall. (Rättens beslut grundar sig bland annat på “prop. 2001/02:80 s 143”.)

Sedan följer själva motiveringen till beslutet, och den är mycket kort. Det beror sannolikt på att det var ett mycket enkelt mål att döma i… 

Förvaltningsrätten motiverar sitt beslut:

“Den av kommunfullmäktiges minoritet beslutade återremissen innebär inte att ärendet skickas tillbaka till det beredande organet. Det är således inte fråga om en korrekt återremiss. Beslutet om minoritetsåterremiss strider därmed mot lag eller annan författning och ska därför upphävas.”

När jag i bloggen “Överklagande till Förvaltningsrätten” skrev om mitt överklagande till Förvaltningsrätten så frågade jag det nya AI-verktyget Chat GPT om återremisser. De första två meningarna jag fick som svar var:

“Att återremittera ett ärende betyder att man skickar tillbaka det till den tidigare instansen, vanligtvis till den som skickade ärendet till dig i första hand, för vidare åtgärder. Detta kan göras av olika skäl, till exempel om det behövs ytterligare information eller om ärendet behöver undersökas ytterligare innan ett beslut kan fattas.”

Chat GPT hade helt rätt.

De styrande partierna i Vänersborg är Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Ledamöterna i dessa partier röstade allihop tillsammans igenom Mats Anderssons (C), kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, yrkande på återremiss. Nu säger Förvaltningsrätten i Göteborg att det var ett beslut som strider mot svensk lag.

Vad säger det om de partier som styr Vänersborg idag?

Kan man återremittera styret i Vänersborg? Kan man återremittera Mats Andersson?

Anm. Förvaltningsrättens beslut kan laddas ner här.

Kategorier:AnderssonMats, förvaltningsrätten, Juridik, Kommunfullmäktige 2023, VA, Vänsterpartiet