Arkiv
Kretsloppsparken
I tisdagens TTELA kunde vi läsa om den nya kretsloppsparken som Vänersborgs kommun planerar att bygga vid Tenggrenstorp. (Se ”Kretsloppspark ska underlätta återbruk”.)
Förslaget på en kretsloppspark är ett resultat av en motion som Marika Isetorp (MP) och Anders Wiklund (MP) lämnade den 14 november 2011. Det var på den tiden som miljöpartiet fortfarande bedrev politik i Vänersborg…
Tanken med en kretsloppspark är att (citat från underlaget i ärendet):
”skapa bättre förutsättningar att använda befintliga resurser, minska avfallet och klättra högre på avfallstrappan.” 
Som det är nu är det fortfarande mycket som skulle kunna återanvändas som slängs i t ex grovsopor. En ny tanke är att kommuninvånarna också ska kunna lämna in saker som man inte längre har användning för, men som fortfarande går att använda. Sådana saker ska sedan olika hjälporganisationer kunna ta hand om och sälja vidare. (Hur detta ställer sig till kommersiella företag som bygger sin verksamhet på återbruk och försäljning av begagnade varor vet jag inte, men jag förutsätter att kommunen gör det.)
En kretsloppspark är således något mer än en traditionell återvinningsstation.
Den konkreta anläggning, som förslaget har mynnat ut i, är tänkt att ha plats till:
”Byggnad för miljöfarligt avfall och återbruk, 1200 m2, personal- och utbildningsbyggnad i två våningar, 300 m2, garagebyggnad för arbetsfordon, 300 m2, eventuell framtida byggnader för t.ex. återbruk, försäljning, utställning och café, 1000 m2. Utöver dessa byggnader behöver kretsloppsparken även en upphöjd plattform och ramper omfattande ungefär 4200 m2.”
Alla är nog överens om att det behövs en ny anläggning i Vänersborg. Det finns dock kommuninvånare som i stället skulle vilja att kommunen byggde flera i mindre format ute i kommunens mindre tätorter. Det lämnades in ett medborgarförslag om detta förra året. Det är ju faktiskt en ganska lång väg från t ex Brålanda, Västra Tunhem eller Väne Ryr till återvinningsstationen inne i centralorten. Men å andra sidan, vill man ha en ”riktig” kretsloppspark, så måste den nog bli centralt belägen.
Bildförklaringar: 1. Infart 2. Förpackningsinsamling 3. Vitvaror 4. Miljöfarligt avfall 5. Elektronik 6. Återbruk 7. Yta för framtida expansion 8. Personalbyggnad 9. Plattform med 30 containerplatser 10. Rangeringsytor 11. Infart för arbetsfordon 12. Parkering för personal och arbetsfordon 13. Dagvattendamm 14. Befintliga industrilokaler.
Det saknas förutsättningar att utvidga den gamla återvinningsstationen vid Holmängen. Kommunens utredning har tittat på flera områden, men kommit fram till att ett område vid Tenggrenstorp är:
”det mest strategiska med hänsyn till behovet av yta, tillgänglighet och omgivningspåverkan.”
Det kan väl dock nämnas att miljö- och hälsoskyddsnämnden ifrågasätter lokaliseringen:
”med tanke på närheten till bostäder och innanför begränsande broar.”
Jag vet inte om miljö och hälsa har något annat och bättre förslag.
I onsdags var detaljplanen för området på Tenggrenstorp, där anläggningen alltså är tänkt att placeras, uppe i kommunstyrelsen. Och kommunstyrelsen godkände som väntat detaljplanen. Den 25 oktober ska ärendet upp på kommunfullmäktige.
Byggnadsförvaltningen har tittat på det tänkta området. Det har bland annat genomförts undersökningar av marken:
”Inom ramen för planarbetet har det genomförts utredningar med avseende på geoteknik, markföroreningar och buller. Sammanfattningsvis visar resultaten av dessa att marken inom planområdet kan användas för det avsedda ändamålet och att verksamheten kan bedrivas utan överskridande av Naturvårdsverkets riktvärden för externt industribuller.”
Det är dock inte helt oproblematiskt att ta marken vid Tenggrenstorp i anspråk. Marken består till stor del av lera, som kan vara:
”benägen att ge sättningar, vilket innebär att alla belastningar måste beaktas.”
Därför måste en:
”särskild utredning kring påverkan av belastningar och grundläggningsmetoder … göras inför bygglov och markarbete, så att byggnader och anläggningar inom och utanför området säkras från sättningar.”
Det har också gjorts prover i marken efter föroreningar. Och:
”I ett av dessa prov påträffas även PAH (polycykliska aromatiska kolväten) i halter något över riktvärdena för känslig markanvändning. Detta medför att eventuella överskottsmassor från kommande markarbeten inte kan hanteras fritt.”
Marken behöver dock inte, tror byggnadsförvaltningen, genomgå någon sanering.
Det finns en del andra aspekter på området, men byggnadsförvaltningen gör bedömningen att:
”det trots intrånget går att tillgodose strandskyddets syften om allmänhetens tillgänglighet till stranden samt skydd av växt- och djurlivet. Bedömningen är också att det angelägna allmänna intresse som ligger i kretsloppsparkens placering på denna plats motiverar intrånget.”
Så i det stora hela, trots vissa utmaningar, ska det tänkta området för den nya kretsloppsparken passa bra för ändamålet.
Men sedan har vi det här med riskerna för översvämning på markområdet…
”Marken där kretsloppsparken ska anläggas är ganska flack och svagt sluttande från nästan +48 m i nordöst till ner mot +46 m i sydväst.”
Det innebär, enligt prognosen, en risk på 60% att vattennivån inom en period på 1000 år kommer att nå denna höjd. Slutsatsen som byggnadsförvaltningen drar är att marken därför behöver måste höjas till +47,0 m. Och ska så göras enligt detaljplanen.
Kommer ni ihåg ”Arne” som ville bygga ett fritidshus på Nordkroken? ”Arne” ville bygga på höjden +47,06 m, men fick avslag av byggnadsnämnden. Nämnden krävde av ”Arne” att han byggde på +47,56 m… 
Olika falla ödets lotter…
För övrigt föreslår Länsstyrelsen att marken på Tenggrenstorp höjs till +47,96 m. Men det tycker alltså inte byggnadsförvaltningen. Förvaltningen anser att det räcker med +47,0 m… Och det gör det väl egentligen också tycker jag. (Det borde räcka på Nordkroken också…)
En ny återvinningscentral kommer naturligtvis att kosta en del. Förutom själva kretsloppsparken, inklusive markuppfyllnad och grundläggning, ska en vattenledning flyttas (dock en mindre kostnad), nya gång- och cykelvägar anläggas och stråket längs kanalen rustas upp. Kostnaden beräknas i investerings- och exploateringsplanen till 22 miljoner kronor (12 milj kr år 2018 och 10 milj kr år 2019). Men då vet jag inte om allt ingår.
Alla partier är överens om att det behövs en kretsloppspark och att det liggande förslaget till detaljplan är bra. De problem som finns kommer att lösas och jag tror också att investeringskostnaderna inte heller är mycket att orda om, även om 22 miljoner är mycket pengar. 
Det kommunen skulle kunna diskutera är emellertid hur akut den här investeringen är i ljuset av andra investeringar. Jag tänker då närmast på de enorma behov av lokaler som förskola och grundskola har. Kanske skulle kretsloppsparken kunna vänta några år och ”återvinningssituationen” eventuellt lösas så länge med att det uppfördes mindre och billigare stationer i några av kommunens mindre tätorter?
Som det ser ut nu så kommer kommunfullmäktige, kanske enhälligt, att besluta om att anta detaljplanen. Det innebär grönt ljus till byggandet av en kretsloppspark i Tenggrenstorp, även om en del återstår innan spadarna kan sättas i jorden.
Solvarm begär nytt beslut
I fredags skrev jag om att riksradion hade uppmärksammat Solvarms kamp med, och mot, Vänersborgs kommun – se ”Solvarms fall i SR”.
Idag kan det konstateras att kampen uppe i Sikhall går in i ett nytt skede kommande vecka.
Solvarm skriver nämligen i ett mail till kommunen och kommunens tre kommunalråd, dvs Marie Dahlin (S), Gunnar Lidell (M) och Bo Carlsson (C):
”Begäran om att vår fastighet Sikhall 1:20 undantas från tvångsanslutning till Vänersborgs kommuns verksamhetsområde för VA (vatten och avlopp).”
Familjen Solvarm begär alltså att kommunen ska fatta ett nytt beslut 
som innebär att familjens fastighet inte behöver anslutas till kommunens VA-system.
Solvarm hävdar att naturhusets VA-lösning är bättre än kommunens. Till stöd för sin uppfattning anför Solvarm den analys som Tekn. Dr. Hamse Kjerstadius vid Lunds Universitet har utfört och den granskning som kommunens miljö och hälsoskyddsförvaltning har gjort av nämnda analys. (Se ”Solvarms fall i SR”.)
Sedan visar Solvarm i mailet att lagen ger möjlighet att undanta fastigheter från verksamhetsområden, dvs att fastigheter inte måste ingå i ett verksamhetsområde och därmed inte i kommuners VA-nät. Solvarm anför paragraferna 9 och 24 i lagen om allmänna vattentjänster,
Solvarm anser också att det finns ett starkt stöd för naturhusets system i Sveriges miljölagstiftning – bland annat uttryckt i Miljöbalkens 1 kap § 1:
”Miljöbalken skall tillämpas så att … återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”
Anders Solvarm avslutar sitt mail till kommunen med några personliga kommentarer.
Anders Solvarm beskriver hur han håller på med ett flertal utvecklingsprojekt kring dessa hustyper i samarbete med ingenjörer, arkitekter och forskningsinstitut, hur han får inbjudningar från när och fjärran om att berätta om sitt hus, hur han har byggt kretsloppssystemet i det uppmärksammade Uppgrenna Naturhus (huset fick Jönköpings kommuns miljöpris 2016) och hur han har varit med om att bilda ett företag för att göra världens första typhusmodeller som uppfyller de högt ställda naturhuskraven.
Anders Solvarm avslutar sitt mail till kommunen:
”Genom att försöka tvångsansluta vår fastighet motarbetar kommunen vårt arbete för miljöteknisk utveckling. Jag tycker att båda parter bör ägna kraften åt mer progressiva uppgifter.”
Är inte hela den här historien en möjlighet för Vänersborgs kommun att vända en ganska trist utveckling till raka motsatsen? Tänk om kommunen istället slår fast att Anders Solvarm har rätt – just ett sådant här projekt avses när regelverket beskriver möjligheten till undantag. Då skulle det fortfarande vara helt möjligt att Vänersborg nämns som orten där man välkomnar innovation och initiativ.
Måtte det bli så!
Solvarms fall i SR
I onsdags (9 aug) hade Sveriges Radio ett inslag om VA-dragningen i Dalsland och familjen Solvarm i Sikhall (se ”Tvångsansluten till kommunalt avlopp”). Det var i programmet ”Plånboken” (”programmet som reder ut stora som små konsumentfrågor”). Det är bra att media tar upp ”fallet Solvarm”. Familjen har, som flera andra i Vänersborgs kommun, kommit i kläm när kommunen hävdar sina så kallade principer gentemot invånarna.
Jag har de senaste åren skrivit ganska många bloggar (se t ex ”Solvarm och kommunen fortfarande inte överens”, 8 mars 2017) om Solvarms öden och äventyr efter kommunfullmäktiges beslut den 20 maj 2015 att:
”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”
Beslutet innebar att Solvarm och de boende i södra Sikhall skulle anslutas till det kommunala VA-nätet.
Solvarms hus i Sikhall är inte som alla andra hus. Huset sticker ut från mängden på ett ganska iögonfallande sätt. Det är ett stort växthus på 300 kvadratmeter. Och inne i detta hus finns ytterligare ett hus – ett 145 kvadratmeter stort knuttimrat trähus.
Solvarms hus är ett naturhus. De beskriver själva sitt hus:
”Naturhus är ett helhetskoncept som i tre delar består av: klimatskal, bostadsdel och kretslopp. Naturhus medför låg energiförbrukning och ekologi i praktiken. Kretsloppssystemet möjliggör självförsörjning av frukt och grönsaker. Människan
omges av naturliga material.”
Kretsloppssystemet innebär bland annat att avloppsvatten går igenom en trekammarbrunn och sedan upp till de planterade växter som finns i växthuset.
Kommunen vill tvinga in Solvarm i det kommunala VA-nätet, Solvarm vill inte. Solvarm hävdar att det egna systemet är bättre än kommunens VA-lösning.
I radioinslaget från i onsdags säger Vänersborgs kommun att den inte kan göra några undantag från lagen:
”Det är så vi har sett på det att man ska med.”
Enligt kommunens talesperson går det alltså inte att göra några undantag. Alla, inklusive Solvarm, ska vara med i det kommunala VA-nätet.
Kommunen fortsatte med, enligt mitt tycke, ett ganska tvivelaktigt argument:
”… men vad händer när fastigheten byter ägare? Kommer nästa person att sköta det här på samma sätt och hur blir det då?”
Jag kan inte se att detta har med Solvarm att göra. Om en försäljning skulle bli aktuellt i framtiden, så är det väl något som i så fall får tas upp med den nye fastighetsägaren. Sedan är det väl också ganska sannolikt att den som skulle köpa Solvarms hus är lika intresserad av miljö och kretslopp som Solvarm…
Kommunen hävdar vidare att den har letat efter liknande fall som Solvarms:
”Vi har försökt att leta och vi har inte hittat något jämbördigt fall. … Det finns inte så många rättsfall att luta sig mot.”
Och det stämmer säkert. Men det spelar ju egentligen ingen som helst roll. Det viktigaste är ju vad lagen säger, inte om det finns några rättsfall. Och vad säger då lagen?
Sveriges Radio hade också varit i kontakt med SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) chefsjurist Germund Persson.
Chefsjuristen sa, tvärtemot kommunen, att det går att göra undantag, dvs alla fastigheter måste inte ingå i verksamhetsområdet, och hänvisade till 24 § i lagen om allmänna vattentjänster:
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
Tanken med den paragrafen är, enligt SKL:s chefsjurist, att:
”om en fastighetsägare har en väldigt bra kretsloppsanpassad lösning, så kan det göra att bedömningen faller ut till fastighetsägarens fördel.”
Det spelar ingen roll om det finns tidigare rättsfall – det är lagen som gäller. Och alla fastigheter måste inte finnas med. Det betyder alltså att kommunen har fel.
Om intervjun med chefsjurist Persson hade varit längre kanske han också hade hunnit att citera § 9 i samma lag:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Kommunens representant i radioinslaget tyckte att det skulle vara intressant om Solvarm kunde bevisa att hans anläggning är bättre. Om så är fallet skulle tydligen Solvarm kunna begära att få utgå ur verksamhetsområdet. Och det är ju intressant. Det går tydligen att göra ”undantag” enligt Vänersborgs kommun…
Jag vet inte riktigt hur kommunen tänker sig att Solvarm ska bevisa att familjens system är bättre än kommunens. En ganska omfattande analys har nämligen redan gjorts!
Det finns en analys i en rapport med namnet ”PM Analys av Naturhus i Sikhall”. Den är skriven den 28 maj 2017 av en forskare vid Lunds Universitet, Hamse Kjerstadius.
Kjerstadius, som har titeln ”Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik”, har dragit slutsatsen att Solvarms system är bättre än kommunens och att miljöskälen är uppfyllda!
Anders Solvarm nöjde sig dock inte med detta. Han skickade rapporten till Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen i Vänersborg och begärde ett utlåtande över analysen. Den 29 juni kom utlåtandet från kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektör.
Kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektör har koll på lagen och skrev inledningsvis:
”Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) styr upprättande av verksamhetsområden för kommunalt avlopp. LAV ger vissa möjligheter till att undanta en fastighet från avgift eller att inskränka verksamhetsområdet.”
Och det var ju precis vad SKL:s chefsjurist sa i radioinslaget!
Kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektör skriver vidare:
”Naturhuset är ett unikt projekt som undersöker möjligheten till ett hållbart boende med avloppslösningen som en del i den totala utformningen. Det kan ses som ett projekt som vill sprida idéer om en hållbar livsstil och visa på människans plats i naturens ekosystem.”
Det tycks som om Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen är tämligen positiv till Solvarms hus. Och det bekräftas i slutsatserna:
”Provresultaten visar dock mycket bra reningsresultat som är jämbördiga med eller bättre än kommunens reningsverk men de kan inte fullt ut jämföras med avloppsreningsverken på grund av att provtagningen skiljer sig åt.”
Finns det egentligen något att tillägga? Ja, det skulle väl i så fall vara slutorden i utlåtandet från Miljö och Hälsa:
”Då det gäller Naturhuset i Sikhall är detta ett unikt projekt. Vid en samlad bedömning av att mycket bra reningsresultat har uppnåtts i avloppsanläggningen i kombination med att ägaren vill sprida kunskaper om en innovativ lösning och hållbart boende till allmänheten är detta ett koncept som kan göra stor nytta för spridning av kunskap inom miljöområdet om Naturhuset med ingående avloppsanläggning bibehålls. Anläggningen bör i så fall brukas som idag med underhåll av växtbäddar och odling samt att den används som en forsknings- och demonstrationsanläggning.”
Solvarm ämnar återkomma till kommunen med en begäran om att ärendet tas upp på nytt. Om kommunen fortfarande tänker trilskas och hävda sina ”principer”, mot lagen, så tänker Solvarm överklaga ärendet till Mark- och Miljödomstolen.
Det är beklämmande att kommunen ska krångla till det för enskilda invånare i kommunen. Det är ju inte första gången som kommunen tycks ha glömt vilka dess uppdragsgivare är och vilken uppgift den har gentemot dessa…
Solvarm och kommunen fortfarande inte överens
Vid Vänerns strand ett par mil norr om kommunhuset i Vänersborg ligger den fridfulla lilla byn Sikhall.
En kväll några veckor före det politiska sommaruppehållet, den 20 maj 2015, hamnade Sikhall i händelsernas centrum. Kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade nämligen att:
”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”
Beslutet innebar att de boende i södra Sikhall skulle anslutas till det kommunala VA-nätet. Och med detta beslut så blev inte sommaren riktigt som det var tänkt, i varje fall inte för en av familjerna, familjen Solvarm.
Ungefär så började jag en blogg som jag publicerade den 25 augusti 2015. (Se ”Solvarm i Sikhall vs kommunen”.) Och nu, 1,5 år senare, kan jag konstatera att det fortfarande inte har blivit riktigt som det var tänkt för familjen Solvarm – inte den efterföljande sommaren, och kanske inte heller den kommande…
Anledningen till dagens blogg är att jag i söndags fick se en tidningsartikel på nätet. Artikeln handlade om Solvarms hus på Sikhall. (Läs artikeln här.) Igen, skulle man kunna säga. Det har genom åren skrivits mycket om Solvarms hus, TV har varit där och många gör studiebesök i huset (vi pratar om tusentals besökare). Dessutom har familjemedlemmar blivit anlitade som föreläsare, t ex på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin.
Solvarms hus i Sikhall är nämligen inte som alla andra hus. Huset sticker ut från mängden på ett ganska iögonfallande sätt. Det är ett stort växthus på 300 kvadratmeter. Och inne i detta hus finns ytterligare ett hus – ett 145 kvadratmeter stort knuttimrat trähus.
Solvarms hus är ett naturhus. De beskriver själva sitt hus:
”Naturhus är ett helhetskoncept som i tre delar består av: klimatskal, bostadsdel och kretslopp. Naturhus medför låg energiförbrukning och ekologi i praktiken. Kretsloppssystemet möjliggör självförsörjning av frukt och grönsaker.
Människan omges av naturliga material.”
Kretsloppssystemet innebär bland annat att avloppsvatten går igenom en trekammarbrunn och sedan upp till de planterade växter som finns i växthuset. Det kan nämnas i det här sammanhanget att Anders Solvarm är med och bygger kretsloppssystem också i andra hus. Ett av dessa hus fick förra året Jönköpings kommuns miljöpris – klicka här…
Hur som helst.
Solvarm överklagade kommunfullmäktiges beslut från den 20 maj 2015 till Förvaltningsrätten. I överklagandet står det:
”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken). Eftersom vi har välfungerande brunn och eget kretslopps-system ser vi inte teknisk, miljömässig eller ekonomisk anledning att ansluta vår fastighet till detta verksamhetsområde. Det känns som en sämre lösning ur alla ovanstående aspekter = orimligt.”
Solvarm hävdar mycket bestämt i sitt överklagande att kommunens VA-lösning är sämre än den som redan finns på fastigheten.
”Vi hävdar att kommunen inte visat att deras avloppsreningsystem är ett fungerande kretsloppsystem i ordets betydelse av att näringen återförs till odling. Vi anser att kommunens avloppsreningssystem är sämre än vårt avseende miljöhänsyn, verklig prestanda, säkerhet, hållbarhet, flexibilitet och ekonomi.”
Förvaltningsrätten avslog Solvarms överklagande. Rätten tittade emellertid i sin dom bara på om kommunens beslut hade tillkommit i laga ordning, och det hade det. Kommunen har laglig rätt att fatta sådana här beslut. Förvaltningsrätten visade däremot inget intresse för ärendets innehåll… Det tog rätten inte alls ställning till.
Efter att jag hade läst tidningsartikeln så tog jag kontakt med Anders Solvarm. Det hade ju snart gått två år sedan kommunfullmäktiges beslut – och jag var nyfiken på vad som hade hänt sedan sist. I min enfald så trodde jag faktiskt att det hade löst sig mellan Solvarm och kommunen.
Men.
Det har inte kommit till stånd någon lösning mellan kommunen och Solvarm. De sitter fast i samma positioner som tidigare. Kommunen vill tvinga in Solvarm i det kommunala VA-nätet, Solvarm vill inte. Och under tiden kommer media och besökare till Solvarms miljövänliga naturhus…
Solvarm överklagade Förvaltningsrättens dom till Kammarrätten. Kammarrätten gav emellertid inte prövningstillstånd. Solvarm har dock inte gett upp utan driver processen vidare, och något slutgiltigt avgörande finns i dagsläget fortfarande inte. Detta torde för övrigt vara skälet till att det inte har hänt så mycket mellan kommunen och Solvarm.
Det tycks ha gått en enorm prestige i frågan från kommunens sida – och jag tycker själv att det är en mycket pinsam historia för Vänersborgs kommun. Varför är inte kommunen stolt över att det finns ett avancerat naturhus i kommunen? Varför utnyttjas inte huset i en kommunal marknadsföring? Varför uppmuntrar inte kommunen fler att bygga sådana här hus…?
I andra kommuner får hus som Solvarms pris, i Vänersborg tvingas samma typ av hus att inordna sig i det sämre kommunala VA-nätet…
Var finns logiken? Finns det någon?
Det finns en mängd paragrafer i flera lagar som kan åberopas för att ge Solvarm rätt att stå utanför det kommunala VA-nätet. För att ta ett exempel, i lagen om allmänna vattentjänster står det (§ 9):
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
För det är helt enkelt så att Solvarms VA-system är bättre än kommunens. Och då bör kommunen inte kunna kräva tvångsanslutning till verksamhetsområdet…
Det finns också tämligen många jordbruksfastigheter i området längs dalslandskusten som inte behöver anslutas till kommunens VA-nät. Detta beroende på att de helt enkelt inte är med i de verksamhetsområden som kommunen har upprättat. Eftersom Solvarms hus också är en jordbruksfastighet, så ställde Anders Solvarm frågan till kommunen i ett mail den 2 januari 2017:
”Vi har fått kännedom om att andra jordbruksfastigheter inte har tvångs-anslutits längs VA-projektet. Vår fastighet är en jordbruksfastighet. Kommunens kommentar?”
Solvarm har dock inte fått något svar på sin undran.
VA-lagen talar om ”samlad bebyggelse” när verksamhetsområden upprättas, men det finns en osäkerhet i hur många fastigheter som avses och hur nära de skall ligga varandra. Detta är nämligen inte tydligt definierat i lagstiftningen. Stora jordbruksfastigheter, oftast över 20 hektar, faller emellertid oftast inte inom begreppet samlad bebyggelse. Det är därför som de inte finns med i verksamhetsområdena och det är därför som de inte tvingas ansluta sig till det kommunala VA-nätet.
Jag antar att kommunen inte anser att Solvarms fastighet tillhör denna typ, eftersom Solvarms fastighet de facto är upptagen i verksamhetsområdet Sikhall södra. Det har ju kommunfullmäktige bestämt. Men det känns ändå som om det borde finnas utrymme för en ”kompromiss”. Om viljan hade funnits från kommunens sida…
Summa summarum.
Jag har mycket svårt att förstå att kommunen tar denna konflikt med familjen Solvarm. Borde inte kommunen ha ett intresse av att komma till en lösning? Och hur svårt kan det egentligen vara? Om viljan hade funnits… Både kommunen och Solvarm har väl egentligen samma mål – att värna naturen och kanske i synnerhet att skydda Vänern från bland annat smittämnen, kemikalier och övergödning. Solvarm har i varje fall detta mål.
Till sist.
Hela konflikten grundar sig alltså på att kommunen bygger VA-ledningar från Vänersborg längs dalslandskusten upp till Rörvik. Kommunen skriver på sin hemsida:
”I och med utbyggnaden av VA-ledningar ges bättre förutsättningar för utökad bebyggelse utmed Vänerkusten: fritidsboende kan omvandlas till permanentboende, dåliga avloppslösningar kan ersättas med kommunalt spillvatten och dåligt vatten kan ersättas med kommunalt vatten.”
VA-arbetet började 2010 och beräknas vara klart 2018 (enligt samma hemsida).
Det finns en intressant detalj i detta sammanhang… Det är att ledningarna från Rörvik, norr om Sikhall, inom en snar framtid ska kopplas ihop med ledningarna som kommer söderifrån. För att kunna kopplas ihop så måste VA-ledningarna passera, ja gissa, Solvarms mark. (Marken ligger som en kil från Solvarms hus ner till Vänern…) Och detta oavsett om Solvarms hus ska anslutas till VA-nätet eller inte.
Kommunen har velat prata med Solvarm om ledningarna. I mailet från den 2 januari skriver emellertid Anders Solvarm:
”Vi har ingen anledning till att ge ifrån oss ledningsrätt – över vår fastighet – till kommunen så länge vi är i rättstvist rörande samma VA-projekt.”
Och denna inställning är väl inte svår att förstå…
Den 5 januari skrev kommunen ett svar till Solvarm:
”Det har precis kommit till vår kännedom att ni lämnat in en komplettering till överklagan för prövningstillstånd hos kammarrätten i Göteborg. Vi vill läsa igenom det och invänta kammarrättens åsikt.”
Så…
”Ställningskriget” fortsätter. Solvarm och kommunen har inte kommit längre i den här frågan heller. Och hur det då ska gå med kommunens VA-nät längs Dalslandskusten vet ingen. Det kan rent teoretiskt ta flera år för kommunen att få ett markupplåtelseavtal på Solvarms mark…
Den gordiska knuten i Väne-Ryr
Det är inte alltid så lätt att komma tillrätta med myndigheter. Det känns nog för väldigt många vanliga människor som att segla i motvind… Som att inte bli tagna på allvar… Som att försöka stoppa ett framrusande tåg… Eller kanske som Alexander den store när han besökte staden Gordions tempel där den berömda knuten fanns?
Den 9 oktober skrev jag om gnisslet och bullret i Väne-Ryr. (Se ”Gnissel och buller i Väne Ryr”.) Inlägget handlade om det gnissel och buller som tågen åstadkommer när de tämligen frekvent passerar genom det lilla samhället på väg till och från Uddevalla. Men jag tog också upp Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens åsikter kring oljudet och hur de resonerade.
Två dagar efter att jag hade skrivit min blogg (11 oktober) offentliggjorde regeringen en ny proposition, ”Infrastruktur för framtiden – innovativa lösningar för stärkt konkurrenskraft och hållbar utveckling” (Prop. 2016/17:21).
I denna proposition skriver infrastrukturminister Anna Johansson:
”Höga bullernivåer medför negativa effekter på hälsa och välbefinnande och trafikbuller kan i värsta fall bidra till bl.a. hjärtinfarkt och stroke. Hälsorisken ökar väsentligt vid samtidig exponering för buller och vibrationer.”
Det här med buller och vibrationer är alltså inte bara en fråga om en sanitär olägenhet, det är en fråga om hälsorisker. Och allvarliga sådana. Ministern skriver också, och det är
nästan så att man kan tro att någon har varit ute i Väne-Ryr…
”Det finns enligt Trafikverket en risk för att längre tåg upplevs som att buller och vibrationer ökar på vissa känsliga ställen utmed banan.”
Regeringen förslår emellertid inga nya gränsvärden för buller och vibrationer, utan skriver bara att det finns:
”… behov av fortsatt utredning…”
När en granne till järnvägen i Väne-Ryr vände sig till Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen på Vänersborgs kommun om gnisslet och oljudet fick hen till svar:
”Enligt bullerberäkningskartor och Trafikverkets uppgifter om trafikfrekvens nattetid ligger bullervärdena för din fastighet under de riktvärden, som i Infrastrukturpropositionen (1996/97:53) anges som nivåer för att vidta åtgärder.”
Tjänstemannen hänvisade i och för sig till gamla värden från 1996, vilket var anmärkningsvärt i sig, men enligt den teoretiska beräkningsmodell som används, och uppgifter från Trafikverket om trafikfrekvens, kom ändå inte bullernivåerna vid järnvägen i Väne-Ryr över de nyare gränsvärdena.
Problemet var, menade den klagande, att dessa teoretiska bullerberäkningskartor inte stämde med de faktiska förhållanden som råder på platsen, med start och stopp av stora godståg på ett stickspår alldeles vid huset, nattliga servicetåg, inga naturliga ljudvallar i form av vegetation, järnvägens placering 2-3 meter över övrig marknivå, högt smällande vagnsljud och en växel som registrerar varje hjulpar med ett högt dunkande. Dessutom ser det också ut som att Trafikverket just nu bygger om ett överväxt spår, som enligt rykten ska fungera som en uppställningsplats för järnvägsvagnar. Och sist men inte minst, det finns också en viadukt i nära anslutning till husen, där tågen passerar, vilken naturligtvis ytterligare förstärker oljuden. (Du kan få en uppfattning om gnisslet och bullret genom att klicka här.)
Den klagande ville helt enkelt att Miljö och Hälsa skulle komma ut och mäta på plats, eftersom misstanken var stor att de teoretiska beräkningsmodellerna inte stämde.
Det var inte riktigt så som Miljö och Hälsa tänkte…
Den klagande fick följande svar:
”För att kunna utreda och bedöma denna typ av störningar (se uppräkningen ovan; min anm) behöver vi ha ett underlag som visar:
- datum och klockslag när störningarna inträffar
- typ av bullerstörning, d v s ljudet/ljudens karaktär
- varaktighet vid varje störningstillfälle
- frekvens av ljudstörningar (dagligen/veckovis eller mer sällan)
Det är lämpligt att underlaget omfattar minst 2 veckors tid.”
Budskapet till Väne-Ryrbon var alltså – mät själv!
Och det kan ju vara bra för alla andra vänersborgare att veta – störs ni av bil- eller tågtrafik, så var vakna dygnet runt i två veckors tid (minst!), ta fram bullermätningsutrustning, tidtagarur och penna och mät och anteckna alla värden. Och somna inte! Och duscha inte! Du kan missa ett tåg.
Enkelt som en plätt. Allt enligt Miljö och Hälsa.
Det känns onekligen som en gordisk knut…
Kan Trafikverket tillhandahålla en lösning på den gordiska knuten?
Och det börjar ju bra när man tittar på verkets hemsida:
Trafikverket ska bidra till ett samhälle med goda ljudmiljöer och utan störande vibrationer. Vi har ett åtgärdsprogram mot buller och vibrationer… Trafikverkets åtgärdsprogram mot buller och vibrationer innebär att vi prioriterar skyddsåtgärder för de boenden och skolor, längs befintliga statliga vägar och järnvägar som är mest utsatta för buller och vibrationer från trafiken.”
Men vad krävs då för att åtgärder ska vidtas? Jo, att ljud- och bullernivåerna överstiger gränsvärdena…
Och hur får man reda på det? Jo, ”ta-tam”, Trafikverket använder en teoretisk beräkningsmodell för trafikbuller (se här)…
Den gordiska knuten känns ännu hårdare knuten…
Det enda hoppet för de boende vid järnvägen i Väne-Ryr skulle väl kanske stå till, som Trafikverket skriver:
”Den beräknade ljudnivån påverkas av flera faktorer så som avstånd till vägen eller järnvägen, hastighet, trafikmängder, terrängens utformning med mera.”
”terrängens utformning med mera”. Finns det hopp?
Nä…
Hur ska Trafikverket kunna bedöma det, verket gör ju inga platsbesök…? (Inte de heller – även om det är fullt möjligt att kommunen själv gör mätningar…)
När det gäller trafikfrekvensen, dvs hur många tåg som passerar genom Väne-Ryr, är det inte heller helt enkelt. Efter en fråga till Trafikverket om hur tillförlitliga deras tabeller och grafer är, så gavs följande svar:
”Den tidtabell som finns heter hos Trafikverket dagliga grafer vilket är grafer med planerade tåg och då är det även persontåg med i de graferna. Finns även oplanerade godstågskörningar som inte ligger med där utan dem kör när det inte är några andra tåg inplanerade.”
Det ”finns även oplanerade godstågskörningar”… Jo, jo, så är det. Och i slutet av nästa år, skriver Trafikverket, ska det gå fem tåg förbi Väne-Ryr mellan 22.00 och 06.00. Men det
är fortfarande ok enligt reglerna.
Det är alltså helt på sin plats att bli väckt 5 gånger per natt om man bor nära en järnväg… Enligt Trafikverket. Och antagligen också Vänersborgs kommun, även om kommunen inte har uppmärksammat att antalet tåg ska öka…
Det finns helt klart uppenbara brister i det underlag som Miljö och Hälsa använder sig av, både när det gäller den teoretiska beräkningsmodell för buller som används och uppgifterna från Trafikverket om trafikfrekvensen.
Men som sagt, det är väl bara att själv mäta, räkna och sammanställa i två veckor (minst!), dag som natt…
Den gordiska knuten var mycket avancerad, den var omöjlig att lösa. Ända tills Alexander den store i vredesmod löste den på ett mycket enkelt, men drastiskt sätt. Han högg helt enkelt sönder knuten med sitt svärd.
Finns det en Alexander någonstans på Miljö och Hälsa? Någon som kan lösa knuten?
Det skulle kanske räcka med ett enkelt ”hugg” i det här fallet också. Som att t ex se till att det byggdes ett ljuddämpande plank…
Gnissel och buller i Väne Ryr
Det finns stora politiska frågor i kommunen och det finns små. Det finns frågor som berör många kommuninvånare och det finns frågor som berör endast några få.
För ett tag sedan skrev jag en blogg om min motion angående tågstopp i Brålanda (se här). Den berör ganska många personer. Motionen snabbehandlades dock inte, som Axelssons och min motion om kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring (se här). Den var kanske inte lika viktig…
I motionen om tågstoppet nämnde jag att Brålanda Företagarförening också skrev, i ett svar till kommunen, om andra tätorter i kommunen som Frändefors och Väne Ryr. Företagarföreningen skrev bland annat om att krav på åtgärder mot buller och vibrationer måste ingå i kommunens samhällsplanering. Det gällde både i befintliga lägen för vägar/järnvägar och nya sträckor.
Buller och vibrationer berör i regel ett förhållandevis litet antal personer. Vilket emellertid inte gör problemen mindre för dem.
I Väne Ryr går järnvägen rätt igenom det lilla samhället. Det är tågen mellan Öxnered och Uddevalla som passerar här. Och det är inte bara persontåg som passerar utan också ett antal godståg till t ex hamnen i Uddevalla. En del godståg transporterar dessutom tankar med farligt innehåll, t ex frätande vätskor och gas mm. Det passerar även en del servicetåg, företrädesvis på nätterna, precis som flera godståg för övrigt…
På sina håll ligger järnvägen högt i förhållande till bebyggelsen och det innebär att det saknas dämpning av ljudet från vegetationen. Det finns också ett förbipasserande spår ca 20-30 meter från en del av husen. Där stannar godstågen så att passagerartågen kan 
passera. Behöver man säga att det blir en hel del extra gnissel och oljud när ibland dubbla diesellok med 30-40 tungt lastade vagnar bromsar in och stannar för att sedan starta igen?
Järnvägen ligger också mindre än ett stenkast från skolan i Väne Ryr – där godståg och persontåg dundrar förbi i 100-120 km/h.
Om du vill se – och höra – detta godståg: KLICKA HÄR! (Jag lovar, det hörs ännu värre i verkligheten än på filmen!!)
Dessutom finns det planer för en större trafikmängd på denna sträcka med både mer trafik och högre hastigheter.
Naturligtvis upplever de boende vid järnvägen stora problem med bullret och skakningarna. De störs hela tiden och de vaknar upp en 3-4 gånger nästan varje natt. Någon eller några har vänt sig både till Trafikverket och kommunen.
De får ingen förståelse.
Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen på Vänersborgs kommun skriver i dagarna till en av de boende i Väne Ryr:
”Enligt bullerberäkningskartor och Trafikverkets uppgifter om trafikfrekvens nattetid ligger bullervärdena för din fastighet under de riktvärden, som i Infrastrukturpropositionen (1996/97:53) anges som nivåer för att vidta åtgärder.”
Här är det inte fråga från kommunens sida om att lyssna på de boende eller att komma dit och lyssna på plats. Istället hänvisar miljö och hälsa till teoretiska ”bullerberäkningskartor”, som t ex inte tar hänsyn till förbipasseringarna.
Miljö och hälsa skriver också:
”Enligt trafikverket uppgår de nattliga transporterna till tre transporter per dygn.”
Det är alltså, enligt de riktlinjer som miljö och hälsa följer, helt ok att de boende längs järnvägen vaknar tre gånger per natt… Jag undrar om Per Sjödahl, miljöpartistisk ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden, skulle acceptera det för egen del… Eller de andra politikerna i nämnden. Eller tjänstemännen på förvaltningen.
Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen skriver vidare vad som gäller:
”Enligt riktvärdena för befintlig bebyggelse, som anges i Trafikverkets riktlinjer för buller och vibrationer från trafik på väg och järnväg, bör åtgärder prioriteras för bostäder där bullernivån utomhus vid fasad överskrider 65 dBA ekvivalent ljudnivå (ekvivalent ljudnivå är ett mått på medelljudnivån under en tidsperiod; min anm). Inomhus bör ljudnivåerna inte överskrida 40 dBA ekvivalent nivå och nattetid (22-06) bör de inte överstiga 55 dBA maximal nivå fler än fem gånger per natt. Enligt kommunens bullerberäkningskartor är bullernivå utomhus, vid din fasad, 51 dBA ekvivalent nivå och 77 dBA maximal nivå. Bostadsfasaden antas ge bullerreducering med 30 dBA.”
Notera att det i motiveringen, återigen, handlar om kommunens bullerberäkningskartor, dvs teoretiska beräkningar, och att bostadsfasaden antas, miljö och hälsa antar alltså, man vet inte riktigt, att bostadsfasaden reducerar bullret med 30 dBA.
Miljö och hälsa drar följaktligen följande slutsats utifrån sina motiveringar:
”Vi bedömer att bullernivåerna vid din fastighet understiger de nivåer som enligt Trafikverket är föremål för åtgärder från statens sida.”
Visst finns det en tydlig osäkerhet också i användningen av ordet ”bedömer”…?
Jag blir lite osäker på siffrorna som miljö och hälsa anger. När jag söker på nätet så hittar jag nämligen en sammanfattning som Socialstyrelsen har gjort för bullernivåerna utifrån infrastrukturpropositionen.
Socialstyrelsen skriver (2008, se här):
”Riksdagen har i samband med infrastrukturpropositionen fastställt riktvärden för trafikbuller från väg, järnväg och flyg:
- 30 dBA ekvivalentnivå inomhus.
- 45 dBA maximalnivå inomhus nattetid.
- 55 dBA ekvivalentnivå utomhus (vid fasad). För flygbuller gäller 55 dBA FBN ekvivalentnivå utomhus (vid fasad). För järnvägsbuller gäller 60 dBA ekvivalentnivå i bostadsområdet i övrigt.
- 70 dBA maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostad.”
Socialstyrelsen skriver 30 dBA inomhus och inte 40 dBA som miljö och hälsa skriver, inte 55 dBA inomhus nattetid som miljö och hälsa skriver utan 45 dBA och inte 65 dBA 
utomhus vid fasad (miljö och hälsa) utan 55 dBA. Socialstyrelsens uppgifter bekräftas även på Trafikverkets hemsida (se här).
Den senare uppgiften hittar man också i en senare förordning, från 2015 (Förordning [2015:216]), om trafikbuller vid bostadsbyggnader. Varför hänvisar inte miljö och hälsa till denna, utan till Infrastrukturpropositionen från 1996/97 – en betydligt äldre ”publikation”?
I förordningen för 2015 står det:
”Buller från spårtrafik och vägar bör inte överskrida 55 dBA ekvivalent ljudnivå vid en bostadsbyggnads fasad”
Det kanske finns någon naturligt förklaring till de olika uppgifterna. Det kan vara slarv, det kan vara skrivfel, det kan vara något annat… Jag kan naturligtvis också ha missat något.
Gränsen för buller utomhus vid fastighetens fasad ifråga beräknas av kommunen till 51 dBA, gränsen går vid 55 dBA. Så visst kan väl kommunen två sina händer. Om den verkligen hade varit där och mätt och inte gjort en teoretisk beräkning… Kan jag tycka. Precis som bullret inomhus.
Miljö och hälsa skriver:
”Bostadsfasaden antas ge bullerreducering med 30 dBA.”
51 dBA utomhus enligt kommunens teoretiska beräkningar och ett antagande att bostadsfasaden reducerar bullret med 30 dBA. Det ska alltså enligt kommunen vara 21 dBA inomhus, dag som natt. Kanske skulle någon tjänsteman eller politiker (varför inte ordförande Sjödahl?) åka dit och lyssna – och kanske till och med ta med sig mätutrustning…
Till sist. I torsdags, den 6 oktober, presenterade infrastrukturminister Anna Johansson (S) och klimatminister Isabella Lövin (MP) en ny infrastrukturproposition. (Se här.) Tyvärr är den ännu inte utlagd på nätet (den blir offentlig när den har överlämnats till riksdagen), så jag vet inte om den innehåller några förändringar av riktvärdena för buller. Jag skrev till en pressekreterare och frågade, men har inte fått något svar.
Kanske borde kommunen vänta in denna proposition innan de ger sitt negativa besked till Väne Ryr-bon…?
Fast jag måste nog säga att kommunen, i vilket fall som helst, åtminstone borde erkänna de problem som de boende upplever och försöka få till stånd en lösning. Eller i varje fall genomföra och bekosta en ljudmätning. Även om det rent formellt är ok att använda teoretiska beräkningar och att det fattas ett antal dBA till gränsvärdena. Det går att vidta relativt enkla och billiga åtgärder för att minska bullret och olägenheterna. Varför t ex inte bygga ett ljuddämpande plank?
Faran med farligt gods så nära bostäder kanske kan bli dyrare att åtgärda…
Kommunen finns faktiskt till för invånarna och inte tvärtom.
Solvarm i Sikhall vs kommunen
Vid Vänerns strand ett par mil norr om kommunhuset i Vänersborg ligger den fridfulla lilla byn Sikhall.
En kväll några veckor före det politiska sommaruppehållet, den 20 maj 2015, hamnade Sikhall tillfälligtvis i händelsernas centrum. Kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade nämligen att:
”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”
Och med detta beslut så blev inte sommaren riktigt som det var tänkt, i varje fall inte för en av familjerna på Sikhall.
Detta är berättelsen om kampen mellan familjen Solvarm och Vänersborgs kommun.
Ett verksamhetsområde är enligt lagen om ”allmänna vattentjänster” (2006:412):
”det geografiska område inom vilket en eller flera vattentjänster har ordnats eller ska ordnas genom en allmän va-anläggning”
I ett verksamhetsområde är kommunen huvudman och fullmäktiges beslut innebar att de boende i södra Sikhall ska anslutas till det kommunala VA-nätet. Jag var själv med om att fatta beslutet i fullmäktige.
Självklart är varje ledamot i fullmäktige skyldig att läsa handlingarna och sätta sig in i dem – och det försöker jag också efter bästa förmåga att göra. Men ibland när det är så att säga mer ”tekniska” beslut så förutsätter man som ledamot att allt är i sin ordning och att kommunen har fört samtal och är överens med de invånare som beslutet gäller. Det är ju omöjligt att jag som fullmäktigeledamot till exempel skulle ringa alla de personer som ska ingå i ett verksamhetsområde och fråga om allt är ok.
Nu var inte detta beslut, som jag var med och fattade, helt ok.
Det finns nämligen en fastighet i Sikhall som inte är som alla andra fastigheter. Huset sticker ut från mängden på ett ganska iögonfallande sätt. Det är ett stort växthus på 300 kvadratmeter. Och i det huset finns ytterligare ett hus – ett 145 kvadratmeter stort knuttimrat trähus.
Det är familjen Solvarms hus.
Solvarms hus ligger i Sikhall Södra och ska ingå i det nya verksamhetsområdet. Det beslutade fullmäktige.
Familjen Solvarm överklagade kommunfullmäktiges beslut. I överklagandet står det:
”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken). Eftersom vi har välfungerande brunn och eget kretslopps-system ser vi inte teknisk, miljömässig eller ekonomisk anledning att ansluta vår fastighet till detta verksamhetsområde. Det känns som en sämre lösning ur alla ovanstående aspekter = orimligt.”
Solvarms hus är ett naturhus. De använder sig själva av en definition av Bent Warne:
”Naturhus – varje byggnad som berikar utan att förstöra, plundra och förgifta.”
Solvarm beskriver sitt hus:
”Naturhus är ett helhetskoncept som i tre delar består av: klimatskal, bostadsdel och kretslopp. Naturhus medför låg energiförbrukning och ekologi i praktiken. 
Kretsloppssystemet möjliggör självförsörjning av frukt och grönsaker. Människan omges av naturliga material.”
Kretslopp innebär bland annat att avloppsvatten går igenom en trekammarbrunn och sedan upp till de planterade växter som finns i växthuset.
Det finns en mängd funktioner och fantastiska lösningar i huset. Du kan läsa mera här:
Det finns bara tre naturhus i hela Sverige. Det betyder att många gör studiebesök i huset (vi pratar om tusentals besökare), att huset uppmärksammas i media (t ex TV) och att familjemedlemmar blir anlitade som föreläsare. Så är Anders Solvarm inbjuden av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin för att medverka i ett symposium kring ”smart urbant boende”.
Solvarm hävdar mycket bestämt i sitt överklagande till Förvaltningsrätten att kommunens VA-lösning är sämre än den som redan finns på fastigheten.
”Vi hävdar att kommunen inte visat att deras avlopps-reningsystem är ett fungerande kretslopps-system i ordets betydelse av att näringen återförs till odling. Vi anser att kommunens avloppsrenings-system är sämre än vårt avseende miljöhänsyn, verklig prestanda, säkerhet, hållbarhet, flexibilitet och ekonomi.”
Och det försöker också Solvarm bevisa i sin överklagan till Förvaltningsrätten.
Och tänk, jag inte bara tror att Solvarm har rätt – jag är helt övertygad. Även om det, vad jag förstår, finns en brist i Solvarms system – fekaliehanteringen. (Fekalier = bajs, skit, avföring). Huset är än så länge med i den kommunala slamtömningen.
Det kan vara detta som kommunen menar i sitt yttrande när den skriver:
”Fastigheten Sikhall 1:20 är i behov av vattentjänster vilket är ostridigt.”
Även om kommunen inte utvecklar detta. Eller skriver något om huruvida frågan har diskuterats med Solvarm.
Solvarm skriver också i sin överklagan till Förvaltningsrätten att kommunens avgift för anslutning till kommunens VA är oskäligt högt (168.392 kr). Solvarm undrar också om utbyggnaden av kommunens avloppsnät uppe i Dalsland verkligen sker enligt lagen om offentlig upphandling.
”Det verkar som om kommunen lutar sig på att ha ett ’partnering-avtal’ med Skanska.”
Jag har begärt ut alla handlingar, och fått dem, kring det här sista. Men det ligger lite utanför denna blogg, och även utanför kommunstyrelsens hantering av ärendet.
I morgon, onsdag, ska alltså kommunstyrelsen ta ställning till ett yttrande som kommunen ska avge till Förvaltningsrätten med anledning av Solvarms överklagan av kommunfullmäktiges beslut.
Som vanligt har Förvaltningsrätten bara tittat på det formella. Kommunen skriver i sitt yttrande:
”Förevarande mål är en laglighetsprövning … vilket innebär att det är endast beslutets laglighet och inte dess lämplighet som kan prövas.”
Rätten tittar alltså bara på om beslutet har tillkommit i laga ordning – Förvaltningsrätten visar inget intresse för beslutets innehåll… Inte nu heller.
Jag har själv varit med om samma sak när jag överklagade fullmäktiges beslut att inte ge mig ansvarsfrihet i samband med arenaskandalen. (Jag hade ju vid upprepade tillfällen röstat nej till arenaprojektet.) Även då gömde sig juristerna i Förvaltningsrätten bakom det formella, om beslutet hade tillkommit i laga ordning. Vilket gör en enskild invånare, och politiker, totalt rättslös – kommunen kan fatta vilka vansinniga beslut som helst, bara det har skett formellt rätt. Fast bara ibland. Det har funnits tillfällen då Förvaltningsrätten faktiskt har tittat på innehållet i ett beslut. Och då blir överklaganden beroende av Förvaltningsrättens goda vilja. Tycks det. Jag har då aldrig sett någon logik. (Här kan du läsa om min kamp mot domstolarna och bristen på sunt förnuft – klicka här.)
Även om Förvaltningsrätten ”bara” tittar på det formella så finns det mycket kring detta att ta ställning till. Solvarm räknar upp en mängd paragrafer i flera lagar och anför mängder med citat från ett antal rapporter som de menar ger dem rätt att stå utanför verksamhetsområdet:
- Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:1 ”Vägledning och exempel för effektiv tillsyn av små avlopp”
- Tillsyn enligt lagen om allmänna vattentjänster. Ett handläggarstöd för länsstyrelserna.
- Lag om allmänna vattentjänster.
- Miljöbalken.
- Kommunallagen.
Flera av de av Solvarm anförda ”undantagsparagraferna” ser onekligen tunga ut. I varje fall för en juridisk amatör. Solvarm tolkar själv de anförda källorna:
”Om vi kan visa att vi har en VA-anläggning som är lika bra eller bättre än kommunens så kan inte kommunen kräva tvångsanslutning till kommunens verksamhetsområde.”
Och det är nog ganska sannolikt att naturhuset har ett system som är bättre än kommunens… Det vill Solvarm också få mer tid på sig att bevisa:
”Nu vill kommunen påtvinga oss ett odifferentierat, oflexibelt, dyrt, teknikkrävande och omodernt avlopps-system utan återföring av näring till odlingar = ofullständigt, ej kretsloppsanpassat. Vi anser detta oacceptabelt och påbörjar därför avancerade mätningar för att verifiera vårt system i en rapport.”
Solvarm anser att de har rätt till skälig tid för att visa att deras anläggning uppfyller samhällets krav och målsättningar för kretsloppsanpassning. Solvarm vill ha möjlighet att lämna en rapport om detta hösten 2016.
Men redan imorgon, den 26 augusti 2015, ska alltså kommunstyrelsen behandla kommunens yttrande till Förvaltningsrätten på Solvarms överklagande.
I beslutsförslaget tycks kommunen mer eller mindre ”vifta bort” Solvarms exempel och undantagsparagrafer. De kommenteras ofta överhuvudtaget inte. Det tycks inte finnas några undantag i lagstiftningen om kommunen får bestämma… Istället kör kommunen med det generella perspektivet. (Artilleriet höll jag på att skriva.) Kommunen skriver mest om självklarheter, varför det behövs ett verksamhetsområde i Sikhall Södra överhuvudtaget – rent allmänt. Och det är det ingen som ifrågasätter, inte heller Solvarm.
För att ta ett exempel, den enligt mitt amatörmässiga förmenande absolut tyngsta lagparagrafen i sammanhanget. Jag tänker på 9 § i Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Kommunen kommenterar denna viktiga paragraf i lagen på följande sätt:
”Varken bestämmelsens utformning eller förarbetena till vattentjänstlagen ger stöd för att en fastighetsägare med åberopande av 9 § skulle kunna föra talan om inskränkning av ett av kommunen beslutat verksamhetsområdet.”
No more, no less.
Kommunen diskuterar alltså inte sakfrågan. Och ska jag vara ärlig, så vet jag överhuvudtaget inte vad kommunen diskuterar – och menar med sin kommentar. Är det någon juridisk spetsfundighet gömd här, typ, ja vad då, att verksamhetsområdet redan är beslutat?
Vem som har rätt, ska inte jag avgöra. Det kan jag inte avgöra. Det krävs jurister och sakkunniga på Förvaltningsrätten för att göra det. Men imorgon ska alltså kommunstyrelsen diskutera och rösta om kommunens yttrande till Förvaltningsrätten.
Kanske blir det en juridisk diskussion redan då, bland politiker. (Dock inte av mig, eftersom jag inte sitter i kommunstyrelsen.) Det ska förresten bli särskilt intressant att höra vad miljöpartiets representanter kommer att säga i frågan.
Kommunen menar i sitt yttrande förresten att överklagandet till Förvaltningsrätten endast gäller frågan om verksamhetsområde – inte avgiftsfrågan.
Kommunen skriver:
”Det kan dock anföras att enbart förhållandet att huvudmannen byggt ut den allmänna va-anläggningen i ett område medför inte automatisk att fastigheterna där kan avgift debiteras. Avgiftsskyldigheten ska i princip vara motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Kanske kan denna inställning utgöra grunden för en kompromiss?
När det gäller verksamhetsområden undrar jag för övrigt lite om hur gränserna dras. Hur bestäms ”detaljgränsen” när ett verksamhetsområde ritas upp av kommunen? Det känns nämligen ibland, i undantagsfall kanske, men ändå, som om det kan bli lite godtyckligt, att slumpen har en viss betydelse.
Tänk om verksamhetsområdesgränsen hade ritats så att Solvarms hus hade hamnat utanför verksamhetsområdet. Då hade det inte blivit någon konflikt. Och alla hade varit nöjda. I varje fall Solvarm.
Sedan kan jag inte förstå varför det alltid ska bli så många konflikter mellan Vänersborgs kommun och dess invånare. Hur svårt är det egentligen att lyfta luren och komma överens? Eller är det kanske lite ödmjukhet som saknas?
I det här fallet känns det som om parterna borde befinna sig nära varandra och att en lösning borde vara inom räckhåll. Båda har ju egentligen samma mål – att värna naturen och kanske i synnerhet att skydda Vänern från bland annat smittämnen, kemikalier och övergödning.
Solvarms naturhus har ett system som är bättre än kommunens. Kanske skulle kommunen istället dra lärdom av Solvarms erfarenheter och implementera åtminstone några av dem i sitt VA-arbete?
Jag kan inte heller låta bli att lägga en helt annan aspekt på konflikten. Solvarms naturhus har uppmärksammats både nationellt och internationellt. Ska Vänersborgs kommun inte vara stolt över detta utan istället ”förstöra”? Tänk vilken oerhörd prestigeförlust det skulle bli för kommunen om Solvarm berättar i tidningar, TV och på universitet att han och familjen har fått lägga ner sitt naturhus därför att Vänersborgs kommun, samma kommun som byggde arenan, har satt käppar i hjulet.
Gardesanna – också en del! (2/2)
Vänersborgs kommun och dess ”språkrör” Miljö- och Hälsoskyddsnämnden tycker att VA-frågan vid Gardesanna är tillfredsställande löst.
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden sammanfattar VA-läget på Gardesanna:
”Dagens avloppssituation bedöms inte som undermålig. … Utifrån områdets karaktär och med den belastning från avlopp som finns och som nämnden medgett så bedömer nämnden att inga ytterligare lösningar för VA krävs ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt.”
De boende däremot tycker inte att VA-frågan är löst. De skriver till Länsstyrelsen, som sammanfattar:
”… i början på 1980-talet härjade bakterier i badvattnet i området kring Gaddessanda vilket gjorde att många blev magsjuka. Sedan dess finns problem med alger och vissa år har det varit så omfattande att badförbud har rått. De flesta husen är uppförda på 1930- och 1940-talet och ett stort antal saknar anordningar för vatten och avlopp. Under åren som gått har stugägare gjort hemmasnickrade lösningar på sina avloppsproblem. Dricksvattenförsörjningen sker med enskilda brunnar och vattenkvalitén varierar kraftigt. Problem finns med järn, fluor, klorider och metangas.”
Ord står liksom mot ord. Men de boende, det handlar till övervägande del av sommarstugeägare, litar av någon anledning mer på sina egna erfarenheter och sinnen, typ syn, smak och lukt, än på Miljö och Hälsas mätningar.
På sikt anser Miljö och Hälsa emellertid, tillsammans med Samhällsbyggnadsnämnden och Byggnadsnämnden, att det behöver göras något. År 2011 skrev nämnderna:
”I detta specifika område måste Vänersborgs kommun snarast hitta en lösning. Att aktivt medverka till en lösning tillsammans med de boende i området är av vikt. En lösning kan vara en gemensamhetsanläggning. Och där man gör om området till ett VA-område.”
Men med detta skrivet, så händer inget…
Och när Länsstyrelsen med all sannolikhet kommer att ”ge order” till kommunen att det ska hända något före 2019 års utgång, reagerar kommunen för att tidplanen är för snäv… (Se bloggen ”Gardesanna – också en del?”, där jag redogör för hur kommunen reagerar kraftfullt negativt på att Länsstyrelsen vill tvinga kommunen att fixa VA-frågorna före 2019.)
Och innan kommunen behagar ta tag i frågan så ska inga andra heller få göra det… (För det behövs ju inte…)
Det är ju bra som det är just nu typ. Och då behövs det inga fler eller nya avloppsanläggningar överhuvudtaget. (Fast en lösning måste hittas snarast…)
Om någon utläser motsägelser i Miljö och hälsas resonemang torde det vara en ren tillfällighet…
Det tycks som om Miljö- och Hälsoskyddsnämnden resonerar som så, att byggs avloppsanläggningarna ut i enskild regi och blir bättre, så innebär det att fler människor vistas på Gardesanna och under allt längre tid. Och det kan inte tillåtas.
Det är svårt att upprätthålla en sådan ordning. Många människor vill faktiskt både bo, vara och vistas i sina stugor så mycket som möjligt. Och de boende ser tydligen problem med avloppsfrågan. Och naturligtvis vill inte sommarstugeägarna bo vid en badplats som är förorenad. Flera husägare har därför, som sagt, ansökt om att få lösa avloppsfrågan på egen hand. De har ansökt om tillstånd att själva ordna egna avloppsanläggningar.
Jag har tittat på några ansökningar, ansökningar som har bollats fram och tillbaka mellan Miljö- och Hälsoskyddsnämnden och Byggnadsnämnden. Ibland har också Länsstyrelsen varit med på ett hörn (beslut har överklagats).
Men alltid… Miljö och Hälsa skriver:
”…några tillstånd till enskilda avloppsanläggningar ges inte i området sedan några år tillbaka…”
Och så är det. Inga enskilda får tillstånd att lösa problemen på egen hand. Miljö och Hälsa (och Byggnadsnämnden) ser ju inga problem. Med VA-situationen… Miljö och Hälsa (och Byggnadsnämnden) ser bara problem. Med enskilda avloppslösningar…
Några protokollsutdrag från Miljö och Hälsa och Byggnadsnämnden:
- ”En avloppsanläggning innebär inte en total reduktion av näringsämnen och smittämnen.”
- ”Bakgrunden till detta är att badvattnets kvalitet samt dricksvattenkvalitet i befintliga och framtida dricksvattentäkter måste skyddas.”
- ”Godkännande av den här anläggningen skulle kunna leda till att fler liknande anläggningar anläggs och den totala belastningen på badvattenkvalitet och grundvatten riskerar att bli för hög.”
- ”Det finns inte någon utredning utförd av expertis av hur avloppsfrågan kan lösas för Gaddessanda samt vilka miljö- och hälsoeffekter detta får. Miljö- och hälsoskyddsnämnden gör bedömningen att det ändå finns tillräckligt underlag för att ansökan bör avslås på grund av områdets tätbebyggelse och dess känslighet gällande badvatten och grundvatten.”
- ”Anläggningen kan dessutom om den utförs riskera att förhindra framtida större avloppslösningar om dessa har avrinning till samma vik.”
- ”det finns stor risk för olägenhet för människors hälsa om flera anläggningar av detta slag tillåts inom området”
- ”Bedömningen har gjorts utifrån att principen lika fall behandlas lika gäller och att ett tillstånd kan leda till att flera liknande anläggningar anläggs inom området Gaddessanda.”
- ”Lösningen på avloppsfrågan måste vara en hög hållbarhet för framtida boende och miljö. Man måste också ha ett rättviseperspektiv vid bedömningen av enskilda ärenden, så alla sökande tryggas en likvärdig behandling.”
Det tycks som att kommunen hela tiden resonerar som att det blir sämre om nya avloppsanläggningar byggs. Jag förstår inte det. Nya avloppsanläggningar måste väl ändå innebära att avloppssituationen blir bättre?
James Bucci (V) ser tydligen inte heller problemet. Bucci skriver i sin reservation från det senaste sammanträdet i Samhällsbyggnadsnämnden:
”Det är en gåta för mig att min kommun, som har ett uttalat mål att bättra på servicekänslan till sina invånare, säger nej till utveckling i kommunen istället för att godkänna enskilda VA-lösningar som skulle klara reningskraven och minska utsläppen av skadliga ämnen till vattendrag.”
Kommunens inställning är oförståelig. De boende är villiga att bygga avloppsanläggningar för egna pengar. De är dessutom villiga att skriva av sina nyinvesteringar i de egna anläggningarna när den kommunala VA-lösningen väl är framme. Det finns vad jag förstår inte heller något som hindrar att kommunen skriver ett avtal med stugägarna om att de ska ansluta sig till det kommunala VA-nätet när det byggs ut. Någon gång efter 2021 om kommunen får som den vill…
Som jag ser det har kommunen inget att förlora. Kommunen har allt att vinna. Precis som sommarstugeägarna.
James Bucci:
”Och under tiden får människor inte sina bygglov trots att de kan prestera egna VA-lösningar som skulle ha varit godkända i en normal fungerande kommun.”
Grönköping?
.
PS. Detta var del 2. Den första delen hittar du här: ”Gardesanna – också en del? (1/2)”.
Gardesanna – också en del? (1/2)
Det handlar mycket om badplatser i Vänersborg just nu – Ursand, Sikhall och Nordkroken. Men om en av Sveriges allra populäraste badplatser har jag inte skrivit om.
Än…
James Bucci (V) skrev två reservationer på Samhällsbyggnadsnämndens senaste sammanträde. Den ena handlade om revisorernas kritik av Bo Carlsson (C) och det beslut som nämnden tog. (Se ”Bo Carlsson utan ansvar?”.) Den andra reservationen handlade om Gaddesanda. Vänersborgs fjärde stora badplats. Eller första – beroende på hur man ser på det…
Det heter tydligen Gaddesanda i kommunkretsar. (Ibland tom. med två ”s”!) Kanske står det så på någon karta. Men som gammal vänersborgare bär det 
emot att skriva och säga det. Folk i Vargön och Vänersborg har alltid sagt Gardesanna – talspråk ”Gardis”… Det sägs för övrigt att namnet kommer från Magnus Gabriel De la Gardie… (Det händer också att kommunen skriver ”rätt” – se ”Gardesanna i topp i Sverige”.)
Hur som helst.
James Buccis reservation var ganska ”tuff”.
”Min läsning av yttrandet gav mig en känsla av en tjänsteskrivelse med en ton som var tuff och ifrågasättande. Delar av skrivelsen kunde jag instämma i medan andra delar ville jag ta avstånd från, delar där jag upplever att kommunen visar en ovilja till lösningar … Med hänvisning till detta ärende och även vissa andra VA ärenden finner jag en avsmak för det moment 22 som kommunen väljer att försätta vissa av sina invånare i.”
Bucci avslutar sin reservation:
”Snacka om Grönköping.”
Naturligtvis blev jag intresserad av vad som föranledde Buccis bestämda åsikter och hårda ord. Min och vänersborgarnas erfarenhet säger ju att Bucci alltid vet vad han pratar om.
Ärendet som var uppe i Samhällsbyggnadsnämnden handlade om VA (=vatten och avlopp) ute på Gardesanna. Länsstyrelsen fick den 9 februari 2012 ett brev från husägare i området. Husägarna begärde att Länsstyrelsen prövade kommunens ansvar enligt ”Lagen om allmänna vattentjänster” att tillhandahålla vatten och avlopp i området.
Länsstyrelsen begärde in yttrande från kommunen och Miljö- och Hälsoskyddsnämnden. Sedan fick också de boende i Gardesanna en chans yttra sig om kommunens yttranden.
Det visade sig att kommunen inte vill ta i frågan om VA ute på Gardesanna…
Det är svårt att greppa kommunens och Miljö- och Hälsoskyddsnämndens resonemang…
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden skriver att det handlar om sammanlagt drygt 50 hus.
”Enligt handlingar på miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har 9-10 hus en avloppsanläggning som har tillstånd.”
Det betyder att 80 % av de boende i området inte har godkänd avloppsanläggning. MH (=Miljö- och Hälsoskyddsnämnden) skriver om de hus som har tillstånd:
”Typ och ålder på anläggningarna varierar. … De avloppsanläggningar som har godkänts av miljö- och hälsoskyddsnämnden är i de flesta fall enkla sommaranläggningar, så kallade resorptioner. Dessa är inte dimensionerade för ett spillvattenflöde från ett hushåll med modern standard eller permanentboende.”
Visst låter det som om det är oerhört viktigt att VA-nätet snarast byggs ut och moderniseras? Av kommunen eller av stugägarna själva. Nä, det är tydligen inte så enkelt. MH igen:
”…några tillstånd till enskilda avloppsanläggningar ges inte i området sedan några år tillbaka…”
Öhhh… Varför då…?
Miljö och Hälsa sammanfattar VA-läget på Gardesanna:
”Dagens avloppssituation bedöms inte som undermålig. … Utifrån områdets karaktär och med den belastning från avlopp som finns och som nämnden medgett så bedömer nämnden att inga ytterligare lösningar för VA krävs ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt.”
Fast endast 9-10 hus har ”en avloppsanläggning som har tillstånd”…?
MH skriver för övrigt så här om de andra 80%-en:
”Området är ej inventerat i fält så resterande fastigheter har man ingen kännedom om så eventuellt otillåtet nyttjande eller anläggande är okänt.”
Det är svårt att förstå Miljö och Hälsas resonemang. Endast 20% har en godkänd avloppsanläggning som i de flesta fall inte är ”dimensionerade för ett spillvattenflöde från ett hushåll med modern standard eller permanentboende”. Hur det är i resten, dvs 80%, av husen vet man inte. Men ändå säger MH att allt är bra…
Det handlar troligtvis om att kommunen inte vill göra något. Kommunen vill att allt på något sätt ska vara som det alltid har varit… Miljö- och Hälsoskyddsnämnden skriver, utan omsvep:
”Nämnden har varit mycket restriktiv gällande avloppstillstånd…”
Kommunen har bestämt sig. Det ska inte byggas ut något VA.
Hur var nu kommunens nya vision…?
”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
Bläcket på visionen har knappt torkat innan visionen i praktiken har ändrats:
”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar (utom Gardesanna), hela livet.”
De boende i området har fått läsa Miljö och Hälsas svar och de har yttrat sig. De håller inte med kommunen. De menar att MH för det första underskattar antalet hus i området. De boende skriver:
”Ca 300-400 meter västerut finns ett liknande område med stort antal byggnader, Ca 100 m i sydlig riktning återfinns ytterligare ca 17 byggnader och i östlig riktning finns ytterligare 50 byggnader, kallat Anundstorp på kartan.”
Dessutom finns det en tendens att sommarstugeägarna utnyttjar sina sommarhus mer än förut, säsongen blir längre och många vistas där på allt fler helger.
Länsstyrelsen återger de boendes synpunkter:
”… i början på 1980-talet härjade bakterier i badvattnet i området kring Gaddessanda vilket gjorde att många blev magsjuka. Sedan dess finns problem med alger och vissa år har det varit så omfattande att badförbud har rått. De flesta husen är uppförda på 1930- och 1940-talet och ett stort antal saknar anordningar för vatten och avlopp. Under åren som gått har stugägare gjort hemmasnickrade lösningar på sina avloppsproblem. Dricksvattenförsörjningen sker med enskilda brunnar och vattenkvaliten varierar kraftigt. Problem finns med järn, fluor, klorider och metangas.”
Miljö och Hälsa har inte sett de problem som beskrivs.
Länsstyrelsen har läst alla yttranden från de boende, Miljö- och Hälsoskyddsnämnden och andra. Länsstyrelsens skriver:
”Kommunen försöker att hålla tillbaka utvecklingen av området genom att inte bevilja bygglov eller ge tillstånd till enskilda avloppsanläggningar.”
”hålla tillbaka utvecklingen”! Det är tungt. Länsstyrelsen ger inte mycket för Vänersborgs nya vision… Texten fortsätter:
”Som husens va-lösningar är utformade och lokaliserade idag är Länsstyrelsens tolkning att dagens belastning är en absolut gräns för vad området tål. Samtidigt finns det önskemål från de boende att vistas där mer.
Länsstyrelsen anser att det finns en betydande risk för förorening av dricksvatten och att det därmed finns behov av en samlad spillvattenlösning för området.”
Och:
”Att de boende inte ska kunna vistas i sina hus i den mån de önskar på grund av begränsad tillgång på vatten och möjlighet till rening av detta kan inte ses som godtagbart.”
Det är ord och inga visor. Och Länsstyrelsen tänker ”slå näven i bordet”. Ur handlingarna:
”Länsstyrelsen har för avsikt att förelägga Vänersborgs kommun att tillse att allmän avloppsanläggning kommer till stånd inom området Gaddesanda. … Vänersborgs kommun ska se till att behovet snarast, dock senast den 31 december 2019 tillgodoses genom en allmän va-anläggning.”
Länsstyrelsen vill dock ge kommunen möjlighet att yttra sig innan den tar sitt beslut.
Det var alltså det här som Samhällsbyggnadsnämnden skulle behandla på det senaste sammanträdet. Några tjänstemän hade satt ihop ett yttrande till Länsstyrelsen. Och det var detta yttrande som James Bucci reagerade mot. Men som Samhällsbyggnadsnämndens ledamöter i övrigt ställde sig bakom. (Utom en miljöpartist som hade en egen reservation.)
Samhällsbyggnadsnämndens ton är, som Bucci skrev i sin reservation, ”tuff och ifrågasättande”. Nämnden slår inledningsvis fast att den i stort sett är emot alla de slutsatser som Länsstyrelsen drar:
”Kommunen ifrågasätter däremot lämpligheten att anordna Va-anläggning på mark där risk för översvämning finns. Kommunen ifrågasätter även tidplanen, verksamhetsområdets omfattning samt val av nyttighet.”
Samhällsbyggnadsnämnden pekar på översvämningsrisken som ett skäl för att inte ordna en allmän VA-anläggning. Jag undrar vad slutsatsen egentligen blir av denna ståndpunkt. Att alla får flytta därifrån?
Och:
”En utbyggd Va-anläggning kan skapa en förväntan om att få bygga till bostadshusen eller att få avstycka byggnader.”
Och att ge kommuninvånarna förväntningar kan ju inte kommunen bidra till…
Men – är inte ”en utbyggd Va-anläggning” och ”bygga till bostadshusen eller att få avstycka byggnader” två olika saker? Och det är väl VA vi pratar om här?
När det gäller tidplanen, att det ska vara klart 31 dec 2019, menar Samhällsbyggnads att den är omöjlig, eftersom kommunen håller på att bygga ut utefter Dalslandskusten.
Kommunen ifrågasätter också varför det av Länsstyrelsen föreslagna verksamhetsområdet endast omfattar en del av Gardesanna. Eftersom kommunen inte vill bygga ut någonting, så känns det här argumentet inte helt seriöst. Det gör inte heller kommunens sista argument.
”Kommunen ifrågasätter varför länsstyrelsen endast finner ett behov av en samlad spillvattenlösning av området då länsstyrelsen flera gånger i förslaget påtalar problem med dricksvatten…”
Samhällsbyggnads drar slutsatsen att:
”Kommunen finner att en överföringsledning för både vatten och avlopp till den allmänna Va-anläggningen är den enda hållbara lösningen.”
Fast Samhällsbyggnadsnämnden vill inte göra något av det…
Samhällsbyggnadsnämnden beslutade:
”att ställa sig bakom förvaltningens gemensamma skrivelse daterad 2014-03-11 och överlämna densamma till kommunstyrelsen.”
Vad var det James Bucci skrev:
”Snacka om Grönköping.”
Jag tänker återkomma till Gardesanna. (Se här ”Gardesanna – också en del! (2/2)”.)
BUN 9 dec – Miljö…
Handlingarna för nästa BUN-möte är utskickade. I varje fall de flesta. Som vanligt är det några ärenden där nämnden inte får handlingarna förrän lite senare.
Måndagens Barn- och Ungdomsnämnd tycks vid en första titt på dagordningen handla en hel del om miljö. Den så kallade verksamhetsuppföljningen, då nämnden får information från ”golvet”, inleder mötet. Den handlar denna gång om miljöarbete och hållbar utveckling. Dessutom ska två motioner från Miljöpartiet behandlas, och då handlar det naturligtvis om miljö.
Den första av Miljöpartiets motioner handlar om trådlös kommunikation (wifi). Sjödahl och Isetorp från Miljöpartiet skriver:
”Vi måste ta riskerna med trådlös teknik på allvar.”
De kräver att riskerna utifrån kända fakta ska värderas. Och det gör förvaltningen. Värderar alltså. Och hur gör förvaltningen då? Jo, den kollar naturligtvis de fakta som finns tillgängliga från en statlig myndighet som har hand om just sådana här frågor. Och som värderar fakta på just det här området. I detta fall Strålsäkerhetsmyndigheten. Och så måste det ju vara. Förvaltningen kan ju inte bedriva forskning på egen hand eller välja ut en av 100 forskare typ bara för att hon eller han säger något som man håller med.
Enligt Strålskyddsmyndigheten finns det inga risker med strålning från trådlösa nätverk. Därför skriver förvaltningen också att det inte finns anledning att ändra i rekommendationerna.
Om sedan Strålsäkerhetsmyndigheten har rätt, det kan väl diskuteras. Jag själv hyser, likt Isetorp och Sjödahl, vissa betänkligheter eller farhågor kring all den strålning som omger oss 24 timmar om dygnet. Men nu säger den ”etablerade vetenskapen” att det inte finns några risker. Så då får vi väl lita på det…
Paret Sjödahl och Isetorp har också motionerat om att ge barnen en giftfri vardag. Och vem vill inte det? Vem vill ge barnen en giftig vardag?
I motionen föreslås att:
”kommunens samtliga förskolor ska göras fria från miljögifter.”
Och detta är aktuellt. Senast igår redovisade Naturskyddsföreningen en undersökning om gifterna i förskolan. (En undersökning som har pågått en tid och som säkert inspirerade våra kära miljöpartister till sin motion.)
Förvaltningen skriver:
”Barn- och Ungdomsnämnden stödjer motionens intentioner. Kända miljögifter ska undvikas, särskilt i miljöer där barn kan utsättas. Försiktighetsprincipen bör råda.”
Förvaltningen kan dock inte hålla med motionärerna när de skriver:
”Endast produkter som är bevisat säkra ska användas.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen anser att det är omöjligt att presentera:
”bevis för samtliga ämnens ofarlighet eller i vilka koncentrationer de är helt ofarliga.”
Förvaltningen har säkert helt rätt. Men kanske skulle den ha haft en källhänvisning här.
Det sägs inte så mycket om mat i motionen – mer än att barnen bör få en högre andel ekologisk mat. Även Naturskyddsföreningen tar i sin färska undersökning upp detta:
”Maxa ekomaten
Ju mer ekologisk mat barnen får desto bättre. Ekomaten innehåller mindre rester från bekämpningsmedel.”
Det är ju ganska självklart att ingen vill ha bekämpningsmedel i maten, men att hänvisa bara till ekologiskt skymmer sikten för en del andra problem. Ekologisk mat är förhållandevis dyr. Om kommunen konsekvent köper in det till skolor och servicehem, så blir det automatiskt en mindre mängd mat som köps in totalt. Eftersom pengarna inte räcker. Vilket betyder att barnen får t ex mindre portioner eller mindre med fisk och kött.
En sak som förvånar mig är att inte Miljöpartiet eller Naturskyddsföreningen (eller Vänsterpartiet!) reagerar på vad barnen äter – och som anses ”normalt”. Jag tänker på allt socker, i t ex lingonsylt och ketchup, juice och saft osv (socker blandas tom. i köttfärsen!). Jag tänker på all stärkelse i mjöl som omvandlas till socker i kroppen och som serveras i form av bröd och pasta osv. Det här är definitivt onyttigt för våra barn och ungdomar – även om det är ekologiskt.
För att inte tala om alla ”lättprodukter”… Alla dessa lättmargariner t ex… I stället för riktigt smör… Och lättmjölk i stället för riktig mjölk…
Men visst, den statliga myndigheten Livsmedelsverket skriver på sin hemsida:
”det inte är nyttigt att äta mycket smör och grädde … Det vill säga det är bra att välja mjukt margarin…”
För drygt ett år sedan avslöjade Aftonbladet hur det går till i en svensk modern margarinfabrik – se ”Så snuskig är fettfabriken”.
Bra med margarin?
Det finns en del att göra inom vetenskapen och även i de statliga myndigheterna… I Livsmedelsverkets fall är ganska många av experterna avlönade av eller beroende av bidrag från industrin. Jag vet inte om det är så på Strålsäkerhetsmyndigheten…
Oj, nu tappade jag nog tråden. Någonstans i texten… Det var inte riktigt det här jag tänkte skriva när jag började… Jag får återkomma till Barn- och Ungdomsnämndens sammanträde lite senare.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer