Arkiv

Archive for mars, 2025

Dags igen för BUN

14 mars, 2025 Lämna en kommentar

På måndag är det återigen dags för barn- och utbildningsnämndens 11 ledamöter och 11 ersättare att mötas i konferensrummet Vänersborg på kommunhuset.

Det är en ganska kort dagordning denna gång och underlaget är på endast 85 sidor. Några av dessa sidor har dessutom ledamöterna läst och satt sig in i sedan tidigare, som t ex EY:s revisionsrapport. (Se “BUN får skarp kritik från revisorerna (1)”.)

Dagordningen har följande utseende:

Nämnden får som vanligt en verksamhetsuppföljning. Denna gång är temat:

”rektors ledning mot bättre undervisning och bättre resultat.”

Det handlar om förskoleklass, fritidshem, grundskola och anpassad grundskola 1-6. Det ska bli intressant och spännande. Nämnden diskuterade för ett antal år sedan mycket kring rektors roll och rektorsorganisationen. Rektor har en mycket viktig och komplex roll med både ett statligt och ett kommunalt uppdrag. 

Enligt Skollagen beslutar rektorn:

“om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

Det räknas sedan upp massor av konkreta uppgifter som ligger på rektors ansvar.

I läroplanen (LGR 22) står det:

“Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen. Rektorn ansvarar för att skolans resultat följs upp och utvärderas i förhållande till de nationella målen, kriterierna för bedömning av kunskaper och betygskriterierna.”

Även i läroplanen räknas en rad ansvarsområden upp för rektor.

Rektorn är även en chef i kommunen. Det innebär att rektorn ska syssla med budgetansvar med rapporter och uppföljning, personalansvar med lönesättning, rehabplaner samt uppföljningsarbete, upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, skolskjutsfrågor, trafiksäkerhet runt skolan. Bara för att nämna några saker… Så skrev jag 2018, men jag antar att det stämmer med dagens uppgifter också. (Se “Morgondagens BUN (18/6)”.)

Chat GPT sammanfattar rektors uppdrag:

“En rektor i grundskolan har ett brett ansvar som omfattar både pedagogiskt ledarskap och administrativ styrning. Här är de huvudsakliga uppgifterna och ansvarsområdena:

  • Pedagogiskt ledarskap
  • Personalansvar
  • Elevhälsa och trygghet
  • Ekonomi och administration
  • Samverkan med vårdnadshavare och samhället
  • Juridiskt ansvar

Kort sagt är rektorns roll att leda skolan mot hög kvalitet i undervisningen, god arbetsmiljö och välmående elever.”

Sedan rektorns roll diskuterades i nämnden så har förvaltningen satsat på fler rektorer på varje skolenhet. Frågan är kanske om satsningen är tillräcklig, får rektorerna tillräckligt med tid och utrymme för att leda skolan och pedagogerna till ”bättre undervisning och bättre resultat”… Men det får nämnden säkerligen veta mer om på måndag.

Nästa ärende är en månadsuppföljning. Det ekonomiska resultatet uppgår till +2,8 milj kr för februari. Förra året var resultatet samma månad +22,6 milj kr… Det ser ut som om året kan bli kärvt. Vi får höra vad förvaltningen säger om utsikterna för året.

Det blir färre barn och elever i nämndens verksamheter. Jämfört med samma tid förra året går det 57 färre elever i förskoleklass och grundskola. Prognosen är att antalet under hela året minskar med 76 elever. Med tanke på att det är 10 årskurser (inkl förskoleklass) och totalt 4.665 elever i februari (4.679 elever på helåret) så verkar det svårt att genom organisatoriska förändringar, som t ex “slå ihop” klasser, spara pengar pga färre elever.

Nämnden ska få information om Mål- och resursplanen. Det blir information om de budgetanvisningar som kommunstyrelsen fattade beslut om i februari. I praktiken är det de styrande partiernas budgetramar. Det kan konstateras att även 2026 kommer att bli ett tufft år för barnen, eleverna och personalen. (Se “Kommunstyrelsens beslut (26/2)”.)

Internkontrollplan 2025 med risk- och väsentlighetsanalys ska antas. BUN har diskuterat planen tidigare i en workshop och nu ska beslut fattas. Det kan noteras att “Elevers rätt till särskilt stöd” ska granskas under året.

Det har inkommit ett medborgarförslag. Förvaltningen föreslår att nämnden ska föreslå kommunfullmäktige att besluta att:

“avslå medborgarförslag om att anställa personal på varje mellanstadieskola som arbetar med att förebygga och förhindra rekrytering av barn och ungdomar till kriminella gäng.”

Förvaltningen motiverar avslaget:

“Skollagen och läroplanerna är tydliga med att all personal ska arbeta med värdegrundsfrågor. I det arbetet ingår naturligt att till exempel arbeta förebyggande för att förhindra att barn och ungdomar rekryteras av kriminella gäng. Därtill är det enligt skollagen endast rektor som kan besluta hur förskola eller grundskola ska organiseras och fördela resurser efter barnens eller elevernas olika förutsättningar och behov.”

Alla skolor i landet ska självklart följa läroplanens och skollagens krav, men, som vi ser i samhället, det är inte tillräckligt mot våldet och gängkriminaliteten. Det tycks som om vi lever i en “annan tid” just nu. Sverige måste ta krafttag. Därför anser jag att det är ett bra medborgarförslag, men det borde vara kommunfullmäktige eller allra helst staten som tar ett ansvar och förstärker resurserna till landets skolor. De resurser som nämnden har bör gå till skolans uppdrag som t ex undervisning och särskilt stöd osv.

BUN:s ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef/skolchef Sofia Bråberg har undertecknat ett yttrande till svar på ”Revisionsrapport 2024: Uppföljande granskning av skolans måluppfyllelse och fördjupad granskning av särskilt stöd”. (Se “BUN får skarp kritik från revisorerna (1)”.)

Revisorerna har gett nämnden ett antal rekommendationer. Det är brister som revisorerna har sett som BUN ska åtgärda. Och det är ett bra svar: 

“För att få en heltäckande bild av enheternas arbete med särskilt stöd och åtgärdsprogram kommer en kartläggning att genomföras under vårterminen 2025 på samtliga barn- och utbildningsnämndens grundskolor klass 1-9. Enheterna ska kartlägga alla elever i behov av särskilt stöd och identifiera om eleverna har: beslut om utredning, utredning, åtgärdsprogram med konkreta och utvärderingsbara åtgärder [och] åtgärder som följs upp och utvärderas.”

Och sedan ska nämnden  säkerställa:

  • “att elever som riskerar att inte uppnå betygskriterierna får sitt behov av stöd utrett,
  • att åtgärdsprogram innehåller konkreta och utvärderingsbara åtgärder,
  • att åtgärder följs upp och utvärderas om åtgärderna utgör ett tillräckligt stöd för eleven, eller om andra eller kompletterande åtgärder behöver vidtas.”

Det kommer att bli ett svårt och tidskrävande, men mycket viktigt arbete.

Yttrandet avslutas emellertid med en kritik av den stickprovsundersökning och det urval som revisorerna gjorde. Det är ett avsnitt som jag anser borde utelämnas. Det hör liksom inte hemma i ett yttrande att kritisera revisorerna för deras granskning och dessutom är jag inte helt säker på att kritiken är riktig. Skollagen är, som jag tolkar det, ganska tydlig om vilka elever som ska utredas för särskilt stöd. (Skollagen 3 kap 7 § och § 9.)

Det har inkommit synpunkter till barn- och utbildningsnämnden under 2024 – 36 klagomål, 6 frågor och 2 förslag till förbättring. Dessa har sammanställts och analyserats. Tanken är att BUN utifrån synpunkterna ska förbättra verksamheten.

Innan sammanträdet avslutas med att skolchef/förvaltningschef Bråberg och ordförande Carlsson berättar om vad som har hänt sedan sist ska nämnden lämna ett yttrande angående “remiss av medborgarförslag om renovering av Frändeskolans och Dalboskolans utemiljö”.

Yttrandet är sammanfattningsvis:

“Barn- och utbildningsnämnden ser att samhällsbyggnadsnämnden som fastighetsägare och ansvarig för att underhålla och förvalta skolornas utemiljö också är ansvarig för det som medborgarförslaget omfattar.

Barn- och utbildningsnämnden vill dock poängtera att det är viktigt att samtliga skolors utemiljö, Frändeskolan och Dalboskolan inkluderat, är i fullgott skick.”

Sammanträdet blir nog inte så långt. Men osvuret är bäst.

Kategorier:BUN 2025, rektor, revisor

En gång till om sponsring

12 mars, 2025 1 kommentar

Marknadsföring och sponsring har varit lite av en följetong i denna blogg de senaste åren. Det började redan 2016 när Jonathan Axelsson (M) och Stefan Kärvling (V) skrev en motion med rubriken “Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Se “V och M skriver gemensam motion”.) 

De regler som styrde kommunens hantering av marknadsföringsbidrag, evenemangsbidrag och sponsring var otydliga eller saknades helt. Bidragen och dess fördelning var på många sätt öppna för godtycke. Motionen ville att kommunen skulle bringa ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de kommunala bidragen (pengarna) fördelades och användes.

Motionen vandrade sedan både runt och fram och tillbaka i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Inte förrän 7,5 år senare, den 7 februari 2024, begravdes den slutligen när kommunfullmäktige antog policy och riktlinjer för sponsring och donationer.

De policies, riktlinjer och regler, som antogs av de styrande partierna och som gäller nu, är fortfarande otydliga och ofullständiga. Det handlar bland annat om frågor som vad är skillnaden mellan marknadsföringsbidrag, sponsring och evenemangsbidrag, vem kan få de olika bidragen och till vad och varför, vem eller vilka på kommunen får bevilja de olika bidragen, hur tillgodoses transparens och offentlighet och hur ska bidragen redovisas och kontrolleras osv.

De antagna dokumenten håller, som jag ser det, fortfarande dörrarna öppna för godtycke eller, i värre fall, missbruk och vänskapskorruption. (Se “Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)”.) Det är tur att Vänersborgs kommun just nu har politiker och tjänstepersoner som är ärliga, rättvisa och måna om att behandla alla kommuninvånare, föreningar och organisationer etc lika. Men blotta misstanken att det skulle kunna vara annorlunda är ett skäl för att nuvarande regelverk inte är tillräckligt.

De styrande partierna höll emellertid med Benny Augustsson (S) när han vid beslutet i kommunfullmäktige i februari förra året menade att (se “KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”):

“Dom avtal som skrivs kring sponsring och dom andra bitarna, dom är tillgängliga som allmänna handlingar. Dom finns tillgängliga för dom som behöver dom.”

Augustsson menade att detta var fallet till och med innan de nya dokumenten antogs… Men det var inte sant. I kommunfullmäktige berättade jag att jag hade begärt ut uppgifter om vilka föreningar som sponsrades och hade trots påminnelser inte fått ut uppgifterna fast det hade gått ett helt år(!). Det har blivit bättre efter debatten och beslutet i fullmäktige. Det blev nog lite pinsamt…

Den offentlighet och tillgänglighet till allmänna handlingar som Augustsson (S) talade om innebär att allmänheten ska ha tillgång till och kunskap om kommunens diarium. I diariet ska intresserade invånare regelbundet kunna studera vilka handlingar om sponsring och andra bidrag som registreras. Och sedan begära ut dessa. Blir det för många sidor kostar det dock en slant. Allmänheten skulle även kunna ringa eller maila till kommunen och begära ut listor och sammanställningar på de olika bidragen. Det sistnämnda var dock en service som bara politiker kunde räkna med. Det sägs vara annorlunda från och med i år.

Jag tror att det i praktiken är svårt eller omöjligt för en vanlig kommuninvånare att hålla koll på vilka föreningar och organisationer som får sponsring och andra bidrag i och av kommunen. Men som tur är har både policyn och riktlinjen för sponsring hittat nyckeln som säkrar offentlighet och transparens…

“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”

Så står det i policyn och riktlinjen. Och det är ju fantastiskt, kommunala verksamhetsberättelser är ju allmänt lästa och studerade… Det betyder hur som helst att allmänheten vid nästkommande års början kan läsa alla verksamhetsberättelser, och där ska alltså all beviljad sponsring och alla bidrag med tillhörande uppföljning och utvärdering redovisas.

På kommunstyrelsens senaste sammanträde i februari 2025 godkändes verksamhetsberättelsen för 2024. I den står emellertid ingenting om “beviljad sponsring och bidrag”… Det står bara:

“Under året har webbsida med digital ansökan om sponsring, marknadsförings- och evenemangsbidrag lanserats som en följd av beslutade styrdokument.”

 Och det är ju trevligt att den i praktiken avslagna motionen förde något gott med sig, men var är redovisningen som också skulle vara en följd av “beslutade styrdokument”? Det tycks inte som om styrdokumenten följs… Eller att de bara följs när det passar.

Det finns inte heller i kultur- och fritidsnämndens verksamhetsberättelse något om “beviljad sponsring och bidrag”. Där står det bara att föreningsbidragen har genomgått en översyn. Men föreningsbidrag är något helt annat. Å andra sidan så tror jag inte att kultur- och fritidsnämnden sponsrar några föreningar.

Det kan också nämnas att i dokumentet “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde” står det inget om varken uppföljning och utvärdering eller verksamhetsberättelser. Det gör det naturligtvis ännu svårare att kontrollera hur, hur mycket och till vem dessa kommunala bidrag fördelas.

Det står däremot följande i kommunstyrelsens verksamhetsberättelse:

“Vi stöttar evenemang som bidrar till ett levande centrum, ex Lilla Paris Open och Food Court på Fisktorget under Diggiloo-helgen.”

Det står dock inget mer, inget om hur mycket pengar det handlade om eller om uppföljning och utvärdering. Boende i Vargön, Frändefors och Brålanda noterar säkerligen att det handlar om ett “levande centrum”, dvs Vänersborgs stadskärna…

En förklaring till varför det inte står något i verksamhetsberättelserna skulle ju kunna vara att det inte har beviljats någon “sponsring och bidrag” under 2024. Men så är inte fallet. Jag frågade efter en sammanställning över de utbetalade evenemangs- och marknadsföringsbidrag 2024 samt beviljad sponsring. Och visst, det fick jag.

Den första tabellen visar evenemangs- och marknadsföringsbidrag:

Tabellen är uppdelad i två, den översta visar “ansökan via systemet” (det betyder via kommunens hemsida) och den undre “ansökan innan systemet”. Under denna tabell finns det några kommentar:

“Under 2024 har det införts en ny rutin med en digital ansökan av sponsring, evenemang- och marknadsföringsbidrag via vanersborg.se.
Vissa evenemang har sedan tidigare fleråriga avtal utan ansökningar.
Kommentar om marknadsföringsköp för ex. Aqua Blå redovisas ej som bidrag, utan är alternativ till/ersätter annonser eller annan marknadsföring.”

Sedan följer en tabell om sponsring under 2024:

Min uppfattning är att samtliga de föreningar som har fått stöd, och även den som fick avslag, gör fantastiska insatser för framför allt kommunens ungdomar. Det finns inget tvivel om den saken. Det är emellertid noterbart att inga föreningar från Brålanda, Frändefors eller Vargön finns med på listan. De gör också fantastiska insatser för ungdomarna. Jag vet inte om dessa föreningar har ansökt eller om de helt enkelt inte uppfyller de uppsatta kriterierna… Det kanske är svårt att göra det när det till stor del verkar handla om bidrag för att marknadsföra Vänersborgs centralort.

Kommunen har alltså fördelat pengar i form av evenemangs- och marknadsföringsbidrag och sponsring under 2024 utan att detta framgår av några verksamhetsberättelser. Då kan man undra vilka möjligheter kommuninvånarna har att kontrollera vad som händer med deras skattepengar och hur kommunen följer kraven på likabehandling, offentlighet, öppenhet och transparens.

Jag är en av dem som regelbundet letar efter handlingar i kommunens diarier. Det är dock svårt att få en överblick och en helhetssyn på dessa utbetalningar av bidrag. Det händer faktiskt ibland också i diariet, rent generellt, att handlingar diarieförs någon eller några veckor efter att de har inkommit eller expedierats. Men då diarieförs de på rätt datum. Det betyder att den som inte går tillbaka några veckor i diariet helt enkelt missar dessa handlingar…

Det är synd att de styrande partierna inte ansåg att det var särskilt viktigt att bringa ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de kommunala bidragen (pengarna) fördelas och används. Som det stod i motionen. Och att Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet inte brydde sig utan lade ner sina röster när motionen slutbehandlades.

Vänersborgs kommun producerar och beslutar om massor med bra dokument; policys, strategier, riktlinjer, program, regler osv. 

I “Riktlinje för sponsring och donationer” står det bland annat:

“I kommunens verksamhet gäller att allas likhet inför lagen ska beaktas och saklighet och opartiskhet ska iakttas … Ett sponsorförhållande får därför inte vara utformat så att det ger anledning att ifrågasätta kommunen med avseende på kraven på objektivitet och likabehandling.”

Men vad är dokumenten värda om de inte omsätts i praktiken? Eller att allmänheten inte kan kontrollera om de faktiskt gör det eller inte…?

===

De senaste blogginläggen om sponsring och bidrag:

”Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)” – 28 december 2024
”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)” – 29 december 2024
”Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)” – 1 januari 2025
”Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring” – 3 januari 2025
”Sponsring 3: Öppenhet och transparens?” – 5 januari 2025

Kategorier:Föreningar, Juridik, marknadsföring

Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)

10 mars, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)”.

I mitt förra blogginlägg syntes ett visst missnöje med politikerna från tjänstepersonernas sida. Det fanns emellertid viktiga frågor i enkäten där förhållandet visade på motsatsen.

Fråga 12 var en mycket viktig fråga. Den hade följande lydelse:

“Jag upplever att ärenden är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv/Jag bereder ärenden professionellt med belysning av olika perspektiv”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men från politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det som förvånar, och som är tämligen anmärkningsvärt, är att tjänstepersonerna inte ger sig själva betyget 5. Det kan ju inte betyda annat än att de anser att deras egna ärenden inte fullt ut är professionellt beredda och belysta från olika perspektiv. Det är något som definitivt bör ventileras och diskuteras i förvaltningsorganisationen. Det borde vara självklart att de beslutande politikerna får alla för- och nackdelar med olika förslag på bordet.

När politiker sedan ger bättre betyg på frågan än tjänstepersonerna, som i socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden, torde det kunna innebära att politikerna inte märker bristerna i underlagen de ska besluta utifrån… Och det kan ju i sig också vara ett problem. Men det är faktiskt tvärtom i flertalet nämnder, dvs politikerna uppfattar att ärendena inte är professionellt beredda fast tjänstepersonerna gör det. De största skillnaderna återfinns i samhällsbyggnads-, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnderna samt i kommunstyrelsen. Det här är, som jag ser det, ett stort problem som det skulle behöva resoneras och diskuteras om ordentligt, särskilt om man dessutom jämför med fråga 14.

Fråga 14 löd som följer:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens underlag är byggda på fakta och objektivitet/Mina underlag är byggda på fakta och objektivitet”

Den här frågan inser de flesta är en oerhört central och viktig fråga, tillsammans med den förra frågan, i förhållandet mellan politiker och tjänstepersoner…

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan noteras att tjänstepersonernas bedömning av sig själva skiljer sig åt på frågorna 12 och 14. Det är intressant, för kan man säga att underlag bygger på fakta och objektivitet om de inte belyser olika perspektiv?

Politikerna är överlag mer kritiska till om underlagen är byggda på fakta och objektivitet. Det är naturligtvis inte bra och här måste det till en analys och genomgripande diskussion. Det resultat som verkligen står ut är resultatet för samhällsbyggnadsnämnden. Om man antar att de styrande partierna ger betygen 4 eller 5 så innebär det att ledamöterna från de olika oppositionspartierna ger betygen 1 eller 2. Jag tror också att resultatet i samhällsbyggnadsnämnden kan vara en stor del av förklaringen till resultaten på den ursprungliga enkäten med kommunstyrelsen. (Se ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Skillnaden mellan politiker och tjänstepersoner är också förhållandevis stor i kommunstyrelsen, miljö- och hälsoskyddsnämnden samt barn- och utbildningsnämnden. Resultatet i barn- och utbildningsnämnden förvånar mig. Jag upplever nämligen att underlagen är byggda på fakta och objektivitet.

Resultaten på de redovisade två frågorna borde följas upp av diskussioner och åtgärder och förvaltningens chefer måste ta sig en ordentlig funderare på hur de ska hantera och förändra denna brist på förtroende från politikernas sida. Och framför allt, bristerna i underlagen… Det är som jag ser det ett synnerligen allvarligt problem i kommunorganisationen.

Den sista frågan som jag tänker redovisa är fråga 15:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens verkställer i enlighet med våra beslut/Jag verkställer i enlighet med politiska beslut”

Frågan tycks kanske inte lika viktig som de två föregående men är ändå en fråga om förtroende mellan politiker och tjänstepersoner.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Tjänstepersonerna är överlag övertygade om att de verkställer de politiska besluten på ett korrekt sätt. Politikerna är inte lika övertygade, alla nämnder har lägre betyg. Skillnaderna är emellertid störst på samma nämnder som tidigare, dvs kommunstyrelsen samt miljö- och hälsoskyddsnämnden – med, återigen, samhällsbyggnadsnämnden “i topp”. Det är ytterligare en bekräftelse på att det finns en utmaning, eller snarare problem, i denna nämnd. Även i barn- och utbildningsnämnden är det en stor skillnad, kan det vara hanteringen av Norra skolan som spökar?

Skillnaderna på svaren i denna fråga mellan politikerna respektive tjänstepersonerna visar liksom de föregående frågorna på brister i förtroende från politikernas sida.

Det var en sammanfattning och analys av enkätsvaren. Analysen är naturligtvis subjektiv, men den visar att arbetet med gränsdragningsfrågor och förhållningssätt mellan förtroendevalda och tjänstepersoner bör fortsätta. Det tycks emellertid som om hela “genomlysningen”, eller vad man ska kalla den, betraktas som slutförd i och med denna enkät. Den kan tydligen läggas till handlingarna… Eventuellt överlåter kommunstyrelsen, eller kommunstyrelseförvaltningen, ett fortsatt arbete till respektive nämnd, fast det tycks inte vara fallet. Jag har inte heller fått några signaler att någon nämnd tänker fortsätta arbetet med att förbättra förtroendet mellan politiker och tjänstepersoner.

Svaren på den ursprungliga enkäten visade en klar förtroendekris mellan kommunstyrelsens politiker och ledande tjänstepersoner när det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. Samma förhållande visas av denna nämndsenkät. Sådana här förtroendekriser borde bearbetas – och åtgärder vidtas. Vad är annars enkäter värda om de problem som upptäcks inte åtgärdas? Det är som jag ser det ett ansvar för kommunledningen.

Det finns en hel del att ta tag i.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)

9 mars, 2025 Lämna en kommentar

I slutet av 2023 påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

Efter utbildningen genomfördes en undersökning (enkät) bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet överraskade, det visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet.(Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Kommunstyrelsen beslutade sedan att varje nämnd och förvaltning skulle göra samma enkät. Enkäten hade ju bara besvarats av politikerna i kommunstyrelsen och nämndernas presidier (ordförandena) samt av tjänstepersonerna i förvaltningsledningarna. Nu skulle alltså samtliga politiker i nämnderna och de tjänstepersoner som i sitt arbete kom i kontakt med politikerna göra enkäten, dvs de tjänstepersoner som föredrog ärenden på nämndsammanträden. Det var ett sätt att lyfta upp var i organisationen förtroendekrisen mer exakt fanns.

Enkäten bestod av 16 frågor. Svaren skulle lämnas genom att ett kryss sattes ut på en 5-gradig skala, där 5 var det högsta/bästa betyget.

Resultaten av dessa enkäter har nu redovisats.

De flesta nämnderna gjorde enkäten på något nämndsammanträde, någon enstaka nämnd lät personerna svara på enkäten på annan tid. Det förekommer säkerligen felkällor som i de flesta andra undersökningar. Det skulle t ex kunna förekomma att beteendet från en enda politiker drar ner betyget för hela nämnden när tjänstepersonerna bedömer nämnden i sin helhet. Och tvärtom. Dessutom kan det ju vara så att en tjänsteperson som svarar på enkäten ganska sällan närvarar på sammanträdena eller närvarar bara kortare stunder. I motsats till politikerna som möter alla tjänstepersoner hela tiden. Och – en politiker i barn- och utbildningsnämnden missuppfattade antagligen betygsskalan. Politikern satte betyget 1 (=det lägsta betyget) på samtliga frågor, även de som handlade om politikerna själva. 

Rent generellt gavs det ganska bra betyg på enkäten. Betyget 4 eller mer gavs av både politiker och tjänstepersoner i samtliga nämnder på frågorna om samtalsklimatet var bra och konstruktivt, om man själv deltog aktivt och uppträdde respektfullt samt om man stöttade och skickliggjorde andra. Och det var naturligtvis mycket positivt.

Men det fanns frågor där uppfattningarna skilde sig åt… Och så var det ju också med den ursprungliga enkäten, vars resultat, som sagt, ledde till att denna enkät genomfördes i nämnderna.

Fråga 6 i enkäten hade följande lydelse:

“Jag är påläst och ställer konstruktiva frågor för förståelse/Jag upplever att våra förtroendevalda är pålästa och ställer konstruktiva frågor för förståelse”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men med politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna är övertygade om att de är mycket pålästa och ställer bra frågor. Det är inte riktigt tjänstepersonernas uppfattning… De menar att politikerna överskattar sig själva. Tjänstepersonerna kan ju också notera att enskilda politiker sällan begär ordet, av vilken anledning det nu må vara.

Naturligtvis är små skillnader i betygen kanske inom felmarginalen, men i kultur- och fritidsnämnden, socialnämnden och samhällsbyggnadsnämnden avviker uppfattningarna påtagligt mellan politikerna och tjänstepersonerna. Det torde vara ett problem, framför allt naturligtvis för politikerna. De upplevs inte tillräckligt insatta i frågorna av tjänstepersonerna.

Barn- och utbildningsnämnden är ett undantag. Här tycks tjänstepersonerna uppleva att politikerna är mer insatta i ärendena än vad politikerna själva tror. Å andra sidan kanske det är så att de politiker som är insatta är de som “hörs” mest på sammanträdena.

Resultaten blev följande på frågan:

“Jag upplever att det i våra politiska forum finns utrymme för dialog och debatt”

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan antas att det är ordförandes agerande i nämnderna som spelar stor roll för svaren på denna fråga. Kommunstyrelsen utmärker sig med relativt låga betyg både bland politiker och tjänstepersoner. I socialnämnden är det en ganska låg siffra bland politikerna. Det är naturligtvis inte bra att de närvarande upplever att de inte får yttra sig och diskutera i tillräcklig omfattning. Diskussioner är ju en av grundpelarna i demokratin. Det här är kanske något för de båda socialdemokratiska ordförandena att fundera ett extra varv på. Kanske prata med den centerpartistiske ordföranden i barn- och utbildningsnämnden. I denna nämnd är betyget väldigt högt.

Enkätfråga 8 löd:

“Jag upplever att de politiska besluten är tydliga”

Enkäten gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Även på denna fråga visar tjänstepersonerna ett visst, dock inte markant missnöje med politikerna, besluten är tydligen inte tillräckligt tydliga. Samtidigt är det ju mycket sällan som tjänstepersonernas beslutsförslag ändras av politikerna… Jag vet inte varför, men speciellt kritiska verkar tjänstepersonerna vara i samhällsbyggnads-, kultur- och fritids-, kommunstyrelse- och byggnadsförvaltningarna vara.

Fråga 9 förvånar mig något. Frågan var:

“Jag tar ansvar för att kommunicera politiska beslut/Jag upplever att våra förtroendevalda tar ansvar för att kommunicera politiska beslut”

Svaren gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Skillnaderna mellan politikers och tjänstepersoners uppfattning är slående. Det verkar helt klart som om tjänstepersonerna inte anser att politikerna tar tillräckligt ansvar för att stå för och kommunicera sina beslut. Återigen verkar samhällsbyggnads- och kommunstyrelseförvaltningarna utmärka sig. Men minst nöjda med politikerna på detta område är kultur- och fritidsförvaltningen. Betyget 2,33 från tjänstepersonerna signalerar ett problem som politikerna i nämnden måste ta tag i på något sätt.

Den sista frågan som jag ska redovisa i detta inlägg är:

“Jag agerar i de politiska forumen och blandar mig inte i operativa verksamhet/Jag upplever att våra förtroendevalda inte blandar sig i den operativa verksamheten”

Det går en skiljelinje mellan politikers och tjänstepersoners uppgifter i kommunorganisationen. De har helt enkelt olika roller. Politikerna ska besluta “vad” som ska göras, medan tjänstepersonerna är ansvariga för “hur” besluten ska genomföras. En stor del av den ursprungliga utbildningens syfte var att politiker och tjänstepersoner skulle bli medvetna om var denna skiljelinje gick.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna tycks vara säkra på var gränsen går. Det håller dock inte tjänstepersonerna i alla förvaltningar med om. De sätter betydligt lägre betyg och skillnaderna i uppfattning mellan grupperna är ofta stor. Det tycks vara samma nämnder som tidigare som utmärker sig, dvs samhällsbyggnads-, kultur- och fritids- och kommunstyrelseförvaltningarna. Här tycks det också finnas något att arbeta vidare med i socialnämnden…

De frågor som jag har redovisat i detta blogginlägg visar att tjänstepersonerna i förvaltningarna inte är helt nöjda med politikerna i sina respektive nämnder. Med några undantag, och det glädjer mig att barn- och utbildningsnämnden tycks vara en av dem.

I nästa inlägg ska jag redovisa svaren på de tre viktigaste frågorna. De visar på motsatsen – ett missnöje från politikerna med tjänstepersonerna.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

Juta – bara förlorare

6 mars, 2025 1 kommentar

Alla som har vandrat eller promenerat förbi Juta de senaste månaderna har inte kunnat undgå att se att det har hänt saker. Det går inte längre att ta sig förbi Juta.

Allmänheten kan inte som förr gå från Restad via Juta till Önafors. Eller tvärtom. Kärvlings bro är flyttad. Det stora djupa diket spärrar effektivt av “vägen”. Kommer man fram till Juta är det bara att vända tillbaka igen, mot Restad och fängelset. Det sägs att det finns en stig någonstans i skogen bakom Juta som gör att man kan komma runt fastigheten. Jag vet inte, det känns inte lockande att gå där.

Allmänheten har förlorat en vacker vandringsled längs Göta älv.

I kommunens “Cykelplan Vänersborg” finns Juta med. (Jag är dock inte riktigt säker på att den gäller just nu, eftersom en ny cykelstrategi har antagits och planen ska uppdateras.) Kommunen har nämligen sedan en ganska lång tid tillbaka planerat att en sammanhängande cykelled ska skapas runt hela Huvudnäsön. GC-vägen skulle då gå vid älvkanten, längs Göta älv, förbi Juta… Det är numera omöjligt.

Kommunen har förlorat möjligheten till en cykelled längs vattnet runt hela Vänersborg…

Det har skett tråkiga förändringar på Juta. Allmänheten har inte längre någon fri passage och området har knappast längre någon betydelse för det rörliga friluftslivet. Tvärtemot vad Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen påstod att de hade som mål med sina beslut och domar.

Förlorade möjligheter, förlorade visioner. Och inte alls vad paret Davidsson hade tänkt sig.

Davidssons hade drömmar och förhoppningar om Juta ända från den dag i juni 2017 som de köpte fastigheten Restad 3:2, dvs Juta. De såg fram emot en framtid med trädgårdsland och växthus där de kunde odla grönsaker, frukter och bär – precis som alla andra med trädgårdar i kommunen. De hoppades också på en gräsyta framför huset där barnbarnen kunde leka och spela fotboll.

Davidssons förlorade en trädgård, och sin mark.

I mitt senaste blogginlägg om Juta, den 11 augusti 2024, sammanfattade jag på sätt och vis historien om Juta. (Se “Juta: Rättshaveri?”.) Inlägget innehåller även länkar till andra inlägg, där man kan fördjupa sig ytterligare om de juridiska stridigheterna – och skandalerna.

Den 15 januari 2024 avkunnade Mark- och miljödomstolen (MMD) den dom som ledde fram till dagens situation. Då fastställde MMD tomtplatsavgränsningen på Juta.

Den smala grusvägen längs husets altan hamnade inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen kom också att ingå i tomtplatsen.

Det ska noteras att en smal passage längs älven inklusive fiskeboden inte tillhör Davidssons fastighet. Boden och markremsan tillhör fastigheten bredvid, Restad 3:1. Det är en jordbruksfastighet ägd av en jordbrukare.

Tomtplats och tomtplatsavgränsning innebär att området är privat. Området utgör hemfridszonen och det betyder att ingen utomstående har tillträde till platsen. Det var i enlighet med Davidssons vilja, men MMD:s dom var ändå en stor besvikelse för paret Davidsson, de blev av med sin gräsmatta ner mot älven. Hela gräsmattan. Inte bara halva som Davidsson föreslog och som byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun till slut höll med om. Det blir därför inget trädgårdsland eller växthus. Och barnbarnen får leka och spela fotboll någon annanstans.

Avgränsningen av tomtplatsen ligger väldigt nära bostadshuset och altanen. På den stora gräsmattan kan allmänheten gå nästan ända fram till lyktstolparna vid vägen och ha full insyn över altanen. Och rakt in i huset… Davidsson får inte heller klippa gräsmattan mer än en, möjligtvis två gånger per år. Klippta och välskötta gräsmattor innebär nämligen att marken privatiseras. Inga träd och buskar får planteras, inga lyktor eller ljuspollare får vara uppsatta osv. Samtidigt ska allmänheten tydligen få tillgång till Davidssons bro anser Länsstyrelsen och MMD.

Davidsson tycker inte att MMD:s dom är rättvis. Varför ska han ge och inte få något tillbaka? Det är ju faktiskt paret Davidssons mark.

Davidsson vill inte ha det så här. Länsstyrelsens beslut och Mark- och miljödomstolens dom är uppenbarligen bara till nackdel för Davidsson, med det mindre undantaget att han faktiskt “fick” tillgång till sin egen väg förbi huset.

En av orsakerna, den absolut viktigaste, till att den stora gräsmattan ner mot älven hamnade utanför tomtplatsavgränsningen var att Länsstyrelsen och MMD ansåg att marken inte var ianspråktagen varken före eller efter det magiska årtalet 1975. Hade marken varit ianspråktagen 1975 hade den varit privatiserad och då hade den hamnat inom tomtplatsavgränsningen. Men gräsmattan hade fungerat som jordbruksmark ansåg de rättsvårdande myndigheterna och då räknas den inte som ianspråktagen. Det spelade ingen roll att Davidsson bevisade att den inte hade varit jordbruksmark, Länsstyrelsen tolkade liksom MMD de suddiga flygfotona på sitt sätt – och vittnesutsagorna fäste de ingen som helst tilltro till.

Juta är inte klassad som jordbruksfastighet men den stora gräsmattan framför bostadshuset är ändå att betrakta som jordbruksmark. Det slog MMD fast i sin dom.

Davidsson, som inte är eller vill bli bonde, drog den ofrånkomliga slutsatsen att hans “jordbruksmark” då faktiskt kunde bli “riktig” jordbruksmark. Davidsson hade ju ingen som helst nytta av marken, och grannfastigheten var dessutom en jordbruksfastighet. Och grannen var bonde. Vad var då mer naturligt än att grannen fick arrendera jordbruksmarken, gräsmattan alltså. Det var grannen intresserad av och sagt och gjort – “jordbruksmarken” blev jordbruksmark.

Allemansrätten gäller med vissa begränsningar även på jordbruksmark. Grundregeln är emellertid att du inte får gå, cykla, rida eller vistas på åkrar, ängar och andra odlingar när gröda växer där eller marken riskerar att skadas. Marken kan också skadas om någon går över den när den är frusen eller snötäckt.

Eftersom den smala grusvägen vid huset nu ligger i hemfridszonen får inte ens bonden ta den vägen till sin arrenderade jordbruksmark eller fiskebod. Därför använder bonden numera markremsan vid älven som väg. Bonden vill inte heller att allmänheten ska frestas att vistas i området när det finns maskiner där eller gå på jordbruksmarken. Bron har med andra ord inget syfte längre, allt är ju åkermark. Davidsson har därför flyttat Kärvlings bro till innanför tomtplatsavgränsningen. Allmänheten kan därmed inte använda bron. Och Juta blir en “återvändsgränd”.

Det här är förklaringen till förändringarna på Juta. Och det finns bara förlorare. Mark- och miljödomstolen med mycket hjälp och stöd från Länsstyrelsen (ofta representerad av en granne till Davidsson) är ansvarig för att den lösning som paret Davidsson förordade och som byggnadsnämnden beslutade om (till slut efter 5 år) revs upp och slängdes i papperskorgen.

Om strandskyddsdispens med tillhörande tomtplatsavgränsning tas upp igen någon gång i framtiden och ändras på det sätt byggnadsnämnden och Davidsson vill kommer arrendekontraktet med bonden att rivas och Kärvlings bro att åter sättas på plats där den rätteligen hör hemma. Bengt Davidsson har varit i kontakt med byggnadsnämndens ordförande, förvaltningschefen på byggnadsförvaltningen och även andra politiker och framfört sina tankar. Davidsson menar att bollen nu ligger hos kommunen. Det är bara kommunen som kan ta initiativet till att ”rätta till” MMD:s dom.

Men finns det verkligen någon chans att Juta återigen ska få betydelse för det rörliga friluftslivet och att allmänheten ännu en gång ska få en fri passage förbi Juta – och paret Davidsson ett trädgårdsland och ett växthus…?

Det ser mörkt ut just nu, men kanske skulle en opinion bland kommuninvånarna kunna vara ett sätt att få byggnadsnämnden att agera…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Juta

Beslut om Folkets hus överklagat

4 mars, 2025 3 kommentarer

Historien med kommunen och Folkets Hus-föreningen om Kulturhuset har varit lång, seg och omständlig. Det är därför inte helt lätt att på ett enkelt sätt sammanfatta det som har hänt. Niklas Johansson på TTELA gjorde ett bra försök i en artikel (se TTELA “Folkets hus kan bli kvar i Kulturhuset i Vänersborg”) liksom TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam (se “Beslutet om Kulturhuset kan kosta Vänersborg miljoner”). Jag ska inte ge mig på någon egen historieskrivning utan tänkte återge kultur- och fritidsförvaltningens sammanfattning till ledamöterna i kultur- och fritidsnämnden inför sammanträdet den 28 januari:

“Samhällsbyggnadsnämnden har sagt upp Folkets Hus Vänersborgs ekonomiska förenings (Föreningen) hyreskontrakt i Kulturhuset per den 31 mars 2025. Föreningen har under hösten 2024 vänt sig till Hyres- och arrendenämnden för ett avgörande.

Kultur- och fritidsnämnden gav den 21 maj 2024 förvaltningen i uppdrag att gå ut på offentlig upphandling av driften av verksamhet i Kulturhuset, med ett förtydligande av beslutet 29 okt 2024.

Kultur- och fritidsnämnden gav den 26 november 2024 förvaltningen i uppdrag att utreda möjligheterna för föreningslivet att kunna hyra in sig i Kulturhuset fram tills ny, upphandlad, leverantör kan ta över drift av verksamheten. Förvaltningen har, i enlighet med uppdraget, föreslagit en möjlig organisering av tillfällig drift i Kulturhuset. Dock ger kommunens anlitade advokatfirma beskedet att kommunen inte har tillträde till lokalerna så länge tvist i Hyres- och arrendenämnden pågår. En tvist som avser samhällsbyggnadsförvaltningens uppsägning av Föreningens hyresavtal och som inte är kultur- och fritidsnämndens ärende. Det är i dagsläget oklart hur lång den processen kan bli tidsmässigt.

Förvaltningens fortsatta bedömning är att kommunal drift är den mest lämpliga driftsformen för en icke-vinstdrivande och offentligt finansierad kulturverksamhet. Upphandlingsförfarandet och rättsprocessen i Hyres- och arrendenämnden kommer att ta tid. För att undvika mindre bra provisoriska lösningar och eventuellt stängning av huset över längre tid, finns möjlighet för nämnden att diskutera det mest lämpliga alternativet för drift av verksamhet i Kulturhuset, utifrån de förutsättningar som vi nu känner till.”

På sammanträdet fattades inga beslut utan kultur- och fritidsnämnden fick information och, antar jag, diskuterade frågan. Den 14 februari sammankallades nämnden till ett extra sammanträde. Det var endast ett ärende på dagordningen – “Förlängning av avtal om evenemangs- och teaterverksamhet i Kulturhuset”.

Inför sammanträdet gav tjänstepersonerna i förvaltningen följande sammanfattning till politikerna:

“Nämnden har tagit del av den pågående hyrestvisten mellan Folkets Hus föreningen (föreningen) och Samhällsbyggnadsförvaltningen om hyra av lokaler i Kulturhuset i Vänersborg. Hyresnämnden gav den 22 januari 2025 parterna i uppdrag att finna en lösning inom två månader.

Om ingen lösning kan nås riskerar kommunen att stå med ett tomt Kulturhus under minst 1 år framöver. Det innebär ett stort avbräck i kulturlivet i kommunen, då ingen aktör eller förening kan hyra scener eller lokaler under pågående tvist. Kommunen riskerar också stora skadestånd på grund av hyrestvisten med Folkets Hus föreningen om den inte löses.

Därför är det i detta läge det mest rimliga att föreningen får ett förlängt avtal om evenemang- och teaterverksamhet med kultur- och fritidsnämnden och att föreningen därmed häver hyrestvisten. Då kan upphandlingsprocessen återupptas och kommunen kan ha en långsiktig lösning av verksamheten från 2026-04-01.

Ett förlängt avtal med föreningen om teaterverksamhet innebär att kultur-och fritidsnämnden förlänger hyresavtal för teatern med samhällsbyggnadsnämnden, under samma tid.”

Det blev ett kort möte, det tog enligt protokollet endast 15  minuter. Beslutet blev efter votering:

“Kultur- och fritidsnämnden beslutar att förlänga pågående avtal med Folkets Hus Vänersborg ekonomiska förening avseende evenemang- och teaterverksamhet i Kulturhuset med följande justeringar:

  1. Avtalsperiod 2025-04-01 till 2026-03-31
  2. Samma nivå på ersättning som tidigare period, dvs 3.483.000 kr
  3. Avtalet undertecknas av ordförande för nämnden
  4. Avtalet förlängs och tecknas under förutsättning att överenskommelse sker med Folkets Hus föreningen om att avsluta pågående hyrestvist.”

De styrande partierna S+C+KD fick tillsammans med V majoritet. Två M- och två SD-ledamöter röstade nej till förslaget. De som ville avslå förslaget (M+SD alltså) reserverade sig enligt protokollet inte mot beslutet men lämnade en så kallad protokollsanteckning. Den hade följande lydelse:

” Vi, M & L och SD tar bestämt avstånd från styrets (S, C och KD, med stöd av V) agerande i detta ärende, med hänvisning till förvaltningens utredning och externt juridiskt utlåtande.

Köp av tjänst, i offentlig verksamhet av denna storleksordning (3.483.000 kr) ska upphandlas.

Genom att förlänga det uppsagda avtalet försätter man inte bara nämndens ledamöter och ersättare i en svår sits, utan tvingar förvaltningens tjänstemän att eventuellt agera olagligt och riskerar att dra in kommunen i en anmälan till Konkurrensverket.”

Det ligger nog en hel del i Karl af Geijerstams analys i TTELA när han ger båda sidorna både rätt och fel. (Se “Beslutet om Kulturhuset kan kosta Vänersborg miljoner”.) Geijerstam menar att kultur- och fritidsnämnden var tvungen att fatta beslutet att förlänga kontraktet för att inte Kulturhuset skulle stå tomt. Samtidigt har även oppositionen rätt fortsätter han:

“Beslutet innebär att man förlänger det avtal som strider mot EU:s konkurrensregler.”

Nu vet jag i och för sig inte om avtalet gör det, även om det kan misstänkas. Men vi får så småningom antagligen svar på den frågan. Igår letade sig nämligen en handling in i kommunens diarium – “Överklagan. Mål 2023/98”. Det var en invånare i Brålanda som överklagade kultur- och fritidsnämndens beslut.

“Överklagan gäller om man får skriva nytt avtal utan offentlig upphandling över 700.000:- och i och med det förlänga ett gammalt avtal som redan det borde vara olagligt. Det nya avtalet innebär att föreningen får 3.483.000 kr vilket är flera gånger över 700.000:-”

Överklagan är ställd till Förvaltningsrätten i Göteborg. Jag vet inte om det är rätt instans, men det ger sig. Är det fel meddelar Förvaltningsrätten säkerligen det ganska så omgående.

Kommunen har ställt till det för sig och det skulle kunna bli en dyrbar läxa. Kultur- och fritidsnämnden har därför hamnat i en svår situation. Det vore av den orsaken synd om nämndens beslut skulle upphävas eller olagligförklaras på något sätt. Resultatet skulle nämligen kunna bli ett kulturhus utan aktiviteter – ett tyst och tomt hus. 

Det skulle ingen i Vänersborg tjäna på.

Kategorier:Folkets hus/Kulturhus, Juridik, Kultur- och Fritidsnämnden

Inget vatten till förskolor och skolor?

3 mars, 2025 Lämna en kommentar

OBS! Kl 22.00 Kokningsrekommendationen hävs! (Se längst ner i inlägget.)

Alla vänersborgare är vid det här laget väl bekanta med att det kan finnas “bajsbakterier” i dricksvattnet i kommunens VA-ledningar. (Se “Drick inte vattnet!”.) Det visade ju ett vattenprov som togs förra veckan i Vattentornet. Ett nytt prov togs i fredags och svaret på det provet ska enligt uppgift kunna komma senare idag måndag.

Så fortfarande gäller:

KOKA VATTNET!

I en artikel i TTELA i fredags stod det (se TTELA “Vänersborgare uppmanas: Koka ert dricksvatten”):

“Skolor och äldreboende kommer att få tankar med rent vatten utkörda.”

Enligt uppgifter från skolor i Vänersborg så stämmer inte detta. Följande meddelande skickades hem till vårdnadshavarna idag på en av kommunens grundskolor:

“Vi har fått information om att det gäller fortsatta kokningsrestriktioner i centrala Vänersborg samt att förskolor och skolor inte kommer få några vattentankar till sig. Vi kommer koka upp vatten som eleverna kommer få dricka utav, men det kan också vara bra om ni skickar med era barn/ungdomar en flaska vatten till skolan idag så att vi klarar oss hela dagen.”

Jag vet inte om det gäller samtliga förskolor och skolor i de drabbade områdena, dvs de som får vatten via vattentornet på Mariero. Och till “nya vattentornet” (som vi äldre vänersborgare alltid har sagt) kommer väl vattnet från vattenverket på Skräcklan antar jag.

Jag förstår att det kan vara svårt att hinna med att få tag i vattentankar som dessutom ska transporteras ut till alla(?) förskole- och skolenheter. Men i det här läget är det viktigt att det i så fall går ut information om detta. Jag kan inte se någon sådan information på kommunens hemsida eller på Facebook. Jag vet för övrigt inte om kommunen har kört ut vatten till äldreboendena.

Vänersborg, och antagligen de flesta andra kommuner i landet, är definitivt inte rustat för situationer som denna. Vilket får följden att skolpersonal måste koka vatten istället för att fokusera på undervisning…

Tillägg kl 19.00. Det verkar som informationen om att det inte finns dricksvatten på skolorna har gått ut till samtliga berörda vårdnadshavare via InfoMentor. På en annan av kommunens grundskolor formulerade rektorerna följande meddelande till vårdnadshavarna:

”Det är fortsatta rekommendationer om att koka vattnet innan användning. I förra veckan var det prat om att det skulle placeras ut vattentankar på skolor men så kommer det inte bli. Köket jobbar med kokning av vatten för att kunna servera till maten men vi har ingen möjlighet att ge eleverna vatten under resten av skoldagen. Är eleverna i behov av att dricka vatten under skoldagen behöver eleven ta med sig vatten i vattenflaska hemifrån. Vi återkommer så fort vi får mer information.”

OBS! OBS! OBS!

Kl 22.00 på måndagskvällen kom ett SMS till en stor del av Vänersborgs kommuns invånare:

”Kokningsrekommendationen hävs!
Efter provtagning och analys hävs nu den kokningsrekommendation som gällt i centrala Vänersborg med omnejd sedan i fredags. Flertalet prover har tagits sedan dess och provsvaren visar att alla värden är godkända och ligger inom Livsmedelsverkets gränsvärden. Det innebär att dricksvattnet är hälsosamt och rent.
– Provsvar och analysresultat idag visar att vi kan vara helt trygga med att dricksvattenkvaliteten är säkerställd och därför kan vi nu häva kokningsrekommendationen, säger Daniel Larsson verksamhetschef för Kretslopp & Vatten i Vänersborgs kommun.
MVH Vänersborgs Kretslopp & Vatten”

Kategorier:Nyheter och politik, VA

Kommunen motarbetar utveckling i Sikhall

3 mars, 2025 Lämna en kommentar

Det är sig likt i Sikhall. Toalettbyggnaden på den stora grusplanen framför magasinet och Segelsällskapets fastighet är fortfarande låst. Det har den varit under hela vintersäsongen och kommer att vara så ett tag till. De människor som vill besöka och vistas i området måste ha kontroll på sina basala behov eller utnyttja naturen. Eller stanna hemma. (Se “Toaletterna på Sikhall”.)

Fastighetsgränserna är sig också lika, fast oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden den 19 september 2024 med voteringssiffrorna 6-5 beslutade att:

“godkänna upprättade avtalshandlingar rörande Sikhall utveckling…”

Parterna, dvs kommunen och Magnus Larsson, undertecknade i höstas avtalet/överenskommelsen om fastighetsregleringen i Sikhall. (Se “Sikhall: Fastighetsbildande åtgärder”.) Det slutliga beslutet om fastighetsreglering måste dock fattas av det kommunala Lantmäteriet. Och det tar tid. Det torde vara en formsak, men tydligen ska ärendet liksom fina viner “ligga till sig” ett tag innan Lantmäteriet kan komma till skott. Ändringar i fastighetsgränserna kan alltså inte fastställas förrän framåt sommaren. Kanske samtidigt som toaletterna i Sikhall ska låsas upp… Men då kan det kanske bli så nära semestrarna att Lantmäteriet inte hinner klart. Och arbetet får fortsätta till hösten… När kommunen låser toaletterna igen.

Under tiden får Magnus Larsson vänta. Och så också detaljplanen. Fastighetsregleringarna är ju en nödvändig åtgärd för att detaljplanen ska kunna utarbetas och fastställas – och Larsson göra verklighet av sina planer och visioner. Dessutom är fastighetsregleringen nödvändig för att Larsson ska kunna dra VA och el till Magasinet. Och om inte fastighetsregleringen blir klar till sommaren blir inte detaljplanen det heller. Kanske till sommaren om 4-5 år… Under tiden avbokas bröllop och festligheter i Sikhalls magasin, och Larsson får säga nej till nya tillställningar. Elledningarna klarar nämligen inte av att hyresgästerna spelar musik och kokar kaffe samtidigt.

Det borde för övrigt vara på tiden att detaljplanen blir klar. Byggnadsnämnden fattade, efter initiativ av fyra fastighetsägare i Sikhall (inklusive Magnus Larsson), beslut  den 19 maj 2015 om att upprätta en detaljplan i Sikhall… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det är snart 10 år sedan, och fortfarande är den alltså långt ifrån klar. Det torde vara svenskt rekord…

Det upprättades ett förslag till detaljplan 2017, men fastighetsägarna var långt ifrån eniga med kommunen om förslaget. De hade andra åsikter och synpunkter på ganska många saker, men framför allt på två områden. Det handlade om det mindre skogsområdet kring Svartebäcks utlopp väster om badplatsen och småbåtshamnen vid magasinet. (Se “DP Sikhall (9): Framtiden”.)

Sedan har detaljplanearbetet stått still. Kommunen har krävt diverse dyra utredningar, men Magnus Larsson har inte velat lägga ner stora pengar på dessa om inte fastighetsregleringarna först blir avklarade. På kommunens hemsida finns det en sida med pågående detaljplaner. Klickar man på “Detaljplan för Sikhallsviken” kan man läsa:

“I oktober 2021 fattade byggnadsnämnden beslut om att arbeta vidare med att anpassa detaljplaneförslaget till de intentioner som fastighetsägare visat på i skisserna. Innan planförslaget kan omarbetas och skickas ut på granskning behöver ett antal undersökningar göras. Miljö- och byggnadsförvaltningen väntar på klartecken från exploatörerna att gå vidare med undersökningarna.”

Kommunens tekniska förvaltningar har, som skildrats i otaliga inlägg i denna blogg, inte varit särskilt positiva till Magnus Larsson. Och motståndet och motarbetandet tycks hålla i sig. Inget är enkelt för kommunen, tjänstepersonerna tycks leta alla möjligheter att försvåra, fördyra och omöjliggöra en utveckling av Sikhall.

Magnus Larsson styckar gärna av och säljer mark i Sikhall till personer som vill slå ner sina bopålar i det attraktiva området. Byggnadsnämnden beslutade dock, redan i januari 2021, på förslag från förvaltningen att inte ge några fler bygglov förrän det fanns en detaljplan. (Se “DP Sikhall (9): Framtiden”.) Trots att Larsson blivit lovad att få stycka av tre tomter varje år. Det var ett avtal som parterna kom överens om när kommunen fick dra VA-ledningar över Larssons mark, trots att det inte fanns någon detaljplan. Vilket Larsson hade rätt att kräva. (Magnus Larsson har efter möda och stort besvär faktiskt fått sålt en tomt i Sikhall efter 2021.)

Men inget är enkelt på Sikhall.

På en av tomterna som Larsson sålde för flera år sedan vill nu fastighetsägarna bygga en komplementbyggnad. För den sakens skull vill de utöka sin befintliga tomt genom att köpa en bit av Magnus Larssons mark. Och Larsson är villig att sälja.

Fastighetsägarna hörde sig för hos byggnadsförvaltningen vad som gällde och vad de skulle tänka på. En komplementbyggnad var inte att tänka på, sa byggnadsförvaltningen, det gick emot detaljplanen. Men det finns ju ingen detaljplan i Sikhall…? Nä förvisso, men tanken var att det skulle vara naturmark just där, utanför fastighetsgränsen, där komplementbyggnaden skulle uppföras. Ansåg byggnadsförvaltningen. Fast det inte finns någon detaljplan…

Det hör till saken, som nämndes ovan, att Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna hade sagt nej till förslaget på detaljplan. Och just den här naturmarken hade de motsatt sig eftersom naturmarken skulle ta bort utsikten över Sikhallsviken. Man ska också komma ihåg att det alltid är politikerna i byggnadsnämnden som beslutar om negativa bygglov (avslag), inte tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen…

Efter samtal och diskussioner så tändes ändå ett hopp hos fastighetsägarna. De ombads att ansöka om ett förhandsbesked för komplementbyggnaden. Det är dock tveksamt om det behövdes ett förhandsbesked när de bara ville utöka sin befintliga tomt. Det kanske hade räckt med fastighetsreglering (Lantmäteriet) och ansökan om bygglov. Men fastighetsägarna gjorde som de blev tillsagda.

Byggnadsförvaltningen bestämde då att göra en “grannhöran”. Det är brukligt och den skickades ut den 17 februari (2025). Byggnadsförvaltningen bjöd in fastighetsägare som bodde bortåt 400 meter fågelvägen från den blivande byggnaden att inkomma med synpunkter, och trots att det var berg och skog emellan som gjorde att husen var utom syn- och hörhåll från varandra. Och med tanke på Barnkonventionen så får vi inte glömma barnen. Tänkte säkerligen byggnadsförvaltningen. I brevet om synpunkter på byggnationen till grannarna (“grannhöran”) skrev byggnadsförvaltningen därför:

“Som sakägare/fastighetsägare, berörd hyresgäst eller berörd boende har du möjlighet att komma in med synpunkter på byggnationen innan beslut fattas i ärendet. Tillfråga även barn som bor i ditt hushåll.”

Ja, det kan ju vara intressant att höra vad Lisa 7 år tycker om en blivande komplementbyggnad vid ett hus utom syn- och hörhåll som hon kanske aldrig har sett… Lisa kommer sannolikt att få ytterligare en chans av byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun att komma med synpunkter om komplementbyggnaden. Det är när fastighetsägarna ska ansöka om bygglov… Jag undrar om andra kommuner är lika bra på att följa Barnkonventionen… Jag har dock aldrig hört talas om att man hör personer under 18 år.

Men krävs det grannhöran överhuvudtaget?

I Boverkets “PBL Kunskapsbanken” står det vad som gäller. (Se “Att höra grannar och andra”.) Det är inte helt enkelt, det är nämligen lite olika beroende på om det finns detaljplan eller områdesbestämmelser i det berörda området. I Sikhall finns varken detaljplan eller områdesbestämmelser.

På Boverkets webbplats står det att grannar och andra berörda ska underrättas och ges tillfälle att yttra sig om det gäller ansökan om bygglov eller förhandsbesked men:

“Utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska underrättelse ske för alla åtgärder utom kompletteringsåtgärder till en- och tvåbostadshus. Kompletteringsåtgärder är komplementbyggnader och små tillbyggnader till en- eller tvåbostadshus.”

Oj… Läser jag rätt?

“utom kompletteringsåtgärder till en- och tvåbostadshus”

Vad jag förstår så betyder det att ingen grannhöran behöver göras överhuvudtaget, varken vid förhandsbesked eller bygglov. Men jag har antagligen missat något, byggnadsförvaltningen har säkert koll på vad som gäller enligt PBL…

Byggnadsförvaltningen ställde också andra krav på fastighetsägarna. Förvaltningen kräver en dagvattenutredning och att marken används till vattenmagasin. Det är lite underligt kan man tycka. Fastigheten med hus och några andra mindre byggnader ligger på bergig mark uppe på en höjd. Från fastigheten lutar det ganska brant ner mot Vänern. Det räcker att man som amatör ställer sig vid landsvägen med ryggen mot sjön och tittar upp mot byggnaderna så inser man att risken för översvämningar torde vara tämligen minimal…

Om byggnadsförvaltningen åkte till Sikhall och gick runt i det aktuella området så skulle de dessutom se att det finns två större diken mellan husen som leder bort eventuellt överflödigt vatten, ner mot åkern och sjön.

Trots att partierna i opposition har fattat beslut som ger förutsättningar för Magnus Larsson och fastighetsägarna i Sikhall att utveckla området så stretar Vänersborgs kommun emot. Magnus Larssons planer och visioner i Sikhall motarbetas och alla som har med honom att göra tycks få problem. Fortsätter det så kommer inget mer att utvecklas i Sikhall. Och då är det dags att ändra kommunens vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, utom Sikhall, hela livet”

Det är med andra ord sig likt i Sikhall, Vänersborgs kommun jobbar hårt för att se till att ingen utveckling ska ske…

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall