Arkiv
KF 1 (13/9): LOV, flexlinje, mat, bro och broddar
Förra onsdagen drog det politiska beslutsfattandet igång på allvar. 43 beslut fattades av kommunfullmäktige på en enda kväll. Det var svettigt och det tog tid, först kl 22.20 fick de 51 ledamöterna och ett antal ersättare och tjänstepersoner gå hem.
Det var många beslut, men var det bra beslut? Ja, kommuninvånarna kan vara relativt lugna. De flesta besluten var som alltid korrekta och bra och fattades av ett enhälligt fullmäktige. Men några av de viktigare besluten blev inte alls särskilt bra. Det tycker i varje fall jag som vänsterpartist. Vi får se vad ni läsare anser. Ni kan ju i varje fall säga vad ni tycker. I kommunfullmäktige tycks det inte vara riktigt så alla gånger…
Jag ska i denna blogg redogöra för ett antal ärenden som lockade upp flera ledamöter från olika partier upp i talarstolen.
Ärende 3 handlade om att införa ett valfrihetssystem enligt lagen om valfrihet (LOV) i Vänersborg. Det var föreslaget av en av kommunens invånare i ett medborgarförslag. Henrik Harlitz (M) begärde snabbt ordet och agiterade för att LOV skulle införas. Han räknade upp en rad argument som:
“Alla ska kunna leva ett aktivt liv utifrån sina egna förutsättningar. … Äldre ska känna trygghet… LOV innebär att omsorgstagaren ska få välja vem som ska utföra omsorgen.”
Innan Harlitz återkom med ytterligare ett inlägg så hann socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) med att begära ordet.
“Du lät som en broschyr.”
Sa Nyberg till Harlitz. Dan Nyberg vet inte hur rätt han hade. Jag tror dock att även han, precis som de flesta av oss andra, blev överraskad när han fick reda på Harlitz väl planerade “kupp”.
Harlitz upplyste nämligen församlingen, i ett tredje inlägg, om att han i sitt första inlägg läste innantill ur Kristdemokraternas förslag till MRP, dvs budgeten, 2023 för Vänersborg. I det andra inlägget gjorde han likadant men ur någon av Centerpartiets texter på partiets valstämma häromsistens. Både KD och C är ju för LOV, över hela landet – utom tydligen i Vänersborg… I Vänersborg går de medvetet emot partilinjen.
Harlitz, som nog var ganska nöjd med sin “kupp”, eller snarare “taktiska manöver”, frågade kommunens kristdemokrater och centerpartister var de egentligen står i frågan.
Det är ingen hemlighet, sa Mats Andersson i Centerpartiet, att man får göra överenskommelser, kompromisser, när man vill ingå i en styrande konstellation.
Jag tycker att det är intressant. Centerpartiet kompromissar alltså bort viktiga hjärtefrågor i utbyte mot att få vara med i styret och få arvoderade tjänster. Vad drar Centerpartiets väljare för slutsatser av det? För att inte tala om Kristdemokraterna… Ingen från KD gick ens upp i talarstolen och försökte förklara…
Alla insåg att det var Vänsterpartiet som skulle avgöra frågan om att införa lagen om valfrihet (LOV) i Vänersborg eller inte. Och alla insåg också hur Vänsterpartiet skulle rösta. Ida Hildingsson (V) och Kärvling (V) hade redogjort för Vänsterpartiets uppfattning, en inställning som också hade framförts från talarstolen av Dan Nyberg (S). (Ja, Nyberg redogjorde för sin inställning, inte Vänsterpartiets – men de sammanföll…)
Vänsterpartiet är emot vinster i välfärden. Skattebetalarnas pengar ska användas till omsorg, inte till vinster för stora multinationella riskkapitalistföretag.
Voteringen slutade med 27 röster mot att införa LOV. Det betydde avslag på medborgarförslaget. M+SD+MBP+L ville med sina 24 röster införa LOV. Det räckte inte.
Jag tycker att ärendet visar hur politiker och partier dagtingar med både sina samveten och partiprogram för att nå andra fördelar… (Tillägg 21/9: Du kan läsa mer om debatten i TTEA – se ”Nej till LOV – privata företag släpps inte in i Vänersborg”.)
Kommunfullmäktige avslog medborgarförslaget om att införa anropsstyrd trafik med trafikformen Flexlinjen. Det hjälpte inte att Ida Hildingsson (V) engagerat argumenterade för medborgarförslaget. Hildingssons anförande är publicerat på Vänsterpartiets hemsida – se “Fullmäktiges möte igår på kvällen”.
Medborgarförslaget om förändrade menyer i skolmatsalarna hade lite bättre tur.
Medborgarförslaget satte fingret på en mycket viktig fråga. Det lyfte vikten av att fler elever äter skollunch och får i sig riktig mat för att klara av skoldagarna. Det är ju faktiskt så att drygt en fjärdedel av skoleleverna äter skollunch högst två dagar i veckan, och flera av dem inte alls. Det är därför viktigt att 
servera det som eleverna äter, inte det som de “borde äta”. Fisk brukar inte vara så populärt i skolmatsalarna. Ja, men servera inte det då. Eller servera ett alternativ, som t ex makaroner och köttbullar. Som två skolor i Bollnäs gör varenda dag.
Ett enigt kommunfullmäktige ansåg att nyckeln till att få fler elever att äta skolmaten var att låta dem tillsammans med bespisningspersonal “vara mer delaktiga i skapandet av menyer så att de rätter som serveras är de rätter som eleverna äter”. Precis som beslutsförslaget var formulerat.
Det blev en längre debatt kring medborgarförslaget om skyddsräcke på Dalbobron. (Det var många medborgarförslag som behandlades.)
Vänsterpartiet och Medborgarpartiet argumenterade engagerat och intensivt för att kommunen ska göra grundligare utredningar i syfte att vidta nödvändiga skyddsåtgärder mot suicidförsök på Dalbobron.
Argumenten mot kommuninvånarens förslag på skyddsräcke var att bron inte skulle klara de högre påfrestningarna och att det skulle bli alltför dyrt. Vänsterpartiet och Medborgarpartiet vände sig mot detta. De menade att frågan fortfarande inte var tillräckligt utredd. Det pågick t ex en diskussion i 
Stockholm om att göra Tranebergsbron säkrare. Där tittade de t ex på ett nytt schweiziskt skyddsnät. Det borde Vänersborgs kommun ta reda på mer om. Detta skyddsnät kunde vara svaret på kommunens ”dilemma”.
Göran Svensson (MBP) ifrågasatte alltså den utredning som hade gjorts. Han hade varit i kontakt med Trafikverket och drog därför slutsatsen att utredningen i Vänersborg inte var fullständig.
“Vi pratar liv nu, inte ideologi.”
Sa Göran Svensson (MBP), som har jobbat många år på NÄRF och har som brandman egna erfarenheter om vad som kan hända vid Dalbobron.
Benny Augustsson (S) hade en annan uppfattning:
“Undersökningarna säger att det inte går.”
Jag tror inte att det var rätt slutsats. Visst går det att göra Dalbobron säkrare, det är en fråga om kostnad…
Det blev votering. Det var Vänsterpartiet och Medborgarpartiet som röstade bifall till medborgarförslaget och skyddsräcket. Det betydde 7 röster. Resten av fullmäktige röstade avslag på medborgarförslaget med 44 röster.
Ytterligare ett medborgarförslag avgjordes. Det handlade om att Vänersborgs kommun ska köpa in broddar till pensionärer i syfte att förebygga halkskador vintertid. Och det var återigen Vänsterpartiet som stod i centrum, även denna gång med Medborgarpartiets stöd. Gunilla Cederbom var än en gång snabbare på knappen (för att begära ordet) än vad Göran Svensson var…
Gunilla Cederbom (V) ansåg att det var ett bra medborgarförslag. Broddar har bra effekt i det fallpreventiva arbetet. Cederbom menade att kommunen borde kunna dela ut fria broddar till de äldre som har behov.
Benny Augustsson (S) undrade när egenansvaret slutade. Nästa gång kommer det kanske ett förslag om att kommunen ska dela ut fria cykelhjälmar, sa Augustsson. Som kommunstyrelsens ordförande ser han ofta till kostnaderna i första hand.
Det blev avslag på medborgarförslaget. Varken Vänsterpartiet eller Medborgarpartiet ansåg att det var någon idé att begära votering.
Klockan hade då passerat 20.00 och det var 37 ärenden kvar…
===
Du kan läsa om fullmäktiges övriga ärenden i bloggen ”KF 2 (13/9): Motioner, avsägelser och andra beslut”.
===
PS. Det går att se hela fullmäktigedebatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här.
Anm. Jag har i flera bloggar behandlat ärendena som avhandlades: ”Sommaren är slut – KS på onsdag”, ”KS på onsdag alltså”, ”KS uttalar sig mot “angiverilagen””, ”Om gårdagens KS (30/8)” och ”Kommunfullmäktige 13/9”.
KS uttalar sig mot “angiverilagen”
Igår tisdag var det en stor nyhet att en majoritet av landets regioner säger nej till att anmäla papperslösa till polisen. Det kan strida mot Barnkonventionen berättade nyhetsuppläsaren på Rapport igår kväll. (Se SVT.)
I Tidöavtalet står det att det ska lämnas förslag till en ordning med:
“anmälningsplikt mellan Polisen och myndigheter som antas komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet”.
Det beskrivs hur kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket om papperslösa i syfte att försvåra möjligheten att leva i landet utan tillstånd. Förslaget, som togs fram av Tidöpartierna, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna, är så kontroversiellt att det verkar leda till en splittring bland regeringspartierna. På Rapport igår uttalade sig Liberalernas riksdagsman Fredrik Malm:
“Barnkonventionen är tydlig med barns rätt till utbildning och det barnperspektiv som ska råda och det betyder att lärare i Sverige ska fokusera på att planera … och genomföra lektioner. De ska inte behöva vara migrationspolitikens förlängda arm.”
Det är nog inte bara Barnkonventionen som det kommande förslaget strider mot. Tidöpartiernas planer på ett sådant förslag strider sannolikt även mot andra lagar som Hälso- och sjukvårdslagen och Skollagen.
I dagens Aftonbladet läser jag för övrigt att Sverigedemokraterna har reagerat starkt på Fredrik Malms uttalande. (Se Aftonbladet “Bråk i Tidöpartierna – SD kräver att liberal portas”.)
Det är många fackförbund, välfärdsarbetare och civilsamhällesorganisationer som har reagerat på förslaget. De anställdas uppgift inom välfärden är att ge personer utbildning, vård, omsorg och socialt stöd utifrån behov. Det är inte att agera angivare. Barnen har inte bara rätt till utbildning, de och alla människor har rätt till vård som inte kan anstå, oavsett legal status, och rätt till nödbistånd från socialtjänsten.
Det är också många kommuner som antar uttalanden som i protest skickas till regeringen. Idag var det Vänersborgs tur. Vänsterpartiet väckte ett så kallat initiativärende på dagens sammanträde med kommunstyrelsen. (Initiativärendet kan laddas ner här.)
Vänsterpartiet föreslog att:
“Att kommunstyrelsen tillskriver regeringen om att anmälningsplikt inte bör införas i kommunal verksamhet enligt bilaga ”Skrivelse till regeringen om att anmälningsplikt inte bör införas i kommunal verksamhet.””
Kommunstyrelsen godkände att ärendet kunde behandlas och beslutas på sittande möte. Vänsterpartiet hade även förberett ett förslag till skrivelse till regeringen. Skrivelsen hade med några mindre justeringar följande utseende:
“Till regeringen
Skrivelse till regeringen om att förändrad anmälningsplikt inte bör införas i kommunal verksamhet
I Tidöavtalet står det att det ska lämnas förslag till en ordning med “anmälningsplikt mellan Polisen och myndigheter som antas komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet”. Det beskrivs hur kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket om papperslösa i syfte att försvåra möjligheten att leva i landet utan tillstånd.
Dessa formuleringar har många fackförbund, välfärdsarbetare och civilsamhällesorganisationer reagerat på de formuleringar som finns i avtalet. Välfärdsanställdas uppgift är att ge personer utbildning, vård, omsorg och socialt stöd utifrån behov – inte att agera angivare. Enligt t.ex. barnkonventionen har alla barn rätt till utbildning, lek och en meningsfull fritid. Alla människor har rätt till vård som inte kan anstå, oavsett legal status och rätt till nödbistånd från socialtjänsten.
Det finns stora risker för liv och hälsa med anmälningsplikt inom välfärden. De människor som lever som papperslösa i Sverige kommer på grund av rädsla att avstå från att söka nödvändig vård, nödbistånd från socialtjänsten eller till och med pedagogisk verksamhet för barn. Det finns till exempel särskilda farhågor kring våldsutsatthet för kvinnor där socialtjänsten kan göra viktiga insatser.
Kommunstyrelsen har därför beslutat, precis som regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen, att tillskriva regeringen, om vikten av att inte införa informationsplikt eller anmälningsplikt i kommunal verksamhet. Även om det finns en skrivning i Tidöavtalet om att anmälningsplikt skulle kunna strida mot ömmande värden, till exempel i sjukvården, finns det ingen som helst garanti för att förskola, skola eller socialtjänst kommer att undantas ifrån anmälningsplikten.
Det är av vikt att som kommunala politiska företrädare agera i tid innan beslut, för att påvisa de stora konsekvenserna förslaget skulle innebära i den kommunala verksamheten.”
En majoritet av kommunstyrelsens ledamöter biföll Vänsterpartiets förslag till skrivelse. Det insåg alla närvarande eftersom varje parti innan beslutet deklarerade om man biföll eller avslog förslaget. Det behövdes ingen omröstning.
De partier som motsatte sig förslaget var inte helt förvånande Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det ska alltså noteras att både Kristdemokraterna och Liberalerna i Vänersborg stödde förslaget tillsammans med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Medborgarpartiet. (Skrivelsen kan laddas ner här: “Skrivelse till regeringen om att förändrad anmälningsplikt inte bör införas i kommunal verksamhet”.)
Skrivelsen skickas nu iväg så fort som möjligt.
Det är fantastiskt att så många partier i Vänersborg kan komma överens i en sådan här viktig fråga.
Det är långt kvar till nästa valdag i september 2026. Vi får se vilka som minns de fyra partier som styr Sverige och som enades kring förslaget om att införa den ökade informationsplikten…
Personal som arbetar inom sjukvården, socialtjänsten, förskolan och skolan samt alla andra i Vänersborg bör komma ihåg att protesten i kommunstyrelsen mot angiverilagen var kompakt.
PS. Det pågår ett namninsamling mot Tidöpartiernas planer att införa en lag om förändrad anmälningsplikt. Du hittar namninsamlingen här: “STOPPA ANGIVERILAGEN – SKRIV UNDER NU!”.
PPS. Här kan du läsa om fler ärenden på kommunstyrelsens sammanträde: ”Om gårdagens KS (30/8)”.
Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)”.
Det är uppenbart att juristen från SKR inte var helt uppdaterad på Vattentjänstlagens (LAV) område. Det visade punkt 6 i juristens bedömning. (Juristen använde inte punktform, det gjorde däremot förvaltningen i sin föredragning inför nämnden – se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)”.)
Juristen skrev, och jag citerar hela avsnittet:
“Efter ett beslut om verksamhetsområde går det inte att ha en ordning där enskilda fastighetsägare inte skulle anses omfattas därför att fastighetsägaren kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Den frågan är ju redan avgjord. Det skulle strida mot syftet med LAV och dessutom vara direkt motsägelsefullt. Om fastighetsägarna inom området kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, har ju kommunens beslut om att inrätta ett verksamhetsområde varit felaktigt. Dessutom skulle fråga uppstå hur fastighetsägarna ska visa att behov inte föreligger, när kommunen innan beslut om verksamhetsområde gjort bedömningen att vattenförsörjning eller avlopp behöver ordnas i ett större sammanhang.”
Jurister på SKR har många frågor att reda ut och svara på. Det är nog inte lätt att hänga med i alla turer på alla olika juridiska områden. Det är i varje fall uppenbart att juristen har missat de senaste årens prejudicerande rättsfall från Mark- och miljööverdomstolen.
James Bucci (V) hade anfört ett av de viktigaste rättsfallen i sitt initiativärende, men juristen fick å andra sidan inte med hela skrivelsen från Bucci – bara nämndens beslut, dvs de tre yrkandena. (Se “VA: Fattar politikerna i SBN olagliga beslut? (1/4)”.) Därför visste juristen inte hur Bucci resonerade. (Kanske hade juristen kommit till andra slutsatser om han hade fått Buccis skrivelse…?)
För läsare av denna blogg är Mark- och miljööverdomstolens prejudicerande beslut den 17 augusti 2020, dom M 4976-19, välbekant. Jag har skrivit om domen tidigare. (Se t ex “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.) Det är en prejudicerande dom som avkunnades av Mark- och miljööverdomstolen den 17 augusti 2020.
I domen skriver domstolen:
”I likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning medför inte enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna va-anläggningen inom ett område automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras, utan avgiftsskyldigheten är i princip motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Det finns många paragrafer i Vattentjänstlagen och hur de hänger ihop och ska tolkas kan ibland vara svårt att greppa. Men i sin dom ger Mark- och miljööverdomstolen en tydlig vägledning. Domstolens tolkning, som alltså är 
prejudicerande, motsäger tydligt SKR-juristens påstående att kommunfullmäktiges beslut om en utbyggnad av den allmänna VA-anläggningen och inrättandet av ett verksamhetsområde redan har avgjort frågan om vilka som ska anslutas. Och när juristen skriver att “det skulle strida mot syftet med LAV”, dvs Vattentjänstlagen, blir det nästan lite pinsamt.
LAV, dvs Lagen om allmänna vattentjänster, säger mycket tydligt i 9 §:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, 
får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Det är en mycket viktig tolkning som domstolen gör i domen, om nu inte LAV är tillräckligt tydlig… Tyvärr verkar inte alla kommuner ha noterat den, i varje fall har inte Vänersborgs kommun gjort det. Och alltså inte heller SKR:s jurist…
I samma dom slog Mark- och miljööverdomstolen också fast, och det var just detta som James Bucci betonade i sitt initiativärende:
“Det är huvudmannen, dvs. bolaget (=kommunen; min anm), som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Det duger med andra ord inte med en så kallad “skrivbordstillsyn”. Kommunen måste ut och inspektera varje fastighet och:
“kunna ange vilka brister [VA-]anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”
Det slår Mark- och miljööverdomstolen fast i en dom från 15 april 2021. (Se M 4447-20.)
Även här har alltså juristen på SKR fel. Det är inte fastighetsägarna som behöver “visa att behov inte föreligger” – det är Vänersborgs kommun som ska visa att behov av allmän vattentjänst föreligger.
En gång till. Det är kommunen som ska bevisa att fastigheterna “har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Tjänstepersonerna känner till dom M 4976-19 i Mark- och miljööverdomstolen. Det hänvisades ju direkt till den i James Buccis (V) initiativärende. Det finns också kommuninvånare som har hänvisat till domen i andra sammanhang… (Se t ex “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.)
Slutligen kan man konstatera att hade juristen haft rätt så hade det inneburit att mark- och miljödomstolarna runt om i landet, inklusive Mark- och miljööverdomstolen, inte ens hade prövat sådana här mål. De hade helt enkelt avfärdat alla överklaganden med hänvisning till just det som förbundsjuristen ville göra gällande.
På sammanträdet med nämnden sa förvaltningen, eller de styrande partierna, inget om den prejudicerande domen. Det är anmärkningsvärt. I synnerhet som förvaltningen var mycket väl medveten om den, precis som de naturligtvis kände till Vattentjänstlagen (LAV). Ändå låtsades de inte om den, och till och med argumenterade för motsatsen. Varför gjorde förvaltningen det? Har tjänstepersonerna en agenda om att alla fastigheter till varje pris ska anslutas till det kommunala VA-nätet, oavsett om de har behov eller ej – och oavsett rättsfall…?
James Bucci (V) fick själv argumentera för att det visst går att pröva behovet av en VA-anslutning efter att ett verksamhetsområde har beslutats i fullmäktige och att bevisbördan låg på kommunen.
Det blev en hel del diskussion i samhällsbyggnadsnämnden. Det blev också ajourneringar och diskussioner inom och mellan partier. De styrande partierna upprepade vad förvaltningen hade förmedlat i tal och skrift. Som vanligt.
Till sist var det dags för beslut.
Ur protokollet från den 15 juni:
“Samhällsbyggnadsnämnden avslår utskickat förslag till beslut med följande lydelse:
”Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att upphäva ett tidigare beslut taget i samhällsbyggnadsnämnden 2023-04-13 §74 och följa den lagstiftning som finns”.”
Nämnden avslog alltså förslaget från tjänstepersonerna, och ordförande Ann-Marie Jonasson (S), eller?, med röstsiffrorna 6-5. Beslutet från april upphävdes alltså inte. Yrkandena i Buccis initiativärende gällde.
Oppositionen stod fortsatt enad mot de styrande partierna. M+L+V+MBP+SD ansåg att aprilbeslutet var både bra och lagligt. De styrande politikerna, eller tjänstepersonerna, hade kunnat överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Då hade rätten laglighetsprövat beslutet. Nu har överklagandetiden gått ut.
Det betyder att det verkligen är dags för samhällsbyggnadsförvaltningen att verkställa nämndens beslut från i april. Som James Bucci (V) sa till TTELA den 24 april (se TTELA “VA-striden: Fastighetsägare kan slippa tvångsanslutning”):
“När man väl har hamnat i ett verksamhetsområde i vår kommun förutsätter förvaltningen att man ska koppla in sig och snällt betala räkningen. Blir det vi har föreslagit verklighet skulle det hindra förvaltningen att göra så.”
===
Bloggar i denna serie:
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)” – 30 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)” – 31 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)” – 2 augusti 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)” – 3 augusti 2023
Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.
Chefstjänstemän i samhällsbyggnadsförvaltningen var uppenbarligen mycket missnöjda med nämndens VA-beslut den 13 april. Beslutet accepterades helt enkelt inte. Därför bestämdes att förvaltningen skulle gå vidare och rådfråga SKR:s jurister. (SKR=Sveriges Kommuner och Regioner.) Det framgår av underlaget till samhällsbyggnadsnämndens ledamöter inför sammanträdet den 15 juni:
“Kretslopp & Vatten har fått i uppgift att med juridisk extern kompetens granska beslutet.”
Det är oklart vem som gav “uppgiften”. Det bör vara samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) eller förvaltningschef Andreas Knutsson. I dessa sammanhang är för övrigt det korrekta begreppet “uppdrag” och uppdrag är alltid, så vitt jag vet, skriftliga…
Förvaltningen genom en tjänsteperson, som inte var i chefsposition, skickade följande mail till SKR:
“Har fått uppdraget att utreda om politiska beslut kan stå över lagkrav i vattentjänstlagen.
Uppdraget innebär att Samhällsbyggnadsförvaltningen vill beställa en opartisk bedömning av ärendet. Bifogar politiskt beslut.
Är tacksam för snar återkoppling :)”
Det formella och officiella mailet är i sig intressant, inte bara för att det avslutas med en malplacerad smiley. Eller att det anmärkningsvärt nog saknas datum… Nä, det mest remarkabla är att slutsatsen så att säga slås fast innan beställningen av bedömningen görs. Kommunen är “tydlig” med vad den vill att SKR:s bedömning ska leda till, även om det är underförstått. Det är ju tämligen självklart att politiska beslut i Vänersborg inte står över lagen. Frågeställningen borde istället vara om beslutet den 13 april bryter mot lagen. Det kan för övrigt noteras att tjänstepersonen använder begreppet “uppdrag”…
Förvaltningen fick det svar den önskade och formulerade därefter ett förslag till beslut inför nämndens sammanträde den 15 juni. Beslutsförslaget innebar att aprilbeslutet skulle upphävas. Förvaltningen med stöd av juristens bedömning ansåg att beslutet om att bifalla de tre yrkandena i James Buccis (V) initiativärende var olagligt.
Underlaget till politikerna inför samhällsbyggnadsnämndens sammanträde innehöll inga förklaringar till varför nämnden skulle upphäva beslutet, men i kallelsen bifogades utlåtandet från SKR:s jurist.
VA-chefen sammanfattade bedömningen från juristen i en PP (=PowerPoint)-presentation som visades för nämnden:
- “Vattentjänstlagen (LAV) reglerar frågan om kommunens skyldighet att ordna vattentjänster”
- “Ny flexibel bedömning”
- “Rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna regleras av LAV samt av kommunfullmäktige, enligt 23 §LAV, beslutade allmänna bestämmelser för användande av den kommunala va-anläggningen (ABVA) samt taxa”
“Samhällsbyggnadsnämnden har inte behörighet att fatta beslut eller göra ställningstaganden som har med rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna att göra i va-rättsligt hänseenden.”- “Med utgångspunkt i vattentjänstplan kommer ett beslut om verksamhetsområde att föregås av en utredning från kommunens sida avseende behovet att lösa va-frågan i ett större sammanhang. Bestämmer kommunen sedan ett verksamhetsområde, innebär det beslutet att kommunen tagit ställning till att va-frågan behöver lösas i ett större sammanhang med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.”
- “Efter ett beslut om verksamhetsområde går det inte att ha en ordning där enskilda fastighetsägare inte skulle anses omfattas därför att fastighetsägaren kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Den frågan är ju redan avgjord. Det skulle strida mot syftet med LAV och dessutom vara direkt motsägelsefullt.”
- “Sammanfattningsvis gäller att frågan om behovet av att ordna vattentjänster i ett sammanhang med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön, bedöms innan ett beslut om att bestämma ett verksamhetsområde för sådana tjänster. Därefter regleras rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna av LAV och ABVA.”
Jag har jämfört denna sammanfattning med juristens utlåtande. (Kan laddas ner som jpg här – sidan 1 och sidan 2.) Sammanfattningen från samhällsbyggnadsförvaltningen är i stort sett korrekt, men på vissa punkter är den kanske väl “kortfattad”. Den blir därmed till viss del tillrättalagd och får också en speciell “vinkling”.
Punkt 2 betyder att Lagen om allmänna vattentjänster förändrades något förra året och gav utrymme för kommunerna att göra en mer “flexibel bedömning”. Juristen från SKR skrev följande, som förvaltningen bara sammanfattade som “Ny flexibel bedömning”:
“Bedömningen av behovet av allmänna vattentjänster har också blivit mer flexibel genom att kommunen vid behovsbedömningen ska ta särskild hänsyn till förutsättningarna att tillgodose behovet av vattentjänster genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Juristen lyfter i sin bedömning förhållandet att flexibiliteten innebär att behovet av vattentjänster faktiskt kan tillgodoses med en enskild VA-anläggning och inte nödvändigtvis av kommunen… Flexibiliteten i den uppdaterade vattentjänstlagen innebar med andra ord större möjligheter och rättigheter för fastighetsägarna att lösa avloppsfrågan på “egen hand”. Det framgick inte av PP-presentationen.
På punkt 6 har VA-chefen citerat direkt ur juristens svar. Men juristens svar fortsätter på följande sätt, vilket alltså inte framgår av förvaltningens presentation:
“Om fastighetsägarna inom området kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, har ju kommunens beslut om att inrätta ett verksamhetsområde varit felaktigt. Dessutom skulle fråga uppstå hur fastighetsägarna ska visa att behov inte föreligger, när kommunen innan beslut om verksamhetsområde gjort bedömningen att vattenförsörjning eller avlopp behöver ordnas i ett större sammanhang.”
Jag tror att många fastighetsägare från t ex Vänersnäs reagerar på juristens skrivning i sin helhet på denna punkt 6. Det av förvaltningen utelämnade avsnittet visar att juristen faktiskt medger att ett verksamhetsområde kan ha inrättats på ett felaktigt sätt – trots att kommunfullmäktige har fattat beslutet. Juristens formulering i nästa punkt, punkt 7, bekräftar på sätt och vis denna slutsats, även om meningen inte finns med i förvaltningens PP-presentation. Det gör den inte trots att den följer direkt efter citatet i presentationen:
“Eftersom det är fråga om myndighetsutövning är det också av vikt att bedömningarna görs på ett korrekt sätt.”
Och om inte bedömningarna görs på ett korrekt sätt…? Det svarar inte juristen på. Jag tror inte heller att förvaltningen svarade på frågan på sammanträdet… Det borde också vara självklart för juristen att kommunfullmäktiges beslut självklart inte står över en lag.
I sin helhet tycks juristen ändå ha den uppfattningen att kommunfullmäktiges beslut är felfria och oklanderliga. Juristen menar att frågan är avgjord om fullmäktige fattar ett beslut om ett verksamhetsområde. Beslutet i sig är ett bevis på att alla i verksamhetsområdet behöver kommunala vattentjänster. Jag undrar i vilken värld juristen lever…
Dessutom undrar juristen hur fastighetsägarna ska kunna visa att behov inte föreligger, när kommunen redan har gjort bedömningen. Som sagt, det var nog ett tag sedan juristen var ute “på fältet”. Han har uppenbarligen missat att Vänersborg liksom flera andra kommuner gör så kallade “skrivbordsbedömningar”… Och att Mark- och miljööverdomstolen underkänner och avvisar sådana. (Se nästa blogg.)
Vilken uppfattning fick samhällsbyggnadsnämnden? Hade förvaltningen med SKR-juristens bedömning bevisat att nämnden hade fattat ett olagligt beslut som nu skulle upphävas?
Fortsättning följer i bloggen ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)”.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)” – 30 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)” – 31 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)” – 2 augusti 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)” – 3 augusti 2023
Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.
Den 13 april biföll samhällsbyggnadsnämnden James Buccis (V) yrkanden. Yrkandena innebar sammanfattningsvis att kommunen skulle ta fram ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Det var exakt samma yrkanden som Lena Eckerbom Wendel (M) hade framfört i en motion till kommunfullmäktige.
När en nämnd fattar ett beslut är det tänkt att dess förvaltning ska verkställa beslutet. Och det var sannolikt nämndens tanke även i det här fallet… Beslutet utgjorde ju inte på något sätt något undantag från “vanliga” beslut… Men samhällsbyggnadsförvaltningen gick i andra tankar…
Och nu hände något unikt. Det har vad jag vet inte ens hänt i Vänersborg tidigare och frågan är om det har hänt i någon annan kommun…
Två månader senare, den 15 juni, var det dags för ett nytt sammanträde med samhällsbyggnadsnämnden. Oppositionens ledamöter trodde knappast sina ögon när de öppnade kallelsen. Ärende 2 på dagordningen hade rubriken “Upphävande av tidigare beslut”. Jag antar att de flesta ledamöter snabbt bläddrade fram till sidan 6 för att se vilket beslut som skulle upphävas. De kunde konstatera att det var ett beslut från sammanträdet i april. Beslutsförslaget hade följande lydelse:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att upphäva ett tidigare beslut taget i samhällsbyggnadsnämnden 2023-04-13 $74 och följa den lagstiftning som finns.”
“…beslutar att … följa den lagstiftning som finns”? Spänningen skruvades upp får man förmoda. Hade inte nämnden följt Sveriges lagar på sammanträdet i april?
I sammanfattningen av ärendet kunde ledamöter och ersättare läsa:
“Samhällsbyggnadsnämnden har beslutat att bifalla initiativärende SBN 2023.936 för vilket Kretslopp & Vatten har fått i uppgift att med juridisk extern kompetens granska beslutet.
Samhällsbyggnadsnämnden har inte behörighet att fatta beslut eller göra ställningstaganden som har med rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna att göra i va-rättsligt hänseenden. Sådana beslut måste fattas av kommunfullmäktige och föras in i kommunens ABVA. (ABVA=Kommunala föreskrifter om användandet av den allmänna va-anläggningen; min anm.)
Kommunfullmäktige rekommenderas att inte fatta beslut om ändring/tillägg i ABVA med det innehåll som anges i samhällsbyggnadsnämndens beslut då det skulle strida mot syftet med LAV och dessutom vara direkt motsägelsefullt.”
Wow! Samhällsbyggnadsnämnden hade enligt sin egen förvaltning och “juridisk extern kompetens” fattat ett olagligt beslut.
Redan i detta läge började nog några i oppositionen att klia sig i huvudet. Buccis motion handlade ju om att ta fram ett regelverk. Hur det regelverket skulle se ut, vilka regler som skulle gälla, var inte bestämt. Hur kunde då extern juridisk kompetens hävda att beslutet inte var lagligt? Det regelverk som skulle tas fram skulle naturligtvis kunna föreslå regler som var olagliga. Men det var ju samhällsbyggnadsförvaltningen, tjänstepersonerna, som skulle utarbeta regelverket. De hade inte ens börjat arbetet och tjänstepersonerna tänkte väl inte föreslå några olagliga regler? I Buccis initiativärende stod det inte heller något om att regler skulle tas fram som bröt mot lagen…
Fast det kanske ändå inte var detta som var orsaken till förslaget om ett upphävande av beslutet. Nyckelmeningen i förvaltningens motivering var uppenbarligen:
“Samhällsbyggnadsnämnden har inte behörighet att fatta beslut eller göra ställningstaganden som har med rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna att göra i va-rättsligt hänseenden.”
Samhällsbyggnadsnämnden hade enligt förvaltningen tydligen överskridit sin behörighet, sina juridiska befogenheter enligt Kommunallagen. Nämnden hade alltså på ett olagligt sätt tagit över kommunfullmäktiges roll.
Det är en mycket märklig syn på samhällsbyggnadsnämndens beslut den 13 april. Nämnden hade ju inte fattat något beslut om rättsförhållanden, den hade bara initierat ett arbete med att titta på ett regelverk. Det handlade om att samhällsbyggnadsförvaltningen skulle göra en utredning.
Det ingår i en nämnds rutiner och uppgifter att den initierar och beslutar i ärenden som ingår i nämndens kompetensområde. Det kan t ex vara att något ska utredas. Det sker i stort sett på varenda nämndsammanträde. Ibland handlar det om ärenden av principiell beskaffenhet eller av större vikt. Då vet politikerna i nämnden att ärendet ska vidare och beslutas av kommunfullmäktige. Då nöjer sig nämnden med att fatta beslut om hur den anser att fullmäktige ska besluta.
Det här var inget som James Bucci (V) eller de andra partierna var omedvetna om. Samtliga ledamöter känner till vad som gäller. Och det verkar samhällsbyggnadsförvaltningen också inse när de i nästa stycke skrev:
“Kommunfullmäktige rekommenderas att inte fatta beslut om ändring/tillägg…”
Även tjänstepersonerna såg framför sig att ett regelverk skulle gå vidare till fullmäktige…
Det är ganska oklart vad förvaltningen menade med:
“…fatta beslut eller göra ställningstaganden som har med rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna att göra i va-rättsligt hänseenden.”
Det var en svårbegriplig formulering, både språkligt och innehållsmässigt, men som nu skulle förklaras i underlaget. Vad var det exakt i Buccis tre yrkanden som hade med “rättsförhållandet” att göra?
I den förra bloggen citerade jag de tre yrkandena. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.) Jag kan inte se att de på något sätt skulle påverka rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna.
I det första yrkandet står det att fastighetsägares valmöjligheter ska tydliggöras. Det innebär ju inga förändringar av någonting som gäller nu. Det ska bara bli lättare att förstå valmöjligheterna. Det andra yrkandet ska göra det möjligt att skjuta upp en anslutning. Det står inget i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) om att det skulle vara omöjligt att göra detta. Och enligt den så kallade legalitetsprincipen är allt tillåtet som inte är förbjudet.
Det finns i stort sett bara två paragrafer i LAV som har med tidsaspekten att göra vid anslutning till kommunalt VA, 17 § och 18 §. 17 § säger bland annat att det är ok att anslutningen för en fastighet försenas om kommunen måste följa en utbyggnadsplan för VA-arbetena. I 18 § står det:
“… är huvudmannen inte skyldig att låta en fastighet kopplas eller vara kopplad till va-anläggningen
1. innan fastighetsägaren har betalat den anläggningsavgift…”
Om fastigheten har en godtagbar enskild VA-anläggning – så varför ska kommunen kräva in en avgift…?
Svenskt Vatten (som är en branschorganisation som företräder Sveriges kommunala VA-avdelningar och vattentjänstföretag) skriver (se “Vad kan man avtala om inom verksamhetsområdet?‘”):
“Avtalsfrihet råder i alla frågor som inte regleras av ABVA eller taxa.”
I det följande avsnittet i underlaget inför sammanträdet, “Fördjupad beskrivning av ärendet”, finns inget som visar på hur nämndens aprilbeslut griper in i rättsförhållandet mellan kommunen och de enskilda 
fastighetsägarna. Det finns överhuvudtaget inget som påvisar olagligheten i beslutet, dvs Buccis tre yrkanden. Den “fördjupade beskrivningen” sammanfattar bara lagstiftningen och de förändringar av LAV som gjordes förra året.
I sammanfattningen av ärendet nämns förkortningen ABVA. Begreppet nämns också i den fördjupade beskrivningen:
“Sammanfattningsvis gäller att frågan om behovet av att ordna vattentjänster i ett större sammanhang med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön, bedöms innan ett beslut om att bestämma ett verksamhetsområde för sådana tjänster. Därefter regleras rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna av LAV och ABVA.”
ABVA, eller som kommunen uttyder förkortningen “Allmänna bestämmelser för brukande av Vänersborg kommuns allmänna vatten- och avloppsanläggningar”, antogs av kommunfullmäktige den 21 juni 2017.
Står det något i ABVA om när en anslutning till kommunens VA-nät ska ske? Det enda jag hittar om anslutning är 3 §:
“Fastighetsägare som vill ansluta fastigheten till den allmänna anläggningen ska göra skriftlig anmälan till huvudmannen som sedan ombesörjer inkoppling.”
Det står ingenting i övrigt i ABVA som har med Buccis tre yrkanden att göra. Och det beror på, som jag ser det, att initiativärendet, och Eckerbom Wendels motion, inte berör rättsförhållandet – i varje fall inte på något sätt de rättsförhållanden som finns i ABVA, eller vattentjänstlagen. (För den som eventuellt tvivlar går det bra att ladda ner publikationen ABVA här. Det är ett dokument på 3 sidor exklusive innehållsförteckning och ordlista.)
Förvaltningen skrev också i underlaget att nämndens beslut i april stred “mot syftet med LAV” och att det var ”direkt motsägelsefullt”. Påståendet utvecklas eller förklaras inte någonstans i underlaget. Det är anmärkningsvärt eftersom det är ett tämligen allvarligt påstående.
Samhällsbyggnadsnämndens ledamöter måste ha undrat vad det var i beslutet som var olagligt och varför det skulle upphävas. 
Ja, kanske inte representanterna från de styrande partierna då. De utgår i stort sett alltid från att tjänstepersonerna alltid har rätt.
Men vad stod det i utlåtandet från den externa juridiska kompetensen…?
Fortsättning följer i bloggen ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)”.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)” – 30 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)” – 31 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)” – 2 augusti 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)” – 3 augusti 2023
Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)
Den 15 februari behandlades en motion av Lena Eckerbom Wendel (M) i Vänersborgs kommunfullmäktige. Motionen hade tre yrkanden:
- “Att ett regelverk ska tas fram som tydliggör befintliga fastighetsägares valmöjligheter vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.”
- “Att regelverket enligt ovan ska göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kan visa anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.”
- “Att regelverket kommuniceras så tydligt för allmänhet, politiker och berörda fastighetsägare att syftet med lagen om allmänna vattentjänster kan uppnås mer effektivt än idag.”
Motionen handlade alltså om att ett regelverk skulle tas fram som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.
De styrande partierna (S+C+KD+MP) visste att fullmäktige skulle bifalla motionen, dvs rösta ja till den. Det kunde de inte acceptera. Det skulle ju kunna sätta käppar i hjulet för den anslutning till det kommunala VA-nätet som de ansåg vara önskvärt och nödvändigt.
För att stoppa fullmäktiges beslut använde de styrande partierna den lagliga rätten att med minst en tredjedel av rösterna återremittera ett ärende. (Se “KF 2: VA – återremiss igen”.) Det hjälpte alltså inte att en majoritet i fullmäktige, dvs hela oppositionen (M+L+V+MBP+SD), ville bifalla motionen. Den styrande minoriteten återremitterade ärendet.
Det var helt klart en ”maskerad bordläggning”, som Tor Wendel (M) uttryckte det. Tanken med en återremiss är nämligen att den ska användas när ett ärende kräver ytterligare utredning. Det var inte fallet, återremissen skulle enligt fullmäktiges minoritetsbeslut bara invänta en ny vattentjänstplan.
De styrande partierna med kommunalråden i spetsen gick över gränsen när de återremitterade ärendet. Det är min absoluta uppfattning. Jag begärde därför att Förvaltningsrätten i Göteborg skulle laglighetspröva beslutet. I min överklagan skrev jag bland annat (se “Överklagande till Förvaltningsrätten”):
“Den motivering som Mats Andersson lade fram på sammanträdet och som godkändes av en minoritet i kommunfullmäktige har inte syftet att ytterligare beredning av motionen ska ske. Återremissen är snarast en ”maskerad bordläggning” och syftar enligt min mening snarast till att obstruera ett beslut av kommunfullmäktige. Det torde kunna ses som ett missbruk av den möjlighet som kommunallagen ger en minoritet att kräva ytterligare utredning och faktaunderlag.”
Förvaltningsrätten tar tid på sig och ärendet lär knappast avgöras före årsskiftet. Men under tiden har det hänt saker i samhällsbyggnadsnämnden…
På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 13 april anmälde James Bucci (V) ett ”initiativärende”. Det betyder att Bucci väckte ett ärende på sittande sammanträde, ett ärende som inte fanns med på dagordningen. Det här är inte särskilt vanligt, inte i någon nämnd, och det är än mindre vanligt att nämnden fattar ett beslut i ärendet på samma sammanträde. Men det gjorde samhällsbyggnadsnämnden denna gång.
Rubriken på James Buccis (V) initiativärende var:
“Initiativärende – Motion till samhällsbyggnadsnämnden om att nämnden ger i uppdrag att det tas fram ett regelverk som skall gälla vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.”
Bucci skrev:
“Kommunfullmäktige i Vänersborg 2023-02-15 hanterade en motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp (KS 2022/106) med ett tvivelaktigt beslut om att återremitterar ärendet med motiveringen att invänta tills Vänersborgs kommun arbetat fram en ny vattentjänstplan.
Då det redan idag är klarlagt (se MÖD mål M4976-19) att det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i lagen om allmänna vattentjänster finner jag ingen anledning att invänta kommunens arbete med en vattentjänstplan för att sedan komma till skott med att hantera motionen.
Samhällsbyggnadsnämnd och förvaltning har, som huvudmän, ansvaret för kommunens vatten- och avloppstjänster och det är därför rimligt att i nämnden väcka ett ärende som speglar intentionerna som motionären hade i sin motion till kommunfullmäktige.”
Bloggläsare känner antagligen igen den dom, M 4976-19, som Bucci anför i texten. Den har jag skrivit om tidigare. (Se t ex “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.) Jag återkommer till denna dom.
Sedan redogör Bucci för sina yrkanden. Yrkandena är tre till antalet och de är helt identiska med de yrkanden som Lena Eckerbom Wendel anförde i sin motion till kommunfullmäktige, dvs den motion som fullmäktige återremitterade den 15 februari – se början av denna blogg!
I nämnder beslutas återremisser med vanlig majoritet, en minoritet kan inte besluta om återremiss som i kommunfullmäktige. Vid omröstningen i samhällsbyggnadsnämnden biföll hela oppositionen, V+M+SD+MBP, Buccis yrkande. Det betydde 6 röster mot 5 – och majoritet för oppositionen.
I TTELA (se TTELA “VA-striden: Fastighetsägare kan slippa tvångsanslutning”) sa James Bucci (V):
“När man väl har hamnat i ett verksamhetsområde i vår kommun förutsätter förvaltningen att man ska koppla in sig och snällt betala räkningen. Blir det vi har föreslagit verklighet skulle det hindra förvaltningen att göra så.”
TTELA citerade i samma artikel samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S):
“Vi arbetar med en vattentjänstplan och den ska vara klar till årsskiftet. Och i den planen är väldigt mycket från förslaget med. Vi ska inte dubbelarbeta utan invänta att planen blir klar.”
Och under tiden som tjänstepersonerna arbetar med planen ska kommuninvånarna för dyra pengar tvångsanslutas till kommunens VA-nät fast de inte vill eller behöver…
Ingår de tre yrkandena med automatik i arbetet med vattentjänstplanen? James Bucci vet bättre:
“Nej, det är inget krav. Varje kommun kan själv formulera sin vattentjänstplan. Jag tror att det är dimridåer.”
“Dimridåer”…
Men var beslutet som samhällsbyggnadsnämnden fattade den 13 april lagligt? Nämndens styrande minoritet och förvaltningen ansåg inte det…
Missa inte den spännande fortsättningen i bloggen ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)” – 30 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)” – 31 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)” – 2 augusti 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)” – 3 augusti 2023
KF (21/6): Budgetdebatten
Kommunfullmäktiges sista sammanträde inför sommaren, och det viktigaste på hela året, startade redan kl 13.00 förra onsdagen. Orsaken var att ordförande Annalena Levin (C) ville vara säker på att alla ärenden skulle hinna avhandlas under en och samma dag. Det höll på att ta en ända med förskräckelse. Sammanträdet slutade inte förrän kl 21.45. Men då fick ordförande, och möra och uttröttade ledamöter, ersättare och tjänstepersoner, äntligen bege sig hemåt.
Dagens stora, tunga och viktiga ärende var budgeten för 2024. Men först behandlades delårsbokslutet för tiden januari-april 2023. Prognoserna för 2024 är mycket osäkra, men det är de redan för innevarande år. Därför hade vi i Vänsterpartiet tagit för givet att det skulle bli debatt redan på punkten delårsbokslutet.
Tre vänsterpartister gick upp i talarstolen och höll sina anföranden. När jag var uppe för andra gången, och pratade om barn- och utbildningsnämnden, begärde Bo Carlsson (C) ordet. Efter det vaknade ytterligare några andra politiker till…
Utgången av 2023 är mycket viktig för hela budgettänket för nästa år. Prognoserna till och med april visar på ett överskott i kommunens resultat på +7 milj kr. Det är emellertid inte många som tror att det ska hålla. Det finns stora 
behov i de stora nämnderna, samtidigt som åtgärder ska vidtas för att hålla tillbaka kostnaderna. Det är en ekvation som knappast går att lösa. Redan nu vet vi att t ex ett antal resurspersoner med visstidsanställning i barn- och utbildningsförvaltniingen inte får förnyad anställning i höst. De flesta i kommunen förväntar sig ett mer eller mindre stort underskott år 2023…
Många både politiker och tjänstepersoner ser redan fram mot nästa delårsrapport. Den kommer i september och kommer sannolikt att leverera säkrare prognoser. Då har också regering och riksdag avslöjat vilka åtgärder de tänker vidta angående den ekonomiska situationen i landet. Det är väl egentligen först då som en träffsäkrare budget kan utarbetas. Om budgetunderskottet vid årets slut visar sig bli stort och inga nya statsbidrag kommer kan det innebära att kommunens reserver får tas i anspråk redan i år.
Prognoserna inför 2025 och 2026 är ljusare. Då ska ekonomin enligt de flesta bedömare återgå till det “normala”. Vänsterpartiet lyfte därför redan på delårsrapporten vikten av att “hålla ut” i år och nästa år. Det innebär att kommunen borde använda alla möjligheter och tillgängliga reserver för att behålla kommunens personal, dvs den personal som möter barn och elever, gamla och sjuka inom vård, skola och omsorg. Personalminskningar nu riskerar att ge skador i verksamheten som inte kan repareras eller återställas i framtiden.
Diskussionen tog naturligtvis fart ordentligt när kommunfullmäktige något senare på eftermiddagen behandlade “Mål- och resursplan 2024-2026”, dvs budgeten för nästa år.
Vänsterpartiet upprepade att kommunen måste prioritera välfärden – personalen inom välfärden fick inte minska. Det skulle försämra arbetsmiljö och arbetsvillkor och på sikt istället bli kostnadsdrivande. Allt måste göras för att upprätthålla service och kvalité inom vård, skola och omsorg.
Medborgarpartiet var inne på samma spår. Det kan tyckas lite märkligt, men Medborgarpartiet och Vänsterpartiet hade i år lagt budgetar som låg väldigt nära varandra.
De styrande partierna (S+C+KD+MP), med kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) i spetsen, sa (se TTELA “Stram budget lämnar många frågetecken”):
“Vi har väldigt tuffa tider framför oss. Men 2025 och 2026 ser ut att bli bättre. Vi vill därför inte göra mer besparingar än absolut nödvändigt nästa år.”
Vänsterpartiet frågade Augustsson vad det här betydde för politiker och tjänstepersoner i nämnder och förvaltningar. Vad innebär era besparingar? Ska personalen minska? Ska Solrosen läggas ner? Ska Lanternan avvecklas?
Augustsson svävade, som jag såg det, på målet. Även TTELA undrade:
“Detaljerna … blev inte mycket klarare efter onsdagens beslut.”
Benny Augustsson (S) gav det något kryptiska beskedet att nämnderna skulle ha avstämning i augusti innan åtgärder skulle vidtas. (Kommunstyrelsen har sammanträde den 30 och Socialnämnden den 31 augusti, medan samhällsbyggnads- och barn- och utbildningsnämnden inte har sina första möten förrän i september.) Det är inte omöjligt att de styrande partierna helt enkelt vill dra de tråkiga och negativa beskeden i långbänk. Augustsson och de styrande partierna har dock öppnat för möjligheten att använda både resultatutjämningsreserven och en skattehöjning för att få budgeten att gå ihop nästa år.
Budgetförslaget från M+L var ännu mer återhållsamt. Verksamheterna skulle få mindre pengar än i de styrandes förslag. M+L ville använda den så kallade osthyveln i verksamheterna och minska anslagen till alla nämnder med 1% rakt över. Det skulle naturligtvis innebära en minskning av personalen och sänkning av kvaliteten på välfärden. M+L menade emellertid att det fanns besparingar att göra som inte drabbade verksamheterna.
Det är ett argument som diverse borgerliga partier alltid framför – och med stort eftertryck. Det blir inte mer sant bara för det. Jag är inte imponerad av argumentet.
Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) gav några exempel på sådana här besparingar. Det gick att spara på nyrenoverade kontor, konstnärlig gestaltning, avgiftsfri musik- och kulturskola eller studie- och konferensresor med övernattning på hotell menade han…
Det är ganska opportunistiskt och “publikfriande” att framföra sådana här förslag. Om t ex socialnämnden prognostiserar ett underskott på 37 milj kr kan vem som 
helst räkna ut att sådana här besparingar som Harlitz framförde inte räcker på långa vägar. Cecilia Prins (L) tog dock priset när hon ansåg att en besparing kunde ske om rektorer effektiviserade sitt arbete… Precis som om ineffektiva rektorer skulle vara en bidragande orsak till ett möjligt underskott på 18 milj kr i barn- och utbildningsnämndens kassa…
För M+L är det helt otänkbart att använda resultatutjämningsreserven eller en skattehöjning för att rädda kommunens välfärd.
Anders Strand i Sverigedemokraterna menade att det gick att hitta pengar till kommunkassan om kommunen slutade att inhandla ekologiska livsmedel och att anordna modersmålsundervisning. Det förstnämnda sparar kanske några kronor, oklart dock hur mycket. Att ekologiska livsmedel handlar om hållbarhet och klimat är inget som tycks förespegla SD. Blundar en sverigedemokrat tillräckligt hårt så finns ingen klimatkris. Och att kommunen måste följa Skollagen när det gäller modersmålsundervisning verkar inte heller vara något skäl för Strand. Eller att barn och ungdomar med utländsk bakgrund bevisligen lär sig svenska bättre med hemspråksundervisning än utan…
Vänsterpartiet, Medborgarpartiet och Sverigedemokraterna var dock de tre partier som gav klara besked om att de ville behålla både Lanternan och Solrosen i Brålanda.
De mindre partierna i den styrande konstellationen hamnar lite offside i sådana här diskussioner. Kommunstyrelsens ordförande Augustsson (S) redogör för budgetförslaget och de andra får prata lite om mindre viktiga saker i periferin. Men vem vet, det kanske de är glada för. Det var kanske det som Magnus Ekström (KD) tänkte på när han sa:
“Önskar att jag kan tala om mer pengar, men det kan jag inte.“
Budgetdebatten var upplagd så att först talade respektive partis gruppledare om det allmänna i budgetförslaget, typ “helheten”. Sedan diskuterades nämnd för nämnd i storleksordning.
Det är inte så mycket att tillägga i sak. I fem(!) bloggar redogjorde jag för de olika partiernas och partikonstellationernas budgetförslag (se länkar nedan). Det var dessa förslag som partirepresentanterna redogjorde för. Dessutom kan man läsa i TTELA, före debatten (se TTELA “Hårda tider kan tvinga upp skatten”) och efter (se TTELA “Stram budget lämnar många frågetecken”). Och självklart går det att se och höra hela den långa budgetdebatten i efterhand på kommunens hemsida (se kommunens webb-TV).
Och om det inte var så mycket att lägga till i sak så fanns det nog inte så mycket överhuvudtaget att lägga till. Fast några saker reagerade jag på…
Henrik Harlitz (M) tog upp ett vallöfte från Mats Andersson (C) om Norra skolan. Andersson hade sagt på valdebatten på Aqua Blå förra året att Centerpartiet och de styrande inte skulle lägga ner några skolor. (Det har jag faktiskt skrivit om i en blogg för inte så länge sedan, se “Ska Norra skolan läggas ner?”.) Det svarade inte Mats Andersson på. Efteråt sa Mats Andersson att han inte hade uppfattat frågan.
Torbjörn Moqvist (SD) hade sent omsider kommit på bättre tankar. Han sa att nu skulle kommunen ha behövt en landsbygdsutvecklare… (Se “Händelserikt KF (3): Trygghet, rondell och landsbygd”.)
Sverigedemokraterna ville att kommunen skulle sälja Wargön Innovation. Benny Augustsson (S) berättade för Anders Strand och de andra att kommunen inte kunde göra det, eftersom det var Fastighets AB Vänersborg (FABV) som ägde byggnaden och inte kommunen. Dessutom var Wargön Innovation ett dotterbolag till Innovatum AB, och inte kommunen. Däremot fanns det ett avtal mellan kommunen och Innovatum om att kommunen skulle betala hyran för Innovation.
Kommunfullmäktige har antagit några inriktningsmål, och gjorde det igen. Målen är en övergripande viljeriktning och har stor betydelse i den politiska debatten och kommunala styrningen. Ett av inriktningsmålen handlar om att “fler barn och unga uppnår bättre skolresultat”. I år uppfylls inte inriktningsmålet – skolresultaten blev sämre. Det borde, kan man tycka, leda till att ekonomiska resurser prioriteras om och att kommunen satsar på att inriktningsmålet ska förverkligas. Men så skedde inte. Ingen, mer än Vänsterpartiet, tog upp detta. För de andra partierna tycktes det vara ointressant. Det är skillnad på dokument och verklighet.
Vänsterpartiet förde också fram att den tänkta investeringen i ett nytt arenatak nästa år för 20,8 milj kr skulle skjutas på framtiden. Ingen kommenterade förslaget. Efteråt hördes emellertid röster att investeringen kanske ändå skulle flyttas framåt i tiden. Varför ingen sa det från talarstolen förstår jag inte.
Budgetbeslutet avslutades med ett antal voteringar. De styrande partiernas (S+C+KD+MP) förslag var huvudförslag. Det innebar att ett motförslag till detta förslag skulle utses. Det blev votering mellan förslagen från V och MBP, sedan SD mot V och slutligen M+L mot SD.
Slutvoteringen stod mellan förslagen från S+C+KD+MP och M+L. Det blev en förkrossande majoritet för de styrandes förslag – 27-11. 13 ledamöter avstod.
Vänsterpartiet röstade på de styrandes förslag. Vänsterpartiet röstar konsekvent för det minst dåliga förslaget när partiets eget förslag har röstats bort.
PS. Läs också redogörelsen för resten av fullmäktige – ”KF (21/6): Hallevi, Fairtrade, laddstolpar mm”.
==
- “Budget 2024: De styrandes förslag” – 12 juni 2023
- “Budget 2024: Förslaget från M+L” – 14 juni 2023
- “Budget 2024: Förslaget från SD” – 15 juni 2023
- “Budget 2024: Vänsterpartiets budgetförslag” – 17 juni 2023
- “Budget 2024: Förslaget från MBP” – 18 juni 2023
Budget 2024: Vänsterpartiets budgetförslag
Det 4:e största partiet i Vänersborgs kommunfullmäktige är Vänsterpartiet. Vänsterpartiet (V) har också lagt ett budgetförslag. Det är ett ändringsförslag till de styrande partiernas budgetförslag.
Jag har tidigare presenterat budgetförslagen från de tre största partierna/partikonstellationerna – 1. de styrande partierna (S+C+KD+MP) i bloggen “Budget 2024: De styrandes förslag”, 2. den borgerliga minioppositionen (M+L) i bloggen “Budget 2024: Förslaget från M+L” och 3. Sverigedemokraterna i bloggen “Budget 2024: Förslaget från SD”. Nu har alltså turen kommit till förslaget från mitt eget parti – Vänsterpartiet. Av naturliga skäl så har jag ingen kritik av förslaget – som jag har haft av de andra. Det beror självklart på att jag har deltagit i utarbetandet av V:s förslag. Andra får stå för eventuell kritik…
Vänsterpartiet börjar, som de flesta andra partier, med att i budgetförslaget beskriva prognoserna för den allmänna ekonomiska utvecklingen år 2024, men också den förväntade utvecklingen under innevarande år, 2023. Om årets utveckling konstaterar vi hur osäkra prognoserna är och att risken för att kommunens resultat hamnar på ett mer eller mindre stort underskott är i högsta grad en reell möjlighet. Det finns farhågor för framför allt socialnämnden, som har en mycket pressad situation. Ett stort underskott skulle kunna undergräva kommunens ekonomiska situation ytterligare inför nästa år.
Vänsterpartiet delar den allmänna synen på att även år 2024 blir ett tufft år ur ekonomisk synvinkel, men även här är prognoserna osäkra. Det handlar dock om hur tufft året blir, typ tufft eller mycket tufft – eller extremt tufft… Det är svårt att prognostisera inflationen, kostnads- och ränteutvecklingen mm. Regeringen har inte heller avslöjat vilken typ av budget den tänker lämna till riksdagen i september. Ingen vet om den t ex innehåller satsningar på välfärden i kommunerna i form av ökade statsbidrag. Naturligtvis är utvecklingen i omvärlden ytterligare en osäkerhetsfaktor.
Det är emellertid viktigt att konstatera att prognoserna talar för att år 2025 och 2026 ska bli bättre – kurvorna vänder uppåt och alla siffror blir mer positiva. Det väntar alltså en uppåtgående konjunktur efter de tuffa åren 2023 och 2024.
Det betyder att det gäller att “hålla ut” i år och nästa år. Det är två undantagsår och därefter talar allt för att det ska bli som vanligt igen. Det handlar om att inte förstöra för framtiden.
Vänsterpartiet anser att kommunen måste hantera nästa år på ett ansvarsfullt sätt och prioritera vård, skola och omsorg. Kommunen bör göra allt för att upprätthålla servicen och kvaliteten inom välfärden. Det innebär att vi måste förhindra försämrade arbetsvillkor och nedläggning av viktiga verksamheter inom välfärden. Vi står inför stora bekymmer med hög sjukfrånvaro och med att rekrytera tillräckligt med personal, särskilt inom vård, skola och omsorg. 
Att då genomföra personalneddragningar och därmed försämra arbetsmiljön är fel väg att gå och kommer istället bli kostnadsdrivande på sikt.
Den uppfattningen ligger till grund för Vänsterpartiets budgetförslag.
Vänsterpartiet vill tillföra barn- och utbildningsnämnden 11,3 milj kr nästa år. Pengarna ska användas för att behålla personal på förskolor och skolor. Av de dryga 11 miljonerna ska också 3,4 milj kr användas till att behålla Lanternan.
Lanternan erbjuder omsorg under tider när kommunens andra förskolor och fritidshem inte är öppna. En avveckling av Lanternan kommer att innebära 
svårigheter för de vårdnadshavare som jobbar inom yrken som inte har “vanliga” arbetstider, dvs tider utanför vardagar kl.06.00-17.30. Det gäller inte helt sällan inom kommunens äldreomsorg. Att erbjuda omsorg under tid då förskola och fritidshem inte erbjuds kan vara avgörande för enskilda personer och familjers försörjning. Att individer i Vänersborgs kommun är i sysselsättning bidrar också till skatteintäkter och den gemensamma välfärden.
Vänsterpartiet vill även tillföra barn- och utbildningsnämnden 1,8 milj kr till KUL (Kultur-Utveckling-Lärande). Det handlar om barns rätt att ta del av kultur och deras tillgång till professionella kulturarrangemang. Det innebär även att kultur- och fritidsnämnden inte behöver minska personal.
Socialnämnden tillförs 5,1 milj kr till ASI (=Arbete, sysselsättning, integration) och IFO (=Individ- och familjeomsorg) i V:s budgetförslag. Det är för att förhindra reducering av medarbetare inom arbetsmarknadsenheten och daglig verksamhet (3,1 milj kr) samt till personalförstärkningar inom individ- och familjeomsorgen. Det sistnämnda för att möta de växande behoven hos barn och unga (2 milj kr).
Vänsterpartiet vill öka anslaget för samhällsbyggnadsnämnden med 2,6 milj kr för att behålla mötespunkten/matsalen Solrosen i Brålanda. Det har Vänsterpartiet gemensamt med både Medborgarpartiet och Sverigedemokraterna.
Vänsterpartiet vill slutligen avsätta 500.000 kr till en utredning om:
“arenans skick och framtid som byggnad och möjliga användningsområden”
Det motsvaras av att vi i Vänsterpartiet vill skjuta upp investeringen på 20,8 milj kr för arenataket som är planlagd till nästa år.
Den flitige läsaren kan snabbt summera Vänsterpartiets ändringsyrkanden, och komma fram till att de innebär ökade kostnader jämfört med de styrande partiernas förslag på 21,3 milj kr. Frågan blir då – varifrån ska V ta dessa pengar? De finns ju inte… Eller?
Vänsterpartiet vill utnyttja resultatutjämningsreserven (RUR). Vänersborgs kommun har under några goda år sedan 2013 avsatt 50 milj kr i denna så kallade resultatutjämningsreserv. Pengarna kan användas för att täcka underskott i resultatet. Denna möjlighet har de styrande partierna öppnat för i sitt budgetförslag. Det ska också noteras att Sverigedemokraterna använder pengar från RUR i sitt budgetförslag och det gör även Medborgarpartiet. Skillnaden är att Vänsterpartiet vill använda en större del av RUR än de andra partierna.
Varför vill Vänsterpartiet det? Jo, det finns 50 miljoner i Vänersborgs RUR. Det är mycket pengar och de kan utnyttjas under 2024. Under 2025 har sannolikt konjunkturen vänt. Och då, eller 2026, kan RUR enligt prognoserna börja fyllas på till nästa lågkonjunktur. Men, det finns också, skriver Vänsterpartiet i sitt förslag:
“möjligheter att riksdagen beslutar om ökade generella statsbidrag till kommunerna för 2024.”
I september i år får svenska folket, och alla kommuner, reda på vad de olika partierna i riksdagen vill. Vänsterpartiet tror att regeringspartierna och SD ska höja statsbidragen till kommunerna. Det skulle i så fall innebära att en mindre del 
av RUR-pengarna behöver användas. Men om det värsta scenariot skulle inträffa, dvs att RUR-pengarna har tagit slut därför att de användes för att täcka årets underskott, samt att riksdagen inte höjer statsbidragen. Då föreslår Vänsterpartiet att kommunfullmäktige fattar ett beslut i november om en skattehöjning på 15 öre. En skattehöjning som skulle kunna vara tillfällig.
Det finns med andra ord pengar, fast det inte finns några pengar… Och saken är alltså att det gäller att klara av nästa år, att se till att inte förstöra fungerade verksamheter inom skola, vård och omsorg. Under 2025 kommer det att bli “bättre tider”. Pengarna från RUR, statsbidrag eller en skattehöjning ska användas för att behålla personalen i skola, vård och omsorg.
Vänsterpartiets budgetförslag står på fast grund. Anser i varje fall jag och de andra vänsterpartisterna. När kommunen förhoppningsvis får bättre ekonomiska förutsättningar 2025-2026 hoppas Vänsterpartiet kunna återkomma med fler
viktiga prioriteringar för att säkra en stark välfärd och jämlika levnadsvillkor i hela kommunen.
Tärningen är kastad.
==
- “Budget 2024: De styrandes förslag” – 12 juni 2023
- “Budget 2024: Förslaget från M+L” – 14 juni 2023
- “Budget 2024: Förslaget från SD” – 15 juni 2023
- “Budget 2024: Vänsterpartiets budgetförslag” – 17 juni 2023
- “Budget 2024: Förslaget från MBP” – 18 juni 2023
Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring
Det blev inte mycket till andhämtning efter ärendet om kommunens styrning och ledning. (Se “Händelserikt KF (1): Styr och ledning”.) Särskilt inte för ledamöterna i fullmäktige som återigen var tvungna att lyssna på Kärvling från talarstolen. Det handlade om ärende 3 – “Inriktning – fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken”.
Den stora frågan var, skulle kommunfullmäktige (KF) besluta att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna utgick från Magnus Larssons alternativ – eller inte. (Jag har beskrivit de olika alternativen mycket utförligt i fyra bloggar med början i bloggen ”Sikhalls framtid avgörs (1)”.)
Egentligen var det inte så spännande, partierna hade visat vad de ansåg redan i kommunstyrelsen (KS). (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) Det var inget som hade hänt sedan dess som hade fått partierna att ändra åsikt. Särskilt inte i de styrande 
partierna, S+C+KD+MP. Tyvärr, de anser fortfarande att förvaltningens förslag är det bästa. De vill inte att Magnus Larsson ska få som han önskar.
Det som var annorlunda mot KS, det var att jag dristade mig till att ge en liten bakgrund till ärendet. Jag berättade om förköpet/expropriationen 2007 (se “Historien om Magnus Larsson”) och beslutet om detaljplanen 2015 (se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”). Och förordade naturligtvis återigen att ledamöterna skulle rösta på Magnus Larssons förslag, dvs alternativ 2 i handlingarna.
Benny Augustsson (S) hade på sätt och vis gett upp. Han yrkade inte på alternativ 1, han förstod att han skulle förlora den omröstningen. Augustsson yrkade dock på ett tillägg till alternativ 2. Det var samma tilläggsyrkande som i KS. Tilläggsyrkandet innebar att förutsättningen för de fastighetsrättsliga lösningarna var att detaljplanen blev antagen och vann laga kraft. Detaljplanen är fortfarande inte klar efter tämligen exakt 8 år och lär väl inte vara klar de närmaste åren heller…
Vänsterpartiet yrkade därför avslag på tilläggsyrkandet. Men det tunga argumentet var fortfarande, och återigen, att Magnus Larsson (hans namn nämndes aldrig i KF) kunde börja utveckla Sikhall om han ägde marken enligt alternativ 2, även utan detaljplan. Efter votering blev det också fullmäktiges beslut, Benny Augustssons tilläggsyrkande avslogs alltså. (Det kan noteras att Bo Carlsson (C) förklarade sig jävig och deltog inte i beslutet, precis som i KS.)
Kommunen har tagit ett steg framåt mot utvecklingen av Sikhall. Det är emellertid sannolikt att det är mer eller mindre en lång väg kvar att vandra innan kommunen får “tummen ur” och de fastighetsrättsliga lösningarna kan verkställas enligt KF:s inriktningsbeslut..
Det var inte slut på Vänsterpartiets anföranden. Nu väntade dagens längsta från talarstolen… Antagligen fanns det de som skruvade på sig i sina stolar när jag stegade fram mot talarstolen, men det var ett viktigt ärende. Och det var ett ärende som var resultatet av en motion som jag hade varit med och författat 2016 tillsammans med moderaten(!) 
Jonathan Axelsson. Det var dags för ärendet “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer”. (Även detta ärende har jag beskrivet ytterst noggrant i två bloggar, “KF: Sponsring och donationer 1” och “KF: Sponsring och donationer 2”.)
I KS (kommunstyrelsen alltså) fick jag inget stöd för mitt yrkande om återremiss och utvecklade därför mina tankar desto noggrannare i KF… (Se ovanstående bloggar, särskilt blogg nr 2.)
Efter mitt anförande yrkade Henrik Harlitz bifall till mitt förslag om återremiss. Dokumenten var inte fullödiga på något sätt menade han. Harlitz var mycket bestämd. Även Cecilia Prins (L) var framme i talarstolen, för första gången, och berömde både mitt och Harlitz inlägg. Hon stödde återremissen. Det var klokt, men en överraskning. I KS hade Peter Göthblad (L) inte gjort det. Göthblad hade för övrigt lämnat KF-sammanträdet vid det här laget och ersatts av partivännen Gunnar Henriksson.
Det var inga fler som yttrade sig. Det var förvånande. I en sådan här viktig fråga borde fler partier faktiskt bekänna färg, särskilt som de har en uppfattning som strider mot den som flera talare framför. Tycker jag. Det är absolut ett svaghetstecken, vad ska deras väljare tro och tycka? Ska man som folkvald ledamot bara sitta tyst och rösta? I sådana lägen begär jag alltid votering. Ledamöterna ska i varje fall få avge sina röster så att alla kan se var de står i frågan.
Därför begärde jag votering.
Till min förvåning så röstade även Sverigedemokraterna på mitt återremissyrkande. De hade nämligen inte heller stött förslaget i KS. Det innebar, tillsammans med Medborgarpartiets röster, att förslaget om återremiss antogs med 28 röster mot 23. Det var som vanligt oppositionen mot de styrande partierna. Och de styrande partierna förlorade igen…
Jag undrar hur Kristdemokraterna tänker som numera ingår bland de styrande partierna. De håller tyst och röstar som S+C bestämmer – och är med och förlorar var och varannan omröstning. Miljöpartiet är ju vana, och blir allt tystare – och mindre för varje val…
Fullmäktiges beslut innebär att förvaltningen får omarbeta sina förslag till “Policy för sponsring och donationer” och “Riktlinje för sponsring och donationer”. Och jag vet inte hur det ska gå för det tredje dokumentet i paketet, “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag vid kommunstyrelsen”, som kommunstyrelsen antog för två veckor sedan. Det hänger ihop med de två andra dokumenten och torde behöva omarbetas också.
Sedan får vi se hur slutresultatet av omarbetningarna blir. Ärendet har redan återremitterats av kommunstyrelsen 2021 av ungefär samma orsaker, utan att det hände särskilt mycket i texterna, snällt sagt. Förhoppningsvis förstår kommunstyrelseförvaltningen att det är allvar nu. Denna gång krävs skrivningar i dokumenten som lever upp till kommunfullmäktiges beslut 2018 när motionen antogs…
Jag ska avsluta denna blogg med att publicera motiveringen till den återremiss som KF beslutade om i onsdags. Orsaken är att det finns flera som läser bloggarna på mobiltelefonen och några har då svårighet att ladda ner och läsa pdf-filer. Du som inte har det kan ladda ner återremissen här.
Jag återkommer med resten av kommunfullmäktiges ärenden.
Och här motiveringen till återremissen på ärende 5, “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer”.
===
Återremiss
Ärende 5 Utredning – Hantering av bidragsansökningar för marknadsföring, evenemang och sponsring
De tre dokumenten – “Policy för sponsring och donationer”, “Riktlinje för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag vid kommunstyrelsen” – är resultat av en motion skriven i september 2016 av Jonathan Axelsson (M) och Stefan Kärvling (V).
Dokumenten är stringenta och uppdaterar och tydliggör kommunens policy och regler på de berörda områdena. Dokumenten svarar bra mot motionens syfte och yrkanden. Det finns emellertid några viktiga avsnitt där det skulle behövas en fördjupad utredning för att dokumenten ska bli fullständigare och täcka in fler aspekter. Dokumenten svarar inte fullt ut på kommunfullmäktiges uppdrag i beslutet från den 28 mars 2018.
I motionen lades stor vikt vid transparens och öppenhet. Som det står i förslaget till riktlinje, 3:3, “ett sponsorförhållande ska präglas av öppenhet och får inte arrangeras så att allmänhetens möjligheter till granskning försvåras”. Det skulle behöva utvecklas hur t ex information ska nå allmänheten kring vad det finns för bidrag att söka och varför, vilka föreningar och evenemang som har fått bidrag, hur ansökningarna såg ut, hur mycket pengar som delades ut och varför, samt vilka resultat uppföljning och utvärdering gav. Det finns förslag i motionen på vad som bör offentliggöras på ett tydligt och transparent sätt. Det räcker inte att det redovisas i en nämnds verksamhetsberättelse. Det bör utredas om det inte vore lämpligt att sådana här uppgifter publiceras på kommunens hemsida.
Det bör även utredas vidare hur dokumenten ska bli tydligare om vilka som kan fatta beslut om sponsring och bidrag. Det står i ovanstående punkt 3:3 att “sponsring får inte medföra risk för misstanke om muta eller otillbörlig hänsyn”. Samtidigt står det i punkt 3:2 att “beslut om sponsring kan delegeras”. Det här kan tyckas vara motsägelsefullt och bör tydliggöras. Det är viktigt att en nämnd eller styrelse fattar beslut så att inte enskilda politiker och tjänstepersoner drabbas av illasinnade rykten och förtal.
Det saknas riktlinjer kring uppföljning och utvärdering. I riktlinjerna, punkt 11, står det att “Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.” Det är allt som står om uppföljning och utvärdering. Det saknas med andra ord helt formella krav på hur detta ska gå till. Det torde innebära en betydande svaghet och brist vid en analys av effekterna av hur föreningar har använt skattebetalarnas pengar, det må handla om sponsring, donationer, marknadsföring eller evenemang. Hur vet kommunen att de olika ekonomiska bidragen har uppnått sitt syfte? I både policyn och riktlinjerna slås det fast att “sponsringen ska ge Vänersborgs kommun ett mervärde i form av stärkt varumärke”. Hur får man reda på detta om det inte görs någon formell och ordentlig utvärdering?
Vänersborg 17 maj 2023
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet
Händelserikt KF (1): Styr och ledning
Det var ett långt och händelserikt sammanträde med kommunfullmäktige (KF) igår onsdag. Mötet avslutades inte förrän kl 22.40. Då hade det varit flera ajourneringar och voteringar.
Det mest långdragna ärendet, och det med flest ajourneringar, var det första ärendet på den digra dagordningen – “Styr- och ledningsmodellen i Vänersborgs kommun”. Det var också en överraskande utgång. Igen.
Det fanns två förslag. Det ena hade utarbetats av kommunstyrelseförvaltningen och stöddes av de styrande partierna (S+C+KD+MP). Det andra förslaget hade författats och lämnats av M+L. Förslagen har diskuterats länge fram och tillbaka, återremitterats, omarbetats och diskuterats igen. Men om sanningen ska fram så har det kanske inte varit så mycket till samtal mellan “blocken”, de har mest ägnat sig åt “tuppfäktning” vad jag förstår. Och det trots att ärendet var uppe på sammanträdet i februari och återremitterades, på förslag av V, just för att ge tillfälle för de två blocken att komma överens om ett förslag som alla kunde stå bakom. (Se “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång”.)
Hur som helst, debatten började lugnt och avvaktande. Kenneth Borgmalm (S) förde ordet för de styrande partierna. Han yrkade inget till en början, mer än att det skulle bli en ajournering. Lena Eckerbom Wendel (M) förde motförslagets talan, dvs förslaget från M+L. Hon var också på sin vakt. 
Även Benny Augustsson (S) och några andra sa några ord, men inte mycket av vikt. Det var nog så att de väntade på Vänsterpartiet… Det var naturligt eftersom alla partier hade tagit ställning till förslagen i kommunstyrelsen (KS), alla utom Vänsterpartiet. Och det betydde att det stod 23-24 mellan de två förslagen inför en eventuell votering. Vänsterpartiets fyra röster skulle avgöra utgången… (Det krävs 26 röster för en majoritet i KF.)
Ajourneringen närmade sig, men vad skulle diskuteras under pausen om inte Vänsterpartiet lade korten på bordet? Det var dags. Det var undertecknad Kärvling som fick uppdraget att företräda Vänsterpartiet.
Jag berättade att Vänsterpartiet inte hade enats om ett förslag. Vi skulle rösta olika, och det kändes att spänningen i församlingen steg… Det här var dock inget tecken på “splittring” eller “svaghet” i partiet menade jag vidare. Tvärtom, det var en styrka. Samtliga ledamöter hade kämpat och satt sig in i underlaget – och helt enkelt kommit till olika slutsatser. Vi har ingen gruppledare eller auktoritet som talar om hur de enskilda ledamöterna ska rösta.
Sedan redovisade jag min ståndpunkt. Min röst skulle läggas på förslaget från M+L. Den stora stötestenen i de styrande partiernas förslag var enligt min mening den så kallade “politiska plattformen”.
Den beskrivs så här i de styrandes förslag till riktlinjer för styrning och ledning:
“Politisk plattform är en sammanfattning av de områden som den styrande politiska ledningen vill prioritera under den kommande mandatperioden och utgör en utgångspunkt för inriktningsmålen. Den politiska plattformen utgör en strategisk inriktning för kommunens nämnders arbete med att konkretisera inriktningsmål till utformningen av förväntade resultat.”
Jag menade att kommunfullmäktige inte kan tvinga något parti att utarbeta en sådan plattform, och vad skulle fullmäktige göra om ett styrande parti vägrade? Ingenting. Och vidare, om KF antar en plattform så gäller den ju hela kommunen, även oppositionspartierna. Som dessutom har majoritet i KF denna mandatperiod. Och tänk om Sverigedemokraterna, hemska tanke, sa jag och fick onda blickar 
från SD-håll, skulle styra Vänersborg nästa mandatperiod. Då blir ju SD:s plattform kommunens politiska plattform, och därmed också Vänsterpartiets och de andra partiernas plattform… Det tycktes vara ett argument som fick även de styrande att tänka till. Vi har vidare, fortsatte jag, hamnat i den situationen i KF ett flertal gånger att ett parti i slutomröstningen om budgeten (efter att partiets egna budgetförslag röstats ner) röstat på det näst bästa (eller minst dåliga) förslaget. Kan man göra det i fortsättningen om det innebär att man då också röstar på ett annat partis politiska plattform? Och att plattformen skulle vara en “inriktning” för nämndernas arbete, där oppositionen just nu också har majoritet – det skulle aldrig komma på fråga.
Spänningen steg ytterligare. Det betydde att det bara fattades en röst för att M+L-förslaget skulle få majoritet – och det var tre vänsterpartister kvar som skulle rösta. Var det sannolikt att alla tre skulle rösta på förslaget från de styrande partierna?
Nu hade alla partier något att diskutera under ajourneringen…
Efter ajourneringen gick Kenneth Borgmalm (S) upp i talarstolen och ändrade de styrande partiernas förslag. Den politiska plattformen ströks helt i deras förslag till “Riktlinjerna för styr och ledning”.
Det innebar att jag återigen begärde ordet. Med den ändringen skulle jag kunna acceptera de styrandes förslag. Det var ju nu nästan en kopia på förslaget från M+L… Jag vädjade dock till de båda “blocken” att komma överens om ett enda förslag så att alla partier i hela fullmäktige kunde enas. Varför bråka om de skiljaktliga små detaljerna som återstod i förslagen?
Henrik Harlitz (M) tyckte att de styrandes kompromisslösning var att visa mod. Han begärde ytterligare en ajournering. Harlitz antydde ganska tydligt att Moderaterna skulle kunna tänka sig en kompromiss.
Det blev en lång ajournering. Och det blev en hel del samtal partierna emellan. Det samtalades till och med mellan socialdemokrater och moderater.
När fullmäktige återigen samlades efter en timme yrkade Harlitz på en återremiss. Tanken var, menade han, att partierna på ett särskilt möte skulle komma överens om ett gemensamt förslag till nästa sammanträde.
Det skulle räcka med 1/3 av rösterna för en återremiss. Och det blev återremiss med röstsiffrorna 28-23, en majoritet alltså. (Vänsterpartiets ledamöter röstade för återremiss.) De styrande röstade mot en återremiss, men det var nog bara ett spel för galleriet. De visste ju att det skulle bli återremiss hur som helst.
Och nu ska partierna som står bakom de båda förslagen samlas för att försöka komma överens om ett gemensamt förslag. Och faktiskt, det var Vänsterpartiets motiv till att yrka återremiss redan på fullmäktige den 15 februari. (Se “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång”.) Nu skulle det äntligen bli av.
Det kändes som en seger för hela kommunen.
Det hände mycket mer på det långa fullmäktigesammanträdet. Det återkommer en trött bloggare till vid ett senare tillfälle.
Anm. Du kan läsa om fler av kommunfullmäktiges ärenden i bloggen ”Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer