Arkiv

Archive for the ‘Allmänt Vänersborg’ Category

Har fiskmåsarna muterat?

16 augusti, 2025 1 kommentar

Det tycks som om fiskmåsarna äntligen har lämnat Nordstan för i år. Igår fredag såg, och framför allt hörde, jag tre måsar. De flaxade på var sin skorsten i de tre hyreshusen framför mig. Jag undrar om de inte tog ett personligt avsked, typ ”see you”. Idag lördag är det tomt på fiskmåsar.

Det har varit en oerhört seg väntan, precis som förra året. Det är som om fiskmåsarna typ har genomgått en mutation eller någon slags metamorfos.

Förr kom måsarna i slutet på mars, vanligtvis den 27 mars, vilket de fortfarande gör, men de lämnade hustaken i Nordstan i mitten av juli. Då flög den sista, och troligtvis den enda, kullen ungar i väg. Nu är det annorlunda. Det är som om fiskmåsungarnas vårdnadshavare passar på att vila 3-4 veckor efter att ungarna har gett sig iväg till sina, i mitt tycke, naturliga habitat på Vänerns kobbar och skär. Är det den evolutionära slumpen som har belönat vårdnadshavarna för att ha fullgjort sitt värv att föra släktet vidare med en ordentlig semester? Hur som helst, i ren och pur lättnad skriker fiskmåsarna ut sin glädje med sina artspecifika vansinniga primalskrik mellan husväggar och tak. Långt in i augusti…

På ett sätt skulle måsarnas förändrade beteende kunna vara till en stor fördel för mänskligheten i Vänersborgs stads nordligare delar. Fastighetsägare eller, om de som vanligt struntar i sina hyresgäster, Vänersborgs kommun har en ypperlig möjlighet att decimera fiskmåssläktet. Efter den 31 juli är nämligen måsarna inte längre fredade utan det är fritt fram att oskadliggöra dem. Det hade inte varit helt fel eftersom ett fiskmåspar kan leverera avkommor upp till 20 år, om det vill sig riktigt illa… I Nordstan har emellertid fiskmåsföräldrarna haft det lugnt och skönt. De har ostörda fått njuta av sommardagarna i augusti. Inga ungar, och ingen fastighetsägare eller kommun har brytt sig…

Förra året, som var det första där fiskmåsarna stannade kvar på taken ända in i augusti, hade jag en teori om att det var kanadagässen som störde fiskmåsarnas livsrytm och livsrum.

Kanadagässen ockuperade kobbarna och skären utanför Skräcklan så att fiskmåsarna inte kunde flytta tillbaka till sina naturliga habitat. Så är det inte i år. Det finns gott om plats för fiskmåsarna utanför de mänskliga boendena i Nordstan. Jag vet inte riktigt vart gässen har tagit vägen, kanske upp till Sikhall och Rörvik.

Kanadagässen har i och för sig spritt sin fekalier på Skräcklans bergshällar och skrevor under sommaren, men kommunen har gjort ett bra jobb med att hålla rent. (Se ”Skräcklan: Algblomning, gåsskit och glass”.) Kanske har kommunens trägna och idoga arbete samtidigt avskräckt gässen i slutet på sommaren. (För inte har väl kommunen anlitat några jägare?)

Lugnet har i varje fall tillfälligtvis lägrat sig över Nordstan. Det blir till att börja bygga upp sömnreserverna så att man klarar av nästa års belägring…

Det talas mycket om AI nu för tiden. Själv använder jag mig av AI ganska ofta. I samband med Ebba Buschs användning av AI, som tydligen tillskrev personer påhittade citat, gjorde jag ett test. Jag frågade Gemini (Googles AI):

“Vad tycker Stefan Kärvling om fiskmåsar?”

Gemini svarade:

“Stefan Kärvling har en mycket negativ syn på fiskmåsar, särskilt de som finns i Nordstan i Vänersborg där han verkar bo. Han ser dem som en stor plåga och sanitär olägenhet.

Här är några av hans huvudpunkter:

  • Ljudstörningar: Han beskriver måsarnas skrik som ”vansinnesvrål” som pågår dygnet runt och stör hans sömn och nerver. Han har till och med jämfört det med en mardröm.
  • Nedsmutsning: Måsarna ”skitar ner” bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, barnvagnar och trottoarer. Han nämner särskilt att de föredrar nya eller nytvättade bilar, troligtvis för att de ser sig själva speglas i lacken och tror att det är en fiende.
  • Aggressivitet: Särskilt när ungarna flaxar ner från hustaken blir föräldrarna mycket aggressiva och stridslystna för att skydda dem. Han har själv upplevt attacker och nämner att hans barnbarn har blivit drabbat.
  • Invadering och ockupation: Han beskriver hur måsarna varje år ”invaderar” och ”ockuperar” hustaken i Nordstan för att bygga bo och föröka sig.
  • ”Flygande råttor”: Han använder uttrycket ”flying rats” (flygande råttor) som han menar att de kallas i USA.
  • Kommunens ansvar: Kärvling kritiserar Vänersborgs kommun för att inte ta problemet på allvar och menar att de skjuter ifrån sig ansvaret till fastighetsägarna, trots att det finns lagliga möjligheter att bekämpa måsarna. Han menar att kommunen borde vidta åtgärder mot det han ser som en ”fiskmåsplåga”.

Sammanfattningsvis anser Stefan Kärvling att fiskmåsarna är ett stort och allvarligt problem som påverkar livskvaliteten för boende i drabbade områden. Han är frustrerad över situationen och att han upplever att det inte görs tillräckligt för att åtgärda den.”

Det tyckte jag var en rolig och underhållande text trots att den inte stämmer det minsta… Precis som Buschs citat. Bilderna är också skapade av Gemini. De stämmer väl också sådär…

PS. För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, öppna en öl av den rätta sorten (se vänster) och ”njut” av fiskmåsvrålen: klicka här. (Glöm inte att sätta på ljudet.) En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlar om mobbing. Eller kärlek… Avgör själva: klicka här.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, miljö, Nordstan, sommarläsning

Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (2/2)

28 juli, 2025 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)”.

Den 27 juni fick Vargön Alloys ett föreläggande av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen anser att nuvarande lagring saknar tillstånd och att lagringen därför betraktas som otillåten deponering… Slagghögarna måste således bort så fort som möjligt.

Jag tror knappast att Alloys är särskilt bekvämt med detta beslut. Föreläggandet innebär att Alloys ska avveckla minst 74.000 ton slagg redan i år, minst 148.000 ton år 2026 och 1,5 ggr producerad mängd slagg år 2027, dock minst 222.000 ton. I sitt yttrande (i kommunikationen innan föreläggandet beslutades) uppgav företaget att detta inte kunde uppnås förrän 2029. Och då innebar denna målsättning dessutom en hög grad av osäkerhet.

Alloys framförde åsikten (innan föreläggandet) att bortforslingen av slagg måste ske på ett realistiskt och ur kostnadssynpunkt rimligt sätt. Det innebar enligt Vargön Alloys AB att bolaget under en avvecklingsperiod på 10 år inledningsvis skulle ges utrymme till en lageruppbyggnad (=slagghögar) och att man en bit in i perioden (2029 alltså) uppnådde en nettoreduktion på 1,5 ggr. Efter det skulle sedan reduktionstakten öka så att målet uppnåddes 2036. Alloys har också förhoppningar om att slaggen inom en snar framtid ska kunna användas på ett säkert sätt som harmonierar med nationella mål om övergång till cirkulär ekonomi…

Det finns ett annat scenario menade Alloys för att få bort slagghögarna. Det är att all slagg deponeras externt. Det torde, som jag uppfattar det, helt enkelt innebära att man flyttar slagghögarna i Vargön till ett annat ställe (troligtvis Fröskog i Åmåls kommun). Det skulle uppskattningsvis kosta Alloys 285 kr/ton. Det motsvarar en kostnad på 28,5 milj kr per 100.000 ton slagg. Om all slagg som lagrats på U1-U4 ska deponeras på extern anläggning skulle detta medföra en kostnad på uppskattningsvis 336 milj kr. Det vore både dyrt och ogynnsamt menar Alloys.

Länsstyrelsen menar att kraven i föreläggandet är proportionerliga enligt miljöbalkens försiktighetsprincip och rimlighetsavvägning.

Det kan tilläggas att i Länsstyrelsens föreläggande även framgår att slaggen inom fabriksområdet (U4), dvs söder om järnvägen:

“endast fick mellanlagras … under en begränsad tid.”

Det betyder att Länsstyrelsen anser att även denna slagghög är olaglig och alltså ska bort. Det var antagligen en överraskning för Alloys…

En parentes. I samband med denna diskussion uppger Länsstyrelsen att:

“ugnsslaggen utnyttjas i finkrossat skick i vägbyggen och att leveranserna 1982 uppgick till 134.000 ton.”

Leveranserna fortsatte i många, många år… Och då tänker jag – herregud vad finkrossad och giftig slagg det måste finnas i Vänersborgsområdet… Och var det finns har Vänersborgs kommun inte en aning om.

Länsstyrelsen motiverar kraven i beslutet om föreläggande ganska utförligt.

Slagget i högarna är enligt Länsstyrelsens bedömning att betrakta som avfall. Och vidare:

“Länsstyrelsen bedömer att eftersom slaggen förvarats inom områdena under längre tid än 1 år (innan deponering) respektive 3 år (innan återvinning) så är lagringen att bedöma som deponering.”

Det tillstånd som Alloys har ger inte företaget rätt att deponera slagg inom fabriksområdet eller att förvara det under längre tid.

“Länsstyrelsen anser inte att dagens lagring av slagg i området kan tillåtas då det saknas lagstöd för detta.”

Länsstyrelsen kräver därför att mängden slagg reduceras och att bortforslingen kommer igång så snart som möjligt. Länsstyrelsen bedömer att:

“slaggmängden, inte så som Vargön Alloys AB föreslår, kan tillåtas att initialt öka. Att slagg inte bortforslats tidigare innebär att bolaget skjutit kostnaden för omhändertagande framför sig.”

De kostnader som en deponering av slagget (285 kr/ton) skulle innebära för Alloys:

“bedöms inte som orimliga.”

Och visst, Vargön Alloys AB går bra, väldigt bra. Företaget gör stora vinster, ”resultat efter finansnetto” (se AllaBolag):

Förra året gjorde alltså Vargön Alloys AB en vinst på drygt 536 milj kr. Det var en vinstmarginal på 24,5%. Det var ändå ingenting jämfört med 2022 då Alloys gjorde en vinst på nästan 1,7 miljarder kr…

Länsstyrelsen menar att föreläggandet ger Alloys en viss tid på sig att avveckla avfallslagringen, eftersom det rör sig om stora mängder avfall. Men Länsstyrelsen är benhård, slagghögarna kan inte fortsätta växa. Om Alloys vidtar åtgärder och följer Länsstyrelsens krav så kommer allt äldre avfall att vara bortforslat inom 10 år.

Länsstyrelsen ställde också två andra krav i föreläggandet. Det gällde att prioriteringsordningen för bortförande av slagg från de olika upplagen ska upprättas i samråd med Länsstyrelsen och att mängden slagg och omhändertagande/mottagare av det årligen ska redovisas i miljörapporten för anläggningen.

Länsstyrelsen påpekar i slutet av föreläggandet att:

“Åtgärder för kontroll och rening av dag- och dräneringsvatten från området kommer att behandlas separat.”

Jag avslutade blogginlägget ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)” med att Alloys hade tvingats skjuta fram tidpunkten för inlämning av sin tillståndsansökan om slagghögarna på grund av Länsstyrelsens krav. Nu förstår jag varför.

Enligt Vargön Alloys AB pågår ett projekt med en efterbehandlingsmetod för att sänka kromhalten i slaggen. Målsättningen är att slaggen ska bli lämplig som ersättningsmaterial för cement. Jag hoppas att projektet lyckas så att bearbetat avfall kan upphöra att vara avfall och användas, och bli föremål för försäljning…

Men om inte…

Vad händer om inte Vargön Alloys kan följa kraven i föreläggandet? Om Alloys misslyckas med det redan första året? Eller andra året? Eller är det först vid tredje året som Länsstyrelsen vidtar åtgärder? Och om Länsstyrelsen skulle stoppa produktionen på Alloys, vad händer då med slagghögarna?

Vargön Alloys kan överklaga Länsstyrelsens beslut om föreläggandet till Mark- och miljödomstolen. Jag vet inte om Alloys har gjort det.

Anm. Det går att ladda ned Länsstyrelsens föreläggande här.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, Länsstyrelsen, Vargön

Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)

27 juli, 2025 Lämna en kommentar

I samband med att jag skrev de två blogginläggen “Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys?” ställde jag några frågor till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen är nämligen tillsynsmyndighet för Vargön Alloys, och inte Vänersborgs kommun som många tror. De ansvariga på Länsstyrelsen var dock på semester så jag fick inga svar. Nu har jag fått det.

Länsstyrelsen menar att arbetet med Alloys sker i så att säga tre spår.

Det första spåret är “polisanmälanspåret”. Det handlar om det som redan har hänt, t ex slagghögar utan tillstånd. Detta spår sköts av polisen som utreder om det har skett några miljöbrott. Kanske utreder polisen även användningen av den mobila slaggkrossen, det vet jag inte. Enligt Länsstyrelsen har den mobila krossningen utomhus upphört, även om grannar till Alloys påstår att mobilkrossen fortfarande används… (Jo då, det finns många grannar till Alloys, och krossen hörs tydligt…)

Det andra spåret är “prövningsspåret”. Det pågår, som läsare av denna blogg vet, en tillståndsprocess för att kunna hantera slaggen. Samrådet var en del i detta spår. (Se “Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys?”.) Det kan nämnas att Alloys har meddelat Länsstyrelsen att företaget har planer på att bygga en ny eller möjligtvis använda en färdig deponi för slaggen på annan plats. På ett ställe i Länsstyrelsens material nämns Fröskog som framtida deponi. (Fröskog ligger i Åmåls kommun.)

Det tredje spåret är “tillsynsspåret”. Det spåret handlar om att Alloys ska följa de krav som ställs i lagstiftningen. Och det är detta spår som dessa två blogginlägg ska handla om.

Det finns brister i verksamheten i Vargön och det är många åtgärder som måste till för att Alloys ska kunna följa kraven i Miljöbalken. Alla slagghögar utan tillstånd måste nämligen avvecklas. Och det handlar om samtliga högar utom Mjölkeberget… Även de gamla slagghögarna på själva industriområdet söder om järnvägen ska bort.

Alloys tog fram ett förslag på handlingsplan för avvecklingen och för hur slaggen skulle hanteras på ett korrekt sätt. Det förslaget lämnades in till Länsstyrelsen – som dock inte blev särskilt nöjd. Länsstyrelsen skickade efter granskning istället ett föreläggande till Alloys den 27 juni. Föreläggandet beskrev en långsiktig plan för att avveckla slagghögarna. Långsiktigt därför att det för närvarande inte finns något snabbt sätt att avveckla högarna. Det rör sig om så stora volymer.

Länsstyrelsens föreläggande har den långa titeln “Föreläggande med anledning av förvaring av slagg inom fabriksområdet Vargön 2:3 samt fastigheterna Rånnum 6:41 och Fågelgården 1:1, Vargön Alloys AB, Vänersborgs kommun”.

I föreläggandet har Länsstyrelsen beslutat att Alloys ska åtgärda nedanstående:

“1. Avfall i form av slagg som förvarats på fabriksområdet (Vargön 2:3) samt fastigheterna Rånnum 6:41 och Fågelgården 1:1 längre tid än 1 år för det fall att avfallet ska deponeras samt 3 år om avfallet ska användas för anläggningsändamål ska forslas bort från områdena minst enligt nedanstående omfattning per år:

2025 – 0,5 gång den årliga produktionen av slagg, dock minst 74.000 ton

2026 – motsvarande årlig produktion av slagg, dock minst 148.000 ton

2027 och årligen framåt – motsvarande 1,5 gång årlig produktion, dock minst 222.000 ton, tills dess allt avfall som förvarats längre tid än 1 år, för det fall att avfallet ska deponeras, samt 3 år om avfallet ska användas för anläggningsändamål, är bortforslat.

2. Prioriteringsordningen för bortförande av slagg från de olika upplagen ska upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten.

3. Mängd samt omhändertagande/mottagare av slagg ska årligen redovisas i miljörapporten för anläggningen.”

Föreläggandet avslutas med hänvisningar till olika lagparagrafer i Miljöbalken, och sist men inte minst skriver Länsstyrelsen:

“Beslutet ska gälla omedelbart även om det överklagas.”

Det verkar som om Länsstyrelsen faktiskt menar allvar, på riktigt. Den agerar mot den massiva slaggförvaringen på Vargön Alloys område. Länsstyrelsen anser nämligen att nuvarande lagring saknar tillstånd och att den därför betraktar lagringen som otillåten deponering. 

Länsstyrelsens beslut gäller omedelbart och det kräver att bolaget börjar transportera bort det miljöfarliga slagget. Det innebär att omfattande åtgärder krävs av Vargön Alloys. Så omfattande att min spontana reaktion blir – är detta praktiskt möjligt? Länsstyrelsen menar att det är det… 

Beslutet om föreläggande fattades av Länsstyrelsen efter kommunikation mellan Länsstyrelsen och Vargön Alloys. Länsstyrelsens första förslag hade en ännu större målsättning med bortforslandet av slagg. Det var en målsättning som Alloys dock inte såg att företaget skulle kunna uppfylla. Jag är inte säker på att Alloys tror att de ska kunna uppfylla kraven i föreläggandet heller.

I nedanstående tabell från den 14 oktober 2024 redovisar Vargön Alloys de totala mängderna slagg på bolagets fastigheter.

Kommentar: Ju mindre fraktion på slagget, desto större risk att krom lakas ur.

Tabellen visar alltså all slagg som Länsstyrelsen anser ska forslas bort så fort som det är praktiskt möjligt. Slaggen är ju, som de flesta vet, olämplig att använda på grund av krominnehållet, främst där det finns risk för spridning till yt- eller grundvatten eller där risk finns för damning eller direkt kontakt med materialet.

Lagringsmängden uppgår, som framgår av tabellen, till drygt 1 miljon ton slagg. För år 2025 har Alloys beräknat en produktion av ca 80.000 ton ferrokrom vilket genererar ytterligare ca 148.000 ton slagg. Av ca 3 ton krommalm kan ungefär 1 ton ferrokrom produceras, kvarvarande delar blir slagg, ca 1,8 ton.

Ferrokromslagget innehåller, som alla vet vid det här laget, krom. Kromet kan vara farligt för både människors hälsa och miljön. Och eftersom en del av kromet består av sexvärdigt krom så är det definitivt farligt. Sexvärdigt krom är cancerframkallande… Slagghögarna måste därför bort så snabbt som möjligt. Det är, som sagt, Länsstyrelsens avsikt med föreläggandet.

Totalhalten av krom i slaggen, skriver Länsstyrelsen, var enligt uppgift från 2021:

“3.100 mg/kg TS (=milligram per kilogram torrsubstans; min anm), 2013 var den 8.900 mg/kg TS och 2002 27.000 mg/kg TS.”

Mängden krom i slaggen har med andra ord minskat betydligt genom åren.

Men…

Enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark är:

“gränsen för bedömning känslig markanvändning för krom totalt 80 mg/kg TS och riktvärdet för mindre känslig markanvändning 150 mg/kg TS.”

Slaggen från Alloys ligger onekligen en bra bit över riktvärdena. Snällt sagt. Länsstyrelsen konstaterar att totalhalten krom är hög i allt material i slagghögarna… (I blogginlägget “Tankar och farhågor: Slaget om slagget” finns en tabell över hur höga halter av sexvärt krom man har hittat i ytvattnet vid mätningar 2019 på Holmängen och i Öxnered. I dessa områden har slagg använts som anläggningsmaterial i sen tid. Det är ingen munter läsning.)

Eftersom ferrokromslagget innehåller så höga kromhalter måste slagghögarna därför bort så snabbt som möjligt. Dessutom saknar ju nuvarande lagring tillstånd och är att betrakta som otillåten deponering…

Fortsättning följer i blogginlägget ”Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (2/2)”.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, Länsstyrelsen, Vargön

Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)

20 juli, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (1/2)”.

Anläggande av anordningar för vattenuppsamling, och vid behov rening, ingick också i samrådet. I den pågående VA-utredningen inför Alloys ansökan undersöks möjligheten att samla upp avrinnande lakvatten från befintliga slaggupplag.

Vargön Alloys skrev i underlaget:

”Den slagg som läggs på upplagsytorna kommer att vara exponerad för nederbörd. Det lakvatten som bildas kan komma att innehålla små mängder av de ämnen som slaggen är uppbyggd av. Lakvattnet kommer att infiltreras i underliggande mark och avrinna via grundvatten mot recipienten, Göta älv, alternativt kan lakvatten komma att avrinna som ytvatten mot recipienten.”

”ämnen som slaggen är uppbyggd av”… Hmm, ämnen som sexvärt krom…

En åhörare ställde frågan:

“Har ni koll på vattnet?”

Alloys berättade att det utförs egenkontroll på grund- och ytvatten och att Naturvårdsverket jobbar med en vägledning. Det var knappast några lugnande besked. Åhöraren var tveksam till att det var Alloys själv som skulle vara ansvarig och utföra mätningarna. Det ligger mycket i det, men så fungerar det.

Alloys meddelade att det fanns reningsverk på industriområdet och kontrollpunkter för vatten i diken. Vid Mjölkeberget fanns uppsamling och rening av lak- och dräneringsvatten i två separata system. (Se nedan.) Och företaget mäter i jordbrunnar och borrade brunnar.

“Ni vidtog inga åtgärder för upplag 1.”

Sa en i publiken. Och Alloys svarade:

“Bra att du tog upp det. Vi trodde att högen bara skulle vara där en kort tid. Det finns dock reningsverk.”

Jag förstod nog inte detta med reningsverk riktigt, för samtidigt sa Alloys att det inte var enkelt att lösa lakvattnet i upplag U1 – slaggen låg på berg och det gick inte att gräva diken där. På bilden nedan ser jag inte heller ledningar till något reningsverk. U1 ligger för övrigt utanför deponiområdet och ca 75 m från Röjån som mynnar i Göta älv.

I underlaget till samrådet fanns denna bild med. Den hade rubriken ”Vattenhantering och egenkontroll”: 

Lakvattenuppsamlingssystemet vid Mjölkeberget (se ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (1/2)”) består, vilket framgår av bilden, av sammanhängande ledningar och diken.

”Uppsamlat lakvatten leds till lakvattendammen i sydöstra delen av deponiområdet. Från denna damm pumpas lakvatten till en reningsanläggning, belägen inne på smältverksområdet. Det renade vattnet avleds till Göta älv.”

Systemet vid Mjölkeberget verkar vara väl utbyggt, men… Förklaringen till bilden ovan inleds:

Inert avfall.

”Samtliga upplag ligger utanför befintliga vattenuppsamlingssystem vid deponin Mjölkeberget.”

Upplagen U1, U2 och U3 ligger alltså utanför uppsamlingssystemet för lak- och dräneringsvatten. Det gör också de kommande ytorna för U3-B och U5. På dessa sistnämnda ytor ska en bottenkonstruktion anläggas enligt gällande krav för inert deponi. Vilket också gör mig både tveksam och nervös. Inert avfall (se bild till höger) är nämligen:

”avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ned biologiskt. Föroreningsinnehållet i avfallet och lakvattnet får endast vara obetydligt.”

Jag har svårt att se att slagget som t ex innehåller sexvärt krom ingår i den definitionen…

En åhörare frågade om urlakningen av krom var orsaken till att Trollhättan ska ta dricksvattnet direkt från Vänern. Det var ju belagt att dräneringsvattnet innehöll krom och att avrinningen skedde mot Göta älv. Alloys svarade faktiskt inte på frågan. Det gör för övrigt inte Trollhättan Energi heller…

Alloys nämnde att det fanns förhöjda värden av PFAS i älven från Vänersborg till Stallbacka. Det gjorde antagligen företaget för att det visste att detta inte kom från Alloys, samtidigt som PFAS kanske är minst lika farligt som sexvärt krom.

Det var många som var oroliga för urlakningen från slagghögarna till grund- och ytvattnen, men det fanns också en oro för damm innehållande sexvärt krom. Dammet kan i och för sig också hamna i vattnet men det var dammet i luft som människor andades in som oroade mest.

Slagghögarna i sig dammar inte, men Alloys informerade om att det blir en viss lokal påverkan av “dammning” (ett uttryck som Alloys använde) vid hantering som lastning och lossning av slaggen. Kommande transporter av slagg skulle också medföra utsläpp till luft. Alloys bedömde dock denna påverkan från transporter som begränsad.

“Är det krom i luften, från t ex skorstenarna?”

Frågade en åhörare. Svaret från Alloys var att utsläppen renas till 99%. Och att röken är mörkare nu än för några år sedan berodde på att den kemiska sammansättningen hade ändrats.

Jag passade på att fråga om, och i så fall hur länge, mobilkrossen var igång utomhus förra året. (Slagg som uppkommer från framställningen av ferrokrom krossas och sorteras.) Den mobila krossen ger upphov till stora mängder farligt damm… Alloys bekräftade att krossen var igång förra året, men företaget sa inget om hur länge. Enligt uppgift från en anställd var mobilkrossen igång 9 månader under 2024. (Se “Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

Liz Fällman, reporter på Flamman, skrev nyligen en artikel om Alloys och ägarna Yildirim. (Se ”Flamman: Alloys mobila kross”.) Fällman citerade Alloys hållbarhetschef Anneli Papadopolous:

“2021 började vi använda mobil krossning, med anledning att vi byggde om den stationära, och sedan dess har vi egentligen aldrig fått full kapacitet i den. Därför har vi i perioder, sedan 2021, använt mobil krossning.”

Fällman skrev också om hur mycket legering som har krossats mobilt under åren:

“2021 och 2022 krossade Alloys sammanlagt nästan 250.000 ton legering mobilt. Under 2023 och 2024 minskar mängderna något, men bara till 70-80.000 ton om året. Förra året stod det mobila för 80 procent av all krossning.”

Det är skrämmande siffror, som med all säkerhet har inneburit stora mängder damm i luften. Och man kan lugnt säga att Alloys inte har varit helt transparenta gentemot Länsstyrelsen. När Länsstyrelsen upptäckte hanteringen vid ett tillsynsbesök i december 2024 så stoppades krossningen utomhus.

Till Flamman sa Vargön Alloys VD Anders Lehman att:

“den stationära anläggningen fortfarande är något av ett ”problembarn” man inte lyckats få full drift på, och att företaget fortfarande kommer ha möjlighet att krossa legering mobilt, så länge det anmäls.”

Jag undrar om Länsstyrelsen verkligen har sagt så. Det förefaller helt orimligt, dammet blir ju inte mindre farligt bara för att Länsstyrelsen får en anmälan… Enligt min källa på Alloys har mobilkrossen använts för att spara pengar och öka vinsten. Resultatet efter finansnetto uppgick för övrigt förra året (2024) till 536 miljoner kr på en omsättning av drygt 2 miljarder kr. (Se allabolag.)

Ungefär 400.000 ton legering ska alltså ha krossats de senaste 4 åren. Det blir mycket damm – moln av damm innehållande cancerframkallande sexvärdigt krom… Min sagesperson inom Alloys påstod att Länsstyrelsen arbetade med en polisanmälan kring denna farliga hantering. Vid kontakt med Länsstyrelsen svävar man på målet, men det framgår ändå att visst arbetas det med en utredning om en polisanmälan för den otillåtna användningen av den mobila krossen. Det har dock sagts att det är osäkert om utredningen slutar med en polisanmälan. Det verkar tydligen vara svårt att bevisa brott, men det ställer jag mig frågande till. Det torde åtminstone finnas en mängd vittnen. (Se två filmer på YouTube som anställda på Alloys har tagit i hemlighet– Film 1 (14 sek) och Film 2 (2.20 min).)

De närvarande representanterna från Vargön Alloys var mycket positiva inför framtiden. Arbetet med produktifiering av slaggen för användning i olika applikationer skulle lyckas och då skulle Alloys få avsättning för slaggen.

Företaget arbetar nämligen enligt egen utsago både mycket och intensivt med att möjliggöra ett cirkulärt och miljövänligt nyttjande av ferrokromslagget. Alloys deltar också olika hållbarhetsprojekt:

  • ”E-COKE
    Test med att producera FeCr med briketter med en andel biokol.
  • BIO4SAF
    Test att tillsätta biokol som reduktionsmedel i malmbriketter.
  • FEMOST ”Sustainable FErroalloys for the MOdern STeel Industry”
    Projektet syftar till att utvärdera genomförbarheten av att använda glödskal från stålverk som järnbärare i kombination med kromitmalm och biokol för att producera FeCr-legering lämplig för den moderna stålindustrin.
  • EMPHATICAL
    Demonstrera den ekonomiska bärkraften av effektiv avskiljning och utnyttjande av CO/CO2-strömmar från punktkällor (t.ex. stora och medelstora industriella installationer som stål-, cement-, raffinerings- och kemiska anläggningar) som omvandlar strömmarna till kemikalier och material med mervärde.”

Alloys hoppas på resultat inom 2 år. Då ska slagghögarna minska för att slutligen försvinna. Det kändes nog mer som en förhoppning än ett realistiskt scenario…

Under tiden som ”produktifieringen” av ferrokromslaggen pågick skulle produktionen av ferrokrom och mellanlagringen inte få någon påverkan på riksintressena naturmiljö, naturreservat eller Natura 2000. Upplagen bedömdes inte komma att medföra någon risk för människors hälsa eller miljön. De förhöjda kromhalterna i diken innebar ingen fara för älven. Alla problem kring ferrokromslaggen skulle lösas. Och så vidare…

Min uppfattning är att deltagarna på samrådet fick känslan av att representanterna från Alloys var alltför positiva inför framtiden. De tycktes förringa påverkan på människors hälsa och miljön samtidigt som optimismen att snabbt lyckas med produktifiering av slaggen för användning i olika applikationer tyvärr inte verkade vara särskilt välgrundad.

Med andra ord tror jag att de flesta som var på samrådet gick därifrån ganska nedstämda. Flera blev nog istället ännu mer medvetna om riskerna med ferrokromslagget. De såg säkerligen svårigheterna med att komma tillrätta med utlakningen av sexvärt krom i vattnet och kanske också med dammet i luften. Och det fanns många frågetecken i underlaget och det var mycket som återstod att utreda…

Samtidigt vill naturligtvis alla vargöbor att Vargön Alloys ska lyckas lösa avfallsproblemen och kunna fortsätta produktionen. Alloys är viktigt, dels för att ferrokrom är en viktig produkt i sig och dels för alla de arbetstillfällen som produktionen för med sig. Vad vore Vargön, och Vänersborgs kommun, utan Vargön Alloys?

Vargön Alloys arbetar alltså med en tillståndsansökan till Länsstyrelsen om att få mellanlagra mer slagg i områdena norr om järnvägen. Målsättningen har varit att tillståndsansökan skulle kunna lämnas in under andra kvartalet i år. Efter genomförda samrådsmöten har Alloys dock behövt ändra på tidsplanen. Länsstyrelsen har nämligen begärt att ytterligare undersökningar ska genomföras som stöd för ansökans miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Dessa undersökningar tar tid och Alloys har därför tvingats skjuta fram tidpunkten för inlämning av ansökan.

Alloys målsättning är nu att en färdig tillståndsansökan ska lämnas in under oktober månad 2025. Då kanske vi också får reda på hur framtiden för Vargön Alloys kommer att se ut.

Det finns anledning att återkomma till Vargön Alloys och ferrokromslagget…

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, miljö, Vargön

Stora förändringar i Vattentjänstplanen

19 maj, 2025 Lämna en kommentar

Den 10 februari i år avslutade jag ett blogginlägg med orden:

“Det ska bli mycket intressant att så småningom få kommunens vattentjänstplan i sin hand.”

Nyfikenheten har stillats. På torsdag ska samhällsbyggnadsnämnden ha sammanträde och då ser jag rubriken på dagordningens ärende 11:

“Förslag till vattentjänstplan”

Wow! Det finns ett förslag till Vattentjänstplan på bordet!

Det kommer antagligen att bli en del diskussion kring Vattentjänstplanen. De politiska partierna har ju haft mycket olika åsikter om den kommunala VA-utbyggnaden, enskilda avlopp, tvångsanslutningar osv. Men tittar man på de beslutsförslag som nämnden ska ta ställning till handlar det först om:

“att ställa ut bifogat förslag till Vattentjänstplan samt uppdaterad dagvattenplan med skyfallshantering för granskning på kommunens digitala anslagstavla i 6 veckor.”

Samhällsbyggnadsnämnden ska också besluta att skicka “bifogad Vattentjänstplan och miljöbedömning samt uppdaterad dagvattenplan med skyfallshantering” på remiss, eller granskning, till kommunstyrelsen, några av kommunens nämnder och till närliggande kommuner. Det verkar alltså inte som det förväntas att politikerna ska diskutera innehållet i planen. Vi får se om de styrande partierna med socialdemokrater och centerpartister tar till orda…

Förslaget till vattentjänstplan är mycket intressant. Redan inför samrådet (se “Samråd om vattentjänstplanen! (1)”) hade stora förändringar skett i förvaltningens syn på Vattentjänstlagen (LAV) och framför allt definitionen av “större sammanhang” (samlad bebyggelse). Och när Länsstyrelsen sedan i början på året prövade kommunens skyldighet att inrätta ett verksamhetsområde i området Grytet, Änden, Hallby Södra och Rasmustorpet skärptes kraven på att följa skrivningarna i Vattentjänstlagen ytterligare. (Se “Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser (2)”.)

I början av förslaget till vattentjänstplan slås det fast:

“Kommunen gör idag en annan bedömning av begreppet bebyggelse i ett ”större sammanhang”, där de flesta områden som tidigare sågs som utbyggnadsområden nu fått annan klassning.”

I det första förslaget, det förslag som gick ut på samråd förra året, föreslogs att kommunen skulle inrätta 6 verksamhetsområden för vatten och avlopp – Kyrkbyn (Vänersnäs), Hallby Södra (Vänersnäs), Gaddesanna utvidgad (Vänersnäs), Åkersäng (Vänersnäs), Floget och Kristinelund. I detta förslag står det:

“Utbyggnadsområden är områden med ett tydligt behov av en förändrad VA-försörjning, där utbyggnad av kommunala vattentjänster föreslås. Till utbyggnadsområden föreslås två områden: Floget och Kristinelund.”

Oops… Från Blåplanens tidigare föreslagna 6 verksamhetsområden på Vänersnäs, till 4 områden i samrådsförslaget, till… I det nu framlagda förslaget till vattentjänstplan föreslås inget område bli verksamhetsområde på Vänersnäs!

Det är svårt att utifrån de stora VA-debatterna 2021 (se “VA Vänersnäs: Debatten i KF (1/5)”) och framför allt 2022 (se “VA-debatten i KF (1): Yrkanden”) avhålla sig från att utropa “vad var det vi sa!”. Men jag lägger band på mig och förblir tyst…

Det är alltså bara Floget vid kanten till Hunneberg i Västra Tunhem och Kristinelund (väster om Katrinedal på andra sidan 45:an) som föreslås bli nya verksamhetsområden. De 4 tidigare tänkta verksamhetsområdena på Vänersnäs har tillsammans med Båberg utvidgad, Boteredssjön och Gundlebo hamnat i en grupp kallad “tänkbara utvecklingsområden”. Det är områden som vattentjänstplanen beskriver där det:

“inte finns behov av kommunala vattentjänster utifrån miljö- och hälsoskydd även om de uppfyller kravet på minst 20 bebyggda fastigheter i ett större sammanhang. Inom dessa områden kommer behovet att omprövas vid kommande uppdateringar av vattentjänsplanen.”

Och det är klart att områden kan utvecklas och förändras så att andra ställningstaganden kan behöva göras om några år. (Ordet ”omprövas” bör nog läsas som ”prövas på nytt”.)

Det ska också noteras att det står i förslaget att även området Skytteklev (Vänersnäs) finns med i gruppen “tänkbara utvecklingsområden”.

Skytteklev uppfyller:

“kravet på minst 20 bebyggda byggnader (det har nog blivit något fel i formuleringen här; min anm) men saknar förutsättningar för bebyggelseutveckling och även bedöms sakna behov av allmänna vattentjänster.”

Orsakerna till att det inte föreslås att fler verksamhetsområden inrättas i något av områdena i gruppen “tänkbara utvecklingsområden” är bland annat att detaljplan saknas, området är inte utpekat som ett utvecklingsområde för nya bostäder, det finns ingen allmän kommunal dricksvatten- eller avloppsledning i närheten samt att fastighetsägare har inkommit med synpunkter i samrådet och framfört att behov inte finns för allmänna vattentjänster i området.

Alla dessa skäl gäller dock inte samtliga områden i gruppen “tänkbara utvecklingsområden”. Men, som det uttrycks i planen om varje område:

“Sammanvägt anses det i dagsläget inte finnas ett behov av allmänna vattentjänster”

Kommunens bedömning är att det för närvarande är möjligt att genom enskilda anläggningar tillgodose behovet av både vattenförsörjning och omhändertagande av spillvatten i dessa områden. Det är i sammanhanget viktigt att notera att enskilda VA-anläggningar måste kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. 

Det finns också ett antal områden som ingår i en grupp kallad “bevakningsområden”:

“Det finns 16 områden som idag inte uppfyller kravet på minst 20 byggnader. Dessa områden ligger under bevakning och kan vid nästa aktualitetsprövning komma att ingå som utbyggnadsområde eller tänkbart utvecklingsområde om ny bebyggelse tillkommit.”

 De 16 “bevakade” områdena är Hemmingstorp (Vänersnäs), Hönsemaden (Vänersnäs), Stora Agnevik – Snikås (Vänersnäs), Stora Lunden (Vänersnäs), Hallby Östra (Vänersnäs), Grytet (Vänersnäs), Lilleskog (Härveden), Långsjö (Stora Hästefjorden), Lilla Skuleboda (Väne Ryr), Sjövik-Ljungmossen (Väne Ryr), Forstena, Timmervik (Kättarebol), Timmervik (Vinterhålet), Västra Bleken (Sundals Ryr), Bollungen (Sundals Ryr) och Kleverud.

Kommunens nya förslag till Vattentjänstplan är som synes helt annorlunda än tidigare förslag. Min uppfattning är att kommunen äntligen följer Vattentjänstlagens paragrafer. Det betyder också att förslaget verkar väldigt bra. (En gardering är dock på plats, bloggaren känner inte till förhållandena i alla delar av kommunen.)

Det ska tilläggas att enligt Vattentjänstlagens 6b § är inte kommunens vattentjänstplan juridiskt bindande. Det betyder att kommunfullmäktige senare har möjlighet att utvidga eller skapa nya verksamhetsområden för allmänna vattentjänster. Dessutom ska Vattentjänstplanen prövas av kommunfullmäktige minst vart fjärde år om den är aktuell med hänsyn till behovet av allmänna vattentjänster.

Det finns säkerligen flera besvikna fastighetsägare – fastighetsägare som vill ansluta sig till kommunens VA-nät. De har en möjlighet till det. I vattentjänstplanen står det:

“Samhällsbyggnadsförvaltningen kan, där tekniska förutsättningar och erforderlig kapacitet finns, erbjuda fastighetsägare eller samfälligheter att ansluta sig via avtal.”

Slutligen. Det går att ladda ner förslaget till Vattentjänstplan på kommunens webbplats – klicka här. (På sidan 193 återfinns “Vattentjänstplan 2025-2036. Granskningshandling”.)

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Centerpartiet, Nyheter och politik, S, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan, Vänersnäs

Flamman: Alloys mobila kross

11 maj, 2025 1 kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Flamman skriver om Alloys slagghögar!”.

I ett blogginlägg den 20 mars (se “Alloys: Moln av sexvärt krom?”) skrev jag om att en otillåten mobilkross hade använts utomhus på Vargön Alloys område för att krossa legering. En av de anställda på företaget berättade att det inte fanns något fläktsystem och att den olagliga hanteringen ledde till att damm med sexvärdigt krom kom ut i luften. Det uppmättes dessutom förhöjda och för höga värden i brunnar. Det sexvärdiga kromet kom således ut även i vattendragen som alla mynnar ut i Göta älv.

Liz Fällman, reporter på Flamman, har ny information om den mobila krossningen. (Se “Turkisk ”kromkung” dumpar miljoner ton giftslagg vid Vänern”. Artikeln är låst, men fyller man i sin mejl kommer man förbi betalväggen gratis.)

Fällman skriver att Länsstyrelsen gjorde en miljötillsyn 2021. Redan då framkom att Alloys använde mobila krossar. Länsstyrelsen har informerat Flamman om att:

”Ferrokrom har krossats i mobil anläggning inom fabriksområdet i varierande omfattning sedan 2021”

Reporter Fällman citerar sedan hållbarhetschef Anneli Papadopolous på Vargön Alloys:

“2021 började vi använda mobil krossning, med anledning att vi byggde om den stationära, och sedan dess har vi egentligen aldrig fått full kapacitet i den. Därför har vi i perioder, sedan 2021, använt mobil krossning.”

Hållbarhetschef Papadopolous fortsätter:

“Sedan har vi fortsatt med det till och från, beroende på kapacitet och status på den stationära anläggningen. Missförstånd eller inte, men Länsstyrelsen tyckte väl egentligen att vi borde ha anmält när vi fortsatte använda den mobila.”

Med andra ord, Alloys hade inte något tillstånd från Länsstyrelsen att använda den mobila krossen. Det var Alloys stationära kross med ventilation mm som skulle användas… Och visst undrar man hur mycket sexvärt krom som kommit ut i luften och vattnet under dessa år…?

Maskinen som kördes under 2021 fortsatte krossa legering under åtminstone halva 2024. Flamman länkar till de två filmer på YouTube som anställda på Alloys har tagit i smyg –  Film 1 (14 sek) och Film 2 (2.20 min). Filmerna visar hur det dammar när legering krossas – moln av damm innehållande farligt sexvärdigt krom…

Jan Mogol på Länsstyrelsen skrev i ett mejl till Flamman:

”Krossning i mobil anläggning har avbrutits i samband med att länsstyrelsen uppmärksammats på det.”

Reporter Fällman har fått fram för mig okända, men mycket intressanta, eller rättare sagt, skrämmande siffror. Hon skriver:

“2021 och 2022 krossade Alloys sammanlagt nästan 250.000 ton legering mobilt. Under 2023 och 2024 minskar mängderna något, men bara till 70-80.000 ton om året. Förra året stod det mobila för 80 procent av all krossning.”

Det är skrämmande siffror. Och så fortsätter hållbarhetschef Papadopolous:

“Det motsvarar den volym vi ska krossa med den stationära. Vi har kommunicerat att vi har kört mobilt, men det var först i samband med tillsynsbesöket i december 2024 som vi presenterade i vilken utsträckning, medger Anneli Papadopoulos.”

“Kört mobilt”, ända till december 2024… Med en massa damm med sexvärdigt krom som kom ut i luften och vattendragen…

Vargön Alloys VD Anders Lehman, som indirekt erkänner att Alloys inte har varit helt transparenta med användningen av mobilkrossen, säger till Flamman att:

“den stationära anläggningen fortfarande är något av ett ”problembarn” man inte lyckats få full drift på, och att företaget fortfarande kommer ha möjlighet att krossa legering mobilt, så länge det anmäls.”

Jag undrar om Länsstyrelsen har sagt så. Det förefaller helt orimligt att Länsstyrelsen skulle tillåta fortsatt krossning utomhus med den mobila krossen.

Länsstyrelsen har meddelat mig att hanteringen med mobilkrossen fortfarande utreds, men att det inte är säkert att Alloys blir polisanmält. (Det kan dock hända att Liz Fällman har färskare information.)

Bara tanken på att inte polisanmäla tycker jag är oroväckande. Vargön Alloys vet ju att det inte fanns något tillstånd för mobilkrossen och framför allt – Alloys vet att cancerframkallande sexvärt krom, och dessutom mycket finkornigt sådant, spreds i luft och vatten. Det fanns uppenbarligen en stor risk att kromdammet andades in av både anställda på Alloys och omkringboende…

Och det av kromdamm förorenade vattnet rinner vidare med Göta älv till Trollhättan, där vattenverket vid Överby några kilometer nedströms tar dricksvattnet till alla trollhättebor… Och sedan rinner vattnet vidare till Göteborg, som också tar sitt dricksvatten från älven.

Det är otänkbart att Länsstyrelsen skulle tillåta fortsatt krossning utomhus med den mobila krossen.

==

PS. Det samråd som Vargön Alloys inbjöd till den 8 april 2025 handlade inte om mobilkrossen, även om jag ställde frågor om den. Samrådet handlade om slagghögarna. Jag återkommer vid ett senare tillfälle till samrådet.

OBS!! Se ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (1/2)”.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, miljö, Vargön

Flamman skriver om Alloys slagghögar!

8 maj, 2025 Lämna en kommentar

Det var några veckor sedan mitt senaste blogginlägg om Vargön Alloys – om slagghögar och sexvärt krom, om polisanmälningar osv. (Se “Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.) Det har hänt en del sedan dess. Vargön Alloys inbjöd t ex till ett samrådsmöte för allmänheten den 8 april 2025 på Ronnums Herrgård. Och jag var där.

Men igår, onsdag den 7 maj, hände det något helt annat. Vargön Alloys uppmärksammades av tidningen… Nej inte TTELA! Som man skulle kunna tro, och som det borde vara. Utan tidningen Flamman…

Flamman publicerade en längre artikel om Vargön Alloys! Den var skriven av Liz Fällman, reporter på Flamman. Hon har arbetat på artikeln en tid och intervjuat ett flertal personer. Liz Fällman har också läst mina blogginlägg och vi har även haft kontakt. Det var en mycket läsvärd artikel…

“Det turkiskägda verket i Vargön vid Vänern pumpar ut metall som aldrig förr. Men i slaggbergen döljer sig höga halter av giftiga tungmetaller. Bland ortsbor stiger oron för utsläpp – medan högarna med krom bara fortsätter att växa.”

Så börjar artikeln, som du hittar här – “Turkisk ”kromkung” dumpar miljoner ton giftslagg vid Vänern”. (Artikeln är låst, men fyller man i sin mejladress kommer man förbi betalväggen gratis.)

Fällman har besökt Vargön och beskriver bruksorten. Hon berättar om Alloys – fabriken, ferrokromlegeringar, energiförbrukning, Mjölkberget och, naturligtvis, slagghögarna. Slaggen och slaggshögarnas ”historia” fram till idag beskrivs tämligen noggrant.

Alloys hållbarhetschef Anneli Papadopoulos förklarar för Flamman:

“Sedan slaggen blev avfallsklassad har vi haft svårare att avyttra den.”

Det har inneburit att slagghögarna har växt – och att nya slagghögar har växt upp på andra ställen i området…

Fällman skriver:

“I augusti 2024 gör Länsstyrelsen ett oanmält besök hos Alloys, och upptäcker att slagg även börjat läggas på fler platser en bit i skogen – ‘som det framstår, utan kontroll av avrinnande vatten’.”

Det oanmälda besöket ledde till att Länsstyrelsen polisanmälde Alloys. Samrådet för en månad sedan var ett resultat av denna anmälan. Alloys ska begära tillstånd i efterhand för slagghögarna och dessutom tillstånd för nya ställen att mellanlagra slagget.

Tillståndsprövningen innebär att möjligheterna till vatteninsamling och rening utreds berättar hållbarhetschef Papadopoulos för Flamman. Och får följdfrågan om det inte finns något som just nu hindrar de här högarna från att laka ur metall.

“Det finns ingen vattenuppsamling där.” 

Vilket tycks vara ett “undvikande” sätt att svara nej på frågan…

Slagghögarna i Vargön ligger som de flesta känner till både nära Vänern och framför allt bara ett stenkast från Göta älv. I ett informationsblad från Alloys om slaggen från 2017 (kan laddas ner här) stod det:

“Det är inte rekommenderat att använda Vascoria (ferrokromslagg; min anm) i närheten av vattenskyddsområden, känsliga vattendrag eller ytligt (<0,7 m djup) inom områden som definieras som ‘känslig markanvändning’.”

Det finns olika metaller i ferrokromslaggen, men det som ger farhågor och rysningar är att slaggen innehåller det cancerframkallande sexvärda kromet…

Liz Fällman på Flamman skriver:

“När Alloys tog prover på Mjölkberget under 2023 och 2024 hittades genomgående höga halter av både krom och selen, under största delen av året. Avfallet får max innehålla 10 milligram krom-6 per kilo för att klassas som ofarligt. I januari 2024 låg siffran vid en av testplatserna på över 112 mg/kg; mer än tio gånger det tillåtna gränsvärdet. En annan mättopp i slutet av 2022 når hisnande 160.”

De här siffrorna var nya för mig. Och så höga värden så sent som förra året – högarna på Mjölkberget har ju funnits där några år… Vad jag förstår ända sedan början av 1950-talet. Enligt uppgift har Alloys tippat uppskattningsvis nästan 350.000 ton stoft på platsen sedan 1972, huvudsakligen då från ferrokromproduktionen. Det är inte direkt någon lugnande information…

Fällman skriver vidare att hållbarhetschef Papadopolous förtydligar att Alloys sedan oktober 2024 kör filterstoftet till en extern deponi. Den finkorniga slaggen har nämligen högre urlakning av krom och är därmed farligare för människors hälsa och miljön. Men det visste väl Alloys långt innan oktober 2024, tänker jag… (Jag måste nog fråga om vilken deponi som tar emot sexvärt krom – är det Häljestorp?)

Artikeln i Flamman innehåller även avsnitt om ägaren Robert Yildirim och hans olika företag, om det sexvärdiga kromets farlighet för människor (cancer), gränsvärden och lite till.

Det är en mycket intressant och informativ artikel. Men den innehåller också ett avsnitt som jag tänkte beskriva i nästa blogginlägg. Det handlar om den mobila krossen som stod utomhus en längre tid förra året och som Länsstyrelsen håller på att utreda. Och som skulle kunna leda till en ny polisanmälan…

Fortsättning följer i inlägget ”Flamman: Alloys mobila kross”.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, miljö, Vargön

Följder av Hallevibadets stängning

3 maj, 2025 Lämna en kommentar

Den 19 februari beslutade kommunfullmäktige (KF) att Hallevibadet skulle hyras ut. (Se “KF-beslut: Hallevibadet ska hyras ut”.) Beslutet hade följande formulering:

“Kommunfullmäktige ger Samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att hyra ut Hallevibadet med det förbehållet att inga kostnader i form av underhåll, ombyggnationer, renoveringar eller andra kostnader som kan uppkomma ska belasta kommunen.”

Kommunfullmäktiges majoritet bestående av, i storleksordning, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Medborgarpartiet och Liberalerna beslutade alltså att kommunen ska hyra ut Hallevibadet. De 20 ledamöterna från Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet röstade för en rivning av badet. Det kan vara bra att veta inför valet nästa år…

Men vad har hänt sedan dess? Jag ställde frågan till samhällsbyggnadsförvaltningen för några veckor sedan. Fastighetschefen svarade:

“Vår upphandlade avtalsjurist håller på att ta fram ett förslag på hyresavtalstext efter kommunfullmäktiges beslut, initialt för vår interna juridiska granskning, innan det kan bli aktuellt med en förfrågan.”

Det händer alltså saker bakom kulisserna. Men hur snabbt det går och hur resultatet kommer att se ut är naturligtvis omöjligt att veta. Det är bara att hoppas på det bästa, och att Hallevibadet hyrs ut fortast möjligt. Det kostar om inte annat kommunen 950.000 kr i driftskostnad för el, värme mm att ha badet tomställt i år, dvs i genomsnitt 2.600 kr per dag.

Sedan medför stängningen av Hallevibadet ökade kostnader för de som var de största användarna av badet. Det framgår av en enkät. Enkäten omfattade barn- och utbildningsförvaltningen, som tillfrågade flera skolor, och kultur- och fritidsförvaltningen, som ställde frågor till Simklubben Vänersborg.

Det har blivit högre kostnader för skolorna efter stängningen av Hallevibadet:

“Det billigare bassängpriset på Hallevibadet gjorde att skolorna kunde använda bassängen vid fler tillfällen inom budget. Skolor utanför Vargöns område kunde också fylla bussar med flera grupper där en grupp i taget fick simundervisning medan övriga undervisades i annat. Detta fungerade bra eftersom det vid Hallevibadet fanns goda möjligheter till detta (fotbollsplan, skog och lekplats nära badet). Genom att kunna fylla bussar, var busskostnaderna förr också lägre för skolor utanför Vargön.”

Simklubben framförde följande synpunkter:

“Det som inte har ändrats är kostnaden som är fördubblad, idag 400kr/h 3 banor mot 407kr/h för 6 banor inklusive träningsbassäng. För simskolan så har vi fått hyra rehab på Vattenpalatset där vi idag enbart kan ha en grupp/h mot tidigare 6 grupper/h. Detta har medfört att vi behöver boka fler timmar för färre grupper än tidigare vilket ger färre barn. Kostnaden för att boka en timma för oss ligger på ca 480kr/h där vi tidigare hade en kostnad på 407kr/h.”

Vattenpalatset har vad jag förstår sänkt sitt ordinarie timpris för att hamna på Hallevibadets nivå. Men simklubben kan bara använda 3 banor för hyran i stället för 6 banor och en träningsbassäng. Simklubben kan inte heller arrangera den traditionella tävlingen Älgadoppet (se TTELA “Känslofyllt under Älgadoppet – kan vara sista någonsin”). Klubben går därför miste om en intäkt på ca 80.000-100.000 kr per år. I år budgeterar klubben med en förlust på 170.000 kr.

Det fanns emellertid även andra fördelar med Hallevibadet jämfört med Vattenpalatset. Barn- och utbildningsförvaltningen skrev:

“stängningen har påverkat ovan nämnda skolors (Mariedalskolan, Tärnan, Rånnum, Mulltorp och Granås”; min anm) möjlighet att undervisa i idrott och hälsa negativt, både planeringsmässigt samt kvalitativt och ekonomiskt. För övriga skolor i centrum har trycket på Vattenpalatset inneburit att man inte fått tid för simning i den utsträckning man önskat/behövt. Man upplever dock att Vattenpalatset gjort sitt bästa för att tillgodose behoven.”

Det sistnämnda är viktigt att understryka. Vattenpalatset tar numera emot samtliga elever från de centrala skolorna och det är klart att det då har blivit ont om tider. Men utan Vattenpalatset hade många av dessa elever överhuvudtaget inte fått någon simundervisning.

Skolorna uttryckte också att det var en stor fördel att det fanns både en grund och en 25-metersbassäng bredvid varandra. I den grunda bassängen kunde de yngre och icke simkunniga eleverna känna sig trygga. Det fanns:

“goda möjligheter att anpassa undervisningen på ett tryggt och effektivt sätt. Här kunde alla barn utveckla vattenvana och simkunnighet på ett lustfyllt och säkert sätt. Hallevi hade dessutom 6 banor i 25-metersbassängen så att många elever kunde mängdträna samtidigt.”

Det fanns faktiskt ytterligare några fördelar som talade för Hallevibadet bland annat att det var lätt att ha uppsikt över båda bassängerna samtidigt. Och jag reagerade särskilt på avslutningen i barn- och utbildningsförvaltningens svar:

“Det har märkts bland våra elever att de privata simskolorna som bedrevs på Hallevi har lagt ner, då barnen inte går på simskola längre och simkunnigheten har blivit lägre.”

Det tycker jag är allvarligt.

Simklubbens flytt till Vattenpalatset, kompletterat med utomhusbassängen i Trollhättan, har inte bara medfört större kostnader:

“Verksamheten i antalet utövare har halverats både på träning/tävling och simskolan”

Det tycks som om framtiden inte ser helt ljus ut för Simklubben. Det vore mycket tråkigt om den tvingades lägga ner.

Vattenpalatset har andra nackdelar för Simklubben:

“Vattentemperaturen ligger strax över 29 grader (max för träning/tävling är 28 grader). Det finns ingen klocka så vi har behövt köpa in igen. Inga startpallar, inga bra fästen för ryggsimslinor, bassängen är för kort, vi kan inte arrangera vår egna tävling, etc. För simskoleundervisningen i rehabbassängen är det också för varmt i vattnet.”

Även Vattenpalatset fick komma med synpunkter. Det framgår att de har arbetat både hårt och flexibelt med att kunna ta emot alla elever och simmare från Simklubben. Och det tål att sägas igen, utan Vattenpalatset och personalens service hade det knappast gått att genomföra simundervisning i skolorna eller för Simklubben att fortsätta sin verksamhet överhuvudtaget. Och det är både skolorna och Simklubben tacksamma för. Men Vattenpalatset är ett äventyrsbad och inte en simhall.

Den nuvarande situationen på “badhusfronten” i Vänersborgs kommun är inte hållbar. Och det vet egentligen alla i kommunhuset. Det har under flera år planerats för ett nytt badhus, men beslutet verkar skjutas allt längre in i framtiden. Det är sannolikt de höga kostnaderna som avskräcker – mellan 230-330 milj kr beroende på “ambition”. Detta i ett läge där kommunen står för investeringar på långt över en miljard de närmaste tre åren… (Se “Intensivt budgetarbete”.)

Dagens badsituation kommer alltså att bli bestående ett antal år framåt med alla de nackdelar det innebär. Det finns egentligen bara en lösning på både skolornas och Simkubbens problem. Lösningen är att Hallevibadet öppnar igen – precis som oppositionspartierna och KD har beslutat i kommunfullmäktige. Och det snabbast möjligt.

Jag personligen anser att nyttan av ett uthyrt och öppnat Hallevibad är så stor för kommunens invånare att det vore på sin plats med ett kommunalt drifts- eller verksamhetsbidrag för att försäkra sig om att badet kan vara igång tills den dag då ett nytt badhus står klart. Hallevibadet kostar i år 950.000 kr att ha tomställt. Det vore väl en lämplig summa i bidrag?

Anm. Här kan du ladda ner sammanställningen av enkäten.

===

Årets blogginlägg om Hallevibadet:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Fiskmåsarna invaderar

28 mars, 2025 Lämna en kommentar

Vad var det…?

 Jag vaknade av att det var något som störde. Jag kände en vag, obestämd känsla av ångest. Det var något som inte stämde. Var det en mardröm? Hade någon tittat in genom fönstret? Eller hade någon tagit sig in i källaren?

Och så kom jag ihåg, det var den 27 mars – dagen då fiskmåsarna tar hustaken på Lovisebergsgatan i besittning.

Min farhåga bekräftades av ett hemskt oljud. Ett skri. Från vildmarken? Nej, ett skri från hustaken! Så klart. Vansinnesvrål. 

Lovisebergsgatan är invaderad. Årets ockupation har börjat. Nu har måsarna hittat sina boplatser i det naturliga habitat som Nordstans hustak utgör för fiskmåsstammens överlevnad och fortplantning. Och det innebär, kan man förmoda, en djup existentiell förtjusning och upprymdhet för alla fiskmåsar. De måste bara ge uttryck för denna sin glädjerika upplevelse och skrika ut sin lycka till alla mänskliga inkräktare i Nordstan.

Fiskmåsparen började direkt med att slå ner sina bopålar bland takåsar och skorstenar. De har att göra, det tar lite tid innan allt är ordnat och klart. Och när boendet är färdigställt, då är det dags för måsparen att börja alstra en ny generation. Det går inte att undvika, det hörs när det är på gång. Ljudet är omisskännligt. Fiskmåsarna har ett speciellt läte när de skrider till verket med reproduktionen. 

Det har sagts att fiskmåsarna kan få två kullar varje sommar, men enligt en Pär Svensson (se “Fiskmås”) får fiskmåsmamman bara en kull per år. (Vilket i och för sig är en kull för mycket.) Det stämmer med observationerna från Lovisebergsgatan, även om det något år har sett ut som om det har blivit några eftersläntare.

Svensson skriver också att fiskmåshonan normalt får tre ägg och att de läggs i början av maj. Det tar alltså drygt en månad från ankomsten till taken tills äggen värps och hamnar i de omsorgsfullt konstruerade bona. Hannen tar sin del av ansvaret  och ruvar äggen tillsammans med sin partner. Ruvningen av de bruna äggen med svarta fläckar pågår i 23 till 28 dagar. Då kläcks de små liven. Sedan tar det några veckor innan ungarna “hoppar ner” från hustaken och springer runt på Lovisebergsgatan och dess omgivningar. Inte sällan uppsöks trädgårdar i området.

Måsungarnas tid på gatan, innan de flyger iväg, är den allra jobbigaste tiden för de mänskliga invånarna i Nordstan. Fiskmåsföräldrarna vakar oavbrutet över sina äckliga telningar till ungar. De skriker högre än nånsin, attackerar de som kommer för nära och hjälper inte det så tar de det tunga artilleriet till hjälp. Det betyder anfall med fekalier, skit alltså. Lovisebergsgatan får allt större likhet med ett vinterlandskap.

Det sägs att fiskmåsstammen i Sverige är på nedgång. Det glädjer mig och jag hoppas att det verkligen är så. Men det är nog för bra för att vara sant… Men förra året var det faktiskt färre fiskmåsar på Lovisebergsgatan än vanligt, och faktum är att det ser ut som det finns ganska många lediga boplatser kvar på taken i år också.

 Men jag har en idé om hur vi skulle kunna skynda på stammens nedgång, och undergång. Och då tänker jag inte i första hand på den massutrotning som har skett i Turkmenistan, även om det är en lockande lösning… Men vi har inte en kommun som vill göra något åt måsproblemet. För Vänersborgs kommun är det inte fiskmåsarna som är problemet utan människorna som har bosatt sig i fiskmåsarnas naturliga hemvist.

I Tromsö i Norge betraktas måsägg som en delikatess. Vore det inte en fantastisk affärsidé för hugade entreprenörer i Nordstan – en matvagn som serverar måsägg! Det finns ju redan en foodtruck på Parkgatan som säljer crêpes. Eller kanske kan crêpessmeten göras på måsägg…

Den här är dock en lösning av fiskmåsproblemet på längre sikt. Fiskmåsar kan ju leva upp till 20 år om det vill sig riktigt illa och det är ju först som dagens måsföräldrar försvinner som Nordstan skulle kunna, precis som Turkmenistan, utropa sig som fritt från fiskmåsar. Och då är säkerligen alla vänersborgare trötta på måsägg.

Innan en måsfri verklighet kan infrias har alla i Nordstan att se fram emot drygt 100 dagar av skrik och skrän, måsskit på gator, bilar och fönster. Om vi har tur… Har vi otur så kan vi bli anfallna av de vilda måsarna och få skit i både ansikten och hår.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, miljö, Nordstan

Tankar och farhågor: Slaget om slagget

27 mars, 2025 Lämna en kommentar

Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen vid begreppet “sexvärt krom”. Sexvärt krom är nämligen ett toxisk och cancerframkallande ämne som också kan orsaka skada på kromosomerna (se nedan).

Sveriges geologiska undersökning, SGU, är myndigheten för frågor om berg, jord och grundvatten. Myndigheten skriver på sin webbplats:

”Krom och kromföreningar är ett av 32 utpekade så kallade särskilt förorenande ämnen, som anses vara speciellt problematiska avseende ekologisk status i ytvattenförekomster på nationell nivå.”

Vargön Alloys är noga med att ta prover för att upptäcka föroreningar och utsläpp i omgivningen. Det handlar som vi har noterat framför allt då om det sexvärda kromet. Det tycks nämligen läcka sådant krom överallt där ferrokromslagg har använts. Och då måste man ju ställa de naturliga frågorna: Har de mätningar och analyser av det sexvärdiga kromet som utförts visat bra resultat? Kan kommuninvånarna andas ut och vara lugna med att all slagg som har använts till t ex utfyllnad i kommunen är ofarlig?

SGU fortsätter på sin webbplats:

”Enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25), är gränsvärdet för årsmedelvärdet av krom och kromföreningar i inlandsytvatten 3,4 µg/l. Detta avser upplöst, biotillgänglig koncentration.”

”µg/l” utläses mikrogram per liter. Det går 1.000 mikrogram på 1 milligram (mg), alltså 1000 µg= 1 mg. Således är 3,4 µg/l detsamma som 0,0034 mg/l. (Eftersom en liter vatten väger ungefär 1 kg kan mg/l också skrivas som mg/kg.)

SGU och Havs- och vattenmyndigheten skriver alltså om och anger ett värde för krom och kromföreningar i allmänhet, inte enbart för det cancerframkallande sexvärda kromet. Det torde tyda på att trevärdigt krom inte heller kan anses vara helt ofarligt. SGU skriver:

”Sexvärt krom är generellt sett mer biotillgängligt och anses generellt mer toxiskt än trevärt krom med potentiella genotoxiska och cancerogena effekter .”

Livsmedelsverket (ytterligare en statlig myndighet) anger gränsvärdet 25 µg/l (=0,025 mg/l) för allmän dricksvattenförsörjning, även om det äldre gränsvärdet på 50 µg/l (=0,05 mg/l) får tillämpas före den 1 januari 2026. Som vi ser är inte specifika gränsvärden för enbart sexvärt krom alltid angivna i nationella föreskrifter.

I de tre rapporter, som jag har sammanfattat i de två föregående blogginläggen om kromets urlakning ur ferrokromslagget från Alloys, har jag varit sparsam med att ange mätvärden. Men här nedan kommer en tabell från den senaste rapporten. (Se ”Alloys: Sexvärt krom i vattnet”.) Den visar kromhalten från en mätstation på Holmängen (punkt 32) och två från Öxnered (34 och 35).

Livsmedelsverket angav alltså gränsvärdet 0,025 mg/l för dricksvattnet och Havs- och vattenmyndigheten 0,0034 mg/l för årsmedelvärdet av krom och kromföreningar i inlandsytvatten. Och det var för krom i allmänhet. Värdena i tabellen överstiger gränsvärdena något enormt – och då handlar värdena i tabellen enbart om sexvärt krom, den giftigaste varianten…

Det är onekligen skrämmande siffror. Så skrämmande att jag undrar om jag har missat något. Kan det verkligen vara på det här sättet? I så fall kan kommuninvånare i Vänersborg definitivt inte andas ut och vara lugna med all den slagg som finns runt omkring oss.

Jag ställde frågan till Kretslopp och Vatten i kommunen om vattenverken i Skräcklan och Rörvik kan ta bort eventuellt sexvärt krom ur dricksvattnet. Svaret var lite kryptiskt, men jag tolkar det som ett nej:

”Den reningsteknik vi använder i vattenverken är inte primärt designade för att rena sexvärt krom men jag skulle säga att det finns en god chans till rening.”

Och Trollhättan som investerar en bra bit över hundra miljoner för att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern (vid Gardesanna) istället för älven… (Se ”Från Överby till Gardesanna”.)

På tal om Kretslopp och Vatten förresten. Det kan nämnas att Holmängens avloppsreningsverk släppte ut 20,2 kg krom år 2023. Det var en ökning med 193% jämfört med året innan. Det betydligt mindre reningsverket i Brålanda släppte ut 0,18 kg. (Se ”VA och utsläppen 2023 (2/2)”.)

Nog om mätvärden för nu.

De tre rapporterna (se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered” och ”Alloys: Sexvärt krom i vattnet”) har visat en del brister i själva hanteringen av ferrokromslaggen när den har använts för olika typer av anläggningsarbeten. Slaggen har t ex inte alltid placerats ovanför grundvattenytan. Finkornig slagg har använts i stället för grövre fraktioner och på vissa ställen har det varit finkornig slagg för djupt ner i marken. Slagg har också placerats öppet för nederbörd och vattendrag, vilket kan misstänkas öka urlakningen av krom. I Öxnered fanns slagg till och med under vatten. 

Det finns flera osäkerheter kring mätningarna. Det är t ex svårt att veta hur mycket slagg som har använts på varje ställe och hur fördelningen ser ut mellan grövre och finare fraktioner. De undersökta områdena innehåller slagg som har lagts ut nyligen. Den “gamla” slaggen, som har lagts ut för typ 30-40 år sedan, innehåller sannolikt en större halt sexvärt krom. Det är inte heller klarlagt hur mycket nederbörd och vatten betyder för urlakningen. Det finns även andra faktorer som kan påverka som t ex temperatur. Den senaste rapporten kunde inte visa några direkta samband, mer än möjligen på vattnets betydelse, men det går inte att dra säkra slutsatser.

Provtagningarna visar ofta, enligt AFRY, ”låga halter” av krom i vattnet. Det tycks inte sällan kunna bero på att mycket vatten späder ut kromet så att halten (koncentrationen) minskar, men det betyder ju ändå att samma mängd lakas ut i naturen.

Halterna av sexvärt krom tycks inte ha undersökts i jorden eller i grundvattnet. I varje fall verkar inte Länsstyrelsen ha några sådana undersökningar från senare år. Det är en brist kan jag tycka. Det finns bland annat fastigheter i området med egna brunnar.

Det verkar inte heller finnas kartor eller listor på platser och områden som visar var ferrokromslagg från Vargön Alloys har använts och placerats i Vänersborgs kommun under åren. Det måste vara en brist. Miljö- och byggnadsförvaltningen i kommunen skrev i måndags:

”Vi utgår alltid från att slagg kan finnas under framförallt hårdgjorda ytor och informerar om detta vid t.ex. remisser eller kontakt med gräventreprenörer.”

Användningen av ferrokromslag ska sedan 2017 anmälas till kommunens miljöförvaltning och anmälningarna finns diarieförda. Vid remisser/nya ärenden osv så ser kommunen om slagg har använts vid den aktuella fastigheten.

Det kan tilläggas att en oerhört massa slagg har lagts ut före 2017 och, det vet varenda kommuninvånare, att det inte är sällan som mark behöver saneras innan den kan bebyggas – t ex Arena Vänersborg och höghusen vid Quality. I det här sammanhanget kan det också vara värt att påminna om att före 1986 har också en del slagg från företaget Ferrolegeringar i Trollhättan använts till utfyllnad i Trollhättan och Vänersborg.

De risker som har undersökts utifrån ferrokromslagget och urlakningen av sexvärt krom handlar om “tekniska beräkningar”. Men hur påverkas människor på längre sikt av sexvärt krom i vattnet, även om halterna tycks ”låga”? Kan man använda vatten från älven till grönsaksodlingarna?  I rapporterna nämns det inte heller något om risker för t ex vattenlevande organismer eller om växter och djur. De påverkas naturligtvis också av det giftiga kromet. Hur påverkas de, hur påverkas naturen? Finns det risker med att äta fisk fångad i Öxneredssjön eller i Göta älv? (Är det riskerna med det sexvärda kromet som har gjort att det inte längre finns några fiskodlingar i närheten av Vargön Alloys…) Borde kungen äta av älgen som han sköt på Hunneberg?

Jag överdriver kanske något, men kunskapen om de långsiktiga effekterna av föroreningar i vatten, luft och mark kunde vara större. Och sexvärt krom är farligt…

Och till sist, om krom i luften. Igen. (Se ”Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

Det finns ett gränsvärde i Sverige, i varje fall inom arbetsmiljön, för krom i luften. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön, är det nuvarande gränsvärdet för sexvärt krom 5 mikrogram per kubikmeter luft (5 µg/m³). ​(Det går 1000 liter på en kubikmeter, m³.) Det är ett ”tekniskt uträknat” värde som bestämdes 1996 utifrån vad industrin ansågs kunna hantera vid den tidpunkten, snarare än utifrån medicinska studier om vid vilken nivå människor börjar utveckla cancer. Gränsvärdet har varit oförändrat sedan 1996 och är högre än i flera andra länder. 

Förra året publicerades en forskningsstudie från Lunds universitet (se ”Cellförändringar även under gränsvärdet för sexvärt krom”) som visade att många av de arbetare som utsattes för sexvärt krom fick betydande förändringar i sina celler långt innan sjukdom utvecklades. Och det även om exponeringen låg långt under Sveriges gränsvärde. ​

För att minska hälsoriskerna har Arbetsmiljöverket föreslagit ett sänkt gränsvärde för sexvärt krom till 1 µg/m³. Detta förslag är för närvarande ute på remiss, och de nya föreskrifterna förväntas träda i kraft den 9 april 2026. ​Det kan jämföras med Danmark som nyligen sänkte gränsvärdet till 0,25 mikrogram, µg…

Cancerframkallande avfall, urlakning av krom, befarade effekter på miljön, sänkta gränsvärden, växande slagghögar osv. Vargön Alloys står inför stora utmaningar.

Vargön Alloys producerar ferrokrom. Ferrokrom används främst inom stålindustrin för att tillverka rostfritt stål och andra specialstål. Det förbättrar stålets korrosionsbeständighet, hårdhet och slitstyrka. Ferrokromet är en viktig produkt med flera användningsområden.

Vid tillverkning av ferrokrom uppstår alltså ferrokromslagg som restmaterial. För att minimera mängden avfall pågår ett arbete med produktifiering av slaggen för användning i olika applikationer, till exempel som ballast i asfalt och betong. (Se ”Vargön Alloys SAMRÅD”.)

Det tycks som om Alloys har kommit långt i detta arbete. Det är ett sätt att reducera urlakning och därmed minska riskerna för människors hälsa och miljön – och på sikt få bort slagghögarna. Det är viktigt att Alloys lyckas lösa avfallsproblemen, dels för att ferrokrom är en viktig produkt och dels för att Alloys ska bli kvar i Vargön med alla de arbetstillfällen som produktionen för med sig.

Vad vore Vargön utan Vargön Alloys?

Det var det mesta som fanns att skriva om Vargön Alloys och ferrokromslaggen för denna gång.  Jag återkommer när det finns mer fakta. Naturligtvis väntar jag liksom många andra på vad som ska hända med den polisanmälan som Länsstyrelsen har gjort angående slagghögarna. (Se ”Alloys: Hund begraven i slagghögarna?”.) Och den polisanmälan som Länsstyrelsen enligt uppgift förbereder mot den olagliga hanteringen av ferrokromslag med mobilkrossen förra året. (Se ”Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, Länsstyrelsen, miljö, Miljö o Hälsa, Vargön