Arkiv
Skolutredningen!
I förra veckan skickades handlingarna ut till barn- och utbildningsnämndens kommande sammanträde den 22 februari.
I måndags hade TTELA en stor artikel om ett av ärendena som ska tas upp på sammanträdet (se ”Stor omorganisation föreslås inom skolan”), en artikel som för övrigt följdes upp med en ny artikel två dagar senare (se ”Onsjöskolan behöver bli dubbelt så stor”), nämligen ärendet:
”Skolutredning av de centrala grundskolorna i Vänersborgs kommun”
Det tog inte många timmar efter den första artikeln förrän det kom ett utskick till alla nämndens ledamöter om ett blixtinkallat informationsmöte:
”Barn- och utbildningsförvaltningen bjuder in till ett informationsmöte gällande den skolutredning som gjorts av de centrala grundskolorna i Vänersborgs kommun. Politiker och tjänstemän deltar på mötet.”
Jag kan tänka mig att barn- och utbildningsförvaltningen hade fått ett antal telefonsamtal efter tidningsartikeln…
Så redan på söndag, dagen innan nämndsmötet, ska allmänheten få information om utredningen på Blåsut skola, i matsalen, kl 17.00. Allmänheten får alltså en föredragning av utredningen innan BUN har fått det och innan ledamöterna själva har fått tillfälle att diskutera den.
Lite ovanligt. Men inte helt fel, även om tidpunkten kan diskuteras. Det är alltid viktigt att vänersborgarna får chansen att träffa ”kommunen”, sina politiker och tjänstemän, för att få information och för att diskutera angelägna frågor.
Skolutredningen är i huvudsak en av de mest professionella utredningar som har legat på BUN-ledamöternas bord. Den tar upp organisationen av skolorna fram till år 2026. Äntligen, skulle jag vilja säga. Äntligen en utredning som blickar framåt och ställer frågan – hur vill vi att det ska se ut i Vänersborg i framtiden. Vänersborg har genom tiden haft allt för många skolbeslut som har ”skjutits från höften”. Jag tänker framför allt på nedläggningen av Huvudnässkolan och alla turer som följde efter detta.
Utredningen går utförligt igenom ”omvärldens påverkan på skolans verksamhet”. Här tar utredningen upp frågor kring befolkningsprognoser, omförflyttningar inom kommunen och migration. Ett speciellt avsnitt ägnas åt barn- och elevantalet och den prognostiserade utvecklingen.
Det kan särskilt nämnas, för att få en uppfattning om den akuta situation som Vänersborg står inför, att mellan åren 2012 och 2015 ökade antalet barn i grundskolan med totalt 614 barn. Det motsvarar två nya skolor! Den absolut största delen av ökningen hänför sig till barn i låg- och mellanstadiet (inklusive förskoleklass). Här var ökningen 578 barn.
Och elevantalet antas fortsätta att öka. Den närmaste tioårsperioden, fram till år 2026, förväntas antalet elever i låg- och mellanstadiet öka med ytterligare 472 barn, dvs nästan två skolor till… Ökningen på högstadiet beräknas bli 300 elever, ungefär en skola till…
Notera att det samtidigt sker stora elevökningar på fritidshemmen…
Elevökningen har fördelat sig olika, och kommer så att göra i fortsättningen också, mellan olika skolor. De största ökningarna hittills har skett på de centrala skolorna, dvs Mariedal, Tärnan, Norra, Blåsut och Öxnered.
En stor del av utredningen tar upp det framtida bostadsbyggandet i Vänersborg. Och här är det inte lätt att göra prognoser, men utredningen har tittat på de byggplaner som finns.
De områden som i nuläget är planerade att först börja bebyggas ligger på Holmängen, Öxnered, Onsjö, Katrinedal och centrum, ev också på Mariedal. Här räknar utredningen med att en ökning av 400 bostäder leder till en ökning av antalet barn med 300. Jag tycker att detta låter mycket, men så förhåller det sig kanske.
Sedan inventeras de befintliga lokalresurserna och utredningen går igenom skola för skola.
Och vid en genomläsning inser man snabbt att det finns andra problem än för få lokaler, även om lokalbristen är akut. Redan nu är det nämligen fullt i alla skolor i centrala staden och i Vargön. Och det har lösts genom att placera ut baracker på ett flertal skolor och att utrymmen som inte är avsedda för undervisning har tagits i anspråk, t ex skyddsrum. På några skolor har man tvingats hyra in sig i externa lokaler. Och allt detta är i sig problem.
Men problemen handlar också om att det redan i dagsläget saknas grupprum, arbetsrum för personalen, samtalsrum, tillräckligt stora matsalar och riktiga ämnessalar på flera skolor, t ex idrotts-, musik- och NO-salar. På flera skolor finns det också ett stort underhållsbehov.
Utredningen redogör också utförligt för skolans styrdokument – Skollagen refereras flitigt liksom Arbetsmiljölagen. Men även andra dokument som Sverige har åtagit sig att följa, som till exempel Salamancadeklarationen (handlar om elever och barn med särskilda behov) och FN:s Barnkonvention (om barns rättigheter).
Och det är oerhört väsentligt. Skolan styrs ju som alla vet (eller borde veta) av lagar och förordningar som kommunen är skyldig att följa.
Även svårigheterna på lärarsidan behandlas. Det gäller ju att få legitimerade lärare till alla elever. Och det är ju inte det lättaste nu för tiden. Det råder dels en stor brist på lärare, och dels står vi inför stora pensionsavgångar. Och det här samtidigt som det söker alldeles för få till lärarutbildningarna…
Som en parentes, men egentligen en oerhört viktig sådan, kan nämnas att hela situationen leder till en allt större administrativ börda för framför allt rektorerna, men också för
pedagogerna, vilket tar dyrbar tid från de egentliga arbetsuppgifterna…
Skolutredningen utmynnar i ett förslag.
Och här blir utredningen bristfällig. Är jag tvungen att erkänna…
Förslaget för framtiden presenteras kortfattat, mycket kortfattat – enbart i en tabell…
Det här är hela förslaget.
Det redovisas inga konsekvensbeskrivningar, inga riskanalyser, ingen barnkonsekvensanalys… Det finns inte heller några alternativ.
För att göra ett nedslag, den första raden, Blåsutskolan:
”Skolan slås ihop med Öxnereds skola”
Den här delen är särskilt intressant, eftersom hela utredningen egentligen startade utifrån ett medborgarförslag från föräldrar vid Blåsut skola. Och i det medborgarförslaget önskade undertecknarna att bland annat följande krav skulle uppfyllas av utredningen:
”Att det i utredningen skall belysas flera alternativ på hur skolsituationen kan lösas samt att i vart fall följande alternativ skall utredas:
- en utbyggnad av Blåsut skola,
- en nybyggnad av skola i Blåsut,
- att Blåsut skola blir en F-3 skola
- att Blåsut skola blir en 4-6 skola
Att för- och nackdelar med dessa olika alternativ tydligt redovisas.”
Och då är frågan om utredningen verkligen har utfört sitt uppdrag till fullo, när den inte går djupare in på frågeställningarna kring den framtida skolsituationen i Blåsut och Öxnered. Jag skulle själv ha velat se att olika alternativ hade ställts upp emot varandra och analyserats utifrån sina för- och nackdelar.
I huvudsak är utredningen fantastiskt bra. Men förslaget inför framtiden bör det arbetas betydligt mer med. Och i det arbetet borde det också ske en dialog med de berörda, dvs elever, föräldrar, pedagoger och rektorer, innan något som helst beslut fattas. Anser jag.
Beslutsförslaget på måndag som BUN ska ta ställning till lyder:
”Barn- och utbildningsnämnden beslutar att ställa sig bakom utredningen, daterad 160203, och översända handlingen till Kommunfullmäktige för kännedom samt uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att projektera etapp 1, Blåsut skola, Öxnered skola och därefter Norra skolan.”
Jag tycker som sagt att det är för tidigt för ett beslut överhuvudtaget. Det här måste få diskuteras, inte bara bland de berörda, utan också av politikerna och partierna. Och kanske också, den breda allmänheten. Det får inte bli fel, det får inte bli förhastat, nämnden måste ta de rätta stegen. Och det finns frågetecken, flera frågetecken, och de måste bli grundligt genomlysta. Det handlar inte bara om Blåsut/Öxnered, utan kanske också om Holmängen är den lämpligaste lokaliseringen av en ny skola. För att ta ytterligare ett exempel
För övrigt tycker jag att beslutsförslagets formulering om att samhällsbyggnadsnämnden ska ”projektera” etapp 1 låter lite underlig. Vad då ”projektera”? Borde inte BUN i så fall skicka med direktiv och riktlinjer?
Till sist. Det hänvisas ganska ofta till en sammanställning av en lokalinventering utförd av Sven-Eric Sjöbergh. Vad jag kan dra mig till minnes är detta material fortfarande inte redovisat för nämnden.
BUN: Fortsatt muller och irritation
Igår kom kallelsen till det extra BUN-sammanträdet på måndag och idag kom protokollet från måndagens stundtals förvirrade sammanträde. (Se ”Förvirrat i BUN” och ”Muller i Mulltorp”.) Och däremellan hade TTELA två artiklar om sammanträdet.
Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) har verkligen börjat sitt arbete med en ordentlig rivstart… Eller försökte ordförande Mats Andersson (C) sig kanske på en tjuvstart…
Nämnden ska samlas vid Norra skolan på måndag eftermiddag (23 feb) för att studera paviljongfrågan på Norra skolan – på plats. Orsaken till denna lite unika händelse beskrivs väl bäst med ordförande Anderssons ord i dagens TTELA:
”En del ledamöter tyckte att beredningen var undermålig.”
Efter genomfört studiebesök ska nämndens ledamöter bege sig till kommunhuset där ett extra nämndsammanträde ska hållas. Och det är bara ett ärende på dagordningen:
”Tillskapande av lokalytor inom grundskolan för högre måluppfyllelse, likvärdighet och integration: -Inhyrning av paviljonger”
Nämnden ska alltså fatta beslut om paviljongerna på Norra skolan. Inget mer.
Den andra stora tvistefrågan på måndagens sammanträde, Mulltorps skola, ska inte behandlas.
Det får Magnus Bäckström (VFP) att reagera i ett mail till förvaltningen:
”Jag uppfattade som att studiebesök skulle omfatta fler skolor än bara Norra skolan. Samt även ärende 8, Mulltorp.”
Och jag tror att Magnus Bäckström har rätt i den meningen att vi nog alla uppfattade det som att nämnden också skulle besöka Mulltorp. Det var det som uttrycktes i diskussionerna. Men det var nog så, att i beslutet om Norra skolan så skrev Vänsterpartiet in studiebesöket i sitt yrkande (som också blev nämndens beslut). När det gällde Mulltorp, så skrevs aldrig ett studiebesök in i det yrkande som Gunnar Bäckman (KD), Tove af Geijerstam (FP) och de andra i minialliansen lämnade. Och som blev nämndens beslut.
Så rent formellt har nog ordförande Mats Andersson (C) rätt, när han bestämmer att dagordningen för det extra sammanträdet bara ska innehålla ett ärende…
I ett svar till Magnus Bäckström (VFP), som jag fick precis nu, skriver ordförande Mats Andersson:
”Min bedömning (eftersom en del nämndsledamöter har haft synpunkter på underlag från vår förvaltning) blir det inte rimligt att på en veckas varsel belysa de rätt så många frågorna som angavs i återremissyrkandet kring Mulltorp.”
Om ordförande Mats Andersson hade bestämt sig för att nämnden skulle göra ett studiebesök också på Mulltorp, så hade denna fråga definitivt kunna lösas fortare än som, antagligen, nu blir fallet… TTELA skriver (se här):
”Nu går ärendet tillbaka till förvaltningen och han (Mats Andersson; min anm) bedömer att det inte kommer tillbaka till nämnden förrän tidigast i april.”
Två månaders försening. Det tycker jag inte att det skulle behöva bli…
Inget studiebesök i Mulltorp alltså, men för flera av nämndens ledamöter blir det nog det ändå. På sitt sätt. BUN:s ledamöter har nämligen inbjudits av Mulltorps föräldraförening till Mulltorpskolan på tisdag kväll för att samtala om skolans framtid.
Ordförande Mats Andersson tillsammans med de andra ledamöterna i triumviratet (socialdemokraterna och miljöpartiet) lämnade för övrigt in en reservation i Mulltorpsärendet.
Reservanterna skriver:
”… ser vi det som en medveten fördröjning av ärendet med Gunnar Bäckmans (KD) förslag som röstades igenom…”
Inte nog med att reservanterna påstår att det finns en dold agenda bakom ”maxi-oppositionens” beslut om återremiss – de skriver också att beslutet:
”…får konsekvensen att barn och ungdomar inte får den pedagogiska skolmiljö som skulle öka nämndens måluppfyllelse om en likvärdig skola.”
Jag kan inte läsa reservationen på annat sätt än att ledamöterna från S, C och MP menar 
att oppositionen i hemlighet vill att Mulltorpseleverna ska få sämre förutsättningar än andra elever i Vänersborg.
Det är lite magstarkt…
Ordförande Mats Andersson inledde mandatperiodens fyra år med ett finstämt och nästan högtidligt tal på nämndens första sammanträde. Mats Andersson betonade särskilt vikten av att hålla en god ton och visa respekt för varandra.
Det kan väl tyckas som att orden inte betydde så mycket…
Muller i Mulltorp
Det finns inga känsligare och mer engagerande frågor i den kommunalpolitiska världen än skolfrågor. I varje fall om det är landsbygdsskolornas vara eller inte vara som står på dagordningen.
Det lärde jag mig, om inte annat, för några år sedan när skolstrukturen i Vänersborg diskuterades i en medborgardialog. Då var landsbygdsskolorna hotade av nedläggning. Och det mullrade i Brålanda, Rösebo, Gestad, Nordstan(!) och – Mulltorp.
”Lägg inte ner vår skola!”
Reaktionerna var helt förståeliga – landsbygdsskolan är kanske den enda kommunala service (lite hårddraget) som invånarna får för sina skattepengar. Och kommunfullmäktige beslutade också, till slut, att bevara landsbygdsskolorna.
Men nu mullrar det i Mulltorp igen…
Bakgrunden är att Mulltorps förskola och skola är, för att använda Barn och ungdoms utvecklingsledare Sven-Eric Sjöberghs ord:
”i rent bedrövligt skick.”
På Barn- och Utbildningsnämndens sammanträde (BUN) i måndags skulle det följaktligen beslutas om Mulltorps framtid. Det visade sig att en renovering blev dyrare än att riva och bygga nytt. Det handlade om stora pengar – renoveringen skulle kosta 15,3 miljoner.
I underlaget till nämnden stod det:
”Förslaget innebär att en ny förskola byggs och kopplas till befintlig skola via ett nytt kök och matsal som samnyttjas av förskolan och skolan. Matsalen utformas för att fungera som verksamhetsyta då det inte pågår matservering. I nybyggnadsalternativet rivs även den tidigare lärarbostaden och nybyggnaden anpassas till den verksamhet som ska bedrivas.”
Det är inget försvar, men ändå… Ärendet innan Mulltorpsärendet, det som handlade om paviljonger på bl a Norra skolan, var tämligen förvirrat. Och förvirringen satt nog kvar i flera ledamöters huvuden när Mulltorp nu togs upp.
Och förvirringen fick nytt bränsle…
Magnus Bäckström (VFP) är ledamot i BUN och dessutom född och uppvuxen i Västra Tunhem plus att han själv har gått på Mulltorps skola. Bäckström skriver på sin blogg efter sammanträdet (se här):
”Även här upplever jag ett rörigt och nedvärderande upplägg från förvaltningen. … Jag får svårt, likt förra ärendet att ta ett riktigt beslut, enligt förvaltningen uppfattar jag att skolan är under all kritik och då pratar vi hela skolan. och vi pratar om ganska mycket pengar 15 – 16 miljoner kronor. … Jag kände att jag ville inte ta ett beslut här och nu. Utan att jag vill själv bilda mig en egen uppfattning.”
Jag upplevde nog inte att förvaltningen var ”nedvärderande”, men annars håller jag med Bäckström i det mesta.
Och i detta läge föreslår alltså Gunnar Bäckman (KD) (se min förra blogg) tillsammans med de andra borgerliga ledamöterna att förskolans och skolans placering är fel. Mulltorp ligger mitt ute i ”ingenmansland”, vägarna runt omkring är mycket trafikerade, det finns inga boende runt omkring och alla utom två elever åker skolskjuts. Det finns betydligt bättre placeringar av förskola och skola än den nuvarande. Och nu skulle ju nämnden ändå bygga nytt…
Sa Gunnar Bäckman.
Med eftertryck.
Vi var nog flera ledamöter som genast slogs av tanken: Håller vi på att fatta fel beslut? Håller vi på att lägga 15 miljoner kronor på ett felaktigt projekt?
Om inte total, så ändå en viss förvirring… Men jag vill understryka – det handlade inte om att lägga ner Mulltorp! Inte på något sätt! Det handlade om att återremittera ärendet. Vissa av oss (det visade sig att dessa ”vissa” var i majoritet i nämnden) ville få lite mer tid att sätta oss in i ärendet och att höra vad de berörda ansåg.
Inget annat! Ingen dold agenda! Inga nedläggningsplaner!
Det handlade om en återremittering av ärendet.
Jag länkade till min blogg (till bloggen) på Facebook, där jag refererade BUN-sammanträdet. Det tog 5 minuter, högst, så var diskussionen i full gång. Det kommenterades, jag fick personliga meddelanden och igår kom också ett mail från Mulltorps föräldraförening.
Det mullrade ordentligt.
Och det är bra. Det var en av anledningarna till att jag var med om att fatta beslutet om återremiss av ärendet Mulltorp. Jag ville veta vad föräldrar och andra berörda ansåg.
Och jag tror att jag vet det nu…
Klippt ur kommentarsfloden:
- ”Mulltorp [ligger] redan nu ganska centralt i Tunhem. Att de flesta åker buss beror ju på att området är stort.”
- ”Delar … synpunkterna ovan. Undrar dessutom vart den i såfall skulle ligga mer centralt? Och på vilken mark? Mig veterligen äger inte kommunen så mycket mark i området. Stora delar av Västra Tunhem är dessutom svår att bebygga pga fornminnen, naturhistoriska gravar m.m. Att bygga en skola i Hol (Holstorp) torde nog vara ganska omöjligt med tanke på att området är utsatt för buller från flygplatsen och kräver enligt vad jag har förstått sk ‘bullerisolerade’ hus.”
- ”skolan ligger trots allt väldigt centralt och har gjort så ett bra tag. Det är mycket trafik runt en skola och förskola vid hämtning och lämning och då är det faktiskt bra att den ligger lite avsides och inte har grannar precis bredvid som störs av trafik. Barnen ha så vitt jag vet aldrig störts av trafiken där den ligger idag.”
- ”Jag har aldrig upplevt att trafiken har stört på senare år. Jämfört med många andra skolor ligger Mulltorp väldigt bra till. … Det finns möjlighet att ta barnen med ner till Hullsjöns naturreservat utan att korsa vägar. Likaså kan barn och personal ta sig upptill Hunneberg genom cykel- och gångtunneln under 44:an.”
Uppenbarligen vill de boende i området att Mulltorps skola ska ligga kvar på nuvarande plats. I varje fall de som har hört av sig. (Men hur skulle jag och de andra i nämnden ha vetat det innan beslutet?)
På måndag är det tänkt att nämnden återigen ska samlas för att behandla ärendet, men först efter ett besök ute i Mulltorp. Ett studiebesök på plats och föräldrasynpunkter – det känns tryggt. Nu tror jag att nämnden kan fatta ett bra och klokt beslut.
Och vad jag förstår så innebär ett bra och klokt beslut att säga ja till det förslag som förvaltningen lade om att riva och bygga nytt på samma plats där Mulltorps skola och förskola ligger nu.
De som är däremot får höra av sig.
Förvirrat i BUN
Nu har det gått några timmar sedan Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) behagade åtskiljas kl 13.00 – efter lunch, fast innan lunch – det var ingen lunch. Och det råder fortfarande en viss förvirring i mitt inre. Som synes.
Nämnden beslutade om något så unikt som ett extra sammanträde om en vecka. Mot ordförandes vilja… Och en sverigedemokrat tackade en vänsterpartist för gott samarbete…
Vad var det som hände?
Dagens BUN-sammanträde kanske inte var världens mest lyckade sammanträde. Men det berodde faktiskt inte på ordförande Mats Andersson (C). Jo, kanske på ett sätt. Ordförande Andersson var fast besluten att hinna klart sammanträdet innan lunch kl 12.00. Det var dömt att misslyckas. Ärendena var mer komplicerade än vad Andersson hade tänkt. Så nu blev det typ varken hackat eller malet. Och ett nyinsatt sammanträde… Och flera ledamöter som ändå inte tyckte att de hade fått tillräcklig med tid.
Ändå skötte Mats Andersson klubban på ett förtjänstfullt sätt.
Men vi tar det från början.
Sammanträdet började lugnt och stilla. Nämnden fick information om hållbar utveckling och internationalisering. Det nämndes bland annat att det just nu går 15 barn mellan 1-5 år på Kumliens förskola ute på Restad Gård, samt 42 elever i F-6. Det är inte bara fler lokaler som behövs vid asylboendet inom en snar framtid, utan också mer personal. Och det är inte helt lätt att rekrytera.
Sedan informerades nämndsledamöterna om det aktuella läget när det gäller att komma till rätta med Skolinspektionens kritik (vid tillsynen 2013). Kommunens olika skolenheter fick kritik på sammanlagt 31 punkter (några skolor fick väldigt mycket kritik), varav 24 av dessa är åtgärdade. Det är noterbart att 6 av de 7 punkter som inte är åtgärdade gäller min tidigare arbetsplats Dalboskolan. Förvaltningen försäkrade dock att det görs en massiv insats för att åtgärda Skolinspektionens kritik. Under tiden väljer många elever bort Dalboskolan… (Det fick nämnden också reda på.)
Elevhälsochef Lena Ericsson redogjorde för patientsäkerhetsberättelsen. Jag framförde de synpunkter som jag redogjorde för tidigare i en blogg (se här). Det var nog fler än jag som ansåg att nämnden inte ska behöva betala för den extra tidsåtgång och det besvär som uppstår i samband med IT-strul, bristande städning etc…
BUN yrkade på att få de 9 miljoner kr som är avsatta hos kommunstyrelsen med följande beslut:
”att begära budgetmedel om 9 Mkr hos kommunstyrelsen för personaltäthet inom förskola, grundskola och fritidshem.”
Det blev en diskussion om fullmäktige verkligen hade tänkt att pengarna också skulle användas till förskola och fritids. (Se tidigare blogg.) Vi var flera stycken som inte trodde detta, men eftersom ordförande Mats Andersson ansåg att vi kunde ta beslutet enligt lydelsen ovan så gjorde nämnden det. Ordförande Andersson har ju kontakter rakt in i kommunledningens innersta korridorer, så han vet väl vad han pratar om…
Hittills hade sammanträdet gått ganska friktionsfritt…
”Ärende 7: Tillskapande av lokalytor inom grundskolan… – Inhyrning av paviljonger”
Jag har tidigare beskrivit bakgrunden till ärendet. (Här och här.) Under den sedvanliga föredragningen så fick nämnden en liten överraskning. Vi fick reda på att Norra skolan egentligen behövde en paviljong till – av arbetsmiljöskäl. Norra skolan behövde alltså tre nya klassrum, inte två. Följaktligen två paviljonger, inte en.
Hmm…? (Mummel i nämnden…)
Och i diskussionen som följde nämnde ordförande att det kanske räckte med bara ett klassrum (en paviljong; en halv?)… Om Norra skolan får någon mer anställd så kan skolan nämligen ta klassrummen på 3:e våningen i anspråk…
Hmm…? (Mer mummel i nämnden…)
Min partikollega Kate Giaever reagerade, liksom några andra, på att det ligger ett förslag till beslut i handlingarna, men vid föredragningen sägs det att det egentligen inte är något bra beslut som nämnden ska fatta – utan det borde fattas ett annat beslut… Dock oklart vilket, eftersom nämnden dessutom 
får nya fakta vid sittande bord…
Tove af Geijerstam (FP) frågade föredragande tjänsteman om han ansåg att detta ärende var färdigberett. Och fick ett ganska luddigt och tvekande svar…
Jag överdriver nog inte när jag konstaterar att en viss förvirring inträdde. Och framför allt, det kändes väldigt osäkert vilket som var det rätta beslutet att fatta. Det tyckte i varje fall de vänsterpartistiska ledamöterna…
Vänsterpartiet yrkade därför på följande:
”På grund av den stora komplexiteten i ärendet vill Vänsterpartiet att ärendet återremitteras och vi tar ett extra sammanträde med studiebesök i nästa vecka.”
Ett ganska unikt yrkande får man väl säga…
Och nu vaknade Sverigedemokraterna till liv! De yrkade också på återremiss. Med en liten annorlunda formulering…
Ordförande vill avgöra ärendet idag och att nämnden skulle besluta om en paviljong (2 klassrum) till Norra skolan. Och detta förslag ställdes mot Vänsterpartiets, och Sverigedemokraternas, yrkande på återremiss.
Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas…
Jo, jag tackar jag. Det låter som något annat än vad det i verkligheten var.
Men ibland är det väl också som ordspråket säger:
”Även en blind höna kan finna ett korn.”
Av någon anledning tyckte Sverigedemokraterna alltså att återremissförslaget var bra.
Efter sammanträdet tackar Ola Wesley (SD) undertecknad för gott 
samarbete…
Samarbete?
Hjälp!
Oj, jag höll på¨att glömma! Det blev votering i ärendet. 4 ledamöter – 3 socialdemokrater och en centerpartist – röstade för att ärendet skulle avgöras idag. De andra 7 ledamöterna röstade för en återremiss, dvs M, FP, KD, MP och VFP samt naturligtvis då V och SD. Vilket också innebär ett nytt sammanträde nästa vecka – med ett studiebesök. (Det kan vara värt att notera att nämndens miljöpartist alltså röstade mot sina styrande partibröder och -systrar…)
Till sist i det här ärendet, lite information till signaturen Jenny som kommenterade en blogg härförleden. Elevunderlaget uppgavs dala i kommunen som helhet om 3-5 år. Däremot är det ytterst osäkert hur elevtillströmningen ser ut i olika stadsdelar och skolor. Dessutom, Jenny, kan paviljongerna stå på varandra. (Man sätter dit en trappa och en hiss.)
Och sedan var det Mulltorp. Ett tag såg det ut som om denna fråga skulle kunna avgöras lite snabbare. Och lite lättare.
Ända tills kristdemokraten Gunnar Bäckman slog till! Som en blixt från en klar himmel!
Bäckman ansåg att Mulltorps skola, och förskola, skulle byggas på ett annat ställe än där den ligger idag.
Och en sak hade Bäckman helt rätt i – dagens placering mellan hårt trafikerade vägar är inte bra. Dessutom åker tydligen, enligt Bäckman, alla elever utom två skolbuss. Med andra ord, det är bättre att bygga en ny skola i ett lämpligare område – och där eleverna bor.
Tyckte Gunnar Bäckman (KD).
Och varför inte? Om kommunen nu ska bygga en skola och förskola, så måste man ju veta att man bygger den på den lämpligaste platsen. Självklart!
Fast det tyckte inte socialdemokraterna (som i vanlig ordning knappt sa ett ord idag), centerpartiet och – miljöpartiet… De ville utan vidare överväganden eller utredning bygga på samma ställe. De fick dock se sig nedröstade i den följande voteringen med röstsiffrorna 6-5.
Mandatperioden börjar inte så bra för det nya styret…
Mulltorp ska också, om jag har fattat rätt, tas upp på det kommande extra sammanträdet – och ingå i studiebesöket…
Tills dess hoppas jag, och kanske också andra i nämnden, att få höra synpunkter från föräldrar och andra berörda i Västra Tunhem.
Det var även några andra frågor som diskuterades. Men den här redogörelsen räcker väl förmodar jag för att göra en och annan lika förvirrad som jag… ;)
Blandad blogg om behandling
Förra onsdagen fastställdes budgeten för 2015. Miljöpartiet lade sig som bekant platt för sina nya vänner i triumviratet och låtsades inte om att partiet hade lagt en alldeles egen budget i juni. Som skilde sig väsentligt från sina koalitionspartners. Och på budgetdebatten förnekade sig inte heller Sverigedemokraterna. Som vanligt. Om det sedan beslutet har gått upp för sverigedemokraterna, att de hamnade ”helt fel” i vissa omröstningar, vet ingen… Och de flesta är väl egentligen inte heller särskilt intresserade… (Se ”Fullmäktige: Budgeten”)
Efter budgetbeslutet har lugnet återigen lagt sig över kommunhuset. Man kan väl dock förmoda att samtalen mellan de numera tre styrande partierna fortsätter. I inte alltför lugna former kan man kanske också spekulera i – partierna tycks ha en bit kvar till enighet.
Det gäller t ex Villa Björkås i Vargön. Här har definitivt inte lugnet lagt sig. Frågan om en byggnadsminnesförklaring har varit uppe i både fastighetsutskottet, kommunstyrelsens arbetsutskott (=KSAU) och nu senast i samhällsbyggnadsnämnden.
Vänsterpartiet vill byggnadsminnesförklara Villa Björkås med tillhörande park. Det har vi framfört i alla instanser. Och i samhällsbyggnadsnämnden visade det sig att Miljöpartiet ville det också. Vilket i och för sig inte var någon överraskning. Miljöpartiets allierade, socialdemokraterna och centerpartiet, vill däremot inte göra detta. Min partivän James Bucci skrev igår en blogg om hur Vänsterpartiet och han har agerat i frågan. Jag rekommenderar en läsning. (Buccis blogg hittar du här.)
Samarbetet inom det nya styret tycks alltså redan halta. Vi får se hur länge det dröjer innan den ursprungliga kvartetten, numera trion, blir till en duett…
Diskussionens vågor går för övrigt höga på Facebook om Villa Björkås. Det har också startats en namninsamling om byggnadsminnesförklaring. (Du hittar namninsamlingen här.)
När det gäller Plantaget i centrala Vänersborg, som också har gett upphov till många känslor, tycks dock diskussionerna ha lagt sig. Å andra sidan är det inte mycket att diskutera längre. En massa träd har redan fällts och det som är gjort är gjort. Klockan går inte att vrida tillbaka, Plantaget kommer aldrig att bli sig likt. Sedan är ju frågan om det blir till det bättre eller sämre. För min del så tror jag att det på många sätt blir till det bättre. Det blir ljusare, kyrkan syns och en massa gamla höga och i flera fall sjuka träd har tagits bort. Däremot är jag tveksam till lekplatsen som ska anläggas i det nordvästra hörnet av parken.
Det är viktigt att Vänersborg är och förblir en attraktiv kommun, ”i alla delar”, och då är det av stort värde att också det gamla bevaras, även om det behövs en uppfräschning på sina håll.
Det är också viktigt att Vänersborg är attraktiv ”hela livet”…
Något som också skulle behöva fräschas upp är nämligen skollokalerna. Många skolor erbjuder elever och lärare en miljö som inte skulle accepteras på andra håll. Och inte görs heller. I kommunhuset pågår det t ex en mängd arbeten i och på fastigheten. Då är det handling som gäller, då finns det pengar. Men om skolor behöver åtgärdas eller renoveras… Om en skola behöver bättre ventilation, fräscha toaletter, fräscha ytskikt och bulleråtgärder i klassrum och korridorer, en kreativ utemiljö – då tycks det vara svårt att komma till skott. Då är det svårt med pengar. För att inte säga omöjligt.
Nu senast hörde jag en rektor säga:
”Nu har jag felanmält detta i 3 år – och det händer inget.”
Jag tror att rektorerna ibland tycker att de inte blir tagna på allvar… Det kanske också är därför som ett av lärarfacken skriver i ett utskick idag:
”På sikt kommer cheferna att frånsäga sig arbetsmiljöansvaret.”
Till sist, igen, det här med ”attraktiv i alla delar”…
På ett offentligt möte för några veckor sedan fick Magnus Larsson besked om att VA:t i Sikhall inte skulle vara klart förrän 2018.
Magnus Larsson blev något konfunderad:
”Jag har fått avslag på bygglov, senast i år, för att VA:t ska vara framme och klart inom 2 år.”
Ibland slås man onekligen av tanken att kommunmedlemmar behandlas olika. Och kommunens olika delar.
En annan fråga på temat ”i alla delar”.
I år är det 40 år sedan Vänersborgs storkommun bildades. 1974 slogs Vänersborg, Västra Tunhem, Frändefors och Brålanda samman till Vänersborgs kommun. (Fast 3 år tidigare hade kommunfullmäktige i Västra Tunhem röstat för anslutning till Trollhättan…) (Källa: Kommunens hemsida.)
En bloggläsare från Gestad, några stenkast från Sikhall, undrar med anledning av jubiléet:
”Hur blev det? Klarade man av den geografiska rättvisan? Det är ju samma kommunalskatt över hela kommunen. Hur har jobben placerats? Tekniskt sett kan en liten ort vara huvudort i en stor kommun eller region (Vänersborg i vår Region). … Så när tekniken lett till att alla ursäkter är borta, hur blev den geografiska balansen? Har varje kommundel fått sin ärliga proportion av investeringar och arbetstillfällen?”
Och det kan man ju faktiskt undra. Trots att många av de politiker som har styrt Vänersborg genom åren har kommit från landsbygden och i synnerhet från Dalslandsdelen… Kanske kan man dock se skolbeslutet för några år som ett beslut i den anda av ”geografisk rättvisa” som gestadbon efterlyser. Men visst slås man av tanken att kommunmedlemmarna inte behandlas lika och att Vänersborgs vision kanske inte riktigt stämmer med verkligheten…
”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
Rektorns statliga uppdrag
Undertecknad bloggare har som bekant ett särskilt intresse för skola och utbildning. Därför har jag vid ett flertal tillfällen skrivit om skolans enskilt viktigaste person – rektorn. (Senast om ”Rektorn och det pedagogiska ledarskapet”.) Jag har varit, och är, mycket kritisk till hur kommunerna, och särskilt då Vänersborg naturligtvis, behandlar sina rektorer.
Nyligen publicerade Skolinspektionen sin årsrapport till regeringen, ”Från huvudmannen till klassrummet”. (Rapporten kan hämtas här.) I den hittar vi ett särskilt avsnitt som handlar om rektorn – ”Rektorns ledning för framgångsrik undervisning behöver utvecklas”. Skolinspektionen har mycket att berätta om rektorns ”roll ”under den kommunala huvudmannen.
Och vad rektorns roll egentligen är, eller borde vara…
I Vänersborg, liksom i många andra kommuner, betraktas rektorn som en ”vanlig” kommunal chef. Rektorn har därmed en mängd kommunala uppdrag och uppgifter. Kommunerna glömmer bort att rektor är en titel och en tjänst skapad av staten. Och det beror naturligtvis på att rektorn har ett statligt uppdrag. Det är inte tänkt från staten att rektorn ska syssla med upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, handlingsplan vid större störningar, riskombud och ansvar för upprättande av riskbedömning, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, rutiner kring snöröjning, rutiner kring arbeten som utförs på skolan, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan samt lås och larm.
Bara för att ta några exempel… (Här kan du läsa om fler kommunala uppgifter som rektor i Vänersborg har tilldelats, ”Rektorn och det pedagogiska ledarskapet”.)
Vid ett tillfälle häromveckan frågade jag faktiskt rektorerna om dessa kommunala uppgifter ingår i den statliga rektorsutbildning som alla rektorer ska gå. Det gjorde de inte. Naturligtvis.
I Skolinspektionens årsrapport till regeringen beskrivs det på följande sätt.
”Vi ser i våra granskningar att många huvudmän skapar egna visioner och mål som ligger utanför de nationella uppdraget för skolan. I praktisk handling innebär det att de statliga kraven underordnas den kommunala prioriteringen, vilket får till följd att vissa statliga mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
När Skolinspektionen ger exempel på uppgifter som inte hör till det statliga uppdraget skriver inspektionen:
”Tiden äts upp av ekonomi, budget, statistik, löner, fastigheter och lokaler, läsårsplanering, logistik, skolskjuts men även vikarieanskaffning.”
Rektorn arbetar alltså på uppdrag av riksdagen, regeringen och skolverket. Uppdraget finns beskrivet i Skollagen, Skolförordningen och Läroplanen. I Skollagen slås uppdraget fast:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
I Läroplanen står det:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen.”
Rektorn är skolans pedagogiske ledare. Det är det statliga uppdraget.
I Läroplanen (LGR 11) utvecklas vad som menas med pedagogisk ledare:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen. Rektorn ansvarar för att skolans resultat följs upp och utvärderas i förhållande till de nationella målen och kunskapskraven.
Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att
- skolans arbetsformer utvecklas så att ett aktivt elevinflytande gynnas,
- skolans arbetsmiljö utformas så att eleverna får tillgång till handledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, t.ex. bibliotek, datorer och andra hjälpmedel,
- undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver,
- kontakt upprättas mellan skola och hem, om det uppstår problem och svårigheter för eleven i skolan,
- resursfördelningen och stödåtgärderna anpassas till den värdering av elevernas utveckling som lärare gör,
- undervisningen i olika ämnesområden samordnas så att eleverna får möjlighet att uppfatta större kunskapsområden som en helhet,
- i undervisningen i olika ämnen integrera ämnesövergripande kunskapsområden, exempelvis miljö, trafik, jämställdhet, konsumentfrågor, sex och samlevnad samt riskerna med tobak, alkohol och andra droger,
- samarbetsformer utvecklas mellan förskoleklassen, skolan och fritidshemmet för att stödja varje elevs mångsidiga utveckling och lärande,
- samverkan kommer till stånd med förskolan för att skapa förutsättningar för en samsyn och ett förtroendefullt samarbete,
- formerna för samarbete mellan skolan och hemmen utvecklas och att föräldrarna får information om skolans mål och sätt att arbeta och om olika valalternativ,
- samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning,
- den studie- och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning,
- personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter,
- skolans internationella kontakter utvecklas, och
- skolpersonalen får kännedom om de internationella överenskommelser som Sverige har förbundit sig att beakta i utbildningen.”
Är det någon som tvivlar på att staten ser rektorns statliga uppdrag som pedagogisk ledare som ett heltidsarbete? Här finns det inte plats för en massa kommunala uppdrag och uppgifter.
I rapporten från Skolinspektionen granskas rektors roll ytterligare. Skolinspektionen anser att det behövs – uppenbarligen av det skälet att rektorn inte har den roll och de arbetsuppgifter som det är tänkt att rektorn ska ha.
Skolinspektionen slår fast:
”I huvudmannens (=kommunen; min anm.) ansvar ingår att se till att centrala förutsättningar för elevers lärande och trygghet är uppfyllda. Exempelvis bör huvudmannen skapa nödvändiga förutsättningar för att rektorerna ska kunna fullgöra sitt ansvar som pedagogiska ledare.”
Och att:
”huvudmannen måste ta sitt ansvar genom att ge rektorerna förutsättningar att fokusera på att leda det pedagogiska arbetet på skolorna.”
Skolinspektionen är tydlig. Skollagen och läroplanen är tydliga. Skolinspektionen framhåller också vikten av att rektor får vara pedagogisk ledare:
”Skolinspektionen vet genom såväl forskning som egna granskningar att rektor har en nyckelroll för att skapa förutsättningar för hög kvalitet i undervisningen och för skolans utveckling i stort. Särskilt avgörande är rektorns prioritering av den pedagogiska verksamheten.”
Och på ett annat ställe:
”Internationella forskningsresultat … visar på rektors avgörande betydelse när det gäller att leda och utveckla den pedagogiska verksamheten och dess effekter för elevernas kunskapsutveckling.”
Vänersborgs kommun står inför, och har gjort en längre tid, en lång rad utmaningar. Det handlar framför allt om att kunskapsresultaten inte alls är så bra som de borde och kunde vara. Alltför många elever lämnar i dag grundskolan i årskurs nio utan att vara behöriga till ett nationellt program på gymnasieskolan. Det är också en stor utmaning att möta de nyanlända.
Och frågan är egentligen ännu större. Skolinspektionen skriver:
”Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 är tydligt kopplat till en ökad risk för framtida psykosociala problem, exempelvis missbruk och självskadebeteende samt ett långvarigt utanförskap. Allvarlig kriminalitet i ung vuxen ålder är vidare åtta till tio gånger så vanligt bland dem med låga betyg som bland dem med medelbetyg eller höga betyg.”
Det är alltså oerhört viktigt, både för den svenska och den vänersborgska skolan, att kunskapsresultaten höjs och att alla elever får den hjälp och det stöd de behöver i sin utveckling. Och i detta arbete är alltså rektorn en nyckelfaktor.
Vad innebär det då enligt Skolinspektionen att ha ansvar för och leda den pedagogiska verksamheten?
”Rektor ska genom sitt ledarskap styra och utveckla verksamheten vid skolan så att alla elever ges en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö. Det handlar om att utifrån en analys av nuläget identifiera verksamhetens utvecklingsbehov och sedan vidta nödvändiga förbättringsåtgärder.
Det är nödvändigt att rektor arbetar systematiskt för att utveckla undervisningens kvalitet och säkerställa att alla elever får det stöd och den stimulans de behöver för att nå så goda resultat som möjligt. Kompetensutveckling av lärare och annan pedagogisk personal utifrån de behov som framkommer är ett avgörande inslag för att kunna nå framgång. Rektor ska också fördela verksamhetens resurser på ett sätt som svarar mot elevernas behov, så att skolan ger alla elever förutsättningar att nå målen för utbildningen.”
Skolinspektionen menar att en förutsättning för detta är att rektorn bland annat har kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummen och om elevernas lärande.
Skolinspektionen skriver:
”För att kunna leda det pedagogiska arbetet på skolan och förstå vad skolans resultat
beror på och vilka åtgärder som krävs för att komma till rätta med problem, behöver
rektorn vara insatt i den dagliga verksamheten på skolan. Det handlar om att skaffa sig kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummet, elevernas lärande och hur eleverna upplever trygghet och studiero.”
Är det någon som fortfarande tvivlar på att staten ser rektorns statliga uppdrag som pedagogisk ledare som ett heltidsarbete?
Det finns bara en möjlig väg. Rektorn i Vänersborg måste frigöras från en mängd av de kommunala arbetsuppgifterna. Om det finns uppgifter ute på skolorna som kommunen tycker att en kommunal chef ska utföra – anställ då särskilda chefer som sköter dessa kommunala uppgifter. Låt t ex intendenter sköta fastighets- och ekonomiska frågor och låt särskild personal ta hand om personalfrågor.
Först när rektorn i Vänersborg blir skolans pedagogiska ledare ”på riktigt”, då kan också rektorns arbetssituation och elevernas kunskapsresultat förbättras.
Skoldebatten på Torpaskolan
Igår torsdag gick Lärarförbundets traditionella skoldebatt av stapeln. I Torpaskolans aula samlades representanter för samtliga kommunala partier. Det var för övrigt samma aula där jag för 47 år sedan satt och hörde rektor Sten Axelsson läsa upp i vilken 7:a jag skulle börja och vilken klassföreståndare jag skulle få. Min klass fick förresten den beryktade läraren Bertil Holmer, på den tiden en legend i pedagogiska kretsar. Han visade prov på sin pedagogiska fingertoppskänsla redan den första veckan när han tog stryptag på undertecknad…
Partierna ställde upp med både skolpolitiker (ledamöter i Barn- och Ungdomsnämnden) och andra lokalpolitiker. Flera partier hade samlat två representanter, medan Centerpartiet hade tre. Det var nästan lite pinsamt när de tre centerpartisterna trängde ihop sig på scenen bakom en liten bänk.
Det var många från Barn- och Ungdomsnämnden på podiet. Nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) var naturligtvis där, liksom Orvar Carlsson (KD), Gunnar Bäckman (KD), Marika Isetorp (MP), Kerstin Andersson (FP), Kenneth Borgmalm (S), Annalena Levin (C) och Marianne Karlsson (C).
Min gamle partikollega Magnus Bäckström har ju som bekant lämnat Vänsterpartiet och representerade igår Välfärdspartiet, dagen till ära iklädd Välfärdspartiets färggranna lila tröja. För er som undrar, vågar jag mig nog på att säga att Bäckström inte lämnade Vänsterpartiet på grund av den skolpolitik som Vänsterpartiet har fört i Vänersborg. Hur som helst, jag fick därför ensam representera Vänsterpartiet.
Nämnas kan att Kurt Karlsson faktiskt vågade sig till Torpaskolan, han representerar ju som bekant kommunens sverigedemokrater. Jo, Kurt heter Karlsson och inte Callesson som Mats Andersson, den tredje centerpartisten, envisades med att kalla honom. Curt Callesson är faktiskt en annan pedagogisk legendar med förflutet från Torpaskolan.
Kvällen innebar med andra ord ett ypperligt tillfälle att ställa Vänersborgs skolpolitiker till svars. Tyvärr var det ganska glest på åhörarplatserna. Det är svårt att förstå att inte fler, framför allt lärare, tog tillfället i akt att komma. Det saknas ju inte åsikter i kommunens lärarrum… Det stora glädjeämnet när det gäller publiken var att två klasser från Torpaskolan var närvarande och lyssnade på debatten.
Moderator för skoldebatten var för tredje gången i rad Jan Lindvall. Tyvärr, tyckte i varje fall jag, blev det ett alltför stort fokus på rikspolitik. Vi som var där var ju kommunalpolitiker och skulle nog helst ha velat diskutera den kommunala skolpolitiken.
Debatten blev som vanligt en typisk valdebatt, där partiernas representanter lovade guld och gröna skogar. Om man ska lita på vad partierna säger kommer det inom en mycket snar framtid att falla ett regn av pengar på skolan, till lärares löner, till mindre klasser, till speciallärare osv osv – bara man röstade på just det partiet.
Det blev pinsamt…
I min inledning betonade jag att väljarna borde strunta i vad politikerna säger och titta på vad de gör. De skulle t ex kunna fråga sig, vad den styrande mini-alliansen i Vänersborg (moderater, folkpartister och kristdemokrater) har gjort under den gångna 
mandatperioden för skolan. Eller varför de ska lita på socialdemokrater och centerpartister som drog ner bortåt 150 lärartjänster när de hade makten i Vänersborg 2006-2010.
Jag betonade, som vanligt, att Vänsterpartiet under hela mandatperioden har redovisat sitt arbete, sina förslag, yrkanden, reservationer, åsikter och idéer osv på sin hemsida och min blogg, i stort sett dagligen eller varannan dag.
Och där kan man läsa hur Vänsterpartiet ständigt har argumenterat för mer pengar till förskola och grundskola. Och väldigt ofta fått sina förslag på ordentliga satsningar nedröstade…
Men som sagt, nu är det val. Och då övertrumfar partierna varandra med vallöften… Som vanligt när det är val. Löften som sedan snabbt glöms bort… Tills det närmar sig val nästa gång. Som jag ser det, och det är väl egentligen ganska självklart, så måste partierna inför varje val konfronteras ordentligt med den politik de faktiskt har fört. Tyvärr blev det alldeles för lite av den varan igår.
Stämpelklockan diskuterades, denna för lärarna så förhatliga uppfinning som de styrande partierna i Vänersborg införde för något år sedan. (Det var Moderaterna och Socialdemokraterna i PFU, Personal- och förhandlingsutskottet, som beslutade detta. Miljöpartiet röstade nej. Inga andra partier är representerade i PFU.) Lena Eckerbom Wendel (M, som sitter i PFU) och Marie Dahlin (S, som inte sitter i PFU) försvarade stämpelklockan med att då synliggörs lärarnas arbetstid… För vem kan man undra. Tror de att lärarna inte visste om sin arbetstid utan stämpelklocka? Eftersom arbetsgivaren vägrar att betala ut övertidsersättning och att uttagande av komptid förutsätter att en annan lärare gratis åtar sig den komplediges arbete, så vet alla lärare att stämpelklockans uppgift endast är att kontrollera lärarna. Jag kan inte låta bli att tänka på utbildningsminister Jan Björklunds mycket tuffa kommentar i gårdagens partiledarutfrågning när han beskrev kommunernas syn på pedagogerna:
”De ska inte tro att de är nånting.”
Jan Björklund sa också i samma intervju:
”Skolan i Sverige styrs av en massa kommunala amatörer.”
Personalorganisationerna (facken) har utlovats en utvärdering av stämpelklockan. Detta har dock inte gjorts. Vi får se om det händer något nu. Efter valet…
Egentligen har jag nog med detta sammanfattat debatten. Det var en typisk valdebatt helt enkelt. I negativ mening alltså. Kanske skulle man också kunna säga att det råder en ganska utbredd okunskap bland flera ledamöter när det gäller de villkor som rektorer, lärare och elever arbetar under. Men det är kanske inte så konstigt, arbetar man som lärare (som jag gör) så ingår ju detta i vardagen. Så är det inte för de andra politikerna. Kanske skulle man emellertid kunna önska en bättre kunskap på vissa håll om skolans styrdokument (Skollag, Läroplan mm) än vad som är fallet.
Jag kan inte heller låta bli att avslutningsvis referera två av Kurt Karlssons uttalanden. Jag tycker att det är viktigt för alla som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna i Vänersborg. Och det tycks ju vara ganska många av EU-valet att döma, särskilt i några av landsbygdsområdena i kommunen.
Kurt Karlsson framförde sin bestämda åsikt att Vänersborg och Trollhättan ska slås ihop till en kommun! Det ansåg Karlsson skulle lösa många av Vänersborgs problem.
Så du som tänker rösta på Sverigedemokraterna – du röstar på att Vänersborg ska upphöra som egen kommun!
Kurt Karlsson ansåg också att eleverna skulle delas upp i olika klasser beroende på sina förutsättningar. Kurt Karlsson:
”För att rädda det som räddas kan, så tror jag att den svenska skolan får fortsätta med segregationen helt enkelt. … I klasser där elever behöver ha extra stöd och hjälp och få det i en anpassad pedagogisk miljö och de högpresterande eleverna då stimuleras i en positivt lärande miljö utan en störande omgivning.”
Elitklasser och… Ja, vad då? Anti-elitklasser? Klasser där de som inte är intresserade av skolan eller som av någon anledning inte har de förutsättningar för lärande som Kurt Karlsson kräver ska sättas i särskilda egna klasser. Då stör de ju i varje fall inte de studiemotiverade…
Det här är bland det mest reaktionära jag har hört på många år!
Efter debatten kom en tjej med utländsk härkomst fram till mig:
”Om jag hade fått rösta, så hade jag röstat på Vänsterpartiet.”
Sådant värmer!
En grupp flickor, också med utländsk härkomst, konfronterade Kurt Karlsson och hans syn på invandring.
”Invandringen måste begränsas.”
Sa Kurt Karlsson till flickorna.
Det blev så pinsamt att lyssna när han försvarade Sverigedemokraternas åsikter att jag efter en stund var tvungen att avlägsna mig. Jag skämdes.
Landsbygdsdebatt i Gestad
Valrörelsen har inte bara börjat. Den är i full gång. I varje fall för Vänsterpartiet i Vänersborg.
I lördags besöktes Vänersborg av Vänsterpartiets riksdagskvinna Eva Olofsson. Hon talade om vinster i välfärden. Eller rättare sagt, hon talade om varför Vänsterpartiet inte vill ha vinster i välfärden.
Samtidigt delades flygblad och informationsmaterial ut. Faktum är att flygbladen tog slut… Men alla kan vara lugna, nytt material kommer nästa vecka.
En annan anledning till att flygbladen tog slut var att Vänsterpartiet besökte Vargön på fredag eftermiddag och delade ut – flygblad.
Intresset var stort, både i gågatekrysset och i Vargön. Många människor var intresserade och flera stannade också upp och ställde frågor eller kom med synpunkter. Flera tog upp hamnflytten till Vargön. Och åtminstone de som talade med mig delade helt Vänsterpartiets uppfattning i frågan.
Mellan flygbladsutdelningarna så hölls också årets första valdebatt. I fredags kväll. Den hölls på Gestad bygdegård, ett stenkast från Skerruds skola. Mitt i de djupaste centerbygderna. Mitt i Bo Carlssonland…
Alla partier hade samlats på inbjudan av Gestad LRF för att diskutera landsbygds- och jordbruksfrågor. Utom Sverigedemokraterna. Som vanligt. Fast de blev inbjudna. De svarade inte ens på inbjudan. Sverigedemokraterna deltar sällan i några diskussioner. Kanske diskuterar de bäst med varandra… Däremot deltog Centerpartiet och Moderaterna, även om de inte nämndes i TTELA:s reportage. (Artikeln är inte publicerad på hemsidan.) TTELA tyckte kanske inte att de hade något vettigt att säga… ;)
Det var många åhörare på plats. Jag räknade inte, men det måste ha varit åtminstone 50 personer. Vilket är imponerande, en fredagskväll mellan kl 19 och 22…
Debatten kom att handla om både EU- och riksdagsfrågor. Ja, faktiskt också om frågor som låg på regionens bord. Den blev en hel del diskussion om hur landsbygds- och jordbrukspolitiken bör utformas. Och på dessa områden var nog publiken bra mycket kunnigare och mer insatta än de flesta politikerna. Det fick framför allt Folkpartiets representant Helge Kneese känna av, när han lite svepande talade om partiets syn på miljö- och skattefrågor kring jordbruket. Han önskar nog att han hade varit tyst, när han blev ansatt av publikens tuffa frågor…
De flesta partier ville framstå som jordbrukets bästa vänner, även om publiken antagligen inte helt svalde Marika Isetorps (MP) argument om det ekologiska och hållbara jordbrukets välsignelser.
Jag försökte redogöra för hur Vänsterpartiet ser på landsbygdsproblematiken. Som egentligen inte borde vara en ”problematik” utan en möjlighet. Det är Vänsterpartiets målsättning att fler ska kunna flytta ut på landsbygden och att de som bor där ska kunna stanna kvar.
Några av Vänsterpartiets åtgärder för en levande landsbygd är en utbyggd infrastruktur i form av bättre kollektivtrafik, ökat stöd till bredband- och fiberutbyggnad, men också att prioritera underhållet av vägar, i form av t ex bärighet och tjälsäkring. Klimatförändringarna kräver i och för sig att vi ställer om våra transportsätt, men det är viktigt att detta arbete inte slår mot dem som saknar alternativ till bilen på landsbygden.
Självförsörjningsgraden i dagens Sverige är alldeles för liten. Omkring hälften av alla livsmedel importeras, fastän Sverige har möjlighet att producera mycket mer. Vänsterpartiet vill dels ändra upphandlingsreglerna och dels att staten stödjer kommunernas arbete för en grön upphandling av livsmedel som är ekologisk, närproducerad och djuretisk. (Om du är intresserad och vill veta mer om Vänsterpartiets landsbygdspolitik kan du ladda ner Landsbygdspolitiska Plattform här.)
Jag redogjorde också för Vänsterpartiets kritiska inställning till EU:s jordbrukspolitik.
När det gällde de frågor som ligger inom kommunens ansvarsområde, så menade jag att det mesta borde ha både påbörjats och utförts redan. För länge sedan. Dalslandsbonden Gunnar Lidell (M) – som inte deltog eller var närvarande på debatten – har ju styrt Vänersborg i snart 4 år och dessförinnan styrde en annan dalslandsbonde, nämligen Bo Carlsson, kommunen i 8 år… Det torde tyda på ett stort misslyckande för Lidell och Carlsson om det finns ytterligare saker för en stadsbo som Vänsterpartiets undertecknade att utföra…
Sa jag med glimten i ögat. Bo Carlssons glimt tycktes långt borta… Han blev ganska sur…
Den ”lokala debatten” kom annars till stor del att handla om skolan och då naturligtvis särskilt om landsbygdsskolornas vara eller inte vara. TTELA:s artikel i lördags handlade för övrigt om denna del av diskussionen. En del av det som Vänsterpartiet (dvs jag) framförde återges för övrigt i artikeln.
Okunskapen om skolan är på sina håll stor.
Morgan Larsson (VFP) förringade betydelsen av att lärare är behöriga och innehar legitimation. Precis som kommunen kan välja på om den vill följa Skollagen eller inte… Marie Dahlin (S) och andra hade problem med huvudmannens (=kommunens) ansvarsområden kontra det uppdrag som rektorer och lärare har fått direkt från staten. Marika Isetorp (MP) tyckte att det inte var några problem med att lärare pendlade mellan olika skolor. Isetorp glömde att lärare inte bara undervisar, de är rastvakter, mentorer, ”sociala problemlösare” etc, och då kan de inte ständigt sitta i en bil, oavsett om det är en miljöbil eller inte, mellan lektioner på olika skolor.
Det kändes som om en viss vänsterpartistisk politiker, tillika lärare, stundtals fick gå in i debatten och tala om vad som gäller – om Skollagen och sånt…
Naturligtvis kom skoldebatten in på den medborgardialog som hölls för drygt 2 år sedan och som resulterade i att landsbygdsskolorna nu finns kvar. Vissa representanter för mini-alliansen, särskilt den folkpartistiske politikern, tycktes ha glömt att de ville lägga ner åtskilliga skolor på landsbygden… För övrigt är det ju val, och då försäkrade alla partier att skolan skulle få mer pengar… Varför skolan ofta inte har fått mer än ”kaffepengar” mellan valen, och till och med skars ned med 40 milj kr under Socialdemokraternas och Centerpartiets senaste styre – det hoppades berörda partier att vänersborgarna skulle ha glömt.
Till sist. Jag tog upp frågan om att kommunen skiljer på folk och folk, att den t ex gör skillnad på om man heter Bert Karlsson eller Magnus Larsson. Peter Göthblad, folkpartistisk ordförande i Byggnadsnämnden, satt i publiken denna kväll, och – kände sig träffad. Vilket han var. Göthblad snurrade till det och menade att anledningen till att Magnus Larsson i Sikhall, fast Göthblad ville egentligen inte tala om enskilda personer, fast det gjorde han ändå, inte hade fått bygglov och överhuvudtaget har haft 
Byggnadsförvaltningen och –nämnden emot sig under en lång rad år, bland annat beror på att det också:
”ligger annat bakom.”
Vad som ligger bakom denna insinuation vet jag inte. Jag kan emellertid tycka att det kanske är något anmärkningsvärt att en tung politiker säger på detta sätt om en enskild invånare på ett offentligt möte.
Jag har ju skrivit en del om Sikhall i den här bloggen, även om vissa till centerpolitiker närstående personer inte tycker att jag ska göra det, och ska inte upprepa alla turer kring Magnus Larsson. (Vill du veta mer så leta upp ”Kategorier” i högerspalten och välj ”Sikhall”. Då kommer blogginläggen om Magnus Larsson och Sikhall upp. Vill du få ett förslag på en blogg att läsa, välj: ”Jag blir så trött på Byggnadsnämnden!”)
Vänsterpartiet har krävt att pengar till kommunens badstränder ska fördelas rättvist. Som det är nu sker en oerhört markant prioritering av Ursand. Vänsterpartiet vill att pengarna ska fördelas mer lika mellan Ursand, Sikhall, Nordkroken och Gardesanna.
I sitt svar på detta återgav Peter Göthblad inte hela sanningen. Kanske inte ens halva…
Göthblad påstod nämligen att de 4 milj kr som var avsatta för Ursand enbart skulle gå till en ny gång- och cykelväg samt VA. Hade pengarna delats mellan badstränderna så skulle toaletterna ligga mitt på Ursandsvägen raljerade han. Och det hade ju varit ”kul” om det hade varit sant… Göthblad sa dessutom att Bert Karlsson skulle stå för denna investering (i form av höjt arrende antar jag).
Vad jag förstår har Byggnadsnämndens ordförande inte många rätt i sitt resonemang. De 4 miljonerna till VA och GC är särskilda pengar just till detta ändamål. När Vänsterpartiet ville dela pengarna rättvist mellan badstränderna så handlade det om andra pengar – 5 milj för 2014 och lika mycket 2015. Som går till Ursand!
Och visst, några av dessa pengar kommer att leda till en högre hyra för Bert Karlsson – men inte kommer Bert att betala hela summan på 9 miljoner… Nej Peter Göthblad, där har du fel!
Som sagt, valrörelsen för Vänsterpartiet i Vänersborg har börjat. Nästa lördag är det tal och musik ute på Torpaområdet, utanför Netto.
Landsbygdsskolornas framtid
I onsdags hade TTELA en artikel om landsbygdsskolorna. (Se här.) Rubriken löd:
”Skolan måste spara. Landsbygdsskolorna hamnar i skottgluggen igen.”
Jag skrev också i en blogg häromsistens:
”den nuvarande skolstrukturen måste diskuteras i en ganska snar framtid.”
Det här har naturligtvis fått en del personer att reagera. Med all rätt. De undrar om det är dags att lägga ner landsbygdsskolorna. Igen typ.
Bakgrunden till att diskussionen har aktualiserats igen är att Barn- och Ungdomsnämnden beräknas göra ett underskott på 7,3 milj kr i år, varav grundskolan och barnsomsorgen står för 4,2 milj kr. Och det är egentligen inte särskilt konstigt. Att det antagligen blir ett underskott menar jag. Kommunfullmäktiges beslut den 20 juni 2012 att behålla landsbygdsskolorna kostar pengar.
År 2013 fick Barn- och Ungdomsnämnden extra pengar, 16 milj kr – för övrigt efter förslag från Vänsterpartiet. Men för 2014 blev det bara ett ”tillskott” på provocerande futtiga 54.000 kr. Miljöpartiet och Välfärdspartiet gjorde nämligen, helt plötsligt, gemensam sak med de borgerliga partierna i mini-alliansen och röstade igenom en noll-budget. (Det var också i denna veva som de lade ner äldreboendet Gläntan.)
På grund av BUN:s prognosticerade underskott på 7,3 milj, så lade förvaltningen, dvs tjänstemännen, i måndags därför fram några besparingsåtgärder. Vilket de i princip är tvungna att göra, eftersom de ska arbeta för att hålla budget. En av dessa besparingsåtgärder var:
”Flytta verksamhet vid Rösebo skola ht 14 till Frändefors.”
Naturligtvis kan man ana att förvaltningen vill ha igång en debatt om skolstrukturen. Igen. Det är ju ingen hemlighet att tjänstemännen helst skulle vilja att en och annan landsbygdsskola skulle tas ur ”drift”… Och nu är det val i höst…
Vad var det han sa den gamle Caesar…?
”divide et impera”
Den ekonomiska besparingen av att ”flytta” Röseboeleverna till Frändeskolan skulle i år hamna på, i det här sammanhanget, blygsamma 400.000 kr. (Totalbudgeten för Barn- och Ungdomsnämnden är på 674 milj kr. Det är även förhållandevis lite pengar jämfört med det prognosticerade underskottet på 7,3 milj kr.)
Efter diskussion enades nämnden om att stryka flytten av Rösebos elever. Istället fick förvaltningen i uppdrag att hitta andra besparingsåtgärder. Och om inte detta skulle vara möjligt, så finns också alternativet att Barn- och Ungdomsnämnden vänder sig till kommunfullmäktige och helt enkelt ”ber om” mer pengar…
Vänsterpartisterna i nämnden var mycket aktiva i denna diskussion, både min partikollega Magnus Bäckström och jag själv. Det är inte dags att lägga ner landsbygdsskolorna! Det står inte på agendan. Det var vårt budskap.
Alla som ”var med” för två år sedan kommer säkert ihåg att Vänsterpartiet redan då var mycket aktivt i medborgardialogen kring ”skolstrukturen”. Jag själv lade ner åtskilliga timmar. Det fanns många skäl till Vänsterpartiets ställningstagande att bevara landsbygdsskolorna, jag ska inte upprepa dem här. Men beslutet som kommunfullmäktige fattade den 20 juni 2012 kan naturligtvis inte vara ristat i sten. Beslut måste omprövas om förhållanden förändras. Det gäller alla beslut.
Det är framför allt två saker som har förändrats.
Riksdagens beslut om skärpta behörighetskrav för undervisande lärare rycker allt närmare. Från och med läsåret 2015-2016 så måste varje elev undervisas av en legitimerad lärare. Det kommer att ”ställa till” med ganska stora organisatoriska och schemamässiga problem i mindre skolor. Det lär också kosta en del extra pengar. Och det kan det naturligtvis vara värt – i varje fall om inte pengarna tas från andra elever.
Det andra problemet berör främst Rösebo skola och, på lite längre sikt, Skerrud.
Elevunderlaget viker…
Fullmäktiges beslut innebar ju på sätt och vis, kan man väl säga, en satsning på landsbygden. En ganska stor satsning egentligen. Men denna satsning kräver ju att människor flyttar ut på landsbygden och att de som bor på landsbygden placerar barnen i dessa skolor.
Som det ser ut nu så bor det 32 elever i Rösebos ”upptagningsområde”. Det är dock bara 19 elever som, just nu, har valt att gå på skolan i höst. I Skerrud bor det 63 elever i upptagningsområdet, medan endast 38 ska gå i skolan. Dessa siffror kan jämföras med Mulltorps skola. Där bor det 37 elever i upptagningsområdet och alla har valt att gå i skolan. (Källa: Barn- och Ungdomsförvaltningen.)
Vänsterpartiet jobbar för, och har alltid gjort, mer resurser till barnen och ungdomarna. Vänsterpartiet har också drivit frågan att bevara landsbygdsskolorna. Det är två ställningstaganden som vi står för och som vi är stolta över. Vi tror till och med att vårt idoga arbete har lett till att vi har fått andra partier att svänga och få en betydligt positivare syn på utbildnings- och skolfrågornas betydelse i Vänersborg.
Men Vänsterpartiet står också med båda fötterna på jorden. Och sanningen är att vänder inte den nedåtgående trenden för elevunderlaget i Rösebo och Skerrud, så måste skolfrågan tas upp till förnyad prövning och diskussion. För Rösebos del kanske redan innan höstterminen 2015 startar.
Vänsterpartiet anser också att det är av avgörande vikt att inget sker över huvudet på de berörda. Alla fakta måste läggas på bordet och sedan måste elever och föräldrar tillsammans med politiker, och kanske tjänstemän, träffas och föra någon typ av dialog om framtiden.
Investeringar och investeringar
Onsdag den 29 maj sammanträder kommunfullmäktige. Det lär bli lite av lugnet före stormen. Det är först nästa sammanträde, den 12 juni, som årets viktigaste beslut fattas – budgeten för nästa år. Då lär det braka loss och blåsa desto hårdare.
Ett ärende på fullmäktiges ärendelista nästa vecka heter ”Överföring av investeringsmedel mellan år 2012 och år 2013”. En rutinmässig punkt som handlar om att överföra investeringspengar, som inte har använts, till kommande år. Och det är det väl inte mycket att orda om i och för sig, om det inte vore för den långa lista som Samhällsbyggnadsnämnden lämnar till fullmäktige.
Samhällsbyggnadsnämndens lista på investeringar är på sammanlagt drygt 149 miljoner kr. Investeringar som redan är beslutade och som ska verkställas, någon gång. Och detta är säkerligen helt i sin ordning. Men när man studerar de kommande investeringarna blir man lite fundersam över några.
- Dalbobron: 3,5 Mkr
- Resecentrum: 19 Mkr
- Kontantlös hantering Återvinningscentralen: 861.000 kr
- Tekniska system skolor: 516.000 kr
- Ankargatan 2: 4,5 Mkr
- Skolor/F-skolor strukturell övers.: 4 Mkr
- Högstadieskola kv Oden (Torpaskolan): 3,2 Mkr
- Kommunhus ventilation, kyla: 4,3 Mkr
- Vargön hamn/ind.omr: 7 Mkr
- Sanden: 2,5 Mkr
Det framgår inte av fullmäktiges handlingar vad investeringarna innebär, vad som ska göras. Vad ska t ex göras med Dalbobron? På Resecentrum? Är det en gångtunnel under spåren kanske? 7 Mkr till hamnen i Vargön, till vad? Det här är skrivet innan vi kunde läsa i TTELA att hamnområdet består av kvicklera… Vilka tekniska system på skolor kostar en halv miljon? Datanät? 4,5 milj för fastigheten på Ankargatan – till vad? 3,2 milj kr till den nybyggda Torpaskolan?
Det är tråkigt att Samhällsbyggnadsnämnden inte har skrivit åtminstone några rader för att förklara de olika investeringarna. Vi som sitter i fullmäktige borde ju få veta.
Det tycks vara ständiga renoveringar och ombyggnader i kommunhuset, i varje fall känns det så för en som besöker huset några gånger i månaden. För närvarande går det knappt att höra vad folk säger eller att koncentrera sig för allt maskinljud i entréplanet. Och nu ska tydligen ventilationen och kylan(?) åtgärdas för 4,3 milj. Jag kan inte låta bli att skänka en tanke till den dåliga ventilation som så många arbetsplatser utanför kommunhuset brottas med, framför allt på våra skolor. Och på bullerproblemen på förskolor och skolor… För att inte tala om bristen på lokaler på vissa ställen för våra elever och lärare… Det kan gälla allt från alltför små matsalar och klassrum till alltför få idrottshallar…
Men det är väl bara drömmar att kommunen, dvs Samhällsbyggnadsnämnden, ska behandla alla kommunala arbetsplatser lika, att arbetsmiljön på förskolor och skolor ska vara lika viktig som i kommunhuset…
Och då har jag ändå inte nämnt vad det står i Skollagen om lokaler och utrustning. Fast det gör jag nu… Skollagen:
”För utbildningen ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.”
De signaler som kommer utifrån förskolor och skolor är att önskemål kring lokaler ofta nonchaleras eller dras i långbänk. Eller så får man beskedet att kostnaderna ska tas från verksamheten. Det innebär då att pengar som ska användas för undervisning av elever ska gå till fastighetsåtgärder istället… Ett tredje besked kan vara att allt som görs på byggnaden är hyreshöjande, dvs det tas också från undervisningen. Personal ute på förskolor och skolor ställer sig ofta frågan vad Samhällsbyggnadsnämnden menar med ”normalt underhåll”. Barn och Ungdom betalar ju hela tiden hyror, och ”saftiga” sådana, till Samhällsbyggnadsnämnden.
Det finns mycket som det borde investeras i på våra förskolor och skolor. Men det tycks tydligen inte vara lika viktigt som i kommunhuset.
Fastän lagen ställer krav på huvudmannen, dvs kommunen, just när det gäller skolor. Vad var det det stod…?
”…ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs…”
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer