Arkiv
Klassbollen
Den 30-31 maj är det dags för årets upplaga av Klassbollen. Detta fantastiska arrangemang där barn och ungdomar från hela kommunen samlas på Hallevi i Vargön för att umgås och spela fotboll. Massor av barn, massor av föräldrar, massor av släktingar och vänner, tävlingar, aktiviteter, hamburgare och korv – och allt möjliggjort av en massa frivilligt arbete från arrangörsklubbens medlemmar och föräldrar. En gång i tiden (flera gånger faktiskt) har jag själv som förälder stått vid sidan och hejat på barnen. Och stortrivts. Det är en dag som de allra flesta minns med glädje långt fram i tiden.
Dock kanske inte riktigt alla…
Det kostar pengar att delta. Varje deltagare måste betala 120 kr för att delta i Klassbollen.
120 kr är mycket pengar för många föräldrar. Och har man dessutom både två och tre barn som vill delta så kan det vara oöverstigligt.
Klassbollen… K-L-A-S-S-bollen…
Hela turneringen och hela arrangemanget anordnas av Wargöns IK. Men klassbollen vänder sig uttryckligen och otvivelaktigt till skolklasser. På turneringens hemsida beskrivs vad klassbollen är (här):
”Klassbollen är en fotbollsturnering öppen för alla kommunens elever i förskoleklass – årskurs 6.”
Och så här beskrivs hur klassen anmäler sig till klassbollen (här):
”…varje år skickar Wargöns IK en inbjudan till årets Klassbollsturnering till alla skolor och klasser i Vänersborgs kommun. Med inbjudan följer ett brev till klassens lärare…”
Alltså. En fotbollsturnering ordnas för klasser.
I instruktionerna om hur klassen anmäler sig står:
”… lärarnas engagemang i Klassbollen ska vara helt frivilligt. Eleven … lämnar en anmälan samt deltagaravgift till ansvarig Klassförälder. Klassföräldern fördelar klassens anmälda… Klassföräldern sammanställer … mailar klassföräldern en deltagarlista..”
Det är en klassförälder som ska administrera och sköta allting… Inte skolan…
Klassbollen arrangeras av Wargöns IK men vänder sig via begreppet ”klass” till skolan.
Att få delta i något som kallas KLASSbollen borde enligt min mening inte vara beroende av en enskild individs ekonomiska förutsättningar, eftersom kopplingar görs till skolverksamhet. För när det gäller skolverksamhet finns det nämligen regler kring avgifter. Ja, inte bara regler, det finns lagar.
I Skollagen 10 kap 10§ så står det:
”Utbildningen ska vara avgiftsfri.”
I paragrafen direkt efter mjukas dock paragrafen upp något:
”Trots 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.”
Det här har tolkats, stötts och blötts. Vad är en ”obetydlig kostnad”? För att få ”ordning” gav Skolverket ut en juridisk vägledning i frågan, ”Avgifter i skolan”. (Kan hämtas här.) Där står det:
”Med obetydlig kostnad avses enligt tidigare förarbeten främst kostnad för en färdbiljett med allmänna kommunikationsmedel, en mindre entréavgift till ett museum eller liknande.”
En ”obetydlig kostnad” torde således vara mindre än 120 kr…
Och:
”I planeringen av aktiviteter som medför obetydliga kostnader måste skolan ta hänsyn till att även obetydliga kostnader kan upplevas som betungande för ett hushåll med svag ekonomi om de förekommer vid upprepade tillfällen. Därför måste skolan noga överväga när och hur ofta denna möjlighet ska utnyttjas.”
Lagen är till för barnens rättigheter. Barn ska inte heller behöva försättas i förödmjukande och rentav kränkande situationer bara på grund av föräldrarnas ekonomiska situation. Det är ju faktiskt så, det vet varenda lärare som arbetar på kommunens skolor, att det finns föräldrar som inte har råd att betala avgifter. Även 120 kr, som för andra mer lyckligt lottade är fickpengar, är alldeles för mycket…
Den utformning Klassbollen har, en turnering på fritiden, är naturligtvis inget brott mot Skollagen. Men det är ett moraliskt dilemma att det förespeglas att Klassbollen är en ”skolverksamhet”, fast det egentligen inte alls sker i skolans regi.
Men vad ska då en skola, en rektor eller en lärare göra, när inbjudan från Wargöns IK om Klassbollen kommer. Säga nej? Kan alla elever då förstå varför? Förstår alla föräldrar?
Det är inte rätt att försätta enskilda lärare och rektorer i denna situation. Ett beslut måste fattas på ”högre ort”. Typ enhets- eller förvaltningschefen. Eller kanske till och med barn- och utbildningsnämnden.
Fast å andra sidan är Vänersborgs kommun med som sponsor till Klassbollen…
Och det kan väl tolkas som att kommunen står bakom arrangemanget i dess helhet…
Jag läste i Vänersborgaren att Marie Dahlin (S) och Gunnar Lidell (M) tittade djupt i varandras ögon på Vänersborgsgalan häromveckan och vid sittande bord lovade att kommunen skulle skänka 50.000 kr till den nystartade evenemangsfonden…
Kanske skulle en del av dessa pengar kunna skänkas till Klassbollen? Så att de elever som har det ekonomiskt knapert, men som ändå vill spela fotboll med sina klasskamrater och uppleva den glädje och gemenskap som Klassbollen ger, får det?
Skolresultat i Vänersborg
Diskussionen kring skolsituationen i Vänersborg blir allt intensivare. Och den handlar inte bara om att allt fler barn och ungdomar kommer till Vänersborg, och att vi knappt hinner med att ta emot dem i våra skolor. Diskussionen handlar också om att det finns stora problem i skolorna ”som det är”. Vilket kanske den ökade personalomsättningen bland lärarna vittnar om. Personalomsättningen bland tillsvidareanställd personal har ökat under 2014 från 4,3 % till 7,9 %. Det är en hög siffra. Och den betyder i sin tur att allt fler obehöriga lärare undervisar i Vänersborg. Just nu arbetar 50 obehöriga lärare inom förvaltningen…
Det är definitivt något att diskutera.
Jag tänkte göra ett litet nedslag i Skolverkets statistik om resultaten i Vänersborg. Min tanke är att ju mer fakta vi har om skolsituationen i Vänersborg, ju bättre diskussioner kan vi föra, och desto bättre beslut kan Barn- och Utbildningsnämnden respektive kommunfullmäktige fatta… (Man kan ju hoppas i varje fall…)
Att läsa statistiken från Skolverket är stundtals ingen munter läsning… Det är ofta höga siffror. För Vänersborg. Fast åt ”fel håll”. Tyvärr.
På vårterminen 2014 var andelen elever som inte hade uppnått kunskapskraven i alla ämnen 31,7% på Dalboskolan. På den Centrala skolenheten var siffran något lite mindre dålig, 28,8%.
Ett ännu större problem är att 13,2% av eleverna på den Centrala skolenheten och 21,7% på Dalboskolan inte var behöriga till ett nationellt program på gymnasieskolan.
Det genomsnittliga meritvärdet (”medelbetyget”) ökade något i Vänersborg våren 2014 för de 9:or som lämnade grundskolan. Det genomsnittliga meritvärdet för den Centrala skolenheten låg på 209 (208 år 2013) och för Dalboskolan på 194 (182 år 2013). Det ska jämföras med hela riket som hade ett genomsnittligt meritvärde på 215 (213 år 2013). Vänersborg är med andra ord en bra bit efter.
Skolverket redovisar inte siffrorna för de enskilda skolorna i Centrala skolenheten, men de räknas ut lokalt. Dock ser jag bara talen i ett diagram, och då kan det slå på ett meritpoäng upp eller ner (på grund av att staplarna är lite svårlästa). Det genomsnittliga meritvärdet på Vänerparken låg på 220, Tärnan 210 och Torpaskolan 206.
Det är som synes inte bara likvärdigheten mellan skolorna som brister, resultaten överlag måste höjas. En sak som BUN måste ta tag i. Också.
Skolverket använder sig av något som kallas SALSA när man bearbetar och analyserar statistiken. SALSA används därför att det anses mest rättvist och objektivt vid en jämförelse mellan skolor. Det är ett mått som utgår från slutbetygen i årskurs 9 och sedan tas hänsyn till skolans elevsammansättning. Det är föräldrarnas utbildningsnivå och fördelningen pojkar/flickor samt andelen nyinvandrade elever, dvs andelen elever som kommit till Sverige under de senaste fyra åren, som utgör bakgrundsfaktorerna.
Får en skola ”betyget noll” är så är det så att säga ”medel”. Gör skolan ett ”minus”, så gör den ett resultat som är sämre än förväntat. Och tvärtom om det är ett plus”.
Vänersborgs högstadieskolor fick dock inga ”plusresultat” våren 2014…
Den Centrala skolenhetens resultat är inte särskilt bra och SALSA-värdet sjunker trots att meritvärdet faktiskt steg något år 2014. Den Centrala skolenheten delas inte upp i statistiken, vilket gör att de tre skolornas SALSA-resultat inte går att se.
Det mest anmärkningsvärda är naturligtvis Dalboskolans resultat. Från ett plus vårterminen 2012 till en dramatisk sänkning åren efter. Resultatet förbättrades dock en del år 2014, men ligger ändå på en förhållandevis mycket låg nivå.
Det tycks som om problemen på Dalboskolan hopar sig. Under innevarande läsår går faktiskt hela 70 barn i Dalboskolans ”upptagningsområde” i en annan skola än Dalboskolan. Och tydligen är det ännu fler som väljer den Centrala skolenheten kommande läsår än någonsin tidigare. Det fick Barn- och Utbildningsnämnden höra i Brålanda skola i måndags. Det är till och med så att skolorna på Dal arbetar aktivt för att få elever att inte välja bort Dalboskolan, ”för bygdens skull”. För övrigt något som en folkpartistisk ledamot i nämnden reagerade på.
Det skulle vara lätt att säga att Dalboskolan skulle behöva mer resurser för att höja resultaten om det inte var så att Dalboskolan, tillsammans med Frändeskolan, redan gör ett underskott i sin budget med över 3 milj kr… 
Med något måste göras, både på Dalboskolan och den Centrala skolenheten. Vänersborgs skolor måste förbättra skolresultaten. Det är en angelägenhet för hela kommunen. Eller borde vara. Det tycktes i varje fall vara det veckorna före valet…
Det går även att hitta statistik över betygen i åk 6 på de olika skolorna i Vänersborg. Jag ska dock inte redovisa dessa, jag konstaterar bara att resultaten skiljer sig åt ganska markant. I ämnet svenska varierar den genomsnittliga betygspoängen mellan skolorna från 10,6 till 14,9, i engelska från 12,0 till 15,3 och matematik från 9,0 till 15,1.
Det behövs definitivt arbetas med likvärdigheten även på mellanstadiet, naturligtvis genom att höja resultaten överallt – och allra mest på de skolor som ligger lägst.
En åtgärd som Barn- och Utbildningsnämnden måste vidta är att se över och förbättra resursfördelningssystemet. Det är också något som kommunens revisorer påpekar, men det får jag återkomma till.
För övrigt anser jag att en nyckel till förbättrade skolresultat i Vänersborg är att rektorerna görs till de pedagogiska ledare som de förutsätts vara i Skollagen och läroplanen. Förutom då att det behövs fler legitimerade lärare i skolorna…
Mulltorp forever!
Dagen före kommunfullmäktiges sammanträde förra veckan, och dagen efter BUN:s extra sammanträde (det var en diger politisk vecka), hälsade ledamöter från Barn- och Utbildningsnämnden på i Västra Tunhem.
Back to the basic typ. Enligt vissa är Tunhem Sveriges vagga…
Det var föräldraföreningen i Mulltorp som hade kallat samman till ett möte. Och de allra flesta av BUN:s ledamöter hade också hörsammat kallelsen. Föräldrarna ville få klart för sig vad som var ”på gång” med bygdens skola.
Det hade nämligen inte undgått föräldrarna att Mulltorps skola var uppe som ett ärende på nämndens senaste ordinarie möte. Det hade handlat om en renovering av skolan. Och ärendet hade blivit återremitterat…
En majoritet i nämnden återremitterade alltså frågan om Mulltorp, eftersom dessa ledamöter, inklusive Vänsterpartiets, ansåg att det fanns flera obesvarade frågor som måste besvaras innan beslut kunde fattas. Den största frågan var väl egentligen helt enkelt frågan om skolans placering. Fanns det bättre ställen i Tunhem att bygga skolan på – nu när det ändå skulle investeras drygt 15 milj kr?
Föräldrarna i Tunhem är mycket engagerade och alerta. Och nu misstänkte några av dem att nämndens återremitteringsbeslut kanske dolde hemliga planer på att lägga ner skolan… Och det kan jag på sätt och vis förstå. För när man läser reservationen från den styrande minoriteten, dvs socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet, så kan man lätt få intrycket att ”något lurt” var på gång.
I reservationen skrev ledamöterna från socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet:
”… ser vi det som en medveten fördröjning av ärendet med Gunnar Bäckmans (KD) förslag som röstades igenom…”
Så var dock inte fallet. Det var inget lurt på gång. Det var en mycket missvisande reservation. För att uttrycka det milt.
Det blev ett mycket bra möte på Mulltorps skola. Detta trots att Ulrika Larsson, från föräldraföreningen, inledde med att citera vad nestorn och tidigare rektorn Erik Gidlund (som också har varit rektor på Dalboskolan) hade skrivit vid ett tillfälle då Mulltorps skola verkligen hotades av nedläggning:
”Hunneberg har fungerat som bas för gerillakrigföring förut…” ;)
Tyvärr kunde inte nämndens ordförande Mats Andersson (C) låta bli att vinkla och politisera frågan i sin inledning. Jag kände därför att jag var tvungen att vänligt men bestämt redogöra för majoritetens bevekelsegrunder för återremissen. (Se ”Muller i Mulltorp”.) Och jag är övertygad om att föräldrarna förstod. De har inte glömt Vänsterpartiets ställningstagande och agerande i medborgardialogen om Mulltorps skola…
Resultatet av mötet då? Jag tror att inte bara jag utan också de andra som återremitterade ärendet blev helt övertygade om att skolans placering ska vara där den ligger nu.
Föräldraföreningen gav flera övertygande argument för detta: skolan ligger mitt i bygden, väg 44 är inget störningsmoment, det finns bra gång- och cykelvägar till skolan, det är lätt att ta sig till Hullsjön, skolan är en social knutpunkt, det är bra att förskolan och skolan ligger bredvid varandra, det är enkelt för föräldrarna att hämta och lämna barnen osv.
Och sist men inte minst, föräldrarna var helt eniga i uppfattningen om skolans placering.
Och det är numera jag också. Mulltorps skola ska ligga där den ligger. Och nu vet jag och nämndens ledamöter det – och kan ta ett beslut som vi vet är förankrat i bygden.
Och det känns tryggt och bra att veta.
Så nu är det bara att fatta ett beslut så fort som möjligt och börja renovera Mulltorps skola och förskola!
PS. Vill du veta mer om diskussionen på Mulltorps skola kan du också läsa Magnus Bäckströms (VFP) blogg (klicka här).
PPS. Jag undrar om den här bloggen kommer att tas upp på något kommande möte med Demokratiberedningen – som exempel på en osmaklig blogg med en massa felaktigheter som försämrar det demokratiska klimatet…
Inga betyg i åk 4, men F till TTELA
Igår hade Kate Giaever, Kent Karlsson och jag, dvs Vänsterpartiets ledamöter i Barn- och Utbildningsnämnden, en debattartikel i TTELA. Idag återfinns den också i 
Vänersborgaren.
I Vänersborgaren återges debattartikeln i original. Som alltid. I TTELA har debattartikeln genomgått några ”justeringar”. Av TTELA. Som alltid. Tyvärr så har TTELA:s ”justeringar” resulterat i en hel del felaktigheter. Som alltid.
Vi som har skrivit debattartikeln framstår i TTELA som mindre vetande. För när TTELA ändrar nämndens riktiga namn, Barn- och Utbildningsnämnden, till det gamla, nu övergivna, namnet Barn- och Ungdomsnämnden, så framstår det som att vi inte ens vet vad vår egen nämnd heter. I vår debattartikel, i det original som vi skickade in till TTELA, står det Barn- och Utbildningsnämnden och ingenting annat.
Det känns inte särskilt bra att TTELA gör så här… Snällt sagt.
Vill man ta i lite, så kan kan man nog säga att det är för jävligt, att det till och med är skandal!
Dessutom ändrades källan till ett citat. I TTELA står det att citatet kommer från Skolverket. I verkligheten, precis som vi skrev, härstammar citatet från Skolinspektionen.
Jag kan inte förstå varför TTELA ska gå in och ändra i debattartiklar som andra har skrivit. Jag kan inte förstå varför TTELA ska gå in och ändra i debattartiklar som andra har undertecknat.
Är det verkligen förenligt med de pressetiska reglerna?
Här följer debattartikeln, som den ska se ut. Den har också (med vissa formella tillägg) lämnats in som motion till Barn- och Utbildningsnämnden.
==============
Inga betyg i åk 4
Den 11 februari offentliggjordes den överenskommelse som regeringen och alliansen träffade om att införa betyg från årskurs 4. Betyg från årskurs 4 ska införas år 2017 som en försöksverksamhet på maximalt 100 skolor i Sverige. En förutsättning för att ingå i försöksverksamheten är, enligt överenskommelsen, att
”det finns intresse hos skolans ledning och lärare samt att samråd skett med föräldrar.”
När förslaget om att införa betyg redan i åk 4 var ute på remiss så avstyrkte 34 av 44 remissinstanser förslaget. Bland de skeptiska återfinner vi Skolinspektionen, Skolverket, alla tillfrågade universitet som bedriver forskning om pedagogik och utbildning av lärare, de båda lärarfacken och elevorganisationer. Det är ganska ovanligt med en sådan här entydig remisskår.
Det finns flera argument mot att införa betyg redan från åk 4. Argumenten handlar bland annat om att effekterna av den senaste ändringen, betyg i årskurs 6, ännu inte har studerats och att den kommande försöksverksamheten inte är vetenskaplig. Det finns nämligen ingen slumpmässighet när 100 skolor får anmäla sig frivilligt.
Skolinspektionen (TTELA skriver felaktigt Skolverket; min anm) skriver i sitt remissvar:
”att en utvärdering och analys av effekterna av införandet av betyg i årskurs 6 bör genomföras innan ytterligare förändringar av betygssystemen införs.”
Det finns inte heller några vetenskapliga belägg för att resultaten skulle bli bättre med tidiga betyg i skolan.
Vänsterpartiet i Vänersborg anser att skolorna i Vänersborg behöver arbetsro efter flera år av reformer och att lärare och rektorer behöver få tid att fokusera på det som är skolans huvuduppdrag – att ge varje elev möjlighet att uppfylla kunskapskraven.
I överenskommelsen mellan regeringen och alliansen framgår det också att de skolor som inför betyg från åk 4, så
”upphävs skyldigheten att utfärda IUP/skriftliga omdömen.”
Vänsterpartiet tror att elevernas lärande och kunskapsutveckling bättre gynnas av IUP:er och skriftliga omdömen än betyg, formativ bedömning är bättre än summativ.
Vänsterpartiet yrkar att Barn- och Utbildningsnämnden (TTELA skriver felaktigt Barn- och Ungdomsnämnden; min anm) uttalar sin mening och vilja att inga skolor i Vänersborg deltar i försöksverksamheten att införa betyg från åk 4.
Stefan Kärvling
Kate Giaever
Kent Karlsson
Vänsterpartiet
Dan före dan före…
Av naturliga skäl händer det inte så mycket i politiken just nu. Jag antar att till och med kommunalråden förbereder årets julfirande. Dessutom passar väl några på att städa ur sina rum på kommunhuset. För att flytta in i något angränsande… Det blir ju i stort sett samma kommunalråd som tidigare, fast de byter stolar. Och rum. Kan jag tänka.
Johan Ekström (FP), som tidigare var 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen, går emellertid i pension. Ekström tänker också flytta från kommunen efter en enastående ”karriär” i Vänersborgs kommunfullmäktige. Han gjorde sitt första sammanträde den 1 november 1979! Ekström ersätts på posten av en gammal bekant, Bo Carlsson (C). Denne Bo Carlsson, som har en märklig förmåga att hålla sig kvar på kommunens betalda topposter.
Fast det är klart, han har ett starkt folkligt stöd i Gestad.
Vänersborgarna kan få träffa de ”nygamla” kommunalråden och de nya personerna i styret lördagen den 7 februari . Då är det nämligen dags för kommunens födelsedagskalas. Till skillnad från tidigare kalas har dock kommunfullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) inte valt något specifikt tema denna födelsedag, utan nöjer sig alltså med att visa upp det nya styret för vänersborgarna. Och som vanligt bjuder väl kommunen på tårta, förmodar jag. Det lockar säkert fler besökare än de styrande politikerna…
Och på tal om förtäring av tårta så är väl inte steget långt till mat.
Det har under en ganska lång tid utretts om hur kommunens framtida måltidsproduktion ska se ut. Frågan har under året stötts och blötts i Samhällsbyggnadsnämnden, Socialnämnden och Barn- och Ungdomsnämnden. (Se tex ”Rapport från BUN 9/6”.)
Och diskussionerna fortsätter…
I diariet hittar jag ett tjänsteutlåtande från den 4 december. Det är förvaltningschefen på Samhällsbyggnads (som har hand om måltidsproduktionen i kommunen) som yttrar sig till kommunstyrelsen om måltidsproduktionsläget just nu.
Jag kan inte undanhålla avslutningen på rapporten:
”Ett gott och nära samarbete gällande kosten med socialförvaltningen har inletts. Det är svårare att få en bra dialog gällande kosten med barn- och ungdomsförvaltningen. En stor osäkerhet råder från kostenheten vad egentligen barn- och ungdomsförvaltningen vill.”
Det är bra med raka rör. Även om kritiken drabbar ”min egen” nämnd. Men livet blir lite enklare när folk talar om vad de tycker. Tiden får utvisa om den nya Barn- och Utbildningsnämnden vet vad den tycker, och vill…
Jag har tidigare berättat att kommunen betalar 7,384 milj kr i förlustbidrag för Vattenpalatset Vänerparken AB. (Se här.) Då är det väl nästan så att man tror att kommunens barn får bada gratis. Jag menar, barnens föräldrar tycks ju betala det mesta av badets verksamhet via skattsedeln. Men nej då. Självklart inte. Ska du bada på Vattenpalatset får du betala 35 kr för barn under 7 år, 55 kr för ungdomar mellan 7 och 14 år och 65 kr om ungdomarna är 15 år eller äldre. Det kostar alltid 10 kr mer på helgerna.
Och det är väl helt på sin plats. Att de som badar får betala menar jag.
Men förskole- och skolbarnen då?
Det är inte heller gratis, eller ens särskilt billigt, om barnen och ungdomarna badar under ”skoltid”. När förskolan tar med barnen till Vattenpalatset, så kostar det 32 kr per barn. Det är bara 3 kr billigare än om du badar privat. För skolbarn kostar det också 32 kr per elev – och det är ju billigare än vid privata bad. Å andra sidan är det ju många barn som badar samtidigt. Om en skola med 300 elever åker och badar, så innebär det en kostnad för skolan på nästan 10.000 kr.
10.000 kr är mycket pengar i skolans värld… Det skulle kunna bli många nya läroböcker för dessa pengar. För 7,384 milj kr också…
Och på tal om skolan så är det som bekant svårt att rekrytera lärare. Trots sommarlov… Det föreslås att kommunen ska utge värvningspremier och flyttningsbidrag för legitimerade lärare. Det föreslås också gälla förskollärare, ingenjörer, socialsekreterare och några andra yrkesgrupper.
Det bästa sättet att locka legitimerade lärare till Vänersborg är nog att erbjuda bättre arbetsvillkor, bättre arbetstider, färre ”kringarbetsuppgifter”, duktiga rektorer som får vara pedagogiska ledare osv än andra kommuner.
Det skulle också eleverna uppskatta och tjäna på. Och Vänersborgs kommun…
Mandatperiodens sista BUN + en nyhet!
På måndag, den 8 december, har Barn- och Ungdomsnämnden sitt sista sammanträde för året och för den här mandatperioden. Sammanträdet sker i skuggan av OECD:s senaste rapport om krisen i det svenska skolsystemet. (Rapporten hittar du här.) Sverige är ju det land där elevernas skolresultat har fallit mest mellan år 2002-2012.
Det är väl ingen alltför stor överdrift att säga att OECD helt enkelt ”sågar” det svenska skolsystemet. Och inte syns det någon ljusning heller – trenden i det svenska skolsystemet är väldigt negativ. Det visar t ex detta diagram från PISA-undersökningarna:
Rapporten från OECD pekar bland annat på följande brister i det svenska skolsystemet: brist på disciplin (ex sena ankomster, skolk), det fria skolvalet, läraryrkets låga status i samhället, Sveriges extremt decentraliserade skolsystem (kommunaliseringen) och den stora mängden administration för lärare och rektorer. Men det största problemet är, enligt rapporten, ojämlikheten inom utbildningssystemet – att resurserna inte satsas på de elever som har störst behov.
Det finns faktiskt en hel del i denna kritik som Barn- och Ungdomsnämnden i Vänersborg skulle kunna råda bot på – helt på egen hand. Men det ska vi inte prata om på måndag…
I vanlig ordning är flera handlingar inför sammanträdet ännu inte utskickade, utan kommer på torsdag eller fredag. Det gäller t ex budgetuppföljningen och den oerhört viktiga frågan om detaljbudgeten för 2015. Jag får återkomma till dessa ärenden.
Ärende 3 är väl inget som nämndens ledamöter jublar över, så inte heller jag. Det handlar om redovisning av utförd intern kontroll. Ett ganska tråkigt ärende, som handlar om att t ex lönerapportering, skadeanmälningar och avgiftsfakturering sköts som det ska. Och det brukar det göra.
I redovisningen nämns förresten Heroma, dvs stämpelklockan. Det står:
”Cheferna genomför kontroll månatligen och åtgärdar alla ärenden såsom till exempel semester, sjukfrånvaro och liknande, … vilket innebär att korrekt lön utbetalas.”
Det här tar tid för rektorerna… Ofta mycket tid. Och kontrollen är, tycker jag, ett oerhört bra exempel på vad kommunens rektorer tvingas syssla med – i stället för det statliga uppdraget… (Se min blogg ”Rektorns statliga uppdrag”.)
På måndag ska nämnden också besluta om:
”Riktlinjer och regler för kommunal förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet.”
Det handlar inte om några större förändringar i reglerna, utan helt enkelt om att kommunen ska tydliggöra de krav som den ställer på sin verksamhet – för att också kunna ställa samma krav på de fristående huvudmännen. Och det efterföljande ärendet handlar om just att fastställa samma krav för de fristående huvudmännen.
Sammanträdet innehåller också en del information.
Och sist men inte minst, en avslutande fika av lite större karaktär. Det är ju sista gången som denna nämnd sammanträder. Nästa år, nästa mandatperiod, kommer ju inte nämnden längre att ha hand om arena och fritidsfrågor utan bli en renodlad utbildningsnämnd, Barn- och Utbildningsnämnden – med ny ordförande och nya ledamöter.
Och det är det min nyhet handlar om!!
Kommunens valberedning har nämligen haft ett möte. Och där har de olika partierna nominerat sina kandidater till de olika nämnderna. Också till den nya Barn- och Utbildningsnämnden.
Så här ser förslaget ut, och så blir det med all sannolikhet också:
- Ordförande: Mats Andersson (C)
- 1:e vice ordförande: Tove af Geijerstam (FP)
- 2:e vice ordförande: Joakim Sjöling (S)
Ledamöter:
- Birgitta Persson (S)
- Nils Dahlgren (S)
- Christer Bogren (MP)
- Emelie Carlbom (M)
- Gunnar Bäckman (KD)
- Stefan Kärvling (V)
- Magnus Bäckström (VFP)
- Ola Wesley (SD)
Ersättare:
- Kate Bernhardsson (S)
- Angelika König Cassel (S)
- Madar Hussein Ismail (S)
- Marianne Karlsson (C)
- Gunnel Dirsäter (MP)
- Henrik Josten (M)
- Anton Lidell (M)
- Jenny Hjort (KD)
- Kate Giaever (V)
- Kent Karlsson (V)
- Carina Jällbrink (SD)
Det är som synes en hel del nya ansikten.
Det återstår att se om denna nämnd lyckas lyfta grundskolan, så att Vänersborg blir ett undantag från den kris som råder i det svenska skolsystemet.
Mörker
Det är bara drygt 3 veckor kvar till midvinter – och mörkret lägrar sig över kommunen. På sina håll kan man dock se några ljuspunkter, ljusstakar har redan börjat sättas upp i fönstren. Dock syns knappt några ljuspunkter på stadens gator och torg. Visst är ljusbollen på kanalen fin, och granen, men kommunens gatlyktor har mycket i övrigt att önska. Kommunens belysning skingrar knappast mörkret från kommunens alla skrymslen och vrår. Det är väldigt mörkt där ute. Alltför mörkt tycker flera…
Många av stadens invånare, framför allt äldre, barn och kvinnor, vågar knappt gå ut. Och jag förstår dem. Vad döljer sig i mörkret? De känner sig inte trygga i att cykla, promenera eller vara ute. Det här har många dessutom påpekat i kommunala enkäter och dylikt. Och det räcker väl egentligen med att ta en runda på Torpaområdet, i nordstan, i kommunens mindre tätorter för att slås av det dystra mörker som lägrar sig över nejderna.
Gatubelysningen är förvisso energisnål, och därigenom både miljövänligare och billigare, men den lyser inte upp omgivningen för invånarna. Jag tror att kommunen behöver tänka om. Jag tror att kommunen behöver tänka sig in i den otrygghet som många upplever utanför hemmets väggar.
Det är väl nästan att det skulle passa bra med ett citat från ett helt annat sammanhang:
”mörker var över djupet…”
Och en röst sade:
”Varde ljus!”
Det ser mörkt ut på lärarfronten också. Många av kommunens pedagoger närmar sig pensionsåldern och inom några år behöver inte bara Vänersborg utan de flesta kommuner i vårt avlånga och, just nu, mörka land anställa nya lärare – både i förskolan och grundskolan. Förhållandena är nämligen desamma i nästan alla kommuner, lärarkollektivet är en ålderstigen skara… Det kommer att behövas tusentals nya pedagoger. Och konkurrensen om de nyutbildade lärarna kommer att bli hård, särskilt om de ”duktiga” lärarna.
Det behövs inte bara ”duktiga” pedagoger i största allmänhet, det behövs legitimerade lärare. Från och med nästa läsår får nämligen inte lärare som inte är legitimerade sätta betyg. Och det är egentligen ett problem i sig. Hur ska organisationen se ut kring betygssättning? Och vilka legitimerade lärare har tid att betygsätta andra lärares (som saknar legitimation) elever? Man har nog med sina egna elever – att bedöma och sätta betyg är en grannlaga och tidskrävande uppgift… Dessutom måste de ekonomiska aspekterna diskuteras – om de legitimerade lärarna får extra uppgifter. Som att sätta betyg på andra lärares elever…
Det är en stor utmaning och Vänersborg måste ta frågan om rekrytering av nya legitimerade lärare på största allvar. Och det är jag i och för sig övertygad om att förvaltningen, och Barn- och Ungdomsnämnden, gör.
Ett sätt att locka till sig nya kompetenta och legitimerade lärare är naturligtvis med höga löner. Eller i varje fall högre löner än våra grannkommuner.
Det kanske finns andra konkurrensmedel än löner? Det borde också gå att locka nya lärare om Vänersborg kan erbjuda bättre arbetsvillkor, bättre arbetstider, mindre ”kringarbetsuppgifter”, duktiga rektorer som får vara pedagogiska ledare osv. Jag tror att det finns mycket att göra på det här området, men då måste en kommun som Vänersborg styra upp organisationen på ett helt annat sätt. Det gäller att framför allt skilja på lärares (och rektorers) statliga uppdrag och de kommunala uppgifterna. (Detta i sin tur kräver antagligen också mer resurser i form av fler anställda.)
På det här området ser det dock lite mörkt ut i Vänersborg, mörkare än i de flesta andra kommuner. Jag tänker på den för pedagogerna så förhatliga stämpelklockan. Hur ska Vänersborg kunna konkurrera med grannkommunerna när de nya lärarna får höra, att i Vänersborg litar inte arbetsgivaren på att du utför ditt arbete – här måste du stämpla när du kommer och när du går. Och du kan få löneavdrag om din arbetstid är för kort, men inget lönepåslag om du jobbar längre. Hur lockande är det på en skala för en nyutexaminerad lärare?
Dessutom är många av de utlysta tjänsterna i Vänersborg på deltid och det är inte heller särskilt attraktivt…
Det behövs mer ljus i det vänersborgska mörkret. Är det styrande triumviratet kapabelt att ta ansvar för att sprida mer ljus?
”… och det vart ljus. Och … ljuset var gott.”
Rektorns statliga uppdrag
Undertecknad bloggare har som bekant ett särskilt intresse för skola och utbildning. Därför har jag vid ett flertal tillfällen skrivit om skolans enskilt viktigaste person – rektorn. (Senast om ”Rektorn och det pedagogiska ledarskapet”.) Jag har varit, och är, mycket kritisk till hur kommunerna, och särskilt då Vänersborg naturligtvis, behandlar sina rektorer.
Nyligen publicerade Skolinspektionen sin årsrapport till regeringen, ”Från huvudmannen till klassrummet”. (Rapporten kan hämtas här.) I den hittar vi ett särskilt avsnitt som handlar om rektorn – ”Rektorns ledning för framgångsrik undervisning behöver utvecklas”. Skolinspektionen har mycket att berätta om rektorns ”roll ”under den kommunala huvudmannen.
Och vad rektorns roll egentligen är, eller borde vara…
I Vänersborg, liksom i många andra kommuner, betraktas rektorn som en ”vanlig” kommunal chef. Rektorn har därmed en mängd kommunala uppdrag och uppgifter. Kommunerna glömmer bort att rektor är en titel och en tjänst skapad av staten. Och det beror naturligtvis på att rektorn har ett statligt uppdrag. Det är inte tänkt från staten att rektorn ska syssla med upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, handlingsplan vid större störningar, riskombud och ansvar för upprättande av riskbedömning, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, rutiner kring snöröjning, rutiner kring arbeten som utförs på skolan, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan samt lås och larm.
Bara för att ta några exempel… (Här kan du läsa om fler kommunala uppgifter som rektor i Vänersborg har tilldelats, ”Rektorn och det pedagogiska ledarskapet”.)
Vid ett tillfälle häromveckan frågade jag faktiskt rektorerna om dessa kommunala uppgifter ingår i den statliga rektorsutbildning som alla rektorer ska gå. Det gjorde de inte. Naturligtvis.
I Skolinspektionens årsrapport till regeringen beskrivs det på följande sätt.
”Vi ser i våra granskningar att många huvudmän skapar egna visioner och mål som ligger utanför de nationella uppdraget för skolan. I praktisk handling innebär det att de statliga kraven underordnas den kommunala prioriteringen, vilket får till följd att vissa statliga mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
När Skolinspektionen ger exempel på uppgifter som inte hör till det statliga uppdraget skriver inspektionen:
”Tiden äts upp av ekonomi, budget, statistik, löner, fastigheter och lokaler, läsårsplanering, logistik, skolskjuts men även vikarieanskaffning.”
Rektorn arbetar alltså på uppdrag av riksdagen, regeringen och skolverket. Uppdraget finns beskrivet i Skollagen, Skolförordningen och Läroplanen. I Skollagen slås uppdraget fast:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
I Läroplanen står det:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen.”
Rektorn är skolans pedagogiske ledare. Det är det statliga uppdraget.
I Läroplanen (LGR 11) utvecklas vad som menas med pedagogisk ledare:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen. Rektorn ansvarar för att skolans resultat följs upp och utvärderas i förhållande till de nationella målen och kunskapskraven.
Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att
- skolans arbetsformer utvecklas så att ett aktivt elevinflytande gynnas,
- skolans arbetsmiljö utformas så att eleverna får tillgång till handledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, t.ex. bibliotek, datorer och andra hjälpmedel,
- undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver,
- kontakt upprättas mellan skola och hem, om det uppstår problem och svårigheter för eleven i skolan,
- resursfördelningen och stödåtgärderna anpassas till den värdering av elevernas utveckling som lärare gör,
- undervisningen i olika ämnesområden samordnas så att eleverna får möjlighet att uppfatta större kunskapsområden som en helhet,
- i undervisningen i olika ämnen integrera ämnesövergripande kunskapsområden, exempelvis miljö, trafik, jämställdhet, konsumentfrågor, sex och samlevnad samt riskerna med tobak, alkohol och andra droger,
- samarbetsformer utvecklas mellan förskoleklassen, skolan och fritidshemmet för att stödja varje elevs mångsidiga utveckling och lärande,
- samverkan kommer till stånd med förskolan för att skapa förutsättningar för en samsyn och ett förtroendefullt samarbete,
- formerna för samarbete mellan skolan och hemmen utvecklas och att föräldrarna får information om skolans mål och sätt att arbeta och om olika valalternativ,
- samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning,
- den studie- och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning,
- personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter,
- skolans internationella kontakter utvecklas, och
- skolpersonalen får kännedom om de internationella överenskommelser som Sverige har förbundit sig att beakta i utbildningen.”
Är det någon som tvivlar på att staten ser rektorns statliga uppdrag som pedagogisk ledare som ett heltidsarbete? Här finns det inte plats för en massa kommunala uppdrag och uppgifter.
I rapporten från Skolinspektionen granskas rektors roll ytterligare. Skolinspektionen anser att det behövs – uppenbarligen av det skälet att rektorn inte har den roll och de arbetsuppgifter som det är tänkt att rektorn ska ha.
Skolinspektionen slår fast:
”I huvudmannens (=kommunen; min anm.) ansvar ingår att se till att centrala förutsättningar för elevers lärande och trygghet är uppfyllda. Exempelvis bör huvudmannen skapa nödvändiga förutsättningar för att rektorerna ska kunna fullgöra sitt ansvar som pedagogiska ledare.”
Och att:
”huvudmannen måste ta sitt ansvar genom att ge rektorerna förutsättningar att fokusera på att leda det pedagogiska arbetet på skolorna.”
Skolinspektionen är tydlig. Skollagen och läroplanen är tydliga. Skolinspektionen framhåller också vikten av att rektor får vara pedagogisk ledare:
”Skolinspektionen vet genom såväl forskning som egna granskningar att rektor har en nyckelroll för att skapa förutsättningar för hög kvalitet i undervisningen och för skolans utveckling i stort. Särskilt avgörande är rektorns prioritering av den pedagogiska verksamheten.”
Och på ett annat ställe:
”Internationella forskningsresultat … visar på rektors avgörande betydelse när det gäller att leda och utveckla den pedagogiska verksamheten och dess effekter för elevernas kunskapsutveckling.”
Vänersborgs kommun står inför, och har gjort en längre tid, en lång rad utmaningar. Det handlar framför allt om att kunskapsresultaten inte alls är så bra som de borde och kunde vara. Alltför många elever lämnar i dag grundskolan i årskurs nio utan att vara behöriga till ett nationellt program på gymnasieskolan. Det är också en stor utmaning att möta de nyanlända.
Och frågan är egentligen ännu större. Skolinspektionen skriver:
”Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 är tydligt kopplat till en ökad risk för framtida psykosociala problem, exempelvis missbruk och självskadebeteende samt ett långvarigt utanförskap. Allvarlig kriminalitet i ung vuxen ålder är vidare åtta till tio gånger så vanligt bland dem med låga betyg som bland dem med medelbetyg eller höga betyg.”
Det är alltså oerhört viktigt, både för den svenska och den vänersborgska skolan, att kunskapsresultaten höjs och att alla elever får den hjälp och det stöd de behöver i sin utveckling. Och i detta arbete är alltså rektorn en nyckelfaktor.
Vad innebär det då enligt Skolinspektionen att ha ansvar för och leda den pedagogiska verksamheten?
”Rektor ska genom sitt ledarskap styra och utveckla verksamheten vid skolan så att alla elever ges en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö. Det handlar om att utifrån en analys av nuläget identifiera verksamhetens utvecklingsbehov och sedan vidta nödvändiga förbättringsåtgärder.
Det är nödvändigt att rektor arbetar systematiskt för att utveckla undervisningens kvalitet och säkerställa att alla elever får det stöd och den stimulans de behöver för att nå så goda resultat som möjligt. Kompetensutveckling av lärare och annan pedagogisk personal utifrån de behov som framkommer är ett avgörande inslag för att kunna nå framgång. Rektor ska också fördela verksamhetens resurser på ett sätt som svarar mot elevernas behov, så att skolan ger alla elever förutsättningar att nå målen för utbildningen.”
Skolinspektionen menar att en förutsättning för detta är att rektorn bland annat har kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummen och om elevernas lärande.
Skolinspektionen skriver:
”För att kunna leda det pedagogiska arbetet på skolan och förstå vad skolans resultat
beror på och vilka åtgärder som krävs för att komma till rätta med problem, behöver
rektorn vara insatt i den dagliga verksamheten på skolan. Det handlar om att skaffa sig kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummet, elevernas lärande och hur eleverna upplever trygghet och studiero.”
Är det någon som fortfarande tvivlar på att staten ser rektorns statliga uppdrag som pedagogisk ledare som ett heltidsarbete?
Det finns bara en möjlig väg. Rektorn i Vänersborg måste frigöras från en mängd av de kommunala arbetsuppgifterna. Om det finns uppgifter ute på skolorna som kommunen tycker att en kommunal chef ska utföra – anställ då särskilda chefer som sköter dessa kommunala uppgifter. Låt t ex intendenter sköta fastighets- och ekonomiska frågor och låt särskild personal ta hand om personalfrågor.
Först när rektorn i Vänersborg blir skolans pedagogiska ledare ”på riktigt”, då kan också rektorns arbetssituation och elevernas kunskapsresultat förbättras.
Sammanträde BUN
Imorgon måndag har Barn- och Ungdomsnämnden sitt näst sista sammanträde för året – och mandatperioden. Det blir troligtvis ett lugnt sammanträde, lite som ”lugnet före stormen” tror jag.
Jag har i en tidigare blogg redogjort för BUN:s ärenden – se ”Inför BUN 10/11”. Sedan dess har extrautskicket kommit. Det innehåller budgetuppföljningen för oktober samt faktiskt också ett extra ärende:
”Svar på remiss från KSAU angående ökat investeringsanslag avseende ny förskola på Belfragegatan, kvarteret Hönan.”
Månadsuppföljningen konstaterar att prognosen för året blir ännu sämre än beräknat. Sedan augusti har den försämrats med 2,5 milj kr… Underskottet för år 2014 uppskattas nu bli 10 milj kr.
Det är mycket pengar. Det är tur att kommunen som helhet beräknas göra ett överskott på 24 milj kr.
Nu är det ju inte barnen och eleverna som kostar mer. Det är istället hyrorna till samhällsbyggnadsnämnden för arena- och fritidsanläggningar som ökar. Jag antar att samhällsbyggnads reparationer och ombyggnader blir dyrare än beräknat. Nämnden får säkert mer detaljerad information på sammanträdet imorgon.
Arena Vänersborg beräknas gör en förlust i år på 2,146 milj mer än beräknat. Eftersom underskottet för arenan var på ungefär 27 milj förra året förmodar jag att nettokostnaderna för arenan börjar närma sig 30 milj kr i år. Jag kommer dock inte ihåg exakt vad kostnaderna budgeterades till. Det får jag säkert också veta imorgon.
BUN ska alltså också yttra sig över samhällsbyggnadsnämndens begäran om en ökning av investeringsanslaget för den nya förskolan i kvarteret Hönan. Ökningen av investeringsanslaget på 2 milj kr kommer nämligen att öka hyran för nämnden och därför får nämnden tillfälle att yttra sig innan beslut fattas.
BUN sitter naturligtvis i en rävsax. Det behövs (minst) en ny förskola i Vänersborg och så länge behovet finns (så länge det finns barn…), så måste BUN också acceptera de nya kostnaderna. Vad ska nämnden annars göra?
Förvaltningen konstaterar i underlaget att en del av investeringen handlar om energieffektivisering, solceller och värmeåtervinning, och att detta på sikt kan resultera i lägre driftskostnader. På så sätt kanske inte kostnadsökningen för BUN blir så stor.
Förvaltningen slår dock bakut när det gäller att samhällsbyggnads vill använda mer pengar för att investera i en förstärkning av takkonstruktionen.
Förvaltningen skriver:
”Förstärkning av takkonstruktion och omprojektering föranleds inte av Barn- och ungdomsnämndens verksamhetskrav och bör därför finansieras genom ett riktat anslag istället för verksamhetsbudgeten. Barn- och ungdomsnämnden har inte påverkat dessa kostnader och kan inte heller påverka eventuellt tillkommande kostnader för omprojektering. För att inte barnen ska drabbas bör därför eventuella kostnadsökningar finansieras på annat sätt än genom Barn- och ungdomsnämndens verksamhetsanslag.”
Och visst ligger det väl något i detta?
Det ska bli intressant att se hur den nya styrande kvartetten ställer sig till detta… Om den nu kan komma överens…
Till sist.
I torsdags träffades BUN under en heldag för en dialog med rektorer och elever. Temat för dagen var, skulle man kunna säga:
”Hur blev det och vad är klokt att göra?”
Det blev en liten återblick på vad Barn- och Ungdomsnämnden har åstadkommit under den gångna mandatperioden.
Nämnden diskuterade beslutet om skolstrukturen, det systematiska kvalitetsarbetet, pengar, rektorernas roll etc.
Det var en bra dag, där en stor del av tiden ägnades åt gruppdiskussioner mellan politiker och rektorer/förskolechefer.
Det ”roligaste” var nog trots allt att en klass från Torpaskolan deltog och redogjorde för sina erfarenheter. Det var ett nytt grepp. Det var mig veterligen första gången, i varje fall under min aktiva period som politiker, som elever fick träffa nämnden.
Elevernas synpunkter var mycket intressanta.
Eleverna var i grunden positiva till skolan. De trivdes och de tyckte att lärarna (i stort sett) var bra. Däremot hade de många kritiska synpunkter på läroböcker och hjälpmedel. Eleverna sa att de inte hade tillräckligt med läroböcker, inte ens en per person. De önskade en egen lärobok som de kunde stryka 
under och anteckna i. De tyckte också att det fanns alldeles för få datorer och iPads på skolan.
Bristen på läromedel i Vänersborgs grundskolor är skriande. Det står faktiskt i Skollagen att:
”Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.”
Eleverna hade också synpunkter på skolmaten. De var inte särskilt förtjusta i den, även om det fanns ”bra veckor”. Den vegetariska maten var bra (tyckte de som var vegetarianer). När maten var god, typ när köttbullar och pannkakor serverades, fick de inte ta så mycket som de ville. Vilket gjorde att de inte blev mätta. Och de undrade varför man fortsatte att servera mat som man vet att eleverna inte gillar…
Eleverna framförde också kritik mot själva ”kärnan” i skolans verksamhet. De ansåg att lärarna inte alltid satte rättvisa betyg och att inte alla lärare kunde motivera sin bedömning på ett riktigt sätt. De ansåg också att väldigt många skriftliga omdömen var undermåliga. Det stod samma sak på dem år efter år och det stod samma för alla elever. Omdömena upplevdes inte som särskilt personliga.
Eleverna redogjorde för problemen med kommunens digitala lärplattform, edWise. Inloggningarna fungerar inte som de ska, det är problem med själva funktionaliteten och systemet används inte av lärarna. Det finns helt enkelt ingen information att ta del av (bara omdömena). En elev sa:
”Mina föräldrar har gett upp. edWise har aldrig fungerat…”
Det skulle också behövas en app så att eleverna skulle kunna använda mobilen.
Kritiken mot edWise sammanfattades på ett briljant sätt av en elev, tycker jag:
”Har ni gjort edWise själva?”
Kommunen borde nog se sig om efter en bättre lärplattform. Varför inte titta på t ex storföretagen Googles och Microsofts lösningar?
Eleverna skickade till sist med en hälsning till alla politiker att de borde komma ut och besöka skolorna…
Rektorn och det pedagogiska ledarskapet
Rektorn arbetar på uppdrag av riksdagen, regeringen och skolverket. Uppdraget finns beskrivet i Skollagen, Skolförordningen och Läroplanen. I Skollagen slås uppdraget fast:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
I Läroplanen står det:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen.”
Rektorn är skolans pedagogiske ledare.
Ändå är rektorn inte statligt anställd. Det är huvudmannen, kommunen, som anställer rektorn. Och det blir motsägelsefullt. Rektorn får sitt uppdrag från staten men anställs av kommunen.
I kommunen finns det en tendens att se rektorn som en ”vanlig chef” och som därför får sina arbetsuppgifterna från kommunen. Som alla andra chefer. Kommunen tilldelar rektorn uppgifter som går långt utöver det statliga uppdraget.
I Vänersborg har rektorn följande uppdrag av kommunen:
- Ansvar för RA-planer med kommunala mål.
- Ansvar för kvalitetsredovisning.
- Budgetansvar med rapporter och uppföljning
- Upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, handlingsplan vid större störningar, riskombud och ansvar för upprättande av riskbedömning, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, rutiner kring snöröjning, rutiner kring arbeten som utförs på skolan, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan samt lås och larm.
Rektor har ett tillsynsansvar över fastigheterna, uppföljning av nybyggnation och skyldighet att göra felanmälan. Men rektorn har också ett personalansvar. Det innebär:
- Medarbetarsamtal
- Lönesamtal — lönesättning
- Kompetensutveckling
- Rehabplan samt uppföljningsarbete
- Samverkan med facken
- Utvalda mål ur arbetsmiljöplan
- Handlingsplan mot hot och våld
- Introduktion av nyanställda
- Jämställdhetsplan
- Rapporter om tillbud och skador
- Kvalitetssäkring av verksamheten
- Bemanningsmöten i samverkan med personalsekreterare där rektors arbete stäms av.
Rektorn har också hand om organisationen, tjänstetillsättningar (med rekrytering, intervjuer och referenser) och schemaläggning. Och till allt detta har också rektorn ansvar för elevvårdsarbete med tillhörande ESK (=elevstödjarkonferens) och uppföljningar samt utvärderingar.
När jag läser alla dessa uppgifter så häpnar jag inte bara inför alla uppgifter – jag inser att listorna ändå inte är kompletta. Det tillkommer ytterligare en hel mängd ”småuppgifter”.
En rektor kan under en dag få ett telefonsamtal från en upprörd förälder som vill att deras dotter ska få byta lärare på elevens val, elever som kommer in och klagar på något som en lärare har gjort, en lärare som klagar på en pratig klass, avstyr en konflikt mellan två elever i korridoren, får en blankett med en ledighetsansökan från en elev som ska på skidsemester, ett mail om nya regler kring VFU-studenter, organisera en schemabrytande aktivitet, konferera med specialpedagogen, hitta en tid till ett möte med kommunens ekonom, möte med BUP, samtala med vaktmästaren som berättar att någon förstört ett lås, lyssna när en städare berättar att en elev rökt på toa och när hon ska ta en kopp kaffe så är personal där och undrar varför ämnet tyska inte får så stort anslag i år. Tyskan måste ju ha nya glosböcker. På kvällen hastar rektorn sedan iväg för först ett föräldramöte i åk 7, för att sedan träffa skolans föräldraförening.
Och med att alla dessa kommunala uppgifter så kan man undra var rektorns statliga uppdrag tar vägen. Hur och när ska rektorn kunna utföra sitt statliga uppdrag som pedagogisk ledare…?
Visst försöker rektorn i Vänersborg att hinna med sina pedagogiska ledaruppgifter också. Men de kommunala arbetsuppgifterna tar en alltför stor del av den totala arbetstiden i anspråk. Det är också dessa uppgifter som ”syns” och det är obligatoriskt för rektorn att utföra dem. Det pedagogiska ledarskapet utförs om rektorn hinner.
När Arbetsmiljöverket (=AV) inspekterade Vänersborg och rektorernas arbetssituation i våras, så skrev AV följande:
”Vid inspektionen framkom att arbetsbelastningen för rektorerna är mycket hög, samtliga ligger ständigt på maximala flexsaldot som tillåter upp till hundra timmar.”
Rektorn har för många arbetsuppgifter. Det är till stor del det statliga pedagogiska ledarskapsuppdraget som bortprioriteras för att rektorn ska ha den minsta möjlighet att hinna med de andra…
En annan sida av myntet är att skolresultaten i Vänersborg inte är bra. Alltför många elever har sämre betyg än de skulle kunna ha och många elever saknar betyg i ett eller flera ämnen. Utvecklingen de senaste åren har inte heller varit särskilt positiv.
Rektorn är oerhört viktig för skolutveckling och elevers resultat. Det visar både svensk och internationell forskning. (Se t ex rapporten ”Förbättrat skolledarskap”.) Framgångsrika skolor med framgångsrikt lärande har en rektor som (citerat från Carina Hall, Grundskoletidningen 4/2014):
- ”visar vägen till vision och utveckling genom höga förväntningar på sig själv och andra
- stödjer och bidrar till personalens utveckling
- arbetar aktivt med skolans inre organisation utifrån ett helhetsperspektiv genom att förändra struktur och kultur i samverkan med alla i organisationen.”
Och den sista punkten som identifierar själva pudelns kärna:
- ”[Rektorn] leder aktivt skolans pedagogiska arbete genom att följa undervisningen, engagera lärarna i att utvärdera sina metoder, ge pedagogiskt stöd, följa elevernas utveckling och skapa resurser och tid för undervisning och lärande.”
När såg elever och lärare en rektor i klassrummet senast? Hur många rektorsbesök har läraren fått i sitt klassrum de senaste 10 åren? (Jag kan räkna mina på den ena handens fingrar – och ändå få fingrar över…)
Rektorn i Vänersborg har helt enkelt inte tid och möjlighet att utföra sitt uppdrag som pedagogisk ledare…
Det finns bara en möjlig väg. Rektorn i Vänersborg måste frigöras från en mängd av de kommunala arbetsuppgifterna. Dessa uppgifter borde istället övertas av någon annan, t ex intendenter och särskild personal som tar hand om personalfrågor.
Med andra ord, det behövs helt enkelt en ny rektorsorganisation i Vänersborg. Rektorn måste kunna fullfölja sitt statliga uppdrag – rektorn måste kunna fungera som pedagogisk ledare. Först då kan rektorns arbetssituation och elevernas kunskapsresultat förbättras.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer