Sund Sampo: Ny etablering i Wargön? (1)

12 november, 2023 4 kommentarer

I veckan som har gått har alla vänersborgare fått ta del av en fantastisk nyhet. En av världens största industrisatsningar i sitt slag kanske ska göras i Vargön. Det är det tjeckiska företaget Sund Sampo som har lämnat in en förfrågan till Vänersborgs kommun om att etablera verksamhet i Vargön. Företaget har nämligen planer på att investera i en anläggning i Wargöns innovations- och industripark, dvs det gamla hamn- och industriområdet. TTELA skrev om satsningen i torsdags (se TTELA “Sund Sampo: Satsningen i Vargön en av de största i världen”) och i fredags intervjuade P4 Väst kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) (se P4 Väst “Kommunalrådet om megaprojektet på lilla orten: Fantastiskt”).

Reaktionerna är översvallande. Kommunen tycks genuint intresserad, och kanske till och med applåderar satsningen. Kommunen ser framför sig att köpet av området 2010 äntligen ska betala sig. Då köpte Vänersborgs kommun hamnområdet i Vargön för 16,7 milj kr och investerade sedan ytterligare 22 miljoner i gator, VA etc. På LinkedIn gratulerar olika lokala företagare Sund Sampo och tycks sträcka ut en hand för framtida samarbete. Även på Facebook hittar vi många positiva människor. Och det kanske inte är så konstigt.

TTELA skriver:

“Planerna på ett bioraffinaderi i Vargön är gigantiska. Fabriken beskrivs av företagets kontaktperson, Leif Engelthon, som en av de största i världen av sitt slag och att bygga anläggningen beräknas kosta 8 miljarder kronor. Om sju år ska en miljon ton produkter om året produceras och 500 nya jobb skapas.”

Det skulle betyda oerhört mycket för Vänersborgs kommun och för hela området om dessa planer gick i lås.

TTELA fortsätter att i artikeln beskriva vad Sund Sampos bioraffinaderi i Vargön ska producera:

“Det handlar om flera olika produkter. Största volymen utgörs av dissolvingmassa som används till textilier, djurfoder, förtjockningsmedel, pigment, kemikalier och sprängämnen. Men även bioråolja, hydrocoks, pekiloprotein och konstgödsel ska komma ut från fabriken.”

TTELA uppger att bioraffinaderiet ska tillverka en miljon ton produkter om året och både produkterna och tillverkningsprocesserna ska vara miljövänliga. Det är helt i samklang med den vision som kommunen har för området i Vargön.

TTELA beskriver företaget bakom den gigantiska satsningen. Sund Sampo har 33 anställda och huvudkontoret ligger i Pardubice i Tjeckien. Företaget har fler kontor i Tjeckien och även kontor i Hudiksvall och Finland. Sund Sampo ska dock inte stå för investeringarna, fortsätter TTELA, utan ett särskilt företag ska bildas, Wargon. Wargon ska bestå av industriföretag som både blir leverantörer av råvaror och kunder till produkterna. Det är emellertid inga andra svenska företag inblandade, utan det handlar om europeiska och utomeuropeiska industrier. Allt enligt TTELA.

Investeringen på 8 miljarder kr ska skapa 500 nya arbetstillfällen. Dessutom ska ett renseri och upplag byggas upp i Grunnebo eftersom det finns ytor där och det är nära till hamnen i Uddevalla. I Grunnebo ska det också uppföras ett kraftverk i egen regi.

TTELA avslutar med att konstatera att företagets kontaktperson Leif Engelthon räknar med att investeringarna ska vara intjänade på tre år.

På LinkedIn bekräftar Leif Engelthon uppgifterna från TTELA och uttrycker sig som om allt är bestämt, även om det är mycket arbete kvar:

“Tänkte ge en glad nyhet, där SUND SAMPO med industripartnern WARGONS kommer att bygga en av världens största bioraffiader med SUND SAMPOs teknologiplattform som har utvecklats i snart 30 år.
Investeringen är på över 700 miljoner euro och industrin förväntas starta 2030, där produktionen kommer att uppgå till cirka 1 miljon ton säljbara gröna produkter. Klimatmässigt kommer vi att binda 3 miljoner ton CO2 och skapa 500 nya gröna jobb.
Men det finns fortfarande mycket arbete att göra innan det första spadtaget tas.”

Det låter fantastiskt, vilket lyft det skulle innebära för Vänersborgs kommun om Sund Sampo förverkligar sina planer i Vargön. Det låter nästan för bra för att vara sant.

Men så börjar man fundera. Och tänka ett varv till. Det börjar poppa upp flera frågor… Och på äldre dagar har man lärt sig – låter det för bra för att vara sant så är det i regel inte sant.

Hur ska ett okänt tjeckiskt företag med 33 anställda utan produktion kunna investera 8 miljarder kronor? Och varför i Vargön? Det är ju bara utländska företag som ska stå för kapitalet, inga svenska, och det är samma företag som ska köpa produkterna… Varför investeras det då överhuvudtaget i Sverige? Och i Vargön när hamnen som ska användas ligger i Uddevalla? I ett gammalt industriområde fullt av föroreningar. Och ett kraftverk i Grunnebo?

Och produktion av dissolvingmassa? Men det är ju inget nytt. Det produceras av en mängd företag i Sverige och världen t ex av Domsjö, Södra (Södra Skogsägarna) och Stora Enso.

Uppgifterna till kommunen och TTELA reser en rad frågor och funderingar. Det är vad jag förstår också ett antal vänersborgare som har ägnat några timmar under helgen åt att söka efter fakta på nätet. Sökningar som i mitt fall gjorde att tveksamheten till uppgifterna om företaget och den stora investeringarna ökade alltmer.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Sund Sampo?? (2)”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, investeringar, Näringsliv, Sund Sampo, Vargön Etiketter:

Sikhall 4: Skrivelse till kommunen

9 november, 2023 Lämna en kommentar

I tisdags, den 7 november, skickade Jan G Andersson in en skrivelse till kommunen. Den adresserades till flera politiker och till berörda förvaltningar.

Jan G Andersson är ett känt namn i bygderna i Sikhall och Gestad. Han är bland annat ordförande i Gestads Hembygdsförening. Och faktiskt, Andersson har varit med i diskussionerna kring Sikhall sedan 20 år tillbaka. Han var t ex med på mötet i oktober 2005 i Vänersborgs Segelsällskaps lokaler på Sanden. (Läs mer på “Historien om Magnus Larsson (11)”.) Vid det tillfället kände han inte Magnus Larsson, men det har han hunnit göra senare.

Anderssons skrivelse är rak och tydlig. Han sammanfattar frågeställningarna på ett koncist och förståeligt sätt. Skrivelsen skickades alltså till några som är ”hemma” i kommunhuset och några andra som mer sällan är där – men den borde läsas av betydligt fler… 

===

Kommunens villkor för markbyte

Jag har varit med i processen kring Sikhall med Magnus och kommunen sedan mötena på Sanden kring förköp av det som nu Magnus till delar kan återfå. Kan fortfarande känna den panikkänsla som skapades om inte kommunen förköpte, om möjligt hela fastigheten inkl sommarstugan på fri tomt. De drivande inom kommunpolitiken och Segelsällskapet beskrev hur avstängt Sikhall skulle bli. Många har dusterna varit i Magnus vision för Sikhall för att ge allmänheten tillgång till ett vackrare Sikhall.

Det som drivit Magnus under alla dessa 18 år, är intresset för jord, skog, bilar, båtar och att få utveckla Sikhall.

Politikerna har nu visat att de sett detta och är redo för ett markbyte och försäljning av delar.

I det affärsavtal som nu förhandlas vill tjänstemännen villkora affären med att visionen där mark som berörs, inom 15 år skall vara verkställd till nästan färdigt. I förhandlingarna har de menat att håller inte din affärsplan för det, ska du inte genomföra den.

De har inte lyssnat till Magnus affärsplan som bygger på att genomföra hamnbygget utan att sätta sig i stora skulder, utan bygga efter hand som tomter och sjöbodar säljs.

Ej verkställda villkor ger ett vite på idag 30 000:-/månad tills villkoren är uppfyllda, vid ev. försäljning eller överlåtelse övergår det till nästa ägare. Villkoren gäller även om detaljplanen inte äger laga kraft, med den osäkerhet om hur många tomter kommunen då tillåter avstyckas.

Magnus är inte beredd att sätta hus och hem i ett sådant spel.

Tjänstemännens ställda villkor tolkar jag som ett motdrag till att han fick politikernas förtroende att bli vid marken. Trodde de att Magnus i sin iver att utveckla, skulle skriva på och ge tjänstemännen och kommunen, en hamn för tiotals miljoner alldeles gratis inom 15 år oavsett hur marknaden ser ut.

De måste ge sig så planarbetet kan fortsätta, alternativet är stopp på det mesta, vem vinner på det?

Den förre ägaren till Sikhall Gusten Nilsson hade inga visioner och Sikhalls gård föll i förfall. Havreperiodens ägare Magnus Larsson med sönerna Lille Lars och Store Lars utvecklade Sikhall genom att sätta sig i skuld, det blev konkurs 1886 för tiderna förändrades.

Dagens fritidsverksamheter med läget i Sverige och omvärlden är också osäker. 

Vad skulle hända om Magnus drabbas av sjukdom eller ett sviktande intresse för båtplatser och tomter i Sikhall?

Att lägga en så ond besvärjelse över Sikhalls öde visar på ……………. !

Det borde framgå tydligt vilka avsikter Magnus har med Sikhall efter alla dessa år, utan Tid- och Viteshot.

Med vänlig hälsning

Jan G Andersson

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhall 3: Vad beslutade KF?

8 november, 2023 3 kommentarer

Anm. Fortsättning från bloggen ”Sikhall 2: Livslånga viten”.

Det talas en hel del om “visionen” i förslaget till överenskommelse mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson. “Visionen” är central för krav och viten…

Vilken är då “visionen”?

Magnus Larsson har vid ett tillfälle beskrivit sin “vision” skriftligt. Den 27 september förra året, 2022, skrev han:

“Ända sedan jag blev ägare till Sikhall har det varit min vision att skapa hamn med magasinet, en fyrstjärnig camping, en åretruntöppen butik och tomter.”

Det är inte en särskilt utvecklad vision. Den var också knuten till att en detaljplan skulle upprättas och vinna laga kraft.

I förslaget till överenskommelse beskriver samhällsbyggnadsförvaltningen ”visionen” på följande vis:

“Fastighetsägarens vision för Sikhalls magasin och anslutande areal omfattar utbyggnad av magasinet samt anläggande av en småbåtshamn för bortåt 150 båtplatser och de anläggningar som krävs för småbåtshamnens funktion. Magasinet ska kunna fungera som restaurangverksamhet med bryggor för att kunna ta emot båtburna gäster.”

Det här har kommunens “handläggare” uppfattat i samtal med Magnus Larsson som hans “vision”. De förutsättningar som krävs för “visionens” uppfyllande, och som Magnus Larsson är tydlig med, återges inte. Istället hänvisas det i förslaget till överenskommelse till kommunfullmäktige:

“Genomförande som sker på den areal som ägts av kommunen förenas med vite för att säkerställa ett genomförande av den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut 2023-05-17 § 72.”

Det finns också med en slags “gardering” i förslaget till överenskommelse:

“Utöver praktiskt genomförande av kommunfullmäktigesbeslut 2023-05-17 § 72 regleras fastighetsrättsliga åtgärder som behöver göras i effekter av de åtgärder som Kommunfullmäktigesbeslut medför samt de åtgärder som tidigare uttryckts vilja för i dialogen mellan fastighetsägaren och kommunen.”

Jag citerar hela avsnittet eftersom det är mycket “luddigt” formulerat rent språkligt. Jag kan i varje fall konstatera att Magnus Larsson har uttryckt och beskrivit “visionen” i den dialog han och kommunen har haft. Men det finns ingen skriftlig “vision” som parterna skulle ha enats kring. Och det skulle som sagt knappast vara möjligt. “Visionen”, drömmen, är en sak, verkligheten en annan. Förverkligandet av Larssons “vision” förutsätter att han får sålt eller uthyrt båtplatser, sjöbodar, villatomter osv och att han får tillstånd från t ex byggnadsnämnden och Länsstyrelsen för alla åtgärder som camping, lanthandel, servicebyggnad vid magasinet osv. Det är omständigheter som Larsson varken har rådighet över eller som han i nuläget vet om han får.

Men. Återigen. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver alltså:

“…säkerställa ett genomförande av den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut…”

Vad beslutade kommunfullmäktige i inriktningsbeslutet den 17 maj tidigare i år? Vilken vision låg till grund för fullmäktiges beslut?

Kommunfullmäktige inriktningsbeslut den 17 maj hade följande lydelse:

“Kommunfullmäktige beslutar att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken, utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse 2023-02-20, ska utgå från nedan beslutsalternativ 2 med följande beslutstillägg för hamnen;
Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”

I beslutet står det också att fullmäktige har beslutat om följande fastighetsrättsliga lösningar:

  • “…alternativ 2 när det gäller hamnen, det vill säga att kommunen säljer större delen av Sikhall 1:4 men behåller parkeringsplats och iläggningsramp
  • …alternativ 2 när det gäller magasinet, det vill säga att kommunen säljer arrendetomten och vattenområdet runt omkring
  • …alternativ 2 när det gäller viken, det vill säga att kommunen säljer större delen av Hopperud 1:12 väster om badplatsen.”

Det här är hela kommunfullmäktiges beslut.

 Det står inget i fullmäktiges beslut om någon ”vision”. Det står inte heller något om att fastighetsägaren, dvs Magnus Larsson, ska genomföra någon detaljplan. Det står inte något om viten. Det står ”bara” att de fastighetsrättsliga lösningar som kommunfullmäktige vill se ska ske “i samband med detaljplan för Sikhallsviken”. De fastighetsrättsliga lösningarna i fullmäktiges beslut är tydliga och odiskutabla och är en förutsättning för att arbetet med detaljplanen ska kunna fortsätta och slutföras.

Det finns alltså ingen ”vision” som har legat till grund för fullmäktiges beslut. Min uppfattning är att samhällsbyggnadsförvaltningen har konstruerat formuleringar, krav och villkor som går utöver fullmäktiges beslut.

Eller? Det står i fullmäktiges beslut:

“utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse 2023-02-20”

Det står en hel del, i nuläget tämligen inaktuella saker, i denna redogörelse. (Den här redogörelsen har jag skrivit 4 bloggar om, här är länken till del 1 – “Sikhalls framtid avgörs”.) Redogörelsen är inte skriven som om allt som står där ska gälla i ett kommande fullmäktigebeslut. Den “löpande” och beskrivande texten var mer av ett resonemang som skulle ligga till grund för det förslag till överenskommelse som samhällsbyggnadsförvaltningen utarbetade. Det innebär dock inte att Magnus Larsson accepterade skrivningarna i varken redogörelsen eller överenskommelsen.

Det som är tydligt i redogörelsen är de tänkta fastighetsgränserna. Och de har ju också kommunfullmäktige fattat beslut om.

“Kommunfullmäktige beslutar att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken, utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse…”

I kommunfullmäktiges beslut hänvisas det alltså bara till redogörelsen från den 20 februari när det gäller de fastighetsrättsliga frågorna. Kommunfullmäktige har med andra ord ingen “vision” som grund för sitt beslut. (Det hindrar naturligtvis inte att enskilda fullmäktigeledamöter kan ha det.)

Det finns alltså ingen gemensam nedskriven och överenskommen “vision” mellan parterna. Och det är anmärkningsvärt om två parter förväntas skriva under en överenskommelse som för den ena parten, Magnus Larsson, är förenad med betydande vitesbelopp om just denna “vision” inte är uppfylld. (Se ”Sikhall 2: Livslånga viten”.)

Det är totalt orealistiskt och verklighetsfrånvänt att ha en “vision” som utgångspunkt och krav i en kommande överenskommelse. Ordet “vision” måste strykas. Om nu samhällsbyggnadsförvaltningen, eller någon annan förvaltning som får ärendet på sitt bord, vill ha en överenskommelse för utveckling av Sikhall vill säga… Det vill i varje fall kommunfullmäktige.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Kommunfullmäktige 2023, Magnus Larsson, Sikhall

Sikhall 2: Livslånga viten

6 november, 2023 2 kommentarer

I samhällsbyggnadsnämndens förslag till överenskommelse mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson om de fastighetsrättsliga lösningarna i Sikhall finns en rad villkor knutna till Larssons “vision”. Villkoren är också kopplade till att Magnus Larsson ska beläggas med vite (=”böter”) om kraven inte uppfylls under en viss tid. Tiden är för övrigt ändrad från det tidigare förslaget på 10 år till 15 år.

I förslaget till överenskommelse står det:

“Fastighetsägaren ska när planen fått laga kraft bygga ut hamnen och magasinet enligt detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom planens genomförandetid.”

Jag har skrivit om detta i det förra blogginlägget om Sikhall. Magnus Larsson får alltså i förslaget till överenskommelse krav på sig att genomföra “visionen”. Om han inte gör det så väntar viten. (Se “Sikhall 1: SBN behandlar ärendet”.) 

I det här inlägget vill jag göra några viktiga kompletteringar kring viteskraven. Det måste dock först upprepas att kravet på att “visionen” ska genomföras gäller även om detaljplanen inte antas eller inte får laga kraft:

“Visionen ska vara genomförd inom 15 år från det att beslut fattats om att planen inte ska antas eller vinna laga kraft.”

Det är tämligen absurt. Hade Magnus Larsson kunnat förverkliga sin “vision” utan detaljplan hade han aldrig begärt, och bekostat, en detaljplan. Kravet från kommunen är helt orimligt och orealistiskt. Det är också vitet som innebär att Magnus Larsson ska betala 30.000 kr i månaden tills “visionen” är genomförd. Det är 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år… Det skulle inte ens Serneke eller Vattenfall acceptera.

Det ställs alltså en massa krav på Magnus Larsson i förslaget till överenskommelse, och de är alla förenade med viten om de inte uppfylls. Det finns inte ens någon bortre tidsgräns för vitena i förslaget. Det innebär att Larsson ska betala viten ända tills “visionen” är slutförd. (“Slutförd” är det begrepp som överenskommelsen använder i just detta sammanhang.) Förvaltningen tänker sig alltså att Larsson ska betala vite så länge han lever. Det är till och med tveksamt om sjukdom eller olyckshändelse kan hindra kraven på viten. Jag undrar om en sådan här avtalskonstruktion ens är laglig… Den är hur som helst helt orimlig.

Och ska en eventuellt ny ägare till fastigheten, eller dödsboet, fortsätta betala vite? Frågan är faktiskt helt rimlig eftersom en fastighetsrättslig lösning enligt kommunfullmäktiges inriktningsbeslut innebär att de markområden som Magnus Larsson förvärvar från kommunen ska fastighetsregleras. Det betyder att marken ska ingå i Sikhall 1:6, dvs Larssons fastighet där han också har sitt bostadshus. Ska vitet skrivas in i fastighetsregistret? Vem skulle under sådana omständigheter vilja köpa Sikhall 1:6 t ex om Magnus Larsson råkar ut för en olyckshändelse?

Är det förvånande att många företag inte vill ha med Vänersborgs kommun att göra?

Det står också i förslaget till överenskommelse:

“I de fall fastighetsägaren inte verkar för att planen ska antas ska han ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen för de kostnader förvaltningen lagt ner i plan- och utredningskostnader samt ersätta kommunen för utgifter i samband med detta avtals upprättande, värdering etc.”

Skriver inte Magnus Larsson på för att han av någon anledning inte är nöjd med detaljplanen och kommunen ändå beslutar att anta den, så ska han alltså betala typ ett skadestånd till kommunen. I min värld är det en slags utpressning. Larsson har inte heller någon aning om hur mycket pengar det skulle röra sig om eller om en faktura från kommunen verkligen skulle vara korrekt. Kommunen har ju arbetat med detaljplanen över Sikhallsviken sedan 2015…

Det är nästan så man undrar vad syftet med den föreslagna överenskommelsen egentligen är… Tror kommunen att Magnus Larsson tänker riskera att bli av med hus och hem för att chansa på att han får tillräckligt med intäkter 15 år framåt i tiden så att han kan slutföra visionen?

Magnus Larsson har därför ställt frågan om han får köpa kommunens mark i ett aktiebolags namn. Enligt Larsson har kommunen svarat blankt nej. Det var kanske inte någon överraskning, trots att kommunen, och samhällsbyggnadsnämnden, ofta säljer mark till aktiebolag, typ Vattenfall och Serneke. Eller Bert Karlsson på Ursand. Bert fick teckna ett tomträttsavtal med kommunen i aktiebolagets namn. Bert och aktiebolaget behöver inte heller slutföra några visioner, betala viten eller “pantsätta” sina privata hus om inte detaljplanen på Ursand slutförs.

Det är svårt att förstå varför Magnus Larsson ska ha “utpressningsklausuler” på sig när han under alla år har gjort mer för Sikhall än kommunen själv. Det borde framgå tydligt vilka avsikter Larsson har med Sikhall – utan tids- och viteshot. Men tydligen är tjänstepersoner, och “mäktiga” politiker?, i kommunen rädda för att Larsson ska… – ja vaddå? Förvaltningen skrev till Larsson att vitet var:

“kommunens enda verktyg för att kunna försäkra oss om att marken vi säljer nyttjas för det är ämnad för i försäljningen.”

Jag vet nog inte hur man skulle kunna använda småbåtshamnen i Sikhall till något annat än hamn…

Men tydligen är samhällsbyggnadsförvaltningen av någon anledning orolig för att Magnus Larsson ska överta kommunal mark. Det kan vara värt att påminna om att den kommunala mark som det handlar om är mark som Magnus Larsson köpte 2005. Han vann en budgivning där politikern Bo Carlsson (C) var en av de budgivare som förlorade. (Se “Historien om Magnus Larsson (2)”.)

Två år senare, 2007, förköpte/exproprierade kommunen marken från Magnus Larsson. Det fanns förvånansvärt nog inga förklarande motiveringar till förköpet/expropriationen i kommunfullmäktiges beslut. Samhällsbyggnadsnämnden hade under processen däremot motiverat expropriationen/förköpet:

“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”

Den dåvarande kommunchefen höll med nämnden om att Sikhall skulle utvecklas och skrev i ett uttalande:

“Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”

Det nämndes till och med att ett kommunalt ägande var en förutsättning för bevarandet av kulturminnet Sikhalls magasin…

Det har inte hänt mycket i Sikhall sedan kommunen tvingade till sig delar av Larssons mark 2007. Så det finns ju anledning att fråga sig vad förvaltningen tror kan bli sämre i Sikhall om Magnus Larsson får köpa tillbaka sin egen mark…

Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Kommunen skulle därför t ex kunna kräva av Magnus Larsson att han sätter igång med sina planer så fort som möjligt. Larsson skulle kunna åläggas att snarast söka alla tillstånd, t ex bygglov, strandskyddsdispens, tillstånd för vattenverksamhet etc, för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan och infästning till nya bryggor samt anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och toaletter mm.

Det här skulle jag se som rimligt i en förhandling om en överenskommelse mellan Magnus Larsson och kommunen. Jag är dock inte säker på att samhällsbyggnadsförvaltningen vill att det ska bli någon överenskommelse. Och det ser ut som om de styrande partierna, dvs S+C+KD+MP, i samhällsbyggnadsnämnden håller med. Det verkar nämligen som om ett i stort sett identiskt förslag till överenskommelse läggs fram som förslag till nämnden i november, dvs samma förslag som återremitterades av oppositionspartierna på oktobersammanträdet. (Se “Sikhall 1: SBN behandlar ärendet”.)

Eller också är det så att samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen helt enkelt inte vill hantera frågan utan tänker skicka den vidare till kommunstyrelsen…

Fortsättning i bloggen ”Sikhall 3: Vad beslutade KF?”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:detaljplan, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Juta: En jurist tar till orda

5 november, 2023 Lämna en kommentar

Fallet Juta engagerar många. Det är vanliga vänersborgare som har promenerat förbi Juta, haft sina löprundor längs älven (se t ex en inspelning av Niklas Claesson), kvinnor som i sin ungdom har ridit i området, sköterskor som har arbetat där när Landstinget ägde Juta osv – alla har sin åsikt klar och tydlig. De tycker utan undantag att byggnadsnämndens hantering av fallet var skrämmande och bedrövligt. De tyckte däremot att nämndens beslut den 7 mars i år var en befrielse. Det var då byggnadsnämnden i Vänersborg, under nämndens nye ordförande Benny Jonasson (S), äntligen fattade ett klokt och bra beslut. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.)

Det är även flera byggnadskunniga och jurister som har hört av sig. Häromdagen fick jag t ex ett samtal från en jurist i Göteborg som följde blogginläggen om Juta.

I veckan som gick skrev en i Vänersborg tämligen känd jurist en juridisk analys över Länsstyrelsens handläggning och beslut i frågan. Denne jurist hade en ny och annorlunda vinkling av Länsstyrelsens överprövningsbeslut. Den var så intressant att jag bestämde mig för att publicera analysen i sin helhet.

Juristen skrev att han inte ansåg det var någon idé att driva jävsfrågan vidare. (Se ”Juta: “Inget jäv” anser domstolen”.) Men:

“Däremot kanske Ni skall lägga mer kraft i själva sakfrågan och framförallt hur denna prövning formellt gått till. 

Normalt när en myndighet har att överpröva en annan förvaltningsmyndighets beslut så skall part i det överprövade beslutet ges möjlighet att yttra sig i ärendet innan slutligt beslut fattas. Enligt 2 § förvaltningslagen (2017:900) finns det undantag för skyldigheten att kommunicera ett pågående ärende med part. Det är vid överprövningen endast kommunen (som fattat det överprövade beslutet) som är part i ärendet. Kommunen som fattat det överprövade beslutet kan dock behöva höras om kommunen kan acceptera att deras beslut upphävs till en del.

[Davidsson] är således inte part i denna överprövning.

Dock kan [Davidsson] som enskild sedan överklaga Länsstyrelsens beslut eftersom det rör hans fastighet och [Davidsson]. 

Länsstyrelsen skall vid sin överprövning endast pröva om kommunens beslut strider mot någon rättsregel .Vad jag förstått så har länsstyrelsen inte inhämtat yttrande från Vänersborgs kommun innan de fattade det beslut som [Davidsson] nu överklagat till mark- och miljödomstolen.

Om Länsstyrelsen vid sin prövning finner att kommunens beslut strider mot någon rättsregel så skall det överprövade beslutet upphävas i sin helhet eller godkännas i sin helhet.

I [Davidssons] fall har dock Länsstyrelsen i sin överprövning gått längre än vad de haft befogenhet att göra. De borde endast upphävt kommunens beslut om det skulle stridit mot någon rättsregel.

I stället har de till [Davidssons] nackdel ändrat  tidigare fastställd tomtplatsavgränsningar och ålagt honom förpliktelser som gått mycket längre än vad som gällt enligt tidigare lagakraftvunna beslut.

Detta utgör enligt min mening tillräckliga skäl för Mark- och Miljödomstolen att undanröja Länsstyrelsen beslut och att kommunens sista beslut skall fastställas.”

Jag har gått igenom byggnadsnämndens protokoll och nämnden har enligt protokollen inte fått yttra sig om Länsstyrelsens överprövningsbeslut. Naturligtvis tog jag det säkra före det osäkra och kontrollerade även med byggnadsförvaltningen.

Min fråga till byggnadsförvaltningen var:

“Jag har en fråga om Länsstyrelsens överprövning av byggnadsnämndens beslut 7 mars om ändrad strandskyddsdispens för Davidsson på Juta. Fick byggnadsförvaltningen/-nämnden yttra sig över Länsstyrelsens beslut innan det fattades?”

Det korta men klargörande svaret från förvaltningschefen på byggnadsförvaltningen var:

“Svaret är nej.”

Om juristen har rätt så har alltså Länsstyrelsen begått ytterligare fel i sitt överprövningsbeslut om strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen för fastigheten Juta i Vänersborg.

Vi får se vad Mark- och miljödomstolen kommer fram till så småningom…

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta: “Inget jäv” anser domstolen

4 november, 2023 1 kommentar

För några veckor sedan beskrev jag den överklagan med kompletteringar som Bengt Davidsson via Advokatfirman Kjällgren lämnade in till Mark- och miljödomstolen. (Se “Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (1/2)” och “Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (2/2)”.

Davidsson och Kjällgren ville att Mark- och miljödomstolen skulle pröva om det hade förekommit jäv i Länsstyrelsens beslut vid överprövningen. Den föredragande handläggaren på Länsstyrelsen är ju en av Davidssons närmaste grannar. Han (jag kallar honom “K” i fortsättningen) är bland annat bosatt endast 1 kilometer från Davidssons fastighet och har en lång personlig koppling till området. (Det har jag för övrigt tagit upp i en av mina bloggar efter att SVT hade ett inslag om det i Västnytt, se “Jäv på Länsstyrelsen?”.) Advokatfirman beskriver också att handläggaren “K” även var inblandad i Länsstyrelsens beslut i samma fråga 2018.

Kjällgren hade även synpunkter på en av de andra handläggarna på Länsstyrelsen. Hon (jag kallar henne “C” i fortsättningen) hade deltagit under ärendets prövning om bygglov 2018 och hade nu 2023 varit föredragande när beslut om överprövning fattades hos Länsstyrelsen. När Davidsson påpekade detta till Länsstyrelsen så ansåg en av cheferna på Länsstyrelsen att “C” var olämplig. Det kan inte tolkas på annat sätt menar Kjällgren än att Länsstyrelsen ansett henne jävig. Chefen utsåg i stället Davidssons granne “K” till handläggare…

Davidsson framförde till chefen på Länsstyrelsen att han önskade att ärendet skulle prövas av tjänstemän som inte varit inblandade tidigare eftersom han ville ha en objektiv prövning av ärendet. Så blev det alltså inte.

Bengt Davidsson yrkade därför att:

“mark- och miljödomstolen, innan det sker en prövning i sak, ska pröva om länsstyrelsens beslut ska upphävas på grund av formella brister i handläggningen i form av jäv.”

Mark- och miljödomstolen har varit snabba med att pröva jävsfrågan. Domstolen har den 31 oktober (Mål nr M 2798-23) fattat ett beslut i frågan om det föreligger jäv:

“Mark- och miljödomstolen avslår yrkandet om att upphäva länsstyrelsens beslut på grund av jäv.”

Det föreligger alltså ingen jävssituation i hanteringen av ärendet anser Mark- och miljödomstolen. Domstolen motiverar naturligtvis sitt beslut.

“Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att situationen i målet inte är sådan att så kallat tvåinstansjävet i 16 § punkten 3 förvaltningslagen är aktuellt.”

Punkt 3 i 16 § lyder:

“han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans”

Mark- och miljödomstolen menar att “C” och “K” inte:

“har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans”

Det finns nog ingen grund för att ifrågasätta denna motivering.

I samma paragraf i Förvaltningslagen men på efterföljande punkt, punkt 4, står det:

“det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas”

Det är detta som kallas “delikatessjäv”. Finns det någon annan omständighet som kan ifrågasätta handläggarnas opartiskhet?

Domstolen anser inte att “C” har varit inblandad i handläggningen av ärendet när beslutet om överprövning fattades nu 2023:

“… innebär enligt Mark- och miljödomstolens bedömning därför inte att “C” tagit ställning i målet på sådant sätt att hon varit jävig i handläggningen av nu aktuellt mål.”

Det finns nog inte heller några skäl att ifrågasätta detta beslut tror jag.

När det gäller handläggaren “K” skriver Mark- och miljödomstolen i sin dom:

“(“K”) har varit föredragande i det nu överklagade beslutet om att ändra beviljad strandskyddsdispens. Det framgår inte av handlingarna i målet att han ska ha varit involverad i länsstyrelsens handläggning av ärendet under 2018, varken i beslutet (att inte överpröva den beviljade dispensen), eller i Bengt Davidssons överklagande. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att han inte kan anses vara jävig på denna grund. Gällande vad Bengt Davidsson anfört om (“K”) personliga omständigheter och koppling till området kring Restad 3:2 bedömer domstolen att det inte utgör sådana särskilda omständigheter som gör att hans opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas.”

Det här beslutet med denna motivering torde dock kunna ifrågasättas. Det tycker i varje fall Davidsson och kanske till och med Svt:s reporter (se Svt ”Bengt i Vänersborg letar historiska bilder för att vinna mot länsstyrelsen”).

Davidsson vet att “K” har varit ute vid Juta vid flera tillfällen och dessutom samtalat med Bengt Davidsson. Första gången var en lördag 2018, dagen efter att Davidsson hade fått Länsstyrelsens beslut att inte överpröva kommunens då felaktiga beslut, dvs det beslut som grundade sig på felaktiga kartor som gjorde att tomtplatsavgränsningen gick över Davidssons altan. (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.)

Davidsson skriver om “K”:s besök 2018:

“Det var på lördagen efter vi fått beslutet av länsstyrelsen… med posten på fredagen. Ingen utom de som höll i ärendet kan ha haft någon kännedom om resultatet men “K” visste han.
Vi var ett sällskap som stod ute på altanen och pratade mitt på dagen när det kommer en person som går ner till avloppsanläggningen och ställer sig där i flera minuter och tittar sig omkring, bryr sig inte om att vi står 10 meter ifrån honom.
Jag frågar om det är något jag kan hjälpa till med och sa att jag vore tacksam om han kunde passera för vi hade folk hos oss och hans besök störde oss.
Jag får till svar att han var från länsstyrelsen och att han var på allmänhetens fria passage så han tänkte inte passera snabbt.”

Visst kan man möjligtvis ändå tycka att “K” är jävig, men Mark- och miljödomstolen har dömt. Davidsson kan naturligtvis överklaga till Mark- och miljööverdomstolen. Det finns dock skäl att anta att det är lönlöst och att hela ärendet istället stoppar upp i väntan på Mark- och miljööverdomstolens besked.

Vi får se vad Davidsson och Kjällgren tänker göra. Kanske tycker de att de ska avvakta Mark- och miljödomstolens dom i sakfrågan. Kanske inte.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Juridik, Juta, Länsstyrelsen

KS: Krumelurer mm

2 november, 2023 1 kommentar

Det blev ett relativt kort sammanträde med kommunstyrelsen igår. Redan kl 14.10 slog ordförande Mats Andersson (C) klubban i bordet och förklarade mötet för avslutat.

Ja, du läste rätt, Mats Andersson var tjänstgörande ordförande. Det berodde på att kommunstyrelsens ordförande (=KSO) Benny Augustsson (S) var sjuk och då fick Andersson, som är KS 1:e vice ordförande, träda in. Och det gjorde han med den äran, men det blir ju så klart inte riktigt detsamma när KSO är frånvarande.

Det var för övrigt inte bara Augustsson som var frånvarande, även kommundirektör Lena Tegenfeldt var krasslig. I hennes ställe hoppade ekonomichef Thomas Sannemalm in som tf kommundirektör. Det gjorde han för övrigt också med den äran.

Hela förmiddagen, ända fram till lunchen, ägnades åt information och gruppdiskussioner. Flera tjänstepersoner föredrog tillsammans den omvärldsanalys, den nulägesbeskrivning inklusive de ekonomiska förutsättningarna och den befolkningsprognos som de hade arbetat fram. Det är ett digert och fylligt material som innehåller oerhört mycket fakta om både omvärlden i allmänhet och Vänersborgs kommun i synnerhet. Hela materialet ingår i det underlag till kommunstyrelsen som kan laddas ner från kommunens hemsida.

Politikerna i KS fick sedan gruppvis diskutera olika utmaningar för kommunens inriktningsmål med utgångspunkt från materialet. Det blev naturligtvis en del partipolitiska diskussioner. Grupperna bestod ju av en blandning av flera partier. Den grupp jag deltog i skulle samtala om inriktningsmålet “Våra invånare ska ha mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”. Det visade sig att gruppmedlemmarna faktiskt var ganska överens och dialogerna var både trevliga och givande. Gruppernas arbete leddes av de tjänstepersoner som varit med om att utarbeta materialet.

Syftet med workshopen var:

  • “utgör en del av den reviderade styr- och ledningsmodellen”
  • “är ett sätt att föra dialog kring kommunens gemensamma planeringsförutsättningar”
  • grunden läggs “för den långsiktiga färdriktningen 2025-2027”
  • ”operationalisering av omvärlden och nuläget i konkret politisk prioritering”

Och det här skulle ge en grund för det:

“fortsatta partipolitiska beredningsarbetet med resursfördelning, ambitionsnivåer och prioriterade uppdrag”

Det här var den första workshopen i ämnet och den ska följas upp av ytterligare en workshop den 20 december. Innan dess bör partierna internt ha diskuterat materialet och de “konkreta politiska prioriteringarna”. Och varför inte kommuninvånarna?

Kommunstyrelsen fick information kring kommunens konstprogram för 2024-2026, sedan blev det diskussion och slutligen beslut. Konsten i kommunen är ju ett aktuellt och brännande ämne. Det visar om inte annat diskussionerna, och ifrågasättandet, på Facebook, som TTELA har följt upp med ett reportage från Brålanda. (Se “Brålandabor om nya skulpturen: ”Inte är det vackert””.)

Kommunen har inte köpt in några större offentliga konstverk på senare år och majoriteten av de konstverk som finns är utplacerade i Vänersborgs centrum. Kommunfullmäktige beslutade därför den 21 september förra året att råda bot på detta. Då antog fullmäktige styrdokumentet “Riktlinjer för konstnärlig gestaltning i offentlig miljö”. Ett konstråd skulle ta fram ett konstprogram, där ett förslag på strategiskt utvalda platser för offentlig konst skulle presenteras. Konstrådet skulle också föreslå ordningen på “insatserna”. Det bestämdes även att budgeten för konstverken skulle utgå från 1% av kommunens fastighetsinvesteringar under året.

Det här var alltså redan beslutat och det är viktigt att förstå det. Kommunstyrelsen igår onsdag beslutade bara att fastställa själva Konstprogrammet för 2024–2026. Konstverket i Brålanda, den så kallade “Krumeluren”, ingick alltså inte i beslutet. Den var redan beslutad.

I Konstprogrammet föreslogs också att nästa år skulle ett konstverk uppföras vid Holmängenskolan, som kommer att stå klar hösten 2024. Konstverket på den här platsen, liksom platsförslagen för 2025-2026, ville moderater och sverigedemokrater pausa under 2024, dvs skjuta fram verkställandet av förslaget ett år. Anders Strand (SD) föreslog också att Frändefors skulle få ett konstverk 2024. Det skulle betyda att de avsatta pengarna för konstinköp skulle delas mellan två konstverk, inte att mer pengar skulle avsättas till konst. Båda de här förslagen avslogs emellertid av kommunstyrelsen.

Det bör också nämnas att det är konstrådet som ska besluta om vilka konstverk som ska köpas in. I rådet finns inga politiker representerade. Det betyder även att inga politiker var inblandade i beslutet om att köpa in “krumeluren” till Brålanda. Däremot var nuvarande åk 6 i Brålandaskolan med i diskussionerna kring konstverket och klassens önskemål har tillgodosetts i urvalsprocessen. Även personer hemmahörande i Brålanda var med vid valet av konstverket i Centrumparken.

Jag tyckte att det var läge att ta AI till hjälp för att få reda på vad syftet med konst är. Chat GPT svarade bland annat:

“Det är viktigt att komma ihåg att syftet med konst kan vara subjektivt och variera från person till person. Vad som är meningsfullt och värdefullt i konst är en individuell bedömning och kan bero på personliga preferenser, erfarenheter och kulturell bakgrund.”

Konst engagerar, och provocerar. Och det har “krumeluren” i Brålanda lyckats med, oavsett om man uppskattar konstverket eller inte. “Krumeluren” har för övrigt namnet “Early one morning – Eternity sculpture” och är skapad av Jacob Dahlgren.

De flesta andra ärenden bifölls utan diskussion enligt beslutsförslagen. Det blev emellertid diskussion och votering på två ärenden.

Ärende 8, “Styrdokument för etablering av förnybar energi” diskuterades om det skulle heta “förnybar” energi eller “fossilfri” energi. Det blev “förnybar” energi. Dessutom utgick ordet ”solceller” och ersattes med ”förnybar energi”. Henrik Harlitz (M) ansåg att KS borde anta samhällsbyggnadsnämndens förslag. Det innebar att kommunen skulle ta fram:

“ett styrande dokument som tydliggör hur kommunen ska bemöta förfrågningar kring förnybar energi på kommunal mark.”

Harlitz förslag avslogs.

KS beslutade också att Vattenpalatset ska få ett preliminärt förlusttäckningsbidrag för 2024 på 10.086 tkr. (Det borde inte heta förlusttäckningsbidrag, utan snarare typ verksamhetsbidrag.) Henrik Harlitz (M) ville behålla årets summa på 9.917 tkr. Harlitz och moderaterna ville således inte att förlusttäckningsbidraget skulle indexuppräknas.

Samhällsbyggnadsnämnden fick 800.000 kr till projektet “Kommunvärdar i Vänersborgs kommun 2024”. Det är ett bra och lyckat “projekt”, men det har hållit på i några år. Gunilla Cederbom (V) undrade vad projektet egentligen innebar. Ett projekt bör vara tidsbegränsat, utvärderas och ingå i den vanliga verksamheten om det blev lyckat. Som detta projekt har visat sig bli.

Det verkade som om att flera höll med om detta, men det var inte läge att ändra beslutet just denna dag.

Till sist.

I min förra blogg skrev jag att fastighetsägaren på Vänerparken har sagt upp arrendeavtalet med Vänersborgs Gästhamn och Marina. Det stod nämligen så i underlagen till kommunstyrelsens sammanträde. Det visade sig vara fel. Helt galet fel. Arrendeavtalet är INTE uppsagt. Kommunen ska snarast dementera påståendet i handlingarna och beklaga det inträffade. Det gör jag också.

När jag gick hemåt påminde jag mig av någon anledning att Winston Churchill mitt under brinnande världskrig höjde anslagen betydligt till kulturen. När folk frågade varför pengarna inte istället gick till försvaret svarade han att utan kultur har vi inget att försvara.

Kategorier:KS 2023, kultur

Sikhall 1: SBN behandlar ärendet

31 oktober, 2023 3 kommentarer

Samhällsbyggnadsförvaltningen har utarbetat ett förslag till fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall mellan kommunen och Magnus Larsson. Det skrev jag om i tre bloggar, varav den sista kanske var den viktigaste. (Se “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)”.)

Tanken med förslaget var att det skulle ligga till grund för en överenskommelse mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson. Det var också syftet med kommunfullmäktiges beslut den 17 maj tidigare i år. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)

De fastighetsrättsliga lösningarna var i stort sett bra. De föreslagna nya gränserna mellan kommunens och Magnus Larssons fastigheter var i linje med parternas önskemål och intentioner. Förslaget till överenskommelse gick emellertid ibland in på detaljplanens domäner och det var mindre bra. Det finns ingen detaljplan för Sikhall än. Den blir en senare fråga och hanteras dessutom av byggnadsnämnden.

Sikhalls hamnområde. Förslag till fastighetsrättslig lösning – från kommunen till Magnus Larsson.

Det ändrades också något i överenskommelsen sedan jag skrev bloggarna. Ett exempel är skrivningen i den tidigare versionen om att ett område vid badplatsen:

“ska fortsätta utgöra natur/skogsmark.”

Skrivningen ändrades i den senaste versionen till att enbart konstatera att:

“Området är idag natur-/skogsmark.”

Formuleringen ändrades på grund av Larssons önskemål.

Men det som verkligen stod i vägen för en överenskommelse ändrades inte. Kommunen ville att Magnus Larsson skulle skriva på överenskommelsen med denna skrivning:

“Genomförande som sker på den areal som ägts av kommunen förenas med vite för att säkerställa ett genomförande av den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut 2023-05-17 § 72.”

Magnus Larsson skulle fortfarande bli tvingad att betala vite (“böter”) om han inte genomförde “den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut”… Jag vet inte ens om en “vision” kan genomföras fullt ut. Är det en vision om den kan det? Det är inte heller formulerat i överenskommelsen hur visionen ser ut. Och det är allvarligt om en överenskommelse ska skrivas under.

Kommunens förslag till formulering av villkoren för Magnus Larsson konkretiseras dock några rader längre ner i överenskommelsen:

“Fastighetsägaren ska när planen fått laga kraft bygga ut hamnen och magasinet enligt detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom planens genomförandetid.”

Skrivningen gör dock inte överenskommelsen tydligare. Avsnittet överensstämmer som synes inte heller med det tidigare. Här pratas det om en detaljplan som inte finns. Och vad ska gälla, visionen eller detaljplanen? Det finns uppenbara risker att tolkningarna i framtiden kommer att skilja sig åt.

Kommunens förslag till krav/villkor på Magnus Larssons åtaganden i överenskommelsen är alltså förenade med viten, dvs “böter”. Det har inte ändrats sedan det första förslaget, trots Magnus Larssons protester.

“Fastighetsägaren ska utöver direkta kostnader ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen med 10% av kontraktsvärdet per påbörjad månad som slutförandet dröjer.”

Det betyder att kommunen fortfarande anser att Magnus Larsson ska betala 30.000 kr i månaden i vite om han inte genomför:

“detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut”

Med andra ord: Magnus Larsson förväntas skriva på en överenskommelse utan att veta hur en kommande detaljplan ser ut. Han ska också förbinda sig att betala stora viten om detaljplanen inte verkställs fullt ut. Eller om det är visionen som gäller…?

Magnus Larsson är beroende av intäkter för att kunna genomföra sina visioner och en framtida detaljplan, som förhoppningsvis låter honom genomföra visionerna. Han måste sälja hustomter i området, sjöbodar, båtplatser osv. Och ändå vet alla utifrån de senaste årens pandemi, kriget i Ukraina, inflationen och stigande räntor att det är osäkert att vara företagare. Hur ska Magnus Larsson kunna veta, och garantera, att intäkterna fortsätter att komma in i företaget? Och hur skulle han kunna veta om människor vill hyra eller köpa hustomter, sjöbodar och båtplatser? Om Larsson bygger 50 båtplatser och bara får uthyrt 25, då bygger han självklart inte 50 till… Hur ska en företagare kunna vara säker på att få uthyrt eller sålt allt den bjuder ut? Hur ska Larsson veta att företaget kommer att få tillräckligt med intäkter om 2 år, 5 år, 10 år, 15 år? 

Magnus Larsson har gjort sin inställning tydlig, han skriver inte på en överenskommelse som innehåller viten. Men det tog förvaltningen ingen hänsyn till. Samhällsbyggnadsförvaltningen och samhällsbyggnadsnämndens ordförande, som bestämmer dagordningen, lyfte upp ärendet till nämnden för beslut. 

Det var tänkt att samhällsbyggnadsnämnden den 19 oktober skulle fatta följande beslut:

”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att godkänna upprättade avtalshandlingar och därmed anse ett verkställande av kommunfullmäktiges beslut § 72 2023-05-17 genomfört.”

Syftet var att samhällsbyggnadsnämnden skulle besluta om att gå vidare med överenskommelsen till kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

Jag vet inte hur nämndens ordförande och förvaltningen tänkte. Magnus Larsson hade ju inte skrivit på överenskommelsen, och tänkte inte heller göra det. Vad skulle kommunfullmäktige göra? Skulle fullmäktige godkänna en överenskommelse som var totalt meningslös eftersom parterna inte var överens?

Kommunfullmäktige ville ju att parterna skulle bli överens.

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 19 oktober yrkade Tor Wendel (M) att:

“Samhällsbyggnadsnämnden återremitterar ärendet och ger förvaltningen i uppdrag att se över förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering, i syfte att åstadkomma ett förslag som är överenskommet av båda parter.”

Det här blev också samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det fattades utan votering och ingen reserverade sig heller. Det innebär att nämndens beslut var enhälligt.

“Gör om, gör rätt.” Återremissen är tydlig med att förvaltningen måste komma till en överenskommelse med Magnus Larsson. Och för att parterna ska kunna nå en överenskommelse måste kommunen göra eftergifter i frågan om vite. Det står helt klart. Det måste kommunens ”förhandlare” inse…

Det hänvisas ofta till kommunfullmäktiges beslut den 17 maj i överenskommelsen och även i det föreslagna, men nedröstade, beslutsförslaget. Vad sa egentligen detta beslut? Det tänkte jag titta närmare på i en kommande blogg.

Anm. Läs gärna fortsättningen: ”Sikhall 2: Livslånga viten”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

KS på onsdag (1/11)

29 oktober, 2023 1 kommentar

Ingen rast och ingen ro. Vänersborgs kommun måste styras. Även i november. På onsdag, dvs den 1 november, sammanträder Vänersborgs kommunstyrelse (KS).

Så här ser dagordningen ut:

Dagordningen påminner om förra mötet, ganska få beslut men mycket information. (Se “KS (4/10): Överskott, VA och cyklar”.) Under ärende 1 “Information vid kommunstyrelsens sammanträde” döljer sig följande informationspunkter:

Det är tydligen tänkt att politikerna ska få lära sig mycket om komplicerade saker. Det gömmer sig även en workshop bland informationspunkterna – om den nya styr- och ledningsmodellen. Det blir intressant, särskilt med tanke på den oerhörda “turbulens” det var kring antagande av modellen med olika förslag och flera återremisser.

Informationen som vi politiker får vid sammanträdena är alltid lärorika. Vilket naturligtvis inte innebär att allt ska sväljas med hull och hår.

Ärendet “Uppdrag utredning för Norra Sanden” tror jag tilldrar sig många vänersborgares intresse. Det som bör utredas är nämligen hur en långsiktig lösning för gästhamn och ställplatser kan se ut, vilka åtgärder som krävs och hur det kan genomföras. Vänersborgs Gästhamn och Marina vid Vänerparken tvingas inom de närmaste åren flytta eller lägga ner, eftersom fastighetsägaren på Vänerparken har sagt upp arrendeavtalet.

Det är svårt att se något annat ställe än Norra Sanden (=Sanden) som har bättre förutsättningar för en gästhamn och marina. Det ligger centralt, nära affärer och restauranger mm. Det är också nära till bad och rekreation. En gästhamn skulle dessutom förbättra tryggheten och områdets funktioner för evenemang och besöksnäring. Kommunen ser även att en samordning mellan gästhamn och ställplatser för husbilar vore strategiskt eftersom liknande servicefunktioner behövs för båda. 

En sådan här utredning som kommunstyrelsen ska besluta om på onsdag är en förberedelse och en förutsättning för en kommande detaljplan.

Moderaternas Tor Wendel är oerhört aktiv just nu. Det rinner en ständig ström av motioner ut från hans dator. Denna gång föreslås kommunstyrelsen, och sedan kommunfullmäktige, att bifalla hans motion som vill att:

”alternativa lösningar för finansiering och förvaltning av kommunala solcellsanläggningar ska utredas.”

Det finns en “Strategi för ett fossilfritt Vänersborg 2030”. Kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) anser att:

“Motionärens yrkande ligger väl i linje med Strategins intentioner.”

Det är inte nog med att kommunen har stora kostnader för underhåll på sina fastigheter, det behövs nya byggnader också. På kommunstyrelsens ansvar ligger lokaler för räddningstjänstens verksamhet. Och det måste inom en ganska snar framtid byggas en ny “brandstation”:

 “I och med att placeringen ännu är okänd föreslås att 15 mnkr avsätts för markköp.”

Det handlar också om en ny simhall/badhus:

“Investeringskostnaden för förslagen varierar från 227 mnkr upp till 332 mnkr.”

Det har emellertid inte fattats några beslut kring simhall/badhus. När det ska göras vet antagligen bara kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).

Fastighets AB har köpt fastigheten Krickan 1. Ingen vet riktigt vad fastigheten ska användas till. Under tiden ska kommunstyrelsen betala hyreskostnaderna på en miljon kronor om året. Det ska fattas ett särskilt beslut om det, under ärende 18.

Vänersborgs kommun ska yttra sig om slussarna i Trollhättan. Förslaget är att Vänersborg ska förorda samma dragning som Trafikverket, dvs alternativ Nord. Kommunen påpekar dock att den inte har:

“bedömt vilken lokal miljöpåverkan de olika alternativen ger för Trollhättans stad.”

Vänersborg ser bara utifrån sina egna intressen, där alternativ Nord:

“ger mindre störningar för sjöfarten under genomförandet och högre kapacitet.”

Jag får emellertid lite kalla kårar längs ryggraden när Benny Augustsson skriver i sitt yttrande, som kommunstyrelsen föreslås ställa sig bakom, att:

“Vänersborgs kommun har fattat beslut om att flytta nuvarande hamn vid Trafikkanalen centralt i tätorten. … Det kommer ofta förfrågningar från företag som vill etablera sig i kommunen, där tillgång till hamn och sjöfart lyfts fram som viktiga förutsättningar.”

En flytt av hamnen till Vargön skulle vara en katastrof för kommunens finanser…

Samhällsbyggnadsnämnden vill att kommunstyrelsen tar fram ett styrande dokument som:

“tydliggör hur kommunen ska bemöta förfrågningar kring förnybar energi på kommunal mark”

Det vill sannolikt inte kommunstyrelsen, beslutet till förslag är avslag. Kommunstyrelsen föreslår istället att samhällsbyggnadsnämnden ska ta fram ett underlag som:

“utgör en grund vid hantering av förfrågningar för etableringar av solceller.”

Det är svårt att ta ställning till sådana här frågor när man inte är riktigt insatt. Det gäller att lyssna till andras argument.

Konstverket i Brålanda

Vänersborgs kommun ska investera i ny konst till kommunens konstsamling och de gemensamma offentliga rummen. Budgeten utgår från 1% av kommunens fastighetsinvesteringar innevarande år. Alla partier är överens utom Sverigedemokraterna som föreslår att Frändefors ska prioriteras. De resonerar säkert som så att eftersom Brålanda har fått ett konstverk (se foto) måste Frändefors också få ett.

Samhällsbyggnadsnämnden ansöker om 800.000 kr till projektet “Kommunvärdar i Vänersborgs kommun” för nästa år. Nämnden får sannolikt pengarna. Det är ett projekt som sker i samarbete med socialnämnden. Projektet har varit väldigt lyckat under de senaste åren.

Vattenpalatset ska få ett förlusttäckningsbidrag för 2024 på drygt 10 milj kr nästa år. Det innebär en uppräkning med 1,7% jämfört med i år. Henrik Harlitz (M) vill att förlusttäckningsbidraget inte ska indexuppräknas utan stanna kvar på samma nivå som föregående år.

KSAU föreslår att samhällsbyggnadsnämnden ska beviljas 2 miljoner kronor till inköp av eldrivna lastbilar till serviceenheten. Det är kostenheten som ser en:

“möjlig besparing då egen transport införs av färdiglagade måltider och råvaruleveranser.”

Vänersborg har fått generella statsbidrag på drygt 43 milj kr. Pengarna avser ökad bemanning av sjuksköterskor på särskilda boenden och minskad andel timanställda inom vård och omsorg. KS ska besluta att pengarna som formellt tillfaller “kommunen” ska gå vidare till socialnämnden.

Kommunen står inför ytterligare en fastighetsaffär. Samhällsbyggnadsnämnden vill att kommunfullmäktige beviljar drygt 15 milj kr, inklusive kostnader för lagfart, för köp av fastigheten Frode 3. Fastigheten har sedan slutet av 1970-talet använts för bussverksamhet och åkeri. Det finns kontor, verkstad, tvätthall, förrådsutrymmen samt
varm- och kallgarage på fastigheten. Kommunstyrelsen kommer sannolikt att förorda ett köp.

Kommunfullmäktige har som bekant beslutat om en gemensam organisation för turismutveckling på Halle- och Hunneberg. Ett förslag till uppdragsavtal för Halle- och Hunneberg AB har nu tagits fram. Det grundar sig på det samverkansavtal som slutits mellan Vänersborg, Grästorp och Trollhättan.

Och därmed är det slut på kommunstyrelsens ärenden. Det blir ett långt sammanträde på onsdag tror jag. Dock inte på grund av beslutsärendena, de kommer nog att avhandlas tämligen snabbt och effektivt. Det är som sagt informationen som lär ta sin tid.

Anm. Du kan ladda ner kommunstyrelsens underlag här. (Underlaget är på 451 sidor.)

Kategorier:fastigheter, KS 2023

Vad händer på Torget och i Plantaget?

26 oktober, 2023 1 kommentar

Efter att jag hade publicerat bloggen om Juta igår onsdag (se “Överklagandet till Mark och Miljö”) tittade jag på TTELA:s hemsida efter senaste nytt från Vänersborg. Jag fastnade direkt för rubriken (se TTELA):

“Vänersborgarnas röster: ”Det vill vi se på Torget””

De båda “korvkioskerna” på Torget, kända som Grill-Ivar och Göstas Grill, står ju tomma och igenbommade sedan en tid tillbaka. Özgür Canavar var den som senast hade kontraktet och hyrde då båda byggnaderna av kommunen. Han var inte glad när TTELA intervjuade honom (se TTELA 29 juni – “Özgür driver kioskerna på torget i Vänersborg – kastas ut”):

“De bara lägger ner hela skiten och säger att det bara är att tömma lokalerna och gå vidare.”

Canavar tyckte inte att kommunen hade skött det hela som den borde. Men nu har kommunen hur som helst sagt upp avtalet. Det berättade TTELA för en vecka sedan. (Se TTELA “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”.)

TTELA skrev:

“Bakgrunden är att den ägare som under den senaste tiden haft kontrakt för att driva båda gatuköken, har överlåtit verksamheten. Avtalsbrott, menade Vänersborgs kommun och avslutade kontraktet.”

Nu tittar kommunen på hur en upphandling ska utformas.

“Vi vill göra någonting bra, där båda byggnaderna är i drift”

Det sa förvaltningschef Andreas Knutsson på samhällsbyggnadsförvaltningen till TTELA. Det är vad jag förstår tjänstepersoner i samhällsbyggnadsförvaltningen som har hanterat hela processen, som kontrakt, uppsägning osv. Det verkar också vara de som planerar framtiden. Jag kan inte se några politiska beslut.

Olle vill se en glassbar på torget.

Till sommaren ska förhoppningsvis upphandling, tilldelning, nya kontrakt osv vara klara och de båda byggnaderna i drift. Det hoppas kommunen trots att det inte blir någon ombyggnad av de två gatuköken. Förvaltningschef Knutsson till TTELA:

“Det finns det inte pengar för.”

Vad det blir och om det blir något annat än gatukök vet ingen i nuläget. Därför ger TTELA alla vänersborgare chansen att lämna förslag på vad de vill se på Torget i framtiden. Fantasin är som vanligt stor bland invånarna. Det föreslås allt från gatukök, så klart, och foodtrucks till polisstation och en filial för NATO. Jag reagerade dock på att någon tyckte att:

“där ska man kunna köpa med sig varm choklad till skridskobanan på vintern.”

Men tyvärr, det blir ingen is i Plantaget i år. Kommunen har inte råd. Isen har kostat omkring en halv miljon kronor varje år, förra säsongen var den exakta siffran 489.000 kr. Med en inflation på 10% skulle priset hamna på ungefär 540.000 kr. Enligt kommunen tillkommer kringkostnader, t ex markbädd, staket, daglig skötsel och strömförbrukning/avgifter, så den totala kostnaden skulle hamna på omkring 800.000 kr. Kringkostnader har det naturligtvis funnits varje år. Med andra ord, isbanan i Plantaget skulle bli ca 50.000 kr dyrare i år än tidigare. Men då finns det också andra aktörer, t ex näringslivet, Forum, Visit och fastighetsägare, som kan vara med och sponsra.

Igår fick jag Vänersborgs Söners Gilles årsskrift i min hand. Som vanligt prioriterade jag Lars Salonens som vanligt mycket underhållande och humoristiska årskrönika. Salonen skriver:

“Isbanan i Plantaget blev sensationellt lyckad. Att locka barn och unga till den typen av fysisk aktivitet är väl satsade pengar. Hoppas verkligen på fortsättning då det dessutom ger en härlig underhållning åt pensionärerna som sitter på de gula bänkarna och matar duvor.”

Barnbarnet Olle från Värnamo och jag har varit regelbundna besökare under de tre åren som isen har spolats upp i Plantaget. Och det var lite som Lars Salonen beskrev, en av oss åkte skridskor medan den äldre tittade på. Dock utan att mata duvor (vinterhalvårets fiskmåsar). Det som har varit utmärkande under dessa tillfällen, det är hur många barn och vuxna med utländsk bakgrund som lånade skridskor och prövade på skridskoåkning. Det kanske var första gången någonsin som de har haft möjlighet att pröva på denna ädla sysselsättning. Isrinken har definitivt också bidragit till en ökad trivsel och trygghet i centrum.

Jag håller med Lars Salonen att isen i Plantaget var väl använda pengar. Min uppfattning är att kommunen skulle ha satsat på en isbana i Plantaget i år också.

Det tycks som om kommunen drar åt svångremmen på många av de satsningar som ger kommuninvånarna lite extra glädje i livet och aktiviteter som ger ungdomarna lite extra glädje på loven. Det blir ju inte heller någon ljusfestival i år, även det blir för dyrt. Och Hallevibadet vill inte kommunen driva vidare. Det ville samhällsbyggnadsförvaltningen omedelbart riva. Nu visade det sig emellertid att politikerna i samhällsbyggnadsnämnden sa nej till detta förra veckan. 

Det är inte utan att besparingarna kan kännas något frustrerande och förvirrande. Kommunen gjorde ett överskott 2020 på 161 milj kr, 2021 på 185 milj, 2022 på 180 milj och i årets prognos hamnar kommunens överskott på 67 milj kr. På de senaste 4 åren gör alltså kommunen ett överskott på sammanlagt 593 milj kr…

Men kommuninvånarna ska inte misströsta. Det planeras ett “Vinterland” i Plantaget. Jag citerar ett beslut från den 20 oktober av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):

“Tidigare isbana ersätts med en vintrig lekplats med trevlig inramning, likt den som var med isbanan, med staket som inramning samt belysning. Vinterlandet ska vara utrustat med snö, mini-granar och diverse dekoration och utsmyckning. Huvudaktivitet i vinterlandet ska vara en karusell som kommer bemannas av kommunvärdarna på utsatta tider. Därtill röda bodar med möjlighet att bjuda på glögg/pepparkakor, viss försäljning av föreningar och bänkar med sittdynor till fikasugna besökare.”

Ordförande Augustsson fattade beslutet som även innefattar att kommunen satsar 100.000 kr på projektet.

Kommunen ska även satsa drygt 20 milj kr på att åtgärda arenans tak nästa år. Det innebär att invånarna kan fortsätta att åka skridskor några timmar i veckan i arenan, inte bara denna säsong, utan förhoppningsvis några år framåt. Och förutom nya nödvändiga investeringar, efter taket behöver åtskilligt annat repareras och renoveras, så kostar arenan upp mot 20 milj kr netto varje år.

Man ska inte heller glömma att kommunen också årligen satsar 10 milj kr på Vattenpalatset. Det innebär bad även vintertid. Vattenpalatset står också alltid på schemat när barnbarnet hälsar på. Då sitter dock inte farfar på någon bänk utan återfinns istället i vattnet – och deltar i aktiviteterna.

Så visst satsar kommunen på fritidsaktiviteter, i varje fall i stadens centrum. Vi ska inte heller glömma att hela denna vecka pågår kulturveckan. Det finns, och har funnits, en hel del aktiviteter. Programmet finns för övrigt på kommunens hemsida. Och tidigare i oktober gick Hållbarhetsveckan av stapeln.

Och sist men inte minst – på lördag är det OKTOBERMARKNAD!!!

Lutz Rininsland (V) inviger scenen 2014.

…med den årliga dragningen på VHC:s billotteri. Och återigen stiger förhoppningarna, tre bilar ska lottas ut…

Vänsterpartiet deltar också på marknaden. Vi kommer att stå på Sundsgatan, alldeles bredvid Lundborgs, mellan kl 09.00-15.00. Har du några frågor, synpunkter eller bara vill diskutera något i kommunen så är du välkommen.

PS. Kom ihåg att centrala delar av Vänersborg stängs av på lördagen. Det kan bli svårt att köra bil i eller genom centrum. Läs mer i TTELA:s papperstidning.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Budget 2023, centrum, Plantaget