Arkiv
Funderingar om lite av varje
Det har varit en intensiv bloggvecka. Beskedet om kommunens förlikning med WSP och alla dokument som offentliggjordes i samband med detta tog sin tid. Att läsa alla frisläppta dokument och skriva om dem menar jag. (Se “Arenahandlingarna”.) När Lars-Göran Ljunggren (S) dessutom “talade ut” i TTELA, så kändes det som om detta inte heller gick att undvika att ta upp i bloggen. (Se “Tog Ljunggren (S) konsekvenserna?”.) Och då nämnde jag ändå inte att Ljunggren, enligt initierade källor, “avgick” därför att han fick reda på att det fanns en hel del personer inom hans eget parti, som inte ville att han skulle “toppa listan” efter valförlusten…
Det har varit en ganska intensiv “trafik” på bloggen under veckan. Arena Vänersborg lockar fortfarande många läsare. Inte som bloggarna som på något sätt handlar om Dalsland då, men arenabloggarna “slår” ganska lätt typ fullmäktige- och BUN-bloggar…
Någon enstaka (egentligen bara en enda) har tyckt att det får vara “slut” med pratet om arenan, “den står ju där den står”. Det argumentet har jag hört förut. Men så länge som gökungen sväljer sina 26 milj kr per år (den officiella siffran för nettokostnaden), så är det svårt att bortse från arenan. Det är inte heller särskilt tillfredsställande att ansvarsfrågan till den ekonomiska katastrofen inte heller är löst. (Se “Arenan: Vem bär ansvaret?“.) Jag vägrar att acceptera att ansvaret låg hos den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden.
Men det vet ni. Det har jag skrivit om ett antal gånger vid det här laget.
I TTELA pratade Bo Carlsson (C) också ut. Som den politiskt slipade varg som han är, undvek han alla riktigt kontroversiella frågor om arenaskandalen. Bosse Carlsson var, som ledamot i KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott) under den förra mandatperioden, i högsta grad inblandad och ansvarig för de beslut som Centerpartiet fattade tillsammans med “medregenterna” i Socialdemokraterna. Det handlade både om Toppfrysaffären (1, 2 och 3), Solängen, diarierna och lite annat smått och gott. Förutom arenan då naturligtvis.
Bosse Carlsson är förresten ledamot i KSAU även denna mandatperiod. Trots valförlusten och partiets ”litenhet”. Centerpartiet backade ju från 5 till nuvarande 3 mandat. Bo Carlsson fick ändå sitta kvar – efter ett samarbete, typ, mellan sossarna och de borgerliga partierna. Det bestämdes i december 2010, vid en tidpunkt när socialdemokraterna var kvar i chocktillstånd efter den dramatiska valförlusten och Gunnar Lidell (M) fick bilda ”minoritetsregering”.
Kanske får Bosse Carlsson några frågor om arenan, Topp, diarierna och Solängen imorgon lördag. Då det är Centerpartiets och Carlssons tur att medverka i krogshowen “I valet och kvalet på Teatergränd.
Bosse Carlsson debatterar för övrigt med Folkpartiets Tove af Geijerstam. Det är två partier som på riksplanet är som “ler och långhalm” och som är med och regerar Sverige. På lokalplanet är de dock inte de bästa vännerna. För i Vänersborg är det Centerpartiet och Socialdemokraterna som “ligger i halmen”…
Under de tre senaste mandatperioderna, dvs de senaste snart 12 åren, har Socialdemokraterna och Centerpartiet samarbetat intimt. Innan dess var Centerpartiet, med Bosse Carlsson i spetsen, med och styrde Vänersborg tillsammans med allianspartierna i den nuvarande svenska regeringen, dvs moderater, folkpartister och kristdemokrater.
Det är många som undrar hur länge Socialdemokraterna och Centerpartiet ska fortsätta arbeta och göra politik tillsammans i Vänersborg. Centerns nya partiledare Annie Lööf ligger ju långt till höger i politiken och även om Löfven håller på att styra sossarna åt samma håll (höger), så är det fortfarande en milsvid skillnad mellan S och C på riksplanet. Det känns nog mer naturligt att Centern har sina politiska bröder och systrar i de andra borgerliga partierna än i S. Även i Vänersborg.
Den här diskussionen rör väl också Miljöpartiet i Vänersborg, fast tvärtom. I Vänersborg står Miljöpartiet för en annan politik än på riksplanet. Marika Isetorp och Per Sjödahl har hamnat i knäna på Gunnar Lidell och moderaterna och stödjer fullt ut en neddragningspolitik som drabbar äldre och sjuka, barn och ungdomar.
Men det är klart, i en liten kommun som Vänersborg tenderar personliga relationer, både vänskapsförhållanden och “ovänskapsförhållanden”, att spela en större roll i politiken än på det nationella planet. Tyvärr. Politik borde vara något större än ett forum för personliga relationer… Även i Vänersborg.
Lördagen den 15 februari “drabbar” Socialdemokraterna och Miljöpartiet samman på Teatergränd. Dock utan vare sig Isetorp eller Sjödahl. Miljöpartiet kommer att representeras av Anders Wiklund. Däremot representeras socialdemokraterna av Marie Dahlin.
För fullständighetens skull, när jag ändå skriver om krogshowen “I valet och kvalet”, så avslutas partidebatten med moderaternas Gunnar Lidell och Vänsterpartiets undertecknad den 22 februari. Det gäller nog att köpa biljetter i god tid till denna den avslutande krogshowen. Det sägs att de går åt som riktigt smör… (Inte typ lättmargarin…)
På tal om Dalsland. (Tveksam övergång till nästa ämne…)
Kommunen har gått ut med en annons och efterlyst folk som är intresserade av att driva badet i Brålanda. Den tidigare arrendatorn försöker intensivt att få fram uppgifter om eventuella driftsbidrag och andra faktauppgifter angående badet. Det är nämligen svårt att veta om hon kan driva badet, hon måste först få veta förutsättningarna. I TTELA framfördes ju motstridiga uppgifter från Barn- och Ungdomsnämndens ordförande och en representant för Samhällsbyggnadsförvaltningen.
Det tycks vara svårt att få reda på vad som verkligen gäller. Jag försöker själv få fram uppgifter, men lyckas inte alltid så bra…
Det blir säkert snart läge att återkomma till badfrågan. Precis som till Morgan Larsson och Gläntan. Här hade jag en nästan färdigskriven blogg, som jag lade åt sidan när arenaöverenskommelsen offentliggjordes. TTELA har ju t ex haft en artikel om nedläggningen av Gläntan under veckan och det har varit en del både insändare och debattartiklar. Det kanske är dags att skriva klart bloggen om Morgan Larsson och Välfärdspartiet…
Imorgon har Vänsterpartiet årsmöte och mycket glädjande ökar medlemsantalet och antalet aktiva ganska avsevärt. Det är andra tider än under en period för några år sedan, då vi bara var en 3-4 medlemmar på våra möten.
Kanske vill du också bli aktiv? Är du intresserad av att delta i Vänsterpartiets arbete så är du mycket välkommen. Det är bara att ta kontakt med någon av oss.
Arenan: Vem bär ansvaret?
Arena Vänersborg blev dyr. Mycket dyr. Mycket dyrare än vad det var tänkt…
Kommunfullmäktige satte, när beslutet togs den 20 juni 2007, en prislapp – arenan fick kosta max 140 milj kr. Då förutsattes det också att kommunen skulle få in 20 milj kr i sponsorpengar, dvs arenan skulle bara kosta skattebetalarna 120 milj…
Notan slutade på 280 miljoner kr. Säger kommunen. Jag tror ändå inte att allt är inräknat i denna summa… Typ rondell, vägomläggningar, parkeringar, snöröjning av tak, juristkostnader…
När man läser de frisläppta dokumenten kring arenan och processen mot WSP blir man definitivt inte förvånad över att arenan blev så här mycket dyrare. (Se “Arenahandlingarna…”.) Vi vet också att S Anders Larsson (S) och kretsen kring honom inte heller blev förvånade… De visste redan innan bygget satte igång, att de 140 milj kr som kommunfullmäktige hade anslagit till arenan inte skulle räcka.
Peab hade nämligen räknat på projektet och redovisade sina resultat den 29 mars 2007. Det är 3 månader innan beslutet om arenan togs i fullmäktige! Det här framgår av polisförhör med Bengt Qvillberg, som vid tiden var regionchef på Peab. (S Anders Larsson blev som ni kanske kommer ihåg polisanmäld för arenabygget. Åklagaren lade dock snabbt ner utredningen. Polisen ”hann” inte ens förhöra Larsson… Några förhör hölls dock med andra, därbland Qvillberg. Se också ”Skandalen kring arenan fortsätter!”)
”240 miljoner!”
Sa Peab.
”För dyrt!”
Sa S Anders Larsson.
Peab fick i uppdrag att räkna på ett billigare alternativ. Peab presenterade en ”traditionell” hall med ett platt tak samt lägre takhöjd för 175 miljoner…
S Anders Larsson och några andra, däribland troligtvis också en av de mest entusiastiska tillskyndarna av arenabygget, kristdemokraten Andreas Vänerlöv, visste med andra ord att arenan inte skulle kunna byggas för 140… Det visste de redan när fullmäktige fattade beslutet… Men sa inget…
Och inte räckte pengarna heller…
En stor del av de frisläppta handlingarna handlar om vems fel fördyringen var. Vänersborgs kommun, representerade av Lindahls Advokatbyrå, hävdar att felet ligger hos WSP, WSP anser sig vara utan skuld.
Min personliga uppfattning är att det i grunden inte var WSP:s fel… Även om WSP ibland kanske skulle ha kunnat gjort ett bättre jobb.
Det var inte bara det att S Anders Larsson hade fått Peab:s besked. Vi vet att en grupp personer med S Anders Larsson i spetsen två månader efter kommunfullmäktiges beslut bestämde, mellan skål och vägg, att det skulle läggas på ett entréplan i en andra våning tillsammans med en restaurangdel. Något som inte fanns med i ritningarna när fullmäktige fattade sitt beslut.
Det här var en enormt fördyrande ändring. Och detta beslut fattades inte av WSP…
Dessutom så sa rapporten, som låg till grund för fullmäktiges beslut, att det skulle finnas 18 bärande balkar med väggarna inräknade. De bantades ner till 13. Jag vill minnas att det berodde på att fler loger skulle få plats. Jag är säker på att WSP inte heller hade något att göra med detta beslut. (Jag har fortfarande inte förstått hur denna förändring i konstruktionen inte skulle påverka takets bärkraft.)
När det gäller frågan om skulden, vems felet är, så tycker jag att det är intressant att återigen lyfta fram ett polisförhör. Denna gång förhören som gjordes med kommunens dåvarande kanslichef, juristen Claire Gabrielsson. (Se ”Polisförhören kring Arena Vänersborg”.) Det kan vara bra att veta att förhören med Gabrielsson skedde i december 2009, dvs efter det att arenan var färdigbyggd!
Jag kan emellertid inte låta bli att först återge vad Gabrielsson sa om själva starten av bygget… Som ett komplement till det som har framgått av de nyligen offentliggjorda dokumenten.
Innan arenabygget överhuvudtaget sattes igång på något sätt köptes två viktiga tjänster upp. Enligt Gabrielsson gick det fel redan här.
I polisförhöret säger Claire Gabrielsson, när det gäller en person som var central i bygget, Magnus Bengtsson :
”Upphandlingsunderlag saknas och med tanke på de konsultarvoden som har utbetalats, kan det ifrågasättas om en direktupphandling var tillräcklig för att uppfylla reglerna, eller för att följa kommunens upphandlingspolicy.”
Detsamma gällde beträffande arkitekten Erik Myhrberg. Gabrielsson i polisförhöret:
”Denne var också med vid mötet på Bohusgården i december, men avtal rörande hans företag slöts först 2007-08-01. Här kan tilläggas att kommunen fram till och med den 19 oktober 2009 har betalat ut ca 2.115.000 kronor till Myhrberg.”
Gabrielsson kommenterade också för polisen hur det gick till när WSP fick uppdraget att ansvara för projektledningen:
”…dokumentationen kring denna upphandlingen saknas i Barn- och
ungdomsnämndens diarium.”
Claire Gabrielsson utvecklar sina tankar vidare kring hur uppdraget gick till WSP.
”Direktupphandlingen har genomförts endast genom intervjuer och referenstagningar. Det innebär att det inte har gått ut något allmänt anbudsförfarande. Det finns således riktlinjer och former för hur en upphandling ska gå till. Som exempel på detta kan nämnas att ett förfrågningsunderlag upprättas och annonseras, så att samtliga i branschen får tillfälle att lämna anbud. Dels har det inte skett någon annonsering och dels saknas det ett underlag från intervjuerna och referenstagningen.”
När det gäller skuldfrågan, ansvaret för den ekonomiska “katastrofen”, det som denna blogg egentligen handlar om, sprider kanslichefen Gabrielsson ett “visst”, för att inte ta i, ljus över frågan:
”WSP har aldrig givits någon roll att fatta beslut om vem eller vad som skulle upphandlas. Samtliga avtal har undertecknats av representanter för kommunen, i detta fallet S Anders Larsson och förvaltningschefen Karl-Johan Höjer samt tillförordnade förvaltningschefen Håkan Alfredsson. Utöver de uppräknade har även Peter Nilsson i egenskap av enhetschef undertecknat handlingar.”
Notera gärna:
”Samtliga avtal har undertecknats av representanter för kommunen…”
Claire Gabrielsson gick tillsammans med dåvarande kommunjuristen Andreas Billock igenom samtliga protokoll som förts från produktionsmöten och byggmöten samt en del minnesanteckningar etc. Juristernas utredning lades fram i december 2009.
Jag redovisar ett mycket kort axplock.
- Byggmötesprotokoll 2007-09-13. ”Entrédelen ritas om till två våningsplan, övre plan ska innehålla restaurang”
Juristerna undrar: ”knappt tre månader efter kommunfullmäktiges beslut, vart tas beslutet?” - Byggmötesprotokoll 2007-10-25. ”Gym och träningslokal tas upp.”
Juristerna undrar: ”vem beställer?” - Byggmötesprotokoll 2007-12-20. ”Antalet bågar i stommen har ändrats.”
Juristerna undrar: ”är det antalet loger som växt?” - Byggmötesprotokoll 2008-01-10. ”Byte av fasadmaterial. Plåt blir till parocelement.” Juristerna kommenterar: ”en form av plastmaterial, godkänt av vem? Väsentlig fördyring!?”
- Byggmötesprotokoll 2008-04-24. ”Restaurangfrågan måste utredas.”
Juristerna frågar: ”vem beställer/beslutar”
Från samma protokoll: ”Utformningen av en eventuell restaurang utreds av kökskonsult”
Juristerna: ”beställning? Kostnad?” - Produktionsmötesprotokoll 2008-05-15. ”Markbygg iordningställer gångväg”
Juristerna: ”vem beställer?” - Produktionsmötesprotokoll 2008-07-03. ”Nya ritningar avvaktas”
Juristerna: ”varför är inte ritningar klara när bygget redan är igång — vad har det medfört för kostnader och vem ansvarar för detta, konstruktör, beställare eller projektledning.” - Byggmötesprotokoll 2009-02-12. ”Besked har fåtts vad gäller logerna och restaurangen. Det är klart och skall utföras!”
Juristerna: ”vem har gett besked, vart finns det dokumenterat och beslutat!” - Produktionsmötesprotokoll 2009-02-26. ”Restaurang ska utföras. Loger ska utföras. Kontor del 3 ska utföras, viss ändring av planlösning kommer”
Juristerna: ”vem beställer detta? Detta måste ha påverkat kostnaderna enormt, enligt beslut i kommunfullmäktige skulle detta utformas och utföras inom befintlig investeringsram för barn- och ungdomsnämnden.”
Jag anser att polisförhören tillsammans med de dokument som nu är offentliggjorda, och de protokoll som kommunens jurister gick igenom, ger ett ganska tydligt svar på skuldfrågan.
Kostnaderna löper amok redan från början. Och alla inblandade från kommunen är väl medvetna om detta. De är ju själva med och fattar de fördyrande besluten. Även om inga namn finns med i protokollen…
När jag också läser i de “frisläppta” dokumenten att Lindahls Advokatbyrå vid flera tillfällen påpekar för kommunen att punkten ”ekonomistyrning” saknas i WSP:s uppdragsbekräftelse, så blir ansvaret än tydligare.
Jag tror att några personer med anknytning till kommunen med all säkerhet är ganska glada att kommunen och WSP har förlikats. Tyvärr kommer vänersborgarna dock, antagligen, aldrig att få ett slutgiltigt svar från utomstående, objektiva “experter” om vilka som bär ansvaret…
Kommunen hävdar att det var WSP:s fel, WSP menade att det var kommunens…
Det finns emellertid en utredning kvar, den som Ernst & Young har arbetat med under en längre tid. Denna utredning har tydligen, enligt säkra källor, redan lämnats in till kommunen. Kommunen (Gunnar Lidell?) har dock skickat tillbaka den till Ernst & Young. Av någon anledning…
Kanske, kanske…
Kanske, kanske finns det ett svar på ansvarsfrågan i Ernst & Youngs utredning… Fast i utredningen vill inte tre socialdemokratiska “toppolitiker” medverka…
.
PS. Stig (S) Anders Larsson (S) är på väg in i politiken igen! Klicka här!
PPS. Andreas Vänerlöv är inte på väg in i politiken igen. Han slutade med politik efter valet 2010, då vänersborgarna fällde sin dom över Kristdemokraterna. KD halverades, från 4 till 2 mandat i fullmäktige. Andreas Vänerlövs mest kända politiska uttalande är för övrigt när han i arenadebatten i fullmäktige utropade:
”Det här är en glädjens dag!”
Nu arbetar Andreas Vänerlöv på Länsförsäkringar, arenans ”huvudsponsor”, och är dessutom styrelsemedlem i IFK Vänersborg…
PPPS. Du kan hitta massor av kommentarer och handlingar i original här på Vänsterpartiets hemsida.
Tog Ljunggren (S) konsekvenserna?
Dagen började med lite snöskottning och sedan var det dags att hämta tidningarna. När jag slängde upp TTELA på köksbordet, ungefär som Lars-Göran Ljunggren (S) sa i en radiointervju en gång i tiden att han skulle göra med arenahandlingarna, så ser jag rubriken på förstasidan:
”Jag tog konsekvenserna”
Vilket sammanträffande! Det var ju Lars-Göran Ljunggren som talade ut om arenaskandalen!
Synnerligen intressant.
Jag hann knappt få av mig kängorna, innan jag slog upp tidningen. TTELA skriver:
”Lars-Göran Ljunggren såg sig själv som en syndabock för arenaaffären när han avgick som kommunstyrelsens ordförande i november 2010.”
Och Ljunggren kommenterar med anledning av avgången:
”Jag tog konsekvenserna för att det gått så snett med kostnaderna.”
Jag förstår inte…
Vad då ”tog konsekvenserna för att det gått så snett med kostnaderna”?
Det var val i september 2010. Har Ljunggren glömt, eller förträngt, det? Och i det här valet rasade Socialdemokraterna från 21 mandat i fullmäktige till 12!
Och man kan inte bli vald till kommunstyrelsens ordförande om det inte finns ledamöter som röstar på en…
Det var på grund av socialdemokraternas valresultat, som Lars-Göran Ljunggren tvingades avgå som kommunstyrelsens ordförande. Inget annat.
Och avgå förresten. Lars-Göran Ljunggren avgick inte! Ljunggren satt kvar som ordförande så länge han bara fick… Det vill säga ända till det sista kommunstyrelsesammanträdet den 7 december 2010.
Ljunggren ställde helt enkelt inte upp för omval. (Som han ändå inte hade haft en chans att ”vinna”.) Hur kan Ljunggren få detta till att ta ansvar för arenaaffären?
Jag förstår inte…
Det var vänersborgarna som tvingade Ljunggren att ta konsekvenserna av arenaaffären. Inte han själv…
Den ”partipolitiska” ansvarsfrågan när det gällde arenaskandalen behandlades i kommunfullmäktige den 19 maj 2010. Kommunfullmäktiges presidiums förslag till fullmäktige var att kommunstyrelsens presidium (hänger ni med?) skulle beviljas ansvarsfrihet, men inte Barn- och Ungdomsnämnden. Förslaget var alltså att ingen enda, varken ordinarie eller ersättare, i Barn- och Ungdomsnämnden skulle få ansvarsfrihet.
Lars-Göran Ljunggren gick för övrigt upp i talarstolen och yrkade bifall till detta förslag!
Vänsterpartiet hade ett annat yrkande…
Vänsterpartiet yrkade att fullmäktige skulle bevilja ansvarsfrihet för de ledamöter som hade röstat nej till arenan (däribland jag), samtidigt som fullmäktige inte skulle bevilja ledamöterna i kommunstyrelsens presidium Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet.
Kommunfullmäktige avgjorde frågan person för person…
När det var dags att rösta om mitt (Stefan Kärvling alltså) ansvar, jag som hade röstat ”nej” i både Barn- och Ungdomsnämnden och Kommunfullmäktige till arenabygget, så röstade samtliga ledamöter utom Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledamöter ”ja” – dvs att jag INTE skulle beviljas ansvarsfrihet. (Två kristdemokrater och en moderat avstod från att rösta.)
Lars-Göran Ljunggren röstade själv på att jag var ansvarig för arenaaffären!
Det gjorde för övrigt också Bo Carlsson (C), som också figurerar i dagens TTELA. (Bo Carlsson tycks lägga hela skulden på arenaaffären hos S Anders Larsson. Även om Carlsson lite vagt menar att man aldrig är helt oskyldig ”om du sitter i styret”…)
När fullmäktige skulle rösta om Ljunggrens respektive Bo Carlssons ansvar, så fick dessa personer inte rösta själva. Men samtliga socialdemokrater och centerpartister (liksom resten av fullmäktige utom V och MP, och en M som avstod) röstade för att Ljunggren och Carlsson var totalt oskyldiga till arenaskandalen. De fick ansvarsfrihet.
Vad då att Ljunggren ”tog konsekvenserna”?
Jag förstår inte…
När jag kollade mina anteckningar med anledning av den här bloggen, så hittade jag manus till det tal jag höll i fullmäktige denna kväll, dvs den 19 maj 2010. Jag vill återge en del av det:
”Ljunggren har under hela byggtiden i stort sett dagligen träffat Projektstyrelsens ordförande, S Anders Larsson. De har naturligtvis pratat. Ljunggren har naturligtvis vetat allt som hänt på bygget, ändringar i byggritningar, tillägg, de skenande kostnaderna.”
Den 13 december 2010 ställde min partikollega Lutz Rininsland en fråga till Lars-Göran Ljunggren i fullmäktige. Liksom jag själv. Det var med anledning av att Ljunggren redan då, 3 månader efter valet, tog på sig ”det yttersta ansvaret” (Ljunggrens egna ord) för arenaaffären.
Det var magstarkt redan då. Det var kanske också den outtalade anledningen till att Ljunggrens uttalande blev en riksnyhet – Tidningarnas Telegrambyrå kablade ut nyheten.
Lutz Rininsland frågade vad Ljunggren menade med sina uttalanden och jag ställde en enkel, mycket rak fråga:
”Vad säger du egentligen, vad är det som gäller och vad innebär det att du tar ansvaret?”
Ljunggren svarade Rininsland att han betalade skatt som alla andra…
”Ta ansvar”? ”Ta konsekvenserna”?
Jag förstår inte…
Dessutom är Ljunggrens svar en sanning med modifikation…
Som före detta kommunalråd uppbär Lars-Göran Ljunggren pension från Vänersborgs kommun. Liksom för övrigt också hans arenakompis S Anders Larsson…
Vänersborgs kommun betalar alltså ut ungefär 40.000 kr i månaden till, i mina ögon, de två mesta ansvariga för arenaskandalen.
”Ta konsekvenserna”?
Jag förstår inte…
Ernst & Young utreder på uppdrag av kommunen (och efter en motion från Vänsterpartiet), som jag skrev om alldeles nyligen (se här), ansvarsfrågan i arenabygget. Enligt säkra källor (notera plural-formen) är två av dem som inte har ställt upp för intervju med Ernst & Young just Lars-Göran Ljunggren och S Anders Larsson.
Lars-Göran Ljunggren säger inte mer än han måste till TTELA heller. Men det beror på, menar Ljunggren, att han har skrivit på en förbindelse om att bevara sekretessen kring arenafrågorna:
”Så jag känner mig fortfarande bunden av den.”
Rent formellt kanske Ljunggren har rätt, jag vet inte. De som jag har pratat med menar att alla personer löstes från sin sekretess från och med i tisdags, då också sekretessen på alla dokument togs bort.
I mitt tal i fullmäktige den 19 maj 2010, så sa jag i direkt anslutning till citatet ovan:
”Ljunggren krävde att Gunnar Lidell skrev på en sekretessförbindelse innan han fick information om arenan. Känslig information om tillkomsten av arenan. Känslig information om kostnaderna. Så känslig att Lidell måste skriva på ett tysthetslöfte…”
Gunnar Lidell hade berättat om detta från talarstolen.
Det är väl en ödets ironi att Ljunggren inte har lösts från den tystnadsplikt som han själv införde…
Lars-Göran Ljunggren är inte längre kommunalråd. Han är dock fortfarande politiskt aktiv. Ljunggren sitter inte bara i fullmäktige, han har också andra kommunala uppdrag:
Dessutom är Ljunggren ersättare i Kunskapsförbundet Väst sedan den 1 januari 2013.
Lars-Göran Ljunggren tänker fortsätta i politiken. Inför det kommande valet står Ljunggren på plats nr 16. Kanske räknar dock inte Socialdemokraterna med att få 16 platser i kommunfullmäktige nästa mandatperiod…
"I min vision samarbetar vi"
Marika Isetorp (MP) har en debattartikel införd i både TTELA och Vänersborgaren idag – under rubriken ”I min vision samarbetar vi”.
Isetorp försvarar, kanske inte helt oväntat, Miljöpartiets ställningstagande i budgetdebatten. Det var alltså den debatt som avslutades med att Miljöpartiet tillsammans med moderater, folkpartister, kristdemokrater och välfärdspartister röstade igenom en besparingsbudget.
Isetorp kommer inte med något som helst nytt i sitt debattinlägg. Tvärtom, hon har bara kortat ner det tal hon hade i fullmäktige och som hon redan har publicerat på sin blogg.
Isetorp försvarar sitt beslut med att Miljöpartiet tar ansvar – ansvar för att budgeten inte går med underskott.
Isetorp skriver:
“Vi i Miljöpartiet anser inte det är hållbart att dagens drift ska betalas av kommande generationer.”
Det är egentligen hennes enda argument till försvar för Miljöpartiets handlande.
Det är till att göra det lätt för sig.
Att hänvisa dagens besparingar och urusla politik genom att hänvisa till ett abstrakt “kommande generationer” är samma argument som konservativa krafter alltid har använt. Argumentet borde tillhöra det förgångna. Det vidmakthålls inte ens av dagens moderater i riksdagen. De röstade ju, tillsammans med alla andra partier i riksdagen, för möjligheten att föra med sig överskott från tidigare år till kommande år (=Resultatutjämningsreserver).
Jag förstår inte varför Marika Isetorp upprepar detta argument. Det blir ju inte mer sant bara för att det upprepas…
Isetorp vill vidare få det till att det helt var Miljöpartiets förtjänst, att de sparkrav som hon räknar upp i debattartikeln drogs undan i den slutgiltiga budgeten.
Det är att ge sig själv en alltför stor roll. Sanningen är att varken Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna/Centerpartiet ville lägga ner biblioteket i Vargön. Inte heller ville dessa partier spara på Miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Det enda som Miljöpartiet har fått igenom är bevarandet av Mariedalsskogen. Som eftergift har de gått med på alla andra besparingar. Inklusive Gläntan.
Det intressanta med Isetorps debattinlägg är egentligen vad hon inte skriver.
Isetorp nämner inte med ett ord att de som får “betala” besparingsbudgeten är de gamla och sjuka, barn och ungdomar.
Boendet på Gläntan ska läggas ner, de alltför stora barngrupperna på kommunens förskolor ska fortsätta, öppnandet av Väne-Ryr ska betalas av de andra barnen och ungdomarna i kommunen, stödet till elever i behov får stå tillbaka, “moderniseringen” i form av inköp av IT-utrustning till förskolor och skolor får skjutas på framtiden, satsningen på friidrottsanläggningen i Frändefors och konstgräsplanen i Brålanda läggs i malpåse.
Det är beklämmande Marika Isetorp. Beklämmande.
Men en sak har Marika Isetorp helt rätt i. Isetorp skriver:
”Inför budgetarbetet tog vi först kontakt med Socialdemokraterna och Centerpartiet för att hitta ett samarbete. Men de visade inget intresse av att samarbeta om budgeten.”
Jag vet i och för sig inte om Isetorps historiebeskrivning är sann. Däremot vet jag att Socialdemokraterna och Centerpartiet inte vill samarbeta. Inte med Miljöpartiet, inte med Välfärdspartiet och inte heller med Vänsterpartiet. Det framgick också tydligt i TTELA i juni, när Marie Dahlin (S) sa:
”Vi är inte beredda att ändra vårt förslag. Det viktiga är inte att vinna.”
Dahlins samarbetspartner Bo Carlsson (C) fyllde samtidigt i:
”Vi har ändå en hyfsad tilltro på att vi får en majoritet för förslaget.”
Bo Carlssons profetia gick inte i uppfyllelse…
Socialdemokraterna och Centerpartiet vill inte samarbeta med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och/eller Välfärdspartiet. De vill helt enkelt bara att de andra oppositionspartierna ska rösta på deras förslag.
Därför ligger en stor del av skulden, anser jag, hos Socialdemokraterna och Centerpartiet för att det gick som det gick med budgeten.
Socialdemokraterna och Centerpartiet måste ta sig en ordentlig funderare. Det är ingen framkomlig strategi att inte lyssna och samarbeta med de andra oppositionspartierna. Socialdemokraterna och Centerpartiet måste tänka över hur de vill ha det i framtiden. Kanske borde de också dra några slutsatser från den förra mandatperioden… Det hände ju en del då så att säga.
Med facit i hand kan man väl konstatera att Socialdemokraternas och Centerpartiets avsaknad av samarbetsvilja drev Miljöpartiet och Välfärdspartiet till mini-alliansen. Ett samarbete mellan oppositionspartierna hade nog lett till en helt annan budget…
Och vem vet, kanske till ett helt annat styre efter valet…
Vem kan man lita på?
Den 23 juli skrev jag om Miljöpartiet. (Se här.) Det var bland annat med anledning av budgetdebatten i fullmäktige i juni. Jag var besviken på Miljöpartiets agerande. Och är det väl egentligen fortfarande… Jag skrev:
”Partiet har ibland ingen klar linje, utan verkar mest försöka flirta med makten för att med kompromisser kring de stora frågorna få igenom några mindre viktiga krav.”
Som av en händelse skrev Miljöpartiets tidigare språkrör(!) Birger Schlaug en debattartikel den 25 juli med rubriken ”Kan man lita på Miljöpartiet?” (Fria tidningen). Schlaug skriver:
”Det som oroar mig är att MP än en gång skall bli så totalt inriktade på att sitta i en regering att man kan komma att kompromissa i frågor som på intet sätt ligger in linje med vare sig partiprogram eller ideologi.”
Det handlade naturligtvis om Miljöpartiets agerande i riksdagen, inte i Vänersborg. Men likheterna finns.
I Vänersborg driver Miljöpartiet ofta, kanske till och med oftast, en bra politik. Men i flera stora frågor, t ex budgetbesluten, kan man, precis som Schlaug skriver, inte lita på Miljöpartiet. Miljöpartiet i Vänersborg ger ibland avkall på principerna i stora frågor för att få igenom några små.
Vid de två senaste budgetbesluten 2011 och 2012 spelade Miljöpartiet under täcket med moderaterna och de andra i mini-alliansen. Förra året röstade Miljöpartiet inte för 16 extra miljoner till Barn- och Ungdomsnämnden. I utbyte lovade mini-alliansen att inte exploatera Östra Mariedal. Precis som 2011. Då skulle inte heller skogen på Mariedal exploateras. I år var partiet tydligen berett att kompromissa igen.
Marika Isetorp i TTELA den 29 maj:
”Vi brukar få igenom en del saker genom att förhandla.”
Även i år handlade det om Mariedal Östra… Tredje året i rad! Kan Miljöpartiet inte få mini-alliansen att lova att bevara skogen i Mariedal Östra i åtminstone 2 år i taget…?
Det är som Isetorp skrev i en av sina bloggar:
”Istället blev båda sidor förbannade på oss!”
Är det att undra på? Nästa år är det val och då är det möjligt att andra partier kommer att styra i Vänersborg. Tänker Miljöpartiet vara ett av de partierna, så måste partiet inse att man måste kunna lita på varandra.
Det här är bakgrunden till den skarpa kritik som Socialdemokraterna och, i synnerhet, Centerpartiet har riktat mot Miljöpartiet i sommar. (Även om en del av kritiken har varit orättvis, se ”Öppet bråk mellan MP och C”.)
Men om Miljöpartiet spelar under täcket med mini-alliansen är det inget mot vad Socialdemokraterna och Centerpartiet håller på med i Vänersborg. Det uppstod kärlek efter valet 2002 och partierna fann varandra. De ligger fortfarande i samma säng.
Det är ett omaka par.
Centerpartiet som sitter med i den regering som rustar ner välfärden och den offentliga sektorn och privatiserar Sverige. (Nu senast vill regeringen ge statliga universitet och högskolor möjlighet att omvandlas till privata stiftelser.) Centerpartiet som nyligen lade fram ett förslag till idéprogram med slopad arvsrätt, månggifte, ”platt skatt” etc. Och som har en partiledare, Annie Lööf, med en ultraliberal syn på marknaden – och Margaret Thatcher som politisk förebild.
Jag undrar om socialdemokraternas väljare i Vänersborg litar på Centerpartiet.
S och C startar valrörelsen
Socialdemokraterna och Centerpartiet har startat valrörelsen, mer än ett år före valet. Och strategin är fastlagd. Den kan man läsa sig till i Marie Dahlins (S) och Bo Carlssons (C) debattartikel den 21 juni i TTELA samt i en uppföljande insändare den 25 juni. Dessutom har Centerpartiet bekräftat strategin i ett antal annonser i TTELA.
För det första. Socialdemokraterna och Centerpartiet ska fortsätta samarbeta, även i det kommande valet. De fann varandra efter valet 2002, och trots alla skandaler (eller är det kanske tack vare?) så håller de fortfarande ihop. I vått och torrt. Och så ska det alltså förbli. Det konservativt borgerliga Centerpartiet och det ”socialistiska” arbetarpartiet Socialdemokraterna.
Partierna har till och med skapat en symbol för sitt djupa samarbete och sin ömsesidigt uppriktiga tillit, förståelse och intressegemenskap i Vänersborg…
För det andra. Strategin gentemot de andra partierna.
Den styrande mini-alliansen ska anklagas för passivitet och handlingsförlamning. Och, något både märkligt och överraskande, så hamnar också Miljöpartiet i skottgluggen. Miljöpartiet ska anklagas för att vela och att vara både fegt och obeslutsamt.
Kritiken mot moderater, folkpartister och kristdemokrater är helt riktig. Den styrande mini-alliansen är totalt handlingsförlamad. Dahlin och Carlsson glömmer dock, bekvämt nog, att nämna att de för det mesta är helt överens med moderaterna. Som t ex när de tillsammans såg till att hålla Vänsterpartiet och Miljöpartiet borta från alla ordförandeposter i nämnder och styrelser.
När det gäller kritiken mot Miljöpartiet är den också i huvudsak riktig. 
Partiet har ibland ingen klar linje, utan verkar mest försöka flirta med makten för att med kompromisser kring de stora frågorna få igenom några mindre viktiga krav. Det är dock bara en sida av saken. Miljöpartiet driver ofta, tillsammans med Vänsterpartiet, en ansvarsfull och offensiv politik för vänersborgarnas bästa – i strid mot mini-alliansen, socialdemokrater och centerpartister.
Marika Isetorp (MP) skrev förresten ett svar på Dahlins och Carlssons debattartikel – på sin blogg. Jag har inte sett att svaret har publicerats i TTELA.
Där skriver Isetorp att hon tycker att Dahlin och Carlsson är orättvisa i sin kritik. Isetorp menar att de förslag, som var uppe till beslut i fullmäktige och som partiet yrkade återremiss på, inte var färdigarbetade och genomtänkta. Isetorp tar också ut svängarna och påminner om fiaskot kring Arena Vänersborg, sossarnas och centerns ”storslagna projekt” från den förra mandatperioden, och undrar om:
”Vad får mig att misstänka att S och C planerar att bygga ytterligare en Arena fast den här gången nere vid Sanden?”
Vänsterpartiet har av någon anledning lämnats i fred av Dahlin och Carlsson. Kanske är det bara lugnet före stormen?
För det tredje.
Som argument för att vänersborgarna bör rösta på Socialdemokraterna och Centerpartiet nästa val, 2014, använder Dahlin (S) och Carlsson (C) den förda politiken under den förra mandatperioden, 2006-2010. Då, när Ljunggren (S) och Carlsson (C) satt vid rodret och styrde, var allt i Vänersborg hur bra som helst…
Håhå ja ja…
Att lägga ner Huvudnässkolan trots vänersborgarnas protester, att ”förlora” (ett ganska snällt ord i sammanhanget) 9 miljoner kr av skattebetalarnas pengar till ett privat fastighetsbolag (Toppfrys), att missa 17 milj kr i momspengar (Solängen), att säga nej till två medborgarinitiativ om folkomröstningar, att få JO-kritik ett flertal gånger för hanteringen av diarierna, att utan upphandling anlita nära vänner som konsulter och, naturligtvis inte att förglömma, Arena Vänersborg och fördyringen – från 140 till över 300 milj kr – genom hemliga beslut bakom skål och vägg.
Denna politik ska tydligen framhållas som föredöme när Socialdemokraterna och Centerpartiet går till val nästa år… Samma politik som vänersborgarna sa nej till 2010, då Socialdemokraterna gick från 21 till 12 mandat i fullmäktige och Centerpartiet backade från 5 till 3.
Antagligen resonerar Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) som så, när de skriver sin insändare i TTELA den 25 juni, att vänersborgarna har glömt hur politiken under den förra mandatperioden såg ut. Såvida de inte anser att vänersborgarna egentligen var så korkade att de inte såg eller förstod det förträffliga i den förda politiken…
Dahlin och Carlsson skriver om arenan:
”På sportcentrum vistas i dag cirka 11000 ungdomar i veckan. Vad hade de gjort om inte arenan och sportcentrum funnits?”
Ja, jag undrar verkligen vad dessa ungdomar hade gjort utan arenan nu i sommar. Visst, några hundra stycken spelar bandy på vintern. Men när det inte finns is? Som nu. Siffrorna över antalet besökare, som de anger, är dessutom höftade och samma personer räknas både två, tre och fyra gånger.
Det hade varit på sin plats, anser jag, att Dahlin och Carlsson äntligen hade visat åtminstone ett litet mått av självkritik i hur de hanterade arenabygget. Kanske förklarat varför de så okritiskt hade dragits med i den arenafeber som härjade i Sverige i början på 2000-talet. Eller bett om ursäkt för den enorma fördyringen av bygget. Eller åtminstone varit villiga att utreda orsakerna till det ekonomiska fiaskot. Eller tagit avstånd från hemlighetsmakeriet och alla beslut som fattades bakom skål och vägg.
Men nej. Inte ett ord självkritik. Istället skönmålar man den förra mandatperioden. Det är ingen bra grund att stå på inför nästa mandatperiod.
Olagligheterna kring Toppfrys och de förlorade miljonerna i samband med ”affären” bortser Dahlin och Carlsson ifrån genom att i ovan nämnda insändare skriva:
”Det var för att säkerställa arbetstillfällen. Oss veterligen är det fortfarande verksamhet där – om än i annan regi och delvis andra jobb.”
Dahlin och Carlsson låtsas inte om det olagliga i hela hanteringen och att den som tjänade 9 miljoner var en privat fastighetsägare…
Även skolfrågorna tar Dahlin och Carlsson upp. De skriver:
”vi byggde och renoverade skolor.”
Inte ett ord om nedläggningen av Huvudnäs, trots ett enhälligt fullmäktigebeslut om att den skulle renoveras och trots vänersborgarnas massiva protester.
Socialdemokraterna och Centerpartiet tänker alltså använda den förra mandatperiodens politik för att åter få vänersborgarnas förtroende att styra Vänersborg.
Tror de verkligen att vänersborgarna glömmer så lätt?
Till sist några ord om Centerpartiets annonser i TTELA.
En annons lyder:
”Vi vill ha fler skolpersonal.
Vad vill (M), (Fp), (Kd)?”
Visst vill Centerpartiet under trycket av en växande opinion, och Vänsterpartiet, ha mer pengar till skolan – i år och förra året. Men vänersborgarna lär väl inte ha glömt den exceptionella neddragning som skedde under den förra mandatperioden när Centern styrde Vänersborg tillsammans med Socialdemokraterna. Då genomfördes neddragningar i grundskolan på storleksordningen 40 miljoner kronor – något som grundskolan inte har hämtat sig från ännu.
Borde inte Centerpartiet ta upp det här? Borde inte Centerpartiet förklara för väljarna varför man vill en sak vid makten och en annan i opposition? Borde inte Centerpartiet, om de nu verkligen har ändrat åsikt i personalfrågan, ägna en liten liten rad åt självkritik?
En annan annons löd:
”Vi vill renovera brandstation i Vargön.
-det vill inte Miljöpartiet!”
Nä, Miljöpartiet ville inte fatta beslut i frågan, Miljöpartiet ville återremittera frågan. Så var det detsamma som ett nej? Njaa.
Frågan om en renovering av brandstationen i Vargön är väl kanske inte den mest brännande och viktiga frågan i Vänersborg. I och för sig är Bo Carlsson ordförande för NÄRF, Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund. Så sådana här frågor ligger honom varmt om hjärtat. Men frågan är väl om inte hans och direktionens lönesättning av höga tjänstemän är en större skandal än Miljöpartiets yrkande på en återremiss… (Se ”NÄRF”.)
Ska andra partier, än de borgerliga, kunna samarbete med socialdemokrater och centerpartister efter nästa val, så kan inte Socialdemokraterna och Centerpartiet fortsätta att skönmåla sin gamla politik. De måste tvärtom ta upp den för att förklara varför de gjorde som de gjorde.
Och ett visst mått av självkritik vore definitivt på sin plats.
Vad vill Socialdemokraterna i Vänersborg?
Idag är det första maj, arbetarrörelsens internationella högtidsdag.
Sedan många år tillbaka är det bara socialdemokraterna som demonstrerar i Vänersborg. I år samlade demonstrationståget drygt 100 personer (jag räknade till 116). Vid själva mötet i Plantaget tillkom ytterligare ett kanske 50-tal. De var dock inte socialdemokrater allihop.
I tåget syntes de flesta av de socialdemokratiska profilerna i Vänersborg. Kommunstyrelsens förste vice ordförande Marie Dahlin gick längst fram tillsammans med Lennart Niklasson, den socialdemokratiska arbetarkommunens ordförande. I demonstrationen gick också Frändefors starke man och tidigare kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren. Och faktiskt Sundals Ryrs socialdemokratiske nestor, Dan Nyberg. Jo då, Dan Nyberg var med. Fast Nyberg är som bekant inte aktiv längre inom politiken. Tyvärr. Han skulle behövas i fullmäktige. Då kanske det hade varit åtminstone en socialdemokrat uppe i talarstolen.
Socialdemokraterna i Vänersborg ligger ju, som de flesta vet vid det här laget, lågt. När det gäller årets kanske viktigaste fråga, arbetet med budgeten för nästa år, har de varit konsekvent tysta i alla nämnder och styrelser. Och när det har dragit ihop sig till omröstningar – ja då har de lagt ner sina röster… I fullmäktige har de, som sagt, knappt yttrat sig, åtminstone inte i de lite större frågorna.
Året före valet har vänersborgarna alltså inte en aaaaning om vad socialdemokraterna vill…
Så det var med en viss förväntan som jag ställde mig framför talarstolen för att lyssna på arbetarkommunens ordförande Lennart Niklasson, innehavare av åtminstone 16 olika kommunala uppdrag – från kommunstyrelsen till Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum. (Se här.) Nu skulle väl både partivänner och publik få besked om vad socialdemokraterna i Vänersborg ville.
Lennart Niklasson häcklade inte helt oväntat mini-alliansen (jo då, även Niklasson använder Dan Nybergs begrepp för de styrande borgerliga partierna). Niklasson menade att mini-alliansen är oföretagsam, att den enbart administrerar kommunen och att den bara ska spara pengar.
Och det har Niklasson fullständigt rätt i. Sällan har väl ett styre varit så präglat av handlingsförlamning och brist på initiativ som mini-alliansen i Vänersborg. Men vad är då det socialdemokratiska alternativet?
Niklasson lämnade två socialdemokratiska förslag:
- Ny hamn i Vargön
- Ny stadsdel på Vassbotten
Är det månne dessa frågor som socialdemokraterna i Vänersborg ska gå till val på?
Det är väl inte direkt någon, inte ens en socialdemokrat, som hoppar jämfota av förtjusning och kampglädje över dessa förslag…
Ny hamn i Vargön är redan på gång. Det är väl bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har varit och är kritiska. Ursprungsidén om att kommunen skulle investera hundratals miljoner kr på väldigt lösa boliner tycks, klokt nog, ha lagts åt sidan. Vill socialdemokraterna göra denna mastodontinvestering – på chans? Det utvecklade inte Niklasson närmare.
En ny stadsdel på Vassbotten får mig att rysa.
Det fanns storslagna planer för några år sedan. Under Lars-Göran Ljunggrens tid. Ljunggren hade som vi vet många storslagna planer… Tyvärr… De flesta blev dyra… Mycket dyra…
Det gick så långt att det bildades ett utvecklingsbolag för Vassbotten. Men planerna gick i kras. Det finns dock fortfarande ett bildspel på kommunens hemsida (se här) där det sägs att:
”Vi planerar att bygga 1.200 bostäder på Sanden.”
1.200 bostäder torde betyda att någon på kommunen räknar med att ca 3.000-4.000 personer ska bo där… Antagligen någon socialdemokrat… På något sätt lever planerna alltså kvar…
I P4 Väst sa Marie Dahlin (S) den 20 augusti 2012:
“Men för mig och mitt parti är Sanden liksom prio ett i vår kommun kan jag ju tycka. Och då är ju översvämningsrisken ett bekymmer, men å andra sidan känner jag att kan man bygga i Holland så visst kan man bygga i Vänersborg.”
Just det, översvämningsrisken!
Det skrevs en rapport förra året om Vänerns framtida översvämningar. Den kom fram till något som redan Klimat- och sårbarhetsutredningen hade framfört.
“Området Sanden ligger på lågt belägen mark och kommer med hög sannolikhet att drabbas.”
Marie Dahlin:
“Kan man bygga i Holland så visst kan man bygga i Vänersborg.”
För 4 år sen kunde man läsa följande på Sveriges Radios hemsida:
“Nederländerna satsar 75 miljarder euro för att skydda sig mot eventuella 
översvämningar i framtiden.”
Och vi i Vänersborg som inte ens kan bygga ett tak som håller tätt för regn – hur ska vi kunna bygga täta bostadshus “mitt ute i Vänern”…?
För övrigt är 75 miljarder euro till och med mer än vad byggnaden ifråga, dvs arenan, kostade…
En ny stadsdel på Vassbotten får mig att rysa.
Lennart Niklasson talade också om att full sysselsättning i Vänersborg var ett mål för den socialdemokratiska politiken. Jag vet inte riktigt hur det hänger ihop med kommunal politik. Niklasson sa dock något om deras motion om sommarjobb till skolungdomar. Men det förslaget röstade inte ens mini-alliansens ledamöter mot (med några undantag). Så det blir nog inte mycket till valfråga. Hur socialdemokraterna ska finansiera förslaget om sommarjobb har de däremot inte avslöjat.
Jag saknade för övrigt en fråga i Niklassons uppräkning av förslag. Det har ryktats om att socialdemokraterna vill bygga en ny storskola i Öxnered. Har denna fråga lagts på is?
Nils Dahlgren från socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, talade också i Plantaget. Han menade att socialdemokraterna måste visa vänersborgarna att det behövs en S-politik. Dahlgren tyckte också att socialdemokraterna ska synas i debattartiklar, insändare, på gator och torg.
Dahlgrens äldre partikamrater skulle kunna börja med att synas i fullmäktige… Typ säga något någon gång…
Jag undrar om Dahlgren tänkte på en hamn i Vargön och en ny stadsdel på Vassbotten när han talade om att det behövs en S-politik…
Det är inte mycket till politik för Vänersborg som socialdemokraterna presenterar. Inget vad de vill i år, och oinspirerade och ogenomtänkta krav för framtiden. För att inte säga 
dyra – och oerhört riskabla.
Den socialdemokratiska oppositionen är lika präglad av handlingsförlamning och brist på initiativ som den styrande mini-alliansen. Det behövs ett tredje alternativ i Vänersborg!
Gissa vilket…
Betongblockets återfödelse?
Kommunfullmäktige i Vänersborg sammanträdde igår under 4 timmar. Hade det inte funnits tre oppositionspartier i församlingen, jag tänker på Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet, så hade sammanträdet varat i kanske 30 min…
Kommunens största oppositionsparti, dvs Socialdemokraterna, sa inget. Inte en enda gång hade de 12 folkvalda ledamöterna från Socialdemokraterna, varav flera sitter på av skattebetalarna avlönade ordförandeposter, synpunkter på de beslut som fullmäktige fattade. Inte en enda gång var en socialdemokrat uppe i talarstolen och talade om vad Socialdemokraterna ansåg i de viktiga frågorna och varför. (Fast nu är jag inte riktigt rättvis. I slutet, efter mer än 3,5 timmars förhandlingar, så äntrade Bengt Larsson talarstolen och påpekade att det var fel på ett namn i handlingarna om vem som skulle väljas som ordinarie i BUN…)
”Vad är detta?”
sa några åhörare under pausen.
Det hindrade emellertid inte Socialdemokraterna från att rösta. Mini-alliansen och Socialdemokraterna hittade varandra under kvällens omröstningar. Betongpartierna slöt upp ”som en man”, eller kvinna, mot oppositionen. Det var nästan rörande. Gunnar Lidell (M) gjorde till och med en kovändning (Lidell använde själv uttrycket) för att det skulle bli enighet bland ”de stora”.
Det är nästan så att man anar att vi har sett återfödelsen av en ny allians i Vänersborg, ”storalliansen”. Eller kanske mer träffande, ”betongblocket”. Den storallians som i början av mandatperioden hindrade att kommunens tredje största parti fick några ordförandeposter… (Läs om det fula politiska spelet här.) I det sammanhanget gjordes också en gemensam budget upp mellan skål och vägg. Ska det bli så i år också?
”Det är demokrati”
sa Lena Eckerbom Wendel (M) under sammanträdet.
”Det råder demokrati”
sa Gunnar Lidell (M).
På något sätt kändes det som proklameringen av betongblockets återfödelse…
Tonen anslogs faktiskt till och med innan själva sammanträdet började. Ordförande Anders Forsström (M) överlämnade Svenska Bandyförbundets utmärkelse ”Årets bandyarena” (läs mer här) till Arena-Fritids chef Peter Nilson. Ni vet, den där tavlan där det står:
”visionärerna bakom bygget [har] fått sin revansch ”
Men det läste inte Forsström upp. Han insåg väl hur provocerande detta var. Men alla visste ju vad som stod. Alla visste ju att Bandyförbundet av någon outgrundlig anledning vill återupprätta dem som struntade i fullmäktiges arenabeslut.
Applåder hördes från fullmäktige. Alla applåderade dock inte…
Kalhyggesfritt (S)kogsbruk?
Miljöpartiets Per Sjödahl har fått stort utrymme i dagens TTELA för sin motion om ett kalhyggesfritt skogsbruk på kommunal mark. På nästan en helsida beskrivs motionen och Sjödahls ståndpunkt. Det är bra. Artikeln illustreras med att Per står bredvid ett nedhugget träd. Fast det är fullt med träd runt om… Det är mindre bra. Det blev nog fel. Men det var inte Per Sjödals fel. Ett nedhugget träd gör väl inget kalhygge?
I min förra blogg undrade jag vad socialdemokraterna i den här kommunen egentligen tycker. Och exemplifierade med just Sjödahls motion. Socialdemokraterna röstade ju mot den i kommunstyrelsen, utan att lämna in någon reservation som motiverade deras ”nej”. TTELA har gått ett steg längre. TTELA ringde helt enkelt upp en socialdemokrat, Madelaine Karlsson som sitter i kommunstyrelsen, och frågade.
”Det är inget fel på motionen i sig”
säger Madelaine Karlsson (S). Nähä. Och ändå röstar sossarna på att den ska avslås. Logiken är solklar. Felet är att motionen kommer från Miljöpartiet. Tror jag.
Men Madelaine Karlsson förklarar. Hon menar att:
”det redan finns en bra skogsbruksplan och grönplan för tätortsnära områden som följs.”
Jasså? I ett annat ärende som fullmäktige ska behandla ikväll, skogsområdet vid Kindblomsvägen, struntar sossarna ju i allt vad Grönplan och miljö heter. Då ska skogen skövlas, salamandrarna jagas och grannarna köras över.
Socialdemokraterna tycks använda sig av Grönplanen när det passar.
Madelaine Karlsson tycker också att det går att ändra i de nuvarande planerna om det behövs. Och hon är inte säker på att det passar att bedriva ett kalhyggesfritt skogsbruk överallt.
Hur ska man veta om det går eller om och hur man ska ändra? Jo, genom att ta reda på fakta! Genom att göra en utredning.
Och det var precis det som Miljöpartiets motion handlade om. Den krävde en utredning. I motionen står det:
”Vi i Miljöpartiet vill att man undersöker möjligheterna till ett kalhyggesfritt skogsbruk på kommunal mark.”
No more, no less. Det står inte att kalhyggesfritt skogsbruk skall införas. Det står att möjligheterna ska undersökas. Därmed blåser socialdemokraternas synpunkter, framförda i dagens TTELA bort, likt en västanvind på en kalhuggen skogsmark.
Fast. Madelaine Karlsson avslutar med ett sista argument.
”Vi har så mycket planer i kommunen som det behöver arbetas med att vi måste sätta en gräns för hur mycket arbete vi kan överösa tjänstemännen med.”
???
Just den här motionen från Miljöpartiet gör tydligen, enligt socialdemokraterna, att tjänstemännen passerar denna gräns…
Politiker måste ha faktaunderlag när beslut ska fattas. Det är tjänstemännen som tar fram detta. Om de inte hinner, så får väl kommunen anställa fler. För titta bara på vad som hände när faktaunderlaget var undermåligt i samband med byggandet av Arena Vänersborg.
Något borde väl även socialdemokraterna ha lärt av arenaskandalen?
Om oansvariga politiker
Jag gnuggade mina ögon igår morse. När jag läste TTELA:s artikel ”Besparingar i budgetförslag” fick jag en känsla av deja-vu… Hade jag inte skrivit något liknande i onsdags…?
Det är bra att TTELA tar upp turerna kring nästa års budget. Budgeten är oerhört viktig. Den ligger till grund för i stort sett allt som kommer att hända i politikens Vänersborg år 2014. Och alla vänersborgare, i stort sett, läser TTELA. I varje fall alla politiker i kommunen. Det är det ju inte så många som gör med min blogg. I varje fall inte politiker från mini-alliansen. Eller socialdemokraterna heller för den delen.
Så tyvärr kommer knappast några socialdemokrater att läsa det jag har på hjärtat idag.
Det pågår ett politiskt spel kring budgeten 2014. Det gör mig sur. Inte lika sur som när kommunfullmäktige beslutade att inte ge Barn- och Ungdomsnämnden ansvarsfrihet för arenabygget – inte ens för dem som röstat nej… (”Moment 22”). Men sur. Jag gillar helt enkelt inte ”politiska spel”. Det är för mycket av den varan i Vänersborg. (”Arena-skandalen: Ett politiskt spel”)
Mini-alliansens budgetförslag ”vann” ju som bekant i kommunstyrelsen i onsdags. Det betyder att nu ska samtliga nämnder och styrelser anpassa sig till dessa budgetramar. Nämnderna måste utarbeta egna budgetar för 2014 och det innebär budgetar som präglas av besparingar och neddragningar. Det var ju det som mini-alliansens budgetramar gick ut på. Neddragningar.
Måndagen den 18 mars ska Barn- och Ungdomsnämnden diskutera Budget 2014. Nämnden startar sammanträdet redan kl 08.30. Det behövs en heldag till mötet.
Signalen till alla skolenheter från Barn- och Ungdomsnämnden kommer, som en följd av kommunstyrelsens beslut, att lyda: 2014 kommer att innebära nedskärningar. Anpassa verksamheten till detta. Visa var ni ska spara. Förbered er för att skära ner. Osv.
Hela förvaltningsorganisationen måste inrikta sig på detta. Rektorer som planerar verksamheten inför läsåret 2013-2014 måste anpassa sig, de måste ha 2014 års kommande nedskärningar i tankarna. Deras organisation, tjänstetillsättningar, schema, klassindelningar etc inför höstterminen sträcker ju sig in i halva 2014. Då kan de ju inte t ex anställa pedagoger nu i höst, trots att de alla har fått mer pengar i år – för nästa år, till vårterminen, så dras pengarna tillbaka! Och då kan inte alla pedagoger vara kvar. En behörig pedagog kan ju inte anställas bara för en termin. (Vilken behörig pedagog skulle förresten ta en sådan tjänst?)
Så här blir det för alla rektorer i vår.
Och det för att Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet avstod från att rösta i kommunstyrelsen. Fast de egentligen var emot mini-alliansens neddragningar… Fast de med all sannolikhet kommer att rösta mot mini-alliansens budget i kommunfullmäktige i juni…
Det är ett politisk spel. Det är politisk taktik.
I TTELA säger Marie Dahlin (S):
”Vi ville ha reda på vad den styrande minoriteten tänker, vilket håll de vill. Men det kom inget. Vi tycker att de är tafatta. Nu lägger vi inget förslag förrän till kommunfullmäktige i juni.”
Jag förstår inte det här. Mini-alliansen lade ju fram sitt förslag. Alla ser ju hur de tänker. Alla ser ju åt vilket håll de vill.
Mini-alliansen vill spara. Skära ner.
Om socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister inte vill spara, varför sa de inte det? Varför röstade de inte nej till mini-alliansens förslag? Eller vill de också spara på verksamheterna…? Då borde de ha sagt det – NU!
Någon undrar kanske, vad gör det? S, C och MP kanske säger nej till besparingarna i juni. Och då är ju allt frid och fröjd i t ex skolorna. Då får ju rektorerna sina pengar.
När kommunfullmäktige tar sitt budgetbeslut i juni, har redan skolornas organisation för nästa läsår fattats! Hela organisationen med tjänstetillsättningar, schema, klassindelningar etc ligger färdig. Utifrån den gångna veckans beslut i kommunstyrelsen! Ett annorlunda beslut av kommunfullmäktige i juni betyder att rektorerna får riva upp alltihop, att allt arbete har varit helt i onödan, att hela vårterminens arbete, som är svårt och komplicerat (jag garanterar), är bortkastat.
Och inte bara det. Allt jobb måste göras om. Ny organisation med tjänstetillsättningar, schema, klassindelningar osv…
Och hur lätt är det att göra om alltihop under sommaren? Indragna semestrar för alla rektorer? Kanske till och med för alla pedagoger? Tjänstefördelning, schemaläggning och sådant måste ju ske i samverkan med personalen.
Och hur lätt är det att anställa fler och nya lärare i juli inför höstterminsstarten en månad senare?
Rektorerna, och personalen, behöver ha tid på sig, behöver fundera i lugn och ro på hur de ska göra kommande läsår. De behöver ha alla kort på bordet i sin planering. För att göra nästa läsår så bra som möjligt för eleverna…
Politikerna hanterar förvaltningen, tjänstemännen och rektorerna, och i slutändan eleverna och föräldrarna, på ett oansvarigt sätt. Och då är det alltså inte mini-alliansen jag tänker på. Mini-alliansen vill i och för sig dra ner på barnen och ungdomarna nästa år, och det är oansvarigt, men Lidell och Co är åtminstone ärliga och tydliga med sina avsikter.
Men Socialdemokraterna? Centerpartiet? Och Miljöpartiet? Som lägger ner sina röster i kommunstyrelsen. Och låter mini-alliansens budgetramar gälla? För att sedan, med all sannolikhet, rösta mot dem när det blir skarpt läge…?
Det är oansvarigt!
Det hade varit ärligt och ansvarstagande om oppositionen redan nu hade sagt nej till mini-alliansen förslag. Som Vänsterpartiet gjorde.
Jag nästan anar frustrationen från Gunnar Lidell (M), när han i TTELA-artikeln säger:
”Jag hade hoppats att de andra partierna skulle komma med förslag men det har de inte gjort.”
Jag kan hålla med Lidell. Oppositionen borde, om inte ha ett eget genomarbetat och slutgiltigt förslag, så åtminstone ha visat riktlinjerna i det som kommer. Visat korten så att säga. Och röstat nej till mini-alliansens förslag.
Som Vänsterpartiet gjorde.
Men Vänsterpartiet fick inte de andra oppositionspartierna med sig. Därför pekar vi med hela handen. Vi håller öppet för skattehöjning, för att använda resultatutjämningsreserverna – eller en blandning av båda.
Socialdemokrater, center- och miljöpartister borde ha tagit sitt ansvar i onsdags. Och röstat nej till mini-alliansens budgetförslag.
Det kan inte alltid vara så lätt att vara tjänsteman i Vänersborg. Med sådana politiker.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer