Arkiv
Bandy-VM 2019?
I dagens Aftonbladet läste jag att frågan om de ensamkommande ungdomarna orsakade heta känslor i regeringskansliet. Här i Vänersborg är det Bandy-VM som orsakar sådana känslor.
Kommunstyrelsen beslutade i onsdags att ställa sig positiv till att IFK Vänersborg arrangerar Bandy-VM i Vänersborg år 2019. Men sedan var det slut på enigheten… Det visade sig att det fanns skiljaktigheter mellan de styrande partierna, socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet, och oppositionen, moderaterna, liberalerna, kristdemokraterna, sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.
S+C+MP föreslog att:
”Kommunstyrelsen avsätter 400 tkr till IFK Vänersborg avseende kostnader för Bandy-VM 2019. Finansiering sker via Kommunstyrelsens förfogandeanslag.”
Oppositionen, med Gunnar Lidell (M) i spetsen (Lidell lade fram förslaget för den borgerliga oppositionens räkning), föreslog:
”Kommunstyrelsen avsätter 400 tkr till IFK Vänersborg för Bandy-VM 2019, varav ca 300 tkr skall användas till marknadsföring av Vänersborg, och resterande ca 100 tkr till andra kostnader. Finansiering sker via Kommunstyrelsens förfogandeanslag. De 400 tkr förutsätts vara kommunens hela åtagande, samtliga övriga kostnader åligger IFK Vänersborg att finansiera.”
Det enda som skiljer är, som jag ser det, att oppositionen menar 400.000 kr när de beslutar om 400.000 kr. I de styrandes förslag tycks det som om, i synnerhet nu när man läser artiklarna i dagens TTELA och hör Marie Dahlin (S) i P4 Väst, de styrande håller dörrarna öppna för ytterligare pengar och resurser. Typ, vi beslutar om 400.000 kr, men ”fixar” mer pengar på något annat sätt….
För det är tydligen så att det behövs ännu mer pengar. 400.000 kr från kommunen räcker inte till VM. S+C+MP vill att också kultur- och fritidsnämnden och samhällsbyggnadsnämnden ska bidra med pengar. Det var i varje fall vad Marie Dahlin (S) sa i P4 Väst och till TTELA (se ”Politisk oenighet hotar bandy-VM”) under dagen:
”400 000 räcker inte till ett VM.”
Självklart kan storleken av kommunens bidrag till ett eventuellt Bandy-VM diskuteras. Men det handlar inte riktigt om det egentligen. Inte i onsdags. För nog förväntar sig väl vänersborgarna att kommunen vet vad den beslutar, dvs ingen vill väl att de kommunala kostnaderna ska skena iväg utan att det finns ett samlat och övergripande beslut? Jag kan inte inbilla mig något annat än att skattebetalarna förväntar sig 
att kommunen ska ha kontroll på de totala kostnaderna. Och så resonerar nog oppositionen också.
Jag ser inte heller att nästa punkt i ärendet, där de båda blocken var oeniga, är så mycket att orda om.
De styrande (S+C+MP) föreslog att:
”Ett samarbetsavtal tillsammans med IFK Vänersborg arbetas fram och redovisas för kommunstyrelsen senast i mars 2018.”
Oppositionen föreslog:
”Kommunstyrelsen uppdrar åt kommunstyrelsens ordförande och 1:e vice ordförande att stadfästa kommunens engagemang i arrangemanget genom ett samarbetsavtal, vilket skall avrapporteras i kommunstyrelsen.”
Den enda skillnaden verkar bara vara att oppositionen vill vara tydligare och möjligtvis mer ”formell”. Det är ju det här med ”ordning och reda”. Det är väl ingen överraskning att framför allt M och V förespråkar tydligare regler i hanteringen av skattebetalarnas pengar? Erfarenheterna kring bygget
av arenan, och Bandy-VM 2013, förskräcker onekligen och man vill inte göra liknande misstag…
Diskussionen i kommunstyrelsen tycktes överhuvudtaget inte handla om summan, den handlade mer om att kommunen ska bestämma vad den totala kostnaden för kommunens engagemang ska vara och att det ska ske innan arrangemanget går av stapeln.
Förra gången som IFK Vänersborg arrangerade Bandy-VM, 2013, avsatte kommunen 300.000 kr och fri hyra av arenan, men kostnaden hamnade, enligt vissa uppskattningar, på upp mot 1,5 milj. Och tyvärr är det väl typiskt att kommunen inte hade någon större kontroll på kostnaderna för sina åtaganden. Så det är väl inte konstigt att oppositionen den här gången vill ha lite mer kontroll och ”ordning och reda”? Vi är nog många i Vänersborg som inte vill ha några fler överraskningar med kostnader förknippade med arenan…
Bo Carlsson (C), kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, reserverade sig i kommunstyrelsen. Carlsson skriver:
”För det första anser jag beslutet som olagligt, kommunstyrelsen kan inte ta beslut över andra nämnder…”
Det är inte omöjligt att det är så att kommunstyrelsen inte kan bestämma över de andra nämnderna, det är faktiskt sannolikt att det är så. Men beslutade kommunstyrelsen det?
”De 400 tkr förutsätts vara kommunens hela åtagande.”
För att beslutet ska vara olagligt så måste Carlsson överklaga beslutet, annars händer inget. Fast nämnderna kan ju också strunta i kommunstyrelsens beslut… Å andra sidan har oppositionen majoritet i nämnderna också…
Men så är det detta med vad som har avhandlats och överenskommits utanför de politiska församlingarna…
I dagens TTELA (se ”Kommunen backar från sina löften”) säger IFK Vänersborgs klubbchef Ulf Adolfson att IFK Vänersborg hade en träff med dåvarande kommundirektören i Vänersborg, Ove Thörnkvist. Och då:
”Vi fick ett handslag och ett löfte om ett fyrpunktsprogram som innefattade ett fastslaget ekonomiskt stöd från kommunen, samt ett antal viktiga åtaganden från kommunalt håll.”
De fyra punkter som kommundirektören och IFK kom överens om var enligt Adolfson:
- ”400 000 kronor i marknadsföringsbidrag.”
- ”Fri tillgång till Arena Vänersborg.”
- ”En resursperson som projektledare för VM på kommunens bekostnad.”
- ”Ett kostnadsfritt VM-kansli under genomförandet.”
Adolfson säger också att IFK skulle få 750.000 kr i olika former av stöd. Jag är inte säker på vad som menas med dessa pengar, men jag antar att det är de tre sista punkterna som värderas till detta. Något annat, dvs ytterligare 750.000 kr utöver de andra åtaganden, vore skandalöst.
Till TTELA säger också Ulf Adolfson:
”Det har vi papper på.”
Det här är intressant, synnerligen intressant.
Den dåvarande kommundirektören i Vänersborg, Ove Thörnkvist, skulle alltså, enligt Adolfson, ha skrivit på ett slags avtal med IFK Vänersborg om att kommunen ska stödja IFK:s arrangemang med 1.150.000 kr. Och Adolfson antyder också att Vänersborgs nye tf kommundirektör Pascal Tshibanda också har godkänt avtalet:
”hade IFK på förekommen anledning både en och två träffar med den nye kommundirektören.”
Det här eventuella avtalet och de här löftena informerades det inte om på kommunstyrelsen, varken på det sammanträde där IFK informerade kommunstyrelsen om Bandy-VM eller det sammanträde i onsdags där kommunstyrelsen fattade sitt beslut om kommunens engagemang.
Och det är synnerligen anmärkningsvärt. Kommunstyrelsens ledamöter hade ingen aning om några sådana här löften om åtaganden från kommunens sida. Jag kan väl tänka mig att några kände till att sådana här utfästelser i någon form hade gjorts, typ Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C), men de informerade i varje fall inte kommunstyrelsen om detta. Vänsterpartiets representanter hade garanterat ingen aning om någon sådan här överenskommelse med IFK Vänersborg.
Det är lite så att jag misstänker att någon ansvarig mörkar vad som har överenskommits mellan ”skål och vägg”… Och så får det i så fall naturligtvis inte gå till.
Jag har frågat efter denna överenskommelse mellan IFK Vänersborg och Vänersborgs kommun.
Det finns ingen sådan överenskommelse, eller något beslut eller avtal, registrerat hos kommunen!
Men inte nog med det. Kommundirektören har inte heller delegation (befogenhet) att fatta den här typen av bindande överenskommelser. Och det är viktigt.
Kommunens kanslichef skriver:
”Det finns heller ingen delegerad beslutsrätt för kommundirektören.”
Det sa också kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) i P4 Väst:
”Ove [den förre kommundirektören] hade inte den rättigheten att ta såna beslut.”
Det betyder vad jag förstår att även om det hade funnits en överenskommelse, muntlig eller skriftlig, så är den inte giltig. Och det borde åtminstone IFK:s ordförande, som är en mycket erfaren kommunal tjänsteman, veta. Marie Dahlin sa för övrigt i radiointervjun att den nuvarande kommundirektören inte hade gett några löften till IFK Vänersborg.
Men det verkar som om det inte finns något skriftligt avtal av något slag. Gunnar Lidell (M) skrev under dagen på Twitter:
”IFKs ord. [ordförande Jan-Olof ”Jolo” Olsson] har nu ringt mig o dementerat att de har fått något skriftligt, kan man säga att klubbchefen inte är trovärdig?”
Det är hårda ord från Lidell, ”inte trovärdig”… Men om det visar sig, och allt tyder ju på det, att det inte finns något skriftligt avtal eller överenskommelse, så ska inte Adolfson säga som han gör i TTELA. Det är självklart.
Gunnar Lidell är för övrigt mycket aktiv på Twitter idag. Jag anar att han är ganska uppretad. Nu på eftermiddagen kommenterade han ett uttalade i P4 Väst av kommunstyrelsen ordförande Marie Dahlin (S).
Dahlin sa något i stil med:
”Det finns ett motstånd mot bandy och IFK i vår kommun.”
Lidell twittrade:
”KSO-Vbg [Marie Dahlin] hävdar i @P4Vast att M-Vbg är mot IFK Vbg o bandy, helt fel, däremot är vi mot lögner o för ordning o reda med skattepengar!”
Nej, Gunnar Lidell är inte glad åt Marie Dahlin, eller Ulf Adolfson. (Jag såg för övrigt att Lidell ska bjuda sina ”allianskollegor i opposition” i Uddevalla och Trollhättan till kommunens arenaloge på IFK:s match mot Kalix.) För övrigt måste jag för egen del tillägga att inte heller Vänsterpartiet eller jag själv är mot varken IFK eller bandy…
Jag antar att inte heller Ulf Adolfson är särskilt glad idag. Och det är ganska förståeligt om han och IFK Vänersborg är besvikna och förbannade. Klubben tog antagligen för givet att de kunde lita på orden från en kommundirektör, även om IFK inte fick några skriftliga garantier. (Jag antar att IFK har fått några former av muntliga löften.) Kanske var vissa kommunalråd också lite väl ”positiva”…
Det är emellertid oerhört viktigt i en demokrati att beslut fattas på ett formellt korrekt och transparent sätt, och det av de institutioner som har befogenheten att göra detta. I detta fall kommunstyrelsen. När dessutom ledamöterna i denna kommunstyrelse inte heller får alla fakta i målet så blir ärendet ännu mer ”suspekt”.
Det kan bli en dyrköpt erfarenhet för IFK Vänersborg, men samtidigt tycker jag att det ”väger över” för kommunstyrelsen – besluten i kommunen måste fattas på ett riktigt och korrekt sätt. Lagar och regler måste följas – demokratin måste vara ”formell” för att kunna fungera som den är tänkt. Eller som Lutz Rininsland (V) retoriskt frågar i sin reservation från i onsdags:
”Borde [det inte finnas] tydliga riktlinjer för samarbetet mellan kommunen och arrangörsklubben från första början och under hela processen?”
Det är naturligtvis också utomordentligt viktigt att politikerna handskas med skattebetalarnas pengar på ett genomtänkt och ansvarsfullt sätt.
Om det ska bli ett Bandy-VM 2019, och det behövs mer pengar, så måste IFK Vänersborg komma tillbaka till kommunstyrelsen och begära det. Hur oppositionen då ställer sig vet jag inte.
Revisorerna om kommunens näringslivsverksamhet
”Det privata näringslivet är en central part för tillväxt, utveckling och sysselsättning i en kommun.”
Så börjar en revisorsrapport från PWC. Rapporten heter ”Granskning av styrning och ledning av kommunens näringslivsverksamhet”. Och PWC:s skrivning är lätt att hålla med om. Vänersborg behöver företag, och företagare, för att bli en attraktiv arbetskommun och därmed en kommun som människor vill bo i och flytta till. Finns det egentligen något som är viktigare för en kommun som vill utvecklas än att det skapas sysselsättning?
Vänersborgs kommun har väl kanske inte lyckats så bra med arbetet kring näringslivet, t ex när det gäller att starta och driva företag. Svenskt Näringsliv rankar varje år företagsklimatet i de svenska kommunerna. Den senaste rankingen (2016) byggde till stor del på en enkätundersökning till företagen. Och det var särskilt intressant, eftersom åsikterna då kom direkt från källan, från kommunens egna företagare.
Tyvärr var inte Vänersborgs placering något att direkt glädjas åt. Vänersborg hamnade på plats 243 av totalt 290 kommuner, även om det var ett bättre resultat än jämfört med året innan. Då rankades Vänersborg på plats 267.
PWC skriver i sammanfattningen i sin granskningsrapport att:
”Vår samlade bedömning är att det finns en ändamålsenlig styrning och uppföljning men att mål- och resultatuppföljningen är ett utvecklingsområde.”
PWC tar upp framför allt två ”utvecklingsområden”:
- ”viss otydlighet gällande roller och ansvar i det strategiska näringslivsprogrammet samt dess koppling till mål och resursplanen.”
- ”Vi bedömer dock att bedömningsgrunden för vilken bedömning av måluppfyllelse sker kan tydliggöras samt att uppföljningen av Näringslivsprogrammet kan s
ke på ett mer systematiskt och strukturerat sätt.”
Rapporten utmynnar i ett antal rekommendationer:
- Tydliggör ansvar och roller inom ramen för arbetet med det strategiska näringslivsprogrammet samt stärk dess koppling till mål och resursplanen.
- Följ upp det strategiska näringslivsprogrammet i enlighet med de anvisningar som finns i grunddokumentet för programmet.
- Formulera mål för verksamheten som har en tydlig bedömningsgrund för måluppfyllelse.
- Tydliggör syfte och agenda för Näringslivsrådet.
- Utvärdera satsningen på ”Förenkla helt enkelt” för att synliggöra dess effekter för företagsklimatet i kommunen.
Och det är säkerligen helt riktiga rekommendationer och jag är också tämligen övertygad om att kommunen tänker försöka följa dessa.
Det som är mer anmärkningsvärt är det medskick som de politiska revisorerna har gjort till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Här är det ord och inga visor, skulle man kunna säga.
De politiska revisorerna skriver inledningsvis:
”Vi bedömer att det i huvudsak finns en ändamålsenlig styrning och uppföljning av näringslivsverksamheten och att mål- och resultatuppföljningen är ett utvecklingsområde. Men vi anser inte att dialogen mellan näringslivsorganisationerna och kommunstyrelsen fungerar på ett tillfredställande sätt.
I det avseendet gör vi en strängare bedömning än PwC.”
Revisorerna kritiserar kommunstyrelsen, dvs kommunens ledande politiker, och de grundar sin strängare bedömning på:
- Det finns kritik mot sammanträdenas agenda samt engagemang.
- Det efterfrågas en mer initierad och framåtsyftande diskussion om företagsklimat och näringsliv i Vänersborgs kommun.
- Det finns kritik mot transparensen i processen där representanter till Näringslivsrådet väljs ut.
- Dialogen kan utvecklas och att det finns en avsaknad av gemensamma företagsbesök från tjänstemän och den politiska organisationen.
Revisorer brukar ha på fötter när de framför kritik och jag antar att de har det denna gång också. Det är inte bara styrningen och ledningen av kommunens näringslivsverksamhet som revisorerna kritiserar utan också transparensen, dvs i vid mening demokratin.
Det är en tämligen tuff kritik som framförs av de politiska revisorerna och den riktar sig framför allt till politikerna. Och med politiker menas i det här sammanhanget (med all sannolikhet) de politiker som styr Vänersborg, dvs socialdemokraterna, centern och miljöpartiet. De andra partierna har inte samma möjlighet till inflytande i de här frågorna.
Det ska bli intressant att se vad kommunledningen föreslår kommunstyrelsen att skriva i ett svar till revisorerna.
Det är allvarliga problem som revisorerna tar upp. Politikerna i Vänersborgs kommun måste ta näringslivsfrågorna seriöst. Företagarna måste få det engagemang och den stöttning de behöver för att kunna utveckla näringslivsverksamheten och därmed kommunen.
Kommunledningen har ett år på sig att visa handlingskraft, men jag är inte säker på att de partier som just nu styr Vänersborg är de som är mest lämpliga att ta sig an dessa utmaningar.
BUN-sammanträde 13 nov
I skuggan av det viktiga mötet som kommunfullmäktige samlas till den 22 november, där bland annat investeringarna ska diskuteras (se ”Det närmar sig ett viktigt avgörande”), så ska också barn- och utbildningsnämnden (BUN) ha sammanträde. Mötet är redan nästa måndag, den 13 november.
Ärendelistan är ganska kort även om dagen blir lång.
En motion om skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö ska behandlas. Det är en motion som jag lade fram tidigare i år. (Se ”Motion: Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”.) I motionen yrkade jag att det ska göras en utredning om hur skolpersonalens arbetsbelastning kan minska och arbetsmiljön förbättras. BUN föreslår att motionen ska bifallas. Det betyder alltså att en utredning ska tillsättas.
Även en motion av Adam Frändelid (V) ska tas upp. Frändelid yrkade att ”det skulle göras en utredning med kartläggning om barnomsorg under kväll, natt och helg erbjuds i tillräcklig omfattning i förhållande till efterfrågan”. Förvaltningen menar att:
”när förskoleverksamheten startar i BUP:s gamla lokaler kommer efterfrågan på barnomsorg kväll, natt och helg att täcka behovet av densamma.”
Och så kommer det att bli, vad jag förstår. Det är bara att hoppas att BUP:s gamla lokaler kommer i ordning så snabbt som möjligt.
Det blir självklart en budgetuppföljning också.
I oktober ”fick” BUN 4,759 milj kr av kommunfullmäktige. Det betyder att prognosen för året är ett överskott på 0,5 milj kr. Då har emellertid inte semesterlöneskulden förbrukats, vilket antagligen ger ett totalt underskott på 1,5 milj vid årets slut. Tittar man på de olika delposterna så kan vi se att grundskolan fortfarande går med drygt 4 milj i underskott.
Barnantalet i förskola och pedagogisk omsorg (1-5 år) har jämfört med oktober förra året minskat med 54 barn. Om det beror på en minskning i förskolan eller i den pedagogiska omsorgen, vet jag inte. På fritidshemmen och pedagogisk omsorg (6-13 år) har antalet ökat med 86 elever (sedan oktober 2016) och grundskolan/grundsärskolan med 97 elever.
BUN ska också få del av en internkontroll. Sådana här kontroller är självklart viktiga, men det är sällan som de är särskilt upphetsande. För att ta något nedslag – som förslag till åtgärd skrivs t ex att:
”Rektorerna ska i samverkan med ansvariga för modersmålsenheten bedriva ett utvecklingsarbete om hur samverkan kring organisation och kompetensutveckling kan ske för personalkategorierna modersmålslärare och studiehandledare.”
Det verkar vara bra, jag tror att denna samverkan kan vara nödvändig.
Den interna kontrollen har också tittat på lokalförsörjningen. Enligt policyn ska nämligen lokalförsörjningen styras av fastighetsenheten. Här uppfattar de tillfrågade processen olika:
”En tjänsteman uppfattar att det fungerar som kontrollmålet är beskrivet medan den andra uppfattar det på motsatt sätt.”
Det mynnar hur som helst ut i ett förslag till åtgärd som innebär att BUN:
”tar fram en rutin för förhyrning av externa lokaler för att säkerställa att förvaltningen följer Vänersborgs kommuns lokalförsörjningspolicy.”
Nämnden ska också få en verksamhetsuppföljning. Denna gång blir den extra intressant. Den har rubriken ”Kunskapsresultat i grundskola och grundsärskola”… Jag har skrivit om resultaten tidigare (se ”Total kris i Vänersborgs skolor!”), nu får vi säkerligen en både ordentlig och utomordentligt viktig analys.
På eftermiddagen ska nämnden träffa rektorerna, eller kanske några av dem i varje fall. Det ska bli intressant och spännande att få rapporter direkt från golvet.
Det närmar sig ett viktigt avgörande
På fullmäktiges novembersammanträde ska investeringsbudgeten beslutas. Det blir ett viktigt och avgörande beslut som kommer att få stor betydelse för framtiden.
Men ändå inte.
Det mesta är redan bestämt. Besluten om andra investeringar än fastighetsinvesteringar är redan fattade av fullmäktige, de bestämdes i juni. Då bestämdes det att det ska göras om på Fisketorget för 4 milj nästa år, att en rondell ska byggas på Sanden för 4,5 milj (2019), att ytterligare en rondell ska uppföras vid Folkets Park för 7 milj (2020) och att en trafiklänk mellan Öxnered och Onsjö ska anläggas för 17 milj (2019). Det ska vidare byggas gång- och cykelvägar för drygt 18 milj kr under femårsperioden, dock inte i Sikhall. Det ska investeras 190 milj kr i VA-verksamheten fram till och med 2022 och en kretsloppspark ska byggas för 22 milj (2018-19). Allt det här har redan fullmäktige beslutat.
I exploateringsbudgeten hittar vi andra investeringar som fullmäktige också redan har beslutat. Det är investeringar för 139,8 milj kr under femårsperioden. Det ska byggas bostäder och till dem måste det vara VA. En del av dessa investeringar får kommunen tillbaka av privata fastighetsägare. De här investeringarna är, som sagt, hur som helst beslutade… De också. Liksom att äldreomsorgen ska köpa inventarier för 24,5 milj kr under perioden.
Det skulle vara intressant att veta hur mycket de olika nämnderna fick prioritera bort innan dessa investeringar beslutades. Eller rättare sagt, samhällsbyggnadsnämnden. Det är nämligen samhällsbyggnads som står för de stora investeringarna. Eller är det så att samhällsbyggnadsnämndens investeringar betraktas som så absolut nödvändiga, så att de bara är tvungna att genomföras?
Det fullmäktige ska besluta om i november är fastighetsinvesteringarna. Inget annat. Och vad är det då för fastighetsinvesteringar?
Samhällsbyggnads ska fortsätta bygga om köken i förskolor och skolor. Det är inget att välja på, tydligen. 140 milj kr kostar det under femårsperioden. Om det sedan fattas några statliga eller regionala beslut som har med tågstopp i Brålanda att göra, så ska kommunala investeringar för detta prioriteras. Det står inte var dessa pengar i så fall ska hämtas, men jag antar att det inte är från köken… Och det är väl inte heller från köken som pengarna, kanske 45 milj kr, till en ny sessionssal ska tas…
En idrottshall för 28 milj ska byggas (2018-19), jag tror att det är tänkt någonstans på Idrottsgatan. En miljon är avsatt till WC i Nordkroken, vilket antagligen gör pensionärerna i PRO Vargön tämligen nöjda. De här pengarna skulle fullmäktige säkert, rent teoretiskt, kunna stryka ett streck över och använda till annat. Men det är ju tämligen små summor i sammanhanget. Det är likadant med fastighetsinvesteringarna i kultur- och fritidsnämnden. Det är också förhållandevis små investeringar. Det handlar om omklädningsrum i ishallen 7 milj (2018), Fotbollens hus 7 milj (2019) och B-huset i Idrottshuset 14 milj (2021/22). Och så har någon, jag vet inte vem det är (antagligen någon som styr, typ Marie Dahlin), bestämt att konstgräset på Hallevi ska anläggas redan nästa år för 6 milj.
Det handlar för kultur- och fritidsnämndens del om fastighetsinvesteringar för sammanlagt 35 milj kr under 2018-2022. Då är inte idrottshallen ovan med. (Det beror på att samhällsbyggnads ”hittade” lite pengar till denna.) Det är som synes, i det stora hela, tämligen små summor, och tämligen angelägna och viktiga investeringar.
De stora fastighetsinvesteringar, som fullmäktige ska besluta om senare denna månad, handlar egentligen uteslutande om barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det ser, som jag ser det, ut som om alla andra investeringar ”tillfredsställs”, både andra fastighetsinvesteringar och andra investeringar (se ovan). Och då händer det som inte är alltför ovanligt i Vänersborg, det finns inte tillräckligt med investeringspengar kvar för att tillgodose de behov som finns i BUN.
BUN behöver investera för mer än en miljard kronor under den närmaste femårsperioden, det är en enig nämnd överens om. I juni ansåg kommunfullmäktige dock att det bara fanns ungefär 586 miljoner kvar ”i ram” till BUN de närmaste 5 åren. Det är svårt att säga hur fullmäktige och de som styr kom fram till just denna siffra. Men det betyder att BUN måste ”prioritera”. Eller strunta i vissa behov. Eller, som man tydligen kan säga på byråkratsvenska, ”precisera” sina behov och önskemål.
BUN:s investeringspengar räcker till (se ”Investeringar förskola/skola”) att under kommande femårsperiod investera i om-/tillbyggnad i Öxnered (2018-20), nya och renoverade lokaler på Idrottsgatan 7 (Silvertärnan) (2018) och Mulltorp (2018). En ny förskola ska byggas i kvarteret Hönan (2018-19) och de påbörjade investeringarna av förskolorna i Mulltorp och på Fridhem ska fullföljas. Den nya skolan på Holmängen ska börja byggas, men först år 2022. BUN ansåg att denna skola var tämligen akut och föreslog att den började byggas redan 2019.
BUN tvingas bortse från en hel massa behov. Och det på grund av att kommunfullmäktige godtyckligt har satt ett streck i kanten och sagt att, ”tyvärr, pengarna räcker inte”…
Det betyder att investeringspengarna inte räcker till:
- Brålanda skola. Elevplatser motsvarande 3 klasser kommer att saknas år 2020. Barnen i årskurs 6 kommer att få fortsätta bussas för hem- och konsumentkunskap och slöjd och matsalen kommer fortsatt att vara underdimensionerad.
- att börja bygga Holmängens skola år 2019. Elevplatser motsvarande 7 klasser kommer att saknas för centrumelever redan år 2020. De boende i centrala Vänersborg kommer inte att kunna beredas skolgång vare sig i närområdet eller i någon annan stadsdel på grund av platsbrist.
- Norra skolan. Om investeringen prioriteras bort blir konsekvensen att de tillfälliga modulerna behöver vara kvar tills fler elevplatser kan tillskapas i centrum.
- Granås förskola (tillbyggnad 2 avdelningar). Om investeringen prioriteras bort måste Björkvägens förskola renoveras och moderniseras då ventilation mm är föråldrat. Investeringsmedel behöver då äskas för Björkvägens förskola istället.
- ny förskola Blåsut, i stället för Dalaborg. Om en ny förskola i Blåsut prioriteras bort måste kontraktet med extern hyresvärd förlängas och verksamheten fortsatt bedrivas i undermåliga lokaler. På grund av höga bullernivåer kan förskolan dock komma att beläggas med föreläggande om att flyttas. Utan Dalaborg eller ny förskola i området kommer det saknas förskoleplatser i området.
- Frändefors förskola, 6 avdelningar. Befolkningsprognoserna visar att förskoleplatser
motsvarande fyra avdelningar behöver tillskapas i Frändefors och Brålanda. - ny förskola Onsjö, 4 avdelningar. Barnantalet kommer att öka på Onsjö motsvarande två förskoleavdelningar och de tillfälliga modulerna behöver ersättas.
- ny förskola Öxnered, 4 avdelningar. När det nya bostadsområdet är byggt förväntas efterfrågan på förskoleplatser öka i området. Vårdnadshavare kommer då inte att få sitt förstahandsval av förskola och många kommer att erbjudas plats i andra kommundelar. (Om de har tur.)
- Brålanda förskola, 2 avdelningar. Antalet barn i åldrarna 1-5 år prognostiseras öka i alla delar av Dalsland. För att klara ökningen av barn, minska kön och ersätta de tillfälliga lokalerna beräknas ytterligare åtta avdelningar behövas i Frändefors och Brålanda. Då Frändefors är en mer strategisk placering föreslås att sex nya avdelningar tillskapas där och 2 nya avdelningar tillskapas i Brålanda för att ersätta de moduler som finns där.
Det är som alla vet vid det här laget stora barn- och elevökningar som är orsaken till de stora behoven av lokaler som BUN har, både för förskolor och skolor. Redan nu har nämnden 15-16 paviljonger i bruk och man räknar med fler. Moduler borde bara vara en tillfällig lösning, men i Vänersborg har modulerna en tendens att permanentas. Dessutom är modulerna allt dyrare för BUN. Det är ärligt talat detsamma som att kasta pengarna i sjön när man hyr moduler i mer än 3-4 år.
Några av behoven ovan kan kanske lösas i några år med moduler, men ska barnen och eleverna ha fysisk plats, drägliga villkor och en hyfsad bra start i livet, så har inte BUN en chans att ordna detta med nuvarande investeringsförslag. BUN lär inte heller klara Skollagens krav… Eller kraven på godtagbara och godkända lokaler på alla ställen
.
Jag förstår inte hur fullmäktige tänker sig att lösa denna lokalekvation. Är det barnen och ungdomarna som Vänersborg ska spara på?
Ett enigt BUN beslutade den 26 september (se ”BUN beslutar om investeringar”):
”Barn- och utbildningsnämnden vill till Kommunfullmäktige understryka att nämndens behov är 1.013 Mkr, vilket tydligt framgår enligt bilaga 4, varpå nämnden ser allvarligt på situationen med att uppfylla skollagen, nationella styrdokumenten och arbetsmiljölagen.”
Kommunen är i ett läge där investeringsbehoven är stora, särskilt alltså för förskolan och grundskolan, och det är därför nödvändigt att investeringar prioriteras. Men hur ska man kunna göra en ordentlig genomlysning, avvägning och prioritering om inte samtliga investeringar ligger på bordet? Nu i november ska fullmäktige bara prioritera bland fastighetsinvesteringarna, och där har ramarna redan slagits fast. Kommunfullmäktige har bestämt att BUN inte får investera lika mycket som behövs.
Så det fullmäktige ska göra den 22 november är att, ja vad då, bestämma om kommunen ska investera i en konstgräsplan eller i en skola? Eller i en förskola eller skola? Eller att rondeller är prioriterade före förskolor och skolor? Fast det bestämde ju fullmäktige i juni.
Det är något grundläggande fel med hela investeringsprocessen. Eller också har någon eller några tänkt ut det… På ett sådant sätt att en vänsterpartistisk bloggare inte riktigt fattade vad som hände den där dagen på junifullmäktige. Och som nu är bakbunden av tidigare fullmäktigebeslut.
Fast det är som Vänsterpartiet skrev på hemsidan igår (se ”Är det rätt att säga ”utan oss”?”):
”Fattade beslut gäller – tills nya beslut fattas!”
Besök på PRO i Vargön
Det är inte varje dag som jag har förmånen att få träffa pensionärer i Vargön. Idag var ett sådant tillfälle. I PRO:s gemytliga lokaler på Gunnarstorpsvägen samlades ett gammalt kompisgäng för att prata politik och jag hade äran att vara inbjuden för att ge min och Vänsterpartiets syn på det som händer i Vänersborg. Tidigare har andra politiker varit där.
Pensionärerna var mycket insatta i politiken och medvetenheten var stor. De hade en hel massa synpunkter på vad som händer och inte händer både i Vänersborg och i Vargön, men framför allt i Vargön så klart. Och självklart var det en hel del som de inte var nöjda med. Framför allt var de missnöjda med att de inte har fått svar på frågor som de har ställt till kommunen. Det är bättre att de svarar nej än inte alls var den allmänna uppfattningen.
Pensionärerna saknar en samlingsplats där de kan äta en bit mat och umgås. Nu när man är äldre så är det viktigt att pensionärer som bor hemma, och ibland är ensamma, kan gå någonstans och helt enkelt träffa sina gamla kompisar. Och varför inte över en bit mat? Det har de haft förut, men sedan några år tillbaka finns det inte längre någon sådan plats i kommunal regi. De menade att det finns sådana mötesplatser på Solängen, i Frändefors och Brålanda. Men inte i Vargön.
Morgan Larsson (VFP) har faktiskt tagit upp frågan i socialnämnden. Peter Trollgärde (S) ansåg emellertid inte att det var socialnämndens sak – utan samhällsbyggnadsnämndens…
Det är väl ett ganska rimligt krav kan man tycka. Det handlar om livskvalitet. Och kommunen borde kunna, utan alltför stora svårigheter, tillmötesgå önskemålen från Vargöns äldre befolkning.
Vargöborna är glada för att det händer saker med Villa Björkås, men efter att kommunen rensade dammarna i parken för några år sedan växer de igen. De menade att de behöver rensas igen.
Nordkrokens badplats tycker de var mer välskött förr i tiden, då Vargön var en egen kommun.
Pensionärerna hade också synpunkter på busslinjernas sträckning i Vargön. Nu menade de att det var svårt för många äldre att ta sig till busshållplatserna.
Investeringen av konstgräs på Hallevi har flyttats fram till nästa år. (Så är förslaget till fullmäktige i november.) Det hälsade pensionärerna med glädje. Planen är efterlängtad.
Det var många synpunkter som vädrades under dessa timmar, och flera historier och anekdoter levererades också. Intrycket var emellertid att flera var besvikna på politiker som lovar vitt och brett, men inte alltid får så mycket gjort…
Asfalt
För drygt tre år sedan så fick jag ett föreläggande från kommunen om att ta bort smultronen som växte i min häck. (Se ”Smultronställe?”.) Några av dessa hade nämligen letat sig ut på trottoaren och uppfattades av kommunens kontrollanter som ogräs. Och ogräs utanför fastighetsgränsen ser kommunens kontrollanter mycket allvarligt på.
Jag tog ärligt talat inte bort smultronen… De växte i själva häcken – och smultronen var till glädje för många förbipasserande.
Döm därför om min förvåning när jag kom hem från Småland häromdagen och kommunen hade satt hårt mot hårt. Kommunen hade själv tagit bort smultronen. Kommunens personal hade grävt upp hela trottoaren i sin iver att utrota detta ogräs. Och det var inte utan en viss beundran som jag betraktade kommunens ståndaktighet och kamp mot nedskräpning av kommunens trottoarer.
Trodde jag. Men jag var helt fel ute.
Helt fel.
Det handlade inte alls om att rensa trottoaren från smultron och annat ogräs. Istället återställde kommunen trottoaren från alla sår och ingrepp i asfalten som fiberdragningen i Nordstan hade åsamkat.
Och det ska kommunen ha en eloge för. Asfaltläggarna jobbar från tidig morgon till sena kvällen för att få det snyggt i Nordstan igen.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer