Arkiv
GOTT NYTT 2018!
Bloggåret 2017 har varit ett mycket gott år. Jag har skrivit fler bloggar än något tidigare år och jag har haft fler läsare än någonsin.
Till stor del kan jag tacka kommunalråden Marie Dahlin (S) och, kanske särskilt, Bo Carlsson (C) för det. Inte bara för att socialdemokrater och centerpartister stundtals för en ganska ogenomtänkt politik, som det finns mycket att skriva om. Bo Carlsson bidrog också på sitt alldeles speciella vis till ett ökat intresse för bloggen genom utplånandet av fornminnet på sina marker. Och genom sin vägran att avgå som ordförande för NÄRF trots att han inte hade beviljats ansvarsfrihet.
Den tredje i det styrande gänget, Marika Isetorp (MP), har dock inte bidragit särskilt mycket i år heller till den ökade tillströmningen av bloggläsare. Varken Isetorp eller miljöpartiet har ju hörts i den politiska debatten under denna mandatperiod. Men det kanske beror på att Isetorp känner att hon bor i en annan kommun än Vänersborg… I fullmäktige den 25 oktober sa Isetorp nämligen:
”Jag känner jag bor på ett vis bor i en annan kommun än vad Stefan gör.”
Tillsammans lär de tre styrande personerna klamra sig fast vid makten även kommande år, och det bådar gott. För bloggandet tänker jag.
Jag skänker också en tacksamhetens tanke till Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. Och särskilt till nämndens två ordförande Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M). Utan dem hade inte bloggen alls varit lika välbesökt. Och då tänker jag särskilt på den horribla behandlingen av ”Arne” på Nordkroken, men också på ordförandenas brev till kommunfullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S). De ville ju som bekant att Ljunggren skulle ”ta tag” i en viss bloggare… Vilket Ljunggren för övrigt inte har gjort. Då skulle det säkert ha varit ännu fler bloggläsare… Fast Ljunggren kanske inte har fått Dahlbergs och Wendels brev. Han har i varje fall inte visat det på något sätt. Kanske skickades brevet med Postnord…
Det har under året förekommit många debatter och beslut i nämnder, styrelser och kommunfullmäktige. Jag har försökt rapportera så mycket jag kan om detta. Och glädjande nog har dessa bloggar börjat läsas av allt fler. Det är ju faktiskt i dessa fora som de politiska partierna i praktiken visar vad de står för. Årets mest minnesvärda debattinlägg var dock inte från en vänsterpartist. Det var utan tvekan Tove af Geijerstam (L) som från fullmäktiges talarstol stod för det i budgetdebatten. Geijerstam gav en ordentlig känga till Ola Wesley och sverigedemokraterna för deras rent rasistiska argumentation och förslag. (Se ”Sverigedemokraterna i budgetdebatten”.)
Det har varit många timmar framför tangentbordet år 2017. Timmarna har gett upphov till sammanlagt 212 blogginlägg, 18 fler än förra året, och 626 A4-sidor. Jag har i flera år funderat på att ge ut bloggarna i bokform. Det kanske vore ett projekt när jag blir pensionär om något år. Fast det blir ganska många band… Sammanlagt under åren har det nämligen blivit 4.260 sidor.
Den första bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010. Det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Det sammanföll för övrigt med att jag lade om min kost och började äta mer fett och minimalt med kolhydrater. Det är LCHF-ätandet som gett energin, helt klart! (Jag är fortfarande lågkolhydratare.)
Det har varit många träffar på min blogg. 2017 är ett rekordår. Under året räknar jag till 129.520 träffar. (Tidigare rekord var förra året med 120.920 träffar.) Det betyder 10.793 träffar i snitt varje månad, 355 träffar på bloggen per dag…
Det är svårt att veta hur många olika personer som har läst några av mina blogginlägg under året. Jag är nämligen inte riktigt säker på om jag kan lita på den statistik som levereras. Enligt dessa siffror är det 59.958 olika personer (eller IP-adresser). Det låter mycket…
Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… År 2013 hade jag till exempel 3 visningar i Indien, i år var det 22! I Kina har ökningen också varit stor. Förra året fick jag 29 besök och i år har det ökat till 39! Det är en ökning med över 30%. Och det är faktiskt exklusive 33 träffar från Hongkong.
Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från Saudiarabien, Bangladesh, Oman, Elfenbenskusten, Uruguay, Ghana och Vietnam… Det är spännande. Undrar om dessa har lärt sig något nytt om Bo Carlssons bravader…?
Annars är det en del träffar från länder som jag antar att vänersborgare har besökt under året. Bloggen har fått nästan 4.000 träffar från USA, 450 från Spanien och 84 från Thailand.
Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom denna är de mest klickade bloggarna följande:
- Total kris i Vänersborgs skolor
- Man slutar aldrig att förvånas
- Fallet Nordkroken (1/3)
- Fallet Nordkroken (2/3)
- Solvarm och kommunen fortfarande inte överens
De mest lästa bloggarna någonsin är för övrigt ”Nya Ursand” från förra året och ”Vänersborgs kommun polisanmäld av Magnus Larsson i Sikhall!” från 2014.
Den ”bästa” bloggen för året då? Det är svårt att avgöra, det kanske läsarna skulle avgöra… Men jag är nog mest nöjd med bloggarna om ”Arne” och hans kamp mot byggnadsförvaltningen för att få bygglov för sitt fritidshus i Nordkroken. (Se länk ovan.) Bloggarna försiggicks av en massa förberedelser, inläsning av fakta, diskussioner och mailväxling med sakkunniga etc. Och så fick ju ”Arne” rätt till slut – av Länsstyrelsen.
Det är för övrigt inte alltför sällan som ”utomstående experter” har fått kontrollera faktauppgifter och även en del annat innan publicering. Jag vill ju att det som står ska vara rätt och riktigt. Jag vill ta tillfället i akt att tacka dessa personer för den tid de har lagt ner och all den hjälp de har bidragit med. (Ni vet vilka ni är.) TACK!
Gensvaret från läsarna har under året varit gott. Det måste jag nog säga. Mycket av feedbacken sker dock på Facebook och privat och inte på bloggen. Och det kan jag tycka är lite synd. Många har synpunkter som är värda att läsas av andra.
Jag får många tips från mina läsare, både de innanför och utanför kommunhusets portar. Tyvärr så hinner jag dock inte med att följa upp allt eller att gräva i alla misstänkta skandaler. Det är tråkigt, men jag hoppas på överseende. Vänersborg skulle behöva inneha minst två heltidstjänster som bloggare…
Frågan som jag ställer mig varje år är hur jag ska nå ut till fler vänersborgare. Det bor ju nästan 40.000 personer i Vänersborg och de flesta har aldrig hört talas om att det finns en vänsterpartist som kommenterar en del av det som händer i politikens Vänersborg. Och det kan jag tycka är synd. Inte för att de ska bli vänsterpartister utan för att det faktisk finns information om politikens Vänersborg som kan göra dem både kunnigare och mer engagerade. Fast det är klart, hade de blivit vänsterpartister så hade ju inte det varit helt fel det heller…
Nu är det strax ett nytt år. Vi får se om det blir något att blogga om det kommande året…
Haha, det var ett skämt. Naturligtvis kommer det styrande triumviratet att se till att det inte kommer att råda någon brist på bloggämnen. Gunnar Lidell (M) lär också dra sitt strå till stacken. Lidell har ju börjat göra kommunalpolitik av ämnen som enligt lag inte är kommunalpolitik. Det kan öppna helt nya perspektiv för bloggandet. För att inte tala om sverigedemokraterna. Deras agerande lär med all sannolikhet fortsätta att inspirera till skrivande.
År 2018 är ett valår. Det ska bli intressant att se om minialliansens partier (M+L+KD) fortsätter på den ”vänstersväng” som de helt överraskande har tagit i Vänersborg. Det ska också bli intressant att följa de styrande partiernas taktik under valåret. Tänker de göra upp om budgeten med Vänsterpartiet nästa år också, som de gjorde i år? Och kommer Marie Dahlin att lyssna på vänersborgarna? Och kommer Bo Carlsson att följa lagarna? Och kommer Marika Isetorp att inse att hon bor i Vänersborg?
Frågorna är många inför det kommande året…
Vänsterpartiet har aldrig haft så stort inflytande som nu. Till viss del förklaras det av minialliansens (M+L+KD) och Gunnar Lidells aggressiva och provocerande hållning gentemot de styrande. Det tycks omöjliggöra samarbete mellan betongpartierna. Men en förklaring är också, vill jag hoppas, Vänsterpartiets enträgna arbete med motioner, yrkanden och reservationer, förutom alla anföranden i fullmäktige. Jag inbillar mig att de andra partierna börjar förstå att det finns en stor kunskap i Vänsterpartiet och en vilja i partiet att forma Vänersborg till det bästa.
Det kommer som vanligt kommer att bli ett spännande politiskt år i Vänersborg, det nya 2018.
Och med dessa ord önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Medborgarundersökning 2017
Vänersborgs kommun är en av de 131 kommuner som deltog i årets medborgarundersökning. Det är en undersökning som genomförs av SCB (Statistiska Centralbyrån). SCB tar för övrigt ganska bra betalt för deltagande…
Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som ska ge en bild av hur kommunens invånare ser på sin kommun. SCB frågar ett urval på 1.200 personer i åldrarna 18–84 år om vad de anser om kommunen. I Vänersborg besvarade 42% SCB:s enkät. Det är ett relativt stort bortfall, och det trots att kommunen, flera gånger på hemsidan, uppmanade alla som fick enkäten att delta i undersökningen. Bortfallet gör att undersökningen blir mindre tillförlitlig.
TTELA hade en artikel om medborgarundersökningen den 27 december (se ”Vänersborgs medborgare tycker till”) och på kommunens hemsida kunde vi läsa om undersökningen den 20 december (se ”Ros och ris i medborgarundersökning”).
I den första delen av undersökningen redovisas resultaten av hur medborgarna ser på Vänersborgs kommun som en plats att bo och leva i.
NRI är det sammanfattande betygsindexet. Och här ser Vänersborg ut att ha ett något sämre genomsnittsresultat än de andra undersökta kommunerna, men värdet är inom felmarginalen. Siffran är för övrigt exakt densamma som förra året. NRI-siffran gav Vänersborg placeringen 59 i undersökningen (av 131 kommuner) jämfört med plats 56 förra året.
Med ”rekommendation” menas om vänersborgarna kan rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen. Den här siffran har ökat sedan förra året. 43 procent av medborgarna i Vänersborgs kommun kan faktiskt starkt rekommendera en flytt till kommunen jämfört med 36 procent år 2016. Det är ”bara” 19 procent som skulle avråda från att flytta till Vänersborg jämfört med 24 procent förra året. Fortfarande är dock inte vänersborgarna lika positiva till sin kommun som invånare i andra kommuner.
Vänersborg ligger högre än genomsnittet i andra kommuner när det gäller ”kommunikationer”, ”utbildnings”- och ”fritidsmöjligheter”. Och det är naturligtvis glädjande.
Däremot står det sämre till med ”tryggheten”. Här återstår en hel del att göra. Siffran är lika låg som förra året och då menade Marie Dahlin (S), på Vänersborgs hemsida (sidan är borttagen), att kommunen har arbetat hårt:
”för att öka känslan av trygghet i Vänersborg, något som vi tydligen måste bli mycket bättre på att berätta.”
Nu säger Marie Dahlin (kommunens hemsida):
”Vi jobbar hårt för att öka känslan av trygghet i Vänersborg. Under året har vi bland annat öppnat en ny fritidsgård vid Sportcentrum och har gjort trygghetsröjningar vid gång- och cykelvägar och motionsspår.”
Kommunen har uppenbarligen inte jobbat tillräckligt hårt, vänersborgarna känner sig inte särskilt trygga. Kommunen har inte lyckats i sina intentioner och måste definitivt bli bättre på att öka invånarnas känsla av trygghet. Det är ett viktigt område.
De andra siffrorna är i nivå med andra kommuners, men det kan konstateras att de är något högre i år än jämfört med förra året. Med andra ord kan man nog sammanfatta att invånarna upplever att Vänersborg, på det här området, har blivit bättre.
Det andra området, som medborgarundersökningen tog upp, var hur medborgarna uppskattar kommunens verksamheter.
NMI är det sammanfattande värdet. Det är något sämre än Vänersborg fick förra året.
Det kan trots allt konstateras att Vänersborgs siffror i år är något högre än förra årets. Det gäller alla områden, utom ”kultur” (och NMI) som har samma värde. Endera betyder det att invånarna upplever att allt på området ”kommunens verksamheter” har blivit bättre eller också att SCB ”råkade” välja ut fler positiva vänersborgare till undersökningen. Vi hoppas och tror på det förstnämnda…
Vänersborg ligger över genomsnittet på de flesta punkter. Särskilt utmärker sig ”vatten och avlopp” och ”gång- och cykelvägar” på ett positivt sätt. Och vem vet, hade det byggts en GC-väg i Sikhall så kanske värdet hade varit ännu högre.
Det är bara ”förskolan” och ”idrotts- och motionsanläggningar” som har sämre värden än genomsnittet för de medverkande kommunerna. Och det kan jag förstå. Men nästa år tas de gamla BUP-lokalerna på Vänerparken i bruk och en ny förskola ska byggas i kvarteret Hönan. Antagligen kommer siffran för ”förskolan” då att höjas.
Betygssnittet för grundskolan ligger faktiskt lägre än för förskolan, men det gör kommungenomsnittet också. Och så är det även på områdena ”äldreomsorgen” och ”stöd för utsatta personer”, betygssnittet är relativt lågt (lägre än grundskolan), men så är det också i riket. Det kan väl emellertid konstateras att det på dessa områden finns en förbättringspotential. Man kan ju liksom inte ”slå sig till ro” bara för att invånare i andra kommuner inte heller är nöjda…
I den tredje och sista delen av undersökningen redovisar SCB hur medborgarna ser på sitt inflytande i kommunen.
Här är siffrorna inte lika bra, trots att de har höjts något sedan förra året…
Vänersborg ligger ganska långt under genomsnittet för andra kommuner får man väl säga, dock med undantag av ”information”. Det tycks som om vänersborgarna är ganska kritiska, eller kanske till och med missnöjda, med sina företrädare. Vänersborgs politiker och tjänstemän har med andra ord vissa problem med att åtnjuta kommuninvånarnas förtroende… Fortfarande… Vänersborg har under många år brottats med låga siffror.
Det är bra med sådana här undersökningar. Om de diskuteras av politiker och tjänstemän vill säga. Det gäller att dra slutsatser om varför kommuninvånarna tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att man vill förbättra förtroendet för kommunens politiker.
Och det kan man väl bara göra genom att öka demokratin – och fatta bra och genomtänkta beslut…
Tankar kring dagens debattartikel i TTELA
”Aktivistgruppen mot nedläggandet av profilklasserna i Vänersborg” är onekligen aktiva. I dagens TTELA hittade vi återigen en debattartikel, denna gång som ett öppet brev till rektorerna. (Se ”Öppet brev till rektorerna på Vänerparkens skola och Silvertärnan”.)
Det öppna brevet publiceras dagen innan ett möte ska hållas mellan… Ja, det är nog fortfarande inte riktigt klart vilka. I varje fall inte för en utomstående. Men jag förmodar att representanter från barn- och utbildningsförvaltningen ska vara med, liksom rektorerna. Kanske kommer också barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) att vara närvarande. Och så representanter från aktivistgruppen då så klart.
Dagens debattartikel ter sig märklig. Om ett möte ska hållas imorgon fredag kan det väl tyckas som om ett öppet brev med tuffa formuleringar inte direkt gynnar den dialog som aktivistgruppen skriver att de vill ha:
”vi som försökt få till stånd en öppen och transparent dialog med beslutsfattare inom skolan”
Man får nog intrycket att aktivistgruppen inte vill ha någon dialog utan mer få rektorerna att upphäva sitt beslut genom att ”spela på” opinionen och utöva ett så stort ”tryck” som möjligt. Och oavsett vad man tycker i sakfrågan är inte detta någon bra utgångspunkt för en dialog… Som nu faktiskt, efter en del turer, blir av.
En anledning till att jag återkommer med ytterligare en blogg i ett ämne som inte är politiskt är att jag reagerar på de argument och faktiskt rena insinuationer som framförs i det öppna brevet.
Representanten för aktivistgruppen hävdar att det är föräldrarna och eleverna som:
”tror på en skola som tar hänsyn till att även ungdomar är individer.”
Underförstått att inte rektorerna och förvaltningen gör det…
Aktivistgruppen menar också att beslutet att lägga ner profilklasserna inte gynnar:
”vad som är bäst för Vänersborgs ungdomar!”
Rektorerna och förvaltningen har tydligen, enligt aktivistgruppen, en agenda om att medvetet vilja försämra för skolungdomarna… Eller?
Jag tycker att sådana här insinuationer är att driva argumentationen alltför långt. Aktivistgruppen förlorar i trovärdighet och det gynnar ingen. Särskilt inte aktivistgruppen….
Och när aktivistgruppen skriver:
”Vi har sett både härskartekniker och halvsanningar, ovärdiga ett demokratiskt öppet samhälle.”
Då vet jag faktiskt inte om jag som rektor eller tjänsteman skulle ha haft lust att delta i ett möte överhuvudtaget…
Självklart kan man som förälder bli desperat när det sker förändringar som man upplever försämrar för ens egna barn, men kunde man i så fall inte framföra detta på mötet? Måste insinuationerna, och anklagelserna, offentliggöras dagen innan en ”dialog” ska hållas? För märk väl, morgondagens möte är egentligen inte något måste för skolan. Det är inget obligatorium att träffa och diskutera med föräldrar om beslut som enligt Skollagen och Skolförordningen är rektors – och ingen annans.
Dessutom är inte beslutet:
”ett illa förankrat beslut.”
Som aktivistgruppen skriver. Rektorernas beslut har föregåtts av ett arbete av en arbetsgrupp bestående av chefer i förvaltningen, rektorer och lärare i ungefär ett år.
Varför skriver ”Aktivistgruppen mot nedläggandet av profilklasserna i Vänersborg” så här? Varför håller den sig inte till fakta och sakliga argument?
Och varför ser inte aktivistgruppen till helheten, till alla elever, utan bara till den ganska exklusiva skara som har klarat, och kommer att klara, färdighetsproven i åk 6 och fått tillfälle att gå i en profilklass? Det är ju faktiskt, som jag har skrivit tidigare (se ”Mot profilklasser”), ett urval av elever som går i profilklasserna.
I Vänerparkens profilklasser i musik går det totalt 78 elever. Av dessa är 55 flickor (70%) och 23 pojkar. Av eleverna är 4 nyanlända (5%). (En elev räknas inte längre som nyanländ efter fyra års skolgång i Sverige. Skollagen 3 kap. 12 a §.) I bildklasserna går det 85 elever, varav 53 flickor (62%) och 32 pojkar. 3 av eleverna är nyanlända (3,5%). I Silvertärnans idrottsklasser är 99 av 168 elever pojkar. Det är 59%. Endast 7 av dessa elever (4%) är nyanlända.
Det är ett ganska ”skevt” urval av elever som går i profilklasserna. Dessutom kan man på relativt goda grunder anta att eleverna, särskilt i musikklasserna, är elever som har föräldrar med hög utbildningsnivå och stor studiemotivation. Det är inte så att profilklasserna i sig leder till bättre betyg som aktivistgruppen skriver i debattartikeln:
”I en tid när andra delar av Vänersborgs skolor brottas med sjunkande resultat har profilklasserna hållit ut och visat att så behöver det inte vara.”
Resultaten har sjunkit även i musikklassen jämfört med året innan, och de högre betygen (jämfört med andra klasser) beror med all sannolikhet på urvalet av elever och inte på grund av att undervisningen skulle vara bättre.
Det är också ett känt faktum att eleverna inte alltför sällan väljer en profil för att komma till en särskild skola – eller slippa att komma till en annan. Valet av profil är med andra ord ganska ofta i praktiken ett skolval. Det tyder också det faktum på att förhållandevis få elever från musikprofilen väljer det estetiska programmet med inriktning musik på gymnasieskolan.
Profilklasserna är också dyrare än ”vanliga” klasser. Enligt uppgift från förvaltningen kostar profilerna sammanlagt ca 1 miljon kr extra i form av extra lärarresurser. Då ska man komma ihåg att dessa pengar tas från de elever som går i de ”vanliga” klasserna. Om man dessutom spekulerar i att behovet av extra stöd är mindre i profilerna så kanske denna miljon också kan ses som att pengar till elever i behov av särskilt stöd i ”vanliga” klasser istället går till breddning och fördjupning i musik i profilklasserna… För övrigt räknar förvaltningen med att pengarna för profilelevernas skolskjutsar ger en ökad kostnad för Barn och Utbildning på 800.000 kr.
När man diskuterar profilklasserna så måste man ha perspektivet alla elever.
Som Skolverket skriver i sin senaste lägesbedömning av den svenska skolan:
”Skolverket vill betona vikten av att skolväsendet har ett styrsystem som bidrar till att kompensera för skillnader i barns och elevers förutsättningar och som främjar en allsidig elevsammansättning.”
En ”skolform” där elever går i olika klasser, och olika skolor, beroende på intressen och särskilda kunskaper skulle öppna portarna för en segregerad skola där de studiemotiverade eleverna går på ett ställe och de icke-studiemotiverade på ett annat.
Och faktum är att det råder en stor brist på likvärdighet i Vänersborgs skolor, en stor segregation och sjunkande kunskapsresultat.
Jag ser inte att ”Aktivistgruppen mot nedläggandet av profilklasserna i Vänersborg” har detta helhetsperspektiv på skolsituationen i Vänersborg.
Det är bra med engagerade föräldrar. Jag har väntat på det i många, många år – särskilt när budgeten i Vänersborg diskuteras… Och en lärdom för oss politiker är kanske att vi bör informera föräldrar bättre, t ex om att det saknas lokaler och legitimerade pedagoger inför nästa läsår…
Det ska bli intressant att höra hur morgondagens möte fortlöpte.
Träff mellan aktionsgrupp och förvaltning
Så lackar julen 2017 mot sitt slut. Den varar inte alls till påsk. Jag tror inte ens att den varar till Knut. Jag tror att julen slutar idag, på annandagen. I varje fall är det lätt att dra den slutsatsen när man tittar på köerna till stadens pizzerior…
Det är inte för att julfirandet fortfarande fortsätter som granen och ljusstakarna får stå kvar i hemmen. Det är helt enkelt för att det är fint och stämningsfullt när solen inte orkar skingra dagarnas mörker. Men det har faktiskt vänt nu. Vi går mot ljusare tider. Och snart är det också ett nytt år, ett vinter-OS-år och ett valår. Och sen är det bara ett år kvar till bandy-VM i Vänersborg.
Det har inte hänt speciellt mycket politiskt under julhelgen, nästan ingenting. Det är bara TTELA som hade en artikel på julafton, på hemsidan – ”Träff om profilklasser spikad”. Och det var väl inte särskilt upphetsande det heller, att barn- och utbildningsförvaltningen och den så kallade aktionsgruppen för profilklasserna ska träffas.
Fast mötet har emellertid föregåtts av ett slags ”tjuv- och rackarspel”, eller vad man ska kalla det. Det har mailats fram och tillbaka, inte bara mellan föräldrar i aktionsgruppen och förvaltningen. I maillistan har kommunalråden Marie Dahlin (S) och Gunnar Lidell (M) funnits med. BUN:s ordförande Mats Andersson (C) och BUN:s 1:e vice ordförande Tove af Geijerstam (L) likaså. Och sist men inte minst har mailkopior automatiskt skickats till TTELA…
Om samtliga dessa adressater har funnits med på samtliga mail vågar jag inte uttala mig om, jag har inte lyckats få tag i allihop. (Jag själv har inte funnits med på maillistan.) Dessa mail får jag nog inte se förrän imorgon via diariet.
Det började med att rektorerna på Silvertärnan och Vänerparken beslutade att inte inrätta några nya profilklasser nästa läsår. Sedan har representanter för aktionsgruppen ställt frågor till både rektorer och förvaltning, för att efter ett tag vilja diskutera skolans mål och resultat i stort. Föräldrarna har också krävt en träff med förvaltningen.
Frågan om profilklasserna har, som bloggläsare redan vet, politiserats av Gunnar Lidell (M). Lidell vet att det är ett rektorsbeslut, säger han, men gör ändå politik av frågan. Han har också i ett tidigt skede lovat att ta emot aktionsgruppen och dess protestlistor… Och då lagt sig i ärendet på ett handgripligt sätt.
Dahlin har inte skrivit något (vad jag vet), medan Andersson och af Geijerstam försöker få frågorna till vad de är, frågor för rektorer och förvaltning. Men Andersson har, enligt TTELA, varit den som ordnat träffen mellan tjänstemännen och aktionsgruppen… Och gör väl då på sätt och vis också politik av något som inte är politik… Eller?
Det låter rörigt, och jag tror att det är det – och blir det. Det ska bli intressant att höra vilka som egentligen träffades den 29 december. Var rektorerna med på mötet? Mats Andersson och/eller Gunnar Lidell? Och vad pratade de närvarande om – profilklasserna eller hela BUN:s verksamhet? Och ändrade någon av parterna sig?
Den som lever med TTELA får se – tidningen är ju som sagt med som en slags part och aktör i sammanhanget…
GOD FORTSÄTTNING!
GOD JUL!
Idag är det julafton och om några timmar kommer tomten med julklappar till alla förväntansfulla barn och politiker i Vänersborgs kommun.
Om alla önskningar går i uppfyllelse vet jag inte. Antagligen får barnen en hel del av det som står på önskelistorna. Men om politikernas önskningar slår in, det vet vi inte förrän i september. För det är inte särskilt svårt att räkna ut vad politikerna önskar sig mest av allt – en valseger så klart.
Det är val nästa år. Då ska alla svenskar, nya som gamla, gå till valurnorna och utse de representanter som ska ska styra landet och kommunerna i fyra år framåt. I Vänersborg hoppas Marie Dahlin (S) att hon tillsammans med Bo Carlssons centerparti ska få egen majoritet, och få styra kommunen utan miljöpartisterna. Det tär nämligen på både tålamod och humör att styra tillsammans med miljöpartiet…
Gunnar Lidell (M) hoppas säkerligen att på samma sätt få en majoritet med sina allierade i liberalerna och kristdemokraterna. Det rapporteras dock om en del gnissel i det borgerliga samarbetet. Vi får se hur allvarligt detta är. Lidell har hur som helst redan börjat träna sig i att styra Vänersborg.
Vänsterpartisterna i kommunen går väl inte direkt med drömmar om egen majoritet efter nästa val, men något eller några mandat ytterligare kunde ju vara välförtjänt. Det tycker säkert vänsterpartisterna själva i varje fall… Vänsterpartiets inflytande är större än de 6 mandat som partiet har i fullmäktige, men så är partiet lite av vågmästare.
Och som vågmästare fungerar inte alltför sällan också kommunens sverigedemokrater. Även om sverigedemokraterna lika ofta avstår från att rösta som de avgör voteringarna. I likhet med Marie Dahlin och Gunnar Lidell så tror jag att Kurt Karlsson drömmer om ett verkligt genombrott i kommunen som ska ge partiet en egen majoritet.
Och med tanke på sverigedemokraterna och deras syn på kultur, så skulle jag vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”
Och om det fortfarande är tid kvar till tomten kommer, varför inte fördriva tiden med lite god julmusik? Tja, kanske inte så mycket julmusik egentligen, men i varje fall god musik – musik som har satt Vänersborgs kommun, och framför allt några av dess politiker, på kartan.
Jag önskar som vanligt alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
Moderater och kommunalpolitik
Det finns frågor som beslutas av riksdagen och det finns frågor som kommunfullmäktige beslutar. Och det finns frågor som politiker inte alls ska besluta om.
Det inser och förstår de flesta partierna i Vänersborg. Även moderaterna.
Hittills.
Nu har moderaterna gått över en gräns. De gör kommunalpolitik av en fråga som inte är kommunalpolitisk.
Det handlar naturligtvis om dagens debattartikel av moderaternas ordförande i Vänersborg, Henrik Harlitz. Harlitz uttalar sig för alla moderater i Vänersborg när han skriver (se TTELA):
”Vi moderater är positiva till profilering av skolorna i Vänersborg.”
Moderaterna vill göra kommunalpolitik av profilklasserna. Detta trots att det inte är någon fråga för politikerna i Vänersborg. Vänersborgs kommunfullmäktige eller barn- och utbildningsnämnden får inte och kan inte besluta i frågan.
Det är rektorn på respektive skola som beslutar om profilklassernas vara eller inte vara. Det står tydligt i Skollagen (kap 2 § 10) och Skolförordningen (§ 9). Riksdag och regering har lagt beslutanderätten på rektor. I Skolförordningen tycks det till och med som om statsmakterna har anat att klåfingriga kommunalpolitiker skulle kunna lägga sig i rektors beslut om profilklasser.
I Skolförordningen står det nämligen:
”Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.”
Det här hjälper alltså inte. Moderaterna i Vänersborg gör ändå kommunalpolitik av profilklasserna – en fråga som inte är kommunalpolitisk. De agerar på en spelplan som inte är öppen för de andra partierna för att på ett opportunistiskt sätt plocka politiska poäng.
Var ska det sluta om vi gör kommunalpolitik av sådant som inte är kommunalpolitik? Tänker moderaterna också komma med debattartiklar om skolornas ordningsregler, kursplaner i historia och samhällskunskap eller innehållet i Elevens val?
(V)intersolståndet
Idag infaller vintersolståndet. Det är dygnet med årets kortaste dag och längsta natt. Det är midvinter. Det är en tid då naturen står och väger… Ska solen komma tillbaka eller ej? Ska livet och växtligheten åter spira?
Förhoppningsvis har alla offrat till gudarna och som tack fixar de till att dagarna blir längre, och det med början redan imorgon. Om gudarna är nöjda vill säga…
Vintersolståndet… Det är en mörk dag.
Och det är mörkt i Vänersborg. Men det beror inte bara på vintersolståndet. Det går inget vidare för den oheliga alliansen mellan socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister. Det tycks som om det är Gunnar Lidell (M) som är den som har greppat tag i rodret för den vänersborgska bojorten. Inte helt sällan i samarbete med Vänsterpartiet. På sistone verkar det emellertid som om Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) anpassar sig till Lidell redan från början. Som ofta tittar till vänster och anpassar sig till Vänsterpartiet…
Det är en intressant politisk situation i Vänersborg och har så varit under hela mandatperioden. Marie Dahlin, Bo Carlsson och Marika Isetorp har krampaktigt suttit kvar vid makten, trots att de inte får igenom sin politik. Men det kanske är annat som är åtråvärt med maktpositioner?
Det största mörkret i Vänersborg spred sig när först Skolverkets siffror över vårterminens betyg för de avgående 9:orna publicerades och sedan SKL:s ranking.
Precis som vi har nått midvinter så har vi förhoppningsvis också nått skolresultatens mörkaste punkt.
Vikingarna offrade till gudarna för att solen och växtligheten skulle komma tillbaka. Nu är det läge att vänersborgarna offrar till barnen och ungdomarna, så att ljuset återigen letar sig in i våra förskolor och skolor. Det finns att ta av – kommunen kommer att gå med ungefär 60 miljoner kronor i överskott i år.
Nästa år är det val.
Den 9 september ska Sverige välja 349 ledamöter i riksdagen. Men minst lika viktigt, vänersborgarna ska välja 51 representanter till Vänersborgs högsta beslutande organ – kommunfullmäktige.
Hur ska vänersborgarna rösta denna gång?
Den här mandatperioden är Vänsterpartiet kommunens 3:e största parti. Vänsterpartiet fick 2.853 röster. Det var 11,67% av rösterna och innebar 6 platser i kommunfullmäktige.
Kommer Vänsterpartiet att hålla ställningarna? Eller kommer partiet till och med att gå framåt?
Det vet vi inte. Det beror bland annat på hur många vi är som kan formulera och föra ut en bra politik. Och det behövs många.
Vill du vara en av dem?
Det är snart dags för Vänsterpartiet att fastställa vallistorna. Om du vill vara med och jobba för Vänsterpartiet i Vänersborg, och göra en insats för Vänersborgs kommun, så hör av dig. Du kan hitta kontaktinformation på vår hemsida – klicka här.
Vänsterpartiet – för ett ljusare Vänersborg.
Varför rasar Vänersborg i SKL:s skolranking?
Vänersborg hamnade på plats 274 i SKL:s skolranking. Det var naturligtvis de dåliga betygsresultaten (det genomsnittliga meritvärdet) i årets avgående 9:or som var orsaken. (Se ”Plats 274 i SKL:s skolranking”.)
Ett sådant resultat, som dessutom Skolverket redovisade redan i september, borde få Vänersborgs politiker att gå i taket och snabbt avisera åtgärder. Men det är fortfarande ingen politiker som offentligt har uttalat sig eller slagit larm om att det nu behövs krafttag. Det tycks som om Vänersborgs ledande politiker tar skolkrisen i Vänersborg med ro. Det verkar som om italienresor, rondeller och bandy-VM är viktigare…
TTELA verkar inte heller ha försökt få någon politiker att uttala sig. Däremot har förvaltningschef Kriewitz blivit intervjuad i TTELA. (Se här.)
Förvaltningschefen anförde följande orsaker till Vänersborgs resultat:
”Det handlar både om snabba och omfattande elevökningar, brist på undervisningslokaler, svårigheter att rekrytera behöriga lärare och att vi har många nya elever som gått kort tid i våra skolor.”
Och så är det naturligtvis. Elevökningen i grundskolan de senaste åren har varit exceptionellt hög (bortåt 700 elever under de senaste 3 åren) och det har skapat ett oerhört tryck på skollokalerna. En stor del av den centrala administrationens och rektorernas, och även pedagogernas, tid har ägnats åt att hitta ”fysiska” lösningar för att kunna ta emot alla.
Trångboddheten har ökat och klasserna har blivit större. Det gynnar självklart inte studieron och lärmiljön. Det här i sin tur är nog en orsak till att sjukfrånvaron både bland lärare och elever har ökat. Lärarnas arbetsmarknad är dessutom mycket god nu och många lärare byter huvudman. (Det är också populärt att bli SFI-lärare.) Och det inte bara på grund av att lönerna höjs med ett sådant byte, det är nog så att många helt enkelt söker en rimligare arbetsbelastning. Det är tufft att arbeta som lärare i Vänersborgs grundskolor och jag tror att många pedagoger i Vänersborg helt enkelt är utarbetade. Enligt den senaste siffran från förvaltningen är bara 66% av lärarna i Vänersborgs högstadier ”behöriga, undervisande personal”.
Och är det brist på behöriga, legitimerade lärare så är detta i sig en viktig förklaring till de dåliga resultaten. Lärarnas kompetens, förmåga och engagemang är de undervisningsrelaterade faktorer som i högst grad påverkar elevers kunskapsresultat.
Det har kommit många nyanlända till Vänersborgs skolor. Jag vet dock inte om detta förklarar Vänersborgs resultat. Det finns siffror där nyanlända inte räknas med i statistiken och dessa siffror visar ändå på dåliga resultat. Men naturligtvis kan man förmoda att en relativt stor del av rektorernas och lärarnas arbetsinsatser måste riktas till denna grupp.
Lärarnas riksförbund publicerade nyligen en undersökning som tar upp en annan, men viktig aspekt. (Se ”Elever får inte särskilt stöd som de har rätt till”.) Den visar att åtta av tio högstadielärare känner till elever som behöver särskilt stöd men som inte får det. Att de inte får det beror ofta på att skolan saknar ekonomiska resurser, att lärartätheten inte är tillräckligt hög eller på att det inte finns speciallärare. Jag vet inte om detta gäller Vänersborg, men jag antar det.
Skolans personal arbetar utifrån de förutsättningar som kommunens politiker ger dem, framför allt i form av ekonomiska resurser. Förvaltningschefen nämner dock inget om ekonomiska resurser. Det gör man inte som förvaltningschef, inte till media i varje fall…
Men större ekonomiska resurser skulle naturligtvis kunna skapa fler och bättre skollokaler (det finns också många skollokaler som är i behov av renovering och ombyggnation), öka antalet lärare, speciallärare och annan skolpersonal samt locka fler legitimerade pedagoger.
Vänersborgs skolor har fått förhållandevis hyfsat med resurser 2016 och 2017. Oppositionens (bl a M+V) budget gav t ex 26,7 milj kr mer år 2017 än vad de styrande i S+C+MP ville ge. Men det är nog så att i den exceptionella situation som råder, och har rått, så har pengarna egentligen bara motsvarat elevökningen och inte gett utrymme för kvalitativa förbättringar.
Vänersborgs politiker har ett stort ansvar för att ge skolan de förutsättningar som krävs för att rektorer och pedagoger ska kunna utföra sitt uppdrag. Och ekonomiska resurser är en sådan.
Det finns säkerligen andra faktorer än de som förvaltningschefen anger som kan bidra med en förklaring till varför Vänersborg rasar i resultat och ranking. Men en möjlig orsak till de dåliga resultaten kan uteslutas, nämligen att eleverna i Vänersborg inte trivs i skolan eller inte är trygga.
I SKL:s statistik redovisas Skolinspektionens enkät för åk 9 år 2016. Den visar genomgående bra resultat (Grönt betyder att svaren från Vänersborg ligger bland de bästa 25%-en i riket, det gula betyder att Vänersborg ligger bland de mittersta 50%-en. Tabellen visar siffrorna i procent.)
Naturligtvis kan man tycka att fler än 59,7% av eleverna borde finna skolarbetet så stimulerande att de vill lära sig mer…
SKL redovisar också en enkät från förra årets 8:or. Den visar samma sak.
Det är många som klagar på elevernas studiemotivation, ambition, arbetsdisciplin och framtidstro etc och vill söka orsakerna till sjunkande resultat hos eleverna. Eller att föräldrar tar allt mindre ansvar för ungdomarnas beteende och attityder. Det kanske är så, men det är i så fall inget specifikt för Vänersborg och förklarar inte resultaten i just Vänersborg.
Det är precis samma med att det skulle vara läroplanens, timplanens och betygssystemets fel. Vem vet, det kanske kan vara en orsak till de sämre resultaten i Sverige. Men specifikt för Vänersborg? Naturligtvis inte.
Det är nog så som förvaltningschefen sa till TTELA – Vänersborg måste ta krafttag för att ordna fram fler skollokaler och legitimerade lärare. Det här torde vara de viktigaste uppgifterna för att vända utvecklingen. Ändamålsenliga lokaler och behöriga lärare är förutsättningar för en bra skola. Och här har politikerna naturligtvis det avgörande ansvaret.
Men kanske finns det också orsaker till de nedslående resultaten i skolan i sig. Och här spekulerar jag…
Kanske skulle man titta extra på skolans inre organisation. Ibland tror jag t ex att mer fokus borde läggas på kunskapsuppdraget och inte på elevernas sociala situation. Jag tror också att man kunde titta mer på mötesstruktur med syfte och målsättning att alla möten ska vara effektiva och meningsfulla. Stödfunktioner som plattformen VÄL, som skolorna använder, har t ex en del övrigt att önska. Det kan vara läge att utvärdera dem och se om de ger rätt stöd eller om det finns andra system som skulle fungera bättre. Man kanske skulle titta på den kompetensutveckling som erbjuds pedagogerna. Är kompetensutvecklingen ändamålsenlig och adekvat för den situation som Vänersborg befinner sig i? Men dessa frågor är inte politiska (och har inget att göra med pengar), utan en fråga för rektorer och pedagoger.
Jag tror att för att vända den nedåtgående trenden så måste Vänersborg tänka nytt. I en motion (se ”Motion: Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”), som jag lämnade i juni, föreslog jag att man borde titta på nya lösningar, som…
Borde inte Vänersborg införa ett tvålärarsystem? Det handlar om att det finns två legitimerade lärare i varje klass under alla lektioner. Lärarna planerar, undervisar och samarbetar och har gemensamt ansvar i och utanför klassrummet.
Pedagogerna måste också få ägna sig åt det de är utbildade för – och det är att undervisa. Uppgifter som t ex föräldrakontakter, frånvarorapportering, rastvakter och administrativa göromål skulle kunna skötas av andra yrkeskategorier, t ex socialpedagoger. Ju mer tid pedagogerna har för att planera, förbereda, genomföra och efterarbeta lektioner desto bättre blir förutsättningarna för elevernas inlärning. Ett sådant system skulle minska lärarnas arbetsbelastning och göra Vänersborg till en attraktiv arbetsgivare.
Även skolledarnas arbetsbelastning behöver minskas. Förslagsvis genom att särskild personal anställs för att ta hand om de uppgifter som inte har med skolledarnas uppdrag enligt Skollagen och läroplanen att göra. Det kan vara att ansvara för t ex fastighets- och personalfrågor, föräldrakontakter, dokumentation, konflikthantering och utredningar. Syftet skulle vara att avlasta rektorer men också att frigöra tid för cheferna att vara de pedagogiska ledare som skolans styrdokument förutsätter. Jag tror att rektors pedagogiska ledarskap är en central del i arbetet med att skapa en skola med god kvalitet för alla.
Det här är några tankar kring hur personalens arbetsbelastning kan minskas och arbetsmiljön förbättras, allt för att skolresultaten för Vänersborgs elever ska kunna höjas. Och det borde prioriteras…
Förvaltningen och vi politiker måste vidta de åtgärder som professionen, rektorer och pedagoger, behöver för att vända trenden och öka måluppfyllelsen.
Plats 274 i SKL:s skolranking
Så har då SKL:s ”Öppna jämförelser – Grundskola 2017” kommit. (Se här.) Den var inget rolig… Inte för Vänersborg. (TTELA skrev om den i torsdags – ”Här är kommunen som rasar i skolranking” – och i lördags – ”Brist på lärare sänker skolresultaten”.)
Det sammanvägda resultatet för elever i åk 6 och de elever som lämnade åk 9 i våras i de kommunala skolorna i Vänersborgs kommun placerade Vänersborg på rankingplats 274… Av 290 kommuner i Sverige. (När TTELA anger placering, plats 259, räknas fristående skolor, ex Fridaskolan, in i statistiken. Jag skriver bara om kommunala skolor.)
Plats 274!
Det är katastrof!
Placeringen är däremot ingen överraskning. Skolverkets siffror, som också redovisade elevernas kunskapsresultat, kom redan i september och de visade samma resultat (se ”Total kris i Vänersborgs skolor!”). Det som är nytt är att SKL rankar kommunernas resultat genom att jämföra dem.
Förresten, den ranking som Lärarförbundet gjorde tidigare i höstas, och som placerade Vänersborg på plats 221 i Sverige, utgick inte från resultaten år 2017, utan från resultaten år 2016. (Se ”Vänersborg tappar i skolrankingen!”.)
Betygsresultaten i våras sjönk kraftigt i Vänersborg jämfört med förra året. Det har lett till att Vänersborg har tappat 72 placeringar i SKL:s ranking sedan år 2016. Det torde var lite av ett negativt rekord.
Av de elever som lämnade grundskolan i våras, i Vänersborg, har bara 55,7% uppnått kunskapskraven i alla ämnen. Det är en minskning med 18%-enheter jämfört med året innan. Det betyder att nästan hälften av alla elever som gick ur åk 9 i Vänersborg inte hade ett fullständigt betyg.
SKL har också en siffra som visar ”samma sak”, men där nyinvandrade elever (som har varit i Sverige mellan 0-4 år) och elever med okänd bakgrund räknas bort. Då är det 37% av eleverna som inte hade ett fullständigt slutbetyg. Det är inte heller något att skryta med. Vänersborgs dåliga resultat kan alltså inte förklaras med att det finns många nyanlända i kommunen. Sedan måste vi också komma ihåg att många nyinvandrade elever är oerhört motiverade och de lär sig dessutom det svenska språket snabbt. Och så ska det väl i rättvisans namn också sägas att det finns många nyanlända även i andra kommuner.
Det genomsnittliga meritvärdet vet vi redan. Det är samma siffror som Skolverket redovisade. Vänersborgs meritvärde för 9:orna har rasat från 215 poäng år 2016 till 193,7 poäng i år.
SKL redovisar också ett så kallat modellberäknat genomsnittligt meritvärde. Det betyder att man så att säga vill ha ett ”objektivt” värde – ett värde som liksom ”bortser” från elevernas sociala bakgrund. Det här är för att man ska kunna jämföra kommunerna på ett ”objektivt” sätt. Då tänker man sig att det här modellberäknade värdet borde Vänersborg ha om man tar hänsyn till dessa fyra faktorer: behov av ekonomiskt bistånd, nyinvandrade elever (0-4 år), föräldrars utbildningsnivå och kön. Vänersborg har då 20,8 poäng mindre än förväntat.
Det är mycket… Extremt mycket. Och detta förhållande är kanske det mest alarmerande av alltihop. Det modellberäknade värdet visar två saker. Det är inte elevernas sociala bakgrund som förklarar det dåliga resultatet och orsaken till resultaten i Vänersborg står att finna i – just Vänersborg.
Om vi tittar på våra grannkommuners kommunala skolor så hamnade Trollhättan på rankingplats 89 (år 2015 låg Trollhättan på plats 227), Uddevalla på plats 186, Mellerud 246, Färgelanda 114, Lilla Edet 261 och Grästorp 128 (förra året rankades Grästorp på plats 2). Och Vänersborg alltså på plats 274.
Det Vänersborg kan trösta sig lite med är att betygsresultaten från åk 6 är bättre, även om det inte heller här är läge för några glädjerop.
Så här ser resultaten ut från Vänersborgs åk 6:
Resultaten tillhör varken de bästa eller de sämsta 25%-en i Sverige. Undantaget är kategorin ”Lägst betyget E i svenska”, som tillhör den sämsta fjärdedelen.
SKL:s ranking tar alltså även med åk 6 i det sammanvägda resultatet. Det kan tyda på att om SKL bara hade utgått från åk 9 så hade rankingplatsen varit ännu sämre.
Men…
Vad beror då den låga rankingen, plats 274, och de dåliga kunskapsresultaten på? Vad är det som förklarar de sjunkande resultaten i just Vänersborg?
Det tål att fundera på. Återkommer…
"Rädda profilklasserna!"
Det är inte ofta det är demonstrationer i Vänersborg nu för tiden. Det är egentligen bara på första maj som 65-100 socialdemokrater traditionsenligt ger sig ut på gatorna.
Men idag var det en demonstration. Och den var större än sossarnas.
Det var ungefär 110 personer som deltog i demonstrationståget under parollen ”Rädda profilklasserna!”. Ytterligare ett antal människor slöt upp vid Gågatekrysset.
Det var framför allt elever med föräldrar från musikprofilen på Vänerparkens skola som deltog. Och några från bildprofilen, vilken också finns på Vänerparken. Jag undrar däremot om det var några elever och föräldrar från Silvertärnans idrottsprofiler… Jag tror knappast det. För övrigt var det några enstaka politiker i tåget, medan det såg ut som om de lärare från Vänerparken som ville visa sina elever sitt stöd samlades vid Gågatekrysset.
Nu är ju inte en demonstration riktigt tillfället att övertyga andra genom argumentation och debatt, men jag reagerade ändå på att det var väldigt mycket prat om att Vänersborg är en musikstad. För det har ju faktiskt inget med rektorernas beslut att göra. Rektorerna har, liksom lärarna, ett uppdrag från riksdag och regering – och i det uppdraget står det inte ett ord om att Vänersborg ska vara en musikstad.
De övriga argumenten kändes, demonstranterna må förlåta, lite mycket av ”egen-intresse” för att övertyga. Och det säger jag trots att jag vet att inga av de demonstrerande eleverna egentligen berörs av beslutet. (Det berör ju bara de elever som nu går i åk 6 och lägre.) Tyvärr lyser detta ”egen-intresse” också igenom i TTELA:s referat från demonstrationen… (Se ”Demonstrerade för att rädda sina klasser”.)
Demonstranterna lyckades inte heller övertyga kritikerna (de som stöder rektorernas beslut att avskaffa profilklasserna) att de pratade för alla elever i Vänersborg. När de t ex menade att alla som söker borde och ska komma in i en profilklass så är argumentet uppenbart oriktigt. Ett viktigt syfte med färdighetsproven i samband med antagandet till profilklasserna är ju att ”sålla bort” de elever som inte har förutsättningar att gå i profilerna. Förutom då att också ett urval görs av de lämpligaste utifrån begränsningen av platser. Och denna begränsning har att göra med att det är svårt eller omöjligt att ha fler profilklasser – både av organisatoriska och ekonomiska orsaker. (Profilklasserna är som regel dyrare än andra klasser, särskilt musikprofilen.)
Det känns också som om det målas alltför mycket i svart och vitt. Och de två rektorerna, som det i praktiken gäller, framstår då definitivt som de ”illasinnade”. Varför är det ingen som vill tro och förstå att rektorernas beslut syftar till en bättre skola för alla? Varför tror man inte rektorerna om ”gott”?
Eller varför inte fundera på de argument som kritiker till profilklasser har fört fram, se t ex ”Mot profilklasser” och ”Vänersborgare för profilklasser”?
OK.
Vi har olika åsikter. Demonstranterna vill ha profilklasserna kvar, andra anser att rektorerna har fattat ett riktigt beslut. Det är som det ska vara, åsikter ska brytas och man kan respektera varandra och vara vänner ändå.
Men jag vet inte vad kommunalrådet Gunnar Lidell (M) egentligen gjorde på dagens demonstration. Lidell gick upp och höll ett tal. Och det var inte som privatperson, om man nu kan vara det som kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, men det tror jag – utan som moderat politiker. Lidell var tydlig med att han talade som moderat politiker.
Gunnar Lidell, som inte är skolpolitiker, sa i sitt bejublade tal bland annat:
”Vi moderater anser att nog måste vi kunna fortsätta profilera oss med klasser, varför inte med hela musik- eller med profilskolor? Vi har fyra högstadieskolor i kommunen, rimligen borde dom kunna få profilera sig med olika inriktning. Fyra skolor, säg två profiler på varje skola, det ger 8 olika profiler i Vänersborg.”
Det är anmärkningsvärt att Lidell blandar sig i debatten och som politiker ifrågasätter ett beslut som är rektorernas och ingen annans. Naturligtvis kommer Lidell att svara att det gör andra också, t ex undertecknad bloggare. En av skillnaderna är dock att undertecknad bloggare enbart har uttalat sig som privatperson och inte som vänsterpartist. Det andra är att när jag anser att rektorernas beslut är riktigt så inkräktar jag inte på något sätt i rektorernas lagliga rätt att bestämma i frågan. När Lidell däremot kritiserar rektorernas beslut, så har han ju faktiskt ifrågasatt ett beslut som han enligt lagen inte har något att göra med. Det är liksom skillnad på ”ja/håller med” och ”nej/håller inte med” i det här fallet. Anser jag.
Gunnar Lidell (M) har säkert tänkt igenom detta ”dilemma” noggrant innan han gick upp på podiet. Vi får se vad han anför till sitt försvar. Jag tar nämligen för givet att Tove af Geijerstam (L), som är 1:e vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden, nu skickar en skrivelse till kommunfullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren och ber om hjälp. Precis som Lidells partikamrat Lena Eckerbom Wendel gjorde angående mig när jag skrev om ”Arne” på Nordkroken… (Se ”Man slutar aldrig att förvånas…”.)
Det är också tråkigt att Lidell använder argument som sprider okunskap. För vad Lidell än säger, så är det fortfarande inte organisatorisk och ekonomiskt möjligt att skapa så många profilklasser som han vill. Och vore det möjligt, så är det ändå rektorernas beslut. (Varför tror du förresten att det inte finns fler profiler Gunnar?)
Och när Lidell sa:
”borde dom kunna få profilera sig”
Så är det sakligt fel. Skolor får profilera sig – om rektorn så bestämmer. Redan nu.
Men det är fortfarande inget politiskt beslut…
Gunnar Lidell menade också att det fria skolvalet var väldigt positivt för att det leder till ökad integration. Här måste jag säga att all forskning visar på det motsatta. Det fria skolvalet med alla fristående skolor och profilklasser och –skolor leder till motsatsen – segregation. Det ser vi inte bara i Sverige, det ser vi också tydligt i Vänersborg.
Hur tänkte du Gunnar Lidell?
Det var några politiker som deltog i demonstrationståget, bland annat syntes en miljöpartist. Jag undrar om det är ok för S och C att MP försöker gå en egen väg i frågan…
Även Ola Wesley från sverigedemokraterna demonstrerade för att profilklasserna ska vara kvar. Wesley är ledamot i barn- och utbildningsnämnden och i nämnden har han inte sagt ett ord om vad han tycker. Men en sak vet han, eller borde veta, profilklassernas vara eller inte-vara är ingen politisk fråga…
Det är också lite intressant att Wesley tycker att en dyrare idrottsprofil ska vara kvar på Silvertärnan, när han i årets budgetdebatt ville ta ett antal miljoner kronor ifrån, helt enkelt minska elevpengen för eleverna på, just Silvertärnan, därför att (se ”Sverigedemokraterna i budgetdebatten”):
”Du vet ju det med mångkulturalismen. Det är inte våran politik. Så. Så den tänker inte vi stötta.”
Det var en väl genomförd demonstration. Lugn och stämningsfull, med fin sång av musikeleverna från podiet. Men med tanke på Vänersborgs katastrofala placering i SKL:s skolranking i veckan, plats 274 (av 290), så känns diskussionen av profilklasserna inte som den mest prioriterade frågan just nu…
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer