Arkiv
Bo Carlssons politiska historia (3/5)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)”.
Centerpartiet och socialdemokraterna förlorade inte helt oväntat valet 2010. Centerpartiet gick från 5 till 3 mandat i kommunfullmäktige och socialdemokraterna från 21 till 12. Vänersborgarna hade skickat ett tydligt budskap – de ville inte att Bo Carlsson och Lars-Göran Ljunggren skulle regera vidare. De var trötta på alla skandaler – valresultatet var en sågning av sällan skådat mått.
Det såg också ut, ett tag, som om vänersborgarna skulle slippa Bo Carlsson helt. TTELA hade en artikel med rubriken ”Bo Carlsson tackar för sig” (18 dec, 2010). Carlsson citerades:
”Det har varit många sena kvällar och fyllda almanackor och ändå har man känt att man behöver göra mer. Det är ohållbart i längden. … Det finns andra saker i livet. Barnbarnen som flyttat från Trollhättan till Vänersborg, till exempel.”
Bo Carlssons uttalande var dock missvisande. Han avgick inte frivilligt, Carlsson avgick för att han var tvungen. Det var en direkt konsekvens av valresultatet. Det var emellertid mycket förvånande att Carlsson fick behålla sin ställning som centerns starke man. Det tyckte i varje fall alla de andra partierna.
Gunnar Lidell (M) tog över posten som kommunstyrelsens ordförande. Det visade sig att det inte var några skandaler under mandatperioden 2010-2014…
Bo Carlsson tilläts emellertid av Gunnar Lidell (M) och de andra i minialliansen att sitta kvar som ordförande i NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund). Och i NÄRF började det gnissla bland personalen. Det visade sig vara stora motsättningar mellan ledning och personal. Dessa eskalerade och under nästa mandatperiod, 2014-2018, kom motsättningarna upp till ytan. Då hade Bo Carlsson och socialdemokratin återkommit till makten – Carlsson återigen som 2:e vice ordförande, medan Marie Dahlin (S) denna 
gång blev kommunstyrelsens ordförande. (Ljunggren blev ordförande i kommunfullmäktige.) Dahlin och Carlsson kom bra överens, till och med bättre än vad Carlsson och Ljunggren hade gjort. Och Bo Carlsson fortsatte att vara ordförande i NÄRF…
Undertecknad vänsterpartist engagerade sig en del i NÄRF då det begav sig. Det var stundtals inte helt lätt, bland annat så var det si och så med dokumentation, dateringar och diarieföring av beslut. Ordförande 
Carlsson var så att säga inte helt transparent med vad som hände. Och ”utifrån” verkade det också ha gått en hel del ”på känsla”. Vi var nog flera som inte heller ansåg att Carlsson alltid talade sanning. Det var även en del problem med budgeten, och NÄRF gjorde underskott. Det framgick av de officiella handlingarna, liksom att revisorerna hade en hel del synpunkter på styrningen av NÄRF, synpunkter som Carlsson och NÄRF:s ledning ofta lämnade åt sidan utan åtgärd… (Se t ex ”NÄRF i revisorernas ljus”.)
Den 22 juni 2016 beslutade kommunfullmäktige att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet. (Se ”Avgå Bo Carlsson!”.) Man kan väl enkelt uttryckt säga att fullmäktige fattade beslutet därför att Carlsson inte hade skött sina uppgifter som ordförande i NÄRF på det sätt som fullmäktige kunde begära. Carlsson 
överklagade beslutet till Förvaltningsrätten, men rätten avslog Carlssons överklagan. Det var den 13 september 2016. Rätten kunde dock inte delge Bo Carlsson domen. Det verkade nästan som om han höll sig undan… Förvaltningsrätten såg sig nödsakad att utse en person, med stämningsmannabehörighet, för att personligen delge Bo Carlsson domen! Inte förrän tre månader senare(!), den 8 december, skrev Bo Carlsson på att han tagit del av domen… (Se ”Man upphör aldrig att förvånas över centerpartister…”.)
I vanliga fall avgår personer som inte har beviljats ansvarsfrihet frivilligt. Särskilt efter en avslagen överklagan… De inser ju att de inte längre har förtroende från de personer som har valt dem. Det gjorde inte Bo Carlsson. Av någon anledning. Därför beslutade fullmäktige den 30 mars 2017 att entlediga Bo Carlsson från uppdraget som ordförande och ledamot i NÄRF. Det var en pinsam tillställning…
Bo Carlsson satsade under mandatperioden hela sin prestige på att Vänersborgs kommun skulle förvärva Nuntorp. Naturbruksskolan i Nuntorp låg nämligen Carlsson varmt om hjärtat. Dock inte så varmt som han, och centern, ville påskina. Carlsson representerade ju också centerpartiet i regionfullmäktige, och det var ju regionen som ägde Nuntorp. Centerpartiet och Bo Carlsson personligen röstade igenom nedläggningen av naturbruksskolan i Nuntorp den 22 september 2015.
Nuntorpfrågan blev stor och diskussionerna engagerade och på sina håll även upprörda. Skulle Vänersborgs kommun köpa Nuntorp eller inte? Det gick prestige i frågan.
Kommunen köpte aldrig de 51 byggnaderna på Nuntorp. De skulle ha kostat ungefär 40 milj kr för kommunen. Baserat på underlag avseende driftkostnader och bedömningar av fastigheternas underhållsbehov samt avskrivningar och räntor bedömde kommunens fastighetsenhet att driftskostnaden skulle uppgå till ungefär 9,9 milj kr per år.
Den 14 december 2016 beslutade kommunfullmäktige att återremittera ärendet om ett kommunalt köp av Nuntorp. (Se ”Ärendet Nunntorp”.) Det var M+L+KD+V som ansåg att det inte gick att fatta något beslut i frågan, eftersom det saknades både fakta och svar på en massa frågor. Inte ens några ekonomiska kalkyler hade presenterats.
TTELA:s journalist Niklas Johansson, som lyssnade på hela debatten i fullmäktige, konstaterade sakligt och objektivt i TTELA (se här):
”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”
Och:
”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”
Det betydde att ett köp av Nuntorp varken besvarades med ja eller nej. Frågan skulle utredas vidare och komma tillbaka till fullmäktige. I praktiken var återremissen emellertid ett nej till ett kommunalt köp av Nuntorp, eftersom Västra Götalandsregionen krävde ett snabbt besked. Och det fick inte regionen.
Det här var ingen skandal, även om jag är övertygad att det hade kunnat bli en ekonomisk sådan om kommunen hade köpt Nuntorp. Det var också intressant att notera hur engagerad Carlsson var i ärendet, men när själva beslutet skulle fattas i fullmäktige så begärde Bo Carlsson ordet – och förklarade sig jävig! Det gjorde Carlsson trots att han hade deltagit i hela processen, både som styrelseledamot i FABV (=Fastighets AB Vänersborg) och som politiker i kommunstyrelsen. Varför han helt plötsligt blev jävig förklarade inte Carlsson.
Carlsson förklarade inte heller varför han som ledamot i Västra Götalandsregionens fullmäktige röstade för en nedläggning av naturbruksskolan i Nuntorp…
==
Fortsättning följer. Detta var del 3 av 5.
Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19
Bo Carlssons politiska historia (2/5)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)”.
Den andra stora skandalen under mandatperioden 2006-2010, förutom arenaskandalen, var skandalen kring Topp. Bo Carlsson var inblandad även här, denna gång på ett mer direkt sätt. Det var han tillsammans med de andra kommunalråden, framför allt Lars-Göran Ljunggren (S).
Året var 2009. Fastighets AB Vänersborg köpte Toppfrys (av ett företag som hette Chips AB) för 17 miljoner kronor. I köpeavtalet fanns en option inskriven om förköpsrätt för det privata fastighetsbolaget Hammar Nordic Plugg.
Den här optionen kände bara de närmast inblandade till, dvs de tre dåvarande
kommunalråden. Flera beslut fattades i Topp-affären, många var inte lagliga. Det hemliga optionsavtalet med Hammar Nordic Plugg var ett exempel. Ett annat var att ingen värdering av Topps fastighet hade gjorts. Inte heller kollade kommunen upp om det fanns några andra intressenter. Det sista exemplet gäller själva beslutsfattandet. Kommunstyrelsens arbetsutskott, dvs Lars-Göran Ljunggren (S), Gunnar Lidell (M) och Bo Carlsson (C), som beredde ärendet, bestod av samma personer (plus ytterligare två) som ingick i styrelsen för kommunens fastighetsbolag. Sedan var samma personer med och beslutade i kommunstyrelsen.
Efter ett kort tag sålde kommunen Toppfastigheten till Hammar Nordic Plugg för 8 miljoner… Och sedan styckade Hammar av en bit och sålde resten av Topp för 40 miljoner kronor!
Skattebetalarna i Vänersborg fick alltså betala 9 miljoner kr till ett privat företag, till Hammar Nordic Plugg. Som sedan dessutom tjänade ytterligare miljoner på nästa försäljning. Det var en gigantisk skandal som anmäldes till EU-kommissionen. Det var nämligen inte bara fråga om en urusel affär för kommunens del, det var dessutom ett olagligt statligt stöd till ett privat företag och oförenligt med EU:s inre marknad. Och EU-kommissionen konstaterade också så småningom att så verkligen var fallet, det var olagligt av kommunen att köpa dyrt och sälja billigt till Hammar Nordic Plugg. EU-kommissionen ansåg att Hammar hade fått fabriken 14,5 miljoner (exkl ränta) för billigt. (Se t ex ”JULKLAPP från Vänsterpartiet!”. Se gärna även Sofia Djiobaridis omtalade beskrivning av affären i Västnytt: Toppskandalen del 1 av 3, del 2 av 3 och del 3 av 3.)
Båda skandalerna, arenan och Topp, blev stora mediahändelser. Vänersborgspolitiken blev en följetong i både tidningar, radio och TV. Bo Carlsson var helt klart mycket delaktig i att sätta Vänersborg på kartan. Men det var en dyr ”reklam”, mycket dyr…
Det var emellertid inte nog med det. Under mandatperioden, dvs 2006-2010, hann Bo Carlsson med fler saker.
Kommunen gjorde en transaktion med det kommunala fastighetsbolaget i syfte att slippa att betala moms. Det handlade om byggandet av Solängen. Det var egentligen inte något konstigt. Så gjorde många kommuner. Men när regeringen upptäckte momsavdragen, bestämde den sig för att sätta stopp. En ny lag trädde i kraft ganska snabbt. Det var här som Bo Carlsson kom in. Han glömde helt enkelt att sätta sin namnteckning på ett papper. Och det betydde att papperet kom iväg några dagar för sent… Det nya lagen hade hunnit börja gälla och det gick inte lyfta momsen… Carlssons glömska, som han för övrigt inte tog ansvar för själv, utan skyllde tjänstemän för, betydde att kommunen förlorade 17 milj kr i momspengar… (Se TTELA ”Kommunen förlorade om Solängen”.)
2013 avslöjades nästa skandal. Det började med en granskningsrapport från revisorerna:
”Vi revisorer är mycket kritiska till samhällsbyggnadsnämndens och dess ordförande Bo Carlssons agerande”
Revisorerna hade granskat samhällsbyggnadsnämndens underlag och beslut för medfinansiering av olika bredbandsföreningars investeringar i fibernät. Granskningen omfattade också mandatperioden 2006-2010. Revisorernas kritik var omfattande, och förödande – för vem som helst, utom Bo Carlsson… (Se TTELA ”Revisorskritik mot Vänersborgspolitiker”.)
Revisorerna drog följande slutsatser utifrån sin granskning:
- ”Det har inte fattas några formella beslut om medfinansiering och utbetalning av stöd med 2,7 mkr.”
- ”Medfinansieringsintyget till Jordbruksverket innehåller ingen begränsning av kostnader för slangar och brunnar.”
- ”Kommunen har inte i tillräckligt omfattning kontrollerat underlag/fakturor innan utbetalning. Medfinansiering har gjorts för andra kostnader än för slang och brunnar.”
- ”Budgeten på 500 tkr per år har för åren 2009-2012 överskridits av samhällsbyggnadsnämnden med 681 tkr.”
Punkterna 1 och 3 tål att läsas igenom en gång till – långsamt… Det måste inte vara något skumt eller lurt, men misstankarna blir ju inte mindre när vi vet att det är fibernätet i södra Dalsland, dvs bland annat i Carlssons hemtrakter i Gestadområdet, som revisorerna granskade…
Den här skandalen försvann från dagordningen, och ljuset, någon lade helt enkelt locket på. Det är nog inte så svårt att gissa vilka som var inblandade i denna mörkläggning.
Det är anmärkningsvärt att socialdemokraterna och centerpartiet i Vänersborg tycks ta så lätt på lagar och regler – och moral. I varje fall om någon av ”de egna” är inblandade… Vilket inte är alltför ovanligt. Arenan, Topp, fiberdragning – och nu kommunhuset… Samma fel begås hela tiden och skattebetalarna får stå för notan. Och varje gång som alla fel och misstag upptäcks så får vänersborgarna lyssna till diverse bortförklaringar och det lovas bot och bättring…
Det är för övrigt många kommuninvånare som frågar sig var kommunens skattepengar tar vägen. Bo Carlsson är åtminstone en del av svaret…
==
Fortsättning följer. Detta var del 2 av 5.
Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19
Bo Carlssons politiska historia (1/5)
Centerpartiets och Vänersborgs 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Bo Carlsson har återigen blivit rubrikernas man. Det är inte första gången, det har hänt några gånger under åren. Denna gång torde det dock vara droppen som får bägaren att rinna över. Det går att förstå och ha överseende, kanske, med vissa felbeslut och felaktiga handlingar. Men att flagrant strunta i regler och lagar som Bo Carlsson (C) har gjort denna gång överträffar nog både hans partivänners och politiskt allierades vildaste fantasier och farhågor. I varje fall reagerar jag skarpt på den arrogans och likgiltighet som Bo Carlsson visar Sveriges lagar.
Bo Carlssons politiska bana har varit kantad av skandaler. Och många dyrbara sådana… Det började på sätt och vis redan när Carlsson blev kommunalråd för första gången. Det var i januari 2003. Han var redan då centerns ”starke man”. Han hade t ex varit ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Men det var först när Bo Carlsson blev heltidspolitiker som han på allvar hamnade i rampljuset. Lars-Göran Ljunggren och socialdemokraterna ville ta makten i Vänersborg efter valet 2002 och de hittade en
samarbetspartner i Carlsson och centerpartiet. Tillsammans kom de överens om att styra Vänersborg. Och det med den tidens vänsterparti som stöd. Ljunggren blev kommunstyrelsens ordförande och Carlsson dess 2:e vice. Som kommunalråd fick Bo Carlsson en ansenlig lön. Vilket kom väl till pass…
TTELA hade vid tillfället en stor artikel om Carlsson. TTELA skrev:
”Under de senaste tre åren har det hos kronofogden registrerats närmare 40 ansökningar om betalningsförelägganden på lantbrukaren Bo Carlsson.”
Bo Carlsson hade det tydligen svårt med ekonomin. Närmare en tredjedel av de 40 ansökningarna ledde till formella betalningsanmärkningar. TTELA skrev också om hur löpande skatter inte hade betalats i tid. Carlsson själv tyckte tydligen inte att detta var något att orda om eller att det påverkade förtroendet för honom som politiker:
”Jag har aldrig reflekterat över att detta är något som jag borde informera mitt parti om.”
Inte heller socialdemokraten Lars-Göran Ljunggren var enligt TTELA informerad… Men Ljunggren och Carlsson kom väl överens. Och centerpartiet hade inget att erinra.
Något år senare, 2005, ville Bo Carlsson köpa en fastighet i Sikhall, bara ett stenkast från magasinet. Det var en tämligen exklusiv tomt med utsikt över Vänern. Det hjälpte inte att vara kommunens näst viktigaste politiker. En annan man från bygden, Magnus Larsson, lade det högsta budet och köpte fastigheten.
Då började problemen för Magnus Larsson. Det är oklart vilken roll Bo Carlsson spelade i detta, men hans ”regeringskollega”, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), föreslog att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt och köpa hela fastigheten (till ”det rörliga friluftslivet”). Det var den 2 november 2005. Det är väl svårt att tänka sig att Ljunggren skulle ha agerat på samma sätt om det hade varit Bo Carlsson som hade köpt fastigheten istället för Magnus Larsson. Det spred sig en märkligt unken doft kring ärendet.
Vänersborgs kommun fortsatte att sätta käppar i hjulet för Magnus Larsson. Byggnadsnämnden avslog allt han ville göra på sin fastighet. Efter ett antal överklaganden till Länsstyrelsen och Mark och miljödomstolen fick Magnus Larsson dock rätt på alla punkter. Det var den 21 mars 2013. Det sägs att det genom åren handlade om 9 överklaganden. Och efter 7,5 år vann Magnus Larsson striden… Larsson hade då fått rätt i samtliga fall. (Se bland annat ”Sikhall 1:6”.)
Om Sikhall var mer av privat karaktär så var inte besluten och byggandet av arenan det. Bo Carlsson var kommunalråd när arenan byggdes. Det är osäkert hur direkt inblandad Carlsson var i själva skandalen, men som kommunalråd och en av dom som hade den reella makten, så var han självklart ansvarig. Han hade fått löpande information av S Anders Larsson (S) och Lars-Göran Ljunggren och hade full koll på vad som pågick mellan skål och vägg. Arena Vänersborgs slutliga kostnad fastställdes, som de flesta vänersborgare vet, så småningom till 286 milj kr. Det ska jämföras med fullmäktiges beslut att arenan skulle kosta 140 milj.
Likheterna mellan de pågående händelserna med ombyggnationen av kommunhuset och byggnationen av arenan är påfallande. Ernst & Young lämnade en rapport om arenaskandalen så sent som 2014.
Revisionsföretaget kom fram till att kommunen hade brutit mot regelverket på två centrala områden (se ”EY:s utredning om Arena Vänersborg”):
- ”uppföljning och kontroll av projektet
- samt upphandling.”
Ernst & Young skrev om arenaskandalen med ord som kunde ha varit hämtade från PWC:s granskning av kommunhusskandalen drygt 10 år senare:
”Vi kan dock konstatera att det funnits flera faktorer som enligt vår bedömning kan ha påverkat fördyringen av Arena Vänersborg. Exempel på sådana faktorer är avsaknad av analys över tillvägagångssättet för att leda och styra projektet Arena Vänersborg, en otydlig roll- och ansvarsfördelning under processen för byggnationen, otillräckliga rutiner för uppföljning och rapportering både inom projektet och till ansvarig nämnd samt avsaknad av en enhetlig beskrivning av investeringsprocessen i Vänersborgs kommun.”
Bo Carlsson var alltså kommunstyrelsen 2:e vice ordförande både vid arenaskandalen och skandalen kring kommunhuset. Han är faktiskt den ende som har suttit i ansvarig ställning vid båda tillfällena och som fortfarande är aktiv politiker i ansvarig ställning. Hur aktiv Carlsson har varit i de båda skandalerna är svårt att yttra sig om, mörkläggningen var i det närmaste total efter arenaskandalen och har egentligen varit det sedan dess. Även runt skandalen kring kommunhusets renovering har inte alla fakta kommit upp på bordet. Men uppenbarligen har Carlsson i varje fall suttit i en position där han fått information och varit fullt medveten om vad som försiggått. Och han slog aldrig till några bromsar, utan lät allt rulla på. Bo Carlsson drog heller inte några som helst slutsatser – det var samma ”misstag” som upprepades i kommunhusskandalen som i arenaskandalen…
==
Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19
Senaste kommentarer