Arkiv
Nedläggningen av Es-Mu i Vänersborg
Igår behövde vitala delar av min kropp trimmas inför den stundande sommaren. Jag hann knappt sätta mig i stolen förrän min frisör undrade vad vi politiker i Vänersborg sysslar med egentligen… Och det har ju jag också undrat många gånger. I varje fall om de betongpolitiker som styr.
Det var beslutet att ”lägga ner” det Estetiska programmet musik (Es-Mu) på Birger Sjöberggymnasiet som triggade frisörens irritation. Och det kändes bra att kunna säga:
”Skyll inte på Vänsterpartiet. Det var socialdemokraternas fel!”
Som vanligt skulle jag ha kunnat säga, men det gjorde jag inte. Men jag hoppades att mitt svar skulle lugna ner honom något. Det såg nämligen ganska skrämmande ut när han viftade med saxen farligt nära min kroppspulsåder…
Det har ju stått en del i media, både i artiklar och insändare, om det beslut som direktionen i Kunskapsförbundet (KFV), dvs de politiker från Trollhättan och Vänersborg som bestämmer, fattade den 26 april. Rent formellt, i protokollet, så formuleras beslutet så här:
”Direktionen beslutar att Estetiska programmet musik endast startar på Magnus Åbergsgymnasiet hösten 2016 och att ingen antagning kommer att göras till Birger Sjöberggymnasiet gällande Estetiska programmet musik hösten 2016.”
Programmet Es-Mu läggs alltså ner (eller rättare sagt, programmet startas inte upp till hösten med någon ny åk 1) i musikstaden Vänersborg och industristaden Trollhättan tar ensamt hand om utbildningen. Men för att inga missförstånd ska råda – det handlar inte om utbildningen Estetiska programmets spetsutbildning (MUV), den utbildning som i dagligt tal kallas Orkestermusikerutbildningen.
Bakgrunden till KFV:s beslut är att söktrycket till programmet Es-Mu har minskat. När direktionen hade sitt sammanträde så var antalet preliminärantagna 15 stycken – 9 st på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan och 6 st på Birger Sjöberggymnasiet. Trots detta ansåg Kunskapsförbundets tjänstemän att:
”Estetiska programmet musik startar som planerat på både Birger Sjöberggymnasiet och Magnus Åbergsgymnasiet hösten 2016.”
Orsaken till tjänstemännens förslag kan vara värt att citera:
”Då lokalgruppen återupptagit sitt arbete och nu står inför en ny och mer övergripande översyn av såväl program som lokaler, kan det dock vara lämpligt att avvakta med beslut om placering av programmet, då detta har varit en omdiskuterad fråga, och omvalsperioden för gymnasieeleverna nu är i full gång.”
Om programmet skulle behållas på båda skolorna så skulle det krävas ett tillskott till KFV på ca 1,2 miljoner.
En av de socialdemokrater från Vänersborg som var med och fattade beslutet, Kenneth Borgmalm, säger till TTELA (se här) att beslutet grundar sig i ekonomi och antalet sökande:
”Det är klart att det blir billigare att bara starta på en enhet när det är få sökande.”
Det är många som undrar om det verkligen blir en besparing. Om de elever som blev antagna till Birger Sjöberg söker sig till t ex Akademi Sinclair i Uddevalla i stället, så får ju KFV betala för dessa elever. Det finns också lärare som undervisade i både den ”nedlagda” (den som inte startas upp…) Es-Mu i Vänersborg och Orkestermusikerutbildningen. Nu kommer antagligen deras tjänster att bli svårare att ”få ihop” i höst. Och vem vet, det kanske leder till att de söker sig någon annanstans.
Den ledamot på sammanträdet som yrkade på att Es-Mu inte skulle starta upp i höst i Vänersborg var Sofia Lindholm, centerpartist från Trollhättan och således partivän med Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson.
Sofia Lindholms argument var, citerat från TTELA:
”Måg (Magnus Åbergsgymnasiet; min anm) har färre teoretiska program, så det är bättre för balansen att estetprogrammet blir kvar där.”
Det argumentet känns inte särskilt tungt för en vänersborgare… Jag undrar om det ens är tungt för en trollhättebo… Egentligen. Och frågan var väl också om det ens var ett argument. Det var nämligen ingen på sammanträdet som föreslog att utbildningen i Trollhättan inte skulle starta upp.
Beslutet att lägga ner utbildningen (inte starta upp i höst) i Vänersborg fattades efter votering. De från Vänersborg som röstade för en nedläggning var alltså de tre socialdemokraterna – Kenneth Borgmalm, Madelaine Karlsson och Stefan Larsson.
Det var deras röster som avgjorde frågan. Det var deras röster som avgjorde att Es-Mu inte ska starta upp i Vänersborg i höst. Hade de röstat för att behålla Es-Mu i Vänersborg så hade det också blivit så. En moderat från Trollhättan lade nämligen ner sin röst.
Varför kommer jag att tänka på nedläggningen av sjukhuset i Vänersborg i slutet av 80-talet…?
De andra vänersborgarna i direktionen röstade för att behålla Es-Mu i Vänersborg, nämligen Lutz Rininsland (V), Orvar Carlsson (KD), Irma Fredriksson (M) och Kurt Karlsson (SD).
Lutz Rininsland (V) var den ende som reserverade sig mot beslutet skriftligt. Du kan hitta hans välformulerade och välbalanserade reservation genom att klicka här. (På Vänsterpartiets hemsida kan du också hämta omröstningslistan och annat underlag som togs fram inför beslutet.)
Nu är det emellertid inte säkert att frågan är riktigt avgjord…
För idag återfinns en intressant handling i diariet. En mycket intressant handling. Det är Gunnar Lidell (M) som är på krigsstigen.
Gunnar Lidell har överklagat Kunskapsförbundets beslut! Till Förvaltningsrätten! Lidell vill att Förvaltningsrätten ska upphäva beslutet. Och det snabbt.
I sin överklagan anför Gunnar Lidell följande skäl:
”Direktionen ska, inför beslut av principiell beskaffenhet eller annat av större vikt i förbundet hänskjuta ärenden till ägarsamråd för beredning enligt upprättad förbundsordning mellan Trollhättans och Vänersborgs Kommun, se § 6 och 12 i bifogad förbundsordning bilaga 2.”
Lidell menar naturligtvis att nedläggningen av Es-Mu-programmet i Vänersborg är en fråga av större vikt och att den därför borde ha diskuterats med ägarkommunerna.
Rent spontant känns argumentet ganska tungt. I varje fall för en vänersborgare. Om Förvaltningsrätten anser detsamma är det däremot svårare att sia om.
Gunnar Lidell skriver vidare:
”Undertecknad (=Gunnar Lidell; min anm) anser också att direktionen genom sitt beslut underlåtit att ta hänsyn till de eventuella konsekvenser det kan få för de anställda hos Kommunalförbundet. Såvitt jag erfar så har en nedläggning av programmet inte varit föremål för vare sig diskussion vid APT eller utförts enligt MBL.”
Här tror jag att Lidell sätter fingret på en öm punkt
I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete står det (se ”Riskbedömning inför ändringar i verksamheten” utgiven av Arbetsmiljöverket, kan hämtas här):
”När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt.”
”När ändringar i verksamheten planeras skall…” måste innebära vad jag förstår att en riskbedömning måste föregå ett beslut. Och det har tydligen inte gjorts…
En riskbedömning är aktuell i det här fallet eftersom riskbedömningar inte bara handlar om risk för fysiska skador.
”Ohälsa kan vara både sjukdomar enligt medicinska, objektiva kriterier och kroppsliga och psykiska funktionsstörningar av olika slag som inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av stressreaktioner och belastningsbesvär.”
I föreskrifterna står det också:
”Det systematiska arbetsmiljöarbetet … skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.”
Arbetsmiljöverket blir ännu tydligare genom att ge konkreta exempel:
”De ändringar som föreskrifterna avser är exempelvis personalförändringar, nya arbetstider och arbetsmetoder, andra organisationsförändringar, om- och nybyggnation samt ny maskinell utrustning. Det handlar om ändringar som inte utgör del av den dagliga, löpande verksamheten.”
Det borde nog ha skett en riskbedömning innan beslutet om att inte starta upp det Estetiska programmet musik i Vänersborg fattades… Jag kan inte tolka det på annat sätt. Och personalen borde också ha fått yttra sig innan beslutet, eftersom:
“arbetstagarna, skyddsombuden … [ska ges] möjlighet att medverka.”
Jag tror att Gunnar Lidell kan få rätt. Och det skulle i så fall kunna innebära att Förvaltningsrätten upphäver beslutet. Men det får i så fall gå fort, läsåret är snart slut.
Om det går som Gunnar Lidell (M) vill så kommer jag att kunna sitta lugnt i frisörsstolen även nästa gång.
De politiska partiernas hemsidor
Ibland händer det att jag tar en koll på de lokala partiernas hemsidor. Och vad passar väl bättre än att göra det just ikväll när sommarens ankomst tycks ha lagt sina ljumma vindar över den kommunala politiken… Fast det var en liten överdrift kanske… Idag har det t ex varit kommunstyrelsesammanträde.
Partiernas hemsidor är främst intressant ur det perspektivet att det är ett mycket viktigt forum för partiernas dialog med vänersborgarna. Eller borde vara. Det är här vänersborgarna ska kunna se vilka frågor som är aktuella i lokalpolitiken just nu, hur partiet ifråga ställer sig, vilka frågor partiet driver, vilka de kommande ”striderna” är, osv.
Men det är som vanligt. Inte bra… Man blir onekligen lite besviken på de olika partiernas information till och dialog med vänersborgarna. Ibland undrar jag varför inte kommuninvånarna reagerar – och kräver information av partierna. De måste ju undra om det händer något mellan valen.
Moderaternas och socialdemokraternas hemsidor är otäckt inaktuella. Ingenting, absolut ingenting har hänt på sidorna under hela året. Knappt under förra året heller förresten. Varför ha hemsidor som aldrig uppdateras? Däremot kan det vara intressant att nu något år efter valet titta på de vallöften som partierna gav inför 
mandatperioden. De går nämligen att hitta på sidorna. Som t ex det socialdemokratiska vallöftet:
”Ha färre antal barn i skolklass och förskolegrupp alternativt fler pedagoger i grupperna.”
Ooops Marie Dahlin…
Socialdemokraternas och moderaternas sidor på Facebook är något aktivare. Å andra sidan går det ju knappast att vara mindre aktiv än på hemsidorna… På Facebook länkar S och M till artiklar i typ TTELA eller publicerar bilder från diverse sammankomster.
Flera av moderaterna twittrar emellertid, även så partiets kommunalråd Gunnar Lidell. Dock är det inga av moderaternas representanter som bloggar. Moderaterna gjorde ju en storsatsning på bloggande för några år sen, men det rann ut i sanden efter några veckor. Vad jag vet så finns det varken bloggar eller politiska twittrare på den socialdemokratiska sidan.
Centerpartiet är något bättre än de två största partierna. Något. Partiet uppdaterar åtminstone sin hemsida med att meddela interna mötestider. Och på Facebookssidan läggs ibland ut lite bilder.
På kristdemokraternas, miljöpartiets, sverigedemokraternas och välfärdspartiets hemsidor har inget hänt i år. Sverigedemokraterna jobbade stundtals hårt med sin hemsida förra året, men nu har de tydligen tröttnat. Och miljöpartiet och välfärdspartiet som tidigare var noga med uppdateringar har också lagt ner. Samtliga dessa partier har också sidor på Facebook och här lägger de ut en del bilder och länkar till aktuella händelser. Det handlar dock sällan om politiken i Vänersborg.
Sämst på nätet är utan tvekan liberalerna (fd folkpartiet). Partiet har inte ens en hemsida längre. Det är riktigt dåligt. Och frågan är om de ens har en Facebooksida. Den senaste uppdateringen var nämligen på julafton…
Det är egentligen för bedrövligt att partierna inte informerar eller debatterar politiken i Vänersborg på de sociala medierna. Det finns ju onekligen ganska mycket att ta upp, mycket som angår varenda vänersborgare.
Men är man som vänersborgare nyfiken på den kommunala politiken så finns det i varje fall en hemsida som uppdateras flera gånger i veckan – Vänsterpartiets. Jag skulle vilja påstå att läser man den, och denna blogg, så får man en mycket bra bild över vad som händer i politikens Vänersborg. Partiet har också en livlig Facebooksida.
Det är bara att hoppas att ännu fler kommuninvånare hittar till Vänsterpartiets sidor.
NÄRF:s sammanträde 28/4
Så har då protokollet från direktionens sammanträde den 28 april kommit.
På sammanträdet behandlades bland annat bokslutet och årsredovisningen samt naturligtvis också då revisorernas berättelse. Det ser emellertid inte ut som om direktionen diskuterade ärendet särskilt ingående, men å andra sidan är det inte alltid som protokoll redogör för alla de frågor och diskussioner som föregår ett beslut. Inga andra yrkanden framfördes emellertid från någon av de andra ledamöterna.
Direktionen beslutade:
”att fastställa bokslut och årsredovisning för verksamhetsåret 2015 inkluderande resultat och balansräkning samt kassaflödesanalys. Direktionen beslutade att uppdra åt ordföranden samt Tf. förbundschef att tillskriva medlemskommunerna och föreslå att direktionen beviljas ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2015.”
Direktionens ledamöter föreslår alltså att de själva ska få ansvarsfrihet. Och det vore väl konstigt annars, kan man tycka. Varför de nu överhuvudtaget ska uttala sig därom. Men är det som protokollet vill påskina, så är ju allt gott och väl i NÄRF. Inga problem ”whatsoever”… Den kritik, som framför allt ”de professionella revisorerna” i PWC har framfört, finns liksom inte. (Se ”NÄRF i revisorernas ljus (1/2)” och ”NÄRF i revisorernas ljus (1/2)”.)
Och det är ju bekvämt och bra. I varje fall från direktionens synvinkel…
Det var fler ärenden som avhandlades under sammanträdet.
Men först, när jag tittar på protokollet så slås jag över hur direktionen växlar ordförande hela tiden under sammanträdet.
Det innebär att NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) inte var ordförande på ärendet om bokslutet och årsredovisningen. Carlsson står dock inte som frånvarande eller ”jävig” i ärendet. Så uppenbarligen borde Bo Carlsson därför ha varit på plats. Men varför han 
”titt-som-tätt” lämnade ordförandeskapet till Monica Hanson (socialdemokrat från Trollhättan) vet jag inte. Enligt rykten så kom Carlsson för sent till sammanträdet, men det började ändå – och då valde vice ordförande att ”hoppa” lite i dagordningen. Kanske tog Hanson de ”minst viktiga” ärendena först…?
Men som sagt, detta är rykten. Det står inget i protokollet om att Bo Carlsson skulle ha varit frånvarande under del av mötet, och det borde det ju i så fall ha gjort. Och har man dessutom 51.030 kr per år som ordförande, så bör man ju vara där… Eller, om inte, få avdrag från sitt arvode…
Naturligtvis har jag ställt frågan till NÄRF, men inte fått svar än.
Monica Hanson var också ordförande när ärendet ”Beslut om internkontrollplan för verksamhetsåret 2016” behandlades.
Direktionen godkände och fastställde, naturligtvis, den internkontrollplan som förvaltningen hade tagit fram. Förvaltningen hade, står det i protokollet, tagit fram den nya planen:
”i enlighet med de synpunkter som bland annat framkommit i samband med granskning av genomförd internkontrollplan för 2015.”
Och det låter ju bra. Jag har inte läst den nya planen, men frågan är väl om den nya planen också har tagit hänsyn till revisorernas synpunkter som de framfördes för bara några veckor sedan, i april. Vi får hoppas det.
Å andra sidan levererade de politiska revisorerna kritik kring hur internkontrollplanen följdes upp rent praktiskt. Jag tror nämligen att kritiken mot internkontrollen finns innesluten i följande uttalande:
”Vi anser dock att uppföljning och utvärdering av beslutade mål och övriga analyser i årsredovisningen bör förbättras till kommande år.”
Ser man vad PWC har skrivit (se ”NÄRF i revisorernas ljus (1/2)”), så anser PWC i och för sig att reglementet och reglerna för intern kontroll bör revideras, men mycket av kritiken handlar faktiskt om annat än själva planen, t ex:
- ”Flera kontrollrapporter är inte signerade.”
- ”Vissa kontroller var utförda av annan än utsedd kontrollant.”
- ”Flera kontrollmoment har inte utförts med den frekvens som kontrollplanen anger.”
Men vem vet, det kanske kommer att fungera bättre i fortsättningen med internkontrollen… Och även med uppföljningen och utvärderingen…
Det ser hur som helst inte ut som om direktionen har diskuterat dessa frågor heller. Men som sagt, protokollen kanske inte ger en fullständig bild av ärendets behandling. Å andra sidan kan man tycka att direktionen borde ha gett förvaltningen någon typ av uppdrag för att svara mot revisorernas kritik och synpunkter.
Det handlingsprogram som revisorerna har efterlyst verkar inte ha arbetats fram av NÄRF. I varje fall togs detta inte upp på sammanträdet. Inte det heller… Trots revisorskritiken…
PWC och revisorerna lämnade också en hel del kritik i samband med NÄRF:s delårsrapport. Men var denna kritik har tagit vägen vet jag inte. Men det kanske jag 
återkommer till.
Däremot var Vänersborgs förhandlingschef på plats och redogjorde för pensionsavtalet. Och då var också Bo Carlsson ordförande.
Förhandlingschefen har ju som bekant kommit till slutsatsen att pensionsavtalet var kostnadsneutralt. Det har jag redogjort för i en tidigare blogg (se ”Bo Carlsson hade rätt om pensionen!”). Huruvida förhandlingschefen svarade på varför NÄRF:s summor skiljer sig så markant från det avtal den fd förbundschefen hade vid sin tidigare anställning i Alingsås, det vet jag inte. Andersons lön ökade som bekant med 22% vid anställningen på NÄRF, medan pensionsinbetalningarnas storlek ökade med hela 347%. Jämfört med anställningen i Alingsås alltså. Eller om förhandlingschefen redogjorde för varför lönen under förbundschefens anställning på NÄRF ökade med knappt 6%, medan pensionsinbetalningarna ökade med 28%.
Jag förutsätter att direktionen fick hela avtalet förklarat, eftersom direktionen godkände rapporten.
Däremot är jag lite förvånad över följande skrivning i protokollet:
”Hela (pensions)kostnaden har bokförts på 2015, men påverkar inte verksamhetsårets resultat.”
NÄRF gick med ett underskott år 2015 med 4,793 miljoner kronor. Jag trodde att en del av detta underskott berodde på att den tidigare NÄRF-chefen hade fått sin lön och sina pensionsutbetalningar för två år framåt utbetalade på ett bräde förra året. Förbundschefen hade ju denna fallskärm i sitt anställningsavtal.
Jag har ställt frågan till NÄRF. Vi får se när jag får svar.
Inför det sista ärendet på sammanträdet, ”politiska överläggningar”, fick arbetsgivaren och de fackliga representanterna lämna sammanträdet. Däremot var ordförande Bo Carlsson närvarande. Då togs bland annat frågorna från Gunnar Lidell (M) upp.
Och Gunnar Lidell fick följande svar:
- Fråga: “Vem/vilka hos NÄRF har beslutat om den generösa tjänstepensionen för Per A?”
Svar: ”Dåvarande direktion beslutade om pensionsavtalet för tidigare förbundschef.” - Fråga: “Har Direktionen informerats, och i så fall när?”
Svar: ”Den dåvarande Direktionen fick informationen om att pensionslösningen var kostnadsneutral inför anställningen av tidigare förbundschef. Personalkontoren i Trollhättans stad och Vänersborgs kommun deltog i rekryteringsprocessen.” - Fråga: ”Kommer utbetalningarna att fortsätta under förbundschefens uppsägningstid?”
Svar: ”Ja.” - Fråga: “Kommer de ansvariga inom NÄRF att ta sitt ansvar?”
Svar: ”Ja.”
Några tidpunkter anges inte i svaret. För övrigt undrar väl flera av oss vad NÄRF menar med att de ansvariga ska ta sitt ansvar…
Huruvida Gunnar Lidell är nöjd med svaren eller om han återkommer med fler frågor vet jag inte.
Det är lite svårt att från protokollet utläsa vad som sades på direktionens sammanträde, men för en utomstående känns det som om många frågor inte diskuterades och analyserades på det sätt de borde. Jag tänker på revisorernas stundtals ganska tuffa kritik.
Utomstående och utomstående förresten. Det är ju fullmäktigeförsamlingarna i Trollhättan och Vänersborg som ska bevilja ansvarsfrihet, och jag tillhör ju kommunfullmäktige i Vänersborg. Det tycks mig som fullmäktigeledamot att den information som levereras via protokollen inte ger en tillräcklig faktabakgrund för att kunna göra det.
Ingen människa är illegal
Invandrare, ensamkommande barn, flyktingar, migranter, EU-migranter, asylsökande, anhörighetsinvandrare, skyddsbehövande, samvetsflyktingar, arbetsinvandrare, tiggare… Begreppen är många. Det handlar alltid om människor som flyr tortyr, förföljelse, krig, 
fattigdom eller annat elände. Oftast är det människor utan ansikten…
Utom ibland. Då den lilla drunknade pojken flöt upp på den grekiska kusten…
Det finns en grupp till, en stor grupp som inte syns i medierna eller hörs i diskussionen – de papperslösa.
Ordet papperslös används för att beteckna människor som befinner sig i Sverige utan tillstånd. Barn till papperslösa föräldrar räknas också till gruppen papperslösa. Ibland, kanske något felaktigt, räknas också gruppen gömda flyktingar, dvs personer som sökt asyl och fått avslag men inte lämnat landet, med i gruppen papperslösa.
Det beräknas att det finns 40-60.000 papperslösa personer i Sverige. 45 av dessa papperslösa familjer lever i området Trollhättan/Vänersborg.
I tisdags träffade jag en papperslös flicka på ungefär 18 år. Låt oss kalla henne A. Hon hade ett ansikte. Hon var en människa. Fast hon inte hade fyra siffror i slutet på personnumret…
A berättade om sitt öde. Hon berättade om hur familjen levde i sitt hemland. De hade det ganska bra, fadern var egen företagare och familjen hade framtidsdrömmar. Men minnena från kriget levde vidare, fiendskapen och motsättningarna fanns kvar – och fader och modern kom från olika sidor…
Familjen ville inte flytta, de ville i det längsta bo kvar. Men en dag blev A misshandlad av fienden. Familjen tog genast beslutet att fly. Det var inte längre säkert.
Familjen kom till Sverige. Här blev de intervjuade av någon representant från Migrationsverket. A ville inte berätta allt som hade hänt henne, hon ville inte lägga ytterligare last på sin fars och mors redan tunga börda. Vad hon inte visste, det var att denna 
enda intervju avgjorde allt… A var 16 år.
Familjen fick avslag på sin asylansökan.
Nya omständigheter lämnades in och beslutet överklagades. Men i och med att dessa omständigheter inte hade redovisats i intervjuerna, så hölls de emot familjen. De hade haft sin chans.
Familjemedlemmarna blev inte trodda.
Fadern dog snart i cancer, modern blev psykiskt sjuk och försökte begå självmord. A fick ta hand om sina tre småsyskon bäst hon kunde. På dagarna under terminerna kunde livet vara något drägligare. Barnen fick gå i skola, träffa kompisar och andra snälla människor.
På lov och helger samlade de tomflaskor och tomburkar för att få pengar till en bit bröd. Deras tilltro till myndigheterna var låg, de var rädda för att bli utvisade. De vågade inte söka hjälp.
De som är kvar i familjen lever i nuet. A ville bli tandläkare i sitt hemland. Nu tänker hon inte på framtiden. Det finns ingen. Hennes framtidsdrömmar är krossade.
Familjen har fått kontakt med Nätverket ”Ingen människa är illegal”. Det har gett ett visst hopp för familjen. Nu har de träffat människor som de kan lita på.
Nätverket ”Ingen människa är illegal” arbetar utifrån FN:s barnkonvention:
”Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.”
Nätverket anser att alla människor som befinner sig inom en stats gränser ska ha samma sociala, politiska och ekonomiska rättigheter samt skyldigheter. Organisationen tror på en värld utan nationsgränser och arbetar alltid ur ett barnperspektiv.
Det är inte olagligt att arbeta med papperslösa eller gömda människor. Organisationen gör en fantastisk insats som i många fall är skillnaden mellan liv och död – för dessa våra medmänniskor, som saknar de sista fyra siffrorna…
Nätverket är helt beroende av insamlade medel. De använder pengarna uteslutande till de papperslösa. Alla i organisationen arbetar helt ideellt.
Jag har fått ett ansikte. På en papperslös. A, 18 år. Det glömmer jag aldrig.
:
PS. Du hittar nätverket här:
Trollhättan/Vänersborg: http://ingenillegal.org/imai-trollhattan
Vill du bidra ekonomiskt?
- Pg 54969-4
- Bg 683-3875
- Swish: 12 33-88 17 52
NÄRF i revisorernas ljus (2/2)
I min förra blogg så tog jag upp den kritik PWC riktade mot NÄRF i sin granskning av årsredovisningen för 2015 (se ”NÄRF i revisorernas ljus (1/2)”). I denna revisionsrapport, som kom i april 2016, stod det:
”Förbundet har genomfört och rapporterat en sammanfattande uppföljning av intern kontroll enligt kontrollplan för 2015. Inga stora brister är påtalande, men en slutsats i rapporten till direktionen är att detta arbeta kan intensifieras och förbättras. Vi hänvisar till de synpunkter som revisorerna framförde i särskild rapport daterad 2015-05-13 avseende intern kontroll 2014.”
Det kan väl nämnas att PWC redan i rapporten från året innan, för 2014, skrev:
”Förbundet har ännu inte genomfört och rapporterat en sammanfattande uppföljning av intern kontroll enligt kontrollplan för 2014.”
Det här är alltså återigen något som PWC har anmärkt på tidigare.
Det stod inget mer om detta i den senaste rapporten utan återigen hänvisade PWC alltså till en annan rapport. PWC gör det inte lätt för läsarna. Det blev till att skaffa fram denna rapport från i maj förra året, också – ”PM avseende granskning av intern kontroll 2014”.
PWC hittade (i rapporten från maj 2015) ett antal brister i NÄRF:s kontrollmoment, som t ex:
- ”Flera konttrollrapporter är inte signerade.”
- ”Vissa kontroller var utförda av annan än utsedd kontrollant.”
- ”Flera kontrollmoment har inte utförts med den frekvens som kontrollplanen anger.”
Sådant här kan väl hända, det kanske inte är alltför allvarligt. (Eller?) Men det allvarliga är väl, som jag ser det, att det inte har åtgärdats på något sätt. PWC ser sig alltså nödgat att påminna NÄRF om vad förbundet skrev 11 månader tidigare.
PWC skrev också att:
”kontrollrapporterna (har) rapporterats till förbundschefen som upprättat en sammanfattande rapport, vilken anmäldes till direktionen 29 april 2015. Direktionen har dock inte fattat något beslut.”
Ooops!
I rapporten från maj 2015 så räknade PWC upp ett antal förslag till förbättringar:
- ”Reglementet med anvisningar och regler för intern kontroll bör revideras av direktionen.”
- ”Var tydligare med innebörden av kontrollmomenten så att denna tillsyn inte sammanblandas med de kontrollaktiviteter som fortlöpande utförs inom ramen för en tillämpad rutin.”
- ”Fortsatt fokus på information och kommunikation om vikten av en bra intern kontroll och att rutiner följs. Det är bra att den sammanfattande rapporten avseende intern kontroll för 2014 föreslår att åtgärder skall vidtas i det fortsatta utvecklingsarbetet och att internkontrollen från och med 2015 kommer att synkroniseras ihop med regelbundna verksamhetsuppföljningar.”
- ”Förbättra dokumentationen av riskbedömning som ligger till grund för val av kontrollmoment (tillsyn). Riskbedömning och därmed val av delvis nya rutiner/system är viktigare än fler kontrollmoment.”
- ”Dokumentera bättre urval och omfattning av kontroller.”
- ”Genomförandet av kontroller bör ske fortlöpande och tidigare under året, i den omfattning och med den frekvens som anges i kontrollplanen.”
- ”Den sammanfattande rapporteringen till direktionen måste ske tidigare på året och rapporten skall beslutas/godkännas av direktionen (inte bara anmälas) i enlighet med reglementet.”
Eftersom PWC hänvisar till denna särskilda rapport från maj 2015 i sin granskningsrapport av årsredovisningen i april 2016 så betyder väl det antar jag att NÄRF inte har följt förslagen… I vilken utsträckning och varför vet jag dock inte. Men det tycks vara ganska allvarligt att PWC måste upprepa sin kritik gång efter annan utan att NÄRF tar tag i den.
Jag letade i NÄRF:s protokoll från 2015 för att se hur PWC:s rapport om internkontrollen hanterades av NÄRF och direktionen.
På direktionsmötet den 24 augusti tar direktionen del av och godkänner ett, som jag bedömer det, tämligen kort yttrande som Bo Carlsson och den dåvarande förbundschefen Per Anderson har lämnat som svar på rapporten.
I yttrandet, som inte medföljde protokollet utan fick efterfrågas separat, skriver Carlsson och Anderson:
”Reglemente för intern kontroll med tillhörande anvisningar kommer med anledning av denna förändring (en omorganisation; min anm) att ses över och förändras i skälig omfattning under innevarande år för att antas av direktionen under hösten 2015.”
Det känns som att Carlsson/Anderson skickar med en brasklapp om att de inte tänker följa PWC:s uppmaning – notera att de skriver ”i skälig omfattning”…
Carlsson/Anderson avslutar det korta yttrandet:
”Innehållet i kontrollpunkterna kommer fortsättningsvis att förnyas löpande utifrån en noggrannare riskbedömning i enlighet med revisorernas synpunkter.”
Yttrandet är daterat den 9 juli (2015) och den interna kontrollen skulle alltså ses över och förändras under hösten då också beslut skulle fattas av direktionen.
Men det händer inget under hösten. Jag hittar inget i protokollen från direktionens möten – förrän den 11 december. Då tas frågan om internkontrollen upp igen. Och nu finns det egentligen inget att ta upp…
Ur protokollet:
”Kontrollen har inte påvisat några större brister eller avvikelser. Internkontrollen för 2016 kommer att intensifieras och synkroniseras tillsammans med förbundets regelbundna verksamhetsuppföljningar.”
Slutet gott, allting gott tydligen. Och ändå hänvisar PWC i april 2016:
”till de synpunkter som revisorerna framförde i särskild rapport daterad 2015-05-13 avseende intern kontroll 2014.”
NÄRF:s ledning har följaktligen inte gjort och genomfört det som revisorerna ville…
Att ”se över och förändra i skälig omfattning” betydde tydligen enligt NÄRF:s ledning att inte göra någonting…
Varför är jag inte förvånad…?
Den 18 april 2016 diariefördes PWC:s granskningsrapport av årsredovisningen på NÄRF. Någon vecka tidigare hade de politiska lekmannarevisorernas rapport diarieförts (6 april).
De politiska revisorerna, en från varje ägarkommun, hade PWC:s rapport framför sig när de skrev sin egen. Och denna rapport är mildare i sin kritik än PWC.
De politiska revisorerna skriver:
”Årsredovisningen är i allt väsentligt rättvisande. Den är upprättad enligt kommunal redovisningslag, god redovisningssed.”
De tretton raderna avslutas:
”Vi tillstyrker att årsredovisningen godkänns. Vi har inte funnit skäl för anmärkning. Vi tillstyrker att förbundsdirektionen beviljas ansvarsfrihet.”
Det är alltså ok att strunta i PWC:s kritik och förslag på förbättringar…
Det finns dock några kritiska anmärkningar, även om de tenderar att ”försvinna” i revisorernas slutliga utlåtande:
”Vi anser dock att uppföljning och utvärdering av beslutade mål och övriga analyser i årsredovisningen bör förbättras till kommande år.”
Är inte poängen den, att det är just detta som PWC har skrivit om i flera år, men som ändå inte blir gjort?
Revisorerna skriver också:
”Vi riktar kritik mot förbundsdirektionen som ännu inte har beslutat om ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med kraven i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”
Det sistnämnda har sin bakgrund i att PWC skrev i rapporten (årsredovisningen) för 2015:
”Förbundet har ännu inte beslutat om handlingsprogrammet 2015-2018.”
Och visst, det stämmer naturligtvis. NÄRF:s direktion har inte gjort det heller...
Det är möjligt att det beror på att den förre förbundschefen höll i handlingsprogrammet, precis som i många andra uppgifter, och under förra året var det ju stundtals minst sagt turbulent kring förbundschefen.
Innan upprättandet av handlingsprogrammet rann ut i sanden, så hade fd förbundschef Anderson redovisat ett utkast för direktionen den 17 mars (2015). Sedan hade utkastet gått ut på remiss men remisstiden förlängdes den 9 juni, eftersom Färgelanda inte hade inkommit med synpunkter. De synpunkter som hade inkommit från de andra ägarkommunerna skulle dock sammanställas så snart som möjligt.
Ur protokollet:
”Diskussioner kring inkomna synpunkter på handlingsprogrammet kommer att tas på nästkommande ägarsamråd.”
Vad som avhandlades på ägarsamrådet har jag ingen aning om, men för NÄRF:s och direktionens del tycks handlingsprogrammet ha försvunnit i glömskan.`
Trots att det är lag på att ett handlingsprogram ska finnas…
”En kommun skall ha ett handlingsprogram för förebyggande verksamhet. … I ett kommunalförbund skall handlingsprogrammet antas av den beslutande församlingen.”
Men ändå tillstyrker revisorerna att förbundsdirektionen och dess ledning ska beviljas ansvarsfrihet…
När jag läser alla rapporter från revisorerna och från PWC så slås jag över hur lång tid det tar för NÄRF och direktionen att rätta sig efter PWC:s och revisorernas kritik och anmärkningar – om det alls görs. Förvånansvärt ofta tycks kritiken helt enkelt nonchaleras från NÄRF:s sida. Ibland låtsas man inte ens om den. Och detta sker i stort sett opåtalat från revisorerna och PWC, vilket förvånar mig. Varför säger de inte att nu ”får det vara nog, nu måste ni rätta till bristerna och missförhållandena!”
Istället lindas kritiken in genom hänvisningar till andra dokument. Och i slutändan så vänder revisorerna den andra kinden till och skriver att allt är bra. Typ:
”Vi tillstyrker att årsredovisningen godkänns. Vi har inte funnit skäl för anmärkning. Vi tillstyrker att förbundsdirektionen beviljas ansvarsfrihet.”
Det är kommunfullmäktige i Trollhättan respektive Vänersborg som i slutändan ska bevilja NÄRF:s direktion och ledning denna ansvarsfrihet.
Kommer revisorernas råd att följas?
NÄRF i revisorernas ljus (1/2)
På det senaste fullmäktigesammanträdet behandlades nämndernas verksamhetsberättelser (för 2015), däribland även berättelsen från NÄRF. Berättelsen beskrev kortfattat verksamheten och årets resultat. NÄRF gick med ett underskott på 4,793 miljoner kronor.
Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) passade under detta ärende på att informera fullmäktiges ledamöter om att han hade ställt ett antal skriftliga frågor till NÄRF:s direktion (=politikerna som styr NÄRF) i början på januari – frågor som han fortfarande inte hade fått svar på. Efter över 4 månader!
Gunnar Lidell har ställt följande frågor (se ”Frågetecken kring pensionen”):
- “Vem/vilka hos NÄRF har beslutat om den generösa tjänstepensionen för Per A?”
- “Har Direktionen informerats, och i så fall när?”
- ”Kommer utbetalningarna att fortsätta under förbundschefens uppsägningstid?”
- “Kommer de ansvariga inom NÄRF att ta sitt ansvar?”
NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) kommenterade detta:
”Beklagar djupt att svaren inte är med idag.”
Bo Carlsson var inte stolt över att det tar så lång tid… Sa han, och till sitt försvar anförde han:
”det behövs mer underlag.”
Carlsson menade att det är viktigt att ”någon annan” tittar på frågorna, när:
”man blir ifrågasatt.”
Vad Bo Carlsson menade med denna kommentar vet jag inte riktigt.
Då är vi i varje fall överens om att det är pinsamt, replikerade Lidell…
Bo Carlsson sa också att Lidells frågor hade varit uppe på direktionens möten, men då grep NÄRF-direktionens nye ersättare Dan Åberg (M) in med några sakupplysningar. Bo Carlsson hade inte varit helt noggrann med sanningen (min tolkning). Dan Åberg sa att ärendet hade varit uppe vid ett tillfälle. Men då var ärendet inte anmält på dagordningen och det var inte heller förberett – därför skulle det tas upp en annan gång.
Naturligtvis hade Åberg rätt. I NÄRF-direktionens protokoll från den 18 februari står det:
”Direktionen beslutar att bordlägga ärendet och behandla frågorna på nästkommande direktionsmöte. Presidiet gavs i uppdrag att förbereda ett svar till nästa ordinarie direktionsmöte.”
Så var det med det…
Men inte riktigt…
Dan Åberg sa vidare:
”Ärendet finns inte med på morgondagens direktionsmöte…”
Ooops…
På direktionsmötet dagen efter visade det sig sedan att frågan ändå kom upp. Trots att ärendet inte var med på föredragningslistan. Något skriftligt förslag till svar på Gunnar Lidells frågor lämnades dock inte heller denna gång. Trots att det fanns ett uppdrag till presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S), att förbereda ett svar…
Däremot meddelade Bo Carlsson på mötet att det inte var fråga om någon generös pension, utan att den var kostnadsneutral jämfört med en vanlig lösning. Carlsson var dock tydlig med att något liknande avtal inte var aktuellt vid nyrekrytering av kommande chef… (Undrar varför…?)
Protokollet från förra veckans sammanträde är inte klart än, så hur direktionens beslut ser ut vet jag i nu-läget inte. Om det nu fattades något. Men det är väl ingen större tvekan att Gunnar Lidells frågor förhalas av Bo Carlsson och NÄRF-ledningen… Och det är ändå snällt sagt.
För övrigt kan jag inte se att Gunnar Lidells frågor är särskilt komplicerade att svara på… (Jag tror mig kunna svara på alla fyra: Bo Carlsson. Nej. Ja. Nej.)
Under våren har revisorsrapporten från PWC om NÄRF kommit. Den är daterad i april. Den kommer att behandlas senare av kommunfullmäktige i Vänersborg. Kanske i maj, kanske i juni, jag vet inte riktigt. Den har inte behandlats av direktionen på NÄRF än, och det bör väl direktionen göra innan rapporten går vidare.
PWC:s revisor är till synes ganska nöjd med NÄRF, och skriver:
”Förbundets redovisning har sammanfattats på ett riktigt sätt i ett bokslut och i en årsredovisning, som i allt väsentligt är rättvisande. Underlag och specifikationer finns i tillräcklig omfattning och är i god ordning.”
Och så långt är väl allt väl. PWC nämner emellertid några saker som förbundet bör beakta inför kommande år:
”Men vår sammanfattande bedömning är att förvaltningsberättelsens uppföljning och utvärdering av målen och övriga analyser inte är tillräckliga och måste förbättras till kommande år. Rapporteringen (är) inte förenlig med direktionens beslutade verksamhetsmål.”
Det tyckte jag lät något illavarslande för NÄRF, men jag blev inte så mycket klokare om vad det handlade om i min fortsatta läsning. Senare i rapporten så stod det emellertid:
”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2015.”
Ooops.
Det kändes lite konstigt att PWC bara hänvisade till en tidigare rapport och inte upprepade vad som skrivits då. Men det var som det var – och det blev till att skaffa fram PWC:s rapport från ”föregående år”…
I PWC:s rapport för 2014, så återfinns exakt samma formuleringar (se citaten ovan) som i rapporten för 2015. Vilket förvånade mig något kan man väl säga.
Och när jag skulle titta på vilka brister och synpunkter som framfördes för år 2014, och som det hänvisades till i rapporten för 2015, så trodde jag först inte att jag läste rätt:
”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2014.”
Va???!!!! Var inte det underligt? Det stod exakt samma sak! Utom året…
Det blev till att begära ut revisorsrapporten för 2013…
Den som söker den finner. Nu, äntligen, stod det vad NÄRF borde åtgärda…
PWC skriver:
”Men målen i ovan nämnda styrdokument är inte helt synkroniserade avseende a) begrepp och struktur eller b) målformulering eller c) måltal/indikator. Därav går det inte att göra en uppföljning och rapportering i årsredovisningen utan vissa avviker mot något av styrdokumenten i något avseende.”
När det gäller punkt a), så menar revisorerna att ”handlingsplanen och verksamhetsplan samt årsredovisning” har en annan rubrikindelning än den i ”verksamhetsuppdrag och mål”.
Dessutom skiljer målformuleringen och valen av mål/indikator/mål mellan verksamhetsplanen avseende både struktur, innehåll och omfattning av antal mål/indikatorer. Det är punkt b). Och PWC ger några exempel, bland annat:
”Handlingsplanen anger att 95 % av invånarna skall nås av räddningstjänsten styrkor inom 20 minuter medan verksamhetsplanen anger 98 %.”
Och inte heller rapporterar årsredovisningen någon uppföljning av dessa mål och indikatorer. Skriver PWC vidare.
På punkt c) konstaterar PWC:
”Direktions styrdokument är mer omfattande och innehåller många fler mål/indikatorer än vad som avrapporteras i årsredovisningen.”
Under rubriken ”Övrigt” framför PWC ytterligare kritik:
- ”Årsredovisningen 2013 saknar flera viktiga nyckeltal som komplement till måltalen.”
- ”Vår sammanfattande bedömning är att uppföljning och utvärdering av målen och övriga analys i årsredovisningen inte är helt fullständig och bör förbättras till kommande år.”
- ”Förbundet bör också utveckla styrmodellen så att den ”röda tråden” i målstyrningen blir tydligare.”
- ”Årsredovisningen bör innehålla en årrapportering av de mål som anges i handlingsplanen.”
- ”Vidare bör det göras tydligare vilka andra mål som förbundet beslutat om och som bör finns med ur ett ägarperspektiv (medlemmarna).”
Då börjar jag förstå vad PWC menade i den senaste rapporten (för 2015):
”Men vår sammanfattande bedömning är att förvaltningsberättelsens uppföljning och utvärdering av målen och övriga analyser inte är tillräckliga och måste förbättras till kommande år. Rapporteringen inte förenlig med direktionens beslutade verksamhetsmål.”
På mig tycks det som att ledningen på NÄRF mest skriver mål för att de måste, inte för att de ska betyda något, inte för att de ska följas… Och än mindre för att de ska användas i direktionens styrning av förbundet…
Om det nu är någon som styr NÄRF överhuvudtaget…
Men det mest fantastiska, eller hur man nu ska uttrycka det, det är att NÄRF helt enkelt verkar strunta i PWC. Den kritik som revisorerna har riktat till NÄRF redan i rapporten för 2013 har alltså fortfarande inte åtgärdats… Efter flera år! Begås det inte typ tjänstefel någonstans?
Sedan kan man också undra över varför inte PWC skriver klartext. Varför döljs den allvarliga kritiken bakom en hänvisning till en gammal rapport som i sin tur hänvisar till en ännu äldre rapport?
I PWC:s rapport för 2015 hänvisas det till ytterligare ett dokument:
”Vi hänvisar till de synpunkter som revisorerna framförde i särskild rapport daterad 2015-05-13.”
Men det skriver vi om i en annan blogg.
.
PS. Idag på eftermiddagen passerade jag en magisk gräns…
1 maj i Vänersborg
Idag är det arbetarrörelsens stora internationella högtidsdag – 1 maj. Första Maj har firats över hela världen sedan slutet av 1800-talet. Från början var det till minne av offren i Haymarketmassakern i Chicago i USA 1886.
I Vänersborg firades Första Maj i vederbörlig traditionell ordning av ungefär 65 demonstrerande socialdemokrater (musikkåren ej inräknad). Det var för övrigt nästan en halvering jämfört med tidigare år. Det brukar vara omkring 115-120 demonstranter i de socialdemokratiska leden. Kanske var årets stora nedgång en tillfällighet, kanske var det ett tecken på missnöje med den förda socialdemokratiska politiken i Vänersborg… Nedgången i leden borde i varje fall föranleda en analys, men sådana analyser har av tradition inte prioriterats inom Vänersborgs socialdemokrati.
I tåget syntes många av de socialdemokratiska profilerna i Vänersborg. Marie Dahlin, Lars-Göran Ljunggren, Dan Nyberg, Anne Sophie Aronsson, Nils Dahlgren, Birgitta Persson, Sara Johansson, Kenneth Persson och flera andra toppnamn marscherade efter Vänersborgs Stadsmusikkår.
Jag var ganska nyfiken på vad socialdemokraterna i 
Vänersborg skulle demonstrera för, men det var oväntat tunt med plakat och banderoller i demonstrationen. Det fanns faktiskt bara två banderoller, och båda var tämligen intetsägande:
- ”Heja välfärden!”
- ”Bygg bort arbetslösheten”
Med bara de här två slagorden kändes det nog som att socialdemokraterna egentligen inte demonstrerade för någonting, det var, som sagt, enbart tradition. (Och det är väl i och för sig ett skäl gott nog.) Men borde det ändå inte ha funnits med någon liten banderoll om vad socialdemokraterna vill i Vänersborg…?
Demonstrationen slutade för andra året i rad vid Gågatekrysset. Där fick publiken, som var större än själva demonstrationen, höra tal av kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin, SEKO:s förbundsordförande Janne Rudén, SSU:s ordförande i Vänersborg Enes Sahman och Theresia Andersson (fd Nordlund) från Kommunal.
Jag var onekligen inte heller så lite nyfiken på vad de socialdemokratiska talarna skulle säga från podiet, nu efter att partiets budget, med betydande nedskärningar i välfärden, hade avvisats av en enig opposition i kommunfullmäktige.
Janne Rudén talade om att Sverige är på väg åt rätt håll med bland annat minskande arbetslöshet, trots att klyftorna mellan fattig och rik, utbildad och outbildad, man och kvinna, aldrig hade varit större. Theresia Andersson talade utifrån de kommunalanställdas situation och menade att det inte är tillräckligt med resurser i välfärden och att det drabbar personalen. Enes Sahman tryckte på att det är dags att socialdemokraterna gör verklighet av sina vallöften och satsar på välfärden. Förra året talade Sahman för övrigt om att det var en rättighet att lyckas i skolan och att ingen elev skulle sakna behörighet till gymnasieskolan bara för att hen råkade ha föräldrar med låg utbildningsbakgrund. Jag förstår att Sahman inte tog upp detta i år igen efter att ha upplevt socialdemokraternas politik i Vänersborg…
Det handlade alltså mycket om att satsa på välfärden. Hur detta gick ihop med socialdemokraternas (och miljö- och centerpartiets) budgetförslag, som blev nedröstat i onsdags – det försökte Marie Dahlin förklara.
Marie Dahlin gick på samma linje som hon gjorde i TTELA-artikeln igår, se här (citerat på ett ungefär):
”Jag tror inte att det blev som det var tänkt. Fullmäktigeledamöterna var inte medvetna om vad beslutet innebar.”
Det här upprepade Marie Dahlin tre-fyra gånger under sitt korta tal. Det som ledamöterna inte var medvetna om, enligt Dahlin, var att kommunen stod inför stora investeringar och nu, tack vare fullmäktiges satsning på barn och elever, gamla och sjuka (detta sa dock inte Dahlin), inte skulle få något särskilt stort överskott och därför skulle bli tvungen att låna pengar.
”Överskottet försvann i ett klubbslag.”
Sa Marie Dahlin, precis som en traditionell borgerlig högerpolitiker skulle ha uttryckt det. Dahlin menade att nu är alternativet att låna upp pengar.
Vänsterpartiet röstade, som jag har skrivit tidigare (se här och här), för minialliansens budget i slutomröstningen, eftersom det låg betydligt närmare vårt eget budgetförslag (som blev bortröstat i ett tidigare skede). Men jag måste säga att den satsning på barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden, som minialliansens förslag innebär, förvisso minskar kommunens överskott, men på intet sätt står i vägen för framtida investeringar i förskolor och grundskolor. Däremot kanske för investeringar i en hamnflytt och på ett kommunalt köp av Nuntorp…
Dessutom hindrade ju inte önskvärda investeringar i för- och grundskolor socialdemokraterna från att investera i arenan och Toppfrys för några år sedan. Och i industri- och hamnområdet i Wargön på senare tid…
Hur Dahlins inlägg gick ihop med de andra talarnas budskap om satsningar i välfärden, nämnde inte Marie Dahlin. Vilket kanske var lika gott… Däremot menade Marie Dahlin att satsningar på välfärden idag kan omintetgöra satsningar på välfärden i framtiden… Fast det tyckte jag var svårt att få ihop rent logiskt… Hur då spara på barnen och eleverna, de gamla och sjuka idag för att satsa på dem imorgon…? Ska de som finns nu liksom ”offras”? Vänersborg ska väl kunna satsa på välfärd både idag och imorgon?
Marie Dahlin levererade också en liten brasklapp. Onsdagens beslut var fel för man skulle ha väntat till nästa månad… När delårsrapporten kommer… För då kanske vi ska satsa… Jaha, men det var ju i onsdags som budgeten skulle beslutas…
Och om nya beslut kan fattas nästa månad, varför skulle då inte ett mindre beslut som mer pengar till samhällsbyggnadsnämnden för t ex Villa Björkås kunna fattas? Det nämnde inte Marie Dahlin av förståeliga skäl.
Det måste noteras att i stort sett inget (med något undantag som att kommunen måste samla i ladorna för framtida investeringar) av det som Marie Dahlin framförde från podiet idag överhuvudtaget nämndes av någon från socialdemokraterna, centerpartiet eller miljöpartiet under onsdagens kommunfullmäktigesammanträde… Ja, socialdemokraterna framförde ju faktiskt inte ett enda argument på fullmäktigesammanträdet…
Det är svårt för socialdemokraterna i Vänersborg att samla sina medlemmar och väljare till en demonstration bakom en politik som innebär nedskärningar i välfärden. Förhoppningsvis kommer medlemmarna från ”djupen” att reagera och inom en snar framtid påverka ledningen, med Marie Dahlin i spetsen, till att anta en ny radikalare politik – med satsningar på välfärden.
Det skulle Vänsterpartiet i Vänersborg välkomna.
.
PS. Till sist ett ytterligare litet klarläggande, eftersom några politiker som är aktiva på Facebook anser att mina siffror i tidigare bloggar inte stämmer. De siffror jag har angett för budgetbeslutet stämmer! Däremot var ju budgetbeslutet ett helt nytt beslut. Det utgick från budgeten 2015, och inte från det beslut som fattades i juni förra året (budget 2016). Förvaltningsrätten upphävde ju detta. Därför är ju alla siffror som jag har angett i förhållande till budgeten 2015. Det trodde jag var självklart.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer