Arkiv
Skolkrisen i Vänersborg (1/2)
Fredagens blogg ”Total kris i Vänersborgs skolor!” väckte ett enormt intresse. Blogginlägget har lästs av osannolikt många och flera personer har dessutom kommenterat den. Framför allt framförs det teorier om orsaken till att betygsresultaten har sjunkit så dramatiskt i Vänersborg jämfört med resten av riket.
Och det är bra. De dåliga resultatet måste analyseras kors och tvärs, upp och ner, fram och tillbaka – vi måste få reda på varför Vänersborg har halkat efter. Annars kan vi inte sätta in åtgärder. Och vem vet, förslagen kanske även kan inspirera och ge tips till barn- och utbildningsförvaltningen som, förmodar jag, kom igång med sitt analysarbete redan idag…
Signaturen ”huggbeaver” anser att det är det ”fria skolvalet och friskolereformen” som är orsakerna till de dåliga betygsresultaten. Fast dessa reformer var ju nationella, dvs gällde hela Sverige, och förklarar ju inte specifikt Vänersborgs resultat. Däremot är jag övertygad om att dessa två förändringar, tillsammans med den bland flertalet lärare så hatade kommunaliseringen, förklarar Sveriges kräftgång i förhållande till andra länder.
Bernt skriver på Facebook att Vänersborg sedan slutet av 90-talet ”har legat i framkant när det gäller att utveckla flumskolan”. Och visst kan jag hålla med om att många i ledande skolpositioner, framför allt i Stockholm, har haft en ovanligt flummig inställning till inlärning och kunskap. Men jag tror inte att Vänersborg har legat ”i framkant”. De flesta pedagogerna har nog stått med båda fötterna på jorden genom åren.
Fast det är klart – när den nya Torpaskolan byggdes (Torpaskolan stod klar inför höstterminen 2011) så var det en mycket flummig grundsyn som låg till grund för skolbygget. Det kan jag hålla med Bernt om. Men betygen har rasat på alla skolor i kommunen och inte bara på Torpa. (Jag utvecklade min syn på Torpaskolan i en blogg 2011, se ”Röster från Torpaskolan”.)
Jerry anser att en stor del av förklaringen till de dåliga resultaten är att det saknas pengar till de elever som har behov av stöd. Och det kan jag hålla med om. Det har jag sett med egna ögon som lärare i många år. Tyvärr har kanske detta inte alltid kommunicerats tillräckligt tydligt och kraftfullt till politikerna. Det måste väl också sägas att politikerna i
Vänersborg sällan eller aldrig har prioriterat ekonomiska resurser till skolan. Bandy har ofta varit viktigare än skolan. Som Anette skrev.
Just i dagarna pratar kommunledningen med IFK Vänersborg om bandy-VM. IFK vill ha ekonomiskt stöd från kommunen till arrangemanget. Och ryktena säger att kommunledningen är positiv till IFK:s önskemål… (Mer om bandy nedan.)
Anette betonar den bristande ordningen och studieron i klassrummen. Och även där håller jag med. Det är viktiga orsaker till att Sveriges elever har halkat efter kunskapsmässigt internationellt. Undersökningar har ju visat att trygghet och studiero är sämre i svenska skolor än i andra länder. Det är alltså ett stort problem och det har diskuterats intensivt på nationell nivå.
Men även om ordningen i klassrummen i Vänersborg har en del att önska, så tror jag inte att det är värre i Vänersborg än i övriga Sverige eller att det har blivit sämre i Vänersborg under det senaste året. Fast självklart måste alla arbeta för att klassrumsklimatet präglas av trygghet och studiero. Det är förutsättningar för en bra lärmiljö. Självklart. Kanske beror en del av den bristande tryggheten och studieron på att det saknas legitimerade pedagoger?
Rune ser profilklasserna som en del av roten till det onda. Han menar att de leder till ett elittänk redan från åk 6 med segregation och större skillnader mellan skolor som följd. Jag vet att profilklassernas vara eller inte vara har diskuterats mycket genom åren både i den centrala förvaltningen och, framför allt, mellan rektorer. Jag är själv tveksam till profilklasser, och håller till vissa delar med Rune. Men nu är det ju faktiskt så att profilklasser är tillåtna enligt Skollagen – och föräldrar och elever tycks vara positiva till dem. I varje fall de som väljer någon av profilerna. Men jag tror ändå inte att förklaringen till Vänersborgs dåliga resultat beror på profilklasserna. De har ju funnits i många år nu, och inget har ändrats på denna front de senaste åren.
Jag tycker att Helena har många intressanta synpunkter (på Facebook). I hennes kommentar finns flera bra utgångspunkter för vidare analys av orsakerna till Vänersborgs katastrofala betygsresultat.
Helena menar att dagens resultat är en effekt av många års nedskärningar av personal. Och det ligger en del i påståendet.
I samband med arenabygget så drogs det ner på antalet lärare. Jag vill minnas att det var bortåt 120-140 lärare som försvann 2008-2010. Det vara bara Vänsterpartiet som protesterade, och det tämligen högljutt! (Undrar om någon minns det?) Men besparingarna klubbades igenom utan några större betänkligheter av socialdemokrater och centerpartister, det var de som styrde Vänersborg då med egen majoritet. Det ska dock sägas att de hade stöd av moderaterna, liberalerna (folkpartiet på den tiden) och kristdemokraterna. Och visst ledde denna åderlåtning av kompetent personal till att Vänersborgs skolor tappade mycket i förhållande till resten av Sverige.
Men jag är ganska övertygad om att personaltätheten har ökat sedan dess. Men det skulle vara intressant att se siffrorna på utvecklingen av personal- och lärartätheten, typ antal behöriga/legitimerade lärare per 100 elever sedan dess.
Helena menar, precis som Jerry, att det saknas resurser. Jag tror inte att någon med kännedom om grundskolan i Vänersborg säger emot, alla är nog rörande överens om detta. Och det oavsett om Vänersborgs skolor har ”kompenserats” för nedskärningarna eller inte sedan arenabyggets dagar.
Helena skriver också om att det är vanligt att lektioner ställs in. Jag vet i och för sig inte om detta skulle vara vanligare i Vänersborg än i resten av Sverige, eller att det har blivit vanligare de senaste åren. Däremot vet jag att det råder brist på vikarier i allmänhet och kompetenta sådana i synnerhet. Som tur är så finns det ett antal pensionerade lärare som allt som oftast rycker in som vikarier. Skolorna i Vänersborg försöker nämligen få tag i vikarier när det behövs, det råder det ingen tvekan om detta. Vikarieanskaffningen brukar dessutom ta en ansenlig del av arbetstiden för de på skolorna som har denna uppgift…
”Stenciler är vardag. Böcker har skolan inte råd med.”
Skriver Helena vidare. Och här sätter hon nog fingret på något väsentligt. Skolorna i Vänersborg har under många år blivit tilldelade ganska lite pengar till undervisningsmaterial jämfört med övriga Sverige. Den tiden som eleverna fick egna läroböcker i alla ämnen kommer nog inga av dagens lärare ihåg. Det är med all säkerhet så att egna läromedel, där eleverna skulle kunna anteckna, stryka under osv, hade befrämjat inlärningen och ökat kunskaperna.
De senaste åren har eleverna fått egna datorer i Vänersborg. Men det är ett känt fenomen att det är mycket strul med och kring dessa. Det är inte bara datorer som inte fungerar som de ska, varken elever eller pedagoger har alltid tillräckliga IT-kunskaper. När systemen som används inte heller fungerar särskilt bra eller är särskilt pedagogiskt utformade, så skapar IT-användningen en massa ”dö-tid” istället för att effektivisera undervisning och inlärning.
Helena tycker inte heller att kommunen som arbetsgivare sköter sig som den ska:
”Politikerna skulle kunna fråga sig hur länge en arbetsgivare får behandla sin personal på detta sätt? Hur håller man arbetslusten uppe när man hela tiden jobbar i motvind?”
Medarbetarenkäter har genom åren visat att Helena har rätt. Det har varit ett stort missnöje och många pedagoger har sökt sig till andra kommuner eller andra yrken. Jag tror att det ska genomföras ytterligare en stor undersökning bland kommunens anställda senare i höst, vi får se vad den kommer att visa.
Jag tror även att pedagoger i Vänersborg upplever att politikerna inte anser att skolan är viktig eller att pedagogerna själva är viktiga. Inte alltför sällan har jag också med egna öron hört styrande politiker förmedla en sådan inställning…
Kurt slutligen har skickat mig en länk om de skillnader i betygsresultat som råder mellan pojkar och flickor. Och det är en stor utmaning att få med pojkarna på skoltåget, men det är snarare ett nationellt problem än ett specifikt problem för Vänersborg. Det hindrar naturligtvis inte att Vänersborg uppmärksammar och försöker åtgärda problemet.
Det var de flesta av de kommentarer som jag har fått om mitt blogginlägg. (Se ”Total kris i Vänersborgs skolor!”.) Imorgon tänkte jag att diskutera några förslag på vad Vänersborg kan göra för att vända den katastrofala kunskapsresultatkurvan.
För något måste göras!
Total kris i Vänersborgs skolor!
Den 18 september hade barn- och utbildningsnämnden (BUN) ett ordinarie sammanträde. Jag blev så ”tagen” av den information som meddelades den gången att jag skrev en blogg med rubriken ”Betygskatastrof” (se här).
Det var en synnerligen tuff rubrik.
Det handlade om betygen som de avgående 9:e-klassarna nu på våren hade fått. Medelmeritvärdet i Vänersborg, dvs den genomsnittliga betygspoängen, var uppseendeväckande lågt. Det var både väldigt låga poäng jämfört med resten av landet och ett sjunkande resultat jämfört med tidigare år.
Nu i dagarna har Skolverket kommit med aktuella siffror för hela Sverige. Och Vänersborg. För vårterminen 2017.
Och det ger anledning till ytterligare en synnerligen tuff rubrik, ”Total kris i skolan!” Skolan i Vänersborg alltså…
Så här ser resultaten ut för Vänersborg enligt Skolverkets allra färskaste statistik:
Först, Skolverkets medelmeritvärde är högre, 193,7 poäng, än det som meddelades på BUN:s sammanträde den 18 september, som var 182 poäng. Det beror på att Skolverket har räknat bort de elever som inte har betyg i något ämne.
Vänersborg ligger alltså hela 20 meritpoäng efter landet i sin helhet, 203,3 poäng jämfört med landets 223,5. Och ser vi bara till de kommunala skolorna så är skillnaden ännu större – 30 poäng lägre (193,7) än rikets!
Det är otroliga och osannolika siffror!
Tittar man på de enskilda skolorna så är skillnaderna frapperande, inte bara i jämförelse med Fridaskolan, utan också mellan de kommunala skolorna. Dalboskolan med sina 152,2 medelmeritpoäng är ett stort misslyckande. Här måste uppenbarligen något alldeles extra göras. Egentligen är det väl bara Vänerparken som har ett ”godkänt” resultat.
Naturligtvis noterar man också den stora skillnaden mellan pojkar och flickor. Men det är något som gäller för hela landet. Och ett problem ”för sig”.
Tittar man på andelen elever som har uppnått kunskapskraven i alla ämnen, så är resultatet lika nedslående för Vänersborgs del.
Förutom Fridaskolan, som bekant är en fristående skola, och Vänerparken, med sina profilklasser (musik och bild), är resultaten uppseendeväckande låga. Vi ser också skillnaderna, och därmed den bristande likvärdigheten, mellan de kommunala skolorna i 
Vänersborg. Notera att endast en fjärdedel av eleverna på Dalboskolan går ur 9:an med betyg i alla ämnen… Bara 26,6%! Det är så att jag undrar om Skolverkets siffror verkligen stämmer…
Skolverket tittar också på hur stor andel av eleverna som är behöriga till ett yrkesprogram. Det innebär eleverna ska ha godkända betyg i svenska, engelska och matematik samt i minst fem ämnen till.
Utifrån Skolverkets statistik är det bara att konstatera att det är kris i Vänersborg. Total kris!
Hur kan det bli så här? Beror de dåliga resultaten i Vänersborg jämfört med riket på de nyinvandrade eleverna och eleverna med okänd bakgrund? Den frågan går att belysa, och kanske också att besvara. Skolverket har nämligen statistik på betygsresultaten om dessa elever tas bort, exkluderas, ur statistiken
Så här ser statistiken ut om nyinvandrade och elever med okänd bakgrund exkluderas. (Det är för övrigt Skolverket som använder dessa begrepp.) Notera att de kursiverade kolumnerna är samma siffror som finns med i en ovanstående tabell, dvs de siffrorna visar samtliga elever.
Resultaten blir av naturliga skäl bättre. Det är inget konstigt. Det anmärkningsvärda är att siffrorna fortfarande är så låga. Så extremt låga för några skolor. Det är fortfarande bara Fridaskolan och Vänerparken, som ”håller ställningarna” – som typ ”står sig i konkurrensen” med resten av Sverige… För de övriga skolorna… Och för Dalboskolan…
Hmmm…
Slutsatsen av ovanstående tabell är given – orsaken till Vänersborgs katastrofala resultat är inte att det finns nyinvandrade och elever med okänd bakgrund i kommunen.
En viktig faktor när det gäller elevers skolresultat är föräldrarnas utbildningsnivå. Och här visar siffrorna, både i Vänersborg och Sverige, att skolan är dålig på att kompensera för elevernas hemmiljö.
Skolverket delar alltså upp eleverna utifrån föräldrarnas högsta utbildningsnivå, de föräldrar som har en förgymnasial eller gymnasial utbildning och de med eftergymnasial utbildning. Skillnaderna är extrema, både i Sverige och i Vänersborg. Vilket, precis som med pojkar/flickor, är ett problem för sig. Som vanligt ser vi emellertid, tyvärr, att Vänersborgs elevresultat ligger långt efter riksgenomsnittet – på alla punkter…
Det är ingen upplyftande statistik som Skolverket presenterar – för Vänersborgs del. Tvärtom, det visar med all önskvärd tydlighet att det är kris i Vänersborg. Det är inte bara det att skolresultaten blir allt sämre och att en katastrof typ väntar bakom hörnet, i en nära framtid. Nej, krisen och katastrofen är här nu.
Nu!!
Och det i samma nu som kommunfullmäktige halverar barn- och utbildningsnämndens investeringar i förhållande till behovet… (Se dagens artikel i TTELA ”Halv miljard kronor saknas till skolan” eller min blogg ”Investeringar förskola/skola”.)
Vad är orsakerna till Vänersborgsskolornas urusla resultat (undantag Fridaskolan och Vänerparkens skola)? Och till den bristande likvärdigheten?
Barn- och utbildningsnämndens 1:e vice ordförande Tove af Geijerstam (L) talar i en artikel i dagens TTELA (publicerades på TTELA:s hemsida i eftermiddags, se ”Behörigheten till gymnasiet sjunker”) om att förändringar måste börja redan i förskolan. Och kanske det, men det skulle innebära att det skulle ta åtminstone 9 år innan Vänersborgs resultat förbättras… Vänersborg kan inte vänta så länge.
Tove af Geijerstam talar också om förväntningar. Jag kan nog inte hålla med henne på denna punkt heller. Pedagoger är väl medvetna om förväntningarnas betydelse för elevers prestationer och lärande.
Men vad beror de fruktansvärt dåliga resultaten på?
Jag vet inte, men jag vet att förvaltningen i detta nu analyserar både siffror och orsaker. Det finns med andra ord ännu inte så många svar. Men det finns många frågor och funderingar.
Många…
Jag undrar, till att börja med, hur dessa elevers, som nu gick ur 9:an, resultat såg ut när de gick i 6:an. Var resultaten lika dåliga då? Eller har det hänt något i högstadiet? Jag är inte hundra procent säker, men jag kan inte minnas att sådana här urusla resultat har rapporterats till BUN från några 6:or – någonsin.
Har det hänt något speciellt på högstadiet? Och i så fall vad?
Jag kan inte låta bli att undra. Det görs ju ständigt uppföljningar och det arbetas ständigt med det systematiska kvalitetsarbetet – har inga signaler getts om att det är kris och katastrof på gång?
Det är svårt för mig att tro att den statistik som Skolverket presenterar kommer som en överraskning för rektorer och pedagoger. Men, har den annalkande katastrofen signalerats uppåt? Har rektorer slagit larm till förvaltningsledningen?
Och, har förvaltningsledningen slagit larm till politikerna?
Den sista frågan tror jag att jag kan besvara med ett nej. Vårens katastrofala betygsresultat för 9:orna är en överraskning för politikerna. Visst, vi vet om alla problem i grundskola med lokaler, trångboddhet etc. Vi känner till alla problem i förskolorna med stora barngrupper osv. Men att det skulle vara så här illa i Vänersborgs grundskolor – nej, det hade vi politiker ingen aning om. I varje fall inte jag.
Och då tänker jag också, om det kommande katastrofen inte kunde skådas, är det då inte något fel på hela systemet med uppföljningar och det systematiska kvalitetsarbetet…?
I Skollagens 3 kap står det:
- ”5 a § – framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd”
- ”8 § – Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Hur kan det vara möjligt att 44,3% (44,3%!!) av alla elever som gick ur åk 9 i våras i de kommunala skolorna (ej Fridaskolan alltså) inte har betyg i alla ämnen? Hur är det möjligt?
Har inte pedagogerna vetat att eleverna riskerat att inte få betyg?
Knappast. Det vet nog alla pedagoger om. Eller borde åtminstone ha gjort det…
Men… Har inte rektorerna känt till detta? Har inte pedagogerna kommunicerat med sina rektorer om att det finns elever som riskerar att inte få ett godkänt betyg? Jag vet inte. Men om de har gjort detta, varför har inte rektorerna gett eleverna särskilt stöd?
Varför?
Finns det inte tillräckligt med legitimerade pedagoger? Finns det inte ekonomiska resurser till att anställa tillräckligt med personal? Och om det inte finns tillräckligt med ekonomiska resurser – har rektorerna då slagit larm uppåt i organisationen? Varför inte i så fall?
Och om de har gjort det – varför har inte politikerna fått reda på detta?
Det finns många frågor. Men inte många svar. Inte just nu. Och som sagt, förvaltningen håller som bäst på att analysera siffrorna från Skolverket. Men jag kan inte låta bli att undra – varför har ingen slagit larm till politikerna? Att det var illa visste vi – men så här katastrofalt illa…?
Jag hoppas att kommunledningen med Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) i spetsen fattar vad som händer och gör något åt saken. Det är ett 
svek mot våra ungdomar att de tvingas lämna skolan med dåliga och/eller ofullständiga betyg!
Ett svek!
Ett svek från vuxenvärlden!
Motion: Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö
I gårdagens blogg (”Budgetöverenskommelsen S+C+V”) nämndes att undertecknad vänsterpartist hade skrivit och lämnat in en motion om skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö. Motionen är redan diarieförd och kommer att finnas på fullmäktigeledamöternas bord på onsdag. Då kommer motionen att remitteras till barn- och utbildningsnämnden för beredning.
Det är väl bara att hoppas att alla partier ser positivt på motionen och att det så småningom sker förändringar i Vänersborgs skolor. För egen del hoppas jag också att det händer något i Trollhättan, eftersom det är där som jag själv ska arbeta i fortsättningen. (Min nuvarande arbetsplats ska helt enkelt flytta till NÄL, och NÄL ligger som bekant i Trollhättan…)
===
Motion till kommunfullmäktige om
Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö
En stor mängd undersökningar under en lång följd av år visar entydigt att läraryrket ofta innebär en alltför hög arbetsbelastning och stressnivå med risk för skador och sjukdom. Villkoren i lärararbetet är, när det gäller arbetsmiljön, ofta både otillfredsställande och oacceptabla.
I Vänersborg ökar sjukskrivningarna liksom personalomsättningen. Många pedagoger söker nya jobb och det kan vara svårt för Vänersborg att rekrytera nya legitimerade pedagoger. Legitimerade pedagoger är en väsentlig förutsättning för elevers lärande. Lärarnas kompetens, förmåga och engagemang är de undervisningsrelaterade faktorer som i högst grad påverkar elevers kunskapsresultat.
Den här utvecklingen måste vändas. Pedagogerna måste fås att stanna kvar i läraryrket och fler studenter måste välja lärarbanan. Obehöriga och outbildade lärare måste uppmuntras att utbilda och vidareutbilda sig. Vänersborg måste bli en attraktiv kommun för pedagoger att jobba och verka i. Tillgången till legitimerade lärare i en kommun beror till stor del på den arbetsmiljö som kan erbjudas.
Det finns många intressanta idéer och lösningar för att vända utvecklingen genom att förändra och förbättra skolpersonalens arbetsmiljö och minska arbetsbelastningen.
I några skolor prövas ett tvålärarsystem med goda resultat. Det handlar om att det finns två legitimerade lärare i varje klass under alla lektioner. Lärarna planerar, undervisar och samarbetar och har gemensamt ansvar i och utanför klassrummet.
I andra skolor anställs personal som sköter en del av de uppgifter som ligger utanför pedagogernas primära uppgift att undervisa. Det kan vara personal som tar hand om t ex föräldrakontakter, frånvaro, rastvakter och administrativa göromål. Pedagogerna är utbildade för att undervisa och det är i klassrummen som den huvudsakliga kunskapsinhämtningen och lärandet sker. Ju mer tid pedagogerna har för att planera, förbereda, genomföra och efterarbeta lektioner desto bättre blir förutsättningarna för elevernas inlärning.
Även skolledarnas arbetsbelastning behöver minskas. Förslagsvis genom att särskild personal anställs för att ta hand om de uppgifter som inte har med skolledarnas uppdrag enligt Skollagen att göra. Det kan vara att ansvara för t ex fastighets- och personalfrågor, föräldrakontakter, dokumentation, konflikthantering och utredningar. Syftet är att avlasta rektorer och förskolechefer men också att frigöra tid för cheferna att vara de pedagogiska ledare som skolans styrdokument förutsätter. Rektors pedagogiska ledarskap är en central del i arbetet med att skapa en skola med god kvalitet för alla, där de nationella målen uppfylls och där alla elever upplever skolan som meningsfull, stimulerande och trygg. Kunskapsförbundet Väst har idag en organisation med särskilt anställda chefer för att avlasta rektorerna.
Det finns många tankar kring hur arbetsbelastningen i skolorna kan minska och arbetsmiljön förbättras. Jag har gett tre exempel. Det finns säkert fler. Jag skulle vilja att dessa möjligheter att minska skolpersonalens arbetsbelastning och förbättra arbetsmiljön utreds (hur ser det ut [sjukskrivningar, personalomsättning, antalet obehöriga]?; hur upplever personalen arbetsmiljön och arbetsbelastningen?). Utredningen bör mynna ut i konkreta förslag som visar vilka sätt att minska arbetsbelastningen och förbättra arbetsmiljön som är lämpligast och vilka mål som ska nås. Förslagen bör också kostnadsberäknas.
Yrkande
Jag yrkar att det görs en utredning om hur skolpersonalens arbetsbelastning kan minska och arbetsmiljön förbättras.
Grundskolan – hot om drastiska nedskärningar!
Nästa vecka blir det full politisk fart för undertecknad. Barn- och utbildningsnämnden har sammanträde på måndag och kommunfullmäktige på tisdag.
Igår kom handlingarna till barn- och utbildningsnämnden (BUN). Vid ett första påseende på dagordningen såg det ut att bli ett förhållandevis lugnt och beskedligt möte med mycket information. Även om utskicket bestod av drygt 250 sidor… Jag insåg därför snabbt att det blir full politisk fart även denna vecka…
När jag bläddrade fram ärende 6, ”Delårsrapport med helårsprognos april 2016”, så blev det nästan kortslutning i hjärnan… Jag fick en fullständig chock.
”Barn- och utbildningsförvaltningen gör följande åtgärder för att få en budget i balans:
Personalminskningar inom grundskolan motsvarande 68 tjänster (snittlön 500 Tkr per tjänst; 16.900.000/500.000 = 33,8 tjänster, vi har bara ett halvår att göra detta på, det blir då dubbelt så många tjänster som måste bort för att få budget i balans), både genom stopp för vikarier och minskning av fasta tjänster.”
Va’ fan! Tänkte jag faktiskt, tyst för mig själv.
Men jag förstod ganska snabbt läget och bakgrunden till det. Det kunde bara bero på två saker – kommunledningens avgrundsdjupa okunskap eller kommunledningens medvetna sabotage…
Den 22 juni 2016 fattade kommunfullmäktige beslut om Mål- och resursplan 2017-2019, dvs budget för år 2017. Det var oppositionens budget som kommunfullmäktige antog. När det gällde Barn- och Utbildningsnämnden löd en del av beslutet på följande sätt:
”Kommunstyrelsens förfogandeanslag utökas med 11.000 Tkr som ersättning till barn- och utbildningsnämnden om behov uppstår p.g.a. ökat antal elever. Om antal elever i grundskolan under 2017 ökar, med mer än tio elever (jämfört med barn- och utbildningsnämnden budget 2017), ersätts nämnden per elev, med summa motsvarande beräknad på genomsnittskostnad per plats, för motsvarande plats under 2016.”
Kommunfullmäktiges beslut var otvetydigt, Barn- och Utbildningsnämnden skulle få ersättning/kompensation om elevökningen fortsatte under 2017. Det behövde inte fattas något nytt beslut. Kommunens högsta beslutande organ, fullmäktige, hade bestämt vad som gällde. Det var bara för kommunstyrelsen att betala ut pengarna om förutsättningarna förelåg.
Och det gjorde dom. Det blev en elevökning.
Med hänvisning till kommunfullmäktiges beslut begärde BUN på sitt sammanträde i februari i år att pengarna skulle betalas ut:
”Barn- och utbildningsnämnden begär ersättning hos kommunstyrelsen med 14.658 Tkr i budget 2017 för 154 fler elever i grundskolan.”
Beslutet var enhälligt.
Nämnden motiverade sitt beslut med följande sammanfattning:
”Det elevunderlag som låg till grund för budget 2017 beräknades till 4.684 elever. Under hösten 2016 ökade elevantalet och i januari 2017 har Barn- och utbildningsförvaltningen 4.838 elever inskrivna. Vid avstämning av elevantal januari 2017 framgår att elevantalet jämfört med budgeterade 4.684 elever 2017 ökat med 154 antal elever. Detta kommer att öka nämndens kostnader med ca 14,7 Mkr. Beräknad genomsnittskostnad för en elev under 2016 uppgår till 95.183 kr/år. Beräkning är gjord utifrån 154 elever x 95.183 kr = 14.658.182 kr.”
Det var solklart att fullmäktiges beslut om mer pengar skulle verkställas. (Det skulle väl också kunna tilläggas att elevökningen har fortsatt vidare under året…)
Men ingenting hände…
Februari passerade, mars och april likaså. Och nu är vi i mitten av maj och inga pengar har betalats ut till barn- och utbildningsnämnden…
Kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) har helt enkelt låtit bli att ta upp ärendet på dagordningen. Och när Marie Dahlin inte tar upp ärendet, så kan heller inga beslut fattas. Vad det beror på kan man bara spekulera i, bristande kunskap eller ovilja? Kanske beror det på att den budget som kommunfullmäktige antog var oppositionens (M+L+KD+V)…
Så nu står barn- och utbildningsnämnden inför risken/hotet att behöva skära ner personalstyrkan med motsvarande 68 tjänster i höst!
Det är sanslöst. Och detta hot och all denna oro bara för att kommunfullmäktiges budgetbeslut obstrueras. Det är nästan så om jag undrar om detta är lagligt.
Grundskolorna är just nu i full färd med att planera verksamheten för nästa läsår. Organisationen ska läggas, antalet klasser bestämmas, pedagogtjänster beslutas, schema upprättas osv osv. Och så vet inte skolledarna vad som gäller… Ska de utgå från besparingarna eller ska de hoppas på att pengarna kommer? Det råder en stor osäkerhet, besvikelse, uppgivenhet och ilska.
Vad sysslar politikerna med? Det är en fråga som ställs allt oftare – både ute i skolorna och bland vänersborgarna. Jag vet inte. Jag vet inte vad de styrande politikerna sysslar med.
Vänsterpartiet har röstat för mer pengar till förskola och grundskola både i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige. Men vad ska man göra när de styrande partierna med Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) i spetsen inte verkställer kommunfullmäktiges beslut?
Det är kommunfullmäktige på tisdag. Jag ska i varje fall ställa en fråga till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin om hur hon tänker.
KF: Hur gick det 2016? (3)
I två bloggar (”Hur gick det 2016? (1)” och ”Hur gick det 2016? (2)”) har jag försökt att beskriva kommunens mål i allmänhet och Barn- och Utbildningsnämndens i synnerhet. Dessa mål ska tas upp som fullmäktiges två första ärenden på morgondagens sammanträde. Men tro det eller inte, på ärende 3 ska nämndernas verksamhetsberättelser tas upp – med ännu fler mål. Igen typ. Jag har aldrig och kommer nog aldrig att riktigt förstå logiken bakom uppdelningen i de olika ärendena. Delar av BUN:s verksamhetsberättelse finns alltså med i årsredovisningen, således under ärende 2, och de mer omfattande delarna som ett eget ärende, ärende 3.
Verksamhetsberättelsen i det här ärendet är längre och ska väl liksom vara ”fundamentet” för kommande arbete. Här beskrivs nämndens verksamhet på ett fylligare och djupare sätt.
Barn- och utbildningsnämnden (BUN) redovisar ett underskott för år 2016 på 1,6 milj kr, vilket är en avvikelse mot budget med 0,2 %. Det är i stort sett ingenting.
Både kostnader och intäkter översteg de budgeterade nivåerna. Förutom de extra 16 miljonerna som nämnden erhöll i april, i samband med att budgetbeslutet för 2016 fick göras om, fick nämnden mer bidrag och intäkter än beräknat från bland annat Skolverket och Migrationsverket.
Den största avvikelsen mot kostnadsbudgeten var personalkostnader. 276 fler elever under året (700 sedan 2013) krävde naturligtvis mer personal. Sedan har lönerna drivits upp bland annat för Lärarlönelyftet men också på grund av konkurrensen om legitimerade pedagoger. Så var personalkostnaderna för grundskolan (inkl förskoleklass och skolbarnomsorg) 60,8 milj kr högre än budgeterat. Även övriga omkostnaderna som kostnader för lokaler, läromedel, måltider mm har ökat till följd av elevökningen.
Och ändå lägger Vänersborgs kommun mindre pengar på den kommunala grundskolan än riksgenomsnittet i Sverige. För att Vänersborg ska nå upp till riksgenomsnittet när det gäller de totala ekonomiska resurserna till nämndens samtliga verksamheter (förskola, fritids, pedagogisk omsorg, förskoleklass och grundskola) skulle Barn- och Utbildningsnämnden behöva ett tillskott på bortåt 70 miljoner kronor. Och tittar man bara på personaltätheten inom nämndens verksamhetsområden så skulle nämnden behöva omkring 35 miljoner kronor…
Barn- och utbildningsförvaltningen har gjort ett fantastiskt arbete, ja det är lite åt det mirakulösa, när de har lyckats att få in alla barn och elever i verksamheterna. Dessutom har förvaltningen också byggt upp, och driver, en mottagningsenhet, en första skola, för elever som är nya i den svenska skolan, Välkomsten Vänersborg. Och Kumlienskolan på Restad Gård inte heller att förglömma.
Det kan vara bra att ha detta i minnet när man tittar på den målavstämning som också ingår i nämndens verksamhetsberättelse.
Det finns 11 mål, av dem har 5 uppnåtts, 5 delvis uppnåtts och ett har inte uppnåtts.
De mål som har uppnåtts är markerade med gröna ploppar och är:
- Fler invånare ska bli delaktiga i utbudet av kultur, idrott, rekreation och
föreningsliv - Fler invånare anser att kommunen har en öppen dialog med invånare,
företag och föreningar - Kommunens attraktionskraft ska öka inom näringsliv, regional- och statlig
förvaltning, utbildning, kultur och turism - Medarbetarnas delaktighet, innovationskraft och kompetens ska stödjas
och utvecklas - Vänersborgs kommun upplevs i högre grad som en attraktiv arbetsgivare
De mål som uppnåddes delvis är:
- Fler invånare upplever livskvalitet, välbefinnande och trygghet
- Fler invånare ska vara nöjda med kommunens service och hur behov och
förväntningar tillgodoses - Nämnderna ska hantera beslutade budgetmedel rationellt och effektivt, så
att de gör mesta möjliga nytta för kommuninvånarna utifrån de uppgifter
som kommunfullmäktige delegerat till dem - Vänersborgs kommun ska i alla sammanhang ha en välskött ekonomi. All
verksamhet ska bedrivas i en anda av god ekonomisk hushållning och i
enlighet med kommunfullmäktiges beslut om finansiella mål och ramar - Verksamheten ska i ökad grad utformas så att den inkluderar alla
Och slutligen det mål som inte har uppnåtts:
- Fler mötesplatser som är till för alla i hela kommunen
Jag kan väl inte säga att dessa mål är ”prio 1” i verksamheten ute på golvet, i förskolorna och skolorna. I synnerhet inte det mål som inte har uppnåtts. I verksamheten är det Läroplanerna och Skollagen som gäller. Men naturligtvis är målen i verksamhetsberättelsen anpassade till förskola och skola, som att barn, elever och föräldrar ska vara nöjda, att de ska uppleva att de blir lyssnade på, att de uppskattar det förlängda öppethållandet på förskolorna och fritidshemmen, osv.
Verksamhetsberättelsen innehåller fler saker, och viktiga sådana.
Det råder brist på legitimerade lärare och konkurrensen mellan kommunerna om behörig personal har ökat kraftigt. På kommunens högstadieskolor är det bara 66% som är legitimerade just nu. Förutom eventuella konsekvenser för barnen och eleverna så tog, och tar, arbetet med rekrytering mycket tid.
För att Vänersborg ska kunna bli en attraktiv och hållbar kommun i alla delar, hela livet (kommunens vision, ni vet), som människor vill både bo i och flytta till spelar bra förskolor och skolor med behörig personal en avgörande roll. Det var också något som barn- och utbildningsnämnden uttalade på sitt senaste möte i en skrivelse till kommunstyrelsen.
Det är för övrigt inte bara lönerna som är viktiga för att rekrytera ny personal. Även arbetsförhållanden kan vara avgörande, och ofta är detta kanske ännu viktigare än lönerna. Det är viktigt att Vänersborg tittar på hur arbetsförhållandena kan förändras och hur man kan avlasta pedagogerna. Kanske skulle BUN kunna anställa särskild personal som tar hand om rastvakter och föräldrakontakter. Som i Frankrike och tydligen också en skola i Trollhättan…
Det är också nödvändigt att förändra och förbättra förskolechefernas och rektorernas arbetssituation. Jag anser att deras uppdrag borde renodlas så att de enbart ska sköta det statliga, pedagogiska uppdraget. Kommunen borde anställa särskild personal som sköter de kommunala uppdragen som t ex fastighets- och lokalfrågor, ekonomi och personal.
Dessutom har Vänersborgs förskolechefer och rektorer alldeles för många anställda under sig. En rektor i kommunen är t ex chef för 114 anställda. (Det kan noteras att chefer i typiskt ”manliga förvaltningar”, som t ex samhällsbyggnadsförvaltningen, har färre anställda under sig än i ”kvinnliga”, som barn- och utbildnings- och socialförvaltningarna.)
Det är också viktigt att barn och utbildning arbetar vidare med att öka likvärdigheten inom och mellan enheter. Det kanske är läge att se över resursfördelningsmodellen.
I en artikel i Dagens Samhälle publicerades nyligen en lista över landets mest segregerade skolor. Och att segregationen är extra tydlig i 18 kommuner. Vänersborg finns med på listan…
I Vänersborg finns en skola med minst 75% elever med utländsk bakgrund och en skola med högst 5% elever med utländsk bakgrund. (Se ”Här är de mest segregerade skolorna”.) Och då vet jag inte om landsbygdsskolorna har beaktats i statistiken.
Detta är ytterligare en utmaning för Vänersborg.
Barn- och utbildningsnämnden står inför stor investeringar de närmaste åren. Det måste byggas nya förskolor och skolor, inklusive idrottshallar. Det måste skapas plats för alla elever, men också miljöer som stimulerar, stödjer och stärker
”verksamheternas utveckling så att barn och elever når sin fulla kunskapspotential i enlighet med läroplaner och kursplaner.”
Till sist.
Det står inte i verksamhetsberättelsen, men jag tar upp det kort ändå. Det brukar stå…
Det genomsnittliga meritvärdet för åk 9 vårterminen 2016 var 221,8 poäng för hela kommunen. Årets resultat var något sämre än året innan, då meritvärdet låg på 222,1. Om vi tar bort Fridaskolan från årets resultat så var det genomsnittliga meritvärdet 214,8 poäng. Det kan jämföras med det genomsnittliga meritvärdet för hela Sverige som låg på 218,8 poäng. De kommunala skolorna i Vänersborg ligger alltså en bra bit under riksgenomsnittet.
Även andelen behöriga till yrkesprogram på gymnasiet sjönk något. År 2016 var 83,4% av eleverna behöriga till yrkesprogram. Det betydde att nästan var 5:e elev som lämnade en kommunal grundskola inte var behörig till ett nationellt program på gymnasiet. Och det är oroväckande… Faktiskt mycket oroväckande.
Som politiker i kommunen kan man definitivt inte vara nöjd med vad Skolverkets statistik visar. Det är alldeles för många av de uppväxande vänersborgarna som inte får fullständiga betyg och som inte är behöriga till gymnasieskolan. All forskning och erfarenhet visar att dessa ungdomar står sämre rustade inför framtiden, det gäller både framtida yrkesmöjligheter och det psykiska välbefinnandet. Det är också en stor samhällelig och social förlust.
Utbildningsminister Gustav Fridolin sa för något år sedan om de elever som inte kommer in på ett gymnasieprogram (eller inte går ur gymnasiet med fullständiga betyg) att de riskerar:
”att hamna i ett livslångt utanförskap.”
Och så är det. Det är redan idag tufft för personer utan gymnasieutbildning att få jobb, och det kommer antagligen att bli ännu tuffare i framtiden.
Vänersborg har stått inför ett vägval i många år när det gäller grundskolan. Tyvärr har många ledande politiker inte insett grundskolans betydelse och fel väg har ofta valts. Men än är det inte för sent att göra rätt val och ändra färdriktning. Och det är viktigt, inte bara för statistikens skull. Det är viktigt för de enskilda eleverna och för hela kommunen. Bra skolor kan också locka till sig barnfamiljer till Vänersborg, företagsamheten skulle gynnas på sikt osv.
Det är lätt att hålla med Karl-Petter Thorwaldsson och LO-ledningen när de för ett tag sedan skrev i en debattartikel i DN:
”Nu krävs ett målmedvetet arbete för att höja kunskaperna och ge alla barn samma chans. Skolan måste få mer resurser.”
Eller varför inte också citera ur en socialdemokratisk debattartikel i dagens TTELA (se här):
”Det bästa vaccinet mot brottslighet och kriminalitet är en trygg uppväxt och en bra utbildning. Den som kan se en ljus framtid med möjligheter framför sig kommer med största sannolikhet att välja den lagliga vägen före den kriminella.”
Det är kommunens viktigaste uppgift som huvudman att ge förskolan och skolan de förutsättningar som behövs för att de ska kunna förverkliga Läroplanernas uppdrag och Skollagens krav. Och ska förskolorna och skolorna dessutom uppnå de kommunala målen så måste kommunen också ge verksamheten de förutsättningar som krävs för detta.
Kommunen kan ju inte ställa upp mål utan att samtidigt ge medel för verksamheten att kunna arbeta med och uppnå dessa?
.
Dessa bloggar handlar om morgondagens sammanträde med kommunfullmäktige:
Och så tänkte jag publicera en kortare blogg imorgon vid lunchtid om några av de andra ärendena på fullmäktige, t ex NÄRF, kommunhuset och en sverigedemokratisk motion.
Profilklasser – nu och i framtiden
Vänsterpartiet fick ett mail häromdagen.
Mailet handlade om profilklasser och profilklassernas närmaste framtid i Vänersborg. Jag tycker att frågeställningarna och diskussionerna är så pass intressanta att jag gärna vill dela med mig av både brevskrivarens och Vänsterpartiet i Vänersborgs tankar. Och Marie Dahlins (S). Som också fick samma mail. (Det kanske är andra partier som också har fått mailet, det vet jag 
inte.)
Brevskrivaren har synpunkter på profilklasser i allmänhet:
”En 12 åring är ganska liten, ändå har de varit tvungna att ställas inför ett stort val. Det har varit jobbigt. Dessutom har vissa vågat satsa på sina drömmar och göra intagningsprovet för att visa att de är tillräckligt bra för att få en av dessa exklusiva platser i profilklasserna. Vissa har säkerligen backat av rädslan att få ett nej, du duger inte. Varför detta elittänkande, varför måste vi utsätta våra barn för detta?”
Och brevskrivaren fortsätter med ”funderingar” kring profilklassernas framtid i Vänersborg:
”Och nu skulle det efterlängtade brevet komma, resultatet av provet som barnen lagt ned all sin energi och förmåga för att genomföra. Då vänds allt upp och ned, profilklasserna kanske inte finns, utan istället kan de bli placerade i Frändefors. … Jag förstår inte hur Vänersborgs kommun kan låta uteblivna investeringsbeslut få den här effekten på barnen.”
Brevet var längre, men jag tror att jag har återgett det väsentligaste med dessa två citat. Mailet avslutades sedan med denna uppmaning:
”Ge besked till våra barn, de är värda det.”
Vänsterpartiet svarade brevskrivaren så här:
”Tack för ditt mail.
Du har två frågor, den första om profilklassernas vara eller inte vara och situationen för profilklasserna i höst.
Den första frågan om profilklasser torde vara en fråga som skulle ställas till barn- och utbildningsförvaltningen eller till resp rektor. Det är egentligen ingen politisk fråga i kommunen, eftersom det enligt lag är tillåtet att ha profilklasser. Rektorn på varje skola är den som bestämmer om det ska vara en profilklass på skolan. I Skollagen används för övrigt inte begreppet ”profilklass” utan begreppet som används är ”Elevens val”.
I Skolförordningen står det:
”Rektorn beslutar om hur utrymmet för skolans val ska användas. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.”
”En huvudman som anordnar utbildning som kräver att eleverna har särskilda färdigheter i bild, idrott och hälsa, musik eller slöjd får från och med årskurs 7 använda färdighetsprov.”
Vänsterpartiet i Vänersborg kan tycka vad vi vill om detta, men det är inte upp till oss. Sedan vet vi att rektorerna har en diskussion kring ”profilklasserna”, men vi vet också att dessa klasser är väldigt populära bland elever och föräldrar. (I april 2013 så skrev Stefan denna blogg, där han gav uttryck för sin personliga syn på profilklasser, ”Profilklasser. Eller inte.”.)
Din andra fråga är däremot kommunalpolitisk. Den handlar om barn- och utbildningsnämnden ska få investeringsmedel till att renovera Idrottsgatan 7/Silvertärnan. Det har Stefan skrivit ganska utförligt om i två bloggar, ”Total förvirring om Silvertärnan!” och ”Alternativa fakta: Silvertärnan – Norra skolan”.
Denna fråga har helt enkelt inte varit uppe i kommunstyrelsen (eller kommunfullmäktige) än. TTELA har till viss del missuppfattat detta i sina artiklar. Det är kommunstyrelsens ordförande som bestämmer vilka ärenden som ska behandlas på kommunstyrelsen och av någon anledning har inte detta ärende tagits upp. Det ser inte heller ut som om frågan kommer upp i mars/april. Varför vet vi inte, eftersom det är synnerligen bråttom. Men som vänsterpartister har vi inga möjligheter att bestämma över kommunstyrelsens ordförande. Däremot försöker vi påverka med våra bloggar och vår hemsida.
Jag hoppas att du är nöjd med svaren, annars får du återkomma.”
Brevet var också, som sagt, ställt till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Dahlins svar var något kortare. Hon svarade så här:
”Tack för ditt brev. Jag och socialdemokraterna, Centerpartiet och miljöpartiet står bakom det du vill.
Tyvärr styr vi i minoritet men hoppas på att någon av de andra partierna tar sitt ansvar i kommunfullmäktige den 29 mars.”
Jag vet inte om svaret från Marie Dahlin innebär att socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet står bakom allt som brevskrivaren vill. Men det verkar ju onekligen så. Och i så fall är åsikterna synnerligen intressanta, eftersom det var en av Marie Dahlins företrädare, den inte helt okände S Anders Larsson (S), som var den absolut ivrigaste förkämpen för att behålla profilklasserna i musik på Vänerparken. (Efter att Huvudnässkolan lades ner.) Trots att han enligt författningarna inte hade något som helst med saken att göra…
Den sista meningen i Dahlins svar är också mycket intressant. I synnerhet nu när Vänsterpartiet faktiskt har lagt ett tilläggsyrkande inför morgondagens sammanträde med kommunfullmäktige:
”I den reviderade investerings- och exploateringsbudgeten 2017-2021 avsätta 10 Mkr till en renovering/ombyggnad av Idrottsgatan 7 för år 2017.”
Till Marie Dahlin skulle jag därför vilja säga:
Vänsterpartiet tar sitt ansvar – precis som vi alltid gör. Nu är det dags att du tar ditt och röstar för att Idrottsgatan 7/Silvertärnan får sina investeringspengar!
.
PS. Du kan läsa hela Vänsterpartiets tilläggsyrkande i gårdagens blogg (se ”Politisk kris. Affären Idrottsgatan/Silvertärnan.”). Yrkandet diariefördes för övrigt också idag.
PPS. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa mer om ärendet Idrottsgatan/Silvertärnan – ”Det kanske löser sig.”
SKL:s ranking av skolkommuner
I onsdags skrev jag om skolresultaten i Vänersborg (se ”Skolresultat i Vänersborg”). Det var siffror från Skolverket som handlade om de elever som gick ur åk 9 vårterminen 2016.
Det finns mer statistik om skolsituationen i Vänersborg. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har en stor databas, Kolada, där man kan roa sig med att hitta uppgifter om i stort sett allting som har med skolor att göra, och även annat. Siffrorna är dock från år 2015 och några kan ha ändrats sedan dess. Som t ex följderna av att oppositionen i Vänersborg drev igenom en budget för år 2016 som gav skolan 16 miljoner kronor mer än de styrandes förslag…
I Vänersborg gick 3.489 elever i en kommunal grundskola som var belägen i kommunen år 2015 och det gick 415 barn i förskoleklass. 25% av eleverna hade utländsk bakgrund, vilket var högre än för Sverige i genomsnitt (19%). De siffror som jag redovisar i det följande gäller bara de kommunala grundskolorna. Men det innebär inte att de elever som gick i fristående skolor är bortglömda. De var 471 stycken i grundskolan år 2015 och 40 i förskoleklass.
Vänersborgs kommun lägger mindre pengar på den kommunala grundskolan än riksgenomsnittet i Sverige. Den totala kostnaden för den kommunala grundskolan, inklusive förskoleklass, låg på 91.375 kr per elev i Vänersborg år 2015. I Sverige var siffran 98.416 kr. Det är en ganska stor skillnad. Anmärkningsvärt är att Vänersborg lade ut mindre pengar per elev år 2015 än år 2014, då kostnaden var 92.232 kr per elev. I Sverige ökade istället resurserna till skolan med nästan 3.000 kr per elev.
Vänersborg lade ut 870 kr per elev mindre för skollokaler. I denna kostnad ingick allt som hade med lokaler att göra, t ex värme, underhåll, städning och inventarier (ej lärverktyg). Och det är väl bra att mindre pengar gick till skollokalerna, i varje fall om lokalerna höll en bra standard och att underhållet sköttes som det skulle. Men det råder väl i och för sig delade meningar om detta…
Vänersborgs kostnader för skolmåltider var också lägre än genomsnittet för Sverige. I Vänersborg kostade skolmåltiderna 5.962 kr per elev, medan kostnaden i hela landet var 6.350 kr. Jag tycker inte att detta är något positivt, att Vänersborgs skolmåltider kostade 388 kr mindre per elev än snittet i Sverige menar jag. Förresten, kanske skulle Vänersborg kunna spara in på ketchupen som serveras till varje måltid… (Något som en LCHF:are som jag finner helt förkastligt – nästan 25% socker…)
Elevhälsans kostnader i Vänersborg är också lägre än genomsnittet i riket. I Vänersborg kostade elevhälsan 2.794 kr per elev och i Sverige 3.017 kr.
I skolan är det undervisning som är huvudsyftet. I Vänersborg kostade undervisningen, dvs framförallt lärarlöner, i den kommunala grundskolan 44.561 kr per elev år 2015. I Sverige var genomsnittskostnaden 51.754 kr per elev, dvs 16% mer än i Vänersborg. Det tycker jag är för bedrövligt dåligt. Särskilt också som kostnaderna för lärverktyg, t ex läroböcker, datorer, internetanslutning, och hyvelbänkar, låg på 2.693 kr per elev, medan kostnaderna i Sverige i genomsnitt låg på 4.226 kr per elev, dvs nästan 60% mer…
Däremot betalar Vänersborg mer för övriga kostnader än Sverige i genomsnitt – 18.578 per elev jämfört med 15.409 kr. I posten övriga kostnader ingick t ex administration, elevassistenter och personal på fritidshemmen, men också intäkter(!) av statsbidrag som avser asylsökande. Det förvånar mig att siffran för Vänersborg var högre än 
riksgenomsnittet, men det är svårt att analysera orsakerna eftersom posterna inom denna kategori är så olika. För att förebygga ”lustiga” kommentarer så tror jag inte att Vänersborgs kostnader för administration var särskilt höga, tvärtom.
SKL rangordnar slutligen kommunerna. SKL förklarar:
”Det sammanvägda resultatet innehåller nyckeltal för årskurs 9 med både faktiska resultat och modellberäknade värden som visar kommunernas resultat i relation till elevsammansättningen på skolorna i kommunen.”
Den kommunala grundskolan i Vänersborg hamnar på plats 202 (av 290 kommuner). Det här är en rankning som Vänersborg måste göra någonting åt.
Helt klart.
.
PS. Till sist en liten kommentar till min förra blogg (se ”Skolresultat i Vänersborg”). Jag skrev att jag ansåg att särskild personal skulle kunna sköta om närvarokontroll, föräldrakontakter (kring ”ordning och uppförande”), rastvakter etc. Igår (torsdag) läste jag följande i en debattartikel i Aftonbladet (se här):
”Denna modell används framgångsrikt i Frankrike. Om stök uppstår i klassrummet kan läraren kalla på elevvårdsteamet som tar hand om eleven i fråga. Även andra arbetsuppgifter som inte är undervisningsrelaterade kan övertas av elevvårdsteamet, som exempelvis rastvakt och direktkommunikation med föräldrar.”
Skolresultat i Vänersborg
På Barn- och Utbildningsnämndens sammanträde i november presenterade förvaltningen en del statistik kring betygsresultaten vårterminen 2016. Jag har fördjupat mig lite i statistiken. (Du kan hitta de statistiska källorna på Skolverkets hemsida, se här.)
Det genomsnittliga meritvärdet för åk 9 var 221,8 poäng för hela kommunen. (Meritvärdet beräknas som summan av betygsvärdena för de 16 bästa betygen i elevens slutbetyg och för 17 ämnen för elever som läst moderna språk som språkval. Betyget E ger 10 p, D 12,5 p, C 15 p, B 17,5 och A 20 p.) Årets resultat var något sämre än året innan, då meritvärdet låg på 222,1. Å andra var det bättre än 2014 då det låg på 213,1 poäng. Om vi tar bort Fridaskolan från årets resultat så var det genomsnittliga meritvärdet 214,8 poäng (se ”kommunal huvudman” nedan). Det kan jämföras med det genomsnittliga meritvärdet för hela Sverige som låg på 218,8 poäng. De kommunala skolorna i Vänersborg ligger alltså en bra bit under riksgenomsnittet.
Det genomsnittliga meritvärdet i de kommunala skolorna var 215,8 poäng år 2015. Det betyder en liten tillbakagång i år. Fridaskolan har ett mycket högt resultat, det genomsnittliga meritvärdet låg på 254,7 poäng (se ”enskild huvudman” ovan).
Andelen behöriga till yrkesprogram på gymnasiet har sjunkit något. För att bli behörig till yrkesprogram måste eleven ha minst betyget E i svenska/svenska som andraspråk, engelska, matematik och ytterligare 5 ämnen. I år var 83,4% av eleverna behöriga till yrkesprogram. Motsvarande siffra var år 2015 83,9% och år 2014 86,3%.
Även på detta område var det stor skillnad mellan de kommunala skolorna och Fridaskolan. I de kommunala skolorna var 81,7% av eleverna behöriga till yrkesprogram (80,5% år 2015), medan motsvarande siffra för Fridaskolan var 91,7%. Det måste betecknas som en tämligen stor skillnad. (I vissa andra tabeller står det att siffran för Fridaskolan är 100%.)
Det betyder att nästan var 5:e elev som lämnar en kommunal grundskola inte är behörig till ett nationellt program på gymnasiet. Och det är oroväckande… Faktiskt mycket oroväckande. Det kanske är något som de styrande i kommunen borde uppmärksamma…
75,9% av alla elever som gick ur åk 9 i våras hade minst betyget E i alla ämnen. År 2015 var motsvarande siffra 75,9% (samma alltså) och år 2014 några procentenheter lägre, 72,0%.
Återigen var det stor skillnad mellan de kommunala skolorna och Fridaskolan. Bara 72,8% av eleverna i den kommunala grundskolan fick minst betyget E i alla ämnen jämfört med 90,3% för Fridaskolan. Mer än var 4:e elev saknade alltså ett fullständigt betyg från de kommunala skolorna när de gick ur åk 9.
Det finns flera faktorer som förklarar de låga siffrorna för de kommunala skolorna. Enligt Skolverkets siffror är 16,5% av eleverna (55 stycken), som gick ur åk 9 i våras, födda utomlands.
Elever som är födda utomlands har av naturliga skäl lägre resultat, utan goda kunskaper i det svenska språket är det svårt att nå godkända resultat i alla ämnen.
Det här är emellertid inte hela förklaringen, föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar också en väsentlig roll. Det framgår av nedanstående tabell:
Föräldrarnas utbildningsbakgrund visar sig många gånger vara ett ”socialt arv” som återspeglar sig i resultaten. (Rent statistisk är det så, även om det naturligtvis finns många individuella skillnader.) Skolan bör kunna spela en större roll för att ändra på detta, men Vänersborg har inte alltid lyckats med det…
Förutom att elevernas och föräldrarnas bakgrund spelar stor roll för kunskapsresultaten så är det i Vänersborg, precis som i övriga Sverige, också så att pojkar överlag har sämre resultat än flickor.
Det är många forskare, lärare och politiker som diskuterar varför det är en sådan skillnad mellan flickors och pojkars resultat. Det finns väl just nu inga tydliga svar. Kanske har det betydelse att alltfler pedagoger är kvinnor och att detta präglar undervisningen, kanske är flickor ”mer välorganiserade, målinriktade och jobbar mer” (Inga Wernersson, se här). Alla är nog överens om att skillnaderna i varje fall inte beror på olikheter i begåvning mellan könen.
Skolverket redovisar i sin statistik också siffror för de enskilda skolorna. Vänersborg har fyra kommunala högstadieskolor, Dalboskolan, Silvertärnan, Torpaskolan och Vänerparken. Fridaskolan är en fristående skola och den enda i Vänersborg som har ett högstadium. (Alla siffror ovan där det står ”enskild huvudman” är alltså Fridaskolans siffror.)
Så här ser resultaten ut för de kommunala högstadieskolorna:
När jag tittar på den här tabellen blir jag inte direkt upplyft. Det kanske är för att ögonen, i varje fall mina, har en tendens att titta på de lägsta siffrorna. Men det är hur som helst inga roliga siffror. Det är också en väldigt stor skillnad inom de kommunala skolorna. Och den är ännu större, självklart, om Fridaskolan tas med:
Till en del kan siffrorna förklaras med att elevernas bakgrund och föräldrarnas utbildningsbakgrund ser olika ut på de olika skolorna, men detta är mer en förklaring än ett ”försvar”. Siffrorna visar att grundskolan i Vänersborg till stor del inte har lyckats med sitt kompensatoriska uppdrag.
Ser vi till resultaten på Fridaskolan kan det konstateras att färre elever har utländsk bakgrund och att fler föräldrar har en eftergymnasial utbildning än i de kommunala skolorna. Huruvida andra faktorer på Fridaskolan spelar in, som t ex att valet att gå på Fridaskolan i sig är studiemotiverande, att pedagogiken är framgångsrik eller att lärarna sätter för höga betyg, låter jag vara osagt. Kanske är det lite av alltihop, vad vet jag.
Som politiker i kommunen kan man definitivt inte vara nöjd med vad Skolverkets statistik visar. Det är alldeles för många av de uppväxande vänersborgarna som inte får fullständiga betyg och som inte är behöriga till gymnasieskolan. All forskning och erfarenhet visar att dessa ungdomar står sämre rustade inför framtiden, det gäller både framtida yrkesmöjligheter och det psykiska välbefinnandet. Det är också en stor samhällelig och social förlust. Och det är faktiskt ungdomarna bakom dessa siffror som ska arbeta och betala skatt i Vänersborg om några år. Och det är också dessa ungdomar som ska ta över Vänersborg – det är bland dessa elever vi hittar Vänersborgs framtida kommunfullmäktige och framtida kommunalråd…
Utbildningsminister Gustav Fridolin sa för något år sedan om de elever som inte kommer in på ett gymnasieprogram (eller inte går ur gymnasiet med fullständiga betyg) att de riskerar:
”att hamna i ett livslångt utanförskap.”
Och så är det. Det är redan idag tufft för personer utan gymnasieutbildning att få jobb, och det kommer antagligen att bli ännu tuffare i framtiden.
Jag tror att många pedagoger, och rektorer, i kommunen tycker att hela skolsituationen är tämligen frustrerande. Dagligen ser de att det saknas resurser. Det behövs mer personal, inte bara legitimerade pedagoger, i skolan. Många elever får inte den hjälp som de skulle behöva. Det gäller hjälp med språket och specialundervisning av olika slag. Varje elev har ju faktiskt enligt Skollagen rätt att få det stöd som han/hon behöver för att nå godkända resultat.
Bristen på legitimerade pedagoger är ett problem, men det verkar inte som att de styrande i kommunen inser vad som krävs för att locka till sig dessa. Det är inte bara högre löner, utan också bättre arbetsförhållanden. Varför skulle inte t ex särskild personal kunna sköta om närvarokontroll, föräldrakontakter (kring ”ordning och uppförande”), rastvakter etc. Jag vet att barn- och utbildningsförvaltningen är medveten om en hel del av dessa problem, men utan ”stöd” från politikerna vid makten så kan inte förvaltningen göra så mycket.
Och varför kan de styrande inte göra något åt de problem som uppstår när kommunens budget läggs efter kalenderår och skolorna arbetar efter läsår?
Sedan har jag en egen käpphäst också, som jag har framfört otaliga gånger på denna blogg – rektorerna måste få tid till att vara verkliga pedagogiska ledare. Rektorerna måste finnas ute på fältet, i klassrummen och i korridorerna. Rektorerna måste få tid till enskilda samtal med lärare och arbetslag, där både ”piska och morot” kan behöva användas. Rektorerna måste kunna intervenera i den dagliga undervisningen. Tid skulle kunna skapas genom att särskilda intendenter, ekonomer, personalspecialister osv anställdes. Ungefär så som sker på Kunskapsförbundet Väst.
Vänersborg har stått inför ett vägval i många år när det gäller grundskolan. Tyvärr har många ledande politiker inte insett grundskolans betydelse och fel väg har ofta valts. Men än är det inte för sent att ändra färdriktning. Och det är viktigt, inte bara för statistikens skull. Det är viktigt för de enskilda eleverna och för hela kommunen. Bra skolor kan locka till sig barnfamiljer till Vänersborg, företagsamheten skulle gynnas på sikt osv.
Det är lätt att hålla med Karl-Petter Thorwaldsson och LO-ledningen när de för några veckor sedan skrev i en debattartikel i DN:
”Nu krävs ett målmedvetet arbete för att höja kunskaperna och ge alla barn samma chans. Skolan måste få mer resurser.”
Sommarlovet snart slut
Snart är sommarlovet slut för alla elever i Vänersborg. På onsdag börjar höstterminen. Och då ska förhoppningsvis allt och alla vara på plats. Både lärare och elever. Rektorer och pedagoger har jobbat intensivt under den gångna veckan med förberedelserna.
Det råder som bekant brist på behöriga och legitimerade pedagoger i vårt avlånga land. Så också i Vänersborg. Det är som det är, som man bäddar får man ligga. Läraryrket är inte vad det var en gång i tiden. En släpande löneutveckling, alltfler arbetsuppgifter och en stor portion dokumentation har gjort sitt för att skrämma bort lärarstudenter och också gamla rutinerade ”pedagoguvar”. Verkligheten talar sitt tydliga språk, bristen på lärare är ett oomstritt faktum. Förlorare är naturligtvis eleverna. Och skolresultaten i Sverige har blivit därefter…
Visst satsas det på löner, men då satsar staten bara på en utvald skara, som i och för sig har fått, och kommer att få, hyfsat rejäla lönelyft. Den skara som rektorerna väljer ut som ”de bästa lärarna” kan skatta sig lyckliga när lönekuverten kommer. De som hör till de ”sämre lärarna” känner sig inte lika lyckliga… Ofta känner de sig orättvist behandlade. Och de är ofta orättvist behandlade… Resultatet blir inte bara en stor löneskillnad lärare emellan utan också att kollegierna på landets skolor splittras upp. Vilket kan leda till att sammanhållning och samarbete blir sämre. Och det är definitivt inte till gagn för den svenska skolan.
Förhoppningsvis så kommer det i varje fall att finnas en lärare i varje klassrum i Vänersborg, även om denne inte är legitimerad. Och förhoppningsvis ska också alla elever få plats. Det blir en del nya paviljonger i kommunen inför hösten.
Sommarlovet är dock inte slut för Vänersborgs utbildningspolitiker. Barn- och Utbildningsnämnden sammanträder inte förrän den 19 september.
Vänersborgs utbildningspolitiker kommer att få en hel del att stå i under hösten. Beslut ska fattas om skolorna på Blåsut, Öxnered och Norra – läggas ner, renoveras eller byggas ut? Och ska det bli en ny skola på Holmängen? Det är några frågor som ska avgöras. Och hur blir det med Rösebo och Mulltorp? Byggnadsnämnden gav ju inte bygglov…
Det blir inga lätta beslut, det handlar om mycket pengar. Dessutom finns det väl få frågor som engagerar kommuninvånare så mycket som förskolor och skolor. Det är redan representanter från föräldraföreningar som har hört av sig…
Men en sak behöver skolorna inte oroa sig så mycket över denna termin – pengar. Kommunfullmäktige röstade ju ner de styrande partiernas (S+C+MP) budget och gav BUN 16 milj kr mer än förslaget för 2016 och ytterligare 11 milj kr nästa år.
Det har skett en del förändringar i Barn- och Utbildningsförvaltningen under sommaren. Anne-Len Kriewitz ”utnämning” till förvaltningschef var ju i och för sig klar redan innan semestrarna, men hon har lockat till sig en hel del kompetent folk. Vänersborgare som återvänder från bland annat Trollhättan. Sofia Bråberg, Tomas Granat och Hans-Joachim Ackermann ska börja (eller har börjat) i förvaltningen. Som nu förresten har flyttat till gamla Skatteverkets lokaler. (Det är ju stora problem med luften, och allergier, i kommunhuset.)
Jag får passa på att hälsa samtliga välkomna tillbaka till Vänersborg!
BUN: Blåsut och Norra
Jag har fått några reaktioner på gårdagens blogg om de centrala skolornas framtid. Och egentligen tänkte jag väl inget annat. Det är ju en stor fråga som ska avgöras och särskilt den om Blåsut skolas framtid. Barn- och Utbildningsförvaltningen förordar ju ett förslag som innebär en nedläggning av skolan. (Se ”De centrala skolornas framtid”.)
Det är tänkt att Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) ska fatta beslutet nu på måndag. Av flera skäl så är detta emellertid, enligt min mening, inte möjligt. Som jag skrev igår så måste ju ett sådant här beslut föregås av en skriftlig riskbedömning, det är ur personalens (och elevernas) perspektiv. En sådan har inte skett. Däremot måste inte beslutet föregås av en medborgardialog. I det beslut som kommunfullmäktige fattade den 16 september förra året, om att utreda skolsituationen och den framtida organisationen, ingår ingen medborgardialog. Naturligtvis är någon form av dialog med föräldrar önskvärd, men rent formellt behövs det inte.
Många av oss har väl läst TTELA:s rapportering om utbildningsnämndens beslut att lägga ner skolor i Lilla Edet. Det beslutet överklagades ju till Förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten upphävde beslutet i utbildningsnämnden. Motiveringen var att utbildningsnämnden överskred sin befogenhet och att ett sådant här beslut skulle fattas av kommunfullmäktige. Domen överklagades till Kammarrätten, som inte beviljade prövningstillstånd av Förvaltningsrättens dom. Kommunen gick ända till Högsta Förvaltningsdomstolen, som dock meddelade den 2 juni att Kammarrättens, och därmed Förvaltningsrättens, dom står fast.
Det betyder naturligtvis att samma gäller i Vänersborg. BUN kan inte fatta ett beslut om nedläggning. Det är kommunfullmäktiges sak. Och det understryks av att kommunfullmäktige faktiskt beslutade i frågan den 20 juni 2012 och då löd den första beslutssatsen:
”att behålla de skolor vi idag har verksamhet i”
Och inte kan BUN upphäva ett fullmäktigebeslut…
När det gäller Norra skolan har några trott att det förordade förslaget också innebär en nedläggning. (Jag använder ordet, även om jag vet att många hellre vill prata om att verksamheten ska flyttas.) Så är dock inte fallet. I det liggande förslaget handlar det om renoveringar och/eller om- och tillbyggnad.
Men för att inte riskera att ha missuppfattat utredningen, ställde jag i morse frågan till förvaltningschefen om utredningen förordar att Norra skolan ska läggas ner. Svaret var kort och koncist:
”Nej”
Med detta har jag förhoppningsvis rett ut alla missförstånd och klargjort ärendet.
Sedan kan jag väl också passa på att kommentera en ”undran” från en läsare om vem som styr kommunen. Bakgrunden är att BUN hade gett förvaltningen ett uppdrag om att utreda två frågor – att göra Blåsut skola till en F-3-skola eller till en förskola. Svaret blev att lägga ner den, vilket alltså inte var ett alternativ för nämnden och inte heller ingick i utredningsuppdraget.
Jag kan förstå frågan, men naturligtvis är det politikerna som fattar beslut. Det innebär dock inte att tjänstemännen inte kan komma med synpunkter och förslag. Tror jag.
En annan läsare, i detta fall en annan politiker, undrar varför inte högstadierna ingår i utredningen. Och här har jag inget (inte här heller?) bra svar. Det hade nog varit önskvärt, men förvaltningen har inte fått detta uppdrag. Kanske skulle nämnden ge detta uppdrag.
Samtidigt händer det ju en del på högstadieområdet. Silvertärnan kommer t ex att ta emot ganska många fler elever i Kunskapsförbundets gamla lokaler på Idrottsgatan. Men visst borde kanske detta vara föremål för en diskussion i nämnden. Det skapas ju på sätt och vis en skolstruktur vid sidan om politiska beslut. Det finns också en del att diskutera kring Vänerparkens skola. Lokalerna där är ju inte särskilt ändamålsenliga. Och visst kan Dalboskolan också diskuteras. Elevantalet är inte särskilt högt.
Och så vet jag att idrottslärarna i de centrala högstadieskolorna formligen skriker efter en ny idrottshall. De har svårt att bedriva undervisning enligt läroplanen… Ja, ibland har de svårt att bedriva undervisning överhuvudtaget.
Till sist.
En tredje läsare ironiserade över att kommunen genom Fastighetsbolaget har beslutat att köpa Nuntorp för 38 miljoner kronor (exklusive lösöre) för att Hushållningssällskapet ska kunna bedriva en friskola där, samtidigt som Blåsut hotas av nedläggning…
Nu har ju inte kommunfullmäktige fattat något beslut om att köpa Nuntorp än, men jag förstår ironin… Det ligger mycket i den.
.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer