Arkiv
KF 15/4: Bergagården, ny VA-policy mm
Igår sammanträdde kommunfullmäktige enligt de uppgjorda planerna. (Se “Kvällens kommunfullmäktige”.) 26 ledamöter från 9 olika partier samlades i 5 olika rum för att avhandla ett 25-tal olika ärenden. Och radion var på plats för att säkra Kommunallagens krav på att:
“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”
Men det var ett gränsfall. Det var mycket svårt att hänga med i radioutsändningen. Det var störningar, gnisslanden och viskanden hela tiden och framför allt försvann ljudet med jämna mellanrum. Och lyckades man hålla sig kvar vid radion så fanns det uppenbar risk för huvudvärk.
Men för de som var samlade i kommunhuset fungerade det tydligen bra hela tiden. Och det var det viktigaste. Tyckte i varje fall ordförande Annalena Levin (C). Men faktum är att offentligheten är lika viktig…
Gårdagens sammanträde visade på nytt att det ska mycket till för att Vänersborgs kommun ska böja sig för yttre omständigheter…
Revisorerna fick relativt mycket tid i början av sammanträdet. De berättade om två granskningsrapporter. De ena handlade om sjukfrånvaro och rehabilitering och den andra om lokalförsörjning.
Om lokalförsörjningen skriver revisorerna:
“Kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsnämnden bedöms inte fullt ut ha hanterat revisorernas rekommendationer avseende lokalförsörjning på ett ändamålsenligt sätt.”
Och om sjukfrånvaron:
“Utifrån granskningen är vår samlade revisionella bedömning att kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och socialnämnden inte helt säkerställer ett ändamålsenligt arbete för att minska sjukfrånvaro.”
Jag tror inte att revisorerna var så där överväldigande positiva… (Båda rapporterna kan hämtas här.)
Revisorerna redogjorde också för revisionsberättelsen för år 2019. Och inte heller på denna punkt hade någon ledamot någon endaste fråga. Det var tämligen uppseendeväckande. Någon kunde väl ändå ha påpekat den obalans som råder i kommunen mellan krav och resurser – att verksamheterna är underbudgeterade…
Efter 35 minuter kom fullmäktige till ärende 5 “Kommunens och nämndernas årsredovisning 2019”. Här hörde vi för första gången några politiker som yttrade sig. Det var kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som kortfattat redogjorde för det tuffa ekonomiska året 2019. Sin vana trogen tackade han också kommunens medarbetare för det fantastiska arbete som utförts. Även kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) begärde ordet. Han menade att nämnderna ska göra mycket för den budget de har, men de ska självfallet hålla sig till budgetarna… Det hade varit
intressant om kommunalrådet Carlsson i det här sammanhanget hade tagit upp vilket som är viktigast – att följa socialtjänstlagen eller skollagen, eller att hålla budget…?
Bo Carlsson (C) hävdade också att andra nämnder lämnade över kostnader till kultur- och fritidsnämnden. Han var lite kryptisk, jag förstod nog inte riktigt vad han tänkte på.
Även Anders Wiklund (MP), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, yttrade sig på denna punkt. Wiklund var glad för några av de dokument på miljöområdet som hade tagits fram, och höll på att tas fram. Han sa också, och då reagerade jag, att det är stora läckage på VA-ledningarna i kommunen. Jag tror att han mer specifikt sade vattenledningarna. Wiklund ansåg att mer pengar borde avsättas till att fixa detta.
Ingen i oppositionen yttrade sig i ärendet…
Och så var det nämndernas verksamhetsberättelser 2019. Fråga mig inte om hur ovanstående ärenden hänger ihop och hur de skiljer sig åt. Det har jag ägnat mycket tid och många bloggar åt att fundera på genom åren…
Förutom att Bo Carlsson (C) sa något mycket kortfattat om “rätt personal på rätt ställe”, så var det bara Joakim Sjöling (S) som begärde ordet. Han sammanfattade år 2019 för barn- och utbildningsnämndens del. Och sin vana trogen – med en positiv och optimistisk utgångspunkt. (Jag skrev en blogg häromdagen om mina synpunkter på flera av ärendena ovan – se “Har Vänersborg blivit bättre?”.)
Flera okontroversiella ärenden klubbades igenom utan diskussion, ända tills Gunnar Lidell (M), på ärendet “Begäran om tilläggsanslag avseende investeringar år 2020 för samhällsbyggnadsnämnden”, påpekade att Vänersborg inte har råd att investera så här mycket pengar.
“Vi måste prioritera det viktigaste!”
Sa Lidell, som inte hade något annat yrkande. Medan Peter Göthblad (L) på nästa ärende, “Utökad investeringsbudget för strategiskt markköp inom pågående planarbete för Trestad center västra”, lovordade investeringen. Göthblad:
“Så här ska vi arbeta med våra investeringar.”
Göran Svensson från medborgarpartiet undrade om inte priset, 600.000 kr per hektar, var väldigt dyrt… Självklart fick han inget svar – medborgarpartiet har ju bara 2 mandat, som var 1 igår… Svensson yrkade avslag. Han var ensam om det.
Så var det dags för några motioner. Först behandlades Lutz Rininsland (V) och min (V) motion om Kunskapsförbundet Väst, “Fortsätt, men gör rätt!”. Och det blev en överraskning!
Benny Augustsson (S) hade förberett sig riktigt ordentligt, jag blev faktiskt imponerad. Och tänkte, det här borde ha varit med i motionssvaret. Men så visade det sig att Augustsson läste upp en lång och utförligt motivering till varför han yrkade återremiss… (Jag får återkomma senare till formuleringarna.)
Flera partier ställde sig bakom Augustssons yrkande. Och återremiss blev det. Det var nog ett OK beslut. Nu blir motionens frågor utredda, precis som Rininsland och jag yrkade i motionen. Fullmäktige kunde lika gärna ha bifallit motionen…
Kommunfullmäktige biföll som väntat Rininsland (V) och min motion om att sända kommunfullmäktiges sammanträden på webben.
Efter en ajournering för fika så var det då dags för kvällens mest uppmärksammade och kontroversiella ärende, “Köp av del av Fastighet Vänersborg Hunneberg 1:7, Bergagården”. Som visade sig inte vara särskilt kontroversiellt. (Se också TTELA “Beslut om Bergagården är taget”.)
Det har väl knappast undgått någon läsare av denna blogg vad jag anser om köpet och vilka frågor jag tyckte borde besvaras innan ett beslut kunde fattas. (Se “Bergagården – frågor som måste få svar”.) Det blev inga frågor besvarade, endast VA-frågan kom upp. (Se “KF: FABV:s köp av Bergagården”.)
Det enda som motiverade kommunens köp av Bergagården var en stark misstänksamhet mot alla privata initiativ. Kommunen måste köpa, så att inte fastigheten faller i privata händer. Det var argumentet på gårdagens fullmäktige. No more no less. Och det var naturligtvis förvånande särskilt när borgerliga partier som moderaterna, kristdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna också gav uttryck för denna ståndpunkt.
Det var bara liberalernas Peter Göthblad som anlade ett större och bredare perspektiv. Göthblad talade om de stora investeringarna kommunen står inför, viktigare investeringar som t ex i skolor. Han talade om nödvändigheten om förbättrade skolresultat, om nödvändigheten att satsa på kärnverksamheter.
“Att då köpa en fastighet är en otroligt dum investering.”
Sa Peter Göthblad. Ingen gick i svaromål. Det var bara Benny Augustsson som upprepade farhågorna om ett privata ägande…
Gunnar Lidell (M), som tyckte att Stiftelsen Bergagården inte hade skött underhållet tillräckligt bra på Bergagården, nämnde inget om köpet i sig. Lidell menade uppenbarligen att Bergagården tillhörde “det viktigaste” som kommunen “måste prioritera”…
Göthblad, och liberalerna, ska ha en eloge för att han (de) stod emot majoritetens åsikt och förde fram ett perspektiv som de andra partierna saknade.
Det blev som sagt en diskussion om VA-kostnaderna.
Min partivän James Bucci (V), som inte delar min uppfattning om köpet, förde fram ett tilläggsyrkande till beslutsförslaget. Det löd, kort och gott:
“Att fullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”
Lidell (M) kunde tänka sig att stödja Buccis tilläggsförslag och Anders Strand (SD) yrkade bifall. Det föranledde Benny Augustsson (S) att begära en ajournering. Han kände väl att det kunde vara “något på gång”…
Efter pausen deklarerade Augustsson att de styrande partierna stödde Buccis tilläggsförslag.
Och så blev det. Kommunfullmäktige sa ja till ett köp och ja till att kommunen själv skulle säga nej till att ansluta sig till det kommunala VA-nätet.
Och det är på många sätt ett fantastiskt beslut. Nu måste Vänersborgs kommun, som jag ser det, ändra sin inställning till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Om kommunen själv kan ordna sitt VA så måste ju enskilda fastighetsägare också kunna göra det – alla ska ju behandlas lika… Och allt som fastighetsägarna behöver göra – det är att hänvisa till kostnaderna!
Det är en mycket positiv nyhet för Solvarm och många andra på Dalslandskusten, och andra områden i kommunen.
Det var bara L och MBP som var mot köpet. De andra partierna brydde sig inte om att ingen talade om vad kommunen t ex ska ha Bergagården till, vad man vill göra med området eller vad de totala kostnader kommer att uppgå till. Eller hur kommunen ska ha råd med alla andra viktiga investeringar i förskolor och skolor nu när pengar går till icke-lagstadgade uppgifter.
Sammanträdet slutade klockan 20.36.
Kvällens kommunfullmäktige
Ikväll har Vänersborgs kommunfullmäktige sammanträde. Sammanträdet har anpassats till Corona-krisen, men anpassningen är ofullständig. Framför allt är riskgrupperna fortfarande i praktiken utestängda.
Redan det förra sammanträdet, i mars, anpassades till Coronan. Men sammanträdet var tvunget att hållas, menade de som bestämde, för att fullmäktige skulle kunna fatta ett beslut om att ändra i arbetsordningen. Och så långt var det nog riktigt.
Kommunfullmäktige beslutade då om följande tillägg i arbetsordningen § 9:
“Kommunfullmäktige får, om särskilda skäl föreligger, sammanträda med ledamöter närvarande på distans. Sådant sammanträde får endast äga rum om ljud- och bildöverföring sker i realtid och på ett sådant sätt att samtliga deltagare kan se och höra varandra på lika villkor. Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud. Ledamot som önskar delta på distans ska senast 3 dagar i förväg anmäla detta till ordföranden och sekreteraren. Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans. Möjligheten att sammanträda på distans ska tillämpas restriktivt.”
Beslutet innebar att alla ledamöter inte behövde samlas på ett ställe. Och det var ju bra. Men i praktiken blev det mindre bra. Beslutet betydde att ledamöterna istället ska finnas fysiskt närvarande någonstans i kommunhusets lokaler. Och det i partigrupper. Det tycks inte vara möjligt att delta varken hemifrån eller få ett enskilt rum i kommunhuset.
I beslutet finns det också en sats som i mina öron låter mycket tveksam ur demokratisk synvinkel. Det är att inte obehöriga “kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud”.
Under mina många år som ledamot i kommunfullmäktige har endast ett ärende varit sekretessbelagt. Allt annat, inklusive sammanträdet i sig, handlingar osv, har varit offentligt. Precis som Kommunallagen stipulerar. Jag vet faktiskt inte vem som skulle vara obehörig eller vad som skulle vara obehörigt. Tvärtom, arbetsordningen borde på ett tydligt sätt tala om hur offentligheten ska garanteras vänersborgarna enligt kommunallagen. Nu ser jag inte att arbetsordningen gör det. Men jag skickar med en brasklapp. Kommunens jurister är duktiga och de hade inte godkänt denna formulering om den inte uppfyllt Kommunallagen. Det är nog bara jag som inte ser det…
Sveriges kommuner och regioner (SKR) har upprättat en promemoria om vad som gäller i dessa tider. Den refereras i ett utskick som kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) har gjort till samtliga ledamöter i kommunfullmäktige, kommunstyrelse och nämnder.
1. “Ett deltagande på distans alltid ska godkännas av ordförande.”
2. “Överföring av ljud och bild ska ske i realtid”
3. “Bild- och ljudöverföring måste ske på sådant sätt att samtliga kan se och höra varandra.”
4. “Den som deltar på distans måste även ha möjlighet att ta del av handlingar som delas ut vid sammanträdet och delta i avgörandet av ärendena, även i de fall avgörandet sker genom omröstning.”
5. “Vid deltagande på distans i ett sammanträde bör ordföranden och de ledamöter som deltar på distans vara särskilt observanta på att den plats där de distansdeltagande ledamöterna deltar är sådan att inga sekretesskyddade uppgifter riskerar att röjas. Om det inte kan garanteras bör ordföranden inte tillåta deltagandet på distans.”
Det kan noteras att SKR talar om ”sekretesskyddade uppgifter”, och inte som kommunens arbetsordning – ”obehöriga”…
Det fanns en del restriktioner under fullmäktiges marssammanträde. Inför kvällens sammanträde har alla gruppledare, en från varje parti, samlats på ordförande Annalena Levins (C) initiativ. De gjorde en överenskommelse. Och gruppledarnas överenskommelse innebar betydande förändringar…
För att korta ner sammanträdestiden kom gruppledarna överens om en del saker gällande motioner, interpellationer och frågor. Det blir mer typ skriftligt och mindre, eller inget, prat. Men den största begränsningen gäller talartiden:
“Begränsad talartid införs, där den som begär ordet får tala i högst 3 minuter, den som begär replik får högst tala i högst 1 minut.”
Den största förändringen är emellertid att antalet ledamöter i kvällens kommunfullmäktige halveras. Fullmäktige går ner till 26 ledamöter (från ordinarie 51). Det betyder också att mandatfördelningen ser annorlunda ut:
Och detta är väl inte heller så mycket att orda om, även om vänsterpartiet har missgynnats av halveringen. Men den har skett objektivt enligt den jämkade uddatalsmetoden så det är bara att acceptera.
Däremot står det i överenskommelsen:
“Inga ledamöter eller ersättare utöver dessa 26 får närvara på mötet.”
Det tycks tveksamt – inga andra får vara närvarande, varken ledamöter, ersättare eller åhörare…
Min tveksamhet gjorde att jag skickade några frågor till en av kommunens jurister. Jag återger frågorna och svaren i sin helhet. Jag tror att de kan vara av intresse . (Svaren i fetstil, frågorna är kursiverade.)
1. Gruppledarna har kommit överens om att ”Inga ledamöter eller ersättare utöver dessa 26 får närvara på mötet.” Hur går detta ihop med kommunallagen? Kommunallagen torde ju gå före en överenskommelse…
Kommunallagen går före. Överenskommelsen gäller endast så länge alla följer den.
2. 26 ledamöter – om en ledamot inte kommer eller avviker under sammanträdet betyder det att antalet understiger hälften av det ordinarie fullmäktige. Kan KF fatta beslut i det läget?
Överenskommelsen bygger på att gruppledarna rapporterar in vilka som ska delta på sammanträdet. KF får som huvudregel inte fatta beslut utan att minst hälften av ledamöterna närvarar. Undantag finns för vissa frågor (t.ex. jäv)
3. Jag kan inte se hur länge gruppledarnas överenskommelse gäller. Eftersom det inte står något datum är det lätt att få uppfattningen att beslutet gäller tills vidare. OM beslutet gäller tills vidare, är det då lagligt?
Beslutet gäller som jag uppfattar det så länge vi har en extraordinär situation.
4. Talartiden är satt till max 3 min. Om en ledamot inte accepterar denna begränsning och hänvisar till Kommunallagen – vad gäller då?
Kommunallagen går före. Överenskommelsen gäller endast så länge alla följer den.
5. Kan en ordinarie ledamot komma senare till ett sammanträde och då ta sin plats och därmed avlösa den dittills tjänstgörande ersättaren? Eller tvärtom, kan en ledamot avvika och en ersättare inträda?
Överenskommelsen bygger på att gruppledarna rapporterar in vilka som ska delta på sammanträdet. Detta gäller även för del av sammanträdet. Observera att förbudet mot växelvis tjänstgöring fortfarande gäller.
Jag har i flera bloggar uttryckt kritik på det som sker i Vänersborg politiska församlingar. Min känsla är att demokratin åtminstone naggas lite i kanten, men framför allt att de politiker som tillhör riskgrupperna faktiskt utestängs från det politiska livet. Och det kan inte vara ok, dessa politiker är demokratiskt valda av vänersborgarna.
Vi lever just nu inte i normala tider och därför tycker jag att politiken ska anpassa sig till det. Det bör rimligtvis vara så att bara de ärenden som inte kan vänta till ett senare läge avgörs nu (oavsett formerna). Alla ärenden som kan vänta, som kan avgöras i ett senare skede, bör utgå från alla dagordningar.
Ett exempel. Lutz Rininsland och jag skrev en motion “Fortsätt, men gör rätt”. Vi yrkade att:
“att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion”
Motionen ska avgöras ikväll. Men det är en motion som kan vänta. Det är inte bråttom, den behöver inte avgöras nu. Och framför allt – vi som har skrivit motionen kan inte vara med ikväll…
Vi bad ordförande Annalena Levin (C) att ta bort motionsbehandlingen från dagens ärendelista och låta den komma tillbaka vid ett senare tillfälle.
Svaret blev nej. Annalena Levin skrev:
“Nej jag vill inte att ärenden utgår. Då är det ju fler motioner som skulle göra det av samma princip. Det är bättre att vi handlägger så många ärenden som möjligt idag.”
Det är klart att det kan “bli bättre” att avgöra motionen idag när motionärerna inte kan närvara. Särskilt som man vill avslå motionen… Men det kan väl ändå inte vara det som ordförande Levin menar. Det vägrar jag att tro. Men jag har väldigt svårt att se varför det ska vara bättre att handlägga så många ärenden som möjligt.
Solidariteten med de politiker som befinner sig i riskgrupper kan vara bättre…
Nu börjar strax sammanträdet… Du kan lyssna på det här – Trollhättans Närradio.
PS. Även Lutz Rininsland har bloggat idag – ”Osalig till max”.
Har Vänersborg blivit bättre?
Har Vänersborg blivit bättre?
Jag tror faktiskt att det är denna korta fråga som borde besvaras på morgondagens kommunfullmäktigesammanträde. Det är ärendet med den torra och tråkiga rubriken “Årsredovisning 2019” som skulle kunna sammanfattas på detta sätt. Och antagligen skulle Vänersborgs politiker ha det självförtroende och den framåtanda som krävs för att besvara frågan
med ett ja. För inte kan man väl tolka beslutsförslaget, och det som blir fullmäktiges slutliga beslut, på annat sätt?
“Kommunfullmäktige beslutar godkänna bokslut och årsredovisning för år 2019.”
Men det står ju faktiskt inte i beslutsförslaget om Vänersborg blev bättre eller sämre under 2019. Å andra sidan tror jag inte heller att frågeställningen kommer att diskuteras. Det blir säkert så att hela ärendet kommer att klubbas igenom snabbt och enkelt. Och så kommer frågan att hänga obesvarad i luften… Och ingen politiker behöver berätta för, ja vem…?, vad de tycker. (Det går att lyssna på kommunfullmäktige imorgon på Trollhättans Närradio…)
Har Vänersborg blivit bättre under 2019? Ja eller nej?
För att kunna svara på frågan så har varje nämnd och varje kommunalt bolag gjort årsredovisningar där verksamheten och ekonomin beskrivs. Nämnderna har också i vanlig ordning redovisat de förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås. Vilket det egentligen är lite si och så med… Det finns tämligen många röda ploppar.
Det finns också en miljö- och en välfärdsredovisning medskickade i underlaget. Och visst går det framåt och blir bättre i Vänersborg på miljöområdet. Det produceras fortlöpande och ständigt nya policies, riktlinjer, program, planer och andra dokument och nya grupper, samarbetsorgan och kommitteer tillsätts kontinuerligt… Självklart är detta tydliga och uppenbara tecken på att det händer saker i vår kommun… Fast visst, vi har fått en kretsloppspark och ett projekt med återbruk av möbler har kommit igång. Det är bra. Å andra sidan hugger kommunen ner flera av de tätortsnära skogarna…
Även revisorerna har varit med och dragit sitt strå till stacken. Jag vet inte om de anser att Vänersborg har blivit bättre, det svarar de inte på. Men utifrån sitt speciella perspektiv har de tunga synpunkter. Revisorerna skriver:
“Vi bedömer sammantaget att styrelser och nämnder samt beredningar har bedrivit verksamheten på ett ändamålsenligt sätt, men från ekonomisk synpunkt sammantaget inte ett tillfredsställande sätt.”
Revisorerna är kritiska till att nämnderna tillsammans redovisar ett underskott på 22,4 milj kr. Och därför bedöms hörsamheten till kommunfullmäktiges budget som bristfällig. (Jag kan nog tycka att revisorerna istället borde ha skrivit att nämnderna var underbudgerade. Vilket de medvetet är, år efter år…) 
Har Vänersborg blivit bättre?
Kommunfullmäktige tolkar visionen och preciserar den till inriktningsmål. Och av inriktningsmålen framgår det tydligt att Vänersborgs kommun har målsättningen att bli bättre. Så ska frågan besvaras, vilket den borde göras imorgon, så måste man titta på den övergripande målavstämningen. (Du kan ladda ner årsredovisningen här.)
De 3 röda “plopparna” säger att dessa mål inte är uppfyllda, de gula, som är 6 till antalet, är mål som bara delvis är uppfyllda och slutligen de 5 gröna som visar mål som är uppfyllda.
Det ska noteras att det egentligen bara de två första avdelningarna, “invånare” och “samhällsutveckling”, som berör kommuninvånarna i gemen. Jag koncentrerar mig därför på dom.
Inriktningsmålet “Fler invånare upplever livskvalitet, välbefinnande och trygghet” är ett viktigt mål. Det uppfylls inte. Det motiveras med att SCB:s Medborgarundersökning 2019 (se “Medborgarundersökning 2019”) visade att resultat för trygghet var lägre jämfört med genomsnittsresultatet.10 procent av eleverna upplever inte trygghet i skolan och andelen elever som upplever studiero i lärandemiljön hade minskat något. Den öppna arbetslösheten för december uppgick till 4 procent, vilket var högre än riket, och antalet hushåll med försörjningsstöd ökade med nästan 4 procent.
Målet “Fler invånare anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag och föreningar” uppnås inte heller:
“I SCB:s medborgarundersökning 2019 minskade Nöjd-Inflytande-Index och låg lägre än genomsnittsresultatet. Kommuninvånarna har gett lägre betyg för möjligheter till kontakt, påverkan och förtroende än genomsnittet. Invånarna angav att dialogen med invånare, företag och föreningar har försämrats.”
Målet som handlar om kommunens ekonomi uppfylls inte. Det beror på nämndernas stora underskott.
“Fler invånare ska vara nöjda med kommunens service och hur behov och förväntningar tillgodoses” är delvis uppnått. “Delvis” beroende på att invånarnas nöjdhet är olika på olika områden. Nöjda är vänersborgarna med bland annat kultur, vatten och avlopp, samt gång- och cykelvägar. Andelen elever som upplever att de får det stöd de behöver har ökat liksom nöjdheten inom socialförvaltningens verksamheter. Invånarnas omdöme om förskolan och skolan var däremot lägre.
Inriktningsmålen “Fler attraktiva och energieffektiva boenden i hela kommunen” uppnås bara delvis, eftersom det byggdes mindre förra året än året innan och många står i bostadskö. Även “Det ska vara enklare för företag att etablera sig och verka i kommunen” uppnås delvis. Kommunen tappade 66 placeringar i Svenskt Näringslivs ranking för 2019. (Se “Näringslivsrankingen 2019”.) Det som hindrade en röd plopp var bland annat att mätningen av bygglov visade på fler nöjda kunder. Vilket för många ter sig tämligen obegripligt…
De inriktningsmål som uppfylldes var:
- “Fler invånare ska bli delaktiga i utbudet av kultur, idrott, rekreation och föreningsliv”
- “Kommunens attraktionskraft ska öka inom näringsliv, regional- och statlig förvaltning, utbildning, kultur och turism”
- “Fler mötesplatser som är till för alla i hela kommunen”
Punkt 2, om kommunens attraktionskraft, verkar obegriplig med tanke på raset i Svenskt Näringslivs ranking, men andelen behöriga elever i åk 9 ökade två procentenheter och antalet gästnätter ökade mm. Jag kan nog tycka att den gröna ploppen verkar vara en lite väl välvillig tolkning… Även punkten om mötesplatserna är något välvillig. Det handlar framför allt om att Fisketorget byggts om, den nya lekplatsen i Fredriksberg, utegymmet och grillplatsen i Frändefors.
Naturligtvis måste politikerna ta ekonomin i beaktande när de avgör 2019 års slutomdöme…
“Resultatet för kommunen var 37 mkr, vilket var 32 mkr högre än 2018. Resultatet var sammantaget 20 mkr bättre än budget. Nämnderna redovisade underskott med 22 mkr och finansförvaltningens nettokostnader ett överskott på 12 mkr. Skatter och generella statsbidrag var 18 mkr bättre än budget och finansnettot 12 mkr bättre än budget.”
Det kan väl tilläggas att socialnämnden fick ett tilläggsanslag under 2019 på 20 milj kr.
Resultatet betyder att kommunens mål inte uppnåddes. Enligt målet ska det uppgå till minst 2 %. Kommunens resultat motsvarade endast 1,5 %. Det finns fler ekonomiska mål, men jag tar inte upp dem här. (Jag hänvisar till årsredovisningen.)
Så vad blir då svaret, vad ska fullmäktiges ledamöter svara imorgon – har det blivit bättre i Vänersborg under 2019?
Olika politiker svarar med all sannolikhet olika på frågan. Politiker från de styrande partierna S+C+MP har säkerligen en större benägenhet att svara ja på frågan och de från oppositionen svarar säkert i större utsträckning nej. Jag själv har svårt att svara annat än nej på frågan, men så tillhör jag också oppositionen. Och så har jag även tittat lite extra på barn- och utbildningsnämndens och även socialnämndens årsredovisningar. Där kan man konstatera att det finns mycket mer att önska. Och då handlar det om de grupper som mest av alla behöver samhällets och kommunens stöd – de sjuka och gamla, barn och ungdomar.
Och jag kan inte låta bli att undra vad kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) tycker – egentligen… Tycker Augustsson att Vänersborg har blivit bättre under hans första år som kommunens “ledare”?
När kommunfullmäktige diskuterar årsredovisningen imorgon borde det bli en utförlig och djuplodande diskussion om vad som har “gått fel” och hur politikerna kan lära sig av misstagen och göra att Vänersborgs kommun blir bättre i år och nästa år…
Det måste vara den absolut viktigaste diskussionen som politiker kan föra. Fast den diskussionen förs sällan eller aldrig i Vänersborg… Och jag tror inte heller att den kommer att föras imorgon…
KF: FABV:s köp av Bergagården
På onsdagens decimerade kommunfullmäktige (se “Glad Påsk?”) ska två ärenden med anknytning till Hunneberg och Bergagården tas upp.
Först ska fullmäktige besluta om att godkänna att Fastighets AB Vänersborg (FABV) ska få köpa Bergagården. Vilket inte kan ha undgått någon läsare av denna blogg… Och det är ingen tvekan om att det kommer att bli så, FABV kommer att få klartecken till att köpa fastigheten Hunneberg 1:7. Det är inte mycket
en vänsterpartist utanför asfalt- och betongpartierna kan göra något åt. Särskilt inte som vänsterpartisten ifråga på grund av Corona-tiderna inte vill ta några risker, utan stannar hemma.
Det är inte nog med att de styrande partierna som vanligt vill att kommunen satsar på icke-lagbundna verksamheter och fastigheter (när sa S+C någonsin nej till ett köp av en fastighet?) – de borgerliga står helt bakom beslutet. Att det finns åtskilliga obesvarade frågor om köpet utgör tydligen inget hinder för varken S+C+MP eller M+L+KD. Eller det faktum att fastigheten köps till överpris… (Se “Bergagården – frågor som måste få svar”.)
Bristande underlag har sällan eller aldrig hindrat betongpartierna från att fatta beslut i viktiga och/eller dyrbara affärer. Men denna gång var bristen på fakta tydligen så uppenbar att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa till TTELA att (se “Kritik mot Bergagårds-affären”):
“vi vill ha fram så mycket uppgifter som möjligt inför beslutet i fullmäktige”
Och faktiskt, två nya dokument har lagts med i handlingarna sedan ärendet klubbades igenom i kommunstyrelsen… Men det är ärligt talat inte många frågor som besvaras.
De två handlingarna finns inte med i den punktlista över medskickade beslutsunderlag som finns med i sammanfattningen och presentationen av ärendet till politikerna. Men de återfinns i slutet av ärendehandlingarna, vilket förhoppningsvis de beslutande politikerna upptäcker. (Handlingarna till kommunfullmäktige kan laddas ner här.)
De två nya handlingarna är “Okulärbesiktning Fastigheten, Hunneberg 1:7”, daterad den 13 mars 2020, och “VA och Fiber till Bergagården Hunneberg, Vargön Kostnadsbedömning” från den 24 april 2018.
När det gäller VA gjorde Håvac Systems utredningen och bedömningen åt Sveaskog. Den totala kostnaden bedömdes uppgå till 7,31 milj kr. Det var egentligen inga nyheter, det är denna utredning och den summa som har figurerat hela tiden. Det som är nytt är att kommunen genom att bifoga den till underlaget kan sägas acceptera beräkningen och göra den “till sin egen”.
Kostnaden för fastighetens VA blir alltså betydligt högre enligt denna beräkning än den summa som kommunen betalar för hela fastigheten. Som är på 4,82 milj kr…
Okulärbesiktningen är på två sidor och sammanställd av VD Bengt-Åke Andersson på Fastighets AB. Besiktningen gjordes på de två byggnader som finns på fastigheten, hus 1 som är Spiskupan och hus 2 som är “naturförskolan”.
En okulär besiktning innebär att den som besiktigar i stort sett bara använder ögonen. Ofta används alltså inga hjälpmedel alls.
FABV:s VD skriver om hur besiktningen gick till:
“Besiktningen har utförts till stor del som en okulärbesiktning av byggnadsstomme. VVs anläggning samt centraler, ledningar och apparater. Den gör inte anspråk på att vara fullständig eftersom det kan finnas brister som inte är synliga eller åtkomliga.”
Jag tycker att denna “gardering” är viktig att notera för kommunfullmäktige.
Den okulära besiktningen visar genast en stor brist på fastigheten, och den konstateras inledningsvis:
“Befintlig VA anläggning är uttjänt och bör bytas ut till ett miljöeffektivt system.”
Det är naturligtvis ingen överraskning. Det vet alla inblandade parter sedan länge.
I hus 1 noterades sedan följande brister:
- “Huvudcentral El är placerad så att den endast är åtkomlig via en taklucka och har inget betjäningsutrymme, bör bytas ut i sin helhet.”
- “Ytskikt i kök är uttjänt och uppfyller ej dagens krav på tillagningskök bör bytas ut inom en två årsperiod.”
- “Utvändiga sockel för grunden har mindre sprickor orsakade av frostskador bör ses över så vatten ej tränger in och orsakar ytterligare frostskador.”
- “Ventilationen fungerar tillfredställande och uppfyller dagens krav.”
- “Vatten och avlopp är utbytt i byggnaden och uppfyller dagens krav.”
Kostnaderna för ovanstående beräknas till 565.000 kr (ytskiktet 500.000 kr, sprickorna 15.000 kr och elarbetena 50.000 kr).
I hus 2 noteras egentligen inga brister, utan det konstateras att verksamheten som den bedrivs idag fungerar tillfredsställande. Det framkom emellertid vid besiktningen ett önskemål om att “ändra byggnadens logistik”. Denna önskan får dock utredas senare konstaterar FABV:s VD.
Det finns i de sammanfattade uppskattade kostnaderna tre olika alternativ, som jag uppfattar det (se bild), av VA-kostnaderna. De tidigare nämnda, dvs i den andra handlingen, på 7,31 milj kr. Men också ett alternativ:
“Nytt förslag bör utredas tillsammans med Gatuenheten VBG Kommun. Översiktlig bedömd kostnad 5.600 kkr.”
Jag antar att VD Bengt-Åke Andersson ser en alternativ sträckning av VA-ledningarna som ska bli billigare, och “bara” kosta 5,6 milj kr. VD:n ser också ett betydligt billigare alternativ – en:
“likvärdig anläggning med infiltration.”
Denna skulle enligt bedömningen kosta 100.000 kr. Jag undrar om Fastighets AB:s VD har stött på Kretslopp & Vattens inställning när det gäller VA-anslutningar… Som alla fastighetsägare på bland annat Dalslandskusten… Som t ex familjen Solvarm…
Besiktningar av byggnader görs alltid i samband med förvärv. Det är viktigt att veta vad man köper så att man inte råkar ut för några oförutsedda kostnader i efterhand. Därför kan jag tycka att det borde ha gjorts en betydligt grundligare undersökning av hus 1 och hus 2 på Bergagården. Och det inte bara för att kommunen bör vara mycket försiktig med skattebetalarnas pengar utan också därför att det i både värderingen från Svefa AB i december 2018 (som inte finns med i fullmäktiges handlingar) och i köpekontraktet mellan Sveaskog och Fastighets AB (som finns med i fullmäktiges handlingar), påtalas en mängd fel – fel som knappast kan påvisas okulärt, dvs med bara ögonen, men som kan bli mycket dyrbara.
I värderingen, som Svefa AB gjorde i december 2018, står det om byggnaden där restaurangen ligger:
“Enligt uppgift vid besiktningen är det mindre läckage i taket och mindre fuktproblem i vindsutrymmen. Avloppsanläggningen är också enligt uppgift dålig med bågnad tank samt en markbädd som behöver göras om. Fettavskiljaren behöver också ses över. Varmvattenberedare och fettavskiljaren strular enligt uppgift ibland. Skicket är annars normalt och standarden relativt enkel. Avloppet som bedöms behöva renoveras/bytas ut…”
Om byggnaden med naturskolan skriver värderaren från Svefa:
”Synliga skador från fukt finns på fasad, där delar ruttnat.”
De här bristerna på byggnaderna som ligger på den fastighet som fullmäktige ska godkänna köp av är alltså kända, men bristerna och de framtida kostnaderna är okända för fullmäktiges ledamöter. Får det gå till så?
I köpekontraktet mellan Sveaskog och FABV påtalas också diverse saker som innebär, och kan innebära ytterligare, framtida kostnader… Jag citerar allt som har med de kommande kommunala kostnaderna att göra.
- “Köparen ska delta i kostnaderna för väghållning av ovan angivna utfartsväg i enlighet med vad som särskilt kan komma att bli överenskommet mellan parter.”
- “Köparen och Säljaren är överens om att ett separat servitutsavtal ska träffas mellan parterna i det fall Köparen beslutar att anlägga kommunal vatten- och avloppsledning till Egendomen. Köparen ska i sådana fall erlägga en engångsavgift om 28 kr/löpmeter i skogsmark och 14 kr/löpmeter i öppen mark för servitutsupplåtelsen.”
- ”Köparen ska … hålla byggnaderna försäkrade till fulla försäkringsvärdet”
- “Statlig fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift … ska betalas av Köparen.”
- “förbinder sig Köparen att ansvara för att gräset på åkermarken slås och transporteras bort.”
- “Säljaren har upplyst Köparen om följande fel och brister: Avloppsinfiltrationen samt fettavskiljaren till restaurangbyggnaden är uttjänt och behöver förnyas.”
- “Det åligger Köparen att ansöka om lagfart. Köparen ska erlägga samtliga kostnader som är förenade med ansökan om lagfart.”
Köpekontraktet mellan Sveaskog och FABV finns med i fullmäktiges handlingar, även om inga kostnader finns redovisade. Sveaskog som säljare har naturligtvis inte något intresse av det, skogsbolaget vill bara bli av med byggnaderna… Däremot borde Fastighets AB ha ett stort intresse av kostnaderna. Eller är det så, som man som kommuninvånare ibland får uppfattningen av, att det inte är så noga med skattebetalarnas pengar…? Och nu ska det spekulativa köpet sanktioneras av de styrande partierna S+C+MP – och förvånande nog även av den borgerliga oppositionen M+L+KD…
Jag inbillar mig att många vänersborgare undrar hur politikerna kan fatta ett sådant här beslut utan att veta kostnaderna…? Det gör i varje fall jag…
Och då har inte konsekvenserna av eventuellt dolda fel berörts. Det vet alla som någon gång har varit med om köp och sälj av byggnader hur viktigt detta är. Dolda fel kan bli extremt dyrt…
“Dolda fel” är fel som man kan upptäcka efter att en fastighetsaffär är genomförd. De kan t ex ha missats på grund av en slarvig eller alltför ”ytlig” besiktning… Och sedan måste felen åtgärdas för dyra pengar… Visst finns det lagar kring detta som kan leda till att felen och kostnaderna regleras, så att en köpare kan gå från affären skadeslös.
Men…
I köpekontraktet friskriver sig Sveaskog helt från dolda fel! Och FABV har skrivit på…
”Säljaren friskriver sig från allt ansvar för faktiska fel, rättsliga fel eller rådighetsfel. Köparen avstår med bindande verkan från alla anspråk grundade på att Egendomen är behäftat med faktiska fel, rättsliga fel eller rådighetsfel.”
Jag tycker att det är oansvarigt av kommunfullmäktige att godkänna ett köp av fastigheten, där Bergagården ligger, utan att en ordentlig besiktning av byggnaderna har genomförts. De totala kostnaderna kan bli “hur stora som helst”.
Även sett ur Fastighets AB:s “företagsperspektiv” är affären behäftad med flera frågetecken. Det står tydligt i ägardirektivet under rubriken “Ekonomiska mål och riktlinjer” att målet är:
“Uthyrning av bolagets fastigheter ska ske på marknadsmässiga villkor. Bolaget ska arbeta utifrån en avkastningsnivå på 4 procent av eget kapital.”
Borde inte FABV utifrån detta ha gjort en analys av vilka åtgärder som måste vidtas, tidsplan och uppskattning av kostnaderna för att få fastigheten i tillfredsställande skick?
Och varför ska FABV överhuvudtaget köpa fastigheten? Syftet, ändamålet, med FABV:s verksamhet är enligt bolagsordningen (som upprepas i ägardirektivet) att:
“stödja utvecklingen av ett starkt affärs- och näringsliv”
Inget annat.
Och det finns fortfarande mängder med obesvarade frågor som återstår för FABV och de styrande att lämna svar på – se “Bergagården – frågor som måste få svar”. Det ska även bli intressant att se hur Gunnar Lidell (M) agerar. Lidell menade i kommunstyrelsen att mer underlag måste fram till fullmäktiges behandling. Jag undrar om han är nöjd…
Vänersborgs kommun har en lång tradition av stora och tveksamma fastighetsaffärer. (Se “Några kommunala fastighetsaffärer…”.) Det verkar dock inte betongpartierna komma ihåg. Eller vilja veta av… Och nu ska traditionen fortsätta. Betongpartierna har ingenting lärt. Det finns inte någon affärsplan, inga tankar eller idéer vad man vill göra med fastigheten i framtiden… 
I Vänersborg kommun finns det hur mycket pengar som helst – i varje fall till icke lagstadgade verksamheter…
…och nu vill de styrande också bygga en ny sessionssal för 40 milj kr – på tämligen lösa underlag…
Glad Påsk?
Det är långfredag och påskhelgen har startat på riktigt. Påsken som är kristendomens absolut viktigaste högtid. En högtid som firas samtidigt som judarna firar sin påsk. Vilket naturligtvis också Jesus gjorde för drygt 2000 år sedan när han tog med sig lärjungarna till Jerusalem för att fira minnet av Moses uttåg ur Egypten.
I det sedan medeltiden kristna Sverige kan det vara läge att skänka en tanke åt att händelserna på påskhelgen faktiskt är grunden för hela kristendomen. Och inte bara det. Jesus död och uppståndelse är förutsättningen för frälsning och evigt liv.
Säkerligen är det så att folk tänker mer på liv och död denna påsk än någonsin tidigare. Kanske inte på kristendomen eller på Jesus, men på små osynliga virus – virus vid namn Covid-19… Virus som kan slå till på ett ögonblick och där man minst anar det. Och blint och mot vem som helst… Ett virus som snabbt kan förvandla livet till sin motsats.
Det politiska livet i Vänersborg fortsätter emellertid lite som vanligt – som om inget har hänt. Kommunstyrelsen har sammanträtt, likaså kommunfullmäktige. Väldigt många ledamöter har varit frånvarande, särskilt de äldre – och de i riskgrupperna, men även de som ligger “på gränsen”, och kanske också de som tänker lite extra mycket på de existentiella frågorna just nu…
Men det politiska livet ska fortsätta. Politiken kan inte sluta. Det tycker i varje fall de som styr Vänersborg. Redan i mars kunde fullmäktige ha ställts in. Men då sades att ett extraärende var av största vikt. Då klubbades beslutet att göra “deltagande per distans” möjligt. Det var innan man såg att andra valde modellen “bantning till hälften”. Så nu i april tänker man även i Vänersborg “lösa” det genom att antalet ledamöter i fullmäktige halveras. Det innebär att beslut kan fattas utan de äldre. Och utan dom i riskgrupperna.
Jag tycker fortfarande att man har bestämt sig för en tveksam lösning. Är du över 70 så får du vara hemma, vi andra kör ändå. Tillhör du en riskgrupp så är det ditt problem, inte vårt. När en jurist blev tillfrågad om detta, så drog juristen en parallell till personer med funktionsvariationer. Tänk om personer i rullstol inte fick vara med i kommunfullmäktige för att lokalen inte var anpassad… Det är ditt problem, vi andra kör ändå… Nä, det förstår jag – en tydlig diskriminering. Men är parallellen riktig?
Vad jag förstår så är det också en del nämnder och presidier i Vänersborg som har fått eller kommer att få det svårt att bli beslutsmässiga – alltför många är frånvarande. Det är ju så att väldigt många av Vänersborgs politiker har kommit till åren.
Skulle det politiska livet fortsätta om, hemska tanke, kommunalråden blev sjuka i Corona…?
Självklart är det vissa politiska frågor som måste avgöras trots att hela samhället går på sparlåga. Men skulle inte dessa frågor kunna avgöras med de åtgärder som har vidtagits eller ska vidtas, t ex en halvering av fullmäktige (trots ev diskriminering) eller deltagande på distans, och låta de andra ärendena vänta? Tills alla ledamöter kan närvara igen…
Så här ser fullmäktiges dagordning nästa onsdag ut (15 april):
Vilka av alla dessa ärenden måste avgöras redan nästa vecka? Vilka kan inte vänta?
Med andra ord undrar jag – varför ska det politiska livet i Vänersborg rulla på som vanligt när livet i Sverige faktiskt inte är som vanligt?
Inte ens påsken som har firats i tusen år i Sverige är som vanligt.
Och med dessa rader önskas alla en så Glad Påsk som möjligt…
Bergagården – frågor som måste få svar
Onsdagen den 15 april är det tänkt att kommunfullmäktige ska godkänna Fastighets AB Vänersborgs inköp av Hunneberg fastigheten 1:7 (Bergagården).
Igår beskrev jag några av kommunens fastighetsaffärer de senaste åren. (Se “Några kommunala fastighetsaffärer…”). Även denna fastighetsaffär omges av stora frågetecken. Det saknas i nu-läget många och väsentliga uppgifter och underlag för att ledamöterna i kommunfullmäktige ska få en helhetsbild och kunna ta en saklig och objektiv ställning till fastighetsaffären.
De här frågorna måste kommunfullmäktige få svar på innan beslut anser jag. Allt annat vore att visa bristande respekt gentemot Vänersborgs skattebetalare.
A. Formalia/Juridik
1. Har köpeförhandlingarna gått rätt till?
Köpekontraktet mellan FABV och Sveaskog skrevs på den 6 mars av FABV:s ordförande Bo Carlsson (C) och vice ordförande Tommy Christensson (M). Först den 12 mars skickades en begäran till kommunfullmäktige om att godkänna förvärvet och samma dag, 12 mars, beslutade FABV:s styrelse att underteckna köpekontraktet. Som redan var undertecknat…
2. Är det lagligt av FABV att fatta ett beslut om fastighetsförvärvet, innan kommunfullmäktige har fattat ett beslut i frågan?
I fastighetsbolagets bolagsordning står:
“Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun ska få ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”
3. Är FABV:s ordförande Bo Carlsson jävig?
FABV:s ordförande Bo Carlsson har deltagit i kommunstyrelsens beslut om att föreslå kommunfullmäktige att godkänna köpet av Bergagården. Ordförande Carlsson är också ledamot i kommunfullmäktige. Kanske är jävsfrågan aktuell även för kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), som är ersättare i FABV?
B. Fastighets AB Vänersborg (FABV)
4. Är köpet förenligt med FABV:s bolagsordning?
I § 4 i FABV:s bolagsordning stadgas:
“Bolaget ska bedriva sin verksamhet utan vinstsyfte i avsikt att stödja utvecklingen av ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun som grund för sysselsättning och goda levnadsbetingelser.”
Hur kan köpet av Bergagården bidra till ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun? Dessutom bjöd ju faktiskt FABV över det privata företaget Spiskupan i en budgivning om köpet.
Så vitt jag förstår så är styrelsen, och verkställande direktör, skyldiga att följa bolagsordningen.
5. På vilket sätt har fastigheten Hunneberg 1:7 ett betydande värde som markreserv åt Vänersborgs kommun där allmänheten har möjligheter till motion och rekreation?
I FABV:s begäran till fullmäktige står det att:
“Bolagets styrelse har gjort bedömningen att fastigheten har ett betydande värde som markreserv åt Vänersborgs kommun där allmänheten har möjligheter till motion och rekreation.”
Var på fastigheten, och hur, ska allmänheten motionera?
6. Varför anses denna fastighet vara av strategiskt intresse för kommunens behov av tillgång till natur- och friluftsliv för sina medborgare?
Det hävdas i underlaget till kommunstyrelsen att köpet är av
“strategiskt intresse för kommunens behov av tillgång natur- och friluftsliv för sina medborgare”
Man kan ju undra om kommunen menar att invånarna inte får tillgång till Hunneberg om inte kommunen äger byggnaderna vid Bergagården. Byggnaderna har ju inget att göra med natur- och friluftslivet, mer än man kan äta och fika på Spiskupan eller grilla på “gården”.
7. Vilka planer har FABV med förvärvet?
Det finns ingen affärsplan, det finns inga kalkyler på inkomster eller utgifter, det finns inga idéer vad man vill med köpet osv.
8. Är inte köpeskillingen för hög?
De byggnader, som är kvar (efter att Skogsvargarna köpt sin byggnad) bedöms ha ett värde på 3,7 milj kr. FABV köper alltså Bergagården för 1.120.000 kr över värderingen… Med skattebetalarnas pengar…
9. Var är och vad säger protokollet från besiktningen av fastigheten?
Fastigheten och byggnadernas skick är ju viktiga parametrar i bedömningen av affären.
10. Vilka åtgärder måste vidtas på byggnaderna?
C. Kommunens syfte med köpet
11. Varför vill kommunen att FABV ska köpa Bergagården?
12. Hur sannolikt är det att restaurang Spiskupan stänger ute vänersborgarna eller personer med funktionsvariationer från Bergagården?
FABV:s ordförande Bo Carlsson menade (se TTELA) att FABV bjöd över Spiskupan och köpte Bergagården för att ge allmänheten fortsatt bra tillgång till området och för att utveckla tillgängligheten för människor med funktionsvariationer.
D. Kostnader
13. Vilka åtgärder måste vidtas på fastigheten, hur ser tidsplanen ut och hur stora uppskattas kostnaderna bli?
14. Vad blir VA-kostnaden?
Uppgifterna variera, men enligt håVac Systems AB uppgår kostnaden till 7,3 mkr. (James Bucci, V, skriver idag en blogg om VA-problematiken – se ”Why not a happy Easter bunny?”.)
15. Ska den nya pelletspannan flyttas från Skogsvargarnas lokal och i så fall, var? Och vad kostar det?
I FABV:s presentation på kommunstyrelsen:
“I panncentralen har ny energieffektiv pelletspanna installerats med rörlig roster, styrsystemet har bytts ut för energieffektiv styrning samt att transportskruvar för pellets är utbytta.”
Enligt uppgift på kommunstyrelsen är pannan placerad i Skogsvargarnas lokal.
16. Hur stora blir de övriga kostnaderna?
I köpekontraktet mellan Sveaskog och FABV påtalas diverse saker som innebär, och kan innebära ytterligare, framtida kostnader, t ex läckage i tak, fuktproblem i vindsutrymmen, fukt på fasad, väghållning, separat servitutsavtal för VA, försäkringar, fastighetsskatt, gräsklippning, lagfart, avloppsinfiltration och fettavskiljare till restaurangbyggnaden.
E. Intäkter
17. Kalkylerar FABV med några intäkter från fastigheten (förutom hyran från Stiftelsen Bergagården)?
Hyror och intäkter tillfaller ju enligt gällande avtal Stiftelsen, som t ex hyran från Spiskupan.
18. Kommer Trollhättan och Grästorp att medfinansiera driftskostnaderna?
I kommunstyrelsens underlag stod det:
“Vid det senaste mötet i beställargruppen fick kommundirektörerna i de tre kommunerna i uppdrag att ta fram ett underlag för medfinansiering från Trollhättans och Grästorps kommuner för att säkerställa driftskostnader för Vänersborgs kommun i samband med köp av Bergagården.”
F. Stiftelsen Bergagården
19. Hur har FABV tänkt hantera Stiftelsen?
Stiftelsen har ansvaret för underhållet på fastigheten, ett ansvar som det finns mycket i övrigt att önska. Stiftelsen går med underskott och har fått kritik av revisorerna. Tänker FABV säga upp Stiftelsen och själv ta över ansvaret för underhåll och uthyrning till krögare?
G. Restaurang Spiskupan
20. Hur har FABV tänkt hantera restaurang Spiskupan?
Spiskupan Bergagården AB ville köpa fastigheten av Sveaskog, men drog nitlotten i budgivningen mot FABV. Spiskupan hyr lokaler på Bergagården av Stiftelsen Bergagården (som hyr av Sveaskog). Spiskupan Bergagården AB har kontrakt på att få bedriva kafé, restaurang, konferensverksamhet mm i Bergagårdens lokaler fram till och med 30 juni 2022.
===
Det finns onekligen en del uppgifter att leta fram och frågor att besvara innan kommunfullmäktige kan fatta ett genomtänkt och ansvarsfullt beslut i frågan – om kommunfullmäktige godkänner Fastighets AB:s köp av fastigheten Hunneberg 1:7… Fast det är ju inte alltid som fullmäktige fattar genomtänkta och ansvarsfulla beslut, i varje fall inte i fastighetsaffärer… Men att ledamöterna får klart för sig vilka kostnader ett godkännande skulle innebära torde väl ändå vara ett absolut minimum av information… (Fast då kom jag av någon anledning att tänka på arenan…)
Jag ”anar oråd” – ska fullmäktige faktiskt fatta ett beslut om köp av Bergagården trots lärdomarna från kommunens historia i fastighetsaffärer… (Se ”Några kommunala fastighetsaffärer…”.) Kan det verkligen fattas ett beslut utan att alla fakta ligger på bordet, utan att politikerna vet var de totala kostnaderna för köpet och driften kommer att hamna? Och egentligen utan att veta vad FABV och kommunen ska ha fastigheten till… Och att de fakta som finns faktiskt talar emot ett köp… Har de styrande inget lärt av Vänersborgs historia…?
Jag tänker på vad TTELA:s journalist Niklas Johansson skrev i TTELA (se här) efter debatten i fullmäktige om FABV:s köp av Nuntorp:
”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”
Och:
”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”
Något säger mig att vänersborgarna riskerar att få läsa något liknande igen. Risken är väl ännu större nu när det tycks som till och med moderaterna och de andra borgerliga partierna står på samma sida som Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C).
Kommunen står inför ekonomiskt tuffa tider. Och det är stor risk att välfärdssektorn måste dra ner. Det kan vi t ex läsa om i dagens TTELA. (Se TTELA “Socialnämnden går back – och nu väntar coronakrisen”.) Detta är det absolut viktigaste argumentet till att jag anser att kommunen INTE ska lägga en massa pengar på sådant som inte är lagstadgat. Pengarna behövs i välfärden. Pengarna behövs till de gamla och sjuka, barnen och ungdomarna.
Allt annat vore oansvarigt.
==
Tidigare bloggar om Bergagården:
”Nej till köp av Bergagården (1/3)” – del 1, 22/3.
”Nej till köp av Bergagården (2/3)” – del 2, 23/3.
”Nej till köp av Bergagården (3/3)” – del 3, 24/3.
”Dagens KS – och Bergagården” – 25/3.
James Bucci (V) har skrivit två bloggar om Bergagården och VA-frågan:
”Bucci och Bergagården” – 2/4.
”Why not a happy Easter bunny?” – 6/4.
Nej till köp av Bergagården (3/3)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på min förra blogg, ”Nej till köp av Bergagården (2/3)”.
Intäkter
Syftet med ett aktiebolag är att gå med vinst, kommunala aktiebolag kan ha andra ändamål. Som t ex att ”stödja utvecklingen av ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun” (ur FABV:s bolagsordning). Men gör kommunen stora investeringar, särskilt i icke lagstadgad verksamhet, så bör kommunen och dess politiker titta på intäktssidan. Det hör naturligtvis till när de totala kostnaderna för ett förvärv av en fastighet ska beräknas. (Kommunen kan ha, och har ofta, andra syften med verksamheterna. När det gäller Bergagården så diskuterade jag dessa under rubriken “Varför vill kommunen köpa Bergagården?”.
Inte heller när det gäller framtida intäkter finns det några uppgifter i underlagen till kommunstyrelsen. (Det finns ju inte heller några på kostnadssidan…) Det enda som står är att:
“Vid det senaste mötet i beställargruppen fick kommundirektörerna i de tre kommunerna i uppdrag att ta fram ett underlag för medfinansiering från Trollhättans och Grästorps kommuner för att säkerställa driftskostnader för Vänersborgs kommun i samband med köp av Bergagården.”
Ska Vänersborgs kommun genom Fastighets AB Vänersborg (FABV) nu köpa Bergagården så är det klart att det vore tacksamt om Trollhättans Stad och Grästorps kommun vore med och betalade. Jag förstår bara inte riktigt varför de skulle göra det? Varför skulle Trollhättan och Grästorp betala för konsekvenserna av ett fastighetsköp i Vänersborg? De är ju med och betalar för verksamheterna på Hunneberg genom att de är medlemmar i Stiftelsen Bergagården, men Vänersborgs kommuns köp av en fastighet…? Det minsta man kan begära är någon typ av förklaring i underlaget, och kanske skulle KS till och med avvakta besked från Trollhättan och Grästorp innan själva köpet godkändes…
Förutom de förhoppningar som underlaget tydligen fäster till Trollhättan och Grästorp antar jag att de enda inkomster som FABV kommer att få, är de inkomster som Sveaskog fick från fastigheten Hunneberg 1:7. Och det är nog inte mycket mer än den hyra som betalades för byggnaderna av Stiftelsen Bergagården och Skogsvargarna. Det var dessa som hyrde på Bergagården. Och eftersom Skogsvargarna nu har fått köpa sin byggnad så blir det inga intäkter därifrån för FABV. Stiftelsen Bergagården betalade 128.000 kr/år till Sveaskog. Det är hela den hyra som FABV kan räkna med. Och då ska vi komma ihåg att Stiftelsens pengar kommer från tre kommuner varav bidraget från Vänersborg är störst…
Arrangemang som julmarknader ordnades vad jag förstår av Kungajaktsmuséet som då hyr innegården av Stiftelsen (för en tämligen låg summa). Intäkterna därifrån kommer då inte heller FABV tillgodo. Vilket inte heller hyran från restaurang Spiskupan gör. Spiskupan betalar årligen en hyra på 253.000 kr, men pengarna går till Stiftelsen Bergagården.
Som jag ser det så kommer FABV och Vänersborgs kommun bara att ha kostnader för köpet och inga inkomster. Och det för att kommunen inte anser att Spiskupan, den andre spekulanten på fastigheten, kan tillgodose vänersborgarnas behov av “tillgång till natur- och friluftsliv” och “fortsätta utveckla besöksnäringen på Hunneberg”.
Ja, herregud…
Inför morgondagens kommunstyrelse
På onsdag ska kommunstyrelsen besluta att föreslå kommunfullmäktige att Fastighets AB Vänersborg (FABV) ska köpa fastigheten Hunneberg 1:7
Beslutet kommer att tas utan att alla fakta ligger på bordet, utan att politikerna vet var de totala kostnaderna för köpet och driften kommer att hamna. Och egentligen utan att veta vad FABV och kommunen ska ha fastigheten till. Det finns inga som helst planer eller förslag på vad detta fastighetsköp kommer att innebära i praktiken och vilka åtgärder kommunen planerar. Precis detsamma gäller för Bo Carlsson och FABV. Jag anser att det är oansvarigt att som politiker vara med och fatta ett beslut utan ha med alla fakta. Det handlar om inte annat om för mycket pengar.
Och utifrån de fakta som finns så talar allt emot ett köp…
Jag är till skillnad från t ex moderater, liberaler och centerpartister övertygad om att en privat aktör, som t ex ägarna till Spiskupan, skulle sköta fastigheten bättre än vad kommunen kommer att göra. Vi har ju redan erfarenhet av kommunal fastighetsförvaltning… Både av hur det går när kommunen är fastighetsägare, som t ex på Norra skolan och arenan, eller när privata entreprenörer tar över, som t ex på Ursand. Det är bättre att skattebetalarnas pengar går till de lagstadgade uppgifterna, till de kommunala kärnverksamheterna som vård, omsorg och utbildning i stället för att användas i spekulativa fastighetsaffärer.
Slutligen – ett formellt fel…
Det tycks mig även ha begåtts ett formellt fel i Fastighets AB:s hantering av ärendet. (Något som min partivän James Bucci uppmärksammade mig på.) Vilket i så fall självklart också får återverkningar på den kommunala processen.
I FABV:s bolagsordning står det i § 6, “Kommunfullmäktiges rätt att ta ställning”:
“Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun ska få ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”
Notera, “innan bolaget fattar beslut”… ”innan”…
Det här framgår på sätt och vis också i underlaget till kommunstyrelsen där det står:
“I proposition 2001/02:80 s.137 framgår bland annat att fullmäktige får ta ställning innan principiellt viktiga beslut fattas av helägda kommunala aktiebolag och kommunala stiftelser.”
Återigen – “innan”…
Eller varför inte gå direkt till lagen? Det är ju den som gäller. I Kommunallagen 10 kap 3 § står det:
”Om en kommun … lämnar över skötseln av en kommunal angelägenhet till ett helägt kommunalt bolag, ska fullmäktige
4. se till att det anges i bolagsordningen att fullmäktige får ta ställning till sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt innan de fattas”
Det här har inte FABV brytt sig om eller, antagligen, helt enkelt missat. Ett extra styrelsemöte sammankallades nämligen enbart för att fatta beslut i förvärvsfrågan. Det var den enda punkten på dagordningen. Och styrelsen beslutade att:
“ge Ordföranden och vice ordförande i uppdrag att underteckna köpekontrakt för förvärv av Kv. Hunneberg 1:7 från Sveaskog AB.”
Det har uppenbarligen begåtts ett “formellt” och juridiskt fel. Det måste betyda något, kanske att processen måste tas om. Jag vet inte. Men jag vet att lagföljsamheten hålls mycket högt i kommunstyrelseförvaltningen.
Det ska bli intressant att se vad som händer i kommunstyrelsen imorgon onsdag. Själv är jag återigen tvungen att avstå på grund av Corona-viruset. Sammanträdet ska nämligen hållas som vanligt. Det blir t ex ingen möjlighet att delta på distans – kommunfullmäktiges beslut i onsdags (om möten på distans) har fortfarande inte vunnit laga kraft…
Och i Vänersborgs kommun är vi mycket noga med att följa alla lagar och förordningar…
I denna ”serie”:
”Nej till köp av Bergagården (1/3)” – del 1, 22/3.
”Nej till köp av Bergagården (2/3)” – del 2, 23/3.
”Nej till köp av Bergagården (3/3)” – del 3, 24/3.
Nej till köp av Bergagården (2/3)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på min förra blogg, del 1, ”Nej till köp av Bergagården (1/3)”.
Kostnader
Kommunen köper alltså genom Fastighets AB Vänersborg (FABV) fastigheten Hunneberg 1:7 för 4,82 milj kr, trots att den enligt en värdering är värd 3,7 milj kr. Det finns inga andra siffror på kostnader angivna i underlaget till onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Vilket är anmärkningsvärt när politikerna ska fatta ett beslut på flera miljoner.
Det påtalas däremot i köpekontraktet mellan Sveaskog och FABV diverse saker som innebär, och kan innebära ytterligare, framtida kostnader… Jag citerar allt som har med de kommande kommunala kostnaderna att göra.
- “Köparen ska delta i kostnaderna för väghållning av ovan angivna utfartsväg i enlighet med vad som särskilt kan komma att bli överenskommet mellan parter.
- “Köparen och Säljaren är överens om att ett separat servitutsavtal ska träffas mellan parterna i det fall Köparen beslutar att anlägga kommunal vatten- och avloppsledning till Egendomen. Köparen ska i sådana fall erlägga en engångsavgift om 28 kr/löpmeter i skogsmark och 14 kr/löpmeter i öppen mark för servitutsupplåtelsen.”
- “Köparen ska … hålla byggnaderna försäkrade till fulla försäkringsvärdet”
- “Statlig fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift … ska betalas av Köparen.”
- “förbinder sig Köparen att ansvara för att gräset på åkermarken slås och transporteras bort.”
- ”Säljaren friskriver sig från allt ansvar för faktiska fel, rättsliga fel eller rådighetsfel. Köparen avstår med bindande verkan från alla anspråk grundade på att Egendomen är behäftat med faktiska fel, rättsliga fel eller rådighetsfel.”
- “Säljaren har upplyst Köparen om följande fel och brister: Avloppsinfiltrationen samt fettavskiljaren till restaurangbyggnaden är uttjänt och behöver förnyas.”
- “Det åligger Köparen att ansöka om lagfart. Köparen ska erlägga samtliga kostnader som är förenade med ansökan om lagfart.”
De flesta av punkterna är naturligtvis inte konstiga, men de kostar pengar. Så kan t ex en lagfartskostnad gå på nästan 220.000 kr. Det är dock VA och underhåll som lär kosta mest,
I värderingen, som Svefa AB gjorde i december 2018, står det om byggnaden där restaurangen ligger:
“Enligt uppgift vid besiktningen är det mindre läckage i taket och mindre fuktproblem i vindsutrymmen. Avloppsanläggningen är också enligt uppgift dålig med bågnad tank samt en markbädd som behöver göras om. Fettavskiljaren behöver också ses över. Varmvattenberedare och fettavskiljaren strular enligt uppgift ibland. Skicket är annars normalt och standarden relativt enkel. Avloppet som bedöms behöva renoveras/bytas ut…”
Om byggnaden med naturskolan skriver värderaren:
”Synliga skador från fukt finns på fasad, där delar ruttnat.”
Underhållet på de byggnader som FABV är på väg att köpa är eftersatt. Det är kommunen liksom FABV, och dess ordförande Bosse Carlsson, helt medvetna om. Och den tyngsta biten är VA-frågan (VA=vatten och avlopp).
Enligt fastighetsansvarig på Sveaskog kommer de nödvändiga investeringarna i VA att kosta 7,5 milj kr:
“Sveaskog gjorde en förprojektering under 2018 där kostnaden beräknades landa på ca 7,5 mkr. Det talades inledningsvis om 3,5 mkr men totalkostnaden steg sedan då det visade sig att inte alla kostnader var medräknade i den ursprungliga kalkylen.“
Det betyder att det kommer att kosta mer för kommunen att lösa VA-frågan än vad köpet av fastigheten kostar… Hade det inte varit värdefullt för KS och KF, och kanske till och med för FABV:s styrelse, att få veta detta innan beslut fattas…?
Ansvaret för att lösa VA-frågan har legat på, och gör så fortfarande, Stiftelsen Bergagården. Det framgår tydligt av avtalet med Sveaskog. Och vid fastighetsöverlåtelse så följer samtliga avtal med till köparen, dvs FABV – och avtalen ska fullföljas i sin helhet enligt avtalslagen… Stiftelsen Bergagården ansvarar för all skötsel och underhåll oavsett vem som äger Hunneberg 1:7 fram till den 30 juni 2022.
Den 16 maj 2018 togs VA-frågan upp i Stiftelsens styrelse. I protokollet står det:
“Enligt den senaste kalkylen så blir kostnaden fördubblad och preliminärt uppe i 7,3 miljoner kronor. Vilket för Stiftelsens del blir en merkostnad på ca 100.000 kr/år, istället för tidigare beräknade merkostnad på 50.000 kr/år. Detta blir ansträngande för en redan hårt ansträngd ekonomi i Stiftelsen.”
Av Stiftelsens styrelseprotokoll den 19 juni 2019 framgår också att frågan tycks vara akut. Det står:
“Infiltrationsbädden som ska ta hand om gråvatten har tätnat. En tillfällig lagning har skett av systemet. Anläggningen ska grävas upp för att utröna vilka åtgärder som måste vidtagas.”
Det har påståtts av vissa “högre dignitärer” att Spiskupan ska vara med och bekosta en VA-lösning. Det stämmer inte. Det framgår tydligt av avtalet från 24 januari 2017 mellan Spiskupan och Stiftelsen Bergagården att så inte är fallet. I avtalet står det:
“Sveaskog AB (publ) planerar att ansluta fastigheten till Vänersborgs kommuns vatten- och avloppsnät. När anslutning sker förbinder sig hyresgästen (Spiskupan; min anm) att teckna va-abonnemang med Vänersborgs kommun.”
Spiskupan tecknar alltså ett vanligt VA-abonnemang som vilken kund som helst som hyr en fastighet.
Vad jag förstår så måste det vara omöjligt för FABV att överta ansvaret för underhåll av Stiftelsen, det bör ju strida mot Kommunallagen (och EU-rätten, statsstöd?). Kommuner ska behandla sina medlemmar lika – och då kan vad jag förstår inte FABV betala VA-kostnaderna åt Stiftelsen…? Och jag skulle vilja se när Stiftelsen yrkar på mer pengar till underhåll och VA av Trollhättan och Grästorp – och för all del Vänersborg… De har ju redan sagt nej när Stiftelsen frågade om extra tillskott för något år sedan…
FABV övertar även hyresavtalet med Stiftelsen Bergagården, som till största delen alltså får sina pengar från Vänersborgs kommun. I det hyresavtal, som också finns i KS-handlingarna, står det:
- “Hyresgästen (dvs Stiftelsen Bergagården; min anm) svarar för lokalens uppvärmning, varmvatten, elektrisk ström samt vatten och avlopp.”
- “Det åligger hyresgästen att utrusta lokalen med för verksamheten erforderliga lås och stöldskyddsanordningar.”
- “Hyresgästen skall väl vårda och underhålla lokalen.”
- “Till hyresgästens underhållsskyldighet hör i förekommande fall också att hålla med brandredskap, material för avfallshantering och torrklosett samt svara för och betala avgiften för avfallshantering, avloppstömning, utfartsväg, sotning och dylika löpande skötselkostnader.”
- “Det åligger hyresgästen att hålla en god ordning inom lokalen. Tillhörande markområden och anläggningar skall i förekommande fall hållas väl skötta.”
De flesta av de här punkterna är det naturligtvis inte heller något konstigt med, men de kostar pengar. Och Stiftelsen Bergagården får sina pengar huvudsakligen från – Vänersborgs kommun… Det kan väl sägas att Stiftelsen inte har skött underhållet av byggnaden där restaurangen ligger som den ska… Enligt Sveaskog borde t ex avloppet och fettavskiljaren redan ha åtgärdats… (Källa: Mailväxling med fastighetsansvarig på Sveaskog.)
Det minsta man kan begära som ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige är väl att kommunledningen ser till att det i underlaget för beslutet följer med en sammanställning av de totala kostnaderna för förvärvet av Bergagården.
Och sedan förstår jag inte varför kommunen, även om det denna gång är genom FABV, vill äga ytterligare fastigheter. Och dessutom tror sig vara så bra på underhåll och utveckling… Kommunen som har visat sådana brister (andra skulle ha använt starkare ord) med att underhålla fastigheter, som t ex Norra skolan och Arena Vänersborg. Lägga pengar på köp av och underhåll och renoveringar på Bergagården när det finns behov av pengar till t ex boende för äldre, skolor och förskolor? Till de viktiga och lagstadgade kärnverksamheterna…
Anm. Du kan läsa fortsättningen genom att klicka här.
I denna ”serie”:
”Nej till köp av Bergagården (1/3)” – del 1, 22/3.
”Nej till köp av Bergagården (2/3)” – del 2, 23/3.
”Nej till köp av Bergagården (3/3)” – del 3, 24/3.
Nej till köp av Bergagården (1/3)
Det statliga skogsföretaget Sveaskog AB har för avsikt att sälja alla byggnader i landet som inte behövs för skogsbruket. Därför säljer Sveaskog fastigheten Hunneberg 1:7, dvs Bergagården på Hunneberg. Köpare är det helägda kommunala aktiebolaget Fastighets AB Vänersborg (FABV). Det har FABV fått “order om” av kommunledningen. Kommande onsdag ska kommunstyrelsen behandla fastighetsköpet. Sedan ska kommunfullmäktige fatta det avgörande beslutet i april. Är det tänkt…
Det blir ett köp. Hela betongblocket bestående av S+C+MP+M+L+KD är överens. Den överenskomna köpeskillingen på 4.820.000 kronor är värd vartenda öre. Tycker dom. Det gäller nämligen att prioritera i dessa ekonomiskt tuffa tider för kommunen när flera verksamheter inom välfärdssektorn måste dra ner. Självklart är ett köp av fastigheten Hunneberg 1:7 då överst på prioriteringslistan…
FABV (Fastighets AB Vänersborg) är ett aktiebolag, men till skillnad från “vanliga” privata aktiebolag behöver inte FABV sträva efter vinst. I bolagsordningen står det § 4 att ändamålet med bolagets verksamhet är följande:
“Bolagets ska bedriva sin verksamhet utan vinstsyfte i avsikt att stödja utvecklingen av ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun som grund för sysselsättning och goda levnadsbetingelser.”
Redan här skulle man kunna ställa den viktiga och direkta frågan hur köpet kan bidra till ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun…
Underlaget inför onsdagens beslut (som blir ett förslag till fullmäktige) är ovanligt tunt. Det saknas många och väsentliga uppgifter för att ledamöterna ska få en helhetsbild och kunna ta en saklig och objektiv ställning till fastighetsaffären – inte bara en förklaring av hur köpet kan gynna “ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun”. Det finns ingen affärsplan, det finns inga kalkyler på inkomster eller utgifter, det finns inga idéer vad man vill med köpet. Det är lätt att få uppfattningen att kommunen bara vill köpa fastigheten för sin egen skull, den kan typ vara bra att ha. Vad FABV ska göra med fastigheten får diskuteras senare.
Det är viktigt att ha i minnet att köpet av fastigheten av Sveaskog föregicks av en budgivning. De som driver restaurang Spiskupan var med och bjöd, men fick till slut ge sig. Jag antar att de insåg att kommunen aldrig skulle “vika ner sig” och att priset kom att överstiga värdet av fastigheten. I en värdering som Svefa AB gjorde i december 2018 på uppdrag av Sveaskog kom Svefa nämligen fram till att fastigheten var värd 4,5 milj kr. Men i den värderingen var då också OK Skogsvargarnas föreningslokaler inkluderade, som nu inte längre ingick i köpet.
Jag har skrivit två bloggar i ärendet tidigare, där jag har lämnat en hel del faktauppgifter. (Se “Bergen och Bergagården mm” och “Bo, Bergagården och en nyhet”.) Även TTELA har naturligtvis skrivit om kommunens fastighetsköp. (Se TTELA 8/3.)
Varför vill kommunen köpa Bergagården?
I TTELA den 8 mars (se länk ovan) angav FABV:s ordförande Bo Carlsson (C) fyra skäl till att FABV ska köpa Bergagården. Eller talar han för kommunen…? I TTELA talar han som ordförande i FABV, men tittar man på det Carlsson säger så pratar han knappast om det som är FABV:s syfte med sin verksamhet (se ovan).
Bo Carlsson säger till TTELA:
- Fastigheten är värd pengarna.
Det såg vi ovan att det inte är sant. Fastigheten är värderad till 4,5 milj kr – och i den värderingen var alltså också OK Skogsvargarnas föreningslokaler inkluderade. Som nu inte längre ingår i köpet. OK Skogsvargarna köpte nämligen lokalerna av Sveaskog för 800.000 kr. Det betyder att de byggnader som är kvar bedöms ha ett värde på 3,7 milj kr. Och de köper Fastighets AB för 4.820.000 kr… Med andra ord, Vänersborgs kommun köper Bergagården för 1.120.000 kr över värderingen…
Bo Carlsson:
- Fem miljoner är inte mycket pengar för kommunen.
Tja. På sätt och vis har Bo Carlsson naturligtvis rätt. Köpet innebär ju att kommunen kommer att äga fastigheten för “evig tid”, tills den eventuellt säljs… Men 5 miljoner motsvarar 10 resurslärare i grundskolan. Eller fler personer i äldrevården… Och fisket i Hallsjön var samme Bo Carlsson med och lade ner för att spara 500.000 kr…Och sparade gjorde han också genom att säga nej till Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB:s ansökan om 180.000 kr för att fräscha upp muséets fasta utställning… Vänersborgs kommun har det tufft med ekonomin för närvarande…
- Ge allmänheten fortsatt bra tillgång till området.
Detta argument kan väl bara förstås som att allmänheten inte hade fått det om Spiskupan hade fått köpa fastigheten. Bo Carlsson, och samtliga betongpartier?, tror tydligen att det fanns risk för att Spiskupan skulle ha stängt ute allmänheten från fastigheten. (Jag skriver fastigheten eftersom “området” kan ge den felaktiga uppfattningen att det handlar om hela området Hunneberg.) Det kan jag inte förstå, skulle Spiskupan utestänga den allmänhet, dvs de kunder, som restaurangen lever av? Jag tror inte på det. Tvärtom, jag tror att Spiskupan skulle ha gjort mycket mer än kommunen för att locka till sig allmänheten – och turister. Som Bert Karlsson på Ursand. Och varför skulle inte Spiskupan och kommunen kunna samarbeta?
- Utveckla tillgängligheten för människor med funktionsnedsättningar.
Även detta argument kan väl bara förstås som att Spiskupan, om restaurangen hade fått köpa fastigheten, inte hade gjort något för att utveckla tillgängligheten. Det är väl inte riktigt schysst att antyda detta. Kanske ska kommunen akta sig för att kasta sten i glashus… Vid en julmarknad på Bergagården för inte så länge sedan spärrades ”innergården” vid Bergagården av. De personer som var rullstolsbundna kunde inte komma in till Spiskupan och fika utan att betala entréavgiften till julmarknaden. Rullstolsrampen var nämligen innanför avspärrningarna…
Om ovanstående fyra argument skulle vara FABV:s skäl till att köpa Bergagården så anges det två skäl i handlingarna till onsdagens kommunstyrelse för att Vänersborg kommun vill att FABV ska få köpa.
Det första är att fastigheten är av:
- “strategiskt intresse för kommunens behov av tillgång natur- och friluftsliv för sina medborgare”
Det förklaras inte vad som menas med “strategiskt intresse”, och jag har ärligt talat svårt att förstå vad ordet “strategiskt” innebär i sammanhanget. Menar kommunstyrelseförvaltningen att kommunens invånare inte får tillgång till Hunneberg om inte kommunen äger byggnaderna vid Bergagården? Det skulle i så fall falla på sin egen orimlighet. Byggnaderna har ju inget att göra med natur- och friluftslivet, mer än man kan äta och fika på Spiskupan eller grilla på “gården”. Vilket man kan göra på andra ställen också… Och det finns ju egentligen inte sådär jättemycket “natur” just på den fastighet som 
FABV köper… Däremot håller jag med om att medborgarna ska ha tillgång till natur- och friluftsliv. Det är självklart men det är inget argument för att köpa byggnaderna. Sedan låter argumentet oerhört ihåligt om man betänker att så sent som förra året så skövlades skogarna vid Kindblomsvägen och Mariedal Östra… Kommunen tycks använda argumentet när det passar… Och förresten, det är väl inget som säger att inte företaget Spiskupan, som alltså var med och bjöd på fastigheten, skulle kunna sköta behovet av tillgång till natur- och friluftsliv för vänersborgarna precis lika bra som kommunen.
Det andra skälet till fastighetsköpet som uppges i handlingarna till kommunstyrelsens sammanträde är:
- “fortsätta utveckla besöksnäringen på Hunneberg”
Kommunen menar uppenbarligen att den har utvecklat besöksnäringen på Hunneberg. Trots att kommunen inte har ägt Bergagården… (Det har ju Sveaskog gjort.) Hur går det ihop, hur har det varit möjligt? Den enda slutsatsen torde vara att ägande och utveckling inte måste höra ihop. Och då måste det ju inte höra ihop i fortsättningen heller. Med andra ord, kommunen bör kunna fortsätta att utveckla turistnäringen även om Spiskupan hade fått köpa Bergagården. Det är ju självklart också så att Spiskupan vill ha så mycket folk som möjligt till berget. Det är ju det restaurangen lever av.
Och “fortsätta utveckla”? Tja, med tanke på kommunens nedläggning av fisket i Hallsjön och att Kungajaktsmuseet blir alltmer slitet utan att kommunen agerar så är vi nog flera som drar lite på smilbanden över kommunens stora, självsäkra ord… “Fortsätta utveckla”? Utveckla vad?
Anm. Du kan läsa fortsättningen genom att klicka här.
I denna ”serie”:
”Nej till köp av Bergagården (1/3)” – del 1, 22/3.
”Nej till köp av Bergagården (2/3)” – del 2, 23/3.
”Nej till köp av Bergagården (3/3)” – del 3, 24/3.
Decimerat KF och Holmenförsäljning
“Runt om i landet blir fullmäktigemöten inställda eller uppskjutna.”
Det kan vi idag läsa i “Dagens Samhälle”, SKR:s egen tidning. (SKR=Sveriges Kommuner och Regioner.) I t ex Svenljunga, Borgholm, Bjuv, Hudiksvall, Sölvesborg, Katrineholm och Sollentuna blir det inga KF-sammanträden. I Sölvesborg säger Anders Bogren (M):
“Eftersom det finns en hel del både ledamöter och tjänstemän som åldersmässigt befinner sig i riskzonen blev beslutet att ställa in.”
I Vänersborg genomfördes kommunfullmäktige emellertid som vanligt, dock med några “försiktighetsåtgärder”. Det skulle t ex inte kramas på mötet och mötet skulle brytas efter max 2 timmar. Det sistnämnda skedde dock inte, utan tidsgränsen överskreds med några minuter. Huruvida rekommendationen om kramar följdes vet jag inte, jag lämnade återbud. Jag var inte ensam att göra så.
Av fullmäktiges 51 ledamöter och 29 ersättare (sammanlagt 80 personer alltså) hade 33 personer lämnat återbud. Det betydde att 41% av fullmäktige valde att undvika sammanträdet. Det innebar också att sammanlagt 8 platser var tomma.
Jag undrar var demokratin och solidariteten i Vänersborgs politiska kretsar tog vägen…
Det har lyfts fram att fullmäktige var tvunget att sammanträda för att fatta ett beslut som möjliggör att möten, både i kommunfullmäktige och i nämnderna samt kommunstyrelsen, kan hållas på distans. Och visst, så står det i Kommunallagen, 5 kap 16 §:
“Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det.”
Men då borde fullmäktige ha fattat endast detta beslut – och sedan inget mer. Anser jag. Om det nu inte hade gått att kringgå “formalia”, som en del kommuner tycks göra, och typ sanktionera distansdeltagande i efterhand.
Nu fattades beslutet och det var väl gott och väl det, men vid min “radio” (egentligen mobiltelefonen) hade jag en undran, som tydligen ingen annan hade i fullmäktigeförsamlingen. I beslutet står det:
“Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.”
Inga obehöriga… Men kommunfullmäktiges sammanträden är ju offentliga…? Kommunallagen (5 Kap 42 §):
“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”
Juristerna i kommunen har självklart tänkt på något som jag har missat, men är jag den ende i fullmäktige som undrar vilka som i sammanhanget är “obehöriga”…
Självklart har sammanträdet med fullmäktige en ekonomisk aspekt också. Ett KF-sammanträde kostar ju bortåt 100.000 kr (tror jag utan att ha kontrollerat; självklart ”billigare” igår pga stor frånvaro). Men så hade gårdagens sammanträde kostat oavsett om det hade varit 1 ärende eller 40… Närvarande ledamöter och ersättare i fullmäktige får nämligen ersättning för själva inläsningen inför mötena – oavsett hur lång tid sammanträdet sedan tar. Och att skriva fylliga redogörelser i efterhand, i t ex en blogg, ger inga extra pengar…
Nu fattade fullmäktige också några andra, politiska beslut. Och då tänker jag självklart på ärendet “Försäljning av del av fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”.
Jag har tidigare bloggat om ärendet och redogjort för det mesta i faktaväg. (Se “Om KF… Holmen!” och “Resumé KS (26/2)”.) Här tänkte jag “enbart” redogöra för debatten och beslutet. Ärendet tog för övrigt 75 minuter…
Gunnar Lidell (M) startade debatten. Han tog upp de juridiska aspekterna och sa ungefär:
“Det ska ske under lagliga möjligheter. Vi ska få rätt vid en överklagan.”
Lidell undrade också hur många ytterligare som kunde ha varit spekulanter om det hade varit allmänt känt att området kunde ha blivit så mycket större. Och det är onekligen en viktig fråga.
Lidell yrkade återremiss, dvs att inget beslut skulle fattas på sammanträdet, utan att ärendet skulle utredas ytterligare´och komma tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle.
Lidells motivering till återremissen löd:
- “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.”
- “om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
- “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”
Hade jag varit närvarande så hade jag röstat för denna återremiss…
Bo Carlsson (C) var andre person i talarstolen. Han verkade uppgiven på förhand och menade att:
“vi måste hitta en lösning som vi är överens om.”
Anders Strand (SD) kände sig lite lurad. Han ansåg att parametrar förändrats i beredningen utan att samhällsbyggnadsnämnden visste något. (SD reserverade sig, liksom V, redan i samhällsbyggnadsnämnden.) Försäljningspriset hamnade t ex långt under marknadsvärdet. Kommunen hade ju faktiskt köpt området för 16 milj kr år 2010 och sedan lagt ner pengar i vägar, VA osv. Strand och SD stödde Lidells återremissyrkande.
Jag kan väl passa på att flika in några kompletterande sifferuppgifter här. Vänersborgs kommun köpte hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj år 2010. Sedan investerades 22 milj i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 milj kr.
Även Lena Eckerbom Wendel (M) yrkade bifall till Lidells återremissyrkande:
“Jag gillar lagligt och vill vara helt säker.”
Eckerbom Wendel menade att budgivningen kan ha varit orättvis. Spekulanterna kan ha bjudit på olika saker. Hon var också orolig för att det bara fanns en intressent kvar i slutet. Eckerbom var tveksam till tidsgränsen och ansåg att den kunde ha förlängts – särskilt eftersom det kom in ett annorlunda bud alldeles i slutet av budgivningen.
Eckerbom Wendel efterlyste också en bilaga som beslutet refererade till. Det fanns ingen sån bilaga i handlingarna till sammanträdet. För tillfället är jag lite osäker på vilken bilaga som åsyftades, det kan vara “köpeavtalet”.
Bo Carlsson replikerade:
“Jag köper allt.”
Va?? Ja, med ett undantag. Carlsson menade att tidsgränsen gäller. Höll Bo Carlsson med om allt annat? Ja, han sa faktiskt så. Och när det gäller tidsgränsen så vet många av läsarna att på auktionssajter så brukar tidsgränsen flyttas om det kommer ett högre bud strax innan innan tidsgränsen löper ut…
James Bucci (V) gillar också lagligt. Bucci undrade om församlingen verkligen var säker på att fastigheten såldes till marknadspris. Var man inte det, så skulle man rösta på Lidells återremiss.
Det blev 15 minuters ajournering. Sedan gick Benny Augustsson (S) fram till talarstolen.
Augustsson menade att i kommunfullmäktiges beslut om försäljning förra året stod det inget om kvadratmeter. Sedan var mäklaren tvungen att “skriva in nåt”.
Vänta lite. “Skriva in nåt”? Ja, Augustsson sa så. Menade han att ingen på kommunen samarbetade med mäklaren om annonsen och att alltihop var mäklarens “fel”? Det verkade så, men det är både orimligt och stämmer inte heller med vad kommunens egna tjänstemän har sagt (i kommunstyrelsen).
Augustsson menade vidare att alla spekulanter till fastigheten har haft samma förutsättningar. Vilket självklart är både tveksamt och svårt att bevisa. Sedan var han ganska frustrerad över moderaternas agerande ifråga. Han uppehöll sig en del vid detta och tyckte att de hade ändrat uppfattning under resans gång.
Slutligen var Benny Augustsson (S) av den bestämda uppfattningen att vi måste lita på våra tjänstemän. Och visst är den övervägande majoriteten av våra tjänstemän mycket duktiga på vad de gör. Men lita på alla tjänstemän? Jag lever efter en aforism formulerad av en gammal fransk tänkare, och som jag alltid lärde ut i mina SO-klasser:
“Tro inte på allt som är sant!”
Jag litar inte på alla tjänstemän.
Magnus Larsson i Sikhall gör inte det heller. Han fick för några år sedan löfte om att köpa lagerhallarna och marken runt omkring på Wargöns hamnområde för 5,2 milj kr (40.000 kvm). Hallarna skulle enligt planerna användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra företag var också intresserade (se t ex vad en företagare skriver här) och kunde tänka sig att etablera sig i området. Framför sig såg Larsson även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn. Men helt plötsligt rev kommunen hallarna, och Larsson fick aldrig reda på varför. Rivningen kostade kommunen 670.600 kr… (Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.)
Jag tyckte nog inte att Augustssons anförande var speciellt väl underbyggt. Men det ansåg antagligen andra politiker, typ från andra partier…
Benny Augustsson (S) yrkade bifall till förslaget om försäljning. Om det skulle bli återremiss, vilket samtliga i fullmäktige redan nu visste att det skulle bli (det krävs endast 1/3 av rösterna för att det ska bli återremiss), lämnade Augustsson en alternativ motivering till återremissen.
- “Avbryta försäljningen av del av fastigheten Rånnum 6:38.”
- “Göra en avstyckning av fastigheten.”
- “Gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
- ”Uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen och”
- “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
Augustsson hänvisade till att kommunfullmäktiges beslut om försäljning den 22 maj 2019. I beslutet stod det bland annat:
- “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
- “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
Nu äntligen, tyckte jag, hade Augustsson börjat prata fakta. Så här löd faktiskt fullmäktiges beslut. Och det måste man förhålla sig till på något sätt.
Så här var det.
Kommunfullmäktige fattade beslut om försäljning den 22 maj 2019. Ärendet gick till samhällsbyggnadsnämnden som gjorde alla “förberedelser” för en försäljning. När det var dags för beslut den 12 december skrev samhällsbyggnadsnämnden i beslutet:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunstyrelsen besluta att “
Jag kan inte se att nämnden tog ett särskilt beslut att lämna ifrån sig avgörandet, men det gjorde nämnden ändå. Och det trots att kommunfullmäktige hade sagt att ärendet skulle skötas av samhällsbyggnadsnämnden och inte skulle tillbaka till fullmäktige. Borde inte samhällsbyggnadsnämnden ha fattat ett särskilt beslut om att skicka tillbaka ärendet?
Men nu kom ärendet hur som helst till kommunfullmäktige. Och då måste väl kommunfullmäktige fatta ett beslut om vad som ska göras med förslaget från samhällsbyggnadsnämnden? Inte bara utreda det i en återremiss. Kommunfullmäktige måste ju åtminstone besluta om återremissens resultat och förslag när det kommer tillbaka… Fullmäktige beslutade ju inget i sakfrågan igår, en återremiss är ju inget egentligt beslut.
Det måste vara så att när återremissen kommer tillbaka till fullmäktige med ett förslag – då, men först då, kan kommunfullmäktige besluta att skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden. Om det skulle vara aktuellt.
Det blev dock ännu mer komplicerat…
Augustssons motivering gav upphov till flera inlägg. Flera moderater ansåg att det skulle vara fel att frågan skulle tas bort från politikernas och kommunfullmäktiges bord och överlämnas till tjänstemännen. Det tycker jag också. Frågan är politiskt känslig, omdiskuterad och dessutom “strategisk” för kommunen – och det vore helt fel att i det läget lämna över den till en tjänsteperson. Som skulle göra fel hur hen än gjorde. Om det nu skulle bli så…
Mats Andersson (C) tyckte att Lidells yrkande om återremiss var:
“en ren förhalning av processen.”
Jag tycker det är brist på respekt att säga så från talarstolen. Visst måste man väl förutsätta att fullmäktiges ledamöter är seriösa och att de vill kommunens bästa? Hade det inte varit seriösare om Andersson istället hade argumenterat för varför han ansåg att en försäljning skulle vara laglig och ske till marknadspris…?
Tove af Geijerstam (L), som brukar vara seriös och inriktad på kunskap och fakta, menade att kommunen behövde pengarna och att hon litade på tjänstemännen.
Anders Wiklund (MP), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, tyckte att kommunen behövde människor som satsade på cirkulär ekonomi… Det fick mig att tänka på två saker. Ska kommunen strunta i att försäljningen kan vara olaglig för att den “gillar” köparen? Och, hur har den nämnd och förvaltning som Wiklund själv är ordförande för, behandlat familjen Solvarm på Sikhall…
Kl 19.30 var det dags för avgörande. Fullmäktige skulle gå till omröstning. Och det visade sig bli en komplicerad rysare…
Den tjänstgörande kommundirektören och juristen berättade för ledamöterna, och oss radiolyssnare, att det krävdes 1/3 av rösterna för att återremissen skulle vinna bifall. På grund av de tomma platserna betydde det minst 15 röster. Dessutom skulle yrkande och motivering ses som ett “paket”, dvs motiveringen skulle också “bara” behöva 15 röster för att godkännas. Och det även om det fanns två motiveringar till återremiss. I så fall skulle det finnas två motiveringar – och båda skulle behandlas av kommunstyrelsen.
Det blev dags för den första omröstningen – skulle ärendet avgöras idag eller inte? Det blev votering.
S+C+MP+L+KD röstade för att frågan skulle avgöras idag – M+SD+V+MBP röstade för återremiss. 22-21!
Men eftersom det räckte med 1/3, 15 röster, så innebar det att inget beslut skulle fattas denna kväll. Det blev återremiss.
Nästa votering gällde motiveringen. Och här fanns det två förslag till motiveringar. Och båda motiveringarna behövde minst 15 röster… Det fick dom.
Så nu har kommunstyrelsen en återremiss på sitt bord, med två motiveringar. Som utesluter varandra. En unik situation, i varje fall i Vänersborg. Vi får se hur ärendet kommer att hanteras.
Min uppfattning är att, som jag motiverade ovan, att ärendet hur som helst måste tillbaka till kommunfullmäktige.
Men…
Jag har en stor undran. Kommundirektören sa att yrkandet på återremiss och motivering var att betrakta som ett “paket”… Men yrkade verkligen Benny Augustsson (S) på återremiss? Han yrkade på ett ja till försäljning – och på något sätt på återremiss i andra hand om det inte blev ja. Men det visste ju Augustsson och alla andra att frågan om återremiss avgörs i första hand, före frågan om ”ja” eller ”nej”. Därför är ett yrkande om återremiss ”i andra hand” så att säga teoretiskt omöjligt. Och Augustsson, liksom 21 andra, röstade faktiskt för att ärendet skulle avgöras på sittande möte. Han och de andra röstade alltså mot en återremiss.
Så jag undrar, fanns det egentligen något återremissyrkande som Augustsson kunde koppla ihop med sin motivering… Som jag ser det så fanns det inget “paket”, han röstade ju MOT en återremiss…
Eller?
Kommundirektören brukar ha rätt. Och hon har säkert rätt nu också, men ändå. Var ligger mitt tankefel?
Det var en ny erfarenhet att sitta långt ifrån och lyssna på fullmäktigesammanträdet i ”radion”, utan att kunna varken begära ordet eller rösta. Men det var inte ”bortkastat”. Det var annorlunda och intressant, och det gav faktiskt lite andra perspektiv. Jag hoppas dock att det var en engångshändelse…
PS. För en stund sedan publicerade TTELA en artikel om KF-sammanträdet – se ”Inget beslut om försäljning av Holmens kontor”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer