Hallevibadet – händer det nåt?
Kommunfullmäktige beslutade i juni om:
“avveckling av kultur- och fritidsnämndens verksamhet i Hallevibadet inför höstterminen 2023 utifrån nämndens förslag.”
Det var en stor majoritet av ledamöterna som ställde sig bakom beslutet. Det innebar att kommunen inte ska driva badet vidare. Men beslutet betyder inte att Hallevibadet ska läggas ner, att det typ ska rivas. Samtidigt med detta beslut sa fullmäktige nämligen nej till den andra delen, den andra att-satsen i beslutsförslaget:
“Samhällsbyggnadsnämnden har att bedöma nedskrivningsbehov och behov av övriga åtgärder i fastigheten som följder av en avveckling.”
Bakgrunden till avslaget av denna del av förslaget var att Simklubben Vänersborg under vissa förutsättningar var villig att ta över driften av badet. Det visade sig att en privat aktör, Jonas Mossberg och hans fru, också var villiga att ta över badet och driva det vidare. Det skrev jag om i bloggen “Hallevibadet i privat regi?”.
Mossberg vill köpa, eller möjligtvis arrendera, Hallevibadet. Han är ganska övertygad om att det inte behöver göras så mycket för att hålla badet igång 10-20 år framåt i tiden. Han har även planer på att bygga ut Hallevibadet och området runt omkring. TTELA redogjorde för Mossbergs planer i en artikel den 28 juli. (Se TTELA “Paret vill ta över Hallevibadet: ”Finns massor av möjligheter””.)
I TTELA-artikeln sa Ann-Marie Jonasson (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, att ärendet skulle komma upp på nämndens första presidiemöte efter sommaren:
“Jag har bett om en ordentlig dragning om Hallevibadet överhuvudtaget, givetvis också med den här biten med Mossberg.”
Och så blev det. Ärendet har dessutom varit uppe i samhällsbyggnadsnämnden den 21 september.
Jonas Mossberg träffade inför behandlingen i samhällsbyggnadsnämnden representanter för “Fastighet och service”, en enhet inom samhällsbyggnadsförvaltningen. Mossberg skickade även mail till ledamöterna i nämnden, både före och efter att ärendet behandlades. Ledamöterna fick bland annat den operativa affärsplan för Hallevibadet som Mossberg hade utarbetat.
Det kan nämnas att Mossbergs affärsplan inte var riktigt komplett. Det saknades uppgifter om både utgifter och inkomster för badet. Mossberg hade nämligen inte fått alla uppgifter från kommunen, och har fortfarande inte fått det. Det kan möjligtvis bero på att inte bara samhällsbyggnadsförvaltningen utan även kultur- och fritidsförvaltningen har varit inblandade i Hallevibadet.
Det fattades inga beslut på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde, det var “bara” information. Tjänstepersoner informerade om Hallevibadets status, Mossbergs planer och förvaltningens syn på en eventuell försäljning.
Den presentation (PowerPoint) som visades för nämnden innehöll huvudsakligen en uppräkning av allt som behövde åtgärdas på Hallevibadet. Och konstaterandet att det skulle bli dyrt. År 2016 beräknades en renovering kosta 21,4 milj kr och skulle badet fungera på längre sikt krävdes ytterligare 11 milj kr. Förvaltningen påpekade att dessa belopp på grund av inflation och krig mm nu är betydligt högre.
Det är uppgifter som har redovisats i kommunala utredningar och externa utredningar som kommunen har beställt, och som låg till grund för fullmäktiges beslut i juni. Det var alltså inga nya fakta som presenterades för nämnden.
I sin föredragning tog förvaltningen upp alternativet arrende av badet, vilket i praktiken var samma frågeställning, skriver förvaltningen, som uthyrning. På en bild i presentationen stod det:
“Beaktat den tekniska statusen på anläggningen, som nu är tagen ur drift, så avrådes från detta alternativ.”
Förvaltningen menade däremot att en försäljning av anläggningen och delar av ytor i närhet till anläggningen var möjlig. Marken kring anläggningen är planlagd som “kvartersmark”.
Kvartersmark är enligt Boverket:
“Med kvartersmark avses all mark inom ett planområde som inte ska utgöra allmän plats eller vattenområde. I en detaljplan ska det alltid framgå vilken användning som är tillåten inom kvartersmark. Användning av kvartersmark kan till exempel vara bostäder, detaljhandel eller industri.”
Förvaltningens slutsats var emellertid att kommunen inte bör sälja Hallevibadet heller. Tjänstepersonerna avrådde starkt från det på grund av skicket på badet och att det inte går att garantera säkerheten. Det var kanske en liten ”stegring” i beskrivningen av förhållandet på Hallevibadet och de problem som finns, i varje fall jämfört med vad som har sagts innan. Politikerna i nämnden fick helt klart uppfattningen att förvaltningen tyckte att Hallevibadet helt enkelt ska rivas.
Alla de brister som finns på Hallevibadet är inte några nyheter för Jonas Mossberg. Han känner väl till förhållandena på Hallevibadet och han är medveten om den bild av badet som kommunen redovisar. Han håller i stort 
sett med om att det finns stora brister som måste åtgärdas om badet ska fortsätta drivas i kommunal regi. Men Jonas Mossberg menar att om badet drivs av en ”eldsjäl” som är tekniskt kunnig och har rätt kontaktnät så finns det goda förutsättningar för att driva badet 10-20 år till utan alla dessa investeringar. Och Mossberg anser att han är den personen. Han har goda kontakter inom processindustrin och upparbetade kanaler gällande underhåll av utrustning.
Jonas Mossberg är alltså helt medveten om Hallevibadets status. Han vet kommunens bedömning och han har själv varit på plats i badet åtskilliga gånger. Mossberg är fortfarande villig att ta över Hallevi.
Som jag ser det är det helt upp till Mossberg och hans fru att satsa, om de vill och vågar. Hallevibadet blir deras ansvar om de köper badet och fastigheten. Paret Mossberg behöver inte “räddas”, de vet vad de gör. Däremot skulle Mossberg behöva ett visst stöd av kommunen. Och det är inte särskilt konstigt, det lär inte finnas några badhus i detta land som går med vinst, eller ens jämnt upp. Vattenpalatset kostar t ex Vänersborgs kommun omkring 10 milj kr netto varje år.
Mossberg skulle bland annat önska att skolor förlägger simundervisning till Hallevibadet, men kanske också att kommunen ger en del bidrag. Samhällsbyggnadsförvaltningens “interna driftkostnader” för fastigheten ligger på 2-2,5 milj kr (exkl moms) per år. Innan den beslutade stängningen låg förvaltningens planerade underhållsbudget för fastigheten på ca 2,5 milj de kommande fyra åren, och då var inte anläggningen inräknad. Till detta kommer att kultur- och fritidsnämnden ville ha 1,8 milj kr för att driva Hallevibadet vidare nästa år. (Det är sådana här kostnader som Mossberg vill ha specificerade för att kunna färdigställa sin affärsplan.)
Kommunen har med andra ord satsat ganska många miljoner varje år på att hålla Hallevibadet öppet. Om kommunen ska riva Hallevibadet och återställa marken kommer det dessutom att kosta, vad jag har hört, ca 4 milj kr, exklusive avskrivningar på typ 3 milj.
Jag tror att Mossberg egentligen, oavsett allt annat, gör kommunen en tjänst om han köper fastigheten. Kommunen skulle då slippa en massa kostnader. Det kan nog faktiskt vara så att kommunen till och med skulle tjäna på att ge bort badet eller sälja det billigt – och samtidigt ge ett bidrag på någon eller två miljoner. Det skulle antagligen fortfarande ändå vara en ren vinst för kommunen. För att inte tala om badets betydelse, och “vinsten”, för allmänheten, simklubben, reumatikerföreningen och andra om det vore öppet.
Det skulle också kunna skrivas avtal om att paret Mossberg kan få stycka av fastigheten om 15-20 år och sälja “delarna” som villatomter. Det vore ett sätt för Mossberg att få tillbaka kostnaderna för en framtida rivning.
Det finns flera möjliga alternativ. Kommunen måste titta på dessa och komma till en lösning som är bra för kommunen och som samtidigt möjliggör för paret Mossberg att driva badet vidare. De stora vinnarna skulle bli alla de som vill använda badet.
Jag tror att en försäljning av Hallevibadet vore ekonomiskt ofarlig för kommunen. En försäljning skulle även lösa många av kommunens ”bad- och simproblem”. Visst, det vore ett “ekonomiskt vågspel” för Mossberg, men det blir Mossbergs och hans frus angelägenhet – inte kommunens. Det värsta som skulle kunna hända för kommunens del är att Mossberg tvingas stänga Hallevibadet. Och det är ju sannolikt ändå det alternativ som ligger närmast till hands om inte Mossberg får chansen att driva det vidare.
Vad hände på gårdagens KS?
Det var inte särskilt många beslut som fattades på gårdagens kommunstyrelse. Det var däremot mycket information. Först kl 14 var all information delgiven intresserade ledamöter och ersättare och när alla beslut hade fattats var kl 15.47.
Några av ärenden skrev jag om i tisdags. För mer fakta, ta gärna en koll i bloggen “KS (4/10): Överskott, VA och cyklar”.
Förvaltningschef Sofia Bråberg (BUN) och förbundsdirektör Maria Hildefors (KFV) började sammanträdet med att informera kring bättre skolresultat och fullföljda studier. Det var en mycket bra och givande föredragning och det var ett bra grepp att ha båda där samtidigt. Det innebar att kommunstyrelsen fick en samlad information om läget från förskola till gymnasiet.
Efter den tämligen utförliga presentationen av Bråberg och Hildefors fick sedan kommunstyrelsen möjlighet att reflektera och diskutera. Jag tror att alla politiker ser utbildningens betydelse för både den enskilde individen och för samhället i stort. Skolan spelar ju en avgörande roll i att ge ungdomar de kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för att lyckas i livet. Det finns t ex ett starkt samband mellan dåliga skolprestationer, eller ”skolavhopp”, och benägenheten att begå brott.
Staten och Vänersborgs kommun måste satsa på att förbättra utbildningen för alla ungdomar. Lärar- och personaltätheten måste bli bättre och alla elever som har svårigheter av olika slag måste få tillräckligt med stöd. Det är också viktigt att inse att utbildningen börjar redan med förskolan.
Sammanfattningsvis kan man väl säga som en tjänsteperson på BU-förvaltningen:
“Har man högre ambitioner behöver man tillföra mer pengar.”
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) försäkrade att Hildefors och Bråberg skulle komma tillbaka vid ett annat tillfälle för mer information.
Det var en bra information om utbildning och jag tror att flera ledamöter blev (ännu) mer medvetna om utbildningens betydelse för framtiden. Överlag håller informationerna i kommunstyrelsen en mycket hög klass. Det gällde också föredragningarna om “Styr och ledningsmodellen”, “Delårsrapport”, “Servicemätning”, “Sjukfrånvaron” och “Bostad först”.
Den senaste prognosen i delårsrapporten visar att Vänersborgs kommun kommer att göra ett överskott i år på 67 milj kr. Det skrev jag om i tisdags. (Se “KS (4/10): Överskott, VA och cyklar”.) Den förbättrade prognosen, den var i den förra delårsrapporten endast +5 milj kr, beror på följande statsbidrag som Vänersborg har fått: “elstöd” 11 milj, bidrag för att “minska andelen timanställningar inom äldreomsorgen” 37 milj kr och “utöka bemanningen av sjuksköterskor på särskilda boenden” 6 milj kr.
Tanken på att införa “Bostad Först” i Vänersborg väcktes för några år sedan av Kristdemokraterna. “Bostad Först” syftar till att på ett nytt och annorlunda sätt arbeta för att motverka hemlöshet för personer med social problematik, i behov av stöd och behandling för psykisk ohälsa, missbruks- och beroendeproblematik. Utgångspunkten är att en bostad är en mänsklig rättighet och att det behövs ett tryggt eget boende för att övrigt stöd ska kunna tas emot som hjälper att göra något åt livsproblemen. (Läs gärna mer om ”Bostad Först” i Faktum.)
Modellen “Bostad Först” har prövats i många kommuner, Helsingborg är en av dem som har hållit på längst. Vänersborgs kommun har med hjälp av statsbidrag utrett möjligheten att införa arbetssättet även i Vänersborg. Nu finns det nya statsbidrag att söka för att sätta igång arbetet, men en ansökan måste vara inlämnad senast 25 oktober. Och det är snart. Beskedet var emellertid att en ansökan kommer att lämnas in i tid. Förvaltningarna arbetar redan på en sådan.
Under den så kallade “ordförandeinformationen”, dvs när de tre kommunalråden berättar vad som har hänt sedan sist, informerade Benny Augustsson en del om räddningstjänsten NÄRF. 
Det finns långt framskridna planer på att NÄRF ska slås samman med Räddningstjänsten Mitt Bohuslän (RMB). Det kan vara bra att veta för vänersborgare. Blir det bra eller dåligt för kommunen? Det finns olika åsikter, men fortfarande förs diskussionen över de flesta politikers huvuden – för att inte tala om invånarnas. Det finns tydligen en del oenigheter inom och mellan NÄRF och RMB, och de “stora” och “små” kommunerna.
Det blev en del diskussion kring rutinärendet “Anvisningar och tidplan för arbetet med mål- och resursplan 2025-2027”. Tanken var att som vanligt slå fast några hållpunkter och tider för MRP-arbetet nästa år. Vis av erfarenheten från den delårsrapport som hade presenterats tidigare under mötet, då kommunens ekonomiska prognos drastiskt förbättrades, kom Henrik Harlitz (M) med ett förslag.
Harlitz föreslog att KS skulle bestämma att budgeten för “året efter” skulle upp i kommunfullmäktige en gång till i november. Det kan hända så mycket efter 
kommunens budgetbeslut i juni som ändrar förutsättningarna. Som i år… Statens budget läggs alltid i september varje år och den kan innehålla både positiva och negativa överraskningar för kommunerna.
Dan Nyberg (S) höll med Harlitz, och det gjorde jag också. Men det konservativa, eller kanske byråkratiska, tänket vet ibland inga gränser, särskilt bland de styrande partierna. Allt ska vara som det alltid har varit… Och inte kunde kommunstyrelsen bestämma att kommunfullmäktige skulle ta upp något. Det fattade jag inte alls. I stort sett allt som behandlas i fullmäktige kommer ju från kommunstyrelsen…
Jag lämnade ett, som jag såg det tämligen okontroversiellt, kompromissförslag. Varför inte skriva in i tidsplanen att kommunstyrelsen ska ta upp budgeten för “nästa år” i oktober? Och om det behövs ett nytt beslut så skickas ärendet till kommunfullmäktige. Och om inte, så blir det ingen behandling i KF. Även det förslaget avvisades av de styrande partierna – och Sverigedemokraterna.
Benny Augustsson (S) lovade dock att skriva in något om en eventuell ny budgetbehandling i november i själva förslaget till MRP (=Mål- och resursplan). Dessutom skulle det i år läggas ett förslag om revideringar av budgeten för 2024. Jag tror att det innebär att åtminstone Lanternan kommer att få pengar till fortsatt verksamhet.
Det blev också en viss diskussion kring svaret på medborgarförslaget om “belysning vid rugbyplan på Sportcentrum Vänersborg”. Alla var överens om att kostnaden för uppsättning av belysning vid rugbyplanen ska undersökas. Däremot stod “striden” om den andra att-satsen, “kommunen sätter upp belysning på rugbyplanen”, skulle avslås eller anses besvarad – eller något annat i stil med att förslaget ska behandlas i MRP-processen.
Benny Augustsson föreslog efter en del diskussion att beslutet skulle bli att belysningen ska hanteras i kommande MRP och därmed anses besvarad. Och det enades samtliga kring. Kommunstyrelsen växlar mellan viktiga och mindre viktiga frågor…
Kommunstyrelsen beslutade att föreslå kommunfullmäktige att:
“utse och iordningställa en minnesplats i kommunen för personer som gjort insatser i kris- och krigssituationer samt insatser för demokrati.”
Gunilla Cederbom (V) argumenterade för att avslå medborgarförslaget. KS föreslog KF att besluta något som inte stod i medborgarförslaget. Det brukar vara avgörande viktigt att medborgarförslag, och motioner, innehåller exakta formuleringar i att-satserna. Men inte denna gång… Av någon anledning… Men jag – jag glömde att yrka avslag…
Det kan ha berott på att jag i tanken redan var på nästa ärende, svar på motion om “framtida förslag om utökning verksamhetsområde”. Jag skrev om motionen i bloggen inför sammanträdet – se “KS (4/10): Överskott, VA och cyklar”. Det handlar om det ska vara miljö- och hälsoskyddsnämnden eller samhällsbyggnadsnämnden som ska ta initiativ till och bereda nya verksamhetsområden för VA.
Det blev diskussion, både i en ajournering och på mötet. De styrande partierna ville att motionen skulle avslås (av kommunfullmäktige). (Det ska vara som vanligt…) Nästan hela oppositionen ville bifalla motionen, dvs att ärendet ska utredas. Det visade sig emellertid att Sverigedemokraterna, som ville avslå motionen i KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott), hade ändrat sig – och yrkade bifall till motionen. Det betydde därmed att ett bifall till motionen fick majoritet i kommunstyrelsen. Och så småningom i kommunfullmäktige, om inte SD ändrar sig en gång till…
Det var bara jag som yttrade mig i ärendet “Styrdokument för cykel”. (Se “KS (4/10): Överskott, VA och cyklar”.) Jag hade inget annat yrkande, förslaget var en återremiss av formella skäl. Jag påpekade dock att Vänsterpartiet var mot GC-vägen genom skogsremsan på Korseberg och GC-bron över Vassbotten. Jag kunde inte heller låta bli att notera den glada överraskningen att det fanns en GC-väg inritad längs älvkanten förbi Juta…
Sammanträdet slutade som sagt kl 15.47.
KS (4/10): Överskott, VA och cyklar
Det är dags för höstens andra sammanträde med kommunstyrelsen. Denna gång är ärendelistan tämligen kort och det finns ytterst få ärenden som kommer att väcka några upprörda känslor. Det kanske beror på att personen som äger dagordningen, dvs kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), vill ha det så just denna onsdag. Augustsson har nämligen, för övrigt tillsammans med 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M), varit borta från kommunhuset under veckan som gått. De har besökt Botswana.
Morgondagens dagordning har följande utseende:
Det är som vanligt en hel del information på mötet. Förvaltningschef Sofia Bråberg (barn- och utbildningsförvaltningen) och förbundsdirektör Maria Hildefors (Kunskapsförbundet Väst) håller i en information om bättre skolresultat 
och fullföljda studier. Det ser även ut att det kan bli någon form av dialog.
Utvecklingsledare Anna-Helena Wiechel informerar om “Styr och ledningsmodellen”, personalchef Anna Johannesson och HR Controller Johan Wass om arbetet med sjukfrånvaron, kommunikationschef Maria Thyrell om servicemätning och redovisningschef Kerstin Rosendahl och kommundirektör Lena Tegenfeldt om delårsrapporten. Kommunstyrelsen ska även få information om utredningen “Bostad först”. Den ges av utvecklingsledarna Oscar Andersson och Erika Johansson samt förvaltningschef Karin Hallberg (socialförvaltningen). Självklart informerar också kommundirektören och kommunalråden om sina förehavanden sedan sist.
Det är antagligen först ärende 8 som ger upphov till diskussioner, men möjligtvis har det debatterats en del redan under informationen. Där finns ju en punkt om delårsrapporten.
Det är nämligen så att det har hänt en del på den ekonomiska sidan. Det har kommit nya prognoser och kommunen har fått klarhet kring statsbidragen. I “Mål- och resursplanen” (MRP), dvs budgeten för 2024, som kommunfullmäktige fastställde i juni, räknade man med ett resultat på +5 milj kr för 2023. Men hör och häpna, nu är siffrorna väldigt annorlunda:
“Det prognostiserade resultatet uppgår till 67 mnkr vilket är 62 mnkr bättre än budget.”
Det är skatteintäkterna och de generella statsbidragen som förklarar det prognostiserade resultatet på 67 milj kr.
Jag vill minnas att kommunen räknade med 1 milj kr i överskott när budgetarbetet började, och då befarade alla att det till och med skulle kunna bli ett underskott i kommunens resultat. Den uppfattningen följde med även till budgetdebatten. (Se “KF (21/6): Budgetdebatten”.) Henrik Harlitz (M) varnade för ett så stort underskott i år att det skulle kunna ta hela den så kallade Resultatutjämningsreserven (RUR) på 50 milj kr i anspråk. Moderater och Liberaler ville därför gardera sig genom att minska anslagen till alla nämnder nästa år med 1% rakt över. 
Magnus Ekström (KD), som ingår i den styrande minoriteten, sa uppgivet från talarstolen:
“Önskar att jag kan tala om mer pengar, men det kan jag inte.“
Det rådde oro och krisstämning i fullmäktigeleden. De styrande partierna (S+C+KD+MP) framförde via kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) (se TTELA “Stram budget lämnar många frågetecken”):
“Vi har väldigt tuffa tider framför oss. Men 2025 och 2026 ser ut att bli bättre. Vi vill därför inte göra mer besparingar än absolut nödvändigt nästa år.”
Vänsterpartiet ansåg att kommunen var tvungen att prioritera vård, skola och omsorg. Att allt borde göras för att upprätthålla service och kvalitet inom välfärden. Vi ville t ex tillföra barn- och utbildningsnämnden 11,3 milj kr nästa år för att behålla personal på förskolor och skolor och behålla Lanternan samt KUL (Kultur-Utveckling-Lärande). V ville även tillföra socialnämnden 5,1 milj kr till ASI (=Arbete, sysselsättning, integration) och IFO (=Individ- och familjeomsorg).
Det var ekonomiska satsningar på sammanlagt 21,3 milj kr. Det var omöjligt tyckte de andra partierna. (Medborgarpartiet höll möjligtvis med V.) Vänsterpartiet framhöll att det var troligt att det skulle komma mer statsbidrag 2023, och 2024. I så fall fanns en stor del av RUR (resultatutjämningsreserven) kvar nästa år och kunde användas till välfärden. I sista hand, som en reserv, kunde en skattehöjning vara möjlig.
Även de styrande partierna öppnade för möjligheten att använda RUR och skattehöjning. Benny Augustsson (S) gav också beskedet (se artikeln i TTELA) att nämnderna skulle ha avstämning i augusti innan åtgärder skulle vidtas. (Det går att läsa mer om delårsrapporten på Vänsterpartiets hemsida – se ”Underlättar förväntat överskott?”.)
Det är dags att ta ett nytt budgetbeslut. Nu finns det ekonomiska medel till att behålla personal och stoppa nedskärningar – och nedläggningar.
Det är dock inte ärendet för morgondagens kommunstyrelse… Men vi hoppas att det blir ett ärende inom en snar framtid. Tiden går och besluten om besparingar och nedskärningar måste omprövas och andra beslut fattas.
I oktober förra året motionerade Tor Wendel (M) om en ändring i kommunens “rutiner” kring inrättandet av verksamhetsområden. Det handlar om vatten och avlopp, VA. Wendel föreslog:
“Att det utreds om det vore lämpligare att beslutsförslag om nya verksamhetsområden bereds av Miljö- och hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden.”
Det är en mycket intressant tanke – och ett helt riktigt resonemang. Vattentjänstlagens 6 § lyder:
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen…”
Paragrafen fortsätter, men det är inledningen som är intressant. “Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön…”
Det är alltså skyddet för “människors hälsa eller miljön” som är avgörande för om det behöver ordnas VA i ett större sammanhang, dvs inrättas ett verksamhetsområde. Och vilken nämnd är expert på hälsa och miljön? Samhällsbyggnadsnämnden eller Miljö- och hälsoskyddsnämnden?
Kommunens “Cykelplan Vänersborg” ska uppdateras. Imorgon ska emellertid planen återremitteras av formella skäl. Samhällsbyggnadsnämnden ska få i uppdrag att ta fram ett styrdokument som följer kommunens riktlinjer för hur styrdokument ska se ut. Sedan kommer cykelplanen tillbaka till KS, och sedan kommunfullmäktige.
Vänsterpartiet har redan framfört synpunkter på några GC-vägar. Först kan jag emellertid konstatera att det i cykelplanen, som antogs den 19 jan 2021, fanns med en planerad GC-väg vid Önafors mellan Lillån och Jutatorpet. För visst hade det varit trevligt att kunna cykla utefter Göta älv… Det skrev jag om i bloggen “GC-väg vid Juta, men var?”. GC-vägen finns fortfarande med i planen.
I samhällsbyggnadsnämnden reserverade sig Vänsterpartiets James Bucci mot Cykelplanen på två punkter. Det är fortfarande en GC-väg inritad genom den sista lilla skogsremsan på Korseberg. (Se flygfoto, GC-väg nr 15 – skogsremsan är vid den nedersta pilen.)
Bucci (V) skrev i sin reservation:
“Jag hoppades att vi inom politiken, i vår agenda 2030 tid, skulle klara av att trygga ett skogsområde från en onödig exploatering.”
Däremot anser Vänsterpartiet att resten av GC-vägen måste anläggas så fort som möjligt. (Se “Har KF:s beslut följts på Korseberg?”.)
Bucci framförde i sin reservation också att:
“en framtida GC bro mellan Skaven och Korseberg (uppskattad kostnad 50 mkr) också skulle utgå”
50 miljoner kronor är väldigt mycket pengar för en GC-bro över Vassbotten… (Se flygfoto ovan, GC-väg nr 46.) De kan användas på ett bättre sätt.
För övrigt tänker Vänsterpartiet yrka avslag på medborgarförslaget att:
“utse och iordningställa en minnesplats i kommunen för personer som gjort insatser i kris- och krigssituationer samt insatser för demokrati.”
Alla de ärenden som jag har beskrivit i bloggen ska vidare till kommunfullmäktige, även om cykelplanen först ska ta ytterligare ett varv till samhällsbyggnadsnämnden och tillbaka till kommunstyrelsen.
Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)”.
Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna har stora visioner för Sikhall – både för “Hamnen” och “Viken” samt magasinet. Kommunen har uppfattat visionen på följande vis och beskriver den i överenskommelsen:
“Fastighetsägaren har beskrivit en vision för Sikhall vilken han vill genomföra när han förvärvat markområden som berörs i denna överenskommelse. En småbåtshamn för ca 150 båtar med faciliteter som anses tillhöra en småbåtshamn. Fastighetsägaren vill utveckla Sikhalls magasin med utbyggnader som medger en restaurangverksamhet och gästbryggor för att restaurangen ska kunna motta båtburna gäster.”
Det stämmer bra med Magnus Larssons visioner – för “Hamnen” och magasinet. Men Larsson och fastighetsägarna har även visioner för “Viken”. Och här innebär förslaget till överenskommelse att visionen inte kan fullföljas.
Larsson vill utveckla campingen och ser på sikt även en lanthandel och/eller en cafeteria i området. Mellan detta område och stranden vill han ha en park. Människor ska kunna sitta med en kopp kaffe på en servering och se ut över sjön. Larsson vill inte att området ska fortsätta att vara “natur/skogsmark”, som det står i överenskommelsen. (Se “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)”.)
Magnus Larssons vision är vidare att utöka och förlänga badstranden. Han vill även anlägga en parkering nedanför vägen som övergår till grönyta och släntas ut till sandstranden. Det vill han göra på den del av Sikhall 1:6 som han redan äger. Det är också en viktig del av visionen att Larsson och fastighetsägarna får bygga betydligt fler bostäder i Sikhall.
Visionerna är viktiga att ha i minnet när vi fortsätter att studera förslaget till “ÖVERENSKOMMELSE OM FASTIGHETSREGLERING i Sikhall”. Överenskommelsen innehåller nämligen inte bara själva fastighetsregleringarna utan kommunen ställer också upp en rad villkor och – viten (”böter”). Och de andas tyvärr ett visst misstroende…
Under punkt 9, “Genomförande av exploateringsplaner”, skriver kommunen:
“I och med detta avtals signerande förbinder sig fastighetsägaren till Sikhall 1:6 att utan dröjsmål från sin sida medverka till att planprocessen bedrivs framåt.”
Det tänker sannolikt Magnus Larsson och fastighetsägarna göra, det är ju de som har satt igång hela detaljplaneprocessen…
Det är dock lite oklart vad “utan dröjsmål” innebär. Kommunen har ju själv hållit på i över 8 år med planarbetet… Betyder det att ett ifrågasättande eller en önskan om dialog är ett “dröjsmål”? Kravet från kommunen kan dock uppfattas som ok, men sedan kommer ett stycke med rubriken “vite”…
“I de fall fastighetsägaren inte verkar för att planen ska antas ska han ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen för de kostnader förvaltningen lagt ner i plan- och utredningskostnader samt ersätta kommunen för utgifter i samband med detta avtals upprättande, värdering etc.”
Och då tänker sannolikt många, i varje fall jag – det beror väl på hur detaljplanen ser ut? Magnus Larsson kan väl inte tvingas acceptera en detaljplan som t ex går emot hans vision?
Det var Magnus Larsson och fastighetsägarna som den 4 mars 2015 ansökte om planbesked för att få lov att stycka av tomter för småhusbebyggelse. Fastighetsägarna äger nämligen tillsammans det mesta av marken inom det tänkta planområdet. Det ledde till att byggnadsnämnden var tvungen att upprätta en detaljplan. Det beslutade nämnden den 19 maj 2015 och det innebar att de som ansökte om planbesked fick stå för kostnaderna. Efter 8 års arbete och förhalande av planen så kan man undra om inte kommunen bör ersätta fastighetsägarna för deras kostnader…
Under rubriken “Genomförande av planen” står det:
“Fastighetsägaren ska när planen fått laga kraft bygga ut hamnen och magasinet enligt detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom planens genomförandetid.”
Ja, det hoppas väl Magnus Larsson också på. Det är naturligtvis hans plan och målsättning. Men återigen blandas två saker ihop. Visionen är en sak, den framtida detaljplanens utseende en annan. Det är inte visionen som ska vara genomförd, det är detaljplanen. Om sedan detaljplanen återspeglar visionen fullt ut återstår att se.
Magnus Larsson är beroende av intäkter för att kunna genomföra sina visioner, som förhoppningsvis då återspeglas i en detaljplan… Han måste sälja hustomter i området, sjöbodar, båtplatser osv. Och då är Larsson beroende av hur detaljplanen är utformad och att kommunen sedan beviljar bygglov till bostadshus och sjöbodar som människor vill köpa, godkänner utbyggnader av magasinet som medger restaurangverksamhet och gästbryggor osv.
Och ändå vet alla utifrån de senaste årens pandemi, kriget i Ukraina, inflationen och stigande räntor att det är osäkert att vara företagare. Hur ska Magnus Larsson kunna veta om han i framtiden kan producera allt han vill? Och hur skulle han kunna veta om människor vill hyra eller köpa hustomter, sjöbodar och båtplatser? Om Larsson bygger 50 båtplatser och bara får uthyrt 25, då bygger han självklart inte 50 till… Hur ska en företagare kunna vara säker på att få uthyrt eller sålt allt den producerar? Hur ska Larsson veta att företaget kommer att få tillräckligt med intäkter om 2 år, 5 år, 10 år?
Det är omöjligt att ställa sådana krav som kommunen gör på en entreprenör som är beroende av att verksamheten genererar intäkter. Det måste till någon annan formulering, kanske något i stil med att förverkligandet av detaljplanen måste påbörjas… För det är väl ingen som tvivlar på Magnus Larssons intentioner? Det har väl om inte annat renoveringen av magasinet visat…?
Kommunen ställer krav på Magnus Larsson. Det vore intressant om han kunde ställa krav på att kommunen uppfyller sin del av åtagandena, t ex bygger en GC-stig. Eller sköter om parkeringen och sjösättningsrampen.
Kommunen skriver i överenskommelsen att om Magnus Larsson inte genomför visionen (det står “visionen”, inte detaljplanen) så ska han inte bara ersätta kommunen för plan- och utredningskostnader mm utan också:
“Fastighetsägaren ska utöver direkta kostnader ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen med 10% av kontraktsvärdet per påbörjad månad som slutförandet dröjer. Kontraktsvärdet utgörs av totalbeloppet av ersättningen för mark som regleras som fastighetsägaren betalar till kommunen.”
Magnus Larsson ska betala nästan 300.000 kr till kommunen för den mark han förvärvar från kommunen. Det betyder att kommunen anser att han ska betala 30.000 kr i månaden i vite. Det är knappast rimligt. Larsson kan inte beläggas med viten för att han eventuellt inte får in de intäkter som krävs för att förverkliga hela detaljplanen.
Det finns ett förslag om en slags “force majeure” i överenskommelsen:
“I de fall visionen inte kan genomföras på grund av faktorer som ligger utanför fastighetsägarens kontroll ska ett vite inte utkrävas.”
Den företagsekonomiska situationen ingår inte. Kommunen förklarar:
“Faktorer som kan ligga utanför fastighetsägarens kontroll, men inte begränsas till, kan vara exempelvis förändrad lagstiftning som förhindrar att hamnverksamhet byggs ut enligt gällande lagstiftning eller att förutsättningar för att erhålla tillstånd för hamnutbyggnad (vattendom etc) förändras.”
Det finns även en “klausul” som reglerar vad som händer om en detaljplan inte antas eller inte får laga kraft, då:
“ska Fastighetsägaren verka för att bygga ut hamnen och magasinet enligt den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom 10 år från det att beslut fattats om att planen inte ska antas eller vinna laga kraft.”
Den här sistnämnda “paragrafen” bör sannolikt utgå helt. Detaljplanearbetet påbörjades en gång i tiden för att möjliggöra förverkligandet av visionen. Utan detaljplan är det sannolikt inte möjligt. Larsson har redan frågat om han kan söka erforderliga lov och börja bygga i hamnen. Han har fått beskedet att han måste vänta på detaljplanen. För övrigt kan samma resonemang som tidigare tillämpas.
Jag kan inte säga varifrån tanken på dessa villkor och viten kommer i överenskommelsen. De ingick inte i kommunfullmäktiges beslut. Det beslutet handlade enbart om de fastighetsrättsliga frågorna (och ett servitut för Segelsällskapet). Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Det får ju inte vara så att t ex ett företag förvärvar mark för att bygga bostäder, och sedan låter marken vara obebyggd – och förfalla. Som på fastigheterna där Östra respektive Södra skolan en gång fanns. Det föreligger dock inte någon sådan risk i Sikhall.
Kommunfullmäktige antog 2016 “Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. (Kan laddas ner här.) Det är väl det styrande dokument som kommer närmast det som gäller den fastighetsreglering som är på gång i Sikhall.
I dessa riktlinjer står det under avsnittet “Markanvisning”:
“I köpeavtalet fastställs tidplan för den kommande byggnationen, uppställs villkor för utformning samt säkerställs att planen blir genomförd på sådant sätt att kravet på ett tidsenligt väl fungerande bebyggelseområde blir tillgodosedda.”
Villkor kan alltså uppställas av kommunen. Men om dessa villkor inte fullföljs? Ur riktlinjerna:
“En markanvisning, som inte kan fullföljas, till exempel på grund av att detaljplanen inte kan antas eller att området visar sig vara olämpligt att exploatera av andra orsaker eller att det är uppenbart att exploatören inte har förmåga att genomföra projektet, ger inte rätt till ersättning eller ny markanvisning.”
I dessa riktlinjer nämns inte ordet “vite”. Och det trots att projektet kanske inte kan genomföras på grund av att “exploatören inte har förmåga”…
Jag kan alltså inte säga varifrån tanken på vite kommer i förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. (Att t ex byggnadsnämnden utdömer viten förekommer tämligen ofta, men då handlar det inte om sådana här frågor.)
Förslaget till överenskommelse är inte acceptabelt i sin nuvarande form, men det är en bra grund att utgå ifrån i den dialog som måste följa. De fastighetsrättsliga lösningarna är i stort sett bra men inte att överenskommelsen går in på detaljplanens domäner. Detaljplanen blir en senare fråga. Avsnittet om villkor och viten måste, som jag ser det, arbetas om i grunden.
Förslaget till överenskommelse är ett steg framåt. Det är bara att hoppas att resan fortsätter och når sitt mål så fort som möjligt.
==
Bloggar i denna serie:
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)” – 27 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)” – 28 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)” – 1 oktober 2023
GC-väg vid Juta, men var?
Idag hade Vänsterpartiet i Vänersborg en så kallad Röd Lördag. Det har vi haft i många år vid det här laget – och nu är vi igång igen efter sommaren. Sista lördagen i varje månad kommer Vänsterpartiet att finnas vid Gågatekrysset.
På de “Röda lördagarna” finns det tillfälle att prata om aktuella frågor i kommunen, som t ex arenataket – se min blogg “Taket på Arena Vänersborg” eller dagens två artiklar på TTELA:s hemsida: ”Utredning visar omfattande skador på Arena Vänersborg” och ”Arena Vänersborg läcker – vattnet går in och pengarna ut”.
Vid gågatekrysset idag träffade jag en gammal bekant vänersborgare. Han berättade för mig att kommunen sedan flera år tillbaka har planerat för en GC-väg vid Juta. Det hade jag inte en aning om. “Jo då, så var det” hävdade han. “Den finns med i kommunens cykelplan.”
“Oj”, tänkte jag för mig själv, “vilket sammanträffande”. Kommunens “Cykelplan Vänersborg” är nämligen ett ärende på onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Cykelplanen ska uppdateras. Beslutsförslaget är i och för sig att den ska återremitteras av formella skäl, men det föreslås ingen ändring i de planerade GC-vägarna.
Det här var spännande. Hade kommunen tänkt att den planerade GC-vägen förbi Juta skulle gå på vägen längs Bengt Davidssons hus? I 5 för paret Davidsson långa år var ju denna väg den naturliga GC-vägen när allmänheten passerade Juta. Det ansåg i varje fall byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen (och Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg). Eller skulle GC-vägen gå vid älvkanten där Davidsson tycker att allmänheten ska passera?
Väl hemkommen, jag gick lite raskare än vanligt, öppnade jag cykelplanen på datorn och sökte på Juta. Jag fick en träff, på sidan 19 stod det:
”31. Önafors, En gång- och cykelväg planeras mellan Lillån och Jutatorpet. En sträcka på cirka 1.000 meter som anläggs i grus. En sammanhängande cykelled skapas runt hela Huvudnäsön. En del ligger på privat mark.”
Det här hade jag missat när jag läste/ögnade igenom cykelplanen igår. Men fortfarande var jag inte säker på var GC-vägen skulle gå…
På sidan 35 fanns svaret. En karta visade den planerade dragningen av GC-vägen, nr 31, förbi Juta. (Det röda krysset på fotografiet har jag satt dit, det markerar paret Davidssons bostadshus.)
Det var ingen tvekan var GC-vägen skulle gå… Det var helt klart vid älvkanten, längs Göta älv. På samma ställe som Bengt Davidsson hela tiden har hävdat är den naturliga passagen förbi Juta. 
Och där allmänheten alltid har passerat… (I den tidigare cykelplanen gick den föreslagna GC-vägen på precis samma ställe.)
Med andra ord, Gatuenheten (inom samhällsbyggnadsförvaltningen) på Vänersborgs kommun har tagit Bengt Davidssons åsikt för given, medan en annan del i kommunhuset, där byggnadsförvaltningen huserar, har haft en helt annan uppfattning. Byggnadsförvaltningen torde ha varit ganska ensam i sin uppfattning, inte bara bland vänersborgarna utan även i kommunhuset. 
Efter 5 år, den 7 mars i år, ändrade emellertid byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen uppfattning. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.)
Det är tur att Bengt Davidsson har lagt tillbaka “Kärvlings Bro” (se “Jutabron på plats!”) över bäckravinen så att allmänheten kan ta sig från Juta till Önafors längs kommunens planerade GC-väg…
Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)”.
Magnus Larsson har fått ett förslag till överenskommelse om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. Förvaltningen förklarar:
“Detta avtal utgör underlag till ett ärende som bereds för politiskt beslut om faktisk försäljning för att sedan ligga till grund för en förrättning hos lantmäteriet om fastighetsreglering.”
Det är onekligen en “viss” väg kvar att vandra innan kommunen och fastighetsägarna kommer fram. Hur lång vägen är vet ingen i nuläget, men som ett kinesiskt ordspråk lyder:
“Även den längsta resan börjar med ett litet steg.”
Och nu går man äntligen framåt, och inte bakåt som man har gjort i Sikhall sedan 2007… Det här förslaget till överenskommelse bör ses, anser jag, 
som en utgångspunkt för ytterligare dialog – för att ta ännu några steg framåt. Förslaget innehåller nämligen en del som bör diskuteras, och ändras.
Det finns förslag på fastighetsrättsliga lösningar på tre olika delområden i Sikhall – Hamnen, Magasinet och Viken. (Ja, egentligen också på ett 4:e område.) På varje delområde lade tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen fram två alternativ, kommunens alternativ till lösningar och fastighetsägarnas. Kommunfullmäktige beslutade enligt förslagen från fastighetsägarna och Magnus Larsson.
I Sikhalls hamn innebär förslaget att området markerat med gul skraffering på kommunens fastighet, Sikhall 1:4, ska förvärvas av Magnus Larsson. Området ska i fortsättningen alltså tillhöra Larssons fastighet, Sikhall 1:6.
Det kan vara värt att notera att stenpiren hamnar på fastigheten Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet), medan parkeringen och sjösättningsrampen fortfarande blir kvar i kommunens ägo (Sikhall 1:4).
Det betyder att hyresavtalen för kommunens båtplatser längs stenpiren kommer att övertas av Magnus Larsson.
Förvaltningen skriver att det gula markerade området ska utgöras av:
“Centrumändamålsliknande verksamhet och hamnanläggning med tillhörande verksamheter.”
Jag är inte riktigt säker på vad “centrumändamålsliknande verksamhet” innebär just i Sikhall. Boverket definierar “Användningen Centrum” på följande sätt:
“kombinationer av olika verksamheter som handel, service, tillfällig vistelse, samlingslokaler, kontor och andra jämförliga verksamheter som behöver ligga centralt eller vara lätta att nå.”
Det är byggnadsnämnden och kommunfullmäktige, som i en detaljplan bestämmer hur ett område får användas och vad som t ex får byggas och inte, osv. Antagligen vill också Länsstyrelsen ha ett ord med i laget eftersom området omfattas av strandskydd. Det tycks därför som om formuleringen i den föreslagna överenskommelsen är något “förhastad”… Men naturligtvis hoppas Magnus Larsson att byggnadsnämnden ska göra hans “centrumändamålsliknande” vision möjlig genom att t ex “rita in” en restaurang eller café i detaljplanen,
Det lilla röda området på ca 95 kvm på kartan (längst upp till vänster) är en del av Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet). Den ska regleras och flyttas över till kommunens fastighet Sikhall 1:4. Regleringen är för att vägen in till parkeringen ska ligga i samma ägares hand, dvs kommunens.
Magnus Larsson föreslås få betala 195.000 kr i ersättning till kommunen för den fastighetsrättsliga lösningen i “hamnen”, dvs för den areal som överförs till fastigheten Sikhall 1:6. För det lilla röda området betalar kommunen 1.250 kr till Larsson.
Den 26 september 2022 beslutade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin att överlåta nyttjanderättsavtalet för Sikhalls magasin till Magnus Larsson. Styrelsen beslutade enhälligt (se “Nyhet om Sikhalls magasin”):
“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Marken runt magasinet kvarstod dock i kommunens ägo. I förslaget till överenskommelse står det:
“Magasinsbyggnaden har utgjort en lös egendom såsom nyttjanderätten var formulerad, i och med fastighetsregleringen kommer marken vilken magasinet vilar på tillföras till ägaren av byggnaden. Magasinsbyggnaden efter regleringen utgöra fast egendom till Sikhall 1:6.”
Magasinet, liksom marken kring byggnaden, vattnet utanför och runt om, och även stenpiren, kommer att ingå i Sikhall 1:6.
I området vid badet, “Viken”, ska det också göras en del fastighetsrättsliga lösningar.
Delar av kommunens fastighet Hopperud 1:12 ska föras över till Magnus Larssons fastighet Sikhall 1:6:
“Blått markerade områden om totalt ca 12.000 kvm ska regleras till fastighetsägarens fastighet Sikhall 1:6. Området är och ska fortsätta utgöra natur/skogsmark.”
Kommunens förslag till överenskommelse stämmer inte överens med fastighetsägarnas vision – om det med natur/skogsmark menas att den misskötta sly- och skogsdungen ska behållas. Fastighetsägarna vill se en park i området. Och får de inte skapa en park, utan att området ska se ut som det gör nu – ja, vad ska de då med marken till?
Jag skrev tidigare i bloggen att ett förslag var “förhastat” därför att det är byggnadsnämnden/kommunfullmäktige som i en detaljplan bestämmer hur ett område får användas och vad som t ex får byggas och inte osv. Det gäller samma sak här. Det är byggnadsnämnden/fullmäktige som bestämmer hur detaljplanen ska se ut, inte samhällsbyggnadsförvaltningen. Av den orsaken kan jag inte se att en skrivning om vad området ska användas till hör hemma i den här överenskommelsen. Dessutom skulle det troligtvis innebära att Magnus Larsson enbart av denna orsak avvisar förslaget.
Jag är lite fundersam över “spetsen” i det blå området. Det är blått, men med en annan nyans. Området utgörs av strand och Svartebäcks utlopp i sjön. 
Det står att området ska övergå till Larsson, Sikhall 1:6, men i det förslag som låg på fullmäktiges bord vid beslutet ingick inte detta område i fastighetsregleringen, dvs kommunen skulle behålla detta strandområde. (Magnus Larsson kan genomföra sin vision med utökad strand och parkering på den mark han redan äger.)
Magnus Larsson ska betala 96.000 kr i ersättning till kommunen för marken i “Viken”. Vilket han sannolikt ser som bortkastade pengar om han inte får anlägga en park… Larsson får dock “tillbaka” 1.250 kr, som kommunen betalar för marken markerad med orange.
Området som är markerat med orange ska regleras från Magnus Larssons fastighet Sörbo S:1 till kommunens fastighet Hopperud 1:12. Området på ca 400 kvm utgör ut-/infart till parkeringen för badplatsen. Kommunen vill försäkra sig om att området ska fortsätta vara det, trots att det idag finns ett servitut…
Det område som markeras med ett kort rött streck på kartan ovan, 50 kvm, ska föras från Sikhall 1:6 till kommunens fastighet Sikhall 1:4. Området ska utgöra stig, som det står i förslaget, för gång- och 
cykeltrafikanter. Kommunen håller tydligen “dörrarna öppna” för en “GC-stig” längs hela Sikhallsviken.
En eventuell “GC-stig” ska ha följande sträckning längs väg 2149 (se röd linje):
Det betyder att:
“Del av Sikhall 1:6 och Gestads-Berg 1:87 ska regleras till kommunens fastighet Sikhall 1:4 enligt röd markering.”
Kommunen avser inte att ersätta Magnus Larsson, som också äger fastigheten Gestads-Berg 1:87, för marken till “GC-stigen”. Kommunen skriver i förslaget att marken belastas med ledningsrätt för kommunalt VA och att Larsson redan har ersatts i ledningsrättsförrättningen. Kommunen bedömer därför att:
“stigens tillkommande är av den vikt att den mark som överförs för det ändamål inte ska ersättas ekonomiskt.”
Det var samtliga fastighetsrättsliga lösningar som förslaget till överenskommelse innehåller. Och vad jag kan se så är de helt i överensstämmelse med kommunfullmäktiges beslut den 17 maj – med ett undantag då vid “Viken”. Man får dock inte glömma att den mark som Magnus Larsson förvärvar av kommunen är delar av den mark som han köpte 2005 och som kommunen förköpte/exproprierade 2007.
Förslaget innehåller även flera andra paragrafer om t ex villkor och viten. Och här blir överenskommelsen något mer “komplicerad”.
Det tänkte jag återkomma till i en tredje och sista blogg.
Fortsättning följer i bloggen ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)”.
==
Bloggar i denna serie:
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)” – 27 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)” – 28 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)” – 1 oktober 2023
Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)
År 2005 förvärvade Magnus Larsson stora delar av Sikhall. Det var en dröm som Larsson hade närt i många år och som nu gick i uppfyllelse. Han hade nämligen stora planer och visioner för Sikhallsviken. Han fick dock aldrig chansen att förverkliga dem…
År 2007 förköpte/exproprierade Vänersborgs kommun stora delar av Larssons fastighet och omöjliggjorde att drömmarna kunde infrias. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Det har inte hänt särskilt mycket i Sikhall under kommunens ägarskap. Många säger att det tvärtom på flera sätt har blivit sämre. Magnus Larsson och några fastighetsägare tröttnade på bristen på ”kommunala initiativ” och den allmänna stagnationen. De försökte hela tiden få igång en utveckling, men de motarbetades av kommunen. Fastighetsägarna fick emellertid byggnadsnämnden att 2015 besluta om att upprätta en detaljplan. De fick själva stå för den största delen av kostnaden… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”).
Detaljplanen drog ut på tiden, förhalades säger många. Fastighetsägarna hävdade från början att det krävdes fastighetsrättsliga lösningar innan detaljplanen kunde bli verklighet och visionerna för Sikhall 
kunde ta form. Kommunens förköp/expropriation av delar av fastigheterna i Sikhall låg nämligen som en blöt filt över området. Kommunen hade styckat av fastigheterna på ett sätt som omöjliggjorde utveckling. Tjänstepersonerna ville inte heller gå fastighetsägarna till mötes. De hänvisade till kommunens syfte med förköpet/expropriationen 2007. Detaljplanen är efter drygt 8 år fortfarande inte klar.
I år, 2023, blev ärendet Sikhall äntligen en politisk fråga. Sikhall behandlades i kommunstyrelsen den 3 maj. (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) Den 17 maj 2023 var ärendet uppe för ett inriktningsbeslut i kommunfullmäktige. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.) Ur protokollet från fullmäktiges sammanträde:
“Kommunfullmäktige beslutar att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken, utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse 2023-02-20, ska utgå från nedan beslutsalternativ 2 med följande beslutstillägg för hamnen;
Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”
Beslutsalternativ 2 var Magnus Larssons och fastighetsägarnas förslag. Det var det alternativ som den samlade oppositionen argumenterade och röstade för. Det kan väl också noteras att de styrande partierna vid tidpunkten för fullmäktiges behandling tycktes ha “gett upp”. De yrkade inte på förvaltningens förslag, alternativ 1. Men kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) yrkade däremot på följande tillägg till beslutet:
”Markförsäljning kan ske under förutsättning att detaljplanen ska vara antagen och ha vunnit laga kraft.”
Kommunen har arbetat med detaljplanen i över 8 år, så det var inget bra förslag. Vem vet, kanske skulle kommunens arbete med detaljplanen ta 8 år till… Fullmäktige avslog Augustssons tilläggsyrkande.
I och med kommunfullmäktiges beslut fick samhällsbyggnadsförvaltningen, som är den förvaltning som handhar och sköter fastighetsrättsliga frågor, veta vad som gäller. Det var inte några gamla beslut från 2005-2007 som skulle upprätthållas, utan beslutet den 17 maj 2023 som skulle verkställas….
Och sagt och gjort. Kommunen började arbeta med att verkställa fullmäktiges beslut. Den 18 augusti fick Magnus Larsson ett brev från kommunen:
“Under sommaren har förvaltningen arbetat med att ta fram avtalet för fastighetsreglering enligt kommunfullmäktiges beslut. Avtalet ska gå igenom några redaktionella ändringar samt kompletteras med uppgifter kring befintliga rättigheter i de områden som överförs. När dessa kompletteringar och ändringar är klara kommer utkastet skickas till dig Magnus för påsyn.”
Kommunen bokade samtidigt tid för ett besök hos Larsson på Sikhall. Kommunen skulle ta med sig en värderare som skulle värdera markerna på de olika inblandade fastigheterna.
Och besöket blev av den 22 augusti. En tjänsteperson från kommunen, värderaren, Magnus Larsson och en fastighetsägare till träffades och gick igenom fastigheterna.
I fredags fick Magnus Larsson ett förslag till:
“ÖVERENSKOMMELSE OM FASTIGHETSREGLERING i Sikhall”
I mailet bifogades förutom ett avtalsutkast på fastighetsregleringarna samt kartbilaga som hör till avtalet också en värdering samt de servitutsavtal som behöver upprättas.
Avtalsutkastet på fastighetsregleringarna är det viktigaste dokumentet. På kartan nedan ser man förslaget för fastighetsrättslig lösning i Sikhalls hamnområde.
Området markerat med gul skraffering är ett stort område (92.900 kvm), men består mestadels av vatten. Området är en del av kommunens fastighet, Sikhall 1:4. Förslaget innebär att det ska förvärvas av Magnus Larsson och i fortsättningen tillhöra hans fastighet, Sikhall 1:6.
Det här tänkte jag beskriva mer i detalj i nästa blogg. I denna blogg tänker jag kort redogöra för de två servitutsavtalen som tillhör förslaget till överenskommelse. Det ena är särskilt viktig skulle man kunna säga, eftersom det involverar ytterligare en fastighetsägare, nämligen Vänersborgs Segelsällskap (VSS). VSS äger fastigheten Sikhall 1:22. Kommunfullmäktige fattade också ett särskilt beslut om just ett servitut för Segelsällskapet:
“Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”
Vänersborgs kommun, ägare av Sikhall 1:4, ska skriva ett servitut med VSS, Sikhall 1:22. Servitutet innebär att Segelsällskapet ska få använda området med grön skraffering på kartan ovan för att bygga ut sin brygga. Området med blå skraffering ska vara öppet vatten.
Som man kan se på kartan ovan, från avtalsutkastet, är hela de skrafferade områdena tänkta att övergå i Magnus Larssons ägo, Sikhall 1:6. Jag är lite osäker på varför kommunen ska ingå servitutavtalet med VSS. Varför ska inte avtalet skrivas mellan Larsson och VSS? Å andra sidan gäller servitutet som kommunen skriver med VSS också när Larsson förvärvar denna del av kommunens fastighet. Servitut är knutna till fastigheter, inte personer.
En annan fråga är utformningen av den brygga som VSS ska få anlägga. (Fotot ovan visar den brygga VSS har idag på sin fastighet.) Det har framkommit tidigare, för ett antal år sedan, att en brygga riskerar att viken innanför kan slamma igen. Inne i viken finns det redan nu bryggor och båtplatser (se foto till vänster), och Magnus Larsson vill använda och utveckla detta område också. (Viken tillhör Sikhall 1:6.) Det är möjligt att det krävs speciella bryggor i det gröna området som inte riskerar att viken innanför slammar igen. (Ingen brygga ska få anläggas i det blå området.) Det här kanske måste utredas och avtalas innan fastighetsregleringen och servituten bestäms.
Det andra servitutet gäller det lila (violetta) skrafferade området på kartan. Detta servitut ska skrivas mellan Magnus Larsson (Sikhall 1:6) och Vänersborgs kommun (Sikhall 1:4). Det lila området ska kunna nyttjas av kommunen och dess invånare för tillgång till öppet vatten. Och det är inget att säga om, det finns en båtramp och en iläggningsplats på Sikhall 1:4 som allmänheten har tillgång till. Det är självklart att de ska kunna sjösätta en båt där och sedan åka ut på sjön. Jag förstår egentligen inte att det ens ska behövas ett servitut. Trodde att strandskydd och allemansrätt gällde…
Jag noterar att det inte ska skrivas något servitut på stenpiren i överenskommelsen. Nu tillhör stenpiren Vänersborgs kommun, dvs fastigheten Sikhall 1:4. Magnus Larsson, dvs Sikhall 1:6, har servitut, dvs fri åtkomst till piren. Efter fastighetsregleringen ska stenpiren övergå till Larsson och Sikhall 1:6. Men inget servitut? Visst torde väl stenpiren ingå i strandskyddet och allmänhetens fria tillgång, men det gäller väl det öppna vattnet också?
Fortsättning följer i bloggen ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)”.
==
Bloggar i denna serie:
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)” – 27 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)” – 28 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)” – 1 oktober 2023
BUN: Svar till förskollärare
I början av september fick barn- och utbildningsnämnden presidium, dvs ordförande Bo Carlsson (C), 1:e vice ordförande Christin Slättmyr (S) och 2:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L), ett brev från en förskollärare i kommunen. Jag fick också brevet, men inga andra ledamöter i barn- och utbildningsnämnden (BUN). De fick det dock på nämndens senaste sammanträde den 18 september.
Förskolläraren beskrev arbetssituationen på sin förskola. Hon beskrev den stressfyllda arbetsdagen med alltför få pedagoger på alltför många barn under stora delar av dagen. Det var svårigheter att hinna med alla barn och ge dem det de hade rätt till. Det var en utmaning att arbeta enligt läroplanens mål och det var svårt att hinna med att dokumentera. Hon beskrev att måltidstillfällena inte var den lugna stund med samtal, reflektioner och lärande som personalen ville ge barnen.
Hon skrev:
“många gånger åker vi hem gråtandes för att dagarna på förskola varit så tuffa både för oss och barnen”
Förskollärarens beskrivning var mycket levande och man kände desperationen. Jag publicerade brevet i sin helhet i bloggen “Brev från en förskollärare”.
Brevet togs upp tämligen kryptiskt av ordförande Bo Carlsson på nämndens sammanträde. Jag förstod faktiskt inte ens vad Carlsson pratade om. Efter en fråga, när Carlsson hade “föredragit ärendet”, fick jag reda på att det var det här brevet från en förskollärare som han hade pratat om. Då var det svårt att gå tillbaka och diskutera innehållet i brevet. Det var egentligen inte heller någon större mening eftersom knappast någon i nämnden hade läst det. Jag tar dock för givet att brevet från förskolläraren kommer att diskuteras på nästa sammanträde.
Ordförande Carlsson och de andra i presidiet hade författat ett svar på brevet till förskolläraren. Det skickades den 8 september. Jag publicerar svaret i sin helhet.
===
“Vi förstår av ditt brev att du upplever din arbetssituation ansträngande och att du värdesätter att ge barnen en undervisning av god kvalitet. Precis som du anser vi att personalen inom förskolan, likt all personal inom barn- och utbildningsnämndens ansvarsområde, gör det bästa man kan för Vänersborgs kommuns barn och elever. Det är vi tacksamma för.
Vi får i nämnden regelbundna föredragningar där verksamheterna beskriver sitt arbete och sina utmaningar. Vi tillsammans har uppdrag att skapa en så god verksamhet som möjligt för de medel som Kommunfullmäktige har givit oss. Under de senaste budgetdialogerna har barn- och utbildningsnämnden lyft vikten av resurstillskott för att kunna erbjuda ökad vistelsetid för barn i förskolan och för att möta barnens behov av särskilt stöd. Än så länge har inte de ekonomiska förutsättningarna funnits för detta.
Vi i nämnden arbetar hela tiden för att skapa bästa möjliga förutsättningar för Vänersborgs barn och elever. Vi och övriga världen står inför några osäkra år där det kommer vara viktigt att prioritera rätt och använda resurserna på bästa sätt.
Presidiet för barn och utbildningsnämnden genom Bo Carlsson”
===
Det finns mycket att säga om både svar och förskollärarnas och, inte minst, barnens situation i kommunens förskolor. Många vårdnadshavare och all personal kan bidra med egna erfarenheter. Jag återkommer, men det är viktigt att förskollärarna och vårdnadshavarna får kännedom om brevet som kom till BUN och även
om svaret som lämnades av presidiet.
Det är bra att se att synpunkter från enskilda besvaras. Men utifrån presidiets besked borde det inte förvåna om röster höjs av alla som inte vill finna sig i att stanna vid en suck av uppgivenhet…
BUN (18/9): Akutskola, lokaler och skolresultat
Det diskuterades en hel del på barn- och utbildningsnämndens (BUN) sammanträde om förväntade resultat, pengar och – åter pengar. (Se “BUN (18/9): Krav, resurser – balans?”.) Det var inga upplyftande samtal och diskussioner… Men BUN hade även andra ärenden på dagordningen.
Nämnden fick information om andelen legitimerade lärare på de olika skolorna. På låg- och mellanstadierna är andelen 94% för hela kommunen. Det är en hög siffra. Sex skolor har faktiskt bara legitimerade lärare anställda. Så här ser det ut på de olika LM-skolorna:
Det är svårast att rekrytera fritidspedagoger. Av denna yrkeskategori är “bara” 70% legitimerade. I riket är motsvarande siffra dock betydligt lägre, 45%.
Andelen legitimerade lärare är inte lika hög på högstadierna:
Totalt 80% av lärarna är legitimerade i kommunens 7-9-skolor.
Det är framför allt svårt att rekrytera legitimerade lärare i matte, slöjd och spanska. På någon skola fattas det legitimerade lärare i bland annat SO och Idrott och hälsa.
Frigghallen ute vid sportcentrum har, trots att den är relativt nybyggd, en alldeles egen, lång och tämligen komplicerad historia. Den historien ska jag dock inte återge, utan nöjer mig med att konstatera att BUN beslutade att:
“hemställa hos Kommunfullmäktige att budgetram om 853.000 kr för drift av Frigghallen, överförs från barn- och utbildningsnämnden till kultur- och fritidsnämnden.”
Där försvann ytterligare nästan en miljon kronor från BUN:s kassa… Men det var ett bra och rättvist beslut.
Nämnden fick också information om läget på lokalsidan.
- Det är planerat att förskolan i Brålanda ska byggas ut och en modul tas bort. Det kräver en ändring i detaljplanen, men arbetet har stött på patrull. Det finns en biobränslepanna i området och pannan är “i vägen” och måste flyttas. Den kan inte bara tas bort eftersom den levererar värme till förskola, skola och äldreboende. Arbetet har stannat upp och utbyggnaden av förskolan dröjer…
- Equmeniakyrkan har bestämt att inte sälja fastigheten där en del av Frändefors förskola ligger, G-klaven. BUN får fortsätta att hyra den.
- Skördegatans förskola på Onsjö ska byggas ut. Samtidigt ska den “gamla” delen av förskolan underhållas, och det behövs verkligen. Verksamheten har fått flyttas vid flera tillfällen eftersom lokaler har behövt åtgärdas akut.
Nu tvekar samhällsbyggnads för att göra den nödvändiga totalrenoveringen… - Det måste till underhåll på Frände- och Dalboskolan. Den gamla pannan har gjort sitt och skolorna ska få bergvärme. Man börjar med idrottshallen. Det sägs för övrigt av vårdnadshavare att Dalboskolan börjar bli sliten och att t ex elevtoaletter skulle behöva få sig ett lyft…
- BUN hyr förskolan på Dalaborgsparken. Det pågår samtal med ägarna om underhåll. Förvaltningen tänker säga upp hyresavtalet och omförhandla det.
- Gestad SK vill sälja en fastighet till kommunen. Fastigheten ligger bredvid skolan och förskolan i Skerrud (Skerrud 1:40). BUN vill att kommunen köper fastigheten, men det är samhällsbyggnadsnämnden som bestämmer. Samhällsbyggnads har för övrigt åtgärdat en del på Skerrud, som t ex skolgård, staket, parkering mm.
- Det var tänkt att det skulle sättas upp ett bullerplank mot järnvägen vid den nya Holmängenskolan. Planket finns med i detaljplanen, men som jag förstod det var det stadsarkitekten som inte ansåg att det passade med ett plank där. En ny bullerutredning gjordes därför, och den kom fram till att det inte behövdes något bullerplank… Så nu ska detaljplanen ändras.
BUN beslutade att översända ett yttrande angående förslag till revidering av Miljöprogram 2030.
Det blev ingen större diskussion kring motionen “Hantering av kommunal skolbyggnad där undervisning upphör på grund av politiska beslut”. Motionären Tor Wendel (M) hade nämligen varit tvungen att lämna mötet. BUN beslutade att rekommendera kommunstyrelsen att inte bifalla den. Henrik Josten (M) protesterade och yrkade bifall på i varje fall den ena att-satsen. Det hjälpte föga…
Inte heller medborgarförslaget om att inrätta en familjecentral i Vänersborg på Timjanhuset föll nämnden på läpparna. Det finns ingen lämplig utemiljö för mindre barn vid gågatan och dessutom har inte BUN råd att inrätta en familjecentral till. Det finns som bekant en familjecentral på Sirius ute på Torpaområdet som är bra placerad och fungerar väl. (Fast jag kan inte låta bli att nu se ännu fler kommunala användningsområden för Norra skolan…)
BUN är nöjd med sina tre privata utförare:
“Det som framkommit i uppföljningen är att simundervisningen på både Vattenpalatset och Brålandabadet samt skolskjuts genom Västtrafik genomförs i enlighet med de krav som ställs i avtalen.”
Nämndens 2:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L) utsågs att representera BUN i “Rådet för hälsa och social hållbarhet”.
Förvaltningschef Sofia Bråberg och ordförande Bo Carlsson (C) informerar alltid nämnden om vad som har hänt sedan sist och annat som är aktuellt. Så också denna måndag.
Förvaltningschef Bråberg är också skolchef. Det är numera ett krav från Skolverket att det ska finnas en skolchef i varje kommun. Det regleras i Skollagen (2 kap 8 a §).
Det betyder att förvaltningschefen under 2 år ska gå en skolchefsutbildning. Bråberg får försöka hinna med utbildningen mellan alla möten och uppgifter som förvaltningschef, och skolchef.
Förvaltningschefen informerade bland annat om att Skolinspektionen ska göra planerade tillsyner på Norra skolan F-3 och Onsjöskolan F-3. BUN har ett nytt avtal med Västtrafik och det har varit en del “inkörningsproblem”. Bussar har missat flera turer och även turer mellan skolor under skoldagen.
Sofia Bråberg informerade om den så kallade “Akutskolan”. Skolan har blivit omtalad efter TTELA:s artikel för snart en månad sedan. (Se TTELA “Vänersborg får en akutskola för stökiga elever i höst”.)
Många personer har reagerat på begreppet “akutskola”. Förvaltningschefen betonade att begreppet akutskola kommer från staten. Det bidrag BUN sökte, och fick (1,3 milj kr), hette “Statsbidrag för akutskolor 2023”. (Se Skolverkets hemsida.) Det är alltså staten som står för namnet. Namnet finns för övrigt inte i Skollagen, utan motsvaras av “annan plats” i Skollagen 5 kap. 13 §:
“…får rektorn besluta att en elev tillfälligt ska ges undervisning vid en annan skolenhet eller på en annan plats inom huvudmannens organisation…”
Skolverket definierar:
“En akutskola är en organisatorisk lösning som är knuten till en skolenhet för att elever tillfälligt ska få utbildning utanför den egna skolenheten.”
Placeringen på “akutskolan” är en tillfällig åtgärd och får inte gälla för en längre tid än fyra veckor. På skolan kommer elever med komplexa behov att få stöd. Arbetsmiljön för eleverna är bra och personaltätheten hög. I skolans lokaler på Vänerparken bedrivs också viss annan undervisning. Skolan kommer för övrigt inte att kallas “akutskola” i kommunen.
Förvaltningens utvecklingsledare presenterade också andelen elever med minst behörighet till yrkesprogram uppdelad på de kommunala 8-9-skolorna.
Siffrorna förvånar kanske en och annan…
Ordförande Bo Carlsson (C) informerade slutligen om den diskussion som pågår mellan BUN och samhällsbyggnadsnämnden om skolmåltiderna. Det är presidierna som diskuterar och har gjort så en längre tid. De kommer inte överens.
“Vi vill veta vad vi betalar för.”
Sa Carlsson. Förvaltningschefen konstaterade att BUN fortfarande inte har fått något kostnadsförslag från Kostenheten inför nästa år.
Ordförande Carlsson avslutade sin information om att kommentera ett brev från en förskollärare. (Se “Brev från en förskolelärare”.) Jag återkommer med en egen blogg kring denna information.
Den 16 oktober ses barn- och utbildningsnämnden nästa gång.
BUN (18/9): Krav, resurser – balans?
Det blev ett ganska kort sammanträde i måndags med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Redan kl 12.20, efter knappa 4 timmar alltså, tackade ordförande Bo Carlsson (C) nämnden för ett bra möte.
Det blev en större diskussion direkt efter föredragningen i det första ärendet. Det handlade om delårsrapporten och de förväntade resultaten. Vi var flera som tyckte att det var något fel på styrsystemet. (Se “BUN: Klarar skolan det statliga uppdraget?”.)
Barn- och utbildningsnämnden har gröna ploppar på de flesta av de förväntade resultaten. Det betyder att de har uppnåtts. Det mesta blir nämligen bättre jämfört med förra året och då uppnås de förväntade resultaten – och allt är typ frid och fröjd. Och de styrande politikerna och partierna kan t ex gå upp i talarstolen i fullmäktige och tala om hur bra allt är i förskola och skola.
Saken är bara den att varken politiker i barn- och utbildningsnämnden, förvaltningen eller personalen ute på skolorna är nöjda med resultaten. De är inte bra, de ligger alltför lågt. Resultaten borde vara betydligt bättre.
Ett av nämndens förväntade resultat är att “andelen elever i årskurs 9 som har nått lägst betygskriterierna för E i alla ämnen ökar”. Det förväntade resultatet uppnås, det ökar jämfört med förra året… Det är bara ett problem, en tredjedel av alla elever (32,8%) som gick ur åk 9 har minst ett icke godkänt betyg. Det kan man inte vara nöjd med, det är inte ett tillräckligt bra resultat.
Det är samma med det förväntade resultatet att “andelen elever i åk 7-9 med mer än 75% närvaro ökar”. Det uppnås också, närvaron är bättre än förra året. Men ska det vara en grön plopp när drygt 15% av alla elever i högstadiet är frånvarande mer än 25% av tiden? Det tycker varken politiker eller tjänstepersoner.
Sjukfrånvaron bland personalen var i barn- och utbildningsförvaltningen i genomsnitt 8,7% under perioden januari-juli 2023. Det är en förbättring sedan förra året, men är det bra? Jag tror att alla anser att sjukfrånvaron är för hög.
Det fanns en stor samsyn i barn- och utbildningsnämnden om att de gröna plopparna var missvisande och att resultaten måste bli bättre.
Men – ekonomin ska gå ihop. BUN kan inte använda mer pengar än de som nämnden har fått tilldelat av kommunfullmäktige. Bättre resultat i skolan kräver mer personal, både pedagoger och annan skolpersonal. Men mer personal kräver mer ekonomiska resurser…
Så är det bara. BUN:s handlingsutrymme är begränsat, det begränsas av ekonomin. Som en tjänsteperson sa:
“Har man högre ambitioner behöver man tillföra mer pengar.”
Och den ekonomiska situationen ser ut att bli än värre, redan under hösten…
Kostnader för skolskjutsar ökar under höstterminen och minst en miljon kr “extra” ska betalas till IT-enheten. Det inspirerade ordförande Bo Carlsson (C) till en filosofisk utläggning under temat “får verksamheterna i BUN någon nytta av dessa IT-investeringar?”. Frågeställningen var tämligen retorisk. Carlsson var mycket tveksam till om verksamheten får någon glädje av denna extra utgift… Jag tror att Carlsson hade rätt, men betalningen kan ju vara nödvändig ändå, t ex för att hindra “hackers” från att ta sig in i kommunens IT-system – och få tillgång till skolornas betyg…
Nämnden fick reda på en kostnad som jag inte tror har varit specificerad tidigare. Den har i varje fall inte presenterats för oss politiker. Därför har den nog också varit dold och omedveten för flera i nämnden. Förvaltningen berättade att det särskilda stödet till de barn som är i behov av det på förskolan, det kan t ex vara de barn som sedan skrivs in i den anpassade grundskolan (fd grundsärskolan), beräknas uppgå till 7 milj kr under 2023. Dessa kostnader ökar varje år, precis som i grundskolan (och på gymnasiet). Det finns sannolikt anledning att fundera extra på detta nästa gång budgeten ska fördelas.
Barn- och utbildningsförvaltningen har dragit ner på kostnaderna inför hösten, bland annat har det skett en hel del besparingar på resurspersoner med visstidsanställning. Skolan arbetar ju i läsår och den organisation som beslutas inför hösten, t ex antal klasser, klasstorlekar, scheman, lärartjänster osv, gäller hela läsåret, dvs även under vårterminen nästa år, 2024. Det är mycket svårt, ja omöjligt, att ändra skolans organisation under ett läsår. Eftersom 2024 blir ett tufft ekonomiskt år, så måste organisationen redan nu i höst vara “slimmad”, dvs nedbantad.
Den ekonomiska situationen ser alltså ut att bli betydligt värre nästa år…
Det blir extra kostnader för BUN 2024 på 13,1 milj kr. (Se “BUN: Klarar skolan det statliga uppdraget?”.) Det är nya och förändrade statliga uppdrag, t ex extra studietid och utökad lovskola, fler elever i anpassad grundskola (fd grundsärskolan) och hyra för Norra skolan, som enligt planerna ska tömmas utan att vårdnadshavarna har blivit informerade (se kommentaren på min förra blogg, klicka här) eller att kommunfullmäktige har fattat beslut.
De 8 milj kr som BUN har fått i år för hyra av Holmängenskolan har fungerat som en buffert, som ett extra tillfälligt bidrag för nämnden. Pengarna gör till och med att nämnden har en (viss) chans att göra ett noll-resultat i år. Nästa år ska pengarna verkligen användas till hyra. Det betyder alltså 8 milj kr mindre nästa år för nämnden till verksamheten.
Majoriteten i BUN (S+C+KD+MP) beslutade i våras om besparingsåtgärder. KUL-avtalet mellan BUN och kultur- och fritidsnämnden är uppsagt. Förvaltningen berättade att den däremot har skjutit på verkställandet av nedläggningen av Lanternan (kommunens förskola på obekväm arbetstid) med presidiets (=de tre ordförandena i BUN) goda minne. Besparingsbeslutet innebar dessutom lägre personaltäthet, dvs uppsägningar. Inte heller denna åtgärd har börjat verkställas.
Både presidiet och barn- och utbildningsförvaltningen vill träffa de styrande och få besked om hur kommunens ekonomiska situation ska hanteras centralt i kommunen innan BUN fattar beslut om kommande neddragningar och besparingar. (Enligt uppgift träffades BUN:s presidium och presidiet i kommunstyrelsen i onsdags.)
Det är omöjligt för BUN att spara på något annat än personal. Personalkostnader är den i särklass största utgiften för BUN – och allt annat är bantat och neddraget för länge sedan. Ska det sparas nästa år så är det legitimerade pedagoger det handlar om:
“Vi hittar inte så mycket mer att skära på när det gäller personal.”
Det var beskedet i måndags.
Annars blir man lite fundersam av att höra den resignation som präglar de flesta borgerliga och socialdemokratiska politiker när de diskuterar ekonomi. Det är som om lågkonjunkturer, inflation, arbetslöshet osv är naturlagar som det inte går att göra något åt. Men se på alla miljarder som regering
och riksdag satsar på skattesänkningar för de allra mest välbeställda i landet, se på de närmare 200 miljarder som de fyra storbankerna beräknas göra i ren vinst i år (se Sveriges Radio “Svenska banker håvar hem rejäla vinster”), se på alla miljarder till försvaret… Det finns mycket pengar i Sverige som skulle kunna användas i välfärden.
Även i kommunen finns det handlingsalternativ. Det finns resultatutjämningsreserver (RUR) på 50 milj kr som kan användas, det finns möjligheter till skattehöjningar, det finns möjligheter att prioritera om utgifter i kommunen osv.
Det är ingen osynlig hand som styr marknaden, det är inga naturlagar som styr ekonomin – det är människor. Och det är politiker som styr Vänersborg…
Anm. Fortsättning följer i bloggen ”BUN (18/9): Akutskola, lokaler och skolresultat”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer