Arkiv
Pedagogernas arbetsmiljö
På barn- och utbildningsnämndens senaste sammanträde fick ledamöterna reda på att en utredning kring min motion om ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö” var klar. (Läs motionen här, ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”.) Nämnden fick dock inte se utredningen eller höra om dess innehåll, utredningen skulle till kommunstyrelsen först. (Fast utredningen var inte uppe på kommunstyrelsens sammanträde idag – som för övrigt var årets sista…)
Vänsterpartiet har i höst lagt en motion i riksdagen på samma tema. Motionen har rubriken ”Lärarbristen”. (Den finns att läsa här.) Den gör mig väldigt nöjd. Det är nämligen inte alltid som Vänsterpartiets uppfattningar på riksnivå stämmer överens med mina… Som t ex den där gången i början av 1990-talet då Vänsterpartiet stödde kommunaliseringen av skolan… (V har ändrat på sig nu och anser att staten ska återta huvudmannaskapet.)
Den här gången stämmer Vänsterpartiets uppfattningar nationellt överens med mina. Det är nästan så att jag till och med kunde ha varit med och skrivit motionen själv.
Motionärerna, och nu pratar jag riksdagsledamöterna, skriver i inledningen:
”Genom att satsa resurser på dagens barn och ungdomar och sträva efter att ge alla en så bra uppväxt och god utbildning som möjligt kan man möjliggöra större jämlikhet och ökad demokrati i morgondagens samhälle.”
Och motionen fortsätter med något som har en stor bäring på Vänersborg, särskilt nästa år då elevpengen kommer att minska:
”Om man tvärtom minskar satsningarna på skolan och utbildningen, låter skollokaler förfalla och försämrar lärarnas möjligheter att göra ett bra jobb så drabbas de elever som redan har det sämsta utgångsläget hårdast.”
Det här tycker jag är oerhört viktigt att understryka, en bra skola och en bra undervisning är absolut viktigast för de elever som har de sämsta sociala förutsättningarna.
Vänsterpartiet lyfter i motionen frågan om hur viktigt det är att arbetsmiljön och arbetssituationen förbättras på skolorna. (Det är också den fråga som jag tar upp i min motion.) En bra arbetsmiljö är en förutsättning för att studenter ska vilja bli lärare, och att lärarna stannar kvar i yrket. Och legitimerade pedagoger är i sin tur en förutsättning för en bra skola.
Vänsterpartiet skriver i sin riksdagsmotion:
”Skolan är Sveriges största arbetsplats men samtidigt också en av de sämsta. Det finns få yrkesgrupper som skulle tänka sig att arbeta under förhållanden som skolans personal (ofta kvinnor) tvingas göra. Stora mängder administration, för få kollegor och icke anpassade lokaler är bara några av de saker som hör till vardagen för lärarna. En av orsakerna till detta handlar om ekonomiska resurser och hur de fördelas men det handlar även om systemfel som kommunerna har anammat av det privata näringslivet och som lett till att lärarna och skolledarna tvingas frångå sina respektive kärnuppdrag.”
Det systemfel Vänsterpartiet menar är den styrningsmodell som 
dominerar i kommunerna och som går under namnet New Public Management (NPM). Styrning, rent allmänt i kommunen, är för övrigt något som kommunfullmäktige ska diskutera på sitt decembersammanträde.
De åtgärder som Vänsterpartiet föreslår i riksdagen skiljer sig givetvis från åtgärderna i min motion. Men det är naturligt, staten har sina kompetensområden och befogenheter och kommunen som skolans huvudman sina. Förutom att Vänsterpartiet vill höja statsbidragen till kommunerna vill partiet att staten ska satsa mer på elevhälsan och studie- och yrkesvägledning (SYV):
”Om barn mår dåligt är det viktigt att de får ett professionellt bemötande. I dag faller det ansvaret alldeles för ofta på redan överarbetade lärare. Vänsterpartiet vill att regeringen utreder möjligheten att införa ett nyckeltal för hur omfattande elevhälsa varje skola ska ha som ett minimum. På så sätt kan de jobba tillsammans med lärarna för att skapa en bra arbetsmiljö för både lärare och elever. Det behöver även satsas mer på studie- och yrkesvägledning som kan stötta lärarna i att visa på vikten av utbildning.”
Pedagogernas administration har ökat dramatiskt under senare år. Det här tar tid från kärnuppdraget som är att undervisa. Vänsterpartiet anser därför elev- och lärarassistenter skulle kunna avlasta lärarna och är positivt till att staten stödjer den här typen av utbildningar.
En intressant sak är att Vänsterpartiet vill avveckla förstelärarreformen. De som har blivit utsedda till förstelärare har fått ett relativt stort lönepåslag som betalas av staten. Vänsterpartiet skriver i motionen:
”Vilka som utsetts har ibland skett på godtyckliga grunder och ofta har inte uppdraget inneburit några nya arbetsuppgifter utan bara ett lönepåslag. Trots att det råder stor politisk enighet om vikten av kollegialt lärande så har förstelärarreformen haft motsatt effekt genom den splittring den skapat i lärarkollegiet.”
Nu har det inte fungerat som Vänsterpartiet beskriver i alla kommuner och i alla skolor. Det finns skolor, i t ex Vänersborg, där det har fungerat bra. Men Vänsterpartiet vill ersätta förstelärarsystemet med andra möjligheter till karriärutveckling. De ska baseras, menar Vänsterpartiet, med tydliga konkreta meriter där undervisningsskickligheten står i centrum.
Vänsterpartiet vill också ha en särskild vuxenlärarutbildning för att höja kvaliteten på vuxenutbildningen samt att regeringen bör utreda möjligheten att ställa högre krav på huvudmännen att:
”möjliggöra fortbildning av obehörig personal inom förskolan till förskollärare och obehörig personal inom skolan till lärare.”
Som sagt, det är bra att Vänsterpartiet lyfter problemen i förskolan och skolan och sätter lärarnas arbetsmiljö i centrum. I min motion här i Vänersborg så har jag gett exempel på hur kommunen som huvudman kan angripa problemet, t ex att införa ett tvålärarsystem och att särskild personal anställs som kan avlasta rektorer och förskolechefer.
Det är viktigt för framför allt de elever med sämst sociala förutsättningar att Vänersborgs kommun satsar på skolan. Tyvärr har inte betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) riktigt insett detta…
Vänersborg tappar återigen i skolranking!
Så var det då dags igen… Lärarförbundets skolranking har kommit. Det gör den vid ungefär den här tidpunkten varje år. (Du hittar rankingen i sin helhet här.)
Vänersborg hamnade på plats 244. Av 290 kommuner…
Förra året kom Vänersborg på plats 221 och året innan igen, på plats 190. Det går bakåt för kommunen och det är ju tråkigt. Ja, tråkigt är väl inte det rätta ordet. Det är tragiskt och olyckligt och åt… skogen… Typ. Och värst är det naturligtvis för de elever som faktiskt går i skolan. Det är de som drabbas. Kanske för livet.
Rankingen utgår från underlag som samlades in förra året, år 2017, och omfattar både förskola, förskoleklass, fritidshem och grundskola. (Jag kallar fortsättningsvis, för enkelhetens skull, alla dessa ”kategorier” för ”skola” eller ”utbildning”.) Det betyder att förra årets katastrofala betygsresultat i Vänersborg (se ”Total kris i Vänersborgs skolor!”) räknas in i rankingen. De något förbättrade resultaten i år kommer inte med förrän i nästa års ranking.
Lärarförbundet skriver om varför förbundet, som är en av de fackföreningar som organiserar pedagogerna, rankar kommunerna:
”Det gör vi för att sätta ljuset på vad som behöver göras för att skapa en skola med hög kvalitet som är likvärdig för alla elever. Såväl framgångsfaktorer som brister lyfts fram i rankningen.”
Skolrankingen bygger på officiell statistik och på statistik framtagen av Lärarförbundet och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Lärarförbundet väger samman 13 kriterier, där två av kriterierna viktas dubbelt. Det är för att förbundet tycker att faktorerna lärartäthet och andel behöriga lärare är särskilt viktiga.
Lärarförbundets skolranking innehåller flera delaspekter av skolans verksamhet. En av dessa aspekter är resurser till undervisningen. (I ”resurser” räknas inte kostnader för lokaler med, inte heller fristående skolor.) Här hamnar Vänersborg på plats 230. Det är en mycket dålig placering tycker jag och visar att Vänersborg satsar förhållandevis lite pengar på skola och utbildning jämfört med resten av kommunerna i Sverige. Året innan låg Vänersborg på plats 198 och det innebär ju att Vänersborg har tagit ett ganska rejält kliv bakåt. Och då ska vi komma ihåg att det var oppositionens budget som antogs för år 2017 och den innehöll 11 milj kr mer till barn- och utbildningsnämnden (BUN) än de styrande partiernas förslag. Rankingen visar dock att detta inte på långt när var tillräckligt. Och jag kan inte låta bli att undra på vilken plats kommunen hade hamnat om det hade funnits 22 pedagoger färre än de var…? (11 milj=22 tjänster.)
När det gäller lärartätheten förbättras Vänersborgs ranking något. Vänersborg hamnar på plats 202, jämfört med plats 209 tidigare. Fast det är inte heller någon placering att skryta med…
En av de få glädjeämnena i statistiken är att andelen pedagogiskt utbildade lärare ökade. Vänersborg ligger på plats 80 bland Sveriges kommuner. Det är en förbättring från förra året då Vänersborg låg på plats 167. Det kan bero på löneutvecklingen. Vänersborg steg nämligen ganska rejält i ranking i kategorin ”Lön” – från plats 186 till plats 70. Även om lönen inte är det allena saliggörande så tror jag att behöriga lärare, t ex nyutexaminerade studenter, tittar på dessa siffror när de ska söka jobb.
Lärarna i Vänersborg tycks också vara hyfsat friska jämfört med lärare i andra kommuner. Vänersborg hamnade på plats 151. Det var också en liten förbättring i placeringen, året innan låg Vänersborg på plats 160.
De här kategorierna var väl de enda glädjeämnena i rankingen. Kanske kan man ändå på något sätt vara lite optimistisk inför framtiden på grund av detta. Behöriga lärare som mår (relativt) bra är en nödvändig förutsättning för en bra undervisning.
Den viktigaste variabeln i rankingen, som jag ser det, är elevernas genomsnittliga meritvärde när de går ut åk 9. Det var katastrofalt. Det finns nog inga andra ord. Och det har jag beskrivit i tidigare bloggar från förra året.
Vänersborg hamnar på plats 228. Året innan kom Vänersborg på plats 131. (Meritvärdet beräknas bara för de elever som fått betyg i minst ett ämne.) Men det blir ännu tråkigare…
Lärarförbundet har också räknat med det genomsnittliga meritvärdet justerat efter ”förutsättningar- likvärdighetsindex”. Det betyder att det faktiska meritvärdet jämförs med det förväntade meritvärdet. Och i det förväntade meritvärdet tas det hänsyn till andelen nyinvandrade elever, dvs andelen elever som kommit till Sverige under de senaste fyra åren, fördelningen pojkar/flickor och föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå. Och här är tyvärr siffrorna nästan i botten i Sverige, plats 265 (av 290 kommuner) jämfört med 152 år 2016. Det betyder att Vänersborg faktiskt ”presterar” betydligt sämre än vad som förväntas.
På samma sätt gör undersökningen med andelen elever som får minst betyget E (godkänt) i samtliga ämnen. Vänersborg hamnar på plats 251 (plats 147 året innan) och på plats 280 (plats 159 år 2016) när hänsyn tas till ovannämnda faktorer, dvs det förväntade resultatet.
Plats 280 av 290 kommuner är uppseendeväckande… Det är ett extremt dåligt resultat. Det visar vilka urusla förutsättningar Vänersborgs kommun ger sina ungdomar. Skolan bör självklart vara prioriterad, politikerna måste naturligtvis ge kommunens ungdomar de bästa förutsättningar för att klara sig i livet. Kommunen sviker. Och ser man på de styrandes budgetförslag för nästa år så tar man sig för pannan! (S+C+MP vill inte ge förskolan och skolan de drygt 29 milj som krävs för att överhuvudtaget upprätthålla den ”kvalitet” som finns idag.)
Rankingen har också med andra kategorier, bland annat en specifik aspekt om förskolan. Det är hur stor andel av barnen i åldrarna 1-5 år som är inskrivna i kommunal förskola eller i förskola som drivs i enskild regi. Vänersborg hamnar på plats 256 av Sveriges 290 kommuner (plats 260 år 2017). Resultatet förvånar mig, liksom förra året, men det visar, antar jag, behovet av nya förskoleplatser. Vilket också är på gång, de gamla BUP-lokalerna på Vänerparken har nyligen tagits i bruk och den nya förskolan på Hönan håller på att byggas.
Till sist redovisar jag rankingens två sista aspekter.
Skolrankingen tar upp andelen invånare i kommunerna som är 20 år (födda 1997) och har grundläggande behörighet för högskolestudier. Måttet är väl inte helt rättvisande, det kan ju t ex finnas ungdomar som flyttar till en annan kommun direkt efter avslutad gymnasieskola. Vänersborg hamnar på plats 55 (tidigare 82), vilket är en ganska hög ranking. Det tycks som om Kunskapsförbundet Väst gör en bra insats på detta område.
Den sista aspekten är andelen elever som fullföljde gymnasieutbildningen inom 3 år. (Elever på introduktionsprogram räknas inte med, men det gör elever som studerar i en annan kommun.) Vänersborg hamnar på plats 125, vilket tråkigt nog är en nedgång med 43 placeringar.
Lärarförbundet har också med en kategori om ”kommunen som avtalspart”. Den baseras på enkätsvar från Lärarförbundets lokalavdelningar rörande:
”kommunens förmåga att leva upp till gällande avtal och vilka förutsättningar våra lokalavdelningar anser att lärarna ges i kommunen.”
Här sjönk Vänersborg i rankingen. Tidigare låg Vänersborg på plats 173, nu sjönk placeringen till 177. Det kanske är lite förvånande med tanke på att Vänersborg placerade sig tämligen högt när det gällde pedagogernas löner. Den här placeringen bör nog föranleda en djupare analys av förvaltningen och förskolecheferna/rektorerna.
När alla aspekter i skolrankingen vägs samman så hamnar alltså Vänersborg på plats 244 av Sveriges 290 kommuner. Det är ett mycket dåligt resultat och dessutom sjunker Vänersborg i rankingen.
Det kan vara intressant att också titta på var våra grannkommuner hamnar i Lärarförbundets ranking (förra årets siffror inom parentes):
- Trollhättan 115 (124)
- Uddevalla 214 (226)
- Mellerud 234 (271)
- Färgelanda 124 (240)
- Grästorp 12 (7)
- Lilla Edet 288 (285)
Sveriges bästa skolkommun blev för övrigt Vellinge, för tredje året i rad. Vellinge följdes av Orust, Vadstena, Båstad och Torsby.
De kommuner som hamnar i toppen av undersökningen Sveriges bästa skolkommun brukar själva, enligt Lärarförbundet, peka på tre saker:
- ”Att man arbetar långsiktigt för att förbättra skolan, man tar fram en långsiktig plan och strategi.”
- ”Att man har sett till att ha en samsyn inom kommunen kring skolan och skolans utveckling med politiker, tjänstemän, skolledare och lärare.”
- ”Att man har höga förväntningar på skolan, och man ställer också höga krav på verksamheten och på skolledare, lärare och elever.”
Det är definitivt något att ta efter i Vänersborg. Och slutsatsen av Lärarförbundets ranking är entydig – Vänersborgs politiker måste satsa betydligt mer på skola och utbildning.
Den 21 november beslutar kommunfullmäktige om budgeten för nästa år. Ta en titt i partiernas valbroschyrer om du har sparat några exemplar. Kom och lyssna på budgetdebatten, jämför vad som sades och skrevs innan valdagen med det partierna föreslår nu, bara två månader senare. Det finns gott om åhörarplatser i Festsalen i Folkets Hus.
Skolverkets betygsstatistik: Fortfarande kris i Vänersborg!
I veckan som gick publicerade Skolverket den samlade betygsstatistiken för alla elever som gick ur grundskolans åk 9 i våras. (Statistiken hittas här – ”Slutbetyg i årskurs 9, våren 2018”.) Naturligtvis var siffrorna för Vänersborg med.
Det var spännande att ladda ner tabellerna…
Statistiken är mycket avslöjande. Här får Vänersborgs kommun och dess barn- och utbildningsnämnd svart på vitt hur det har gått för kommunens elever. De flesta av dem började i förskolan som små knattar en gång i tiden… För att sedan börja förskoleklass och fritids och ett år senare, första klass. En stor händelse för de flesta barnen. Och efter 9 år går de ur grundskolan, också en stor händelse, med ett slutbetyg i händerna.
Det är viktigt med slutbetyg. Med slutbetyget i ryggsäcken ska ungdomarna möta framtiden. Ju bättre betyg, ju bättre förutsättningar. Ju sämre betyg, eller inga alls, desto sämre förutsättningar. Så är det. På gott och ont. Det visar all statistik.
Men betygen är inte bara viktiga för de enskilda eleverna, de blir också ett slags kvitto för Vänersborgs kommun. Har kommunen lyckats ge sina ungdomar bra förutsättningar för att möta framtiden – och livet? Kommunen har ett stort ansvar. Den har haft hand om barnen och ungdomarna i kanske 12-13-14-15 år. Vilka har resultaten blivit av all denna tid? Och vilka förutsättningar och möjligheter har kommunens politiker gett sin personal för att kunna använda tiden så bra och effektivt som möjligt? Det tål att tänka på och diskuteras…
Med denna lite högtravande inledning, dags för handfast statistik. Vilka resultat hade Vänersborgs 9:e-klassare?
Slutbetygen görs om till siffror (A=20 p, B=17,5 p, C=15 p, D=12,5, E=10 p och F=0p) och ett genomsnittligt meritvärde räknas ut. Meritvärdet är det viktigaste av alla värden i den omfattande statistiken.
Så här ser meritvärdet ut för årets 9:or i Vänersborgs skolor:
Vänersborg ligger 14 meritpoäng efter landet i sin helhet, 206,7 poäng jämfört med landets 220,8. (Jag är inte riktigt säker på att jämförelsen är helt korrekt, Skolverket har två tabeller över rikets resultat. I den andra tabellen är rikets resultat 228,7.) Om vi bara ser till de kommunala skolorna (197,8 p) så är skillnaden ännu större, 23 poäng lägre än rikets!
Det är även i år stora skillnader mellan meritvärdena hos flickor och pojkar. Flickorna har som vanligt betydligt bättre resultat. Men vi ser också att pojkarna på Dalboskolan och Silvertärnan har bättre meritvärden än flickorna. Det är förvånande för en utomstående betraktare. Det ska bli intressant att så småningom få en analys av detta på kommande sammanträde med barn- och utbildningsnämnden.
De genomsnittliga meritvärdena är, trots att de är ganska mediokra, ändå bättre än förra året:
Det genomsnittliga meritvärdet har ökat i Vänersborg och det är naturligtvis glädjande. Men det är från en mycket låg nivå. Ja, förra årets värden var rent ut sagt bedrövligt dåliga. Vänersborgs skolor har med andra ord fortfarande en bit kvar att vandra på betygskurvan. Men kanske har den nedåtgående trenden de senaste åren brutits.
Vi ser emellertid också i tabellen att meritvärdena i både Vänerparken och Torpaskolan har sjunkit sedan förra året. Det får varningsklockor att ringa – varför sjunker meritvärdena? Det måste naturligtvis analyseras och förklaras. Vilket säkerligen BU-förvaltningen också gör till nästa BUN-sammanträde.
Dalboskolans resultat är också oroväckande. (Och det smärtar naturligtvis en gammal dalbolärare lite extra.) Meritvärdena är fortfarande alldeles för låga, trots att Dalbo ligger 14 poäng högre än förra året. Men jag vet att det görs särskilda insatser på skolan.
I Vänersborg står Fridaskolan i en klass för sig. Frida har extremt höga meritvärden. Värdena är faktiskt så höga att de känns osannolika, särskilt flickornas meritvärden. (Flickorna på Fridaskolan hade 282,1 i meritpoäng. Har en elev A i alla ämnen har den 320 poäng – eller 340 p om eleven har läst moderna språk.) Stämmer verkligen värdena? Och vad är i så fall förklaringen – föräldrarnas utbildningsbakgrund, bättre motiverade elever på grund av själva skolvalet? Eller får inte eleverna rättvisa betyg? Jag vet inte.
Skolverket brukar titta på andelen elever som har uppnått kunskapskraven i alla ämnen. För Vänersborgs del är utvecklingen av resultaten positiva, trots att andelen som inte uppnått kunskapskraven i alla ämnen fortfarande är alldeles för höga. Faktum är att det bara är Fridaskolan som har försämrat resultatet sedan förra året. (Jag vet inte varför det inte finns något värde för Dalboskolans flickor och hur Skolverket kan räkna ut andelen utan detta värde.)
Vi kan i denna tabell, liksom i den om meritvärden, se skillnaderna mellan skolorna i Vänersborg. Det är ingen tvekan om att likvärdigheten brister. Det är ett problem, en utmaning, som barn- och utbildningsförvaltningen arbetar med, men som tycks svår att göra något åt.
Skolverket tittar också på hur stor andel av eleverna som är behöriga till ett yrkesprogram. Det innebär eleverna ska ha godkända betyg i svenska, engelska och matematik samt i minst fem ämnen till.
Det här är krissiffror. Andelen behöriga till ett yrkesprogram på gymnasiet minskade i alla skolor. Det var bara på Torpaskolan som andelen ökade marginellt. 23,7% av alla elever som gick ur åk 9 i våras är inte behöriga till ett yrkesprogram. Det är nästan var 4:e elev… (Förra året var det 22,4%.) Det är på flera sätt den kanske mest alarmerande siffran av alla.
De här siffrorna visar att det inte går att spara på skolan. Det måste istället till en satsning, typ att rektorer i betydligt högre grad får ägna sig åt sitt pedagogiska ledarskap… Och att ett 2-lärarsystem införs.
Vänersborgs resultat har alltså förbättrats sedan förra året, men ligger fortfarande på en mycket låg nivå. Hur kan det bli så här? Beror de dåliga resultaten i Vänersborg jämfört med riket på de nyinvandrade eleverna och eleverna med okänd bakgrund? Den frågan går att belysa, och kanske också att besvara. Skolverket har nämligen statistik på betygsresultaten – om dessa elever tas bort, exkluderas, ur statistiken:
Så här ser alltså statistiken ut om nyinvandrade och elever med okänd bakgrund exkluderas. (Det är för övrigt Skolverket som använder dessa begrepp.) Notera att de kursiverade kolumnerna är samma siffror som finns med i en ovanstående tabell, dvs de siffrorna visar samtliga elever. Vi kan också notera att Fridaskolan inte tycks ha några nyinvandrade elever eller elever med okänd bakgrund.
Resultaten blir av naturliga skäl bättre. Det är inget konstigt. I den här elevgruppen ingår elever som invandrat de senaste fyra åren. Och det är som Skolverket skriver:
”Nyanlända har en brant uppförsbacke. Att på kort tid lära sig språket och samtidigt utveckla ämneskunskaperna är en utmaning.”
Det är egentligen mer förvånande att siffrorna fortfarande är tämligen låga, särskilt för Dalboskolan och Torpaskolan. Det är alltså inte bara de nyinvandrade eleverna som förklarar Vänersborgs tämligen låga betygsresultat. Sedan får vi naturligtvis inte glömma, när vi jämför Vänersborg med övriga riket, att det finns nyinvandrade elever i nästan alla andra kommuner.
En viktig faktor när det gäller elevers skolresultat är föräldrarnas utbildningsnivå. Skolverket har delat upp föräldrarnas utbildningsnivå i två grupper, de föräldrar (eller åtminstone en av föräldrarna) som har högst gymnasieutbildning och de som har fortsatt utbildat sig efter gymnasiet. Siffrorna visar, både i Vänersborg och Sverige, att skolan är dålig på att kompensera för elevernas hemmiljö.
Skillnaderna mellan olika elevgrupper är stora. Den är en stor utmaning för alla ansvariga för skolan att utveckla undervisningen och fördela resurserna så att elevernas bakgrund inte kommer att avgöra skolresultaten. Det är också viktigt att påpeka att social bakgrund aldrig får bli en ursäkt för sämre resultat.
Det är ingen upplyftande statistik som Skolverket presenterar för Vänersborgs del, även om den nedåtgående trenden tycks ha brutits och resultaten blivit bättre än förra året. Resultaten är fortfarande alldeles för låga. Vi kan också tydligt se att den bristande likvärdigheten är ett stort problem i Vänersborg.
Besparingar i skolan!
Barn- och utbildningsnämnden (BUN) har börjat spara. Eller rättare sagt barn- och utbildningsförvaltningen.
Kostnaderna för elevökningarna och medföljande kostnader, t ex nya moduler, extra salar och ökade skolskjutsar (bland annat pga att specialsalar inte finns), samt följder av nationella beslut som språkval åk 6 (plus språkvalsskjuts) och obligatorisk förskoleklass, har ökat. Och nämndens pengar räcker helt enkelt inte till.
Dessutom har kommunstyrelsen krävt att förvaltningen och nämnden ska lägga fram förslag på ytterligare besparingar inför nästa år. De styrande partierna, dvs socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet, föreslår ju att BUN ska få 6,5 milj mindre år 2019. Trots att kostnaderna ökar. Och trots vallöftena från dessa partier… Nämnden har för övrigt yrkat på ca 30 milj kr mer för nästa år. Pengar som nämnden möjligtvis kan få om det blir ett maktskifte i kommunen efter valet…
Barn- och utbildningsförvaltningen försöker spara där det går. Budgeten måste ju vara i balans, dvs de ökade driftskostnaderna förväntas täckas inom den tilldelade budgetramen. Förvaltningen har bland annat sagt upp avtalen med samhällsbyggnadsförvaltningen. Barn och utbildning köper nämligen en hel del från kommunens samhällsbyggnadsförvaltning. Det verkar som åtminstone några av avtalen nu är färdigförhandlade och påskrivna.
Barn- och utbildningsförvaltningen har skickat ut ett dokument till alla förskolechefer och rektorer, ”Förändringar hösten 2018”. Här beskrivs några besparingar/nedskärningar som en följd av de nya avtalen med samhällsbyggnads.
Förvaltningen skriver till förskolecheferna och rektorerna:
”Barn- och utbildningsförvaltningen måste omprioritera för att skapa mer medel till kärnverksamheten.”
Förvaltningen har beslutat att spara genom att skära ner på vaktmästartjänsterna:
- Dalboskolan/Frände/Brålanda: -25,00 % tjänst
- Mariedalsskolan: -20,00 % tjänst
- Tärnan/Silvertärnan: -18,75 % tjänst
Det betyder en sammanlagd besparing på 63,75 % tjänst.
Det innebär att dessa skolor kommer att få följande vaktmästarbemanning i fortsättningen: Dalboskolan=25%, Frändeskolan och Brålandaskolan=18,75% vardera, Mariedalsskolan=50% och Tärnan/Silvertärnan=62,5%. Det är enligt min mening alldeles för lite. (Jämför gärna med vad jag skrev om vaktmästarna i bloggen ”Moderaternas skolprogram. Och lite SD.”.)
Förvaltningen har även sparat på posthanteringen:
Rektorer och skolpersonal får väl i brådskande fall lämna posten själva…
Förvaltningen sparar också nästan en miljon kronor på städningen. Det kommer att se ut så här med 
städningen från och med den 1 september:
- ”Lägre frekvens korridorer som ej är i entréplan (3 ggr/vecka).”
- ”Personalrum/pentry, materielrum och vilrum städas 1ggr/vecka.”
- ”Arkiv och förråd städas 1 ggr/månad.”
- ”Ingen rengöring av whiteboardtavlor (eller krittavlor om det finns kvar någonstans).”
- ”Vi dammsuger inte mattor inne i verksamheten (kan köpas till). OBS! Gäller ej entrémattor”
Man kan ju undra om det inte behövs städas fler gånger, vilket naturligtvis låter osannolikt när elevantalet har ökar de senaste åren och fortsätter att öka. Och vem ska då städa? Pedagogerna?
De här frågorna ställer sig också Lärarförbundet, en av de stora personalorganisationerna på pedagogsidan. Lärarförbundet har skrivit ett brev till barn- och utbildningsförvaltningen. Facket protesterar…
Brevet börjar:
”Vi har genom våra medlemmar ute på enheterna fått information om de förändringar inom vaktmästeri, post och städning som ska införas under hösten 2018.”
Och det låter i sig oroande. Har facken inte ens fått vara med och ge sina synpunkter? Tydligen har de inte det.
Lärarförbundet skriver:
”Då denna förändring kommer att få konsekvenser för våra medlemmar ute på enheterna ställer vi oss både frågande och kritiska till att Lärarförbundet som facklig organisation inte har fått varit delaktiga i beslutsprocessen.”
Det här är inte bara oroande, det är tämligen anmärkningsvärt. Det är oerhört viktigt att sådana här förändringar sker i dialog med personalen. (Jämför med socialförvaltningen, ”Facket hoppar av smart bemanning!”.)
Lärarförbundet reagerar på neddragningarna av städet:
”I bakgrundstexten förklaras att ett ökat elevantal har bidragit till ökade kostnader för barn- och utbildningsnämnden. Som vi ser det så har det ökade elevantalet bidragit till ökat behov av dessa tjänster. Det är ytterligare en anledning till att vi inte kan se hur bakgrund och syfte hänger ihop med förändringsåtgärderna.”
Och så är det naturligtvis – ju fler människor, desto större behov av städning.
Lärarförbundet ifrågasätter effektiviteten av besparingarna:
”Själva syftet med förändringen beskrivs att omprioriteringen ska skapa mer medel till kärnverksamheten. Hur detta kan gå ihop med en minskning av de olika posterna är vi oförstående till. Behovet av tjänsterna kvarstår. Antingen så blir det en ökad arbetsbelastning för våra medlemmar, alternativt får tjänsterna köpas in separat och då har man, inte i något av fallen, skapat mer medel till kärnverksamheten.”
Jag tror att Lärarförbundets resonemang är helt riktigt. Pedagogerna kommer att få ytterligare en uppgift – som inte har något med deras uppdrag eller profession att göra.
Slutligen oroar sig Lärarförbundet också för besparingarnas konsekvenser för de egna medlemmarna:
”Dessa förändringar går helt stick i stäv mot den process, både lokalt och nationellt, som pågår i syfte att rensa bland lärarnas arbetsuppgifter för en minskad arbetsbelastning.”
Förändringarna lär inte heller leda till att Vänersborgs kommun blir attraktivare för lärare att jobba i. Rekryteringen av nya legitimerade pedagoger kommer definitivt att försvåras.
De besparingar som barn- och utbildningsnämnden och dess förvaltning tvingas till, om nu inte valresultatet ändrar förhållandena, kommer att leda till svåra konsekvenser för verksamheten i förskolorna och skolorna. Då är ovanstående åtgärder helt otillräckliga och bara en liten försmak om vad som komma skall…
Imorgon måndag ska barn- och utbildningsnämnden ha ett extra sammanträde, ett så kallat dialogmöte. Mötet ska naturligtvis handla om pengar och budget. Dock ska inga beslut fattas, det ska bara ”föras dialog”. De stora neddragningsbesluten kommer senare… Förhoppningsvis före valet så att väljarna får se vilka partier som redan innan valet bryter sina vallöften…
Barnen och eleverna måste helt enkelt få mer ekonomiska resurser. Och det redan under höstterminen. Ovanstående besparingar som barn- och utbildningsförvaltningen har tvingats till är inte acceptabla!
I Vänersborg finns det bara ett parti som genom åren konsekvent har velat prioriterat barn- och utbildningsnämnden – Vänsterpartiet.
Så är det.
Moderaternas skolprogram. Och lite SD.
Skolan är på många sätt i fokus i det kommande valet, både på riksplanet och i Vänersborg.
För att kontrollera var jag själv stod i skolfrågan så gjorde jag en valkompass anpassad för just skolan… (Den finns här: Valkompass om skolan.) Valkompassen skulle visa vilka partier som tyckte som en själv i skolfrågor och utbildningspolitik.
Resultatet var ganska glädjande, jag blev vänsterpartist. Och socialdemokrat… Men långt från liberaler och moderater… Det berodde väl på att kompassen innehöll flera frågor om friskolor och vinster…
Att mina åsikter till 56% överensstämde med sverigedemokraterna förvånade storligen. Jag visste knappt att SD hade en skolpolitik… Och de förslag som SD har framfört i Vänersborg är helt 
bedrövliga, t ex att Silvertärnan skulle få mindre pengar för att den var ”mångkulturell”. (Se ”Sverigedemokraterna i budgetdebatten”.) Ola Wesley (SD) sa förra året från fullmäktiges talarstol:
”Du vet ju det med mångkulturalismen. Det är inte våran politik. Så. Så den tänker inte vi stötta.”
Moderaterna i Vänersborg har producerat ett särskilt flygblad om skolan. De börjar med att beskriva allvaret i Vänersborg:
”I Vänersborgs kommunala skolor var det i snitt mer än var fjärde elev (26,8%) med en spridning på 18,5%-42,2%, dvs stora skillnader mellan skolorna.”
Här har något ramlat bort i moderaternas valprogram för skolan. En avancerad gissning är att det ska stå ”mer än var fjärde elev (26,8%) som inte var behöriga till gymnasiet”.
Och det är ju fakta (med min komplettering) – och ett stort problem. Eller stora problem. Det handlar ju både om alltför dåliga kunskapsresultat i Vänersborgs kommunala skolor och bristande likvärdighet mellan skolorna.
Det är två stora problem, eller utmaningar, som kommunen står inför och som alla partier på något sätt måste förhålla sig till, och tackla.
Och det gör moderaterna i sitt flygblad.
Moderaterna i Vänersborg föreslår ett antal lösningar. De två första lösningar, som egentligen är tre, kan inte kommunen påverka:
- ”mer undervisningstid, och mer tid till viktiga baskunskaper som matematik och svenska”
- ”profilering av alla skolor. … Det aktiva skolvalet motverkar skolsegregationen.”
Den första lösningen, mer undervisningstid, är en statlig fråga (liksom skolvalet). Den andra, om profilering, bestämmer rektorn över. Jag förstår inte varför moderaterna gör dom till kommunalpolitiska frågor. Är det för att lura till sig röster? För övrigt tror jag inte att mer undervisningstid är en lösning, det är snarare mer stöd och fler lärare som behövs, eller kanske mindre grupper. Det är nog också bara moderater som anser att det fria skolvalet motverkar skolsegregation… Jag tror inte ens att de andra borgerliga partierna håller med. Utvecklingen i Vänersborg och i Sverige talar sitt tydliga språk.
Som tredje punkt för att lösa problemen skriver moderaterna:
- ”Vi måste bli duktigare att mäta och styra på resultaten”
Jag antar att ”vi” är politikerna. Huruvida vi politiker måste bli duktigare på att ”mäta” kan man väl diskutera. Det finns hur många mätetal som helst som vi politiker har beslutat om. Och som tar rektorer och skolpersonal alldeles för stor del av deras arbetstid att sammanställa. Jag skulle vilja säga att det är alldeles för mycket mätningar i skolans värld.
Men att vi politiker behöver bli duktigare på att ”styra på resultaten” kan jag hålla med om. När barn- och utbildningsnämnden (BUN) diskuterade resursfördelning mellan skolorna ville jag ha med elevresultaten som en variabel i resursfördelningen. Det ville inte moderaterna, eller de andra partierna, i nämnden. Har moderaterna ändrat sig?
Moderaterna vill även satsa mer pengar på förskolan. Och det är ett bra förslag. Det har moderaterna också visat under de senaste tre budgetbesluten att de står för. Vi får se hur deras budgetförslag för 2019 kommer att se ut.
Moderaterna har också tre krav som gäller de vuxna i skolan. Moderaterna är positiva till ett tvålärarsystem och att Vänersborg behöver vara en attraktiv arbetsgivare. Det är för övrigt något jag som vänsterpartist har motionerat om.
Den tredje punkten, som jag också har framfört i nämnden, är en viktig men föga uppmärksammad åtgärd:
- ”Måltidspersonal, vaktmästare och annan personal behöver ingå i rektors ansvarsområde, eftersom alla vuxna är till för eleverna.”
Dessa personalgrupper är i Vänersborg anställda av samhällsbyggnadsnämnden. BUN köper tjänsterna av samhällsbyggnads.
Det här förhållandet gagnar inte eleverna. Det kommer t ex ofta olika vaktmästare varje gång till skolan ifråga och de blir ”främlingar” för eleverna. Och eleverna blir också ”främlingar” för vaktmästarna. Det är säkerligen många som nu är vuxna, och kanske också föräldrar, som kan intyga vilken betydelse en känd vaktmästare hade för dem och de andra eleverna. Dessutom är skolbyggnaden och lokalerna inte riktigt kända av vaktmästarna när de hela tiden byter skola. Och det blir inte kostnadseffektivt för BUN. Allt tar längre tid.
Anställningsförhållandena skapar också problem för framför allt rektorerna. Skolan köper vaktmästarnas tid, men får inte bestämma vad som ska göras på tiden. Skolvaktmästarna har nämligen arbetsbeskrivningar, utarbetade av samhällsbyggnadsnämnden. Beskrivningarna utgår inte från verksamhetens, skolans, behov. De har inte utarbetats i dialog med skolan. Så ingår det t ex inte i arbetsbeskrivningen att vaktmästarna får skruva ihop möbler eller köra ut mat till skolutflykter. Detta ska då beställas separat. Inte hos vaktmästaren utan dennes chef. Rektorn ska då kommunicera extra med vaktmästarens chef vilket är tidsödande. Dessutom blir det dyrare, eftersom skolan måste betala särskilt för denna tjänst.
Dagens organisation i Vänersborg gynnar definitivt inte verksamheten i skolan och det blir också dyrare för BUN. Jag kan väl tillägga att missnöjet också är stort bland vaktmästarna själva. (Det känns som om det är läge att skriva en egen blogg i denna fråga. Det finns mycket mer att tillägga.)
I P4 Väst uttalade sig också kristdemokraterna positivt om förslaget att denna personal ska vara anställd av BUN. Det betyder enligt vallöftena att en röst på dessa partier eller Vänsterpartiet kan leda till en förändring av organisationen. En synnerligen nödvändig sådan.
Moderaterna avslutar sitt flygblad med några krav på lokaler, t ex:
- ”Vi vill ha två jämnstora 7-9-skolor i centrala Vänersborg – där inte båda ligger på Idrottsgatan.”
Det är en mycket vag formulering som reser fler frågor än den besvarar.
Det finns två stora, ganska jämnstora, 7-9-skolor på Idrottsgatan – Torpaskolan och Silvertärnan. Silvertärnan renoveras just nu, vilket kostar åtskilliga miljoner, för att kunna ta emot fler elever, och Torpskolan är tämligen nybyggd. Moderaterna vill tydligen lägga ner en av dem. Vilken?
Och ska en av dem läggas ner så måste ju en ny skola byggas. Var och när? Och är det en rimlig användning av kommunens och skattebetalarnas pengar?
Sedan är moderaterna också skyldiga att besvara frågan om framtiden för Vänerparkens skola. Betyder moderaternas förslag om två jämnstora 7-9-skolor i centrala Vänersborg att den tredje, betydligt mindre skolan, Vänerparkens skola, ska läggas ner? Som jag ser det så finns det ingen som helst möjlighet att utöka skollokalerna på Vänerparken, så att Vänerparkens skola blir den andra jämnstora skolan…
Moderaternas kommunala ”skolprogram” innehåller både ris och ros. Dåliga förslag blandas med bra och vettiga. Men framför allt måste moderaterna besvara ett antal frågor. Och väljarna bör få besked om svaren – innan valet…
KF (2): Inga pengar till BUN
Ärendelistan på onsdagens kommunfullmäktige var som sagt lång. (Se ”Gårdagens KF (1): Marknadsföring och kommunala bidrag”.) I början av sammanträdet togs barn- och utbildningsnämndens begäran om ”tilläggsanslag för utökning av lokaler för grundskolan hösten 2018” upp.
En enhällig barn- och utbildningsnämnd (BUN) hade begärt 325.000 kr i extra anslag för moduler till Tärnanskolan. I den elevpeng som nämnden har fått ingår i och för sig pengar till lokaler. Men priserna på moduler har ökat så elevpengen räcker inte. Det fattas 11.000 kr per elev, sammanlagt 325.000 kr. Det tyckte samtliga ledamöter i BUN att ”hela” kommunen skulle stå för.
Det tyckte också Vänsterpartiet. Det handlar som alltid i politiska sammanhang om prioriteringar. Alla vet att behoven och utmaningarna i grundskolan är omfattande – elevantalet har ökat med 800 elever under de senaste fyra åren och skollokalerna räcker inte till. BUN har inget val, lokalsituationen måste lösas med moduler. Att säga nej till BUN:s modesta begäran om ett tilläggsanslag skulle visa att fullmäktige ville prioritera ner barnen och ungdomarna. BUN:s begäran var i ett kommunalt sammanhang lite pengar, men pengar som skulle göra stor skillnad.
Det tyckte också M+L+KD. Gunnar Lidell (M) yrkade att BUN skulle få pengarna. (Precis som han gjorde i kommunstyrelsen.) Lidell yrkade också på att fullmäktige skulle ge samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att utreda vilket som var ekonomiskt fördelaktigast för kommunen – att hyra moduler eller att köpa in dem. Det visade sig att detta yrkande ställde till det i debatten. Särskilt för sverigedemokraterna (SD). De fick svårt att hålla ordning på vad ärendet handlade om…
Ola Wesley (SD) började sitt anförande med att säga att Vänersborg har sett en:
”oroande utveckling av elevantalet.”
Och det visar väl en attityd till skolan och eleverna som kanske inte är så trevlig och uppbygglig… Sedan fortsatte Wesley med att säga att kommunen borde bygga nya skolor i stället för att hyra in moduler. Det höll senare även Kurt Karlsson (SD) och Anders Strand (SD) med om. Och det var det ingen som argumenterade emot. Det är självklart att kommunen behöver bygga fler skolor. Och planeringen för t ex Öxneredsskolan är i full gång och BUN vill även bygga en helt ny skola på Holmängen. (Och bygget av den nya förskolan i kv Hönan har startat.) Men verkligheten är den att kommunen inte hinner bygga någon ny skola till höstterminen. Det var ju det som föranledde BUN:s begäran om pengar till moduler. Det handlar om att lösa ett akut problem inför höstterminen och att denna lösning blev dyrare än beräknat.
Detta var svårt för att inte säga omöjligt för SD:arna att ta till sig. Jag ställde en mycket rak och direkt fråga till Anders Strand om hur sverigedemokraterna ville lösa lokalsituationen inför höstterminen. Jag fick inget svar… Det var som om SD inte hade tänkt på detta…
De styrande partierna, S+C+MP, ville som väntat inte bevilja några extrapengar till BUN. 
Kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) menade att det just nu inte fanns några pengar. Dahlin menade också att det fanns en chans att reglera budgeten vid halvårsskiftet. Den har vi hört förut. Det påminner lite om det spanska ”mañana”, imorgon. Vi ordnar det imorgon. Ett talesätt som leder till att något aldrig blir av… För imorgon blir det också imorgon…
Ärendet slutade med två voteringar. Det var efter att ordförande Claesson (M) fick ett förslag, från Lutz Rininsland (V), att dela på Lidells beslutsförslag. Ordförande gjorde detta. Så det blev först ja eller nej till att bevilja 325.000 och sedan frågan om att utreda om förhyrning eller köp av moduler var mest fördelaktigt. Den första frågan var egentligen stridsfrågan, den andra räknade nog de flesta med skulle bli bifallen.
I den första voteringen avslogs BUN:s begäran om ett tilläggsanslag med röstsiffrorna 27-23. Sverigedemokraterna förenade sig alltså med socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister. (Fast en av SD:s stolar stod tom.)
I den andra voteringen avslogs Lidells yrkande om en utredning om vilket som var fördelaktigast för kommunen, att köpa eller hyra in moduler. Det var Marie Dahlin (S) själv som begärde votering. Varför förstår jag inte, det var ju ett förslag som syftade till att hålla tillbaka kostnaderna för kommunen. Var det bara för att förslaget kom från moderaterna? Eller för att Vänsterpartiet stödde moderaternas förslag? Eller för att hon räknade med stöd från sverigedemokraterna? Eller var det bara på ”pin kiv”? Det kändes i varje fall i mina ögon som något som var ganska ovärdigt en ordförande i en kommunstyrelse.
Även detta förslag avslogs alltså. Denna gång med röstsiffrorna 25-23. Två i det styrande blocket markerade det oförnuftiga i avslaget genom att avstå från att rösta. De andra ledamöterna i socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet röstade som Marie Dahlin ville… Som vanligt.
Jag har tagit upp denna till synes mindre viktiga fråga, därför att jag anser att debatten och voteringarna på ett väldigt tydligt sätt visade de olika partiernas inställning till skola och utbildning. Och det måste väljarna vara medvetna om. Väljer man att rösta på S+C+MP eller SD, så måste det finnas andra skäl än att man tycker att utbildning och skola är viktigt…
Skolans digitalisering kostar…
Regeringen med utbildningsminister Gustaf Fridolin (MP) i spetsen anser att Sverige ska bli bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. För att nå detta mål är skolväsendet en nyckelfaktor.
Regeringen har därför beslutat om en nationell strategi för skolans digitalisering. (Kan laddas ner här.)
Den nationella digitaliseringsstrategins övergripande mål är att:
”det svenska skolväsendet ska vara ledande i att använda digitaliseringens möjligheter på bästa sätt för att uppnå en hög digital kompetens hos barn och elever och för att främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten.”
Naturligtvis omfattas också Vänersborgs skolor av regeringens beslut, vare sig vi i Vänersborg vill eller inte. Och det kommer antagligen att kosta åtskilliga miljoner, pengar som inte finns i barn- och utbildningsnämndens budget. Det är kostnader för t ex tillgång till infrastruktur, nätverk, digitala verktyg och lärresurser, kompetensutveckling samt pedagogisk och teknisk support.
Och staten kommer inte att hjälpa till med finansieringen…
Regeringen försöker, som jag ser det, att ”friskriva” sig från finansieringsansvaret genom att skriva:
”Ett fokus på kostnadseffektivitet är nödvändigt för att åstadkomma den utveckling som behövs utan att andra centrala områden inom skolan ska behöva stå tillbaka.”
Det är många med mig som anser att om staten fattar beslut som är kostnadskrävande så bör staten också finansiera dem… Och inte komma med ”snömos”…
För hur tror regeringen att strategin ska kunna genomföras utan nya, fräscha pengar i en redan ansträngd kommunal budget?
Det är nämligen inte bara i det vardagliga skolarbetet som elevernas digitala kompetens, förmågor och kunskaper ska utvecklas. I strategin står det också mer eller mindre tydligt att eleverna ska kunna ta med sig sina datorer hem:
”Elevernas skolrelaterade arbete begränsas inte till den tid eleverna befinner sig i skolans lokaler, vilket blir tydligare högre upp i årskurserna. Stor del av undervisningen utgår från tillgång till digitala resurser och mer arbete utförs med digitala verktyg. Det är därför viktigt att elever i förskoleklass, grundskola och gymnasieskola och i motsvarande skolformer har god tillgång till digitala verktyg. Undersökningar genomförda av Statens medieråd visar att den generella tillgången till digitala verktyg och användningen av dem bland barn och unga skiljer sig åt utifrån socioekonomisk bakgrund och andra demografiska variabler. Detta understryker betydelsen av att skolväsendet ger alla barn och elever likvärdiga förutsättningar att använda digitala verktyg och att utveckla sin digitala kompetens.”
Jag har svårt att se att detta inte innebär något annat än att kommunerna måste ge varje elev en egen dator, och det inte bara i högstadiet… Om inte annat så kräver likvärdigheten det.
Regeringen skriver också att det ställs stora krav på att det digitala arbetet ska kunna fungera i skolorna:
”Stödfunktioner måste finnas tillgängliga för att säkerställa avbrottsfria uppkopplingar och att digitala verktyg och övrig it-utrustning fungerar så att undervisningen kan bedrivas utan teknikrelaterade störningar.”
Tekniska stödfunktioner kostar pengar… Och det gör även tekniken, även om den är relativt väl utbyggd på de flesta skolor i Vänersborg:
”Det är viktigt att det lokalt säkerställs ändamålsenlig infrastruktur när det gäller tillgång till trådlöst nät, tillräcklig bredbandskapacitet och tillgång till annan relevant utrustning, men även tillgång till pedagogisk support.”
Den pedagogiska supporten måste byggas ut…
Och så mjukvaran… Plus att även andra IT-hjälpmedel måste införskaffas:
”Det är därför viktigt att det utvecklas och finns tillgång till digitala lärresurser av hög pedagogisk, interaktiv, visuell och vetenskaplig kvalitet och som uppfyller ställda tillgänglighetskrav.”
Och till syvende og sidst står och faller hela den digitala satsningen med att skolpersonalen har de kunskaper som krävs:
”det [är] viktigt att förskolechefer, rektorer och huvudmän har den digitala kompetens som krävs för att leda och ge personalen stöd i det digitala utvecklingsarbetet.”
Och självklart:
”framgångsfaktorer är lärarens digitala kompetens, förmåga att leda skolarbetet, integrera digitala verktyg och resurser i undervisningen och ge eleverna tydliga men uppnåbara utmaningar.”
Det kommer att krävas enorma satsningar, både i tid och pengar, för att uppfylla statens målsättningar. Det kommer att bli oerhört kostnadskrävande att genomföra den nationella digitaliseringsstrategin för kommunerna, och Vänersborg. Inte ens SKL (Sveriges Kommuner och Landsting), som så att säga ska tillvarata kommunernas intressen, kräver resurser av staten för att genomföra strategin, mer än till viss kompetensutveckling…
Det kan väl också tilläggas att samtidigt med den nationella strategin, så har det genomförts en revidering av grundskolans kurs- och läroplaner, där digitaliseringsmålen konkretiseras. Så blir programmering en del av undervisningen i ämnen som matematik och teknik. (Mer kostnader för kompetensutveckling.) Det ska också bli obligatoriskt för
elever i åk 9 att använda dator eller annan digital enhet på de nationella proven i engelska, svenska och svenska som andraspråk. (Se Skolverket.) Och det redan till höstterminen. Det handlar om eleverna ska skriva sina uppsatser på dator. (Då gäller det att IT-tekniker finns på plats om nät eller datorer strular.) Dessutom lyfts skolbibliotekets pedagogiska funktion fram när det gäller att stärka elevers kompetenser i bland annat informationssökning och källkritik. (Fler anställda på biblioteken och mer tid för samarbete.) Det kan också nämnas att förskolans läroplan ska ses över när det gäller barnens digitala kompetens. (Mer framtida kostnader.)
Jag har ingen aning om vad ”regeringens satsning” kommer att kosta Vänersborgs kommun. Pratar vi om 25-30 miljoner? Mer?
Och det utan att vi egentligen vet särskilt mycket om digitaliseringens konsekvenser – om den är så bra som regeringen tror och förutsätter…
Regeringen skriver i strategin:
”Hur digitala verktyg kan bidra till ökad måluppfyllelse är ett område som är relativt lite beforskat. Den nuvarande kunskapen vilar i stor utsträckning på mindre studier eller erfarenheter gjorda i praktiken.”
Det är ett för kommunerna mycket dyrbart experiment som regeringen tänker utföra i våra skolor och med våra skolelever…
Profilklasserna – en epilog?
Jodå, det nya året startade som i så många andra hem i Sverige med en italienskinspirerad pizza. Det märks att pizzan på nyårsdagen har blivit en ny svensk tradition. Trots att personalen var förstärkt med åtskilliga personer var det en väntetid på 50 min i stället för de vanliga 10-15 minuterna…
TTELA kom idag ut med årets premiärnummer och det första man fick se när man vecklade ut tidningen var en insändare med rubriken ”Maktens korridorer”. (På hemsidan har insändaren rubriken ”Lämna era uppdrag!”.)
Signaturen ”Observatören” var väldigt arg och menade i sin insändare att kommunens politiker och tjänstemän är ljusskygga troll som tror sig stå över lagen. Skribenten liknade dem vid:
”Pjäser som färgas bruna av den miljö de vistas i.”
Visst kan många politiker och tjänstemän vara värda en del bannor ibland. Men det bör då vara en saklig och konstruktiv kritik och inte bara känslostormar. Som det var i det här fallet. (Och som faktiskt får en att undra varför TTELA publicerade en sådan här insändare.)
Man får onekligen intrycket av att signaturen ”Observatören” är en person som har blivit mäkta besviken över att rektorerna står fast vid beslutet om att profilklasserna inte ska vara kvar.
I insändaren skriver ”observatören”:
”Att lägga ner de fantastiska profilklasserna, att flytta runt gymnasieutbildningar, att tysta skolans personal, att dra ner rullgardinerna och låsa dörrarna för insyn är rent skrämmande och fruktansvärt farligt.”
När det gäller att ”flytta runt gymnasieutbildningar” har ”observatören” missförstått. Det är Kunskapsförbundet Väst som är huvudman för gymnasiet och inte Vänersborgs kommun.
Påståendet ”att tysta skolans personal” har sin bakgrund i ett mycket ogenomtänkt och olyckligt mail från Vänerparkens rektor till skolans personal. TTELA har skrivit om detta. (Se ”Rektor tystade lärare”.) Rektorn insåg snabbt sitt misstag och har sedermera bett personalen om ursäkt. Så det bör väl vara preskriberat vid det här laget.
För övrigt tror tydligen ”observatören” att skolan är en plats där vem som helst får komma när som helst. Det är fel. Skolan är ingen offentlig plats, det är en arbetsplats. Det är skolans rektor som beslutar vem som får vistas på skolan.
Jag tycker att TTELA hade en bra och saklig artikel efter mötet (se ”Efterlängtat möte om profilklasser”) mellan ”Aktivistgruppen mot nedläggandet av profilklasserna i Vänersborg” och rektorer och tjänstemän. BUN:s ordförande Mats Andersson (C) deltog för övrigt inte. Vilket jag tycker var ett helt riktigt beslut.
I TTELA:s artikel intervjuas rektorn på Silvertärnan Pia Hellåker. Hon har en lång erfarenhet av att vara rektor och har större kunskap om skolan än de flesta.
Hellåker säger till TTELA:
”det här med profilklasser var en orsak till att våra skolor och klasser inte var likvärdiga. … Vi har också sett många elever som sökt till profilklasser men som fått ett nej, och alltså inte kommit in. Det har varit svåra processer för de individerna, att starta sitt högstadie med att våga göra de här testerna, att våga söka profil, och sen få ett nej.”
Pia Hellåker berättar också:
”I de vanliga klasserna går elever som inte kommit in på idrottsprofil, och de var väldigt tydliga med att de tycker det är bättre om de alla går i vanliga klasser.”
Ska vi hoppas att rektorerna, och tjänstemännen, nu ska få lugn och ro i fortsättningen och
få tid att arbeta med sina uppdrag…? Och slippa sådana här ogenomtänkta insändare i fortsättningen.
Och hoppas att den bara var en tråkig epilog – så här i början av det nya året…
Tankar kring dagens debattartikel i TTELA
”Aktivistgruppen mot nedläggandet av profilklasserna i Vänersborg” är onekligen aktiva. I dagens TTELA hittade vi återigen en debattartikel, denna gång som ett öppet brev till rektorerna. (Se ”Öppet brev till rektorerna på Vänerparkens skola och Silvertärnan”.)
Det öppna brevet publiceras dagen innan ett möte ska hållas mellan… Ja, det är nog fortfarande inte riktigt klart vilka. I varje fall inte för en utomstående. Men jag förmodar att representanter från barn- och utbildningsförvaltningen ska vara med, liksom rektorerna. Kanske kommer också barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) att vara närvarande. Och så representanter från aktivistgruppen då så klart.
Dagens debattartikel ter sig märklig. Om ett möte ska hållas imorgon fredag kan det väl tyckas som om ett öppet brev med tuffa formuleringar inte direkt gynnar den dialog som aktivistgruppen skriver att de vill ha:
”vi som försökt få till stånd en öppen och transparent dialog med beslutsfattare inom skolan”
Man får nog intrycket att aktivistgruppen inte vill ha någon dialog utan mer få rektorerna att upphäva sitt beslut genom att ”spela på” opinionen och utöva ett så stort ”tryck” som möjligt. Och oavsett vad man tycker i sakfrågan är inte detta någon bra utgångspunkt för en dialog… Som nu faktiskt, efter en del turer, blir av.
En anledning till att jag återkommer med ytterligare en blogg i ett ämne som inte är politiskt är att jag reagerar på de argument och faktiskt rena insinuationer som framförs i det öppna brevet.
Representanten för aktivistgruppen hävdar att det är föräldrarna och eleverna som:
”tror på en skola som tar hänsyn till att även ungdomar är individer.”
Underförstått att inte rektorerna och förvaltningen gör det…
Aktivistgruppen menar också att beslutet att lägga ner profilklasserna inte gynnar:
”vad som är bäst för Vänersborgs ungdomar!”
Rektorerna och förvaltningen har tydligen, enligt aktivistgruppen, en agenda om att medvetet vilja försämra för skolungdomarna… Eller?
Jag tycker att sådana här insinuationer är att driva argumentationen alltför långt. Aktivistgruppen förlorar i trovärdighet och det gynnar ingen. Särskilt inte aktivistgruppen….
Och när aktivistgruppen skriver:
”Vi har sett både härskartekniker och halvsanningar, ovärdiga ett demokratiskt öppet samhälle.”
Då vet jag faktiskt inte om jag som rektor eller tjänsteman skulle ha haft lust att delta i ett möte överhuvudtaget…
Självklart kan man som förälder bli desperat när det sker förändringar som man upplever försämrar för ens egna barn, men kunde man i så fall inte framföra detta på mötet? Måste insinuationerna, och anklagelserna, offentliggöras dagen innan en ”dialog” ska hållas? För märk väl, morgondagens möte är egentligen inte något måste för skolan. Det är inget obligatorium att träffa och diskutera med föräldrar om beslut som enligt Skollagen och Skolförordningen är rektors – och ingen annans.
Dessutom är inte beslutet:
”ett illa förankrat beslut.”
Som aktivistgruppen skriver. Rektorernas beslut har föregåtts av ett arbete av en arbetsgrupp bestående av chefer i förvaltningen, rektorer och lärare i ungefär ett år.
Varför skriver ”Aktivistgruppen mot nedläggandet av profilklasserna i Vänersborg” så här? Varför håller den sig inte till fakta och sakliga argument?
Och varför ser inte aktivistgruppen till helheten, till alla elever, utan bara till den ganska exklusiva skara som har klarat, och kommer att klara, färdighetsproven i åk 6 och fått tillfälle att gå i en profilklass? Det är ju faktiskt, som jag har skrivit tidigare (se ”Mot profilklasser”), ett urval av elever som går i profilklasserna.
I Vänerparkens profilklasser i musik går det totalt 78 elever. Av dessa är 55 flickor (70%) och 23 pojkar. Av eleverna är 4 nyanlända (5%). (En elev räknas inte längre som nyanländ efter fyra års skolgång i Sverige. Skollagen 3 kap. 12 a §.) I bildklasserna går det 85 elever, varav 53 flickor (62%) och 32 pojkar. 3 av eleverna är nyanlända (3,5%). I Silvertärnans idrottsklasser är 99 av 168 elever pojkar. Det är 59%. Endast 7 av dessa elever (4%) är nyanlända.
Det är ett ganska ”skevt” urval av elever som går i profilklasserna. Dessutom kan man på relativt goda grunder anta att eleverna, särskilt i musikklasserna, är elever som har föräldrar med hög utbildningsnivå och stor studiemotivation. Det är inte så att profilklasserna i sig leder till bättre betyg som aktivistgruppen skriver i debattartikeln:
”I en tid när andra delar av Vänersborgs skolor brottas med sjunkande resultat har profilklasserna hållit ut och visat att så behöver det inte vara.”
Resultaten har sjunkit även i musikklassen jämfört med året innan, och de högre betygen (jämfört med andra klasser) beror med all sannolikhet på urvalet av elever och inte på grund av att undervisningen skulle vara bättre.
Det är också ett känt faktum att eleverna inte alltför sällan väljer en profil för att komma till en särskild skola – eller slippa att komma till en annan. Valet av profil är med andra ord ganska ofta i praktiken ett skolval. Det tyder också det faktum på att förhållandevis få elever från musikprofilen väljer det estetiska programmet med inriktning musik på gymnasieskolan.
Profilklasserna är också dyrare än ”vanliga” klasser. Enligt uppgift från förvaltningen kostar profilerna sammanlagt ca 1 miljon kr extra i form av extra lärarresurser. Då ska man komma ihåg att dessa pengar tas från de elever som går i de ”vanliga” klasserna. Om man dessutom spekulerar i att behovet av extra stöd är mindre i profilerna så kanske denna miljon också kan ses som att pengar till elever i behov av särskilt stöd i ”vanliga” klasser istället går till breddning och fördjupning i musik i profilklasserna… För övrigt räknar förvaltningen med att pengarna för profilelevernas skolskjutsar ger en ökad kostnad för Barn och Utbildning på 800.000 kr.
När man diskuterar profilklasserna så måste man ha perspektivet alla elever.
Som Skolverket skriver i sin senaste lägesbedömning av den svenska skolan:
”Skolverket vill betona vikten av att skolväsendet har ett styrsystem som bidrar till att kompensera för skillnader i barns och elevers förutsättningar och som främjar en allsidig elevsammansättning.”
En ”skolform” där elever går i olika klasser, och olika skolor, beroende på intressen och särskilda kunskaper skulle öppna portarna för en segregerad skola där de studiemotiverade eleverna går på ett ställe och de icke-studiemotiverade på ett annat.
Och faktum är att det råder en stor brist på likvärdighet i Vänersborgs skolor, en stor segregation och sjunkande kunskapsresultat.
Jag ser inte att ”Aktivistgruppen mot nedläggandet av profilklasserna i Vänersborg” har detta helhetsperspektiv på skolsituationen i Vänersborg.
Det är bra med engagerade föräldrar. Jag har väntat på det i många, många år – särskilt när budgeten i Vänersborg diskuteras… Och en lärdom för oss politiker är kanske att vi bör informera föräldrar bättre, t ex om att det saknas lokaler och legitimerade pedagoger inför nästa läsår…
Det ska bli intressant att höra hur morgondagens möte fortlöpte.
Träff mellan aktionsgrupp och förvaltning
Så lackar julen 2017 mot sitt slut. Den varar inte alls till påsk. Jag tror inte ens att den varar till Knut. Jag tror att julen slutar idag, på annandagen. I varje fall är det lätt att dra den slutsatsen när man tittar på köerna till stadens pizzerior…
Det är inte för att julfirandet fortfarande fortsätter som granen och ljusstakarna får stå kvar i hemmen. Det är helt enkelt för att det är fint och stämningsfullt när solen inte orkar skingra dagarnas mörker. Men det har faktiskt vänt nu. Vi går mot ljusare tider. Och snart är det också ett nytt år, ett vinter-OS-år och ett valår. Och sen är det bara ett år kvar till bandy-VM i Vänersborg.
Det har inte hänt speciellt mycket politiskt under julhelgen, nästan ingenting. Det är bara TTELA som hade en artikel på julafton, på hemsidan – ”Träff om profilklasser spikad”. Och det var väl inte särskilt upphetsande det heller, att barn- och utbildningsförvaltningen och den så kallade aktionsgruppen för profilklasserna ska träffas.
Fast mötet har emellertid föregåtts av ett slags ”tjuv- och rackarspel”, eller vad man ska kalla det. Det har mailats fram och tillbaka, inte bara mellan föräldrar i aktionsgruppen och förvaltningen. I maillistan har kommunalråden Marie Dahlin (S) och Gunnar Lidell (M) funnits med. BUN:s ordförande Mats Andersson (C) och BUN:s 1:e vice ordförande Tove af Geijerstam (L) likaså. Och sist men inte minst har mailkopior automatiskt skickats till TTELA…
Om samtliga dessa adressater har funnits med på samtliga mail vågar jag inte uttala mig om, jag har inte lyckats få tag i allihop. (Jag själv har inte funnits med på maillistan.) Dessa mail får jag nog inte se förrän imorgon via diariet.
Det började med att rektorerna på Silvertärnan och Vänerparken beslutade att inte inrätta några nya profilklasser nästa läsår. Sedan har representanter för aktionsgruppen ställt frågor till både rektorer och förvaltning, för att efter ett tag vilja diskutera skolans mål och resultat i stort. Föräldrarna har också krävt en träff med förvaltningen.
Frågan om profilklasserna har, som bloggläsare redan vet, politiserats av Gunnar Lidell (M). Lidell vet att det är ett rektorsbeslut, säger han, men gör ändå politik av frågan. Han har också i ett tidigt skede lovat att ta emot aktionsgruppen och dess protestlistor… Och då lagt sig i ärendet på ett handgripligt sätt.
Dahlin har inte skrivit något (vad jag vet), medan Andersson och af Geijerstam försöker få frågorna till vad de är, frågor för rektorer och förvaltning. Men Andersson har, enligt TTELA, varit den som ordnat träffen mellan tjänstemännen och aktionsgruppen… Och gör väl då på sätt och vis också politik av något som inte är politik… Eller?
Det låter rörigt, och jag tror att det är det – och blir det. Det ska bli intressant att höra vilka som egentligen träffades den 29 december. Var rektorerna med på mötet? Mats Andersson och/eller Gunnar Lidell? Och vad pratade de närvarande om – profilklasserna eller hela BUN:s verksamhet? Och ändrade någon av parterna sig?
Den som lever med TTELA får se – tidningen är ju som sagt med som en slags part och aktör i sammanhanget…
GOD FORTSÄTTNING!
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer