Arkiv
Hamn i Vargön?
Vänersborgs kommun verkar, enligt vissa, ha hur mycket pengar som helst – utom till typ vård, utbildning och omsorg.
Efter de stora och misslyckade investeringarna i arenan och Toppfrys, diskuteras det nu på fullt allvar, att Vänersborgs kommun ska investera 150-160 miljoner kronor i en hamn i Vargön. Och då är ändå inte alla kostnader med!
Det är helt sanslöst!
150-160 miljoner kr kommer naturligtvis inte att räcka. När det gäller ytterligare, ”dolda” kostnader, så står det så här i den förstudie som har gjorts:
”Följande ingår inte i anläggningskostnaderna:
· Muddring vid kaj. Eftersatt muddring medför att muddring kommer att behövas, omfattningen är dock osäker i dagsläget.
· Förorenade massor kan komma fram i samband med schaktarbeten. Omfattningen osäker i dagsläget.
· Gemensamma gator. De gator som ligger utanför hamnområdet ingår inte i kalkylen.
· Sjöfartsnavigering, behov ej utrett.
· Spåranläggning, inget beslut finns på utbyggnaden av järnvägen och eventuella etapper varför kostnaden inte tagits med här.
· Pumpstation för avloppsvatten, kostnaden för att flytta den ingår inte i kalkylen.
· Kostnaden för att iordningställa internvägen mellan hamnen och Vargön Alloys ingår inte i kalkylen. Bättre underlag krävs för att bedöma kostnaden för den.”
Enligt uppgift från en hög tjänsteman på Samhällsbyggnadsförvaltningen kan enbart muddringen komma att kosta hissnande 165 miljoner!! Och ”förorenade massor”… Vem vet vad som ligger på älvbottnen i Vargön? Med tanke på att industriell verksamhet, pappersbruk och smältverk, har pågått där i över 100 år, så kan man ju hitta vad som helst! (Vågar man ens börja rota på bottnen?) Och det innebär att det också kan bli hur dyrt som helst! Och gator, järnvägsspår, flyttning av pumpstation…
Dessutom är grundförhållandena mycket osäkra i området…
Men inte nog med det… (Ur förstudien.)
”I etapp 1 finns behov av cirka 25 000 m2 hamnplan som ska innehålla upplag, kajkontor, garage med verkstad samt uppställningsytor för kranar och fordon. Till hamnområdet krävs teknisk försörjning i form av vatten, avlopp, el och optokablar. Området ska vara inhägnat och uppfylla den internationella säkerhetsklassen ISPS för hamnverksamhet. Parkering för besökande och personal ska finnas på utsidan av inhägnaden.”
Hur mycket är vi uppe i? 300-400 miljoner kr? 500 miljoner kr?
Det handlar alltså om en ofattbar stor investering, till och med större än arenan. Och vad är skälet till den våldsamma hamninvesteringen?
”Ett av de främsta syftena med att flytta hamnen från nuvarande läge inne i Vänersborg är att komma närmare den största kunden (=Vargön Alloys AB , min anm) och därmed minska antalet transporter med lastbil genom centrum.”
Är ni med? Kommunen ska betala upp mot en halv miljard kronor för att minska antalet transporter med lastbil genom centrum!
När det gäller Vargön Alloys transporter, så står det vidare i förstudien:
”Med nuvarande produktionstakt transporteras sammanlagt drygt 700 000 ton råmaterial och färdiga produkter in och ut från Vargön. Företaget har flaggat för ett ökat transportbehov och utnyttjande av hamnen då målsättningen är att ytterligare öka produktionen.”
Det är ju ganska mycket. Går alla dessa transporter på båt via hamnen i Vänersborg? Nej, nej. Långt därifrån. Förra året hanterades enbart 44 000 ton (totalt, inte bara från Alloys alltså) i hamnen i Vänersborg… Det mesta går via hamnen i Uddevalla, som kan ta in mycket större fartyg. Och Vargön Alloys transporter av råmaterialet, malmen, till fabriken kommer att fortsätta att ta vägen över Uddevalla – oavsett hamn i Vargön…
Finns det fler skäl till att investera i en hamn i Vargön?
Lars-Göran Ljunggren, kommunens gamle kommunalråd och bland annat känd för sina investeringar i Toppfrys och Arena Vänersborg, är kommunens representant (känns det tryggt?) i Vänerhamn AB. (=För att bättre kunna möta marknadens behov har samarbetet mellan Vänerns hamnar efterhand fördjupats. Arbetet har steg för steg samordnats för att kunna erbjuda kompletta transport- och logistiklösningar. 1994 samlades resurserna i ett gemensamt bolag, Vänerhamn AB.)
I ett protokoll från ett av Vänerhamns styrelsemöten kan vi läsa att Ljunggren har sagt:
”Kommunen är emellertid övertygad om att hamnprojektet bör genomföras då bostäder planeras att byggas i anslutning till nuvarande hamnläge.”
Har jag missat något? Ska kommunen bygga en hamn för att få sjömän att flytta till Vargön? (Precis som att kommunen hoppades att alla bandyintresserade skulle flytta hit om en arena byggdes…) Ska det bli lättare att pendla till Göteborg sjövägen?
Förresten, bostäder?
I förstudien står det att arbetet med att detaljplanera området har inletts, och så står det:
”Syftet med detaljplanen är att möjliggöra en användning av området för hamn-, industri-, kontors- och hotellverksamhet (Ronnums Herrgård).”
Inget om bostäder.
Arbetstillfällen? Med tanke på hur lite Alloys för ut via fartyg i Vänersborgs hamn nu, så lär inte företaget stå och falla med en ny hamn i Vargön.
Nu vet jag att kommunen, eller snarare vissa i kommunen, har förhoppningar att andra företag ska etablera sig i Vargön, om en hamn byggs. Ett sådant företag är Göteborgs Energi. Men det finns inga avtal – och inte kan man investera upp mot en halv miljard kronor i spekulation? Bara för att man har förhoppningar? Och kan man överhuvudtaget investera så mycket pengar, även om Göteborgs Energi kommer? Självklart inte.
Inkomster då? I TTELA läste vi häromdagen:
”Det året (2009; min anm.) betalade Vänerhamn knappt sex miljoner kronor i arrende för alla företagets fem hamnar.”
Är ni med? Vänerhamn betalade 2009 6 milj kr till samtliga hamnar runt Vänern. 6 miljoner. Och då är inte Vänersborg direkt störst…
Hur många fartyg skulle behöva anlöpa en ny hamn i Vargön för att det ska betala sig för kommunen?
För att svara på frågan kan det vara bra med lite mer information kring de nuvarande aktiviteterna i hamnen i Vänersborg.
För att få reda på mer mailade jag till Göran Lidström. Lidström är VD på Vänerhamn AB. Han skriver så här om den nuvarande hamnen i Vänersborg:
”Under 2010 hade vi 17 anlöp och hanterade 44 tusen ton sjögods i hamnen i Vänersborg.
(Vi hade dessutom 12 anlöp i Trollhättan och 5 i Åmål, där personal från Vänersborg medarbetar vid lastning/lossning av gods.)
Vi har under några år haft problem med låga godsvolymer i hamnen i Vänersborg, men trenden ser ut att ha vänt.
För de första 6 månaderna 2011 är vi uppe i 14 anlöp och 38 tusen ton.”
Ett anlöp är väl ett fartyg, litet eller stort. Hur många anlöp kan det bli till en ny hamn i Vargön per år? 20? Säg att det blir 30 anlöp i den nya hamnen. Det är väl tämligen optimistiskt. Och säg att kommunen investerar 300 miljoner kr. Det blir 10 miljoner kronor per anlöp!
10 miljoner kronor per båt!! Och det är optimistisk räknat!! Och lågt räknat på kostnaderna! Tänk om det kostar 400 miljoner och det blir 20 anlöp… Det blir 20 miljoner kr per båt!
Det ska Vänersborgs skattebetalare stå för.
Hur många båtar skulle behöva anlöpa en ny hamn i Vargön för att det ska betala sig för kommunen? Svaret torde vara enkelt – så många båtar finns inte…
Vem vill då bygga hamnen i Vargön? Vänersborgs skattebetalare?
Vänerhamn AB vill. Och det tror ”katten” det, de betalar ju inget! Lars-Göran Ljunggren (S) vill bygga.
”Jag tycker att det är viktigt att vi kommer i gång.”
Säger Ljunggren i TTELA. Och när Ljunggren talar, brukar partiet lyssna. Jag antar därför, att hela det socialdemokratiska partiet vill bygga. Liksom Centerpartiet. Det har Bosse Carlsson sagt ganska klart från talarstolen i fullmäktige. Och det Ljunggren säger, det brukar också vara Bosses vilja.
I TTELA säger kommunalrådet Gunnar Lidell (M):
”Det är klart att vi inte kan vidta några stora åtgärder utan att veta vilka intäkter vi får av dem.”
Jag tar det som att Gunnar inte är beredd att driva igenom någon investering i nuvarande skede. Men kanske 10 miljoner för att ”komma igång”?
Min åsikt är, att skulle kommunen investera en halv miljard, eller ens 10 miljoner, på ett sådant här projekt, då skulle jag definitivt kräva att Vänersborg förstatligades!
Och till sist.
Varför en ny hamn så fruktansvärt nära hamnen i Trollhättan? Varför skulle båtar ta en omväg och svänga till vänster efter Karls Grav, när man kan åka rakt i stort sett lika långt och komma till hamnen i Trollhättan? Eller om båtarna kommer från Göteborg, varför åka till Vargön när man kan stanna i Trollhättan?
Och båtar och båtar. Pratar vi effektivitet och stora tunga transporter till sjöss, varför bry sig och åka uppför hela Göta älv med en massa små båtar (max 4 000 ton) – när man kan åka med ett färre antal stora fartyg (max 30 000 ton, tror jag det är) till hamnen i Uddevalla? (Som Vargön Alloys gör redan nu, när de tar in råmaterialet, malmen, till fabriken.)
Från hamnen i Uddevalla till den blivande hamnen i Vargön är det (landvägen) 37 km. Om man låter lastbilarna åka över Trollhättan istället för Vänersborg (inga transporter med lastbil genom centrum…), så blir det 2-3 km längre… För övrigt är det ungefär 10 km mellan hamnarna i Vargön och Trollhättan.
Reaktioner på mina blogginlägg
Jag får flera reaktioner på mina blogginlägg. På Facebook, där jag meddelar när ett nytt inlägg publiceras, handlar det oftast om ett ”gillande” eller en kort kommentar, någon gång blir det en kortare eller längre diskussion. Ibland sätter någon ”betyg” på mina inlägg genom att klicka i en stjärna nedan, en stjärna för ”Very Poor” eller fem stjärnor för ”Excellent”. (”Excellent” är roligast att få…) Jag kan få mail. Ja, det händer också att människor ringer.
I de allra flesta fall, faktiskt nästa alla, så är de som reagerar positiva till vad jag skriver.
Marika Isetorp från Miljöpartiet är emellertid kritisk. Isetorp noterar att jag oftast nämner män vid deras hela namn (för- och efternamn) eller med enbart efternamnet. När det gäller kvinnor, så händer det naturligtvis att jag kallar dem vid hela namnet, men ofta så skriver jag bara deras förnamn.
Isetorp skriver:
”Här stoltserar namn som Gunnar Lidell, Stig Bertilsson och Ove Törnkvist i samma meningar som Lena, Linda och Claire.”
Jag har aldrig tänkt på det.
Marika Isetorp har rätt! Det är så. Jag kallar oftare män vid efternamn och kvinnor vid förnamn. Jag ska tänka på detta i fortsättningen och försöka ändra mig. (Jag är nog för övrigt inte ensam om detta, 9 av 10 personer kallar mig vid efternamn…)
Gunnar Lidell, kommunens moderate ”statsminister”, dvs kommunstyrelsens ordförande, är inte heller glad över mina inlägg. Tvärtom, Gunnar är bitter. Eller arg. Kanske besviken. Typ.
Som kommunens starke man, så skriver naturligtvis både jag och andra ganska mycket om honom. Det får han finna sig i när han sitter på maktens taburetter. Tycker jag. Det tycker inte Gunnar. Eller kanske snarare, bara till en viss gräns. Gunnar tycker att jag har passerat denna gräns.
Det handlar om blogginläggen ”Lárus cánus” och ”Kraftfullt svar”. Det handlar om att jag skriver att Gunnar är jägare. Det sista inlägget avslutade jag så här:
”Visst måste man säga att det är ett mycket kraftfullt svar från vår gamle försvarsminister. Vi får se om den gamle jägaren Gunnar Lidell tänker försvara sig.”
Det var verkligen ett kraftfullt svar från fd försvarsministern Mikael Odenberg. Det tyckte också TTELA, som i måndagens nummer (efter min blogg!) hade en artikel om detta med rubriken ”Generaldirektör kallar kommuners åsikt trams”.
Och Gunnar är jägare.
Gunnar tyckte att det var över gränsen eller som han uttryckte det: ”opassande”. Han anser att
”mitt intresse för jakt och viltvård inte har det minsta gemensamt med varken måsar i Vänersborg eller generaldirektören i Svenska Kraftnät!”
Jag förstår inte Gunnar. Även om jag inte lyckas, så var det ett försök att vara lustig – inte att ”gå över någon gräns”, inte att personligen förolämpa Gunnar. Inte på något sätt.
För att markera sitt avståndstagande så har Gunnar Lidell ”gjort slut med mig” på Facebook. Jag får inte längre vara hans vän.
Tråkigt, men det får jag leva med. Kanske ska jag vara glad för att jag har fått vara hans vän på Facebook i mer än ett år…
Jag tror att Gunnar har retat sig länge på vad jag skriver. Han gillar inte det politiska innehållet. Det är min teori.
Det är nog inte på grund av min blogg dock, som moderater och miljöpartister, Gunnar och Isetorp mfl, verkar ha funnit varandra och setts äta lunch tillsammans. De träffas nog för att snickra nog ihop någon politisk kompromiss:
”Ger ni upp era principer i den frågan och röstar med oss, så gör vi detsamma i den där frågan…”
Typ.
.
PS. I onsdags skrev jag ett inlägg om de skrämmande siffrorna på skolkostnaderna (”Skrämmande siffror på skolkostnaderna!”). För att bli riktigt säker på att de stämde så bad jag Barn- och Ungdomsförvaltningen att kolla mina siffror och tabeller.
Förvaltningschef Kent Javette svarade mig väldigt snabbt och skrev:
”Efter att ha kontrollerat med våra ekonomer kan vi kommentera uppgifterna enligt följande:
Lokalkostnader: Huvudnässkolan och Trenova, sänker kostnaderna från 2009 till 2010.
Dessutom sänktes städkostnaderna under samma period.
I övrigt när det gäller det statistiska underlaget har vi ingen anledning, att tro annat, än att det stämmer.”
DS.
Huvudnässkolan
Huvudnässkolan har blivit aktuell. Igen. Eller snarare Huvudnässkolans byggnader.
Huvudnässkolan vara eller inte vara, var en stor fråga för några år sedan. Tillsammans med beslutet om Arena Vänersborg, kanske den största och mest engagerande fråga någonsin i kommunen.
Vänersborgs kommunfullmäktige beslutade den 21 juni 2005, med röstsiffrorna 48-0 (en avstod och S Anders Larsson var inte närvarande), att Huvudnässkolan skulle renoveras för 35 miljoner kr.
Kommunstyrelsens dåvarande ordförande, Lars-Göran Ljunggren, uttalade sig i Radio Väst dagen efter fullmäktiges beslut:
”Det innebär att vi har givit ett mycket klart och tydligt besked för 20-30 år framöver. Aulan och A-huset kommer att vara utbildningslokaler.”
Det var före valet 2006. Efter valet ändrade sig socialdemokraterna och centerpartisterna. De ville helt plötsligt lägga ner Huvudnässkolan.
Striden stod hård. Mot socialdemokrater och centerpartister stod samtliga andra partier. Över 2 000 namnunderskrifter samlades ihop på kort tid, invånarna i Vänersborg krävde en folkomröstning i frågan. Föräldraföreningen på Huvudnässkolan anordnade en demonstration för att bevara Huvudnässkolan som skola. Demonstrationen blev den största i Vänersborg på mannaminne, kanske den största någonsin.
Det hjälpte inte.
Kravet på folkomröstning röstades ner i fullmäktige (de borgerliga partierna röstade mot en folkomröstning!) och i stället beslutades den 19 mars 2008 att Huvudnässkolan skulle läggas ner som skola. Vad som skulle göras med byggnaderna skulle utredas.
Fullmäktiges beslut överklagades (bland annat av Gunnar Lidell och James Bucci) och ogiltigförklarades av Länsrätten. Det försenade bara det formella beslutet. Det reella beslutet var redan taget…
Huvudnässkolans byggnader står nu tomma. Aulan används endast sporadiskt. Den gamla skolbyggnaden, det sk A-huset, mitt i centrala stan, förfaller alltmer.
Vad ska hända med byggnaderna?
Peter Lénberg, som var en av de som överklagade fullmäktiges beslut, har nu skickat Västarvets utredning till kommunen. Det var den utredning som skrev:
”Aulan har stora kulturhistoriska värden och är välbevarad. Västarvet föreslår att Huvudnässkolans aula förklaras som byggnadsminne. … Samtliga byggnader och skolgård skall förvaltas på ett sådant sätt att hela anläggningens karaktär bevaras.”
Kommunen lär inte bry sig om Västarvets åsikter. Inte nu heller.
Och i dagens TTELA läser vi:
”Även B-husens och aulans framtid ska undersökas. A-husets öde är inte heller helt fastställt. Men Christer Thobiasson förmodar att det kommer att rivas.”
Christer Thobiasson (M) är ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden.
”Finns det inte behov av Aulan och B-huset kan även dessa jämnas med marken.
– Det är meningslöst att låta husen stå tomma, säger Christer Thobiasson.”
Förra året fick kommunen bara in 30 000 kr på musikuppträdanden och andra föreställningar i aulan. För lite pengar menar Gunnar Lidell (M), som i egenskap av ordförande i kommunstyrelsen också är med i debatten, och fortsätter:
”En alldeles för låg summa för en fortsatt överlevnad. Den drar inte ens in så pass mycket att det räcker till uppvärmning och städ. Och dessutom skulle upprustningen kosta en hel del.”
Med samma resonemang skulle Arena Vänersborg omedelbart rivas!
Jag vet inte vad en upprustning skulle kosta. Det kanske inte är så himla mycket. Den 19 mars 2008 sa Gunnar Lidell (M) i fullmäktige:
”En totalrenovering av Huvudnässkolans A-byggnad skulle kosta 59,4 miljoner.”
Nu pratar vi i och för sig bara aulan. Eller? (I den arkitekttävling, som kommunen har ordnat, så var Huvudnässkolans aula kvar i det vinnande bidraget.)
Jag har inga känslomässiga skäl till att behålla aulan. Jag tillhör de som tycker att aulan inte är särskilt snygg… Men det känns som att mycket mer behöver göras för att få igång livet i centrum (kaférna i sig är bra, men det räcker inte). Det kanske till och med är viktigare än att kommunen lägger 15 miljoner på Resecentrum eller en ny hamn i Vargön för mer än 100 miljoner, exklusive muddring på kanske 165 miljoner!
Kanske skulle aulan kunna göras om till ett konserthus(!) med kongressmöjligheter… (Med bidrag från regionen och kanske privata intressenter?) Kanske skulle A-byggnaden samtidigt kunna göras om till något slags kulturcentrum, kanske kan en förskola inrymmas, kanske en F-6-skola…
Något måste göras i vår stad, för att locka hit människor och få dem som bor här att stanna kvar. Jag tror nämligen inte på det som näringslivschef Anders Larsson (fd S Anders) skriver (bland annat) i ett yttrande över en motion om att öka Vänersborgs attraktionskraft följande:
”Möjligheterna till expansion och utveckling av Vänersborgs kommun under de närmaste åren är unikt goda:
Sportcentrum med Arena Vänersborg tillsammans med Vattenpalatset i Vänerparken bidrar med hög attraktionskraft.”
Som sagt. Något måste göras, något som väger upp alla de felsatsningar som gjordes under den förra mandatperioden – något som återställer Vänersborgs goda rykte.
…samtidigt som kommunen måste väga användningen av varenda skattekrona på guldvåg…
Kanske skulle politikerna fråga vad kommuninvånarna tycker?
Dyra politiker
Vänersborg har områdets dyraste politiker. År 2010 betalade varje vänersborgare 880 kr för politiken.
Det kunde vi läsa i TTELA häromdagen.
”Politikkostnader” är bland annat kostnader för nämnder och styrelser, t ex arvoden till politiker, lokaler och utskick av handlingar. Det är också kostnader för allmänna val och ”politisk administration”.
Vänersborg ligger på plats 62 i Sverige när det gäller dessa kostnader. (Äntligen! ropar någon. Äntligen kommer Vänersborg högt i en kommunranking…) Det hör dock till saken att kostnaderna per skattebetalare har sjunkit de senaste åren.
”Det verkar gå åt rätt håll”
säger kommunalrådet Gunnar Lidell (M).
Det här är en viktig fråga för Gunnar Lidell och moderaterna. Moderaterna hade nämligen som vallöfte att dra ner på ”politikkostnaderna”. De talade bland annat om att slå ihop nämnder, minska antalet betalda politiker etc.
Väl vid makten glömdes detta löfte bort.
I moderaternas, folkpartiets och kristdemokraternas (ja, KD är faktiskt med och styr!) Vänersborg finns det fortfarande en heltidsanställd 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen, arvoderade 2:e vice ordförande i de stora nämnderna, Barn- och Ungdoms-, Samhällsbyggnads- och Socialnämnden.
Inte kunde man avskaffa dessa poster nu när man vann valet och de egna representanterna skulle få ta hand om dem! Och eftersom styret kom att bestå av hela tre partier, så måste ju alla de ”högre” representanterna i varje parti få några välbetalda poster… Då kunde man ju inte avskaffa dessa. Så klart! Vallöftena glömdes bort.
Det var ju också helt ok för socialdemokraterna. De fick ju sin beskärda del i form av 1:e vice ordförandeposterna. Att lilla (fast efter valet, lite större) Vänsterpartiet hade andra tankar och idéer var väl inget att bry sig om…
Fast man ska inte vara orättvis. ”Mini-alliansen” har visat vilja och handlingskraft… Nämndpolitikerna får inte längre gratis fikabröd till kaffet…
.
PS. Inlägget publicerades i TTELA 11 aug som debattartikel.
Skrämmande siffror på skolkostnaderna!
De flesta vänersborgare är inte helt obekanta med de stora neddragningar som har skett de senaste åren på våra barn och ungdomar, särskilt på grundskolans område. Ett exempel. För att återställa budgeten till den ekonomiska nivå, som rådde 2008 för grundskolan, skulle kommunen behöva tilldela Barn- och Ungdomsnämnden ytterligare 40 miljoner kr.
I spåren av nedskärningarna har alla siffror och mått för kunskapsutveckling, t ex andel behöriga till gymnasiet, andel elever med godkända betyg, meritvärde osv, sjunkit dramatiskt! I SKL:s ranking över hur bra, eller dåliga, kommunerna är på skolans område hamnade Vänersborg på plats 213.
I Vänersborg har en del, både politiker och ”höga” tjänstemän, försökt trolla bort det faktum att neddragna resurser leder till sämre skolresultat för eleverna. De menar att Vänersborg satsar ungefär lika mycket pengar som andra kommuner i Sverige på skolan, men att en större andel går till fastigheter och skolbyggnader. Det är ett argument som återkommer ständigt, när dessa partier inte vill öka anslagen till skola (och förskola).
Joakim Sjöling, socialdemokraternas ”starke man” på skolområdet, har t ex sagt:
”Vänersborg lägger ut mer pengar på lokaler än snittet i Sverige.”
I nämnden har också ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) påstått detta vid ett flertal tillfällen.
Den här tanken att pengarna går till fastigheter och skolbyggnader ligger också till grund för den strukturutredning, som tjänstemännen på Barn och Ungdom, arbetat fram – en utredning som är tänkt att fungera som en vägledning för kommunens politiker, när de ska ta ställning till den framtida skolpolitiken.
Vänsterpartiet, och jag, har har inte delat ovanstående uppfattning. Den 23 maj skrev jag en blogg i ämnet (”Några tankar om lokalkostnaderna”). Det visade sig nämligen att Vänersborg de senaste 5 åren (till 2009) i genomsnitt inte alls hade haft högre lokalkostnader per elev än riket. Dock hade Vänersborgs kostnader varit högre 2008 och 2009…
När jag analyserade sifforna för de här två åren, så visade det sig t ex att kommunen hade kostnader för både Huvudnäs och Trenova 2009, fast bara en av skolorna användes.
Det fick mig att dra följande slutsats:
”Är de extra höga lokalkostnader år 2009, som kommunen hade på grund av bristande planering, representativa? Är dessa lokalkostnaderna ett tecken på att lokalkostnaderna i Vänersborg kommer att vara fortsatt höga?
Det tycks mig som om år 2009 är ett undantag när det gäller lokalkostnader. Bör man då använda ett undantag som utgångspunkt för sina resonemang?”
Nu har siffror och statistik kommit för år 2010. Den 30 juni publicerades kommunernas verksamhetsindelade bokslut för år 2010. Statistiska Centralbyrån (SCB) har sedan gjort statistik av siffrorna. (Se här.)
Det visade sig att jag (ja, jag tror faktiskt det) hade rätt. Lokalkostnaderna, både räknat per elev och per kvadratmeter i grundskolan i Vänersborg, har minskat 2010 jämfört med 2009!
Lokalkostnad per elev (kr)
Vänersborg 16 452 kr. Plats 162. (2009: 17 296 kr)
Trollhättan 14 721 kr. Plats 220. (2009: 14 843 kr)
Uddevalla 16 500 kr. Plats 154. (2009: 14 752 kr)
Sverige 17 250 kr
Anm. Jag har tagit med våra grannkommuner samt hela landet för jämförelsens skull. Av samma skäl har jag tagit med siffrorna för 2009. Plats 162 betyder att 161 kommuner har dyrare lokalkostnader per elev än Vänersborg.
Vänersborg har alltså minskat sina lokalkostnader per elev jämfört med året innan. Lokalkostnaderna per elev är också lägre än genomsnittet i landet! 161 kommuner har dyrare lokalkostnader än Vänersborg!
Lokalkostnad per kvadratmeter (kr)
Vänersborg 1 077 kr. Plats 63. (2009: 1 113 kr)
Trollhättan 1 106 kr. Plats 54. (2009: 975 kr)
Uddevalla 830. Plats 169. (2009: 734 kr)
Sverige 913 kr
Även Vänersborgs lokalkostnader per kvadratmeter har alltså minskat. Trots det är kostnaderna högre än genomsnittet i Sverige. Det beror till (stor?) del på att lokalkostnaderna för Trenova och Huvudnäs försvann, men först under hösten. Dessutom är lokalerna på Vänerparken, som kommunen hyr av ett privat företag, mycket dyra.
Till sist, när det gäller lokaler, tyckte jag att det var intressant att titta på hur stor lokalyta varje elev har i genomsnitt. Det här är något som det har pratats mycket om i Vänersborg. Det började redan på S Anders Larssons (numera bara Anders Larsson) tid som ordförande i BUN. För stora ”överytor” var t ex huvudargumentet för att lägga ner Huvudnässkolan. (Fortfarande har dock ingen kunnat förklara vad ”överytor” inom skolans och pedagogikens värld är…)
Lokalyta per elev (kvadratmeter)
Vänersborg 15 kvm. Plats: delad 228.
Trollhättan 13 kvm. Plats: delad 263.
Uddevalla 20 kvm. Plats: delad 130.
Sverige 20 kvm
Vänersborgs elever har klart mindre yta att röra sig på i skolans värld (i genomsnitt) än de flesta andra elever i Sverige. I hela 227 kommuner har eleverna mer utrymme än i Vänersborg!
Vad vill jag ha sagt med dessa siffror? Jo, att det inte är lokalerna som äter upp Barn- och Ungdomsnämndens, och därmed elevernas, pengar. Grundskolan får helt enkelt alldeles för lite pengar! Det kan vi också se svart på vitt på följande siffror, som även de är hämtade från Statistiska Centralbyråns sammanställning av kommunernas verksamhetsindelade bokslut för år 2010.
Kostnad totalt per elev (kr)
Vänersborg 78 318 kr. Plats 245.
Trollhättan 77 491 kr. Plats 253.
Uddevalla 84 229 kr. Plats 170.
Sverige 86 865 kr
Vi ser att samtliga kommuner i Trestad ligger under riksgenomsnittet. I Vänersborg får varje elev 8.547 kr mindre än genomsnittet i Sverige.
Nu är det ju så att det finns andra kostnader för skolan än fastigheter och skolbyggnader. Tittar vi på några andra siffror så ser vi ännu tydligare hur Vänersborg släpar efter.
Kostnad per elev för undervisning (kr)
Vänersborg 36 113 kr. Plats 284. (2009: 37 794 kr)
Trollhättan 39 091 kr. Plats 248. (2009: 37 438 kr)
Uddevalla 41 690 kr. Plats 168. (2009: 39 950 kr)
Sverige 43 277 kr
Notera Vänersborgs placering i Sverige. Det finns 290 kommuner i Sverige. Vänersborg ligger på plats 284!
I Vänersborg minskar också, till skillnad från Trollhättan och Uddevalla, undervisningskostnaderna per elev!
Förändring (%) i kostnader/elev jämfört med föregående år för undervisning
Vänersborg –4%. Plats: delad 11.
Trollhättan +4%. Plats: delad 187.
Uddevalla +4%. Plats: delad 187.
Sverige +2,4%
Anm. Notera att tabellen visar kostnader per elev.
Att Vänersborg placerar sig som delad 11:a betyder att det bara är 10 kommuner i hela Sverige, som har dragit ner mer på undervisningen än Vänersborg jämfört med 2009!
Det nya läroplanen, som träder i kraft från och med detta läsår, ställer allt större krav på läromedel och utrustning, som t ex datorer, och bibliotek. Det finns siffror som visar detta också…
Kostnad per elev för läromedel/utrustning/skolbibliotek (kr)
Vänersborg 1 991 kr. Plats 260.
Trollhättan 2 397 kr. Plats 223.
Uddevalla 2 861. Plats 186.
Sverige 3 337 kr
Vänersborg har bara 30 kommuner efter sig i hela Sverige…
De siffror som SCB nu har sammanställt visar på en katastrofal situation för Vänersborgs grundskolor. Det finns stora skäl att befara att utvecklingen i Vänersborg kommer att leda till en ännu mindre andel behöriga till gymnasiet, en ännu mindre andel elever med godkända betyg, ännu lägre meritvärde osv.
Det är helt enkelt skrämmande! Något måste göras – och det snabbt!
Det är Vänersborgs barn och ungdomar som är de stora förlorarna!
PS. För att säkerställa att mina siffror och tabeller är riktiga, så har jag skickat dem till Barn- och Ungdomsförvaltningen. Är något fel eller feltänkt, så kommer jag snarast möjligt att upplysa mina bloggläsare om detta.
Fett i TTELA
TTELA har haft två artiklar om mat som tilldrar sig mitt intresse. Så klart.
I den ena artikeln, som handlar om hur det så kallade mysgodiset på fredagskvällarna tär på hälsan, hänvisas till läkaren Andreas Eenfeld. Andreas Eenfeld är en av de allt fler läkare som rekommenderar lågkolhydratkost, dvs LCHF. Han har för övrigt skrivit en mycket bra bok i ämnet som heter Matrevolutionen. Den rekommenderas varmt. (Kan beställas här.)
Andreas Eenfeld motsätter sig de kostråd som Livsmedelsverket och andra går ut med, dvs att människor ska undvika fet mat. Statliga myndigheter, både i Sverige och framför allt i USA, menar som bekant att ju mindre fett maten innehåller, ju friskare och smalare blir vi. Sverige har till och med en symbol för fettskräcken, nyckelhålsmärkningen.
Kostråden har som bekant misslyckats totalt. Sveriges befolkning, för att inte tala om USA:s, är fetare än någonsin. Välfärdssjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier mm har ökat enormt sedan de moderna kostråden basunerades ut.
Misslyckandet för kostråden är så kapitalt, att man nu börjar ”bota” fetma genom att operera bort människors magsäckar!
Sanslöst!
Och i denna anda handlar den andra artikeln i TTELA.
I Trollhättan, skriver TTELA, finns nu en metod att spränga bort fett. Metoden ska tydligen vara bättre än operativa ingrepp. I artikeln säger ”sprängexperten” att
”Fettet tas upp av kroppen och kommer ut när man kissar.”
Det här låter oerhört skumt. Mitt råd är: om det kommer klumpar av fett när ni kissar, så ring omedelbart närmaste vårdcentral!
”Fettdroppar i urinen är sällsynt. Kan ses vid kraftig lipemi (svår diabetes, lipoidnefros, etylism) eller om något lymfkärl i urinvägarna brustit.”
Det finns inga genvägar: våra kroppar är produkter av vad vi äter. Istället för att anpassa våra kroppar till maten, så bör vi naturligtvis anpassa maten till våra kroppar.
PS. Vet inte om ni såg kommentaren, från signaturen Kalle Anka, på mitt förra inlägg om rektorsorganisationen. Kommentaren var så bra att jag återger den här.
”Alla manliga rektorer har ju lämnat rektorsskapet i Vänersborgs kommun och flyttat till Trollhättan. Att männen i en yrkesgrupp lämnar över till kvinnorna brukar ju vara ett tydligt tecken på att arbetet inte ger lön för mödan.
Tydligt är ju också att i Vänersborg krävs simultankapacitet för att klara jobbet…. och då återstår ju bara kvinnliga utövare eller?
… med undantag för Javette naturligtvis, som verkligen måste ha kontakt med sin kvinnliga sida med tanke på att han numera ska utföra två uppdrag som förvaltningschef… eller är det så att arbetsuppgifterna inte är särskilt omfattande eller krävande möjligtvis…”
Den nya rektorsorganisationen
Det finns fler TTELA att bläddra i efter semestern. Jag fastnar för nyheten från den 29 juli, ”Rektorernas ansvarsområden delas upp”. Återigen blir Barn- och ungdomsförvaltningens, och numera också Gymnasieförvaltningens, chef Kent Javette intervjuad. Denna gång gäller det den nya rektorsorganisationen.
Det är egentligen en gammal nyhet, som jag redan har skrivit om. (Se Brev från Arbetsmiljöverket till BUN.)
Det tycks mig som om TTELA och Kent Javette gör en stor sak av den nya organisationen.
”Det kommer att bli en förbättring för rektorerna att kunna klara uppdraget. … Vi vill ha en tydligare organisation helt enkelt. Jag tror att det blir bättre med ett ansvarsområde, det blir lättare att hålla ihop.”
Kent Javette ger intrycket av att idén till den nya och, enligt Kent, tydligare organisationen kommer från honom själv. Sanningen är den, att omorganisationen är en direkt följd av den nya Skollagen som trädde i kraft 1 juli. I den så finns det inte längre några rektorer på förskolorna. Förskolorna ska ledas av en förskolechef, inte en rektor.
Med andra ord, för att uppfylla den nya Skollagen, måste rektorsorganisationen göras om. ”A man’s gotta do what a man’s gotta do.” Typ.
Trots den förändrade rektorsorganisationen är jag ändå inte säker på att den uppfyller Skollagen. I Skollagen står det nämligen i 2 kap 9§:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
Det står en (1) rektor. Den Centrala skolenheten 7-10, som består av Torpaskolan, Tärnan och Vänerparken, har tre (3) rektorer.
För att få mer kött på benen när det gäller Skollagens 2 kap 9§, så tittar jag på förarbetena till den nya Skollagen. På sidan 250 läser jag:
”Begreppet skolenhet är därför inte nödvändigtvis synonymt med rektorns ansvarsområde eller andra organisatoriska indelningar som skolhuvudmannen beslutar om. En skola är ofta detsamma som en skolenhet, men behöver inte nödvändigtvis vara det. I t.ex. glesbygdskommuner kan det många gånger vara naturligt att en rektor har ansvar för flera skolenheter. Det väsentliga är att ledningen av den enskilda skolan klart åvilar en rektor. Det ska vara tydligt för skolans personal, elever och elevernas föräldrar, vem som har ansvaret för ledningen och samordningen av det pedagogiska arbetet, liksom för verksamhetens inre organisation och vad detta ansvar innebär. En elev ska aldrig kunna ha mer än en rektor.”
Utifrån detta kan jag inte annat än tvivla på att den organisation Vänersborg får på rektorssidan verkligen följer Skollagen. Lösningen kanske blir att kalla Centrala skolenheten för Centrala skolenheterna….
Piskan har också vint från Arbetsmiljöverket. Den 1 juli damp det ju ner ett brev till kommunen från Arbetsmiljöverket, där det stod:
”Arbetsmiljöverket överväger att besluta om ett föreläggande mot er.”
Brevet handlade om rektorernas arbetssituation. Den nya rektorsorganisationen är enligt Javette även en åtgärd för att möta kraven från Arbetsmiljöverket… fast hur tänker han då?
Den nya rektorsorganisationen är enligt min mening ofullständig om den ska ha någon som helst påverkan på rektorernas arbetssituation. Den har helt enkelt fel utgångspunkter. Den försöker uppfylla Skollagens krav (vilket är ett måste), men i resonemanget utgår Javette från att det idag finns rektorer som inte har tillräckligt med arbetsuppgifter. Detta kan man utläsa i förvaltningens svar till Arbetsmiljöverket:
”En försvårande faktor i sammanhanget som verksamhetscheferna påtalar, är att man har många skolor och förskolor och att barn- respektive elevantal varierar mycket mellan de olika förskolorna/ skolorna. Det gör det svårare att använda resurserna på ett optimalt sätt samt att få till en jämn fördelning mellan rektorerna.”
Antalet rektorer ökas inte med den nya organisationen. När cheferna på förvaltningen säger ”få till en jämn fördelning mellan rektorerna” kan det alltså bara betyda, att de anser att det i nuläget finns rektorer som har för lite att göra!
Det stora problemet för förvaltningen tycks således vara, att få dessa rektorer som har för lite att göra, att hjälpa de som har för mycket att göra.
… fast Arbetsmiljöverket verkade inte tycka att någon rektor hade för lite att göra…
Kent Javette säger vidare i TTELA:
”Det är även tänkt att rektorernas administrativa börda ska bli lättare framöver. Det ska bli lättare att få assistent eller handledarhjälp för att klara pappersarbetet.”
”Pappersarbetet”? Jag är tveksam till att vad rektorerna behöver är hjälp med det ”tekniska” skrivandet, typ renskrivning. Om det finns sådana här uppgifter kan jag garantera att assistenter redan nu sköter om det. Nä, den ”administrativa bördan” består av alla s k ”administrativa arbetsuppgifter”*(se nedan) som är tunga.
Jag tror inte att Kent Javette är riktigt klar över vad rektorernas arbete handlar om.
Om den nya organisationen säger Javette vidare:
”Åsikterna i rektorsgruppen, om det nya, har varit delade, men mestadels har reaktionerna varit positiva.”
Han säger lite senare också:
”Jag tror att de flesta tycker…”
Kent Javette vet uppenbarligen inte riktigt vad rektorerna tycker – bara att några är mot. Och sanningen är att hela rektorsorganisationen inte har utarbetats i dialog med rektorerna – organisationen har utarbetats över huvudena på rektorerna.
I det ovan citerade brevet från Arbetsmiljöverket står det:
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Vi får se om förvaltningen följer Arbetsmiljöverkets råd och lyfter frågan till politikerna. Av TTELA:s artikel kan man inte ana detta, tvärtom. Men vi får se vad Barn- och Ungdomsförvaltningen skriver i sitt kommande svar till Arbetsmiljöverket.
Kanske bör BUN:s ordförande ta initiativ och lyfta frågan?
Med andra ord, jag tror tyvärr inte att den nya rektorsorganisationen leder till en bättre arbetssituation för rektorerna i Vänersborg.
Vad anser jag då vara en bra organisation för rektorerna?
Ja, hur rektorsorganisationen ska se ut står ju i Skollagen – en enhet en rektor. Organisationen i sig är inte problemet och kan heller inte lösa de problem kring rektorernas arbetsbörda som Arbetsmiljöverket påtalar.
En ”ny rektorsorganisation” måste kompletteras med en renodling av de arbetsuppgifter som åläggs rektorerna i Vänersborgs kommun. Låt rektorerna syssla med det de ska göra utifrån det nationella uppdraget och UTAN tidskrävande ”tilläggsuppgifter” eller inblandning från förvaltningen! I en mål- och resultatstyrd verksamhet ska cheferna/rektorerna ges förtroendet att välja vägen till målet och förvaltningen ska följaktligen förse cheferna/rektorerna med förutsättningar för arbetet – inget annat! Det tycks vara helt klart att arbetsuppgifterna i dagsläget är för många för en ensam chef/rektor och att det pedagogiska huvuduppdraget oftast hamnar sist i ”måstelistan”. Även efter en renodling är det troligt att chef/rektor behöver ”hjälpredor” av olika slag för att bereda, utföra eller efterarbeta vissa ”ärenden” utifrån det nationella uppdraget.
Vänersborg måste lära av exemplet Nossebro. Nossebro gick ju från att vara en av de sämsta skolkommunerna i Sverige till att väldigt snabbt bli en av de bästa.
Det som förändrades i Nossebro var enligt en person från Högskolan i Borås:
”Den viktigaste faktorn … att man ser till att en rektor, en grundskolechef i det här fallet, får mandat ifrån ledningen, legitimitet i organisationen för att arbeta med pedagogiska frågor som huvudfråga. Det är det som är det väsentliga. Man kan inte belasta rektorer med allt ifrån budget, fastighetsskötsel och personalfrågor samtidigt som man ska bedriva ett pedagogiskt ledarskap. Och det har man lyckats enormt bra med i Essunga. Och det vill jag påstå är kanske det viktigaste. Det man har gjort är inte revolutionerande i sitt innehåll. Det som är revolutionerande, det är att man på så kort tid vänt en dålig trend till en positiv.”
—–
* I Vänersborg har rektorn en mängd uppgifter som går utöver det statliga uppdraget.
Rektorn i Vänersborg har följande uppdrag:
- Ansvar för RA-planer med kommunala mål.
- Ansvar för kvalitetsredovisning.
- Budgetansvar med rapporter och uppföljning
- Upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, handlingsplan vid större störningar, riskombud och ansvar för upprättande av riskbedömning, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, rutiner kring snöröjning, rutiner kring arbeten som utförs på skolan, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan samt lås och larm.
Det räcker inte. Rektorn har ett personalansvar som innebär:
- Medarbetarsamtal
- Lönesamtal — lönesättning
- Kompetensutveckling
- Rehab plan samt uppföljningsarbete
- Samverkan med facken
- Utvalda mål ur arbetsmiljöplan
- Handlingsplan hot och våld
- Introduktion nyanställda
- Jämställdhetsplan
- Rapporter om tillbud och skador
- Kvalitetssäkring av verksamheten
- Bemanningsmöten i samverkan med personalsekreterare där rektors arbete stäms av.
Rektor har ett tillsynsansvar över fastigheten, uppföljning av nybyggnation och skyldighet att göra felanmälan.
Rektorn har också hand om organisationen, tjänstetillsättningar (med rekrytering, intervjuer och referenser) och schemaläggning.
—–
En annan viktig nyckel till en förbättring av skolresultaten är naturligtvis att det finns tillräcklig med lärare och andra vuxna i skolan.
PS. Tidigare inlägg om rektorns arbetssituation i Vänersborg:
Rektorn
Rektorn i Vänersborg
Huvudman: Vänersborgs kommun
Bandysommar? Sommarbandy?
Efter att ha kommit hem från en semesterresa till det heta Turkiet, har jag nu bläddrat igenom alla TTELA. Det är viktigt att inte missa något…
Veckan som gått verkar ha varit relativt händelsefattig (sett till det politiska livet i Vänersborg alltså). Om det beror på att de flesta har semester, så ock politiker, eller att de styrande moderaterna och folkpartisterna är ovanligt färglösa och intetsägande, eller att de mer färgglada pojkarna Ljunggren och S Anders inte längre sitter vid kommunens roder, eller att TTELA inte hittar nyheterna – det vet jag inte. Kanske är det en blandning av alltihop.
Det har dock hänt så pass mycket att det räcker till en blogg. Minst. (Men då tar jag hjälp av kommunens diarier.)
Det är inte alltid det händer så mycket positivt i kommunen, särskilt inte när det gäller investeringar – och kostnader. Men nu har det hänt! Utbyggnaden av den första etappen av VA-utbyggnaden (Vänerkustprojektet) har blivit 7 miljoner kr billigare än beräknat! Fantastiskt. Synd att andra investeringar i kommunen inte har skötts av folk som besitter de nödvändiga kunskaperna. Nu får vi hoppas att resten av VA-utbyggnaden kommer att fortsätta i samma spår.
Bandyvännerna (jag räknade mig till dem fram till arenaplanerna!) gläds väl också över nyheten, att isen snart ligger blank och gnistrande i arenan. Spolningen pågår för fullt. Det ska ordnas bandyskola och dessutom ska kommunens älskade IFK snöra på sig skridskorna och ge sig ut på pisten.
Idén med is och bandy i en kall hall på sommaren tycks kanske vara en kreativ idé, men jag förstår inte hur man kan tro att bandy på sommaren skulle vara populärare än bandy på vintern. Det är väl inte direkt en förlängd bandysäsong som är lösningen på arenans ekonomiska problem. Sommar med bandy eller bandy på sommaren lär ju i varje fall inte bli billigare för skattebetalarna. Visst ser man hur personal- och elkostnaderna skjuter i höjden de 2 veckor (ungefär) som det tar att göra i ordning isen? Och även fortsättningsvis. För att inte tala om hur de 8-9 grader som arenan ska hålla, omöjliggör andra evenemang även på sensommaren och hösten när Sverige kommer igång efter semestrarna…
För skattebetalarna är den tidiga isen ingen höjdare… (Egentligen är isen ingen höjdare för skattebetalarna överhuvudtaget…)
När det gäller arenan läser jag också i TTELA att
”De långvariga ekonomiska diskussioner angående betalningar för bygget av Arena Vänersborg närmar sig en uppgörelse.”
”Långvariga”? Det är snällt sagt. Diskussionerna med företaget Fyrkanten från Lidköping har pågått länge nu. Över ett år. Liksom diskussioner med BIAB. När det gäller den större tvisten med WSP pågår inga förhandlingar. Den ”oenigheten” ska så småningom upp i tingsrätten.
Resultatet av förhandlingarna med Fyrkanten vill inte förvaltningschef Kent Javette delge invånarna i Vänersborg. Förvaltningschef Javette filosoferar däremot i TTELA:
”Det är inte klart förrän det är klart.”
Uttalandet påminner om John Waynes klassiska cowboy-ordspråk:
”A man’s gotta do what a man’s gotta do.”
Tänkvärda ord, både från Hollywood och Vänersborg.
När jag tar en koll i kommunens diarium så är uppgörelsen med Fyrkanten faktiskt klar, och blev så 25 juli, senast. Undrar varför inte detta står i TTELA? Eller varför inte Kent Javette sa detta när han intervjuades? ”Det är inte klart förrän det är klart.” Men det var ju klart! Eller har Javette fått order om tystnad, ”A man’s gotta do what a man’s gotta do”?
Det är överhuvudtaget svårt att förstå orsaken till hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna. Det är inga större summor det handlar om. Men kanske är det detta som är orsaken? Genom att sekretessbelägga allt så länge som möjligt, får man skattebetalarna att tro att kommunen har en chans att få tillbaka åtskilliga miljoner för arenabygget?
Så här skriver Advokatfirman Lindahl i Malmö, firman som för kommunens talan, i ett mail den 25 juli till Fyrkantens Ventilations AB – och med kopia till Kent Javette:
”Jag får härmed, för Vänersborgs kommuns (”Kommunen”) räkning, bekräfta en uppgörelse med Fyrkantens Ventilations AB (”Fyrkanten”) enligt följande. Beloppen är exklusive mervärdesskatt.
Kommunen erlägger återstående del av entreprenadsumman, 143.275 kronor.
Kommunen erlägger betalning avseende Fyrkantens fakturor nr 20100013 (frysskada 5701 avfuktare) om 91.428 kronor, nr 20100014 (frysskada 5705 Restaurang) om 34.184 kronor samt nr 20110835 (kostnader för samordnad slutprovning respektive ändring av funktioner på 5701 i samråd med Håvac) om 45.619 kronor.
Det totala beloppet Kommunen skall erlägga till Fyrkanten i enlighet med ovan uppgår till 314.504 kronor.
Efter att betalning har erlagts i enlighet med ovan har Fyrkanten inte några krav gentemot Kommunen, av vad slag de än må vara.”
Kommunen ska alltså betala 314 504 kronor till Fyrkanten. Inga pengar tillbaka med andra ord! Och 314 504 kronor? Är inte det en skitsumma i sammanhanget? Vad har Lindahl kostat kommunen för den tid som uppgörelsen arbetats fram? Garanterat mer än 314 504 kr.
Ibland undrar jag vad Vänersborgs kommun sysslar med.
Rättelse. Ofta undrar jag vad Vänersborgs kommun sysslar med.
På tal om barn- och ungdomsförvaltningens chef Kent Javette.
Kent Javette är också tillförordnad gymnasiechef från och med den 25 juli. (Det läser jag dock inte i TTELA, inte det heller.) För detta extrajobb erhåller Kent Javette ett lönetillägg på 4 925 kr i månaden. Det är Kent säkert väl värd. Det jag undrar över är bara, om Kent tänks arbeta fler timmar varje vecka jämfört med tidigare (den tidigare gymnasiechefen var ju anställd på heltid), dvs typ 45 timmar i stället för 40 (som exempel). Om Kent nu förväntas arbeta fler timmar än förut varje vecka, så ska väl personal- och förhandlingsutskottet titta på det. Har PFU gjort det, och godkänt arrangemanget? Det finns ju regler på hur många timmar anställda får arbeta. Ingen får arbeta mer än 100% brukar PFU säga. Och en förvaltningschef har väl en ganska lång arbetstid (det brukar ju alla säga när de höga chefslönerna ska motiveras) och att då få ytterligare ett chefsjobb måste väl innebära att Javette kommer att få arbeta mer än 100%, mer än vad som är lagligt. Eller?
Men om Javette inte ska arbeta fler timmar än förut varje vecka, varför ska han då få extra betalt?
Två heltidsarbeten blir med andra ord ett. Det klarar rimligtvis inte ens Kent Javette av. Vem ska göra det jobb på Barn- och Ungdomsförvaltningen som Javette nu inte hinner med? Och vem ska göra det jobb på Gymnasieförvaltningen som den tidigare förvaltningschefen gjorde? Inga fler anställningar görs vad jag förstår.
Kommundirektör Ove Thörnkvist, som utnämnde Kent Javette, måtte mena att det på hög chefsnivå i respektive gymnasie- och barn- och ungdomsförvaltningen, finns chefer som inte har tillräckligt att göra… (Precis som Kent Javette anser att alla rektorer på barn och ungdom inte har det – läs här.) Om nu inte kommundirektör Ove Thörnkvist anser att det är Kent Javette som inte har haft tillräckligt att göra…
Oj, det får bli fler inlägg om den gångna veckan…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer