Arkiv
BUN (18/3) (2)
Igår skrev jag om ärenden som ska behandlas på barn- och utbildningsnämndens (BUN) sammanträde på måndag den 18 mars. (Se ”BUN 18 mars 2019”.) Nu tänkte jag komplettera med de återstående.
Ärendet ”Plan för intern kontroll 2019” ska avhandlas. Internkontroll handlar om att kommunen med:
”rimlig grad av säkerhet uppnå: en ändamålsenlig och kostnadseffektiv verksamhet, en tillförlitlig finansiell rapportering och information om verksamheten och efterlevnad av tillämpliga lagar, föreskrifter och riktlinjer m.m.”
Kommunstyrelseförvaltningen tar fram några kommungemensamma granskningsområden som varje nämnd ska granska. Sedan ska respektive nämnd ta fram några egna. BUN har tänkt sig att i år särskilt granska synpunkts- och klagomålshantering samt lokalförsörjning.
Ibland kan man väl tycka, ganska ofta faktiskt, att det här med föräldrars och elevers rätt att ”klaga” kan gå lite för långt. Vi kan ju i pressen läsa om en del hårresande exempel på hur föräldrar agerar. (Se t ex ”Elev kallade lärare ”hora” – nu polisanmäler föräldrarna personalen” och ”Oro och ilska bland lärare efter friandet av strypanklagad förälder”.) Nu kanske dessa exempel, där polis och domstolar är inblandade, är lite väl drastiska, men på något sätt kan man väl som lärare tycka att kritiken av skolan och dess personal, ofta är både osaklig och orättvis. Känslan är ofta att föräldrar lägger över ansvar på skolan som egentligen är deras eget. Att uppfostra barnen är primärt föräldrarnas uppgift och inte pedagogernas.
Men självklart ska föräldrar och elever få lämna synpunkter och kritisera sådant som inte fungerar bra i skolans verksamhet. Finns det brister så ska de naturligtvis rättas till.
Det som nämnden och förvaltningen vill med internkontrollen och granskningen är dock lite annorlunda:
”Barn- och utbildningsförvaltningen tar varje år emot flertal klagomål gällande medborgares synpunkter på verksamheten. Idag hanteras dessa individuellt och det saknas analys och sammanställning förvaltningsövergripande. Detta kan leda till att viktig information om verksamheten inte hanteras övergripande. Analys av inkomna klagomål kan ge en viktig insikt i förbättringsområden.”
Och det är en bra målsättning.
När det gäller granskningsområdet lokalförsörjning:
”Barn- och utbildningsförvaltningen har under flera år haft ett underskott på lokaler att bedriva verksamhet i. Det gör att det finns ett behov av att ha en tydlig rutin kring hur dessa behov uppmärksammat och kommuniceras vidare till fastighetsenheten.”
Och det är det naturligtvis inte heller något att säga om.
Det är tänkt att nämnden ska godkänna ”Personalekonomisk redovisning 2018” på måndag.
Jag har under åren haft en hel del synpunkter i ämnet. I juni 2017 lämnade jag in en motion i kommunfullmäktige med titeln ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”. (Du kan läsa hela motionen här.) Den motionen ledde till en utredning, vars slutsatser jag inte var helt tillfreds med. Jag har bloggat om mina synpunkter (se ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (1/2)” och ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (2/2)”) och jag har framfört dem muntligt i nämnden ett flertal gånger. Nu är det dags för nämnden att gå till beslut och ställa sig bakom den personalekonomiska redovisningen – och där ingår ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”… Nu är det sista chansen att reagera ”formellt” och ”officiellt”. Det får åtminstone bli en protokollsanteckning. Om inte ordförande Andersson (C) godkänner den så får det bli till att rösta nej, och lämna en skriftlig reservation.
Min kritik gäller två av de fem ”framgångsfaktorer” för att ”möta utmaningen i rekrytering, minska sjukfrånvaro och förbättra arbetsmiljön” som utredningen utmynnade i:
- ”öka ledningsorganisationen genom att anställa fler förskolechefer/rektorer”
- ”möjliggöra för fler att ändra arbetstidsavtalet”
Det här är fel väg att gå anser jag och det kan också bli tämligen dyrt…
Förvaltningen vill öka antalet rektorer och förskolechefer så att varje chef får färre anställda. Det är som jag ser det arbetstiden och den stora mängden arbetsuppgifter som är det stora problemet för skolledarna, inte i första hand antalet medarbetare.
Det pågår forskning om något som kallas ”delat ledarskap” – och för förskolans och skolans del framför allt det som kallas ”funktionellt delat ledarskap”. I Skollagen står det nämligen att enbart en person får vara rektor respektive förskolechef för en och samma skolenhet/förskoleenhet.
”Det pedagogiska arbetet vid en förskole- eller skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
Jag vet faktiskt inte hur barn- och utbildningsförvaltningen tänker sig att lösa denna konflikt mellan den nämnda ”framgångsfaktorn” och Skollagen.
”Funktionellt delat ledarskap” innebär att t ex en rektor och en administrativ chef ansvarar för olika delar av det chefsuppdrag som annars åligger en ensam rektor. Rektor ansvarar i det delade ledarskapet för sådana uppgifter som enligt Skollagen åligger just rektor. Och det har då med uppgifterna som pedagogisk ledare att göra. Uppgifter som faller utanför Skollagen kan en annan person ha ansvar för. Det kan vara ansvaret för t ex arbetsmiljö, lokaler, budget, städ, vaktmästeri och skolskjutsar osv. Denne chef skulle kunna tituleras enhetschef.
Professorn i pedagogik med organisationspedagogisk inriktning Marianne Döös har ett intressant forskningsprojekt i Södertälje på gång. Professor Marianne Döös forskar kring ”delat ledarskap” och sa inför projektet (se ”Delat ledarskap kan skapa bättre arbetsmiljö i skolan”):
”I det funktionella delade ledarskapet ägnar sig rektorn eller förskolechefen åt det som kallas pedagogiskt ledarskap, som styrs mycket av skollagen och läroplaner. Medan enhetschefen, som är hierarkiskt likställd rektorn eller förskolechefen, jobbar med frågor som rör det kommunala uppdraget, som administration, budget och arbetsmiljö.”
Vad jag förstår kommer dock inte resultaten från forskningsprojektet att ges ut officiellt förrän i april. Det verkar dock i olika artiklar som om ett sådant här funktionellt delat ledarskap är rätt väg att gå. Det finns också flera kommuner och enskilda skolor som har prövat liknande delat ledarskap med gott resultat. Kunskapsförbundet Väst är t ex en av dem.
Min uppfattning är att Vänersborg ska satsa på ”funktionellt delat ledarskap” i stället för att anställa flera förskolechefer och rektorer med samma uppgifter som tidigare.
Vänersborg har prövat att införa nya arbetstidsavtal för lärare. De handlar om att pedagogerna ska arbeta mer tid på skolan och mindre hemma. Enligt utredningen har de skolor (två LM-skolor) som prövat detta tyckt att det har varit en bra förändring, även om jag har fått påstötning av pedagoger från en av skolorna om att detta inte är riktigt. Jag kan dock inte bedöma vem som har rätt. Det hör dock till saken att de lärare som har valt det nya arbetstidsavtalet har fått en särskild lönekompensation på 2.000 kr/mån per person (exkl PO-kostnader). Frågan som då måste ställas är naturligtvis varför dessa pedagoger får en lönekompensation. Om det nya arbetstidsavtalet är så mycket bättre så borde ju alla pedagoger gå över till detta utan lönekompensation.
Jag anser att kommunen inte ska betala ut någon lönekompensation för de pedagoger som vill arbeta under ett nytt arbetstidsavtal. Pengarna bör istället användas för att höja pedagogernas löner generellt.
Det blir säkert en del ytterligare information på måndagens nämnd.
Morgondagens BUN (18/6)
Barn- och utbildningsnämndens möten innan sommaruppehållet brukar vara typ en transportsträcka, få ärenden och av rutinkaraktär. Ibland har juni-sammanträdena till och med ställts in på grund av brist på ärenden. Dock inte denna gång. Dagordningen är lång och innehåller dessutom en rad tunga ärenden. Det finns en uppenbar risk att ledamöterna inte kommer hem i tid till Sveriges premiärmatch i fotbolls-VM…
Mötet börjar med en månadsuppföljning.
Budgetmässigt ser det just nu bra ut. Nämndens ”överskott” i maj är drygt 14 milj kr, varav 10 milj på grundskolan. Men det är en medveten planerad användning av pengarna från förvaltningens sida:
”Grundskolans överskott består främst av avsatt elevpeng för fler elever från höstterminen.”
Pengarna ska räcka till fler elever nästa läsår. Dessutom kostar ju de allt talrikare modulerna mer och mer pengar… Det är bara att hoppas att pengarna kan användas effektivt till hösten och att kommunen kan locka legitimerade pedagoger till skolorna.
Fast jag har nog ett problem med ”överskottet”…
Det skulle ha behövts mer personal och mer resurser på en mängd skolor i kommunen under den gångna terminen – till olika klasser, till enskilda elever etc. Och så har inte skolorna fått dessa resurser, denna personal, fast det har funnits pengar… För att dessa 10 miljoner kr till grundskolan skulle sparas till hösten…?
Jag får inte detta riktigt att gå ihop. Fast det finns kanske någon enkel förklaring. Den vill åtminstone en nämndsledamot höra.
Sedan har jag en annan undring. Hur tänker nämnden och tjänstemännen tackla situationen om (när?) BUN får mindre pengar nästa år än nämnden har innevarande år? Socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet har ju fått majoritet i kommunstyrelsen för sitt förslag om att spara 6,5 miljoner på BUN år 2019. Och eftersom kommande läsår, som börjar nu i höst, sträcker sig in på nästa budgetår, jag pratar alltså om vårterminen 2019, så undrar jag – de pengar som kan användas nu till hösten, 10 milj kr i ”avsatt elevpeng”, de finns ju inte till våren om S+C+MP får som de vill, hur gör BUN då? Kör BUN med samma organisation på våren 2019 som på hösten 2018, så kommer nämnden att spränga alla budgetramar. Såvida inte nämnden sparar alltihop på höstterminen 2019… Men sanningen är att det inte går att spara så mycket under en hösttermin…
Kanske får nämnden svar på dessa funderingar under ärende 4. Ärendet är en informationspunkt, där förvaltningen helt enkelt ska informera nämnden om kommunstyrelsens beslut nu i maj att barn- och utbildningsnämnden har fått i uppdrag:
”att komplettera inlämnat material med konkreta åtgärdsprogram för att uppnå budgetbalans mot anvisad driftbudget. Dessa ska innehålla tydliga konsekvensbeskrivningar kopplade till respektive åtgärd och vara förhandlade enligt
MBL § 11.”
S+C+MP i kommunstyrelsen menar allvar med kommande besparingar på 6,5 milj nästa år, trots att partiernas ledamöter i BUN och socialnämnden inte vill spara… Det ska bli intressant att få höra om förvaltningen ser någon möjlighet att spara någonting överhuvudtaget. I varje fall om Vänersborg ska ha kvar en någorlunda fungerande förskole- och skolverksamhet. Ordförande Mats Andersson (C) har ju dessutom gett ett löfte om att inga neddragningar ska ske bland den pedagogiska personalen.
Tänk om förvaltningen meddelar att väljarna borde rösta på några av de andra partierna än de som styr Vänersborg just nu…
Det har ju varit en del strul med antagandet av en ny resursfördelningsmodell. När modellen var uppe för beslut i mars så slutade det med en återremiss. Förvirringen var nämligen ganska stor om vad som ingick i modellen och inte. (Se ”Smärre kaos på BUN”.) För att råda bot på detta så hade nämnden senare också ett särskilt dialogmöte kring resursfördelningen. Imorgon är det tänkt att nämnden ska vara redo att ta den nya modellen…
Är jag redo? Jag vet inte, jag är inte helt säker på det.
Som jag uppfattar det så är det precis samma resursfördelningsmodell som läggs fram till nämnden som tidigare. Dock med ett viktigt undantag. Förra gången skulle modellen ersätta den tidigare fördelningsmodellen i sin helhet, nu ska den nya modellen bara ersätta strukturbidraget, eller den så kallade ”sociala resursen”. Och den utgör endast 5% av de totala verksamhetspengarna.
Det är således en tämligen liten del som ska fördelas något annorlunda än tidigare. Och då kan man ju undra om det är mycket till en ny fördelningsmodell… Det är det ju i ärlighetens namn inte, och det är väl kanske det som gör att många av politikerna antagligen kommer att tycka att förslaget kan passera. Fast det är samtidigt det som är problemet. De andra 95%-en då? Det sägs att diskussionen om denna del av verksamhetspengarna ska fortsätta till hösten. Men då kan man undra varför inte även diskussionen om de 5%-en också kan fortsätta. Ska nämnden besluta om en ny resursfördelningsmodell eller inte?
Och så här lät beslutet om återremiss den mars:
”Barn- och utbildningsnämnden återremitterar ärendet till förvaltningen med motiveringen att tydliggöra hela resursfördelningsmodellen samt att redovisa källhänvisningar samt redogöra skriftligt vilka faktorer som man har tagit hänsyn till i det sociala strukturbidraget, med belysning av hur dessa påverkar fördelning.”
Det kanske inte riktigt är i överensstämmelse med återremissen att bara besluta om 5%…
Jag tycker nog att BUN borde ta ett beslut som gäller alla verksamhetspengar. Det borde vara ett tydligt och klart helhetsgrepp! Och klarar man inte av att ta ett sådant beslut nu, så är det bättre att vänta och ta det senare.
Om man tittar på förvaltningens förslag kring de 5 %-en, så framgår det att fördelningen är exakt densamma som i mars. Den enda faktor som ska tas med vid fördelningen av strukturbidraget (”den sociala resursen”) är fortfarande föräldrarnas utbildningsbakgrund. Förvaltningen menar att denna räcker. Skolverket skrev emellertid alldeles nyligen, utifrån en aktuell analys (”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor”):
”Däremot har föräldrarnas inkomst blivit allt viktigare, och framstår som den centrala förklaringen till den ökade betydelsen av socioekonomisk bakgrund för betygsresultaten.”
Men framför allt saknar jag ett perspektiv som utgår från eleven ”här och nu”. Som Skolverket skriver:
”resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”
Som jag ser det så måste en resursfördelningsmodell självklart utgå från hur eleverna faktiskt presterar i skolan. Och det är något som Skolverket betonar liksom kommunens revisorer och PWC. PWC skrev i januari 2015 att BUN ska:
”överväga att få med enheternas resultat i modellen.”
Det är vad jag förstår detta perspektiv som bland annat krävs i en resursfördelningsmodell för att kommunen ska kunna lyfta skolresultaten och öka likvärdigheten.
Vi får se hur ledamöterna ställer sig i frågan.
TTELA har skrivit om två av nämndens ärenden, Brålanda skola och förskola på Nuntorp. (Se ”Brålanda skola kan byggas ut”.) Förvaltningens beslutsförslag till nämnden lyder:
”Barn- och utbildningsnämnden överlämnar till Samhällsbyggnadsnämnden begäran om att samhällsbyggnadsförvaltningen i samråd med Barn- och utbildningsförvaltningen 
projekterar samt verkställer utbyggnad av Brålanda skola … med byggstart år 2020 under förutsättning att tillräckliga investeringsmedel finns.”
Det är redan idag trångt på Brålanda skola. Det finns en modul och det projekteras för ytterligare en. Dessutom kommer elevökningen att fortsätta. Brålanda skola måste anpassas till två paralleller och inte bara för en, som idag. Det måste också byggas grupprum och ämnessalar.
Det är vad jag förstår inte mycket att diskutera.
Vilket nog inte nästa ärende är heller. Som lite överraskande är ett informationsärende. Det betyder att nämnden inte ska fatta något beslut om att inte starta någon förskola på Nuntorp, utan bara notera att förvaltningen redan har kommit fram till detta. Nu tror jag att det är helt i sin ordning. Det är inte läge för BUN att starta en förskola på Nuntorp.
Kommunens revisorer har med hjälp av PWC granskat rektorerna. Den styrande frågan har varit:
”Säkerställer barn- och utbildningsnämnden att varje enskild rektor har förutsättningar, uppdrag och möjlighet att utföra sitt uppdrag på ett ändamålsenligt sätt?”
Och revisorernas svar är:
”Vi bedömer att barn- och utbildningsnämnden inte fullt ut säkerställer att varje enskild rektor har förutsättningar, uppdrag och möjlighet att utföra sitt uppdrag på ett ändamålsenligt sätt.”
Förvaltningen har skrivit ett yttrande till revisorerna. Det är den som nämnden ska besluta om. Och det i sig är inga större problem, att ställa sig bakom menar jag.
Förvaltningen skriver:
”Barn- och utbildningsförvaltningen ser positivt på den granskning som har gjorts och har tagit till sig kritiken. I stort handlar kritiken om att det i den nuvarande organisationen är svårt för rektor att få tid för att bedriva det pedagogiska ledarskapet.
Förvaltningsledningen har påbörjat arbetet med en omorganisering av rektorer i syfte att minska rektors personalansvar och på så sätt ge mer tid för det pedagogiska ledarskapet i enlighet med Skollagens krav. Omorganiseringen är omfattande och har påbörjats och beräknas vara klart 2021 om tillräckliga medel finns.”
Förvaltningen har alltså börjat att göra en omorganisation. Jag kan tycka att det är lite konstigt att inte förvaltningsledningen gör förändringarna först efter det att min motion om rektorers och pedagogers arbetsbelastning och arbetsmiljö har utretts. (Se ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”.) Nu föregår förvaltningsledningen utredningen på ett sätt som jag inte förstår orsaken till och som jag dessutom tyvärr tror kan bli fel. Det handlar inte i första hand, som jag ser det, om att minska rektors personalansvar genom att inrätta fler rektorstjänster. Det handlar om att låta rektorerna göra det jobb de är tänkta att göra…
Rektor är en titel och en tjänst som är skapad av staten. Och rektorn har ett tydligt statligt uppdrag.
I 2 kap 9 § i Skollagen slås det fast att det:
”pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
I Läroplanen står det:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen.”
I Vänersborg, liksom i många andra kommuner, betraktas rektorn istället som en ”vanlig” kommunal chef. Rektorn får därmed en mängd kommunala uppdrag och uppgifter. Det kan handla om att rektorn ska syssla med budgetansvar med rapporter och uppföljning, rehabplaner samt uppföljningsarbete, upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan. Bara för att nämna några saker…
I en årsrapport från Skolinspektionen till regeringen för några år sedan beskrevs det på följande sätt.
”Vi ser i våra granskningar att många huvudmän skapar egna visioner och mål som ligger utanför de nationella uppdraget för skolan. I praktisk handling innebär det att de statliga kraven underordnas den kommunala prioriteringen, vilket får till följd att vissa statliga mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
Men frågan om rektorernas roll och arbetsuppgifter tycks ligga utanför de kommunala politikernas ansvar. Förändringen av rektorsorganisationen görs nämligen utan beslut i 
nämnden. Men det är väl antagligen delegerat som så mycket annat…
Faktum är att barn- och utbildningsnämnden har fler ärenden på sitt bord. Men de ovan beskrivna ärendena är, om inte de viktigaste, så i varje fall de som engagerar undertecknad bloggare mest.
Det blir nog till att se Sverige mot Sydkorea i efterhand…
Mer om gårdagens BUN (18/4)
Det var i det stora hela ett lugnt och enigt sammanträde som barn- och utbildningsnämnden höll igår. Förutom budgeten för nästa år (se ”BUN säger nej till besparingar!”) så var det mycket information, och fakta.
Utvecklingsledare HJ Ackermann höll i månadens verksamhetsuppföljning som denna gång handlade om personal och kompetensbehov.
Personalomsättningen i Barn och Utbildning var förra året 10%, en ökning från 9,2% år 2015. Störst var personalomsättningen i grundskolan, 12,0% (år 2015 9,4%), och fritidshemmen, 11,0% (år 2015 6,41%). Av de som slutade på grundskolan gick 60% till andra läraruppgifter, ofta i andra kommuner eller Kunskapsförbundet.
Det är ganska alarmerande siffror och det blir allt svårare för förvaltningen att hitta personal med samma kompetens. Som det är nu har bara 44% av årsarbetarna på fritidshemmen en pedagogisk högskoleexamen. År 2014 var det 58%. På kommunens 
högstadieskolor är det bara 66% som är legitimerade.
PFU (kommunens Personal och Förhandlingsutskott) har sent omsider noterat utvecklingen och ska satsa 3 milj kr per år i extra löneökningar till legitimerade lärare i ”nyckelpositioner” på grundskolan. Det är en bra gest, det är viktigt att höja lönerna om man vill behålla sin personal.
En annan anledning till att höja lönerna är att det också ”sticker i ögonen” på många anställda, som kanske har jobbat i 10-15 år eller mer, att nyutexaminerade och nyanställda direkt får högre löner än de som är ”trogna” kommunen. Jag tror dock inte att summan, som PFU satsar, är tillräckligt stor för att göra Vänersborg konkurrenskraftig gentemot andra kommuner. PFU har även avsatt mindre summor för att öka lönerna till förskolelärare, fritidspedagoger och rektorer.
Det är inte bara lönerna som är viktiga för att rekrytera ny personal. Även arbetsförhållanden kan vara avgörande, och ofta är detta kanske viktigare än lönerna. Tendensen på många håll i Sverige, och även i närområdet, är att pedagoger flyr ”problemskolor”. I Södertälje har man t ex satsat på ett två-lärar-system, som har blivit framgångsrikt.
Det är viktigt att Vänersborg tittar på hur arbetsförhållandena kan förändras och hur man kan avlasta pedagogerna. Några enklare åtgärder skulle t ex kunna vara att anställa särskild personal som tar hand om rastvakter och föräldrakontakter. Som i Frankrike.
Och i Trollhättan?
För som av en händelse ser jag idag en platsannons på nätet, om en NO-lärartjänst på en skola i Trollhättan (se här)
”Inför hösten förhandlar vi lokalt om förändrat mentorskap och en organisation med heltidsmentorer. Det kan innebära att mentorskapet faller bort till höstterminsstarten till förmån för ett mer renodlat läraruppdrag.”
Det tycks onekligen som om man planerar för att andra yrkesgrupper än pedagoger ska ta hand om mentorskapet. Det är nog ingen kvalificerad gissning att denna tjänst kommer att få många sökande.
Även förskolechefernas och rektorernas arbetssituation diskuterades. Jag har ofta framfört i denna blogg att något måste göras, arbetssituationen för dessa chefer är för många näst intill ohållbar. Enligt min mening bör förskolechefernas och rektorernas uppdrag renodlas så att de enbart ska sköta det statliga uppdraget. Kommunen borde anställa särskild personal som sköter de kommunala uppdragen som t ex fastighets- och lokalfrågor, ekonomi och personal.
Vänersborgs förskolechefer och rektorer har dessutom alldeles för många anställda under sig. En rektor i kommunen är t ex chef för 114 anställda. (Och då bör man komma ihåg rektorns ansvar för eleverna och alla föräldrakontakter…) I genomsnitt har Vänersborgs förskolechefer och rektorer 44 anställda. Det är en alldeles för hög siffra. Det optimala för en chef är att ha omkring 20 ”underställda”… Det kan noteras att chefer i typiskt ”manliga förvaltningar”, som t ex samhällsbyggnadsförvaltningen, har färre anställda under sig än i ”kvinnliga”, som barn- och utbildnings- och socialförvaltningarna.
Barn- och utbildningsnämnden, och hela kommunen, står med andra ord inför stora utmaningar när det gäller personalen. Och utmaningarna är väl inte desto mindre när det gäller lokalbehoven.
Bakgrunden till lokalsituationen är naturligtvis den stora barn- och elevökningen. Mellan 2013 och 2016 ökade elevantalet i grundskolan med över 700 elever – från 4.024 till 4.739 elever. Och elevantalet fortsätter att öka.
Nämnden fick en genomgång av vad som är ”på gång”. Det gällde Silvertärnan, den planerade skolan på Holmängen, Rösebo, Rånnum, Norra skolan och Mulltorp. Det gällde förskolor vid Öxnered och Blåsut, den planerade förskolan i kvarteret Hönan, ”gamla” BUP:s lokaler och Granås.
När det gäller Norra skolan som var uppe till diskussion i samband med det senaste kommunfullmäktigesammanträdet, kan noteras att förvaltningen inte anser att några investeringar där (för om- och tillbyggnad) kan bli aktuella förrän 2021-22. Detta beroende på att förvaltningen inte har någonstans att placera eleverna under byggnadstiden. Därför vill man vänta tills den nya skolan på Holmängen står klar. För övrigt har de gamla ritningarna för hur Norra skolan kan se ut efter investeringarna hittats…
Det kan väl konstateras att det på sina håll går ganska trögt med att ”komma till skott”. Dock inte beroende på barn- och utbildningsförvaltningen. Det ser för övrigt ut som om det skulle
kunna bli fler moduler…
Nämndens behov för fastighetsinvesteringar uppgår på 5 år till dryga miljarden!! Snacka om utmaning…
Barn- och utbildningsnämnden antog också nya rutiner för synpunkts- och klagomålshantering. Och det var bra, redan på kvällen kom det in klagomål till nämndens ledamöter angående en förskola. Så de nya rutinerna kunde omsättas i handling innan bläcket knappt hade hunnit torka…
Det var som sagt en hel del fakta som nämndens ledamöter fick sig till del, innan budgetramarna diskuterades. Men om dessa skrev jag ju igår.
Rektorns statliga uppdrag
Undertecknad bloggare har som bekant ett särskilt intresse för skola och utbildning. Därför har jag vid ett flertal tillfällen skrivit om skolans enskilt viktigaste person – rektorn. (Senast om ”Rektorn och det pedagogiska ledarskapet”.) Jag har varit, och är, mycket kritisk till hur kommunerna, och särskilt då Vänersborg naturligtvis, behandlar sina rektorer.
Nyligen publicerade Skolinspektionen sin årsrapport till regeringen, ”Från huvudmannen till klassrummet”. (Rapporten kan hämtas här.) I den hittar vi ett särskilt avsnitt som handlar om rektorn – ”Rektorns ledning för framgångsrik undervisning behöver utvecklas”. Skolinspektionen har mycket att berätta om rektorns ”roll ”under den kommunala huvudmannen.
Och vad rektorns roll egentligen är, eller borde vara…
I Vänersborg, liksom i många andra kommuner, betraktas rektorn som en ”vanlig” kommunal chef. Rektorn har därmed en mängd kommunala uppdrag och uppgifter. Kommunerna glömmer bort att rektor är en titel och en tjänst skapad av staten. Och det beror naturligtvis på att rektorn har ett statligt uppdrag. Det är inte tänkt från staten att rektorn ska syssla med upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, handlingsplan vid större störningar, riskombud och ansvar för upprättande av riskbedömning, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, rutiner kring snöröjning, rutiner kring arbeten som utförs på skolan, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan samt lås och larm.
Bara för att ta några exempel… (Här kan du läsa om fler kommunala uppgifter som rektor i Vänersborg har tilldelats, ”Rektorn och det pedagogiska ledarskapet”.)
Vid ett tillfälle häromveckan frågade jag faktiskt rektorerna om dessa kommunala uppgifter ingår i den statliga rektorsutbildning som alla rektorer ska gå. Det gjorde de inte. Naturligtvis.
I Skolinspektionens årsrapport till regeringen beskrivs det på följande sätt.
”Vi ser i våra granskningar att många huvudmän skapar egna visioner och mål som ligger utanför de nationella uppdraget för skolan. I praktisk handling innebär det att de statliga kraven underordnas den kommunala prioriteringen, vilket får till följd att vissa statliga mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
När Skolinspektionen ger exempel på uppgifter som inte hör till det statliga uppdraget skriver inspektionen:
”Tiden äts upp av ekonomi, budget, statistik, löner, fastigheter och lokaler, läsårsplanering, logistik, skolskjuts men även vikarieanskaffning.”
Rektorn arbetar alltså på uppdrag av riksdagen, regeringen och skolverket. Uppdraget finns beskrivet i Skollagen, Skolförordningen och Läroplanen. I Skollagen slås uppdraget fast:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
I Läroplanen står det:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen.”
Rektorn är skolans pedagogiske ledare. Det är det statliga uppdraget.
I Läroplanen (LGR 11) utvecklas vad som menas med pedagogisk ledare:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen. Rektorn ansvarar för att skolans resultat följs upp och utvärderas i förhållande till de nationella målen och kunskapskraven.
Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att
- skolans arbetsformer utvecklas så att ett aktivt elevinflytande gynnas,
- skolans arbetsmiljö utformas så att eleverna får tillgång till handledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, t.ex. bibliotek, datorer och andra hjälpmedel,
- undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver,
- kontakt upprättas mellan skola och hem, om det uppstår problem och svårigheter för eleven i skolan,
- resursfördelningen och stödåtgärderna anpassas till den värdering av elevernas utveckling som lärare gör,
- undervisningen i olika ämnesområden samordnas så att eleverna får möjlighet att uppfatta större kunskapsområden som en helhet,
- i undervisningen i olika ämnen integrera ämnesövergripande kunskapsområden, exempelvis miljö, trafik, jämställdhet, konsumentfrågor, sex och samlevnad samt riskerna med tobak, alkohol och andra droger,
- samarbetsformer utvecklas mellan förskoleklassen, skolan och fritidshemmet för att stödja varje elevs mångsidiga utveckling och lärande,
- samverkan kommer till stånd med förskolan för att skapa förutsättningar för en samsyn och ett förtroendefullt samarbete,
- formerna för samarbete mellan skolan och hemmen utvecklas och att föräldrarna får information om skolans mål och sätt att arbeta och om olika valalternativ,
- samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning,
- den studie- och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning,
- personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter,
- skolans internationella kontakter utvecklas, och
- skolpersonalen får kännedom om de internationella överenskommelser som Sverige har förbundit sig att beakta i utbildningen.”
Är det någon som tvivlar på att staten ser rektorns statliga uppdrag som pedagogisk ledare som ett heltidsarbete? Här finns det inte plats för en massa kommunala uppdrag och uppgifter.
I rapporten från Skolinspektionen granskas rektors roll ytterligare. Skolinspektionen anser att det behövs – uppenbarligen av det skälet att rektorn inte har den roll och de arbetsuppgifter som det är tänkt att rektorn ska ha.
Skolinspektionen slår fast:
”I huvudmannens (=kommunen; min anm.) ansvar ingår att se till att centrala förutsättningar för elevers lärande och trygghet är uppfyllda. Exempelvis bör huvudmannen skapa nödvändiga förutsättningar för att rektorerna ska kunna fullgöra sitt ansvar som pedagogiska ledare.”
Och att:
”huvudmannen måste ta sitt ansvar genom att ge rektorerna förutsättningar att fokusera på att leda det pedagogiska arbetet på skolorna.”
Skolinspektionen är tydlig. Skollagen och läroplanen är tydliga. Skolinspektionen framhåller också vikten av att rektor får vara pedagogisk ledare:
”Skolinspektionen vet genom såväl forskning som egna granskningar att rektor har en nyckelroll för att skapa förutsättningar för hög kvalitet i undervisningen och för skolans utveckling i stort. Särskilt avgörande är rektorns prioritering av den pedagogiska verksamheten.”
Och på ett annat ställe:
”Internationella forskningsresultat … visar på rektors avgörande betydelse när det gäller att leda och utveckla den pedagogiska verksamheten och dess effekter för elevernas kunskapsutveckling.”
Vänersborgs kommun står inför, och har gjort en längre tid, en lång rad utmaningar. Det handlar framför allt om att kunskapsresultaten inte alls är så bra som de borde och kunde vara. Alltför många elever lämnar i dag grundskolan i årskurs nio utan att vara behöriga till ett nationellt program på gymnasieskolan. Det är också en stor utmaning att möta de nyanlända.
Och frågan är egentligen ännu större. Skolinspektionen skriver:
”Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 är tydligt kopplat till en ökad risk för framtida psykosociala problem, exempelvis missbruk och självskadebeteende samt ett långvarigt utanförskap. Allvarlig kriminalitet i ung vuxen ålder är vidare åtta till tio gånger så vanligt bland dem med låga betyg som bland dem med medelbetyg eller höga betyg.”
Det är alltså oerhört viktigt, både för den svenska och den vänersborgska skolan, att kunskapsresultaten höjs och att alla elever får den hjälp och det stöd de behöver i sin utveckling. Och i detta arbete är alltså rektorn en nyckelfaktor.
Vad innebär det då enligt Skolinspektionen att ha ansvar för och leda den pedagogiska verksamheten?
”Rektor ska genom sitt ledarskap styra och utveckla verksamheten vid skolan så att alla elever ges en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö. Det handlar om att utifrån en analys av nuläget identifiera verksamhetens utvecklingsbehov och sedan vidta nödvändiga förbättringsåtgärder.
Det är nödvändigt att rektor arbetar systematiskt för att utveckla undervisningens kvalitet och säkerställa att alla elever får det stöd och den stimulans de behöver för att nå så goda resultat som möjligt. Kompetensutveckling av lärare och annan pedagogisk personal utifrån de behov som framkommer är ett avgörande inslag för att kunna nå framgång. Rektor ska också fördela verksamhetens resurser på ett sätt som svarar mot elevernas behov, så att skolan ger alla elever förutsättningar att nå målen för utbildningen.”
Skolinspektionen menar att en förutsättning för detta är att rektorn bland annat har kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummen och om elevernas lärande.
Skolinspektionen skriver:
”För att kunna leda det pedagogiska arbetet på skolan och förstå vad skolans resultat
beror på och vilka åtgärder som krävs för att komma till rätta med problem, behöver
rektorn vara insatt i den dagliga verksamheten på skolan. Det handlar om att skaffa sig kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummet, elevernas lärande och hur eleverna upplever trygghet och studiero.”
Är det någon som fortfarande tvivlar på att staten ser rektorns statliga uppdrag som pedagogisk ledare som ett heltidsarbete?
Det finns bara en möjlig väg. Rektorn i Vänersborg måste frigöras från en mängd av de kommunala arbetsuppgifterna. Om det finns uppgifter ute på skolorna som kommunen tycker att en kommunal chef ska utföra – anställ då särskilda chefer som sköter dessa kommunala uppgifter. Låt t ex intendenter sköta fastighets- och ekonomiska frågor och låt särskild personal ta hand om personalfrågor.
Först när rektorn i Vänersborg blir skolans pedagogiska ledare ”på riktigt”, då kan också rektorns arbetssituation och elevernas kunskapsresultat förbättras.
Som sagt, BUN 13 okt
Så kom då alla de resterande handlingarna igår eftermiddag/kväll inför måndagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. (Se min tidigare blogg om sammanträdet, klicka här.)
Månadsuppföljningen visar att nämnden kommer att gå med ett underskott på ungefär 8,3 milj kr år 2014. Det gör nu inte så mycket, om man betänker att Vänersborgs kommun i sin helhet ändå kommer att göra ett överskott för år 2014 på 24 milj kr. För övrigt ett överskott som hade räckt till att behålla äldreboendet Gläntan, som moderater, folkpartister, kristdemokrater, miljöpartister och välfärdspartister lade ner i sin sparsamhetsiver. För övrigt mandatperiodens sämsta beslut! Även om Marika Isetorp (se här) tycker att de som kritiserar henne för detta beslut gör det enbart för att hon är kvinna. Morgan Larsson (VFP) är inte kvinna, men han vägrar också att ta åt sig av kritiken. Han vägrar nämligen, fortfarande, att inse att Gläntan inte finns längre. De andra borgerliga partierna beklagar helt enkelt att nedläggningen var nödvändig av ekonomiska skäl. Vilket det nu alltså visar sig att det inte var.
De 24 miljonerna hade också räckt till att förstärka Barn- och Ungdomsnämndens budget…
Av Barn- och Ungdomsnämndens underskott på drygt 8 milj kr, så härrör drygt 6 milj kr från Arena-Fritid. Detta underskott har ökat på grund av att Samhällsbyggnad har höjt hyran… Det är så det fungerar i interndebiteringarnas sköna kommunala värld… Fast det kanske kostar när fastigheter och lokaler hamnar i proffsens händer…
Arena Vänersborg fortsätter, naturligtvis, att gå med förlust. Årets intäkter beräknas hamnar på 567.000 kr mindre än förväntat. Kostnaderna för tjänster och kapitalkostnader blir 1,3 milj kr dyrare än beräknat, vilket alltså sammanlagt gör ett underskott på omkring 2 milj mer än budgeterat. Vi får se när bokslutet kommer i början av 2015 om arenan blir ”billigare” eller dyrare än 2013, då arenans totala kostnad hamnade på omkring 27 milj kr.
I prognosen för året 2014 beräknas också förskolan gå med ett underskott på nästan 1,8 milj kr och grundskolan, inklusive fritidshem och pedagogisk omsorg, med lite drygt 8 milj kr. Musikskolan gör ett underskott på 600.000 kr, medan Grundsärskolan gör ett överskott på nästan 2,5 milj.
På sammanträdet kommer nämnden med all säkerhet få fördjupad ekonomisk information.
Förvaltningens svar på kritiken från Arbetsmiljöverket (AV) har också kommit. Det var som jag hade befarat, ordrikt och innehållslöst. Man går förbi de verkliga problemen med rektorernas arbetssituation. Problemet är ju helt enkelt att rektorerna har för mycket att göra. Och det enda man kan göra för att råda bot på situationen, och kritiken från AV, är att helt enkelt avlasta rektorerna arbetsuppgifter. Men istället för att föreslå att intendenter anställs som tar hand om fastighetsfrågor etc eller att särskild personal med personalansvar tar hand om personalfrågor, så föreslås typ utökat stöd till rektorerna vid behov.
Förvaltningen menar i princip att rektorerna ska ”hojta” att nu behöver jag mer hjälp, nu har jag för mycket att göra. Då ska någon komma och göra en brandkårsutryckning. Det håller inte, det löser inte de grundläggande problemen.
I förvaltningens svar till AV, så beskrivs ”Rutiner för uppföljning av arbetstid och arbetsbelastning”, på ett mycket noggrant sätt. Det vill säga, hur det förhåller sig idag. Det är en beskrivning av hur flextiden, tidssaldot, inarbetad tid, övertid, avstämningsperioder etc fungerar. Det står t ex att rektorer har en timmes lunchrast varje dag. Under mina 33 år som lärare har jag nog fortfarande aldrig sett en rektor som har lunchrast en timme ens en enda dag under veckan.
Sedan har ju rektorerna de uppgifter de har och de uppgifterna ska utföras vad än cheferna säger om maxtak på arbetstiden. Jag tror till och med att det finns rektorer som har slutat stämpla in sin övertid, för att slippa tjat och kritik från bl a AV… Kanske, fast det är helt min spekulation, igen, spelar den individuella lönesättningen in också…
Denna beskrivning i förvaltningens svar följs av en beskrivning av vilka stödresurser det finns för rektorer, dvs det som uppenbarligen inte har fungerat. De stödresurser som räknas upp är kompetensutvecklingsinsatser, att rektorerna kan få hjälp av verksamhetsmöte, biträdande rektorer, lokala samverkansgrupper, elevhälsoteam med medicinsk, social, psykologisk och specialpedagogisk kompetens, chefsdagar, kommundirektörsdagar, dialogdagar med huvudmannen, förstelärare, utvecklingspedagoger, administratörer, skolassistenter, ekonomer, personalspecialister, skoljurist, förvaltningsledning, utvecklingsledare med flera. (Tänk – allt det som de här yrkeskategorierna gör, det gör och ansvarar rektorerna för… Alltihop!)
Jag undrar om förvaltningen förstår att all kommunikation med andra, det spelar ingen roll vilka det är, tar arbetstid! Likaså alla möten och all kompetensutveckling. Det tar tid från de arbetsuppgifter som ska utföras, antagligen mer arbetstid än vad rektorn får tillbaka. Dessutom måste en rektor finnas på skolan. Det är på skolan rektorns arbetsuppgifter finns.
Den här attityden från förvaltningen gentemot rektorerna återspeglas också i det avsnitt, ”Dialog och planering av ytterligare resurs- och stödinsatser för rektorer”, där ”förbättringsåtgärderna” beskrivs:
- ”En känd (??; min anm) vikarierande rektor som resurs vid ordinarie rektors planerade frånvaro och som förstärkning vid behov.
- En ytterligare administrativ resurs knyts till rektorerna som stöd vid schemaläggning, tjänstefördelning, uppföljning av närvaro med mera.”
Lite mer av samma med andra ord. Och det kommer fortfarande inte att lösa de grundläggande problemen.
Det är i och för sig intressant att rektorerna nu ska få hjälp med det löpande arbetet när de är frånvarande… Det förutsätter väl i och för sig också att inte flera är frånvarande samtidigt… Hur lång tid tar det inte att sätta in en person utifrån i arbetsuppgifter, om det nu ens är möjligt. Och varifrån ska rektorn ta denna tid?
Ytterligare två åtgärder ska genomföras:
”Säkerställande att returnering av arbetsmiljöuppgifter sker när rektor inte har tillräckliga resurser för att åtgärda risker i arbetsmiljön.”
Det är samma här, rektorerna lyfts inte av några arbetsuppgifter. De ska få ”hjälp” när de själva ska behöva ”erkänna” att de inte klarar av sina uppgifter. Med allt vad det innebär.
Till sist.
”En översyn av och omstrukturering av mötesformer ska genomföras.”
Varje torsdag, vinter, vår som höst, samlas rektorerna varje torsdag på typ kommunhuset. Det är en hel arbetsdag i veckan, 20% av den totala arbetstiden. Förvaltningen drar då samman rektorerna för diskussioner, kompetensutveckling, kommundirektörsdagar etc. De är alltså inte på sina skolor denna tid och kan därför inte heller utföra sina ”ordinarie” arbetsuppgifter. Jag säger inte att tiden på något sätt är bortkastad, men styrs träffarna verkligen utifrån rektorernas behov? Och är det meningsfullt att så mycket av rektorernas arbetstid används till detta – tid som styrs av någon annans agenda?
Ordet ”omstrukturering” gör mig också lite misstänksam. Det blir som om problemen har med själva organisationen att göra. Det känns som ett typiskt byråkratiskt sätt att angripa problemet. Det handlar ju helt enkelt om att rektorerna arbetar ”häcken av sig” för att hinna med sina arbetsuppgifter.
Förvaltningen skickar också med 30 bilagor till Arbetsmiljöverket! 30 bilagor! Det är allt från Vänersborgs Mål- och resursplan 2014-16 till Vänersborgs anvisningar för uppgiftsfördelning av arbetsmiljöarbetet och skärmdumpar från kommunens intranät.
Bilagorna innehåller hur många blanketter som helst. Som typ ska underlätta rektorernas arbete. I stället ser man hur mycket arbete som krävs för att fylla i dem… Under blod, svett och tårar… Ska verkligen en rektor syssla med t ex riskbedömningar, checklistor kring arbetsmiljön på 14-15 sidor, personalronder, arbetsskador och tillbud mm?
Att bara läsa igenom allt detta som finns i alla bilagor och sätta sig in dem tar säkert flera dagar för rektorerna…
Summa summarum. Jag tror inte på att de åtgärder som förvaltningen planerar på något sätt kommer att lösa problemen med rektorernas arbetssituation. Och i förlängningen drabbar rektorernas alltför höga arbetsbelastning inte bara rektorerna själva utan också personal och elever. Och det statliga uppdraget att vara pedagogisk ledare…
Jag tror att hela rektorsorganisationen måste ses över. Snarast.
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer