Arkiv
Dyr. Diarie. Demokrati.
Nu när isen på Vänern äntligen har släppt så var det dags för det traditionella Vårruset. Det gick av stapeln igår alldeles vid Vänerns sydspets… Tusentals unga och ännu yngre kvinnor sprang eller gick de 5 kilometrarna. Deltagare och lag från när och fjärran hade kommit för att delta i arrangemanget. Även Vänsterpartiet var representerat. Av bland annat Anki och Marianne.
Till skillnad från isen har inte min förundran över Väne Ryrs fördyring släppt. Varför har alla ekonomiska kalkyler och beräkningar i Vänersborg en tendens att gå åt pipan?
När Barn- och Ungdomsnämnden i måndags skulle verkställa kommunfullmäktiges beslut att renovera och öppna Väne Ryrs skola var prislappen alltså helt plötsligt på 7 miljoner kronor. 1,2 miljoner bidde 2,5 som bidde 5 som bidde 7. Typ.
Det är svårt, snällt sagt, för politikerna att planera eller att överhuvudtaget ha någon framförhållning när de ekonomiska underlag som tas fram inte stämmer. Och det tycks vara mer regel än undantag i Vänersborg.
Vem minns inte Skräcklestugan som gick från 3 till 5 Mkr, saneringen vid Quality från 2 till 9, rivningen av Huvudnässkolan från 2 till 5, Gymmixhallen från 3 till 7 och naturligtvis arenan som skulle ha kostat 140 Mkr men som slutade på, officiellt, 286 Mkr (i verkligheten över 300 Mkr).
Var ligger felet? Varför blir det så här? För inte kan det vara så att det är på samma sätt i varenda kommun?
Den ytterst ansvarige i kommunen, kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M), har varit ett hett ämne i media de senaste dagarna. Dock inte för alla fördyringar. Nä, Lidell har fått 200 kr i skadestånd (förlikning?) för ett hot.
Det var i samband med medborgardialogen för drygt ett år sedan om den framtida skolstrukturen i Vänersborg som hotet framfördes i ett email. En person var förgrymmad över att Lidell och moderaterna ville lägga ner Norra skolan. Det är ingen tvekan om att Lidell skötte hela den här ”affären” på ett korrekt och bra sätt. Däremot stod det i TTELA:s nätupplaga (ändrades senare) och i gårdagens Vänersborgaren att hela affären handlade om att hans barn skulle kidnappas.
Det är riktigt att en kidnappning nämndes av en person på Facebook:
”…vore det kul att kidnappa hans ungar, och köra runt dom en trekvart innan skolan varje dag. :)”
En något bisarr humor, det medger jag. Över gränsen? Det kan jag också hålla med om. Med vad jag förstår så var nog båda parter överens om att det var ett försök till humor, om än dålig och opassande.
Men de 200 kr som Lidell fick i skadestånd (förlikning?) har ingenting med det här eller något annat kidnappningshot att göra. Gunnar Lidell har mig veterligen inte ens polisanmält den här händelsen. Så varför dra upp den igen?
Eller är det någon som blandar ihop vad som hände?
Det hände ytterligare en sak i samband med medborgardialogen, en sak som jag egentligen tycker är viktigare ur principiell synvinkel. Utan att på något sätt förringa det obehag som Gunnar Lidell erfarit.
I en grupp på Facebook skrev en person:
”Skicka ut detta elände och sedan hade dom tänkt vantolka våra svar, som baserats på förvrängd info. Kross och mosa dom….”
Även det här inlägget var tvivelaktigt, men orden ”krossa” och ”mosa” används på gott och ont ganska ofta i idrottssammanhang, utan att det uppfattas bokstavligt.
Nu gjorde Gunnar Lidell (M) något speciellt. Han reagerade på inlägget, fast det inte var riktat mot honom eller någon annan privatperson, men inte genom att polisanmäla det. Lidell gick istället in i gruppen och kopierade 5 sidor av gruppmedlemmarnas inlägg och diskussioner. Som han sedan diarieförde i Barn- och Ungdomsnämndens diarium!
Facebookgruppens diskussioner blev genom Gunnar Lidells diarieföring ett offentligt dokument. Och inte bara det, namnen på de som gjort inläggen blev också offentliga (liksom deras profilbilder). Lidell använde så att säga offentlighetsprincipen för att kontrollera medborgarna, i stället för att, som det är tänkt, medborgarna ska använda offentlighetsprincipen för att kontrollera makthavarna.
I Radio Väst uttalade sig en expert på området, Jan Turvall vid Göteborgs universitet. Turvall sa:
”Men i det här fallet har ju inte personerna skickat in något utan de har kommunicerat internt via Facebook. Det finns ingen anledning för kommunen att registrera vilka åsikter som människor framför på Facebook.”
Turvall talar om att registrera åsikter. Att registrera åsikter får man inte göra i ett demokratiskt land.
Det hör inte hemma i en demokrati att hota folk. Det hör heller inte hemma i en demokrati att diarieföra vanliga kommuninvånares åsikter. I veckans media framstår det som om Gunnar Lidell är den som har lidit mest skada av det som hände för drygt ett år sedan. Ser man principiellt på det hela, så tror jag inte att det är så.
Rapport från BUN 13 maj
Dagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden avlöpte lugnt och stilla. Nämnden behandlade planenligt några frågor kring huvudmannaskapet för skolan. Det var ”Ramtimplan – fördelning av undervisningstid mellan årskurser”, ”Inrättande av förstelärartjänster”, ”Riktlinjer för skolpliktsbevakning” och ”Plan för systematiskt kvalitetsarbete”. Ramtimplanen blev dock omvandlad till ett informationsärende, eftersom det visade sig att denna fråga var delegerad till förvaltningen, och således ingen politisk fråga. Fast det undrar jag så här i efterhand om det är ok. Är det inte politikerna som är och blir ansvariga om tjänstemännen tex beslutar något som inte är förenligt med Skollagen?
Politisk fråga eller inte. Det hindrade naturligtvis inte att jag framförde mina synpunkter. Vilket jag också gjorde i de andra skolhuvudmannaskapsfrågorna. (Se mina tidigare bloggar.) Och förvaltningen lyssnade, förklarade och skulle korrigera, kontrollräkna och ändra om det behövdes. Det blev ingen större diskussion.
När det gäller det systematiska kvalitetsarbetet så sa nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M):
”Kommunen har en förbättringspotential när det gäller systematiskt kvalitetsarbete. Men det här är en bra början.”
Det kan jag hålla med om.
Nämnden behandlade också en motion om ridvägar som lämnats av Sverigedemokraterna(!). Fast det var egentligen en motion som hörde mer till Samhällsbyggnadsnämnden än till BUN.
”BUN lämnar frågan till Samhällsbyggnadsnämnden”
som en av tjänstemännen sa.
Och Samhällsbyggnadsnämnden har inga pengar till ridvägar. Så det blev ett negativt besked på motionen, från BUN också. Vi kan ju inte bestämma att Samhällsbyggnadsnämnden ska bygga ridvägar…
Det är dock lite konstigt. Det har talats mycket om att Vänersborg ska bli en hästkommun, efter att Dan Nyberg (S) lade en motion om detta för några år sedan, en motion som faktiskt följts av flera andra motioner och skrivelser. Ändå satsas det så lite på ridvägar kring Brätte. Vilket det nog borde göras nu när det har byggts ett nytt ridhus där. Hästarna kan ju inte bara stå i ridhuset, de måste ju ut också. Det är precis som om kommunen inte skulle ha råd att sätta upp mål när den har anlagt en fotbollsplan. Eller inte spola upp is, efter att ha byggt en bandyhall… (Fast det sista var en dum liknelse… Det hade ju varit perfekt med konstgräs istället för is…)
Och så till kvällens mest deprimerande ärende – renoveringen av Väne Ryrs skola. Som alltså ska kosta 7 miljoner kr. Det är deprimerande. (Se här.) Första gången nämnden fick en kostnadsberäkning för renoveringen, så uppgick summan till 1,2 milj kr.
Det känns oerhört tråkigt att ett beslut fattas på vissa premisser och kostnadsberäkningar, och sedan när beslutet ska verkställas, visar det sig att det inte bara blir dubbelt så dyrt, utan kanske tre eller fyra gånger så dyrt. Det får inte vara så! Det måste kunna gå att bedöma och beräkna bättre. Politikerna måste få bättre underlag för sina beslut.
Idag fick vi t ex reda på att det är väggar som buktar ut på grund av takkonstruktionen, så att nya bärande balkar ska till. Och att byggföretagen lägger på en säkerhetsmarginal i händelse av att nya fel hittas… Men om det inte hittas några nya fel då? Ja, då hamnar ”säkerhetsmarginalspengarna” i fickan som ren vinst! Undrar hur mycket pengar detta handlar om…?
Dessutom ville Samhällsbyggnadsförvaltningen att Barn och Ungdom ska erlägga det bokförda restvärdet som engångsbelopp avseende verksamhetsanpassning på 7 milj kr om BUN frånträder lokalerna! Det är som att BUN måste köpa byggnaden, om verksamheten upphör.
Nu har kommunfullmäktige fattat ett beslut om att öppna Väne Ryr. Och så ska det bli! Punkt! BUN får ”krypa till korset” och betala. Alla 7 miljoner. Dock under vissa protester. Storoppositionen (S, V, MP, C och VFP) lämnade följande protokollsanteckning:
”Vi ser det som märkligt att en ny princip har införts om att verksamheten ska erlägga det bokförda restvärdet som engångsbelopp om BUN frånträder lokalerna.”
För övrigt anser jag att kommunen måste se över sina upphandlingsrutiner. Något är galet.
Delårsrapporten behandlades också. Den ekonomiska prognosen för nämnden är ett underskott på 2 milj kr för 2013. Det är egentligen småpengar i sammanhanget. Dock är det tråkigt att underskottet inte beror på att det har anställts några speciallärare för mycket. Eller kuratorer. Eller elevassistenter. Nä, underskottet beror till största delen på en viss, ”cool” (skulle vissa säga, ”kall” andra) byggnad…
Barn- och Ungdomsnämnden beslutade också att köpa in surfplattor till de förtroendevalda. Nu ska det bli slut på utskick i pappersform!
BUN 13/5: Systematiskt kvalitetsarbete
Barn- och Ungdomsnämnden ska på morgondagens sammanträde:
”fastställa plan för huvudmannens systematiska kvalitetsarbete för 2013.”
Planen innehåller mycket text, 9 sidor. Den ska, i enlighet med namnet, vara huvudmannens plan, dvs planen för Barn- och Ungdomsnämnden. Det har inte funnits någon sådan här plan tidigare. Men nu är det alltså dags. Antagligen av de skälen att den nya Skollagen (fast den är väl inte sådär jätteny längre, den trädde i kraft 1 juli 2011) har blivit tydligare på den här punkten, revisorerna tog upp frågan förra året – och i höst kommer Skolinspektionen på besök…
Riksdagen har bestämt att alla skolor ska arbeta med ett systematiskt kvalitetsarbete. Skollagen beskriver i 4 kap, som har rubriken ”Kvalitet och inflytande”, hur detta arbete ska gå till. 
- ”Varje huvudman inom skolväsendet ska på huvudmannanivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen.
- Sådan planering, uppföljning och utveckling av utbildningen … ska genomföras även på förskole- och skolenhetsnivå.
Kvalitetsarbetet på enhetsnivå ska genomföras under medverkan av lärare, förskollärare, övrig personal och elever.
Rektorn och förskolechefen ansvarar för att kvalitetsarbete vid enheten genomförs enligt första och andra styckena. - Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet … ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.
- Det systematiska kvalitetsarbetet … ska dokumenteras.
- Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten, ska huvudmannen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.”
Låt mig först slå fast att jag tycker att det systematiska kvalitetsarbetet är viktigt. Inte bara för att Skollagen kräver det. Som jag ser det, så handlar det systematiska kvalitetsarbetet om att planera, följa upp, analysera och dokumentera så att verksamheten utformas på ett sådant sätt att skolans nationella mål uppfylls. Det handlar om att utgå från det som fungerar och identifiera det som behöver utvecklas och förbättras. Vart ska vi och var är vi idag?
I skolans värld är den viktigaste utgångspunkten elevens lärande och utveckling.
Det systematiska kvalitetsarbetet måste utgå från elevernas resultat och analysera vad resultaten beror på. Det kan handla om arbetssätt, resurser, klasstorlekar, organisation, schema och kanske förhållningssätt. Det kan också handla om ledarskap, kränkningar och mobbing etc. Det som är bra ska behållas. Det som är mindre bra, eller dåligt, ska förändras. Eleverna ska lära sig och utvecklas. Allihop. Det är det här som är statens uppdrag till skolan.
Så enkelt är det. Så svårt är det.
Tyngdpunkten i kvalitetsarbetet ligger alltså ute på förskole- och skolenheterna. Det är förskolechef och rektor som är ansvariga för arbetet. Förskolechef och rektor har fått sitt uppdrag direkt från riksdagen.
Det är så som jag ser det.
Jag läser planen för det systematiska kvalitetsarbetet för Vänersborg – och fattar inte mycket. Kanske klarnar det om jag tittar på vad Skolverket har skrivit?
Skolverket har gett ut allmänna råd om det systematiska kvalitetsarbetet (kan laddas ner här). ”Råden” ska följas om man inte kan visa att det man själv gör är bättre. Typ.
Skolverket har gjort en skiss på vad det systematiska kvalitetsarbetet bör ta upp:
”Det ständiga arbetet med att utveckla verksamhetens kvalitet är en cyklisk process som innehåller olika faser. Utgångspunkten för kvalitetsarbetet är att de nationella målen uppfylls. Något som måste genomsyra alla faser. För att kunna se om det har skett en utveckling behöver de olika faserna i kvalitetsarbetet dokumenteras.
Måluppfyllelsen får man fram genom att Följa upp (var är vi?). Denna fas mynnar ut i en nulägesbeskrivning som leder vidare till nästa fas Analysera och bedöma utvecklingsbehov (vart ska vi?). Fasen avslutas med att beslut fattas om 
utvecklingsåtgärder. Det finns nu ett utgångsläge och kunskap om vad som behöver utvecklas i verksamheten. Efter det är det dags att Planera och Genomföra insatserna (hur gör vi?). När väl insatserna är genomförda behöver man åter Följa upp resultaten och få fram ett nytt nuläge.
De olika faserna länkar i varandra och varje fas kräver i sig en analys. Systematiken innebär att se helheten och att varje fas är beroende av den förra och påverkar den senare.”
Sedan utvecklar Skolverket de olika punkterna. Det skulle gå alltför långt att sammanfatta detta här, men ett exempel från ”Planera och genomföra utbildningen”:
”Huvudmannen bör
- se till att planeringen av utbildningen utgår från analysen av måluppfyllelsen och de utvecklingsområden som ska prioriteras på respektive nivå,
- ange i planeringen vad utvecklingsinsatserna förväntas leda till,
- ange i planeringen vilka förutsättningar som krävs på kort respektive lång sikt för att utbildningen och utvecklingsinsatserna ska kunna genomföras, samt
- se till att verksamheten genomförs utifrån den gjorda planeringen.”
Själva arbetet ska utföras på enheterna, huvudmannen ska ge förutsättningarna. I de allmänna råden lyfter Skolverket en varningens finger:
”Om huvudmannen i för stor utsträckning beslutar på vilket sätt enheten ska genomföra utvecklingsinsatserna är risken stor att rektorer och förskolechefer bara blir förvaltare och inte motorer i utvecklingsarbetet.”
Jag läser planen för det systematiska kvalitetsarbetet för Vänersborg, igen – och fattar fortfarande inte mycket.
Kan huvudmannen arbeta efter denna plan? Kan enheterna det? Organisationsnivåer blandas friskt i planen. Det är svårt eller omöjligt att utläsa vem som ska göra vad. Planen går in på detaljer, precis som riktlinjerna för skolpliktsbevakningen (se tidigare blogg), dvs den blandar ihop den politiska nivån med förskole- och skolenheterna. Den ser, känns det som, enheterna som ”serviceorgan” till huvudmannen/den centrala förvaltningen och inte tvärtom.
Men planen för det systematiska kvalitetsarbetet för Vänersborg kanske är bra? Jag vet inte, jag förstår den inte. Gör förskolechefer och rektorer det?
Det centrala är att kvalitetsarbetet ska leda till:
”ökad måluppfyllelse i förhållande till de nationella målen.”
Det får inte glömmas bort. Och det är ute i förskolan, det är ute i klassrummet i skolorna, som arbetet med den ökade måluppfyllelsen äger rum.
Som Jan Håkansson, universitetslektor i pedagogik, säger i sin sammanfattning av Hatties rapport ”Synligt lärande”:
”Att återigen sätta klassrumsfrågor och undervisningsstrategier högt på agendan och försöka bidra till att utveckla kraften hos lärare och elever att få ut det mesta möjliga av skolan, både kunskapsmässigt och socialt.”
Och huvudmannen då, Barn- och Ungdomsnämnden? Som Skolverket skriver:
”En självvärdering kan bidra till att kartlägga huvudmannens egna insatser. Frågor som kan vara aktuella att ställa är vilket stöd och vilka resurser enheterna behöver i sitt kvalitetsarbete, om de organisatoriska eller personella förutsättningarna är anpassade till behoven eller vad som krävs för att förskolechefer och rektorer ska kunna fungera som pedagogiska ledare med ansvar för utvecklingen.”
Det är som sagt några annorlunda ärenden på dagordningen denna gång på morgondagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Ärenden som har med kommunen som huvudman för förskolan och skolan att göra. Jag har inte helt tillfreds med de förslag som ligger till grund för nämndens beslut, men å andra sidan så visar de att en ny era har börjat, där nämnden tänker ta sitt ansvar som huvudman för förskolan och skolan.
Vi får se om Skolinspektionen blir nöjd när den inspekterar Vänersborg till hösten.
BUN 13/5: Fler frågor kring huvudmannaskapet
På måndag ska Barn- och Ungdomsnämnden alltså behandla några frågor som har med huvudmannaskapet för skolan att göra. Förutom ”Ramtimplan – fördelning av undervisningstid mellan årskurser”, som jag skrev om tidigare (här), så ska också ”Inrättande av förstelärartjänster”, ”Riktlinjer för skolpliktsbevakning” och ”Plan för systematiskt kvalitetsarbete” upp för beslut.
Inrättandet av ”förstelärartjänster” är väl inte så mycket att orda om. Det är utbildningsminister Jan Björklund (FP) som har infört respektive återinfört begreppen/tjänsterna, ”förstelärare” och ”lektor”. De ska vara karriärsteg för ”särskilt yrkesskickliga” lärare och de lärare som får dessa tjänster ska få högre löner än sina kollegor. ”Löneförhöjningarna” ska staten betala. Vänersborg har ansökt om och fått bidrag till att inrätta 10 förstelärartjänster.
Och det är väl bra. Förvaltningschefen ska enligt beslutsförslaget:
”… fastställa kriterier, hantera urvalsprocessen och anställningar.”
Det är naturligtvis viktigt att personalorganisationerna kommer in och får delta på ett tidigt stadium i arbetet, t ex med att fastställa kriterier. Det har redan hänt på flera ställen i Sverige att självsvåldiga chefer har tänkt utnyttja de statliga pengarna till annat än de egentligen är tänkta för. Det kommer naturligtvis inte att hända i Vänersborg, men det är ändå bra om lärarfacken får vara med tidigt i processen.
I Sverige är det obligatoriskt för alla barn att gå i skolan från det år de fyller 7 tills utgången av vårterminen det nionde året. Skollagen:
”Barn som är bosatta i Sverige har skolplikt.”
Naturligtvis åligger det, enligt Skollagen:
”Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn ska se till att barnet fullgör sin skolplikt.”
Men ansvaret ligger också hos kommunen. Skollagen igen.
”Kommunen ska se till att eleverna i dess grundskola och grundsärskola fullgör sin skolgång.”
Det är lite intressant att Skollagen använder begreppet ”kommunen” och inte ”huvudman”. Det borde rimligtvis betyda att kommunen är ansvarig för att eleverna på Fridaskolan eller andra friskolor fullgör sin skolplikt. Undrar om det är så? Undrar om friskolorna rapporterar elevernas frånvaro till kommunen?
Eftersom skolan är obligatorisk så måste eleverna gå i skolan, såvida de inte har giltiga skäl att utebli.
Och då kommer vi till ärendet för BUN. BUN ska på måndag fastställa riktlinjer för att se till att eleverna fullgör sin skolgång. Det är inget konstigt med det. Det har arbetats mycket i kommunen med ökad skolnärvaro. Det var ett modellområdesprojekt och en mängd personer har deltagit. Personerna har kommit från BUP, Socialtjänsten, gymnasiet, polisen, Ungdomsmottagningen, Barn- och Ungdomsförvaltningen osv.
Och när projektet är klart och alla möten med alla personer är avklarade så hamnar själva arbetet på, naturligtvis, den vanlige lärarens, klasslärarens/klassföreståndarens, bord. Det är läraren som ska ringa, samtala, kalla till möten, dokumentera osv. Samma lärare vars huvuduppgift är, eller borde vara, att undervisa… Ytterligare uppgifter som ska hinnas med…
Jag undrar om dessa arbetsuppgifter har samverkats med facken? Och om inte facken har varit involverade, så hamnar detta beslut i ett lite delikat läge… Ska politikerna i nämnden lägga på ytterligare arbetsuppgifter på lärarna, utan att tillföra mer pengar, utan att tala om vilka andra arbetsuppgifter som ska tas bort, utan att anställa nya lärare…? Eller är det självklart att det är rektor som reglerar arbetstiden utifrån de politiska besluten när den ordinarie tiden läggs ut på varje lärare? Så är det naturligtvis… Varje klasslärare/klassföreståndare utför ju flera av dessa uppgifter redan.
Jag funderar på en annan sak, en detalj men ändå. Begreppen ”klasslärare” används i riktlinjerna för 0-6 och ”klassföreståndare” för 7-9. Det måste innebära att ansvaret inte kan delegeras. Som det är nu på skolorna kan det hända att annan personal får detta ansvar kring närvaro/frånvaro, t ex elevassistenter, resurslärare, kuratorer etc. Ska inte det vara möjligt i fortsättningen?
Nämnden ska fastställa riktlinjerna. Är riktlinjerna ok? Tja, de är väl ok, men något ”överarbetade” kan jag tycka. Men. Riktlinjerna är alldeles för detaljerade för en nämnd att fatta beslut om. Inte ska vi politiker besluta att
”all rapportering ska ske i EdWise/Lärplattformen”
eller att
”alla skolor ska ha en noggrann, systematisk frånvarouppföljning i enlighet med de kommunövergripande rutinerna.”
Och i de ”kommunövergripande rutinerna” är åtgärderna nere på den allra lägsta och detaljrikaste nivå man kan tänka sig typ:
”Elevens klassföreståndare kontaktar vårdnadshavare, per telefon…”
Om nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) säger att hela det här ”beslutspaketet” inte är en fråga för nämnden, förutom vissa ”principer”, utan för förvaltningen… Ja, då tänker jag inte säga emot…
För en gångs skull.
BUN 13/5: Väne Ryr…
På måndag är det alltså dags för ett nytt sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Det näst sista för säsongen. En fråga som har hängt med hela säsongen, och förra, och förrförra, är Väne Ryr. Och på måndag ska den upp igen…
Nämnden ska besluta om hyreskontrakt för Väne Ryrs skola.
I de utskickade dokumenten finns en handling från Samhällsbyggnadsförvaltningen. Jag citerar:
”Anbud har inkommit för verksamhetsanpassning av Väne Ryrs skola.
Total projektkostnad: 7.000.000 kr
Avskrivningstid: 20 år
Hyreskostnad: 855.966 kr/år (370 kvm –> 2.313 kr/kvm o år)”
Titta på siffrorna en gång till.
En ”verksamhetsanpassning” av Väne Ryrs skola ska kosta 7 miljoner kr… 7 miljoner kr!
Jag häpnar! För 7 miljoner kr skulle man ju kunna bygga ett slott!
OK, det var väl att ta i… Men att bygga en villa på Katrinedal kostar ca 25.000 kr/kvadratmeter. Med en bostadsyta på 140 kvm blir totalkostnaden 3,5 miljoner. Detta innebär att man kan bygga två nya villor för samma pris som kommunen bygger om Väne Ryrs skola!
Hur kan det kosta 7 miljoner att ”verksamhetsanpassa” Väne Ryrs skola?
Vad är det jag inte förstår?
I handlingen från Samhällsbyggnadsförvaltningen ovan så står det att avskrivningstiden ska vara 20 år. I det beslutsförslag som läggs fram för nämnden har avskrivningstiden ändrats till 10 år.
Jag vet inte varför, men i och med att avskrivningstiden ändras blir ju naturligtvis den årliga hyreskostnaden högre. Hyreskostnaden blir 1.205.966 kr (3.259 kr/kvm). Över 1 miljon i hyra per år!!
Också helt ofattbart. 1,2 miljoner kr i hyra för en byggnad i Väne Ryr..? Marknadsmässig hyra?
Vad är det jag inte förstår?
Till sist några undrar jag. Har samhällsbyggnadsförvaltningen gjort en egen kalkyl? Har kommunen tagit in anbud på ombyggnad av Väne Ryrs skola? De personer, som jag har haft kontakt med, har nämligen inte sett till någon förfrågan. Men det är klart, jag har långt ifrån haft kontakt med alla.
BUN 13/5: Ramtimplan
Tiden går, åren går. Ålderdomen nalkas. Snart 60. Om 1 år. Och om en vecka är det sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden (=BUN). Igen!
Det är några annorlunda ärenden på dagordningen denna gång. Förvisso ska ”Delårsrapporten med helårsprognos” behandlas. Som vanligt. Men ändå inte. Det är alltid några nya siffror och formuleringar. Delårsrapporten har dock inte skickats ut än.
Några frågor som har med kommunen som huvudman för skolan att göra ska upp till behandling. Skollagen är ju tydlig på huvudmannens uppgifter. Och genom åren har det väl inte alltid tagits så allvarligt på det. Typ. I Vänersborg. Kan jag tycka. Det ska dock bli ändring på det nu. Varför vet jag inte. Många av dessa frågor skulle väl ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) i normala fall säga vara förvaltningsfrågor, och avföra dem från den politiska dagordningen. Å andra sidan kommer Skolinspektionen på besök i höst… Och Skollag är Skollag…
BUN ska behandla ”Ramtimplan – fördelning av undervisningstid mellan årskurser”, ”Inrättande av förstelärartjänster”, ”Riktlinjer för skolpliktsbevakning” och ”Plan för systematiskt kvalitetsarbete”. Nämnden har aldrig haft uppe dessa ärenden på dagordningen förut.
En gång i tiden tänkte jag ta upp ramtimplanen i bloggen. Som anställd lärare. Det blev aldrig av. Nu kommer frågan upp i nämnden. Så nu passar jag på ge några synpunkter.
Jag är något förvånad över att förvaltningen presenterar ett, i varje fall till delar, nytt förslag till ramtimplan. Jag är förvånad därför att utbildningsminister Björklund har aviserat att det ska komma centrala, nationellt bestämda, timplaner nästa år. Och problemet med att ändra timplaner är att eleverna har en garanterad undervisningstid. Det innebär att alla förändringar av timplanerna leder till ”övergångstimplaner”. Eleverna måste ju få ut sin garanterade undervisningstid under sin grundskoletid. Dessutom tar det en massa tid att utarbeta både nya timplaner och ”övergångstimplaner”…
En sak måste dock ändras redan nu. Regeringen har bestämt att eleverna ska ha 120 timmar mer matte under hela skoltiden. Och det ska börja från och med i höst. I förslaget har all ”extra” matematik förlagts, helt enligt riktlinjerna, till de lägre årskurserna.
Nämnden har ett mycket detaljerat timplaneförslag att ta ställning till. Det är så detaljerat att jag först tänkte som Eckerbom Wendel (M) brukar göra, och säga – är inte detta en förvaltningsfråga? Men i Skolförordningen står det faktiskt (9 kap):
”4 § Huvudmannen beslutar efter förslag av rektorn om fördelning mellan årskurserna av undervisningstiden.”
Huvudmannen inte bara fördelar timmarna mellan stadierna utan till och med mellan årskurserna. Därav detaljrikedomen i handlingarna. Så var det med det.
Förvaltningen motiverar förslaget till en ny gemensam ramtimplan för alla Vänersborgs skolor med att den syftar till att ge:
- ”förutsättningar för likvärdighet”
- ”säkerställa att alla elever får sin garanterade undervisningstid”
- ”göra det enklare för elever som flyttar och byter skola inom kommunen”
Först undrade jag om BUN skulle besluta om en timplan bara för att säkerställa att eleverna får sin garanterade undervisningstid. Och att rektor sedan får ett utrymme att organisera efter eget huvud. Rektorn bestämmer ju över skolans inre organisation (Skollagen). Men enligt förvaltningen är ju ett syfte med ramtimplanen att ge ”förutsättningar för likvärdighet.” Då måste väl nämndens beslut följas till punkt och pricka. Eller får rektor avvika från nämndens beslut och t ex ge alla elever på sin skola mer undervisningstid än vad nämnden beslutat? Blir det likvärdigt då?
Skolförordningen igen:
”3§ Huvudmannen får besluta om ytterligare undervisningstid utöver den garanterade undervisningstiden.”
”Huvudmannen får besluta…” Får nog fråga om det här… Är det rektor eller huvudman som äger beslutsrätten…?
Utöver bestämmelserna om garanterad timtid har Skolverket även lämnat riktlinjer kring hur tiden ska fördelas mellan stadierna i grundskolan.
Skolverket gav nyligen ut en rapport om den garanterade undervisningstiden sedd ur huvudmannens perspektiv. Rapporten heter ”Att fånga undervisningstiden med målen i fokus”. (Kan hämtas här.) Skolverket har, utifrån det centrala innehåll och de kunskapskrav som angetts för de olika stadierna i kursplanerna, rekommenderat en fördelning av den garanterade undervisningstiden mellan stadierna. Det är en viktig, avgörande, utgångspunkt.
Skolverket skriver:
”De preliminära värden som tagits fram gällande antaganden om den undervisningstid som legat till grund för konstruktionen av kunskapskraven, ser ut som följer:”
När jag jämför förvaltningens förslag med tidsrekommendationerna ovan ser jag en diskrepans som får mig att undra hur förvaltningens förslag är underbyggt i förhållande till uppdraget i kursplanerna.
För NO åk 1-3 rekommenderas 180-220 h. Förvaltningens förslag omfattar 160 h…. För åk 4-6 ligger förslaget på 255 h dvs inom det rekommenderade spannet, men för åk 7-9 ligger förslaget på 386 h, dvs högt över rekommendationen.
Anser sig förvaltningen ha bättre insikter än Skolverket om vilken tid som krävs för att utföra uppdraget i kursplanerna eller hur motiverar man detta????
Vidare kan man nog förutsätta att de stadietimplaner som Björklund har för avsikt att presentera kommer att utgå från dessa antaganden om vilken tid som krävs för att utföra uppdraget. Att då besluta om en timplan som man redan nu ser kraftigt avviker från rekommendationerna verkar inte så klokt…. Att i efterhand justera med övergångstimplaner för att eleverna ska få sin tid skapar onödigt arbete för rektorerna!
Följande är dock värre….
När jag jämför det förslag till timplan som BUN ska ta ställning till så ser jag att förslaget i flera ämnen inte ger eleverna deras garanterade timtid! Totalsumman understiger det som lagen stipulerar! Här måste alltså veckotiden utökas i någon årskurs för att nå upp till lägsta nivån! Att lägga ut något mer totaltid än garanterad undervisningstid är alldeles tillåtet och också nödvändigt för att få realistiska lektionspass.
Vidare ser jag att man för de lägre årskurserna gjort tidsuppdelningar för NO och SO i olika ämnen. Hur tänkte man här??? I kursplanerna anges att man i åk 1-3 läser SO och NO, inte enskilda ämnen inom dessa ämnesramar…
Huvudmannen har rätten att fördela undervisningstiden… Men hur klokt är det att överhuvudtaget ägna sig åt detta nu när en nationell styrning aviseras och risken tycks uppenbar för att det blir fel?
Skolverkets rapport ”Att fånga undervisningstiden med målen i fokus” tar också upp en annan sak. Det finns faktiskt helt andra problem än den med den planerade undervisningstiden.
Det är nämligen inte den i förväg planerade tiden som är problemet utan utfallet. Ur Skolverkets rapport:
”Att ha en planerad aktivitet på schemat innebär dock inte alltid att eleverna i praktiken får sin utlovade undervisningstid. Huruvida den faktiska undervisningstiden överensstämmer med den planerade kontrolleras inte.”
Alltså lite av det gamla vanliga dilemmat mellan ”dokument i pärmen” och verkligheten ”på golvet”.
”Men det händer att det planerade schemat ibland måste frångås till följd av t.ex. tematisering och anpassning efter elevers olika behov. Det händer också att ordinarie lärare är borta, vilket kan ha en direkt inverkan på elevernas undervisningstid.”
Och även om vikarie sätts in:
”kvaliteten på lektionerna varierar då vikarielösningarna på olika sätt påverkar planering och lektionsinnehåll.”
Det händer enligt rapporten att skolor kompenserar för missade kunskaper, men sällan för förlorad undervisningstid. Med andra ord:
”… extra lektioner [används] … inte i samma utsträckning till dem som vill sträva mot högre mål.”
En ramtimplan säkerställer alltså inte att alla elever får sin garanterade undervisningstid. Som var ett av syftena med en gemensam ramtimplan.
Det kanske skulle diskuteras om inrättandet av en ”vikariepool” istället…
Det tredje syftet med en gemensam ramtimplan var att ”göra det enklare för elever som flyttar och byter skola inom kommunen”. Visst kan det vara så, om nu alla skolor har samma timplan…, men Skolverket lyfter i sin rapport fram ytterligare en aspekt, nämligen att skolor har olika planeringar för ämnesinnehållet (centralt innehåll) över årskurser och att det kan innebära problem. En elev kan alltså läsa om ”Sveriges statsskick” i 8:an på Vänerparken, byta skola i 9:an till Dalbo – och få läsa ”Sveriges statsskick” igen… Och istället missa något annat…
En ramtimplan har fördelar. Det har t ex visat sig att skolor i Sverige, dock inte i Vänersborg, behandlar vissa ämnen, enligt Skolverkets rapport gäller det oftast Bild och Hem- och Konsumentkunskap, mycket styvmoderligt och drar ner undervisningstiden för dessa ämnen. En gemensam ramtimplan förhindrar detta. Det kan också till viss del underlätta vid byte av skola. Men en ramtimplan löser inte alls de ”problem” som uttrycks som syfte i handlingarna till nämnden.
Kanske skulle pedagogerna ha varit mer involverade i framtagandet av förslaget?
Eller är det ett feltänk alltihop på nationell nivå? Kan den svenska skolan ha en garanterad undervisningstid och en gemensam ramtidplan när allt i skolan handlar om mål?
Å andra sidan är lärarnas tjänster och därmed arbetsbörda intimt förknippade med ämnenas undervisningstid. Men det är en annan fråga… Eller är det..?
Slutsatsen blir att det liggande förslaget måste arbetas om. Förslaget om ramtimplanen måste bli återremitterat.
Personalenkäten 2012
Vartannat år genomför kommunen en personalenkät bland sina anställda. Så i slutet på förra året var det dags igen. Lite spännande för alla inblandade… Den förra enkäten, hösten 2010, gav nämligen ganska nedslående resultat i många avseenden.
Då visade undersökningen, till exempel, att personalen trivdes allt sämre med kommunen som arbetsgivare. Och det är ju inte en helt oväsentlig aspekt när arbetsgivaren frågar sina anställda… Särskilt stort var missnöjet bland barn- och ungdomsförvaltningens personal. Då, vid den förra undersökningen, menade kommundirektör Ove Thörnkvist att det var ”vissa besparingar” och den negativa kritiken kring ”diverse byggnader som Arena Vänersborg” som förklarade resultatet.
Kommundirektören talade alltså om att det var kritiken i sig som var orsaken till det dåliga resultatet i undersökningen, inte arenan i sig. Eller arbetsgivaren i sig.
Nu är ju kritiken inte längre så ”högljudd”. Arenan står där den står… Och följaktligen blev årets resultat på den här frågan, om personalen trivs med Vänersborgs kommun som arbetsgivare, faktiskt bättre. I varje fall lite bättre…
Eller?
Nja, det var nog inte själva kritiken, i sig, som var problemet i undersökningen 2010. Det var nog något annat. Något mer grundläggande. Som fortfarande, två år senare, är lika aktuellt.
Kommunen kommenterar på sin hemsida resultatet på frågan om kommunen som arbetsgivare i årets undersökning:
”I förra mätningen var förtroendet för kommunen som arbetsgivare lågt. Dessutom tyckte personalen att möjligheten till kompetensutveckling var liten. I båda fallen har det skett ett positivt trendbrott och kurvorna har vänt uppåt, om än svagt.”
Väldigt svagt uppåt får man väl säga…
Kommunen som arbetsgivare har definitivt något att ta tag i… Det går det inte att blunda för.
Drygt 2.300 anställda i kommunen har besvarat årets enkät (egentligen förra årets enkät, 2012), varav 845 i Barn- och Ungdomsförvaltningen. För två år sedan besvarades enkäten av 2.672 stycken.
Det gick att läsa om resultatet på kommunens hemsida i februari och i mars fick Barn- och Ungdomsnämnden en genomgång.
Kommunen själv sammanfattar resultatet av personalenkäten så här.
Det som är bra:
”Enkätsvaren visar att trivseln med arbetskamrater och den egna arbetsplatsen är fortsatt stor. Personalen tycker att verksamhetens mål är realistiska och möjliga att påverka. Den redan tidigare stora stoltheten över kommunens prisbelönta personalklubb har förstärkts ytterligare.”
Det som har blivit något sämre:
”Variationen mellan hur personalen upplever sina chefer är stor. Men resultatet i sin helhet visar att nöjdheten sjunkit något sedan förra mätningen.”
Det som inte alls är bra:
”Verkligt allvarligt är att fler personer uppger att de har blivit utsatta för hot och/eller våld av arbetskamrat eller chef.”
Det är kommunens sammanfattning av enkäten, som den uttrycks på hemsidan. Jag ska i det följande titta lite närmare på resultaten, i synnerhet när det gäller Barn- och Ungdomsförvaltningen. I Barn och Ungdom (=BU) arbetar framför allt pedagoger inom förskola och grundskola.
Det ser vid en jämförelse ut som om personalen inom barn- och ungdomsförvaltningen på många sätt trivs sämre än resten av kommunens personal. Det är en större andel som trivs sämre med sina chefer, sina arbetsuppgifter, arbetet i största allmänhet, arbetstiden och kommunen som arbetsgivare.
Knappt 30% av personalen inom BU anser att de hinner med sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Motsvarande siffra för all personal ligger på över 50% (och då ska man komma ihåg att personalen på BU drar ner denna totalsiffra ganska drastiskt).
En femtedel av de anställda inom Barn och Ungdom tycker inte att målen på arbetsplatsen är realistiska.
12% av kommunens anställda, 273 personer, känner sig inte nöjda när de tänker på arbetet. I BU är det 17%.
På frågan:
”Under de senaste 12 månaderna har helhetsupplevelsen av min hälsa/hur jag mår förändrats”
…har hela 25% i BU svarat:
”Till det sämre”
Och så fortsätter det fråga efter fråga. Personal inom Barn och Ungdom ligger hela tiden ”under snittet” jämfört med all personal. Man är mer missnöjd med det mesta.
Det finns väl två tolkningar av BU-personalens inställning, endera är pedagogerna ett ovanligt ”gnyigt” släkte. Den förklaringen tror jag inte på.
Eller också är förhållandena inom för- och grundskolan i Vänersborg inte bra. Det tror jag på.
Det finns stora brister i arbetsförhållandena i för- och grundskolan. Det är alltför många barn i grupperna och alltför lite personal, etc. Personalen hinner inte med sitt jobb på det sätt de önskar och det leder till otillfredsställande förhållanden.
Lärarna i grundskolan känner att de inte hinner med sina arbetsuppgifter, de känner otillräcklighet i mötet med eleverna och de ser att många elever inte får det stöd de behöver osv.
Vänersborgs kommun som arbetsgivare måste ta tag i det här. Även om pedagoger är ett 
tåligt släkte och inte protesterar särskilt mycket, så är det många som inte mår bra. Flera demonstrerar med fötterna, dvs söker andra jobb eller pedagogjobb i andra kommuner. Kommunens svar, hittills, har varit att införa stämpelklockan Heroma…
Kommunen måste sluta att uppträda som en ”traditionell” arbetsgivare, som genom kontroll och misstroende ska suga ut mesta möjliga ur sina anställda.
Det finns en särskild del av enkäten som handlar om den närmaste chefen. Även här är resultaten sämre för Barn och Ungdom än för resten av de kommunalanställda. Här varierar dock resultaten väldigt mellan olika arbetsplatser.
De flesta (75%) trivs bra med sin chef. Men det är konsekvent 1/3 av de anställda, både totalt i kommunen och inom BU, som bara instämmer delvis eller inte alls på påståenden som om chefen intresserar sig för det arbete jag gör, ger mig stöd och uppmuntran om jag behöver, ger mig feedback på mitt arbete och lyssnar på mig.
Det är alldeles för låga siffror.
Några frågor i personalenkäten tar upp hot och våld.
20 av kommunens anställda uppger att de har utsatts för hot och/eller våld av sina arbetskamrater det senaste året. Hela 382 personer har utsatts för hot och/eller våld av kund/brukare/elev/klient. (De absolut flesta av dessa utanför BU.)
Kommunen måste naturligtvis använda krafttag för att komma till rätta med det här. Ingen ska behöva arbeta under sådana förhållanden. Likadant när det gäller mobbning, utfrysning eller trakasserier. Här svarar 117 av kommunens anställda (varav 34 i BU) att de utsatts för detta.
19 av alla anställda har uppgett att de har blivit hotade och/eller utsatt för våld av sin chef under den senaste 12 månaderna.
Av sin chef…
När Kerstin Andersson (FP) fick höra siffran för BU, 5 personer, utropade hon:
”Den chefen ska inte arbeta som chef. Det är helt bedrövligt.”
Vad jag förstår så är det bara två skolor det handlar om, inte fler. Men viss Kerstin, du har naturligtvis helt rätt.
Det är oerhört viktigt att kommunen har anställda som trivs med att arbeta i kommunen. Men det handlar inte bara om att, som kommundirektör Thörnkvist säger:
”Stolta medarbetare är bra ambassadörer.”
Det handlar också om att anställda, som mår bra och som trivs, också gör ett bra jobb. Till gagn för barnen, ungdomarna, de sjuka, de gamla och för alla som kommer i kontakt med kommunens personal.
En väg till bättre villkor för de anställda är att de ges ett reellt medinflytande på verksamheten. Alla de fina avtal och samverkansavtal som kommunen som arbetsgivare har slutit med personalorganisationerna måste följas. Det duger t ex inte att 1/5 av samtliga anställda och 28% av de anställda i BU, inte ens har haft ett lönesamtal med sin närmaste chef under de senaste 12 månaderna.
Vad vill Socialdemokraterna i Vänersborg?
Idag är det första maj, arbetarrörelsens internationella högtidsdag.
Sedan många år tillbaka är det bara socialdemokraterna som demonstrerar i Vänersborg. I år samlade demonstrationståget drygt 100 personer (jag räknade till 116). Vid själva mötet i Plantaget tillkom ytterligare ett kanske 50-tal. De var dock inte socialdemokrater allihop.
I tåget syntes de flesta av de socialdemokratiska profilerna i Vänersborg. Kommunstyrelsens förste vice ordförande Marie Dahlin gick längst fram tillsammans med Lennart Niklasson, den socialdemokratiska arbetarkommunens ordförande. I demonstrationen gick också Frändefors starke man och tidigare kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren. Och faktiskt Sundals Ryrs socialdemokratiske nestor, Dan Nyberg. Jo då, Dan Nyberg var med. Fast Nyberg är som bekant inte aktiv längre inom politiken. Tyvärr. Han skulle behövas i fullmäktige. Då kanske det hade varit åtminstone en socialdemokrat uppe i talarstolen.
Socialdemokraterna i Vänersborg ligger ju, som de flesta vet vid det här laget, lågt. När det gäller årets kanske viktigaste fråga, arbetet med budgeten för nästa år, har de varit konsekvent tysta i alla nämnder och styrelser. Och när det har dragit ihop sig till omröstningar – ja då har de lagt ner sina röster… I fullmäktige har de, som sagt, knappt yttrat sig, åtminstone inte i de lite större frågorna.
Året före valet har vänersborgarna alltså inte en aaaaning om vad socialdemokraterna vill…
Så det var med en viss förväntan som jag ställde mig framför talarstolen för att lyssna på arbetarkommunens ordförande Lennart Niklasson, innehavare av åtminstone 16 olika kommunala uppdrag – från kommunstyrelsen till Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum. (Se här.) Nu skulle väl både partivänner och publik få besked om vad socialdemokraterna i Vänersborg ville.
Lennart Niklasson häcklade inte helt oväntat mini-alliansen (jo då, även Niklasson använder Dan Nybergs begrepp för de styrande borgerliga partierna). Niklasson menade att mini-alliansen är oföretagsam, att den enbart administrerar kommunen och att den bara ska spara pengar.
Och det har Niklasson fullständigt rätt i. Sällan har väl ett styre varit så präglat av handlingsförlamning och brist på initiativ som mini-alliansen i Vänersborg. Men vad är då det socialdemokratiska alternativet?
Niklasson lämnade två socialdemokratiska förslag:
- Ny hamn i Vargön
- Ny stadsdel på Vassbotten
Är det månne dessa frågor som socialdemokraterna i Vänersborg ska gå till val på?
Det är väl inte direkt någon, inte ens en socialdemokrat, som hoppar jämfota av förtjusning och kampglädje över dessa förslag…
Ny hamn i Vargön är redan på gång. Det är väl bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har varit och är kritiska. Ursprungsidén om att kommunen skulle investera hundratals miljoner kr på väldigt lösa boliner tycks, klokt nog, ha lagts åt sidan. Vill socialdemokraterna göra denna mastodontinvestering – på chans? Det utvecklade inte Niklasson närmare.
En ny stadsdel på Vassbotten får mig att rysa.
Det fanns storslagna planer för några år sedan. Under Lars-Göran Ljunggrens tid. Ljunggren hade som vi vet många storslagna planer… Tyvärr… De flesta blev dyra… Mycket dyra…
Det gick så långt att det bildades ett utvecklingsbolag för Vassbotten. Men planerna gick i kras. Det finns dock fortfarande ett bildspel på kommunens hemsida (se här) där det sägs att:
”Vi planerar att bygga 1.200 bostäder på Sanden.”
1.200 bostäder torde betyda att någon på kommunen räknar med att ca 3.000-4.000 personer ska bo där… Antagligen någon socialdemokrat… På något sätt lever planerna alltså kvar…
I P4 Väst sa Marie Dahlin (S) den 20 augusti 2012:
“Men för mig och mitt parti är Sanden liksom prio ett i vår kommun kan jag ju tycka. Och då är ju översvämningsrisken ett bekymmer, men å andra sidan känner jag att kan man bygga i Holland så visst kan man bygga i Vänersborg.”
Just det, översvämningsrisken!
Det skrevs en rapport förra året om Vänerns framtida översvämningar. Den kom fram till något som redan Klimat- och sårbarhetsutredningen hade framfört.
“Området Sanden ligger på lågt belägen mark och kommer med hög sannolikhet att drabbas.”
Marie Dahlin:
“Kan man bygga i Holland så visst kan man bygga i Vänersborg.”
För 4 år sen kunde man läsa följande på Sveriges Radios hemsida:
“Nederländerna satsar 75 miljarder euro för att skydda sig mot eventuella 
översvämningar i framtiden.”
Och vi i Vänersborg som inte ens kan bygga ett tak som håller tätt för regn – hur ska vi kunna bygga täta bostadshus “mitt ute i Vänern”…?
För övrigt är 75 miljarder euro till och med mer än vad byggnaden ifråga, dvs arenan, kostade…
En ny stadsdel på Vassbotten får mig att rysa.
Lennart Niklasson talade också om att full sysselsättning i Vänersborg var ett mål för den socialdemokratiska politiken. Jag vet inte riktigt hur det hänger ihop med kommunal politik. Niklasson sa dock något om deras motion om sommarjobb till skolungdomar. Men det förslaget röstade inte ens mini-alliansens ledamöter mot (med några undantag). Så det blir nog inte mycket till valfråga. Hur socialdemokraterna ska finansiera förslaget om sommarjobb har de däremot inte avslöjat.
Jag saknade för övrigt en fråga i Niklassons uppräkning av förslag. Det har ryktats om att socialdemokraterna vill bygga en ny storskola i Öxnered. Har denna fråga lagts på is?
Nils Dahlgren från socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, talade också i Plantaget. Han menade att socialdemokraterna måste visa vänersborgarna att det behövs en S-politik. Dahlgren tyckte också att socialdemokraterna ska synas i debattartiklar, insändare, på gator och torg.
Dahlgrens äldre partikamrater skulle kunna börja med att synas i fullmäktige… Typ säga något någon gång…
Jag undrar om Dahlgren tänkte på en hamn i Vargön och en ny stadsdel på Vassbotten när han talade om att det behövs en S-politik…
Det är inte mycket till politik för Vänersborg som socialdemokraterna presenterar. Inget vad de vill i år, och oinspirerade och ogenomtänkta krav för framtiden. För att inte säga 
dyra – och oerhört riskabla.
Den socialdemokratiska oppositionen är lika präglad av handlingsförlamning och brist på initiativ som den styrande mini-alliansen. Det behövs ett tredje alternativ i Vänersborg!
Gissa vilket…
Rapport från fullmäktige (3)
Det här blir den tredje och sista rapporten från onsdagens kommunfullmäktige. Och jag har hunnit till ärende 6, Kindblomsvägen. Under de fem första punkterna var socialdemokraterna som vi vet tysta, som musslor. Något som de skulle fortsätta att vara för övrigt (se här). Och Gunnar Lidell (M) hade redan visat prov på några politiska ”lappkast” (se här). Något som han skulle fortsätta med för övrigt.
Betongpartierna ville ju att Modulbyggen Normstahl AB skulle få bygga fyra parhus i skogsområdet vid Kindblomsvägen. Motståndet från de kringboende, som ”spred sig” till Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet, gjorde att Normstahl till sist skrinlade sina planer. Faktiskt tycks kommunen ha fått Normstahls skrinlagda planer. Normstahl skriver så här i ett mail till förvaltningen:
”Skickar med det utkast som vi hade arbetat fram som Ni kan använda om Ni vill.”
Både Lutz Rininsland (V) och James Bucci (V) har försökt att få se utkastet. Antagligen så omfattas det inte av offentlighetsprincipen. I varje fall inte enligt samhällsbyggnadsförvaltningens tolkning… Samhällsbyggnadsförvaltningen låter inte Rininsland och Bucci se utkastet/planerna.
Lutz Rininsland (V) talade engagerat om skogsområdet och varför kommunen borde göra det gröna området till ett grönområde. Rininsland vädjade till Lidell, lyssna på mig typ. Men Gunnar Lidell (M) lyssnar inte på vänsterpartister.
Rininsland räknade upp flera politiker vid namn, som i ett tidigare skedde hade krävt en medborgardialog i ärendet. Rininsland tyckte att de skulle gå upp i talarstolen och berätta om de var nöjda med den dialog som genomförts. (Se här.) I stort sett var det bara företrädare för motståndarna till byggplanerna som svarade på Rininslands fråga – och de var inte positiva till hur dialogen genomförts. Fast Lidell (M) var positiv:
”Samhällsbyggnadsnämnden genomförde dialogen och jag har inget att erinra.”
I den här frågan hade Lidell redan lyssnat klart. Antagligen återigen på Tove af Geijerstam (FP). Som också hade ett inlägg, det andra av sammanlagt tre (mycket korta) inlägg från Folkpartiet denna afton:
”Jag vill inte recensera tjänstemännens insats.”
En något märklig ståndpunkt, anser jag, eftersom det var kommunfullmäktige som beslutade om en medborgardialog. Då borde väl fullmäktige också få ha synpunkter på dess genomförande.
I mini-alliansens Vänersborg finns det många frågor som inte berör politikerna utan bara tjänstemännen…
Hur som helst. Betongpartierna beslutade att markanvisningsavtalet och detaljplanen från 1933(!) ska gälla i fortsättningen också. Den är ju så ”robust” som byggnadsförvaltningen uttrycker det. Med andra ord, kommer det ett nytt företag och vill bygga, så ska det få det. Fast först ska frågan upp i fullmäktige igen…
Men vem vet. Den dagen kanske Lidell gör en kovändning. Man kan ju alltid hoppas.
När det gällde renhållningsordningen så var det som befarat. Det gick inte att ändra det avtal som kommunen redan hade ingått. Kommunfullmäktige var tvunget att säga ”ja”, vilket fullmäktige ville eller ej.
Per Sjödahl (MP):
”Härtill är jag nödd och tvungen.”
Marika Isetorp (MP):
”Jag är inte med och bestämmer.”
Morgan Larsson (VFP):
”Vi beslutar något som redan är beslutat. Skamligt.”
Lutz Rininsland (V):
”Tåget har gått.”
Och så sa kommunfullmäktige inte helt oväntat ”ja”…
Hela frågan var dock lite jobbig för Miljöpartiet. Miljöpartiet har nämligen en representant i upphandlingsutskottet, det utskott som står bakom det avtal som ansvarar för förändringen i sophämtningen.
”Bristande kommunikation”
erkände Sjödahl och Isetorp.
En annan miljöpartist, Anna-Karin Sandberg, hade lämnat in en motion om att begränsa eller förbjuda fyrverkerier med ljud. Kommunstyrelsen, under ordförande Lidells ledning, hade yrkat avslag på motionen.
Tove af Geijerstam (FP) begärde ordet för tredje gången och yrkade på återremiss. Det var ingen som sa mot detta. Inte heller Gunnar Lidell. Så klart. Han brukar ju lyssna på Tove af Geijerstam. Det gjorde han nu också. Och ändrade sig. Inte heller resten av kommunstyrelsens ledamöter sa för övrigt emot. Fast när det gäller socialdemokraterna är det kanske ett onödigt påpekande. De säger ju inget överhuvudtaget…
Kalhyggesfritt skogsbruk skulle också behandlas. (Se här.) Kommunstyrelsen med ordförande Gunnar Lidell (M) i spetsen hade beslutat att föreslå kommunfullmäktige att bifalla motionen.
I denna fråga hade faktiskt socialdemokraten Madelaine Karlsson uttalat sig – i TTELA. Men i kommunfullmäktige var det säkrast att vara tyst. I varje fall om man är socialdemokrat. Centerpartiets Bo Carlsson stegade istället fram till talarstolen.
Bo Carlsson yrkade avslag på motionen. Carlsson ansåg att motionens intentioner var bra, men att de i dagsläget var tillgodosedda. Det pågår en skogsbruksutredning och då är det onödigt att ha en parallell utredning. Tyckte Bo Carlsson.
Det tyckte inte Per Sjödahl (MP). Sjödahl, som hade lagt motionen, menade att det inte fanns någon som helst motsättning mellan en skogsbruksutredning och en utredning om kalhygge.
Det intressanta är att om skogsbruksutredningen inte behandlar ett kalhyggesfritt skogsbruk och Sjödahl, eller någon annan, då lägger en kalhyggesmotion – i det läget kommer Bo Carlsson garanterat att säga att motionen kommer för sent.
Lite moment 22. Som det ofta är i Vänersborgs kommun. Men så blir ju resultatet ofta därefter… Inte helt sällan när Bo Carlsson har gripit in…
Lutz Rininsland (V) tyckte att hela hanteringen var mycket underlig. De förvaltningar som sitter inne med expertkunskapen och som har utrett motionen, Samhällsbyggnad och Miljö och Hälsa, var positiva. Skogssällskapet, som arbetar med skogsbruksplanen, hade inga invändningar. Och expertnämnderna, Samhällsbyggnad och Miljö och Hälsa, var positiva, inklusive ledamöterna från Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Det är också lite ”lustigt” att Socialdemokraterna i riksdagen har motionerat om kalhyggesfritt skogsbruk, något som också landsbygdsminister Erlandsson, Centerpartiet, har gjort till sitt…
Bo Carlssons ovan redovisade argument var så kraftfulla och tunga att kommunstyrelsens ordförande, den inte helt obekante Gunnar Lidell från moderaterna, gick upp i talarstolen, och sa:
”Jag har lyssnat på Bo Carlsson och med det som grund gör jag en kovändning och yrkar bifall till Bo Carlssons avslagsyrkande.”
Wow. Gunnar Lidell ändrade sig igen! För vilken gång i ordningen denna kväll?
Och inte nog med det. Som med ett trollslag så hade hela den borgerliga gruppen med 13 moderater, 5 folkpartister och 2 kristdemokrater också ändrat uppfattning. Det är svårt att inte bli imponerad över hur den insikt och övertygelse som plötsligt uppenbarades för Gunnar Lidell samtidigt spred sig som en övernaturlig och metafysisk våg från talarstolen till medvetandet hos de närvarande ledamöterna i mini-alliansen.
”Det råder demokrati”
sa Gunnar Lidell (M) under sammanträdet.
”Det är demokrati”
sa Lena Eckerbom Wendel (M) .
Att sammanträdet var ett exempel på det moderaterna (och vi andra) kallar demokrati hindrade dock inte att Lena Eckerbom Wendel (M) under kalhyggesdiskussionen(!) hade synpunkter på några rättigheter som Kommunallagen ger ledamöter i nämnder och styrelser, nämligen att reservera sig fast de inte är mot beslutet.
”Det är märkligt”
sa Lena Eckerbom Wendel (M) att det finns partier som använder sig av denna rättighet. Eller menade Eckerbom Wendel att det var Kommunallagen som var märklig…?
Vänsterpartiet har lämnat ett antal motioner som syftar till att bättre ta till vara Kommunallagens möjligheter att fördjupa demokratin. Det var motioner om användning av befintlig utrustning i sessionssalen, om att kommuninvånarna via sina datorer ska få tillgång till kommunens diarium och om möjlighet för nämnder att införa öppna nämndssammanträden. Lutz Rininsland (V) frågade om var dessa motioner har tagit vägen.
När Lutz frågade samma sak för 14 månader sedan, så sa fullmäktiges ordförande Anders Forsström (M) att han skulle kalla in ett gruppmöte för att behandla dem. Forsström har, 14 månader senare, fortfarande för avsikt att kalla in ett gruppmöte för att behandla dem…
Säger dessa exempel från fullmäktiges senaste sammanträde möjligtvis något om moderaternas syn på demokrati?
Rapport från fullmäktige (2)
I onsdags var det alltså fullmäktigesammanträde. I talarstolen syntes mest vänster- och miljöpartister. Förutom kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) då. Lidell är liksom tvungen att gå upp i talarstolen. Han ska ju så att säga ”försvara” och argumentera för de förslag som kommunstyrelsen har lagt fram för fullmäktige att besluta om. Eller för att meddela att han har bytt åsikt sen sist… Vilket inte heller är så ovanligt.
Revisorerna hade ju som bekant kritiserat kommunstyrelsen (se här) för att genom sitt tysta medgivande godkänna underbudgetering i framför allt Socialnämnden och för arenan. Men se, det hade Gunnar Lidell ingen aaaaaning om…
”Kommunstyrelsen har inte gett tysta medgivanden.”
sa Lidell.
Självklart inte. Men Lidell missar poängen. Hade Lidell gett ett tyst medgivande, så hade det ju inte längre varit tyst. Poängen med ett ”tyst medgivande” är ju just att det är tyst, att han inget säger. Lidell har ju helt enkelt låtsats om att det inte finns någon underbudgetering. Han har tittat åt ett annat håll. Typ. Och det är ju precis det som revisorerna kritiserar.
Och vem tror Gunnar Lidell att han lurar när han påstår att han inte hade en aaaaning om att arenan för 5:e året i rad skulle gå med ett stort underskott? Eller att Gymnasienämnden i ett tidigt skede visste att den inte skulle kunna göra annat än att underbalansera sin budget? Liksom Socialnämnden?
Undrar hur stort tålamod revisorerna har med Gunnar Lidell? För att inte prata om väljarna…
Ärende 3 på dagordningen handlade om att Socialnämnden ansökte om utökad budgetram för stärkt stöd och skydd för barn och unga. Det var en mycket enkel fråga från första början. Kommunen hade helt enkelt fått 259.000 kr av staten för detta. Och de pengarna ville naturligtvis Socialnämnden ha. Det är ju Socialnämnden som jobbar med dessa frågor.
Det hindrade inte Gunnar Lidell (M) från att avslå nämndens begäran i KSAU, dvs kommunstyrelsens arbetsutskott. Men sedan dess har Lidell ändrat sig.
Socialnämndens ordförande Tove af Geijerstam (FP) sa, i det första av sammanlagt tre (mycket korta) inlägg från Folkpartiet denna afton:
”Jag har viskat i Gunnars öra.”
Och på det anförtrodde Gunnar Lidell alla åhörare:
”Jag lyssnar.”
Det är bra att lyssna. Men man kan undra, de gånger Lidell inte ändrar ståndpunkt – lyssnar han då inte på någon? För det tycks som om Lidell ändrar sig varje gång han lyssnar.
Socialnämnden fick sina pengar.
Och så beslutade kommunfullmäktige att B-huset på fd Huvudnässkolan ska rivas. I denna fråga ändrade sig inte Lidell. Jag vet inte om det beror på att han inte har lyssnat på någon. Eller också lyssnade han i ett tidigt skede. Antagligen då på betongbröderna och betongsystrarna i Socialdemokraterna och Centerpartiet… Han brukar lyssna oftare på dem än på några folkpartister. För att inte prata om vänster- och miljöpartister…
Så när Per Sjödahl (MP) yrkade på återremiss för att kommunen skulle utröna om det fanns några ”externa” köpare, så lyssnade inte Lidell. Inte heller när Sjödahl påpekade att B-huset inte skulle rivas, vilket för övrigt kostar 3 milj kr, förrän nästa år, så inget tidschema skulle ändå spräckas.
Men det var inte bara Lidell som inte lyssnade på Sjödahl. Det gjorde inte heller fullmäktige. Förutom 7 stycken.
PS. Jag återkommer med mer från fullmäktige.
Senaste kommentarer