Stefan Kärvlings blogg

Den 21 juni är det en av årets heligaste dagar, om inte den allra heligaste. Och då är det inte för att Vänersborgs kommunfullmäktige ska ha sitt sista sammanträde innan sommaruppehållet. Nä, jag tänker på att det är sommarsolståndet, Frejs och Frejas dag. Det är årets längsta dag och en dag när kulten av fruktbarheten stod i centrum. Lite som det fortfarande är kring midsommar… Dock är det lite som har med fruktbarhet att göra i fullmäktige. Som tur är…

Den 21 juni ska kommunfullmäktige fatta årets viktigaste beslut, det om budgeten för nästa år.

Den här veckan har kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) behandlat budgetfrågan och det är förslaget från de styrande partierna, dvs S+C+MP, som blir huvudförslaget när kommunstyrelsen ska behandla budgeten nästa vecka. Kommunstyrelsen behandlar (bereder) alltid alla förslag innan de kommer upp i kommunfullmäktige. (Sådana är demokratins regler…)

Förra veckan, den 23 maj, var det MBL om budgeten för 2018. Vilket det också alltid är innan slutgiltigt beslut fattas.

Personalorganisationerna, dvs Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Jusek, Kommunal, Vision, Vårdförbundet och DIK, ställde sig oeniga till det förslag som majoriteten i KSAU/budgetberedningen hade lagt fram, dvs de styrande partierna S+C+MP.

Det gemensamma yrkandet som personalorganisationerna lämnade avslutas med:

”Därför ställer vi oss oeniga till Mål- och resursplan 2018-2020 samt Investeringsbudget 2018-2022.”

Det betyder att om personalorganisationerna hade varit politiska partier i fullmäktige så hade de inte röstat på budgetförslaget från S+C+MP…

I sitt yrkande utvecklar personalorganisationerna sin uppfattning. När det gäller skolan skriver de:

”Antalet elever har ökat lavinartat de senaste åren men BoU:s (=barn- och utbildningsnämnden; min anm) ram har inte ökat i motsvarande grad och det är viktigt att både personal- och lokalbehov anpassas till verksamheterna. Vi anser att personalen måste ges reella möjligheter att utföra sitt viktiga uppdrag i en god arbetsmiljö.”

Och det är så sant som det är sagt.

Personalorganisationerna fortsätter:

”Ekvationen går inte ihop. Konsekvenserna börjar synas genom att sjukskrivningarna ökar liksom personalomsättningen, där fler och fler väljer alternativa arbetsgivare. Även i ett socioekonomiskt perspektiv är läget kritiskt. Om inte dagens barn och elever får de resurser som krävs får detta långsiktiga och kostsamma följder för både samhälle och individ.”

Det är en dyster bild som personalorganisationerna målar upp. Men jag tror att den inte desto mindre är riktig. Det torde i konsekvensens namn vara omöjligt att vara medlem i någon av dessa organisationer och samtidigt rösta på S+C+MP i nästa val…

I sitt yrkande efterlyser personalorganisationerna också en kompetensinvesteringsbudget. De menar att en långsiktig och opolitisk kompetensförsörjningsplan måste upprättas i kommunen.

Personalorganisationerna skriver även om kommunens planerade investeringar. De menar att de är nödvändiga, inte minst på skolans område. Samtidigt är personalorganisationerna kritiska till finansieringen:

”Därför ställer vi oss frågande till de stora lånebelopp som tas under så kort tid och som måste betalas av kommande generationer.”

Och här får jag svårt att hänga med.

Om skolan behöver investera för drygt en miljard de närmaste fem åren och det dessutom finns behov i andra verksamheter av nästan lika stora investeringar, så har jag svårt att förstå hur personalorganisationerna tänker sig att investeringarna ska kunna finansieras om inte kommunen lånar pengar. Vänersborg har inga två miljarder i kassan till investeringar… (Vilken kommun har det?)

Man kan liksom inte äta smörgåsen och ändå ha den kvar…

De enda sätt, i varje fall på kortare sikt, som kommunen kan komma undan med mindre lån är genom att höja skatten eller dra ner på kostnaderna, dvs verksamheterna. Så att överskottet blir större. Och det vill ju inte personalorganisationerna.

Och inte heller Vänsterpartiet.