Stefan Kärvlings blogg

Hur lång tid tar det att duscha en människa?

10 minuter? 15? Eller kanske 20?

Frågan i sig visar problemet. I många kommuner i Sverige har nämligen omsorgen pressats in i ett system där minuter räknas och där människors behov tvingas anpassa sig efter scheman i stället för tvärtom. Det är det som kallas minutstyrning.

Minutstyrning i hemtjänsten innebär att varje insats, som att hjälpa till med dusch eller mat etc, tilldelas ett exakt antal minuter som personalen måste följa. Det betyder att omsorgsarbetet styrs av klockan snarare än av den äldres faktiska behov. Personalen tvingas välja mellan att följa schemat eller att göra sitt jobb på riktigt. Tiden för det mellanmänskliga mötet, en fika, promenad eller ett samtal begränsas allt mer – eller blir näst intill obefintligt om minutstyrningen ska följas…

Fackförbundet Kommunal, som företräder hemtjänstpersonalen, är tydligt – minutstyrningen skapar stress för personalen, försämrar arbetsmiljön och begränsar möjligheten att använda sin yrkeskompetens. Och det får konsekvenser som högre sjukskrivningstal, svårare att rekrytera och behålla personal samt minskad kvalitet i omsorgen.

Pensionärsorganisationen SPF Seniorerna har ett annat perspektiv på minutstyrningen. Organisationen menar att det inte är rimligt att kommunen bestämmer när man som vårdtagare ska få hjälp, hur länge hjälpen ska pågå och vad som exakt ska hinnas med. I ett utskick den 12 november 2025 skrev SPF Seniorernas ordförande Maria Larsson:

“Det måste få avgöras av den äldres dagsform och behov. Vi är alla individer – och även som äldre har man rätt att styra över sina dagar.”

I Vänersborgs kommun ska frågan om minutstyrning upp på socialnämndens sammanträde på torsdag den 21 maj. Det är på grund av en motion från Medborgarpartiet den 7 september 2025. Göran Svensson (MBP) skrev i motionen:

“ldag präglas dock verksamheten av ett alltför detaljerat styrsystem där varje insats tidsätts på minuter. … Det finns flera svenska kommuner som gått bort från minutiös tidsstyrning i hemtjänsten och arbetar med modeller som bygger på förtroende och självstyre.”

Medborgarpartiet yrkade att minutstyrningen ska avskaffas och att självstyrande grupper tillskapas. Jag håller med – för oss i Vänsterpartiet är det självklart att denna omoderna minutstyrning ska bort.

Ida Hildingsson, ledamot i socialnämnden för Vänsterpartiet skrev på Facebook den 16 maj:

“Ett system som mäter omsorg i minuter skapar stress, detaljkontroll och en arbetsmiljö som gör människor sjuka – samtidigt som det försämrar kvaliteten för vårdtagarna.”

Socialförvaltningen har arbetat hårt med motionen. Arbetet mynnade ut i en rapport, “Hemtjänstens styrning och planering – med anledning av motion om minutstyrning och självstyrande grupper”. Rapporten är på 22 sidor. Utredningen har en helt annan syn på verksamheten i hemtjänsten och har också dragit helt andra slutsatser än motionen.

I rapportens sammanfattning skriver socialförvaltning:

“Utredningen visar att hemtjänsten i Vänersborgs kommun använder tidsangivelser i planeringen som ett strukturerande ramverk för att säkerställa trygghet, kvalitet, likvärdighet och effektiv resurshantering i en komplex verksamhet. Tidsangivelserna är inte avsedda att fungera som exakta minutkrav utan ska ge stöd för samordning, patientsäkerhet och effektivitet, samtidigt som utrymme finns för professionella bedömningar och anpassningar utifrån brukarens behov i stunden.”

Socialförvaltningen försöker visa att kommunen egentligen inte har någon “minutstyrning”. Förvaltningen menar att tidsangivelser används som ett “ramverk”, de är inte tänkta som exakta minutkrav, personalen har redan handlingsutrymme, självledarskap finns redan i verksamheten och problemen handlar mer om upplevelser och kommunikation än om själva systemet.

Det är ett ganska typiskt resonemang från tjänstepersoner och “byråkrater”…. Det visas också av t ex följande i rapporten:

“Tidsangivelserna i sig kan upplevas som begränsande, särskilt när de inte fullt ut speglar verksamhetens komplexitet eller brukarnas dagsform, vilket kan bidra till stress och minskat upplevt handlingsutrymme.” 

Detta är egentligen ett mycket starkt erkännande av att Vänersborgs kommun tillämpar minutstyrning – för vad är minutstyrning om inte just att tiderna upplevs styrande, att dagsformen inte får plats, att personalen känner minskat handlingsutrymme och att stress uppstår? Det är viktigt att skilja på vad som sker i praktiken och hur det beskrivs i styrdokumenten.

Jag skulle vilja påstå att rapporten indirekt, eller direkt, visar att minutstyrningen faktiskt finns där, även om man väljer att beskriva den med andra ord. 

Det finns ett annat exempel i rapporten som är talande. Det handlar om en forskningsstudie från Fyrbodal och Mälardalens universitet. I studien står det att detaljstyrning har negativt samband med välmående, minskar tilliten och bidrar till upplevelsen av otillräcklig arbetstid. Och så kommenteras studien:

“detaljstyrning kan ha betydelse för personalens välmående men att betydelsen inte ska överdrivas”

Det kan tyckas vara en mycket märklig kommentar…

Igår publicerades en insändare i TTELA. (se “Nu är det nog: Vi i hemtjänsten i Vänersborg behöver mer tid”.) Den är undertecknad med “Personal i hemtjänsten i Vänersborgs kommun”. Insändaren börjar:

“I Vänersborgs hemtjänst börjar arbetsdagen i motvind. Vi har rapport 07.00–07.15 och första besöket är bokat 07.20. Redan där är vi sena – och sedan fortsätter det minut för minut hela dagen.”

Och insändaren fortsätter:

“Under ett arbetspass träffar vi mellan 17 och 24 vårdtagare. Vissa besök är så korta som åtta minuter. Den vi möter behöver hjälp, trygghet och respekt, men ofta lämnar vi med känslan av att inte ha hunnit ge något av det.“

Det är med andra ord inte bara för kort och kontrollerad tid som gör personalen stressade och sjuka – utan också den känslomässiga stressen att i mötet med vårdtagare inte ha utrymme att möta de faktiska omsorgsbehov som finns.

Personalen menar vidare att tiden mellan besöken inte bygger på verkligheten. Det finns:

“ingen marginal för trafik, trappor, cykellås eller dokumentation, trots att dokumentation är ett krav. Många tvingas dokumentera på rasten – om det ens finns någon rast. Vi har slutat dricka vatten under passen eftersom vi sällan har tid att stanna eller ens hitta en toalett.”

Varje besök ska registreras, rapporteras, följas upp och mätas – och avvikelser rapporteras – i just minuter…

Insändaren avslutades mycket dystert och vemodigt:

“Minutstyrningen är just nu en fara för liv och hälsa – både för personal och vårdtagare.”

Socialförvaltningen har sammanfattningsvis en annan syn på förekomsten av minutstyrning i kommunen än insändaren, Medborgarpartiet och Vänsterpartiet.

Vad anser Kommunal i Vänersborg, finns det minutstyrning i Vänersborg kommun? Jag fick svar av ordförande Theresia Andersson:

“Ja, Kommunal anser att Vänersborgs kommun har minutstyrning. Kommunen själv anser inte det. Men så länge varje vårdtagares insats biståndsbedöms utifrån generella minuter vad ex en dusch tar och att det inte finns flexibilitet i schemat så är det minutstyrt. Är personalen ”för länge” hos en vårdtagare så påverkar det hela dagens arbetsinsatser. Och skulle en insats som är bedömt ca 20 min, ta 15 min så blir det den tiden som gäller nästa gång vårdtagaren skall ha hjälp.  Det är samma över hela hemtjänsten.”

Och ordförande Andersson avslutar med att Kommunal driver frågan mot kommunen.

Det är inte bara Kommunal, Medborgarpartiet och Vänsterpartiet som driver frågan om att avskaffa minutstyrningen. Två ledande S-kvinnor, Madelaine Karlsson och Christin Slättmyr, verkar också ha den uppfattningen. De skrev i en insändare i TTELA den 8 mars (se TTELA “Kvinnors frihet är en politisk fråga – även i Vänersborg”):

“Tillitsstyrning i stället för minutstyrning.”

Och det är också vad motionen efterlyser – att självstyrande grupper ska bildas:

“Det är dags att byta kontroll mot tillit.”

Det håller inte socialförvaltningen med om. Det finns ju typ redan…

I rapporten står det:

“Arbetssättet och de strukturer som finns innebär att omsorgspersonalen har en aktiv och central roll i att forma hur insatserna genomförs och anpassas över tid. Självledarskap utövas dagligen i mötet med brukaren, där personalen förväntas göra professionella bedömningar och hantera variationer inom givna ramar.”

Och motionens yrkande bemöts:

“Resultatet visar att en helt decentraliserad planering på arbetsgruppsnivå bedöms innebära risker kopplade till likvärdighet, arbetsmiljö, kompetensförsörjning och ekonomisk styrning.”

Socialnämnden måste avskaffa minutstyrningen och visa mer tillit till professionen. Det är inte bara rätt, det är också smart. Sjukskrivningstalen i hemtjänsten är nämligen höga, något som förvaltningen inte har lyckats få ner – det behövs nya arbetssätt. Förvaltningens egna beräkningar visar att en minskning av korttidsfrånvaron med 1 procent innebär cirka 5,5 miljoner i besparingar.

Socialförvaltningen föreslår följande beslut på onsdag:

“Socialnämnden föreslår kommunfullmäktige att anse motionen som besvarad, eftersom hemtjänstens nuvarande arbetssätt redan ger personalen delaktighet, professionellt handlingsutrymme och möjlighet att anpassa insatser utifrån omsorgstagarnas behov inom ramen för en gemensam och likvärdig styrning. Utvecklingsområden är identifierade och kommer att tas hand om i samarbete mellan ledning och medarbetare.”

Det ska bli intressant att se hur Socialdemokraterna ställer sig. Partiet är oroväckande tyst i frågan och från socialnämnden berättas det att ordförande Nyberg (S) har lagt locket på när V och MBP har velat lyfta frågan. Det vore också bra om Kommunal är på plats och ger sin syn på minutstyrningen.

Vänsterpartiet kommer att rösta nej till förvaltningens beslutsförslag och istället förorda att socialnämnden föreslår kommunfullmäktige att bifalla motionen – det vill säga att avskaffa minutstyrningen.