Arkiv

Archive for 25 september, 2014

Resursfördelningen i grundskolan

25 september, 2014 1 kommentar

pengar4De flesta skolor i Vänersborg fungerar bra. Det är i varje fall det intryck som en ledamot i Barn- och Ungdomsnämnden får efter information från tjänstemännen i förvaltningen. Och det har jag ingen som helst anledning att betvivla. Däremot har skolorna olika bra resultat och skillnaderna mellan skolorna tenderar dessutom att öka. Det är framför allt några skolor som sticker ut i negativ mening.

Det här är egentligen inget specifikt ”vänersborgsproblem”, utan något som kan ses över hela landet. Olika skolor i samma kommun har olika bra resultat.

Revisionsföretaget Ernst & Young publicerade tidigare i år en studie om den kommunala resursfördelningen till grundskolan, ”Kan resursfördelningen lösa skolkrisen?”. (Kan laddas ner här.) Bakgrunden till undersökningen var inte bara de sjunkande resultaten i skolan jämfört med andra länder, utan framför allt en ändring och ett förtydligande i Skollagen (2 kap 8a§) som har med denna utveckling att göra:

”Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

Ernst & Young är kritiska till kommunernas sätt att hantera resursfördelningen. Ernst & Young skriver:

Untitled, 5/5/05, 2:49 PM,  8C, 3508x4428 (432+1053), 75%, Better Push 6,  1/20 s, R72.4, G64.4, B85.9”kommunfullmäktige utgår i sin resurstilldelning till ansvarig nämnd från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”

Det är bara att konstatera, det här känner vi igen från Vänersborg… Ekonomin först, eleverna sedan. Under socialdemokraternas och centerpartiets styre 2006-2010 gick kommunfullmäktige faktiskt ännu ett steg längre – när kommunen behövde pengar till annat, som ansågs viktigare, typ arena och sånt, skar man helt enkelt ned på resurserna till grundskolan. Bortåt 40 milj kr.

Ernst & Young är kritiska också mot de ansvariga skolnämnderna:

”först beräknas den tillgängliga resursramen och därefter fastställs vilka behov som kan hanteras inom den givna ramen. … nämnden utgår också från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”

Och så är det. Även om nämnden har svårt att göra annorlunda – den har ju de pengar den har. Å andra sidan så finns Skollagen (3 kap 8§)…

resursperson”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Och Skollagen är en lag, och ingen rekommendation…

”Ska han eller hon…”

Det står inte ”om kommunen har pengar så ska han eller hon…”

Ernst & Young drar en tredje slutsats utifrån sin undersökning:

”De skolor som har stora behov får ofta ett tillägg utifrån socioekonomiska faktorer, men rektorns dilemma är att tillägget inte upplevs som tillräckligt.”

Finns det någon rektor i Vänersborg som inte håller med?

Ernst & Young avslutar med att framhålla skolans betydelse och vikten av resursfördelningen:

”Om kommunernas resursfördelning ska kunna bidra till att lösa skolkrisen ser vi behov av att lyfta diskussionen till kommunfullmäktigenivå. Här finns möjligheter till att se satsningar på skolan som en form av social investering. En fullgången skolgång är den vaccination som samhället kan ge en individ mot framtida utslagning, vilket bör betänkas när prioriteringar görs.”

Det är egentligen ord och inga visor från revisionsföretaget. Och skolans problem är politikernas problem. Och i första hand kommunpolitikernas problem. Fast det visste vi väl… Det är ju kommunen som är huvudman för grundskolan.

skl_loggaMed anledning av förändringen av Skollagen, och kanske också rapporten från Ernst & Young, så har Sveriges Kommuner och Landsting (=SKL) gett ut en skrift om hur kommunerna, som alltså är skolans huvudmän, kan tackla problemet med resursfördelningen. Skriften heter ”Socioekonomisk resursfördelning till skolor” och kom ut i juni i år. (Du kan hämta skriften här.)

Det är en intressant och lärorik läsning om hur huvudmannen kan och bör tänka för att förbättra resursfördelningen och likvärdigheten mellan skolorna.

Barn- och Ungdomsnämnden har vid flera tillfällen diskuterat resursfördelningen mellan skolorna i kommunen, bland annat efter att ha fått kritik från Skolinspektionen. Det nuvarande resursfördelningssystemet, som är oerhört luddigt, snällt sagt, antogs av nämnden den 18 april 2011 (se här) efter en ganska omfattande diskussion, där jag inte var helt tillfreds… (När är jag det?) Det är nog läge att förnya denna diskussion… (Jag har bloggat om ämnet vid minst två tillfällen tidigare, se här och här.)

En av grundbultarna i det svenska skolsystemet är alltså likvärdighetsprincipen – både för att få upp de svenska skolresultaten och för att det nu står tydligt i Skollagen… Och självklart av rättviseskäl.

SKL skriver:

”[Likvärdighetsprincipen] handlar dels om lika tillgång till utbildning och dels om lika kvalitet på utbildningen. Ytterligare en aspekt av likvärdighetsprincipen är att utbildningen ska vara kompenserande och uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

SKL:s råd för att öka likvärdigheten i skolorna i en kommun är helt enkelt att differentiera ersättningen eller pengen som skolorna får att röra sig med.

SKL räknar upp ett antal variabler som kommunen borde, och måste, ta hänsyn till vid resursfördelningen.

skolaDet kan t ex vara att kommunen behöver jämna ut skolornas lokalkostnader. Det här har Vänersborg dock löst. Lokalkostnaderna dras ifrån den totala summan innan elevpengen fördelas. Däremot tas enligt min mening inte tillräcklig hänsyn till kvaliteten och utrustningen på de olika skolorna. En ”gammal” skola med ”gamla” inventarier har ibland inte tillräckligt med pengar för att reparera och förnya. Det är stora skillnader på exempelvis IT-utrustning mellan nybyggda skolor och ”gamla” skolor. Det här är en tydlig brist i likvärdigheten.

Och ska något göras åt fastigheterna blir Samhällsbyggnadsförvaltningen inkopplad (den ”äger” ju skolfastigheterna) och åtgärderna ska då betalas av Barn och Ungdom. Och då får pengar tas från verksamheten, dvs eleverna… Eller också blir det hyreshöjande, och även då får Barn och Ungdom ta pengar från verksamheten. Och det blir mindre kvar till eleverna.

Det här är i och för sig ett annat, och också mycket stort, problem som egentligen är värt ganska många bloggar…

cowSKL nämner också i sin skrift att små skolor på landsbygden ofta har fördyrande förutsättningar. För att ta ett exempel. Elevpengen (de pengar som skolan tilldelas) grundas på antalet elever som går på skolan. Den kan slå väldigt fel. Tänk att två skolor har vardera 25 elever. I den ena skolan är alla de 25 eleverna lika gamla och går i samma årskurs. I den andra går 12 elever i åk 4 och de andra 13 i åk 6. I det första fallet räcker det med en lärare i ”grundorganisationen”, medan det i den andra behövs två lärare. Det här är ett problem som Vänersborg inte har löst på ett tillfredsställande sätt.

Sedan får man ju inte glömma att skolorna i en kommun kan ha olika förutsättningar på ett helt annat sätt. SKL skriver:

”Till exempel har de [olika skolorna] olika förmåga att göra ett bra jobb för de pengar de får, beroende på exempelvis organisation, förhållningssätt och skickligheten hos såväl skolledningen som lärarna och övrig personal.”

Sådana här skillnader är det svårt för huvudmannen att komma till rätta med via resursfördelningen. Här krävs det andra åtgärder. Hur bra Vänersborg är på sådana åtgärder kan diskuteras… Däremot får man lätt intrycket, när man läser SKL:s skrift, att detta problem angår politikerna och inte bara tjänstemännen, rektorerna och lärarna.

politiker2SKL skriver:

”Om en kommunal skola inte fungerar tillfredsställande är det kommunens ansvar att komma tillrätta med situationen.”huvud

Frågan är ändå vart gränsen går för vad politikerna ska lägga sig i.

Huvudsyftet med skriften från SKL är att komma till rätta med alla problem kring resursfördelningen och den bristande likvärdigheten. SKL förespråkar en så kallad “socioekonomisk resursfördelning” för att komma till rätta med problemen.

Socioekonomisk resursfördelning innebär att:

”pengar styrs till skolorna utifrån skolornas elevsammansättning. Fördelningen, eller omfördelningen om man så vill, ska kompensera för att behoven är olika stora hos eleverna på olika skolor beroende på elevernas bakgrund.”

SKL anser att det är motiverat att ha en socioekonomisk resursfördelning om det finns påtagliga resultatskillnader mellan skolorna och om det kan antas bero på att eleverna har olika socioekonomiska bakgrund på de olika skolorna. Och de villkoren uppfyller Vänersborg.

SKL skriver:

”Då behöver kommunen fördela resurserna mellan skolorna med hänsyn till dessa skillnader. Enkelt uttryckt kan man säga att en socioekonomisk fördelning behövs när det systematiskt samlas fler elever med större behov på vissa skolor.”

Det ingår flera variabler i den socioekonomiska resursfördelningen.

utbildning_hattFöräldrarnas utbildning är den första. Föräldrarnas utbildningsbakgrund har ett mycket starkt samband med elevernas resultat. Till och med starkare än elevernas migrationsbakgrund. Ju längre utbildning föräldrarna har, ju större sannolikhet (rent statistiskt) är det för att eleverna ska få bra skolresultat.

jordglobMigrationsbakgrunden är den andra viktiga variabeln. Givetvis har det med språket att göra. Och då är det naturligtvis så att det är svårare med det svenska språket om man kommer från t ex Somalia än från Norge. Men forskningen har också visat att det inte är svårare för elever med utländsk bakgrund att klara skolan när de har bott i Sverige i minst sju år, i varje fall inte om de för övrigt har samma förutsättningar som elever med svensk bakgrund. Det är följaktligen viktigt att ta hänsyn till hur nyligen eleven kommit till Sverige – och vid vilken ålder.

boygirlDen tredje variabeln är kön. Det är helt enkelt på det sättet att det är fler pojkar än flickor som inte uppnår kunskapskraven.

Den fjärde variabeln är förekomsten av försörjningsstöd i familjen. Det kan låta kontroversiellt men SKL skriver att det i denna grupp ofta finns elever som upplevt krig och flykt och som har en ofullständig skolgång bakom sig. I denna grupp finns också elever som på andra sätt upplever stora påfrestningar i sina familjer.

SKL fortsätter:

”Eftersom det inte finns statistik över sådana omständigheter kan faktorn försörjningsstöd bidra till att fånga in detta.”

familjDen femte variabeln är familjesammansättning. SKL konstaterar att det är större risk att de elever som bor med en vårdnadshavare inte uppnår målen än för de elever som bor med båda sina vårdnadshavare.

Det finns fler socioekonomiska variabler…

SKL:

”Om [en elev] går på en skola som har många elever som riskerar att inte uppnå målen – ju mer socioekonomiskt homogen elevsammansättningen på en skola är, desto starkare blir sambandet mellan elevgruppens sociala bakgrund och skolans resultat. Denna effekt på skolans resultat beror dels på den så kallade kamrateffekten, dels på att studiemotiverade elever tenderar att söka sig till vissa skolor.”

Eleverna kan liksom vara både varandras resurser och hinder. De kan både stimulera eller störa varandra. Dessutom finns det en kamrateffekt, som påverkar eleverna indirekt. Elevsammansättningen på en skola har nämligen också betydelse för vilket skolklimat som råder på en skola. Sedan finns det en tendens att skolor som har en socioekonomiskt gynnsam elevsammansättning attraherar studiemotiverade elever från alla socioekonomiska grupper. Och det är en konsekvens av det fria skolvalet…

provTill sist måste kommunen naturligtvis se till resultaten på nationella prov och betygsresultaten. Självklart. I slutbetygen ges ju en total information, ett verkligt slutomdöme, på en skolas framgångar respektive misslyckanden.

Det är en grannlaga uppgift att väga samman alla dessa variabler till en rättvisande och effektiv modell för fördelning av resurser. Men enligt SKL är det inte bara möjligt, det är också nödvändigt för att uppnå en likvärdig skola.

En stor del av skriften handlar om hur själva resursfördelningsmodellen ska utarbetas, hur olika variabler ska viktas, hur den ska kommuniceras, hur den ska få legitimitet, dvs accepteras av alla, och hur den ska utvärderas och eventuellt förändras. Det är dock inget jag ska utveckla vidare i denna blogg.

Till sist.

Jag anser att det är viktigt för politikerna i Barn- och Ungdomsnämnden, och även i fullmäktige, att studera skriften från SKL och ha den framför ögonen när de senare i höst ska utvärdera skolornas resultat och föreslå lämpliga åtgärder för att öka likvärdigheten och skolresultaten.

Resursfördelningen är i högsta grad en politisk fråga. Och den nuvarande fördelningsmodellen måste omarbetas.

%d bloggare gillar detta: