Arkiv

Archive for the ‘Allmänt Vänersborg’ Category

Byggnadsvårds- och arkitekturpriset 2025

20 november, 2025 Lämna en kommentar

För snart 11 år sedan, den 29 januari 2014, lämnade Niklas Claesson (M) in en motion i Vänersborgs kommunfullmäktige. Motionens yrkande var att kommunen skulle inrätta ett:

“årligt byggnadsvårdspris för den bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden i byggnad eller bebyggelsemiljö inom Vänersborgs kommun.”

Motionen bifölls men sedan hände inget. Åren gick, och först förra året inrättades ett pris. Då hade priset omvandlats till ett byggnadsvårds- och arkitekturpris.

Den som fick motta det första byggnadsvårds- och arkitekturpriset var Anders Solvarm i Sikhall. Det var för hans hus Atri. (Se “Kommunen delar ut pris till Solvarm”.) Byggnadsnämnden motiverade priset med bland annat följande ord:

“Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett spännande exempel på god arkitektur vid nybyggnation. Atri visar på nytänkande och en medveten och hållbar gestaltningsprocess med smarta tekniska lösningar och ett helhetsperspektiv på rumsligheter och funktion.”

Anders Solvarm var definitivt värd priset – inte bara för själva naturhuset med sin speciella arkitektur. Solvarm fick äntligen ett erkännande av Vänersborgs kommun – en kommun som hade bråkat och satt käppar i hjulet i många år. Det var endast efter ett domstolsutslag i Mark- och miljödomstolen som Solvarm fick rätt mot kommunen och kunde genomföra sina idéer. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.)

Nu är det snart dags att dela ut Byggnadsvårds- och arkitekturpriset för andra gången. (Se “Nomineringarna är klara!”.) Det har kommit in 15 förslag till kommunen. Av dem har nomineringsgruppen utsett 5 finalister:

1. Villa Hallby

2. Artscape

3. Gamla Flickskolan

4. Sikhalls magasin

5. Holmängenskolan

Anders Solvarm fick Byggnadsvårds- och arkitekturpriset med betoning på arkitektur. I år tycker jag att priset borde ligga på byggnadsvård, precis det som föranledde Niklas Claesson att skriva sin motion.

Och då riktas blickarna återigen mot Sikhall…

Det finns en person som helt på eget initiativ med stöd och uppmuntran från Länsstyrelsen återställt och därmed bevarat en byggnad med betydande bebyggelsehistoriska värden. Det handlar om Sikhalls magasin – och det handlar om Magnus Larsson.

Det är ingen större hemlighet att jag anser att Magnus Larsson ska få årets Byggnadsvårds- och arkitekturpris. Han har lagt ner ett enormt arbete på magasinet och dessutom till största delen använt egna pengar. Eftersom magasinet är K-märkt har Länsstyrelsen lämnat bidrag till den fördyrande delen av det material som valts. Det har t ex handlat om att använda rött enkupigt lertegel istället för billigare material typ plåt eller betongpannor. Det här har skett i samråd med länsantikvarie. Larsson har även använt egen skog till nytillverkade fönsterbågar.

Kommunen motiverar att Sikhalls magasin tillhör finalisterna:

“Ett byggnadsminne som renoverades med varsam hand vittnar nu stolt igen om Dalslands jordbrukshistoria.

Spannmålsmagasinet byggdes 1874 i två våningar och ligger vackert intill Vänerns strand vid Sikhallsviken. Byggnaden var i stort behov av underhåll när nuvarande ägare tog över den 2022. Åtgärderna som genomförts sedan dess, omläggning av tak, fönsterrenovering och putslagningar har skett i samråd med byggnadsantikvarie och med hjälp av lokala hantverkare. Enbart nödvändiga åtgärder har vidtagits vilket gör att byggnaden speglar sin ålder på ett värdigt sätt.

Fönsterrenoveringen har genomförts varsamt med  traditionella material och metoder och nya fönster har konstruerats med de gamla som förlaga. De fönster som inte ansetts möjliga att renovera har sparats på vinden tillsammans med takpannor och tegel som kan vara möjliga att återanvända vid senare tillfälle. Takrenoveringen har skett med kärnvirke från egen skog.

I huset ställer ägaren ut en samling av gamla föremål från lantbruk och sjöfart som berättar om platsens historia. Vissa anpassningar har gjorts för att byggnaden ska kunna användas som samlingslokal för bröllop och fest vilket är positivt för byggnadens fortlevnad.

Projektet är ett mycket fint exempel på byggnadsvård med ett långsiktigt bevarande som mål.”

Magnus Larsson har liksom sin granne Anders Solvarm haft många duster med Vänersborgs kommun. Båda har lyckats trots kommunen, inte tack vare. Kommunen och Magnus Larsson har dock inte grävt ner stridsyxorna än… Det gör väl Sikhalls magasin till en mindre trolig vinnare i årets tävling.

Vinnaren av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset kommer att utses av byggnadsnämnden i Vänersborg på sammanträdet i december. Priset bestod förra året av en plakett och ett diplom och jag antar att priset är detsamma även denna gång. Priset delas ut till vinnaren i samband med Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari 2026.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Artscape 2024, Byggnadsnämnden, Holmängen, Sikhalls Magasin

KS (5/11): Riktlinjer markanvisningar och exploateringsavtal

4 november, 2025 Lämna en kommentar

Imorgon ska kommunstyrelsen behandla ärendet “Revidering av samhällsbyggnadsnämndens reglemente samt revidering av riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. Det fick mig att tänka på en utbildning jag var på för några veckor sedan.

Den 17 oktober startade projektet ”Tillväxt och Tillsyn”. Det är ett Leaderprojekt där Vänersborgs kommun deltar tillsammans med några andra kommuner i regionen. Projektet ska pågå till årsskiftet 2026/2027 och hjälpa till att stärka företagsklimatet. Meningen är att deltagarna ska få en större kunskap och förståelse för företagandet samt:

“Projektet främjar också en säker och ansvarsfull utveckling, ökar attraktionskraften för investeringar på sikt och bidrar till ökad sysselsättning och välfärd.”

Projektets och utbildningens syfte sammanfattades med:

“bli den myndighet du själv vill möta”

Festsalen på Folkets Hus var fylld av kommunens alla berörda handläggare. Vi var också några politiker som fick äran att närvara på den första träffen. Resten av träffarna riktar sig dock enbart till tjänstepersonerna i organisationen.

Föreläsarna var mycket proffsiga. Deras budskap till tjänstepersonerna för att bli en bättre myndighet var ganska revolutionerande och säkerligen också provocerande för flera av de anställda i kommunhuset.

“Ni är till för invånarna och inte tvärtom.”

Tjänstepersonernas uppgift är att hjälpa kommuninvånarna, fortsatte föreläsarna. Om t ex byggnadsförvaltningen utdelar viten är det ett misslyckande. Det är ett underbetyg på sig själv. Det ska inte behövas viten om kommunen informerar förebyggande och ger rätt hjälp och service. Kommunen bör i kontakterna med företag och invånare vara lyssnande, förstående och flexibla – se möjligheter snarare än hinder skulle man kanske kunna säga. 

De började hela föreläsningen med några lagparagrafer. Först ut var Regeringsformen 1 kap 2 §:

“Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten…”

Det följdes av ett citat från Förvaltningslagen 5 §:

”En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen. I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk. Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”

En av deltagarna kom senare på förmiddagen att betona en annan paragraf i Regeringsformen, 2 kap 15 §:

“Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.”

Det var så att säga de lagliga grunderna för utbildningen för att “bli den myndighet du själv vill möta”.

Det syns inga spår av vare sig utbildningen eller synsättet i det förslag till nya “Riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” som ska behandlas på kommunstyrelsen imorgon. (Förslaget till riktlinjer kan laddas ner här.) Det slås fast direkt i inledningen att riktlinjerna handlar om att ange ramarna för “kommunens handläggning” och om “kommunens handlingsutrymme”. Invånarnas, företagarnas eller fastighetsägarnas perspektiv tycks inte vara särskilt intressant… 

Och så är det. Det framgår av den fortsatta läsningen.

I avsnittet “Generella villkor” slår kommunen fast att:

  • “kommunen kan vid försäljning komma att ställa krav på genomförandeåtgärder”
  • “kommunen kan också ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen, viten eller dylikt för att garantera köparens åtaganden”
  • “kommunen kan komma att kolla byggherrens ekonomiska stabilitet”
  • “när frivilliga överenskommelser inte kan nås (vid markförvärv; min anm) och om köpet är av stor vikt för kommunens utveckling kan kommunen nyttja lagstadgade tvångsåtgärder”

Kommunen ska alltså kunna kontrollera byggherrens ekonomiska stabilitet och kräva säkerheter (pant, garanti, borgen). Det borde finnas kriterier för när det får krävas och vägledning om proportionalitet, t ex att inte begära bankgaranti vid köp av en villatomt. Det kan finnas risk för att krav kan riktas godtyckligt eller selektivt och det skulle naturligtvis strida mot likställighetsprincipen.

De “lagstadgade tvångsåtgärderna” handlar om expropriation. Det kan ske, skriver kommunen:

“om köpet är av stor vikt för kommunens utveckling”

I Expropriationslagen 2 kap 12 § står det 

“Expropriationstillstånd ska inte meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.”

Lagen kräver alltså en uttrycklig proportionalitetsbedömning – nyttan av expropriationen ska stå i rimligt förhållande till den skada den medför för den enskilde. (Se också Regeringsformen, 2 kap 15 § ovan.) Det är annorlunda än vad som står i riktlinjerna. I riktlinjerna borde det därför åtminstone stå vilket lagrum som åsyftas (Expropriationslagen eller PBL), vilken instans som beslutar och hur proportionalitetsprövningen ska ske.

Kommunens ökade kontroll över markhanteringen visar sig även fortsättningsvis, under rubriken “Grundläggande villkor vid markanvisning”

  • “Byggherren står för samtliga kostnader för detaljplanearbetet i samband med markanvisningen.”
  • “Ekonomisk garanti/säkerhet för avtalets fullföljande”
  • “Även åtgärder som är utanför planområdet men är till nytta för området som exploateringen avser, exempelvis en cirkulationsplats, kan åläggas byggherren att finansiera.“

Konsekvensen av dessa krav, och det finns fler, är att de nya riktlinjerna gynnar stora företag. Enskilda fastighetsägare och småföretagare har knappast möjlighet att ställa upp med den pant, bankgaranti eller borgen som krävs för att vara säkra på att tillgodose kommunens krav. Skulle något oförutsett hända, t ex en ny pandemi, skulle en småföretagare kunna förlora hus och hem när kommunen utkräver vite. I det första förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson i Sikhall, för att ta ett tämligen aktuellt exempel, så skulle Larsson tvingas betalas 30.000 kr i månaden tills “visionen” var genomförd. (Det var 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år…) (Se “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”.)

Krav på omfattande säkerheter kan exkludera mindre byggaktörer eller privatpersoner, och i praktiken leda till en indirekt diskriminering som strider mot likställighetsprincipen.

För att ta ytterligare ett exempel. I avsnittet “Exploateringsavtal/Utgångspunkter och mål” anges att:

“Ett exploateringsavtal är alltid villkorat av att detaljplanen vinner laga kraft. Byggherren står för den ekonomiska risken för planarbetet eftersom kommunen varken kan eller får ge löfte om att detaljplanen vinner laga kraft.”

Fastighetsägaren/företagaren tar alltså hela planeringsrisken – om planen inte antas eller upphävs, förlorar man de investeringar som har gjorts. Vilken småföretagare eller fastighetsägare vill och kan riskera det?

När jag bad om ett uttalande från AI-verktyget Copilot, vilket tillhör ovanligheterna, fick jag kommentaren att:

“enskilda fastighetsägare och små aktörer kan tystas, bromsas och trängas undan.  Det blir kommunen som kan avgöra vilka projekt som ska leva – och vilka inte.”

Jag “hoppade” faktiskt till när jag läste Copilots kommentar. Så hade jag faktiskt inte tänkt.

Det kan för övrigt noteras att viten inte nämns i de gamla, nu gällande, riktlinjerna. Förändringen illustrerar tydligt ändringen och inriktningen i de nya riktlinjerna. Och särskilt intressant är att föreläsarna i projektet ”Tillväxt och Tillsyn” just tog kommunens viten som ett tecken på misslyckanden…

Min uppfattning är att revideringen av riktlinjerna har utarbetats efter de styrande partiernas erfarenheter av fastighetsregleringen i Sikhall. Den drevs igenom av oppositionspartierna mot de styrande partiernas och tjänstepersonernas vilja. (Det är samma förvaltning som nu har reviderat riktlinjerna.) Med dessa nya riktlinjer skulle knappast fastighetsregleringen i Sikhall ha varit möjlig.

De föreslagna ändringarna i Vänersborgs kommuns riktlinjer för markanvisningar, exploateringsavtal samt köp och försäljning av kommunägda fastigheter innebär i flera delar en skärpning av kommunens kontroll över markhantering. Kommunen ska i varje läge kunna titta i riktlinjerna för att få svar på hur den ska agera. Och det är klart att kommunen på det sättet blir transparent och förutsägbar samt behandlar alla lika, i varje fall ”formellt”. Men då handlar det knappast om hjälp och service, snarare om fastställda och orubbliga principer där kommunens ord är det som gäller.

Det liggande förslaget håller sig inom lagens ramar, men följer knappast det synsätt och den “attityd” som de citerade lagparagraferna ovan uttrycker (från Regeringsformen och Förvaltningslagen) – och definitivt inte det budskap som föreläsarna i projektet ”Tillväxt och Tillsyn” förmedlade till kommunens tjänstepersoner.

Jag bad Chat GPT (mitt gamla beprövade AI-verktyg) jämföra de “gamla” riktlinjerna med de “nya”:

“Kommunen håller sig i huvudsak inom lagens ram. Men riktlinjerna innebär en maktförskjutning till kommunens fördel och kan i tillämpningen påverka den privata äganderätten mer än tidigare.

För att säkerställa rättssäkerhet och förtroende bör kommunen:

  • Klargöra att tvångsåtgärder endast får användas med stöd i PBL eller expropriationslagen.
  • Införa krav på dokumenterad proportionalitetsbedömning inför varje tvångsingrepp.
  • Fastställa tydliga kriterier för när ekonomiska garantier eller säkerheter får begäras.
  • Redovisa hur likställighetsprincipen ska tillämpas vid försäljning och markanvisning.”

Dessa punkter skulle kanske kunna bli en motivering till att yrka på återremiss imorgon…?

Det var emellertid lite förvånande att Chat GPT skrev “i huvudsak”. Varför undrade jag. AI-verktyget svarade att kommunen följer lagen i formuleringar och avsikter, men att vissa formuleringar är så pass otydliga att deras tillämpning i praktiken kan komma att hamna i konflikt med lagens syfte.

“Särskilt gäller detta avsnitten om tvångsåtgärder vid markförvärv, krav på ekonomiska säkerheter samt generella villkor för markanvisning. Dessa delar ger kommunen ett brett tolkningsutrymme som, om det inte hanteras med tydliga rutiner och proportionalitetsbedömningar, riskerar att stå i strid med den privata äganderätten enligt 2 kap. 15 § regeringsformen och likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § kommunallagen.”

OK, tänker jag och påminner mig återigen projektet ”Tillväxt och Tillsyn”. Inte kommer de här riktlinjerna “främja en säker och ansvarsfull utveckling, öka attraktionskraften för investeringar på sikt och bidra till ökad sysselsättning och välfärd.” Snarare tvärtom.

De två föreläsarna i projektet har mycket kvar att göra i Vänersborgs kommun. Frågan är emellertid om de kan rå på den rådande kulturen i kommunhuset…

Tillägg kl 21.40 och 23.40.

Det finns ändå ett ”hopp” gällande riktlinjerna. Följande avsnitt kvarstår nämligen i den nya versionen:

”Avsteg från riktlinjerna får göras vid enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger. Kommunala beslut av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas av Kommunfullmäktige.”

Trots att det är positivt att formuleringen finns kvar kan det ändå få negativa följder. Formuleringen “andra särskilda skäl” är mycket vag. Den saknar precisering om vad som utgör särskilda skäl, och kan därmed öppna för godtycke. Eftersom avsteg “får göras” i enskilda fall, kan förvaltningen och några enskilda politiker i praktiken själva avgöra när kommunens egna regler inte ska gälla – så länge beslutet inte anses “principiellt”. (Enligt riktlinjerna ska nämndens presidium, 3 ordföranden, ensamt bedöma om ett ärende är att betrakta som strategiskt.) Det innebär att många mark- och exploateringsbeslut kan undantas utan fullmäktiges prövning, vilket minskar transparensen.

Anm. Läs om hur det gick – ”KS (5/11): Flera viktiga ärenden (1)”.

PS. Missa inte James Buccis (V) bloggserie om Dalbobron. Idag publicerades avsnitt 11: “Dalbobrosekretessviruset sprider sig”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, fastigheter, KS 2025, mark och exploatering

Sörbygården: Brev till KS från anhöriga

16 september, 2025 1 kommentar

Ledamöter och ersättare i kommunstyrelsen i Vänersborgs kommun har idag fått ett brev från Arbetsgruppen för Sörbygårdens boendes bästa. Jag återger det i sin helhet nedan, men det går även att ladda ner hela skrivelsen genom att klicka här.

==

Till Kommunstyrelsen i Vänersborg

Ärende: Begäran om omedelbart ställningstagande, tomställning av Sörbygården och planerade flyttar

Bakgrund

Vid socialförvaltningens informationsmöte den 8 september 2025 informerades boende och närstående om att Sörbygården ska tomställas på obestämd tid och att de boende ska flyttas till andra särskilda boenden. De som inte accepterar en frivillig flytt uppgavs kunna flyttas med tvång. (Se informationsbrev, bilaga 1.)

Vi anser att detta ärende inte har hanterats i enlighet med gällande lagstiftning och kommunala styrprinciper.

Våra invändningar

1. Hyresförhållande och uppsägningstid
De boende på Sörbygården har giltiga hyreskontrakt. Enligt 12 kap. Jordabalken (Hyreslagen) gäller tre månaders uppsägningstid. Någon uppsägning har inte skett. Socialstyrelsen har klargjort att särskilt boende utgör den enskildes hem. Även JO har i beslut dnr 647-2017 beskrivit att om nämnden upplåter en bostad i särskilt boende, så uppstår ett hyresförhållande. Hyreslagens bestämmelser ska därför tillämpas.

2. Avsaknad av formella beslut
Enligt Förvaltningslagen (2017:900) 41–42 §§ ska beslut som ”kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt” vara skriftliga, motiverade och överklagbara. Det enda skriftliga som de boende fått är informationsbrevet (bilaga 1). Inga individuella, skriftliga beslut med lagstöd och motivering har fattats av socialnämnden.
JO har i ett prejudicerande fall, dnr 1838-2002, slagit fast att en flytt inom särskilt boende inte kan ses som en ren verkställighetsåtgärd när den enskilde motsätter sig. Det krävs ett formellt, överklagbart beslut.

3. Bristande hänsyn till särskilt sårbara personer
Många av de boende har demenssjukdom. En påtvingad flytt från invand miljö innebär betydande risk för försämrat hälsotillstånd, förvirring och ångest. Enligt Socialtjänstlagen (SoL) ska socialnämnden säkerställa den enskildes trygghet och skäliga levnadsförhållanden. Det finns inget som visar att individuella risk- och konsekvensbedömningar genomförts inför beslut om flytt.
Enligt 2 kap. 3 § SoL ska socialtjänsten inriktas så att den enskilde får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. 2 kap. 1 § SoL slår fast att verksamheten ska vila på demokratins och solidaritetens grund och främja den enskildes aktiva deltagande i samhällslivet. Vidare ska verksamheten bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
I detta ärende har ingen hänsyn tagits till dessa grundläggande bestämmelser. Tvärtom riskerar en påtvingad flytt av personer med demenssjukdom att leda till en allvarlig kränkning av deras självbestämmande, trygghet och rätt till ett värdigt liv.

4. Otillåten delegering av strategiskt beslut
Socialnämnden har beslutat om vakanshållning av 24 platser. Förvaltningen har därefter, på eget initiativ, valt att samla dessa på ett ställe och beslutat att just Sörbygården ska tomställas på obestämd tid. Ett sådant beslut är av strategisk karaktär och ska enligt Kommunallagen (KL) beredas politiskt med ekonomisk kalkyl, risk- och konsekvensbeskrivning. Det får inte överlämnas som ren verkställighet till tjänstepersonsnivå.

5. Avsteg från kommunens styrprinciper och vision
Hanteringen står i strid med kommunens övergripande vision ”Vänersborgs kommun, attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”. Visionen ska genomsyra all kommunal verksamhet, men har inte beaktats i detta ärende.

Våra krav

Vi yrkar att kommunstyrelsen omedelbart:

  1. Stoppar all vidare verkställighet av tomställningen av Sörbygården tills en rättslig prövning har skett.
  2. Genomför en grundlig genomlysning av hur beslut och beredning har skett, inklusive ekonomiska kalkyler, risk- och konsekvensanalyser samt delegationsordning.
  3. Säkerställer att socialnämnden fattar individuella, skriftliga beslut för varje boende, med lagstöd, motivering och information om överklagandeväg.
  4. Kräver att individuella risk- och konsekvensanalyser genomförs för varje boende, särskilt för personer med demenssjukdom, innan en eventuell flytt övervägs.

Det är anmärkningsvärt och mycket allvarligt att socialnämndens ordförande och socialförvaltningen inte tillämpat socialtjänstlagens grundläggande principer i ett ärende som berör personer med omfattande vård- och omsorgsbehov. Enligt 5 kap. 3 § SoL ska personal inom socialtjänstens verksamhet ha lämplig utbildning, kompetens och erfarenhet, ett krav som även måste gälla nämndens ordförande och ansvariga tjänstepersoner. Trots att SoL betonar delaktighet, inflytande och respekt för självbestämmande har ärendet behandlats som ett rent fastighetsärende, utan hänsyn till de boendes rättigheter och skydd. Därigenom har nämnden åsidosatt gällande lagar och riskerar allvarligt att skada de boendes rättigheter och hälsa.

Kommunstyrelsen måste därför agera skyndsamt för att återställa rättssäkerheten i detta ärende och vidta nödvändiga åtgärder.

Brålanda, den 15 september 2025
Arbetsgrupp för Sörbygårdens boendes bästa, genom Jenny Andersson och Annika Olsson

===

Inlägg om Sörbygården:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Äldrevård, Brålanda, Pensionär, Sörbygården, socialnämnden

Rädda Sörbygården!

12 september, 2025 Lämna en kommentar

“Dåligt brandskydd, slitna lokaler och en pressad ekonomi. Det är anledningarna till att de äldre på Sörbygården i Brålanda flyttas till andra boenden.”

Det skriver TTELA (se “De gamla på Sörbygården i Brålanda tvingas flytta”) efter att ha intervjuat Dan Nyberg (S).

Dan Nyberg är socialnämndens ordförande. Han säger till TTELA:

“Vi kan inte spara 45 miljoner utan att det märks.”

Socialnämnden i Vänersborg kämpar med ständiga underskott. Nämnden får inte de pengar som den önskar och behöver. Kommunfullmäktige kräver att nämnden ska spara. Det kan dock vara på plats att påpeka att det bara har varit de styrande partierna som har stått bakom de senaste två årens budgetbeslut i fullmäktige. De styrande partierna är alltså Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Det kan vara bra att känna till det, liksom att Dan Nyberg (S) själv röstade för den budget som innebar besparingar för socialnämnden.

De andra partierna har inte heller haft tillräckligt med pengar för de behov som socialnämnden har begärt. Däremot vill jag gärna påpeka att Vänsterpartiet i sitt budgetförslag inför 2025 ville tillskjuta ytterligare 15 milj kr till socialnämnden utöver de styrande partiernas förslag. Och för nästa år, 2026, hade Vänsterpartiet ytterligare 8 milj kr till socialnämnden. (För att få ännu mer information om hanteringen och behandlingen av ärendet Sörbygården, se mitt förra blogginlägg ”Sörbygården Brålanda”.)

Budgetbesluten betyder alltså att socialnämnden ska spara 45 milj kr nästa år, 2026. Årets prognos, för 2025, är dessutom ett underskott på 44 milj kr. 

Det här är bakgrunden till socialnämndens besparingsåtgärder, och särskilt till den nu aktuella åtgärden – vakanshållning av ett särskilt boende inom vård och omsorg. Begreppet “vakanshållning” innebär att man tillfälligt väljer att inte fylla på tomma platser under en period. Jag tror att de flesta politiker under alla diskussioner och beslut har uppfattat åtgärden så. Det har antagligen även ordförande Dan Nyberg (S) gjort. Han skrev till mig den 2 september att:

“Ingen ska behöva flytta.”

Med andra ord, de platser som av någon anledning blir tomma, ska förbli tomma, ingen ny person ska flytta in.

Två dagar senare skrev Nyberg på Facebook:

“Det särskilda boendet Sörbygården i Brålanda ska inte upphöra! De är 24 platser som tillfälligtvis kommer att vakanssättas.”

Det innebär att de som bor där måste flytta till andra boenden, vilket de vill eller ej. Det handlade helt plötsligt om “tvångsflytt”.

Vakanshållningen på Sörbygården skulle enligt socialförvaltningens beräkningar spara 14 milj kr (på ett år). TTELA skriver att:

“besparingen ligger i att driftskostnaderna försvinner.”

Det är svårt att se det. Hyran för fastigheten, som ägs av Hemsö Vårdfastigheter AB, måste betalas i två år till. De boende ska flyttas till andra äldreboenden och personalen behövs då på andra ställen. Jag vet inte var nämnden hittar 14 miljoner. Det sägs att det råder anställningsstopp i delar av förvaltningens verksamheter och att personalen på Sörbygården, 20-25 personer, ska bemanna de platser som blir vakanta när personal slutar. Visst, det skulle bli en besparing, men den kommer snarare från att personaltätheten helt enkelt minskar på förvaltningen än att Sörbygården avvecklas. Besparingen beror på att färre anställda får arbeta mer.

Det är mycket som tyder på att “vakanshållningen” är ett steg mot avveckling – nedläggning. Det är slutsatsen av kontakter med både politiker och anställda inom socialförvaltningen. Men det finns alltså inget politiskt beslut om att Sörbygården ska läggas ner. För övrigt står det inte i några dokument, i t ex underlag, om att vakanshållningen ska gälla just Sörbygården… Eller att vakanshållning egentligen innebär “avveckling av platserna och tvångsförflyttning av de boende”.

TTELA skriver idag:

“Att besparingarna görs just på Sörbygården har förvaltningen beslutat.”

Det verkar emellertid inte finnas något skriftligt dokument om när och av vem beslutet har tagits. Det är slutsatsen av en skriftväxling mellan socialförvaltningen och en av de boendes anhöriga. Beslutet har, har jag fått veta, fattats av en chefstjänsteperson i början av sommaren. Beslutet kommunicerades dock inte ut förrän i slutet av augusti. Beslutet har överklagats till Förvaltningsrätten.

Samtidigt som Sörbygården ska “vakanshållas” för att spara pengar så ska ett nytt äldreboende byggas i Vänersborg där Östra skolan låg (fastigheten Kalkonen 1). Där pågår projektering för fullt och snart sätts spaden i backen. Befolkningsprognoserna visar nämligen att andelen äldre i befolkningen ökar och det innebär naturligtvis att behov av fler platser också ökar…  (Se TTELA “Planen: Nytt äldreboende i Vänersborg”.) Äldreboendet beräknas kosta 150 milj kr och ska stå färdigt 2027. Och socialnämnden har till och med tagit beslut och lovat att betala räntan till Vänersborgsbostäders investering tills bygget står klart…

Sanningen är faktiskt den att trots ytterligare ett nytt äldreboende i Vänersborg kommer socialnämnden och -förvaltningen med all sannolikhet att stå inför stora problem när köerna till äldreboendena växer, vilket befolkningsprognoserna pekar på. Och då blir en uppsägning av hyresavtalet och avveckling av Sörbygården en mycket kontraproduktiv åtgärd…

Det finns en annan aspekt av “vakanshållningen” eller tvångsflyttningen. De boende har vanliga hyresavtal och det finns regler kring besittningsrätt. I det ovan nämnda överklagandet står det:

“Beslutet innebär i praktiken att kommunen griper in i ett gällande hyresavtal och min besittningsrätt som hyresgäst. Socialnämnden har inte stöd i lag för att tvångsflytta en hyresgäst enbart av ekonomiska skäl.”

Och:

“I avtalet finns inga begränsningar av min besittningsrätt eller någon rätt för kommunen att förflytta mig mot min vilja på obestämd tid.”

Det här blir något för jurister att ta ställning till men det tycks vara en viktig aspekt…

Bild från Sunt Förnufts FB-sida

Skicket på boendet är undermåligt har det sagts, bland annat av Dan Nyberg (S). Jag har inte varit på Sörbygården, men enligt uppgifter från framför allt anhöriga stämmer inte detta. Äldreboendet är i och för sig byggt på 1950-talet och kan på många sätt inte jämföras med de boenden som byggs idag. (OBS! Ändring kl 21.45: Enligt en trogen bloggläsare byggdes Sörbygården, inkl folktandvård, vårdcentral och Apotek, av Landstinget Älvsborg 1985-86. Det hette då Brålanda Sjukhem.) Rummen är små, det saknas lyftanordningar, de gamla tapeterna är kvar etc. Men som en anhörig skrev till mig igår kväll:

“…jättefina lokaler. Upplever dom fina, rena och hela. Det jag ser med mina ögon är moderna och välvårdade lokaler, fina fönster, dörrar och dörrar är felfria. Miljön runt byggnaderna är kanonfin med promenadstråk och parkbänkar. Med en snabb promenad kommer läkare och sjuksköterskor som stöd om så skulle behövas.”

Det är fler som instämmer i denna beskrivning.

Sörbygården uppfyller alltså alla lagkrav, utöver brandskyddet, även om det inte håller samma standard som de nybyggda boendena i andra kommundelar.

Personen skriver också att Hemsö har restaurang Solrosen, MedPro vårdcentral och Apoteket Hjärtat som hyresgäster. Hen avslutar:

“Jag kan inte tänka mig att en fastighet med vårdcentral, apotek, restaurang och äldreboende kan ha så stora brister att det ligger till grund för att kommunen vill flytta.”

Läggs Sörbygården ner kan det tyvärr få “spridningseffekter” så att de andra verksamheterna också blir drabbade. Det skulle vara förödande för Brålanda.

Sedan var det “dåligt brandskydd” på Sörbygården. Helt plötslig skulle man kunna säga. Det har skett kontroller under många år. Det är först den senaste som har anmärkningar, vilket i sig är lite förvånande. Det ställdes krav på ventilation och sprinklersystem. Om det är av den digniteten att Sörbygården måste stänga vet jag inte. Det verkar inte så, Dan Nyberg skriver t ex på Facebook att det handlar om “besiktningsanmärkningar”. TTELA skriver att:

“att brandskyddet inte är tillräckligt bra”

Naturligtvis ska både brandskyddet och själva boendet vara både bra och fungerande. Att ordna med brandskydd är såvitt jag vet fastighetsägarens ansvar. Sådana åtgärder kan i och för sig orsaka hyreshöjning men då betalas åtgärderna så att säga under många år. (Enligt socialförvaltningen ville Hemsö att kommunen skulle stå för hela kostnaden direkt, en kostnad på 3-4 milj kr. Jag misstänker att Hemsös inställning berodde på att “vakanshållning” var på gång. För övrigt är 3-4 milj kr en liten summa i kommunala sammanhang.)

Det relativt nybildade partiet “Sunt Förnuft” med viss förankring i Brålanda återger idag på sin Facebook-sida en intervju med Hemsö, som äger fastigheten. Jag citerar:

“vi stod i startgroparna att börja installera sprinklersystem, som var en anmärkning vi fått till oss vid en brandbesiktning, men YY [namnet anonymiserades av mig; min anm] (kommun) tyckte det var onödigt då dom tänkt tomställa fastigheten”

Fastigheten är absolut inte nedgången men är o andra sidan inte toppmodern heller. Men en fastighet byggd anno 1986 så är den i väldigt bra skick. Nya ytskikt och målarfärg så är den i tipptopp kvalite!”

De flesta är överens om att det är fel att flytta gamla människor från sitt boende mot deras vilja. Vi är många som har upplevt ångesten och rädslan hos föräldrar eller mor- och farföräldrar när de tvingas flytta från sina vänner, bekanta och släktingar, bostad och hemmamiljöer, från samhället eller staden där de har bott och verkat. På Sörbygården finns det också boende som har sin make/maka i Brålanda – som hälsar på varje dag. Men som omöjligt kan åka till Vänersborg lika ofta. Det är ett betydande antal av de boende som har förankring i Brålanda och som kanske måste tvingas lämna sin hembygd…

Flytt är något som kan ske när det inte finns några alternativ. Jag anser inte att besparingar av några miljoner i kommunens totala ekonomi (på nästan 3 miljarder kronor) är ett sådant skäl. Vissa anhöriga kallar det ett övergrepp.

En nedläggning av Sörbygården innebär dessutom ett slag mot Brålanda som samhälle. Kommunala funktioner försvinner och gör orten och bygden mindre attraktiv. Allt flyttas till centralorten. Så är upplevelsen hos många brålandabor, och även vi som bor i centralorten kan hålla med. Det finns risk att en vakanshållning/nedläggning av Sörbygården får dominoeffekter och drar med sig fler funktioner i fallet.

Vänsterpartiets åsikt är att kommunen måste, oavsett det som har hänt, ompröva sitt beslut. Det är ingen idé att diskutera vems fel det är eller hur lurad man har blivit eller hur rätt man har haft eller skylla på varandra osv. Det är bara att erkänna, vi har gjort fel. Nu rättar vi till det och fattar de beslut som krävs för att de boende på Sörbygården ska få bo kvar – både resten av året och i framtiden.

Och kanske måste, tyvärr, alla brålandabor och andra protestera högljutt för att få politikerna att lyssna. Som nu, när jag skriver detta, får ett mail från “Boende och närstående på Sörbygården”. I mailet uppmanas vi politiker i kommunfullmäktige och socialnämnden att svara på ett antal frågor. Den sista frågan lyder:

“Hur tänker ni ta ansvar för de mänskliga konsekvenserna som detta beslut riskerar att skapa rörande otrygghet, oro och försämrad hälsa?”

Det ska bli intressant att få reda på vad politikerna svarar. Och hur de sedan agerar…

Flera politiker kommer att närvara på bygdefesten i Brålanda imorgon. Varför inte komma dit och ställa frågorna direkt till politikerna?

Anm. Läs också ”Sörbygården: Brev till KS från anhöriga”.

PS. TTELA har ikväll kl 21.16 publicerat en artikel om Sörbygården. Den är klart läsvärd – ”Tvångsflytt av dementa i Brålanda väcker bestörtning och oro”.

===

Inlägg om Sörbygården:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Äldrevård, Brålanda, Pensionär, Sörbygården, socialnämnden

Sörbygården Brålanda

4 september, 2025 4 kommentarer

I veckan som gick dök denna bild upp i mitt Facebook-flöde:

Under bilden återfanns denna kommentar.

“Blev precis som jag befarade när nån avdelning stängdes ner på äldreboendet Sörbygården tidigare! Blev inga protester till våra politiker Så nu stänger dom ner hela Sörbygården som politikerna planerade från början.”

Inlägget var avsänt från Brålanda och har fått många kommentarer och ”likes”. Det är inga snälla kommentarer. De riktar sig mot politikerna i Vänersborg och de flesta har uppfattningen att det är en sammansvärjning mot Brålanda. Ja, tydligen ingår även politikerna från Brålanda i komplotten.

Jag blev både överraskad och förvånad av inlägget. Nedläggning av det särskilda boendet för äldre i Brålanda? Nu? Fanns det ett sådant beslut? Och vem i kommunen tog i så fall beslutet och varför? Blickarna riktades mot socialnämnden och socialförvaltningen…

Socialförvaltningen svarade att det stämmer att:

“vi inlett åtgärd/åtgärder utifrån beslut från socialnämnd mot bakgrund av det ekonomiska läge socialförvaltning med nämnd står i 2025 samt 2026. Som åtgärd ingår vakanshållning av 24 platser inom särskilt boende och dessa koncentreras till Sörbygården.”

Dan Nyberg (S), ordförande i socialnämnden, förtydligade:

“platser kommer att successivt vakanssättas. Ingen ska behöva flytta. Skälet är bl a för att klara de mycket omfattande besparingar nämnden måste göra då det fattades ca 45 miljoner i kf:s beslut”

Inlägget från Brålanda på Facebook var med andra ord inte helt fel…

Men varför har det blivit så här? 

Det handlar självklart om pengar…

I juni i år (2025) beslutade kommunfullmäktige om budgeten för nästa år. Socialnämnden hade inför beslutet begärt en ramökning (“mer pengar”) på 48,9 milj kr inför 2026. Om inte nämnden fick dessa pengar så var en av flera besparingsåtgärder:

“Att vakanshålla 24 platser inom vård och omsorg särskilt boende 14.000 tkr.”

Det var socialnämnden mycket tydlig med. Det framgår av nämndens protokoll från den 16 april 2025. Ida Hildingsson (V) hade ett eget yrkande där hon framhöll att det var positivt att socialförvaltningen vågade:

“föreslå nämnden att begära en kraftig ramökning”

Men Hildingsson yrkade avslag på, bland annat, vakanshållningen som möjlig besparingsåtgärd. Det måste kunna gå att spara på något annat om det var kris, åtgärden var inte rimlig. De styrande partierna avslog Hildingssons yrkande. De andra partierna deltog överhuvudtaget inte i beslutet. De skulle återkomma med egna, “samlade” budgetförslag i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

Socialnämnden fick inte sina begärda pengar av kommunfullmäktige (juni 2025). Det innebar att fullmäktige i praktiken beslutade att 24 platser inom vård och omsorg skulle vakanshållas nästa år. Det var de styrande partierna (S+C+KD+MP) som stod bakom beslutet, även ordförande Nyberg…  Vänsterpartiet ville tillskjuta ytterligare 8 milj kr till socialnämnden för att minska de föreslagna besparingarna inom bland annat äldreomsorgen. Det var inget annat oppositionsparti som ville satsa mer pengar till socialnämnden än vad de styrande föreslog i sitt budgetförslag.

Ordförande Dan Nyberg (S) skrev på Facebook idag:

“Inget parti i Vänersborgs kommunfullmäktige var beredda att ge socialnämnden de pengar som behövdes för att bibehålla nuvarande omfattning av socialförvaltningens verksamhet. Det är betydande belopp som saknas som därmed måste sparas.”

Det kan noteras att fackförbundet Kommunal förklarade sig oenigt med budgetförslaget. Kommunal skrev:

“Kommunal befarar en stor försämring av arbetsmiljön. Ökad arbetsbelastning vilket kommer att öka kostnaderna för förvaltningen vad gäller sjukskrivningar, personalbortfall och därmed ytterligare kostnader för anställningsprocesser och kompetensbortfall då personal väljer bort Vänersborgs kommun som arbetsgivare.”

Kommunfullmäktiges beslut i juni 2025 handlade alltså om nästa år (2026).

På socialnämndens sammanträde den 23 maj 2025 diskuterades nämndens ekonomiska läge innevarande år (2025 alltså) utifrån delårsrapporten. Prognosen redovisade ett underskott på hela 43,9 milj kr. Det berodde på:

“lägre intäkter i form av statsbidrag samt högre kostnader för försörjningsstöd, placeringar/köpta platser, hyror samt IT.”

Det pekades särskilt på minskade statsbidrag inom äldreomsorgen. Det krävdes besparingsåtgärder. Förvaltningen redovisade 16 olika åtgärder. En av åtgärderna kändes igen:

“Påbörja vakanshållning av ett särskilt boende inom vård och omsorg under våren.”

Det stod inte i handlingarna vilket särskilt boende som åsyftades och det nämndes inte heller på sammanträdet.

Socialnämnden godkände enhälligt delårsrapporten för april och beslutade att:

“Socialnämnden uppdrar socialförvaltningen att genomföra åtgärderna som redovisas i delårsrapporten.”

Det innebar att socialnämnden redan i år skulle börja verkställa nästa års besparingsåtgärd. Jag tycker att man kan se det som att nämnden och förvaltningen ansåg att det var en fördel att vakanshållningen skedde successivt med början redan i år. Det var inte bara för ekonomins skull utan även för de boendes.

På socialnämndens senaste sammanträde, den 28 augusti, fick nämnden reda på att det var aktuellt att börja verkställa beslutet. Men det sades inte heller denna gång vilket boende som var aktuellt för “vakanshållning”. De fackliga förhandlingarna var i och för sig genomförda, men personalen skulle först informeras.

Socialnämnden noterade informationen, inga nya beslut fattades. 

Det finns således inget beslut i nämnden att just Sörbygården i Brålanda ska avvecklas. Det är ett förvaltningsbeslut fattat av tjänstepersoner, men det skedde på uppdrag av nämndens politiker och i slutändan som ett resultat av kommunfullmäktiges beslut. Men att det är just Sörbygården som ska vakanshållas beror på skrev socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) på Facebook idag:

“att boendet är i väldigt undermåligt skick jämfört med boendena i Vänersborg. De behöver därför renoveras till en standard som är värdigt för de boende. Det tredje skälet (det första skälet var ekonomin; min anm) är besiktningsanmärkningar inom brandskyddet som måste åtgärdas. Det är nog allas förhoppning att orsakerna till nuvarande situation kan lösas snart möjligt.”

Det ska också noteras att beslutet återigen handlade om “vakanshållning”. Ordförande Nyberg skrev på Facebook:

“Det särskilda boendet Sörbygården i Brålanda ska inte upphöra! De är 24 platser som tillfälligtvis kommer att vakanssättas.”

Kommunfullmäktiges och socialnämndens beslut kan också tyckas vara ogenomtänkt och faktiskt till och med kontraproduktivt. Det är ju faktiskt så att befolkningsprognoserna visar att andelen äldre i befolkningen ökar och det innebär naturligtvis att behov av fler platser också ökar… Dessutom har väntetiden för att få en plats på ett särskilt boende för äldre i Vänersborgs kommun ökat dramatiskt de senaste åren. Det skrev TTELA (se “Dystra trenden: Allt längre kötid till boende för äldre i Vänersborg”) redan för (exakt) ett år sedan:

“Kötiden har femdubblats på bara tre år”

Om äldre i behov av plats får vänta oskäligt länge så riskerar kommunen att IVO (Inspektionen för vård och omsorg) utdömer vite. Och då kan det handla om tämligen stora summor för kommunen…

Det finns farhågor, särskilt i Brålanda, att vakanshållningen på Sörbygården bara är början. De fruktar att Sörbygården kommer att stängas helt och att stängningen i så fall blir permanent. Jag kan förstå det, och det befarar även jag. Men det är som sagt inte innebörden i det beslut som har fattats.

Vad ska socialnämnden och socialförvaltningen göra? Det saknas pengar och nämnden är tvungen att vidta alla åtgärder den kan för att hålla budget. Och det här vet alla partier och politiker om. Så vems är felet att socialnämnden tvingas vidta besparingar och impopulära åtgärder?

Det finns naturligtvis en möjlighet att hindra vakanshållningen på Sörbygården. Och det är att kommunfullmäktige beslutar om att ge socialnämnden ett tilläggsanslag, dvs mer pengar. Ett sådant beslut skulle kunna fattas i oktober eller november. Det skulle inte heller vara helt orimligt – månadsuppföljningarna tyder på att kommunen skulle kunna göra ett oväntat stort överskott i år… 

Det är val nästa år och det betyder väldigt mycket både för Vänersborgs kommuns och Sörbygårdens framtid… Och då tänker jag inte bara på kommunalvalet utan också på valet till riksdagen. Den nuvarande SD-stödda borgerliga regeringen har under flera år underlåtit att satsa pengar på välfärden vilket inneburit minskade statsbidrag som i sin tur har drabbat socialnämnden hårt. Regeringen har istället satsat stora pengar på skattesänkningar och bidrag (RUT och ROT) för de rika.

Anm. Läs gärna fortsättningen – ”Rädda Sörbygården!”.

===

Inlägg om Sörbygården:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Brålanda, Budget 2025, Budget 2026, Sörbygården, socialnämnden

Torget, kulturaxeln och demokratin

2 september, 2025 Lämna en kommentar

Det har under året fattats en del beslut i kommunen om Vänersborgs centrala delar. Tjänstepersoner i kommunen har infört nya regler kring användningen av scenen på gågatukrysset (se “Tystnad ska råda på gågatuscenen”) och politikerna har antagit nya taxor/avgifter för att använda kommunens mark i centrum (se “Centrum, Fridamäss och avgifter”). Dessutom beslutade samhällsbyggnadsnämnden, den 27 februari, att riva kioskerna på torget och byggnadsnämnden gav rivningslov redan den 10 juni. (Se “Om torgkioskerna: To be or not to be”.)

Det är många vänersborgare som har reagerat på att flera viktiga beslut har fattats utan att invånarna har fått vara med och påverka. Droppen för Sara Johansson var att kioskerna på torget skulle rivas utan att någon i kommunhuset hade frågat invånarna om deras åsikter. (Se “Om torgkioskerna: To be or not to be”.)

Sara Johansson ordnade ett möte i fredags på biblioteket. Hon hade särskilt bjudit in ledamöter i byggnadsnämnden. Det var flera från nämnden som hade hörsammat inbjudan. Det fanns även andra politiker på plats, bland annat flera ledamöter från kommunstyrelsen och demokrati- och jämställdhetsberedningen. Märkligt nog var inga från Socialdemokraterna eller Centerpartiet närvarande. Det var också ett antal tjänstepersoner med på mötet, t ex förvaltningschefen på miljö- och byggnadsförvaltningen, en utvecklingsledare på kommunstyrelseförvaltningen samt två representanter från kultur- och fritidsförvaltningen. Det var även några “vanliga” invånare närvarande. De skulle ha kunnat vara fler, men å andra sidan hördes de som var där…

Ledamöter från byggnadsnämnden fick frågan om varför de hade gett rivningslov för kioskerna. De förklarade noggrant att nämnden är en myndighetsnämnd som måste följa lagen. Det fanns inget utrymme för tolkningar i det här fallet. Kioskerna hade inget högre kulturhistoriskt värde och det fanns inte heller något rivningsförbud i detaljplanen. Nämnden hade inget val, utan fick ge rivningslov vilket de ville eller ej.

Sara Johansson undrade varför beslutet om kioskerna på torget togs utan att tillfråga invånarna. Vilket alltså var samhällsbyggnadsnämndens beslut (se ovan). Ingen kunde riktigt svara på frågan, men antagligen var det så att kioskerna helt enkelt ansågs vara i vägen för en omdaning av torget. Ett beslut om rivning betraktades säkerligen inte heller som någon stor sak, varken för samhällsbyggnadsnämnden eller invånarna. Nämnden tog möjligtvis för givet att ingen ville bevara kioskerna. Den dåvarande förvaltningschefen på samhällsbyggnadsförvaltningen sa till TTELA (se “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”) att kioskerna var i behov av renovering och en ombyggnad som det saknades pengar till. Det fanns inte heller någon som var intresserad av att driva verksamhet i kioskerna. (Den tidigare hyresgästen sades upp, se TTELA “Özgür driver kioskerna på torget i Vänersborg – kastas ut”.)

I underlaget till samhällsbyggnadsnämndens beslut om rivning stod det följande om kioskerna:

“Det planerade underhållet för de kommande tio åren är uppskattat till 1 miljon kronor, exklusive eventuella verksamhetsanpassningar. Med tanke på underhållskostnaderna och bristen på intresse från potentiella hyresgäster och köpare, är det ekonomiskt ohållbart att behålla byggnaderna.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen beskrev också några mindre förändringar på torget innan beslut om större omdaningar skulle fattas:

“Rivningen (av kioskerna; min anm) skulle frigöra ytan för att till exempel kunna skapa en provisorisk food court, vilket kan bidra till en mer levande och attraktiv miljö. Möjligheten att sätta upp belysning för att skapa en inbjudande och trevlig atmosfär ska undersökas. Genom att använda olika typer av belysning, såsom strålkastare, ljusslingor och dekorativa lampor, kan en varm och välkomnande miljö skapas som lockar både invånare och besökare. Den provisoriska food courten kan erbjuda ett varierat utbud av mat och dryck, vilket bidrar till en dynamisk och social atmosfär.”

Det blev faktiskt inte så mycket prat kring kioskerna på fredagens möte, även om en del ville bevara dem. De flesta var överens om att torget och kulturaxeln borde genomgå stora förändringar. Hur centrum skulle se ut diskuterades i smågrupper och en del förslag fördes fram.

Slutsatsen var dock att kommuninvånarna måste få vara med och bestämma. Diskussionerna kom därför att riktas in mot invånarinflytande. Hur skulle invånarna kunna göra sina röster hörda om hur centrum i allmänhet och Kulturaxeln i synnerhet skulle se ut både i en nära framtid och några år framåt? Särskilt när det ingick i samhällsbyggnadsnämndens beslut om rivning i februari att förvaltningen fick i uppdrag att utreda den framtida utformningen av torget.

Det krävs sannolikt en ny detaljplan för att göra om och göra nytt i kulturaxeln och på torget. Det anser även stadsarkitekten. Han skrev i ett mejl:

“Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”

Den nuvarande detaljplanen för torget (från december 2000) har följande utseende (detaljplanen kan laddas ner här):

Stora ytor på torget är reserverade för parkerings- och busshållplatser…

Detaljplanen för “Huvudnässkoletomten” (Läroverket 1) är från 1959…

Denna detaljplan är helt inaktuell.

Det är ingen tvekan om att det behövs inte bara en utan kanske två nya detaljplaner. Det arbetet skulle kunna påbörjas under nästa år under förutsättning att byggnadsnämnden får en beställning.

Man kan nog ana att en ny detaljplan är den allmänna meningen också i kommunhuset. När de två moderaterna, Tor Wendel och Mikael Karström, lämnade in en motion i januari 2024 om att bygga en gradäng vid Huvudnässkolans aula, blev beslutet i kommunfullmäktige i april 2025 att:

“i samband med arbetet att utveckla vår stadskärna samverka med berörda nämnder, fastighetsägare, näringsliv och andra berörda var i Vänersborgs centrum en gradäng eller annan typ av flerfunktionell sittplats skulle kunna placeras.”

Kommunfullmäktige tog nog för givet att utvecklingen av stadskärnan innebär ett “helhetsgrepp”, dvs en ny detaljplan. Politiker och tjänstepersoner vill antagligen inte göra några förändringar av kulturaxeln förrän planen är klar.

Tankarna på att utveckla centrum har funnits länge. 2010-2011 utlystes en arkitekttävling om hur Vänersborgs stadskärna skulle utformas. Det vinnande bidraget inleddes:

“Kulturaxeln är den oputsade juvel som med sin regelbundenhet och potential kan vara en plattform för ett rikt stadsliv. Den kan förena och sprida en fantastisk kvalité till staden. … I centrum av denna starka länk ligger Vänersborgs stolta torg…”

Det finns alltså idéer och många på kommunen, både politiker och tjänstepersoner, har ägnat stor tankemöda de senaste åren på hur centrum ska utvecklas och gestaltas. Jag tror också att arkitekttävlingens bidrag lever kvar i minnet hos många. (Det går att ladda ner den vinnande bidraget här.) Nästa år ska dessutom en person anställas på halvtid som “centrumutvecklare”. Det kanske kan få fart på arbetet med stadens centrum.

Det finns goda förutsättningar för att kommunen bestämmer sig för att ha en bred dialog med allmänheten, och andra, i processen kring utformningen av centrum, och detaljplanens utseende. Om inte får Vänsterpartiet yrka på att en invånardialog ska genomföras…

Det stora hindret för en utveckling av centrum är nog inte viljan eller bristande demokrati, det är snarare pengarna…

==

Inlägg om Vänersborgs centrum:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, centrum, Demokrati

Centrum, Fridamäss och avgifter

31 augusti, 2025 Lämna en kommentar

Det var ovanligt många vänersborgare ute på stan i lördags. Det var Fridamäss och flera arrangemang återfanns i centrum. Det var allt från modevisning och visning av brandbilar till bakluckeloppis och Scensommarfest på Fisketorget. Det var en tillströmning och ansamling av människor i centrum som alla önskar att det alltid skulle vara. Men som det alltför sällan är…

Centrum i Vänersborg har blivit lite av en het potatis. Det hördes många upprörda röster på Facebook när meddelandet nådde invånarna att från och med nu ska det vara i stort sett tyst från scenen på gågatukrysset. I de nya anvisningarna står det:

“Scenen i gågatukrysset Edsgatan / Sundsgatan får bokas endast för kulturarrangemang och uppträden med låg ljudvolym pga närhet till butiker och bostäder.”

Vilket förvaltningen senast dessutom tolkade som att (se “Tystnad ska råda på gågatuscenen”) scenen endast får användas:

“för kommunens kulturarrangemang”

På Fridamäss igår var det inte särskilt högljutt, tyckte jag, men kanske de boende i centrum hade en annorlunda uppfattning. Det var inte heller Vänersborgs kommun som arrangerade modevisningarna på scenen. Och inte heller kan man väl räkna en modevisning till kulturarrangemang? Nä, det torde finnas ett behov av tydligare regler kring vad som gäller och en bättre konkretisering av vad kommunens nya anvisning om scenen innebär.

Det är få vänersborgare som förstår kommunens nya policy. Alla säger sig vilja ha fler människor i centrum, men att då införa restriktioner för scenen har naturligtvis motsatt effekt. Det ska dock sägas att det däremot är helt ok att föra både väsen och ta marken direkt framför scenen i anspråk, t ex för valtal, gatumusikanter, lotteriförsäljning och protester mot Israels folkmord i Gaza. Det bestämmer polisen. Det är dessutom gratis att vara på denna del av Edsgatan. Kommunen tar inget betalt. På gågatan och i gågatukrysset är det alltså fritt fram att utan betalning sätta upp bord, marknadsstånd och annat. Så betalar t ex Vänersborgs HC inget när klubben regelbundet står och säljer billotter. Och det beror inte på att försäljningen numera omges av lägre ljudvolym än tidigare…

Längre ner på Edsgatan, mellan torget och Plantaget, var det väldigt många människor igår. De besökte bakluckeloppisen, ett arrangemang som återfinns varje lördag förmiddag. Det är dock färre säljare och besökare än förr om åren. Det är Vänersborgs FK (VFK) som arrangerar och organiserar bakluckeloppisen. Säljarna betalar en summa till VFK för att få en plats. VFK sköter tilldelning av platser, insamling av pengar, kontroll av vad som säljs (ex alkohol ej tillåtet) och grovstädning. Det är emellertid inte gratis för VFK. Det har det varit tidigare. Klubben har fått ta denna del av Edsgatan i anspråk gratis. Sedan förra året betalar emellertid VFK en summa pengar till kommunen. I år är avgiften höjd till 5.000 kr om året. Det är ingen jättesumma, men en tämligen stor andel av de intäkter klubben får på verksamheten.

VFK:s inkomster går oavkortat till verksamheten, till fotbollen. Det är precis som VHC:s billotteri. Intäkterna går till ungdomsverksamheten. Skillnaden i kommunens “policy” är alltså att på gågatukrysset står VHC gratis, mellan Kungsgatan och Drottninggatan kostar det pengar.

Det är inte helt enkelt att förstå hur kommunen resonerar kring avgifterna. Men så tänkte jag att antagligen var jag medskyldig till dessa regler kring avgifter. Jag drog mig till minnes att kommunfullmäktige fattade beslut den 18 juni om “Taxor för upplåtelse av offentlig plats”. De nya taxorna skulle för övrigt börja gälla från den 1 augusti, i år alltså.

I underlaget till kommunfullmäktige stod det att skälen till ändringen av taxorna var:

“Taxan för oktobermarknaden behöver ändras. Det är meningen att marknaden ska vara självfinansierad av taxan och inte gå minus vilket den gör idag.”

Det beslutade dokumentet handlar dock om mer än Oktobermarknaden. Det står bland annat i dokumentet att en matvagn/foodtruck får betala en avgift till kommunen på 20.000 kr per år eller 2.000 kr per månad, kaffevagn/glassvagn/korvstånd betalar hälften. Serveringstält över 15 kvm kostar 1.500 kr per dag. Och så kommer man till avgiften för att ha loppmarknad. Avgiften för en loppmarknad är 200 kr per dag. (200 kr per dag multiplicerat med 50 veckor är 10.000 kr.)

Ovanstående exempel på avgifter är tagna från avsnittet “Försäljningsändamål”. Det definieras, i varje fall av mig, som att någon privatperson eller företag tjänar pengar på verksamheten att sälja något.

I dokumentet “Taxor för upplåtelse av offentlig plats” följer sedan avsnittet “Annat kommersiellt ändamål”. Avsnittet handlar om reklampelare, evenemang som t ex tivoli och cirkus men också “Andra kommersiella arrangemang”. Det står exempelvis att arrangemang upp till 2.000 kvm kostar 1.000 kronor per dag och arrangemang över 10.000 kvm 2.000 kronor.

Jag vet inte riktigt vad som är skillnaden mellan “Försäljningsändamål” och “Andra kommersiella arrangemang”, men efter “Andra kommersiella arrangemang” står det:

“För kommersiella arrangemang ordnade av skolklass, ideell förening/organisation eller liknande uttas hälften av ovan nämnda taxor.”

Det är inte helt lätt att tolka “ovan nämnda taxor”. Betyder det alla taxor i hela dokumentet eller bara taxorna under rubriken “Andra kommersiella arrangemang”?

Det står vidare:

“Arrangemang upp till 500 m² som ordnas av skolklass, ideell förening/organisation eller liknande är taxefria.”

VFK:s loppmarknad torde alltså vara över 500 kvm och eftersom VFK är en ideell förening betalar klubben bara hälften, dvs 5.000 kr om året.

Det var det av kommunfullmäktige beslutade dokumentet “Taxor för upplåtelse av offentlig plats”. Det finns också en lag som är aktuell i sammanhanget och som det hänvisas till i beslutsunderlaget till fullmäktige.

I Ordningslagen slås det fast att kommunen har möjlighet att ta ut avgift för upplåtelser av offentlig plats. Det regleras i sin tur av avgiftslagen (Lag om rätt för kommun att ta ut avgift för vissa upplåtelser av offentlig plats, m.m.):

“Om tillstånd enligt 3 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) har lämnats i fråga om sådan offentlig plats som står under kommunens förvaltning, får kommunen ta ut ersättning för användningen.”

Enligt lagen om avgifter gäller inte självkostnadsprincipen utan det handlar om ett belopp som:

“kan anses skäligt.”

Det kan också konstateras att kommunen inte måste ta ut några avgifter.

Det finns flera frågetecken kring taxorna och reglerna som gäller i centrum. Jag borde kunna räta ut alla frågetecken eftersom jag har varit med och i kommunfullmäktige sagt ja till “Taxor för upplåtelse av offentlig plats”. Men jag kan inte det. Nu i efterhand ser jag att taxorna kanske avhåller människor från att ordna olika arrangemang i centrum. Och det är ju helt fel tänkt. Naturligtvis måste kommunen ta ut avgifter som ersätter kommunen för det merarbete och extra kostnader som ett arrangemang medför. I varje fall till viss del. Men det måste vägas mot att locka människor och arrangemang till centrum.

Det finns emellertid ingenstans i kommunfullmäktiges beslut om att skillnader ska göras på avgifter på gågatan jämfört med andra delar av Edsgatan…

I budgeten för 2026 beslutade kommunfullmäktige att utöka kommunstyrelsens budgetram med 450.000 kr till tjänst för utveckling av stadskärnan. Kanske kan en “centrumutvecklare” ta tag i bland annat avgiftsfrågan.

Det är en uppgift som är viktig i en diskussion, och förhoppningsvis invånardialog, om hur vi vill ha det i hela Vänersborg centrum – inte bara på Edsgatan utan på torget, Plantaget och tomten vid fd Huvudnässkolan.

I fredags var det ett möte om kioskerna på torget och framtiden för kulturaxeln och centrum. (Se “Om torgkioskerna: To be or not to be”.)

Det mötet återkommer jag till i inlägget ”Torget, kulturaxeln och demokratin”.

==

Inlägg om Vänersborgs centrum:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, centrum, vfk, vhc

Om torgkioskerna: To be or not to be

29 augusti, 2025 1 kommentar

I centrum av staden Vänersborg har kioskerna på torget stått i centrum. Så skulle man kunna uttrycka det lite vitsigt. De två kioskerna har stått på sina platser sedan urminnes tider och det finns väl knappast en enda vänersborgare som inte har köpt en korv eller en glass i någon av kioskerna. Och turister har förvånats över att det finns två kiosker så nära varandra och med samma utbud.

Nu är det tänkt att traditionen ska brytas och stadsbilden förändras. Kommunen har beslutat att jämna kioskerna med marken. Kommuninvånarna har delade uppfattningar, ska kioskerna stå kvar eller ska de rivas? Sara Johansson vill ha dem kvar och reagerar dessutom på att kommunen inte har rådfrågat vänersborgarna innan rivningsbeslutet fattades. Ikväll har hon kallat till möte kl 17.30 i biblioteket.

Det har varit en längre process kring torgkioskernas vara eller inte vara. TTELA har i flera artiklar följt utvecklingen de senaste två åren.

Redan i oktober 2023 skrev TTELA en artikel om kioskerna. (Se TTELA 20/10 2023 “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”.)

TTELA skrev:

“De båda byggnaderna på Torget i Vänersborg är utrymda och igenbommade efter att kommunen sagt upp avtalet med den som drev gatuköken.”

Så var det. Avtalen sades upp, men kommunen hade ingen som stod beredd att ta över någon av kioskerna och driva verksamheten vidare.

TTELA följde upp artikeln några dagar senare med att fråga några vänersborgare vad de ville se på torget. Det var ju ganska tråkigt att det inte längre gick att få sig en mosbricka på Göstas korv eller på Grill-Ivar. Eller den mer moderna snabbmaten, hamburgare. Hamburgare hade vänersborgarna aldrig hört talas om på 60-talet när kioskerna uppfördes, mer än möjligtvis skymtat i någon amerikansk film. (Se TTELA 23/10 2023 “Vänersborgarnas röster: ‘Det vill vi se på Torget’”.)

Anledningen till TTELA:s artikel var att kommunen sökte någon eller några som var intresserade av att driva verksamhet i en eller båda kioskerna. Intresset visade sig dock mycket svalt, och ointresset har stått sig ända tills idag.

TTELA publicerade ytterligare några artiklar efter årsskiftet. Den första artikeln var särskilt intressant. Den redogjorde för kioskernas historia. (Se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”.)

“Vid årsskiftet 1965/1966 stod kioskerna klara, och under våren 1966 rapporterade ELA att bygget blev dyrare än beräknat.”

Jag minns det som igår. Ja, egentligen inte riktigt. Det var väl inte förrän sent på hösten 1968 som jag gjorde min “vuxendebut” på torget tillsammans med kompisen Göran. Efter det blev kioskerna en central punkt i livet ett antal år framåt. I TTELA:s artikel sa en vänersborgare:

“Jo, jag har väl varit där en del om nätterna och ätit korv.”

Och så var det, det var en korv med mos som gällde. Mosbrickan var obligatorisk, särskilt i början av 70-talet. Då var det dans i parken på torsdagar och på småtimmarna ringlade köerna långa på torget…

Jag tror inte att det var några av gästerna som i köerna stod och funderade på om kioskerna var snygga eller inte, om de var att betrakta som historiska kulturminnen eller inte. Det enda av betydelse var att de tillhandahöll varm korv.

Diskussionen om vad som borde göras på torget blev allt intensivare. Det såg som sagt mörkt ut, det tillhandahölls ju varken korv eller glass. Och om ingen ville hyra kioskerna, skulle det då vara så här i framtiden också?

TTELA piskade upp stämningarna. Tidningen tog kontakt med den välkände arkitekturkritikern Mark Isitt. (Se TTELA 17/2 2024 “Vänersborgs stadsarkitekt om kioskerna: ‘De ser förjävliga ut’”.)

“Nej, fan, riv dem. De gör ju ingenting annat än att förfula.”

Sa Isitt till TTELA. Och fick medhåll av stadsarkitekt Martin Staude:

“de ser förjävliga ut”

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) höll inte med:

“De pryder sin plats, skulle jag säga. I mitt liv har de alltid funnits på Torget, så de är en naturlig del.”

Sedan vet jag inte om TTELA uppfattade Jonasson rätt när TTELA skrev:

“enligt Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) är det inte aktuellt att riva kioskerna.”

Bara 10 dagar senare, den 27 februari, fattade nämligen samhällsbyggnadsnämnden ett enigt beslut om att riva kioskerna:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att riva båda kioskerna på huvudnäs 2:14 och uppdrar åt förvaltningen att ansöka om rivningslov.”

Naturligtvis berättade TTELA om beslutet, dock utan att intervjua ordförande Jonasson (S), som enligt TTELA skulle ha gjort en total omsvängning på några dagar. Inte heller någon annan politiker i nämnden intervjuades. (Se TTELA 18/3 2025 “Kioskerna på Torget i Vänersborg kan komma att rivas”.)

Beslutet motiverades med att det inte fanns någon som ville hyra kioskerna och att ha dem kvar tomställda skulle enligt förvaltningen kosta 1 milj kr de kommande 10 åren. Så trots att kioskerna på torget hade ett kulturhistoriskt värde och skulle behandlas varsamt vid ombyggnad och underhåll så skulle de rivas. Det innebar följaktligen att samhällsbyggnadsnämnden skulle vända sig till byggnadsnämnden för att begära rivningslov.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade också att:

”uppdra åt förvaltningen att utreda framtida utformning av området där kioskerna är placerade på torget.”

Hos nämnden fanns tydligen tankarna på torgkiosker kvar. I underlaget slogs det för övrigt fast att kioskerna hade ett kulturhistoriskt värde

Ärendet behandlades ovanligt snabbt. Redan den 10 juni fattade byggnadsnämnden ett enhälligt beslut:

“Byggnadsnämnden ger rivningslov.”

Som skäl för beslutet angavs att det inte fanns något rivningsförbud i detaljplanen och att kioskbyggnaderna inte hade några höga kulturhistoriska värden som borde bevaras. TTELA skrev (se TTELA 19/6 “Torgkioskerna i Vänersborg ska rivas – borta redan till hösten”):

“Rivningsjobbet – som väntas kosta mellan 1,5 och 2 miljoner kronor – ligger redan ute för upphandling.“

Planen är att rivningen ska komma igång i september och vara klar i mitten av oktober, innan Oktobermarknaden.

Sara Johansson överklagade beslutet till Länsstyrelsen och yrkade att det upphävdes. Hon anförde att byggnaderna hade berikat generationer och att designen av mexitegel skapade ett unikt karaktärsdrag som måste bevaras varsamt. Johansson kritiserade också kommunen för att den inte hade involverat och engagerat medborgarna. (Se TTELA 15/7 “Sara kämpar för att bevara kioskerna på torget”.)

Den 22 juli fattade Länsstyrelsen beslut:

“Länsstyrelsen avvisar överklagandet”

Länsstyrelsen motiverade beslutet:

“Det är kommunen som vid lovgivning bevakar de allmänna intressena. Varken i plan- och bygglagen eller i dess förarbeten finns något uttalat skyddssyfte för grannars intressen som skulle kunna ge dem rätt att överklaga i detta fall, se RÅ 1993 ref 14. Klaganden har därför inte rätt att överklaga rivningslovet. Överklagandet ska därför avvisas.”

Hela rasket, båda torgkioskerna, ska alltså rivas. Planen är att det ska skapas en provisorisk food court med ett varierat utbud av mat och dryck. Den skulle kunna bidra till en mer levande och attraktiv miljö, vilket bidrar till en dynamisk och social atmosfär. Det skriver samhällsbyggnadsförvaltningen.

Det är nog allt som kan hända de närmaste åren på torget. Kanske kan belysning bli annorlunda, lampor sättas upp, en del bänkar, bord och blommor placeras ut. Men dels saknas pengar och dels lär det behövas en ny detaljplan. Stadsarkitekt Staude skriver:

”Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”

Min åsikt om kioskerna?

I ELA stod det i en bildtext 1962 till ett foto på fyra av de mindre, mobila kiosker som då fanns på torget (se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”):

“Även om de olika kioskerna i och för sig kan vara ganska tilltalande så förskönar de sannerligen inte Vänersborgs torg. Men det lär bli en ändring till det bättre vad det lider.”

Jag tycker att det stämmer bra även för 2025.

Ikväll var det alltså ett möte om kioskerna på torget.

==

Inlägg om Vänersborgs centrum:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, centrum, Länsstyrelsen, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela

Tystnad ska råda på gågatuscenen

20 augusti, 2025 3 kommentarer

På Oktobermarknaden 2014 invigdes scenen vid gågatukrysset i Vänersborgs centrum. Det var strax efter valet och kommunfullmäktige hade inte hunnit välja någon ordförande. Det innebar att fullmäktiges ålderspresident, dvs den ledamot som hade suttit längst i fullmäktige, tillfälligtvis fick vara ordförande. 

Kommunfullmäktiges ålderspresident var, och är fortfarande, Lutz Rininsland (V) och det var han som fick det ärofyllda uppdraget att inviga scenen. På ögonblicksbilden ser man hur Rininsland precis har klippt av det blågula bandet, som sakta singlar ner mot scengolvet.

Scenen vid gågatukrysset har sedan invigningen 2014 varit en viktig samlingsplats i Vänersborgs centrum. Otaliga äro de som har stått på scenen och spelat, sjungit, deklamerat dikter, visat kläder, blivit utfrågade och intervjuade. Politiker har diskuterat inför val, fått frågor och skäll av allmänheten och partierna har hållit tal och gjort propaganda. Folkrörelser och solidaritetsgrupper har hållit appeller och manat till handling och solidaritet. Det har hållits mer eller mindre formella tal om Vänersborg, personer som har utmärkt sig har presenterats, diplom och medaljer har delats ut och vinnarna i påskparaderna har kallats upp till scenen och visat upp sig och sina utstyrslar inför publiken.

Och säg den vänersborgare som inte har varit närvarande vid gågatukrysset och scenen när Bo Tallbo har dragit vinnarna i hockeyklubbens berömda billotteri.

Det är slut med det nu.

Den 21 mars i år antogs “Anvisningar för upplåtelse av offentlig plats i Vänersborgs kommun”. Det var ett beslut som fattades av dåvarande förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen. Det har alltså inte varit några politiker med i beslutet och enligt uppgift har anvisningarna inte heller diskuterats av politikerna i samhällsbyggnadsnämnden.

I de nya anvisningarna står det:

“Scenen i gågatukrysset Edsgatan / Sundsgatan får bokas endast för kulturarrangemang och uppträden med låg ljudvolym pga närhet till butiker och bostäder.”

Restriktionerna handlar inte om säkerhetsfrågor, vilket skulle kunna vara fallet i dessa tider med risk för terrorattentat etc. Motiveringen till de förändrade reglerna är enbart ljudvolymen. En tjänsteperson på förvaltningen utvecklar:

“Orsak till förändringen är en samlad bedömning utifrån inkomna synpunkter under en längre tid som har att göra med ljud i omedelbar närhet till bostäder och handel.”

För mig låter det ganska fantastiskt. Personer flyttar in till stadskärnan i Vänersborg och klagar på att det är för högt ljud från scenen vid gågatukrysset. Affärsinnehavare störs av att människor och eventuella kunder är alltför högljudda… Är det inte meningen att det ska finnas mycket folk i centrum, är det inte det vi alla vill och förväntar oss?

Men tyvärr. Det är inte särskilt ofta som det är mycket folk i centrum. Och det är väl i ärlighetens namn på det viset att scenen i stort sett alltid används under dagtid och särskilt under 2-3 timmar på lördag förmiddagar. Är det verkligen störande för affärsinnehavare och boende? Är det skäl för sådana här regler?

Det framgår inte heller av anvisningarna vad som menas med högt ljud. Hur många decibel i en stadskärna är för högt? Det torde om inte annat vara mycket subjektivt. Personer störs av olika ljud. Är det musik man gillar eller hatar? Är det ett budskap man sympatiserar med eller inte? Är det ett parti som man röstar på eller inte?

Det känns oerhört märkligt att anvisningen föreskriver att ljudvolymen ska vara låg utan att definiera vad “låg” är – och vem avgör då om ljudvolymen är för hög och har en störande effekt…

Det ska dock inte bli helt tomt på scenen i framtiden. I anvisningarna står det att scenen i fortsättningen får bokas för “kulturarrangemang och uppträden” (med låg ljudvolym). Även här saknas definitioner. Vad är “kulturarrangemang och uppträden” rent konkret? Det är ingen hemlighet att olika partier har olika uppfattningar om vad kultur är. Sverigedemokraterna har, i varje fall nationellt, en avvikande uppfattning. Vad gäller i Vänersborg?

Det tycks som om kommunen också brottas med denna fråga. Vid en fråga till förvaltningen så fick jag svaret:

“Sedan i våras har gågatuscenen fått ett ändrat användningsområde som numera endast upplåts (kan bokas) för kulturändamål som i huvudsak är verksamhet från Kultur & Fritid samt vid kommungemensamma evenemang.”

“Kulturarrangemang och uppträden” innebär alltså enligt svaret verksamheter arrangerade av kommunen. Det innebär att musikskolans yngre åldrar kan spela låten “Köttbullar med lingon” på scenen. Om de inte spelar för högt. Men att socialdemokraterna inte skulle få sjunga Internationalen. Även om de sjunger tyst. Fast det finns en gardering med i svaret – “i huvudsak”. Det kan alltså finnas undantag. Vilka? Kan kommunstyrelsens ordförande sjunga “Arbetets söner”?

När tillstånd söktes för att använda scenen vid en manifestation för Gazas folk blev det avslag. Motiveringen från kommunen var då:

“Vänersborgs kommun, gatuenheten, avstyrker ansökan att använda kommunens Scen då denna endast används för kommunens kulturarrangemang.”

Denna gång var definitionen strikt – endast “kommunens kulturarrangemang”. Det finns inga undantag. Det var alltså en tredje definition…

Det hör till saken att manifestationen, precis som det mesta, fick, och får, använda gågatukrysset, dvs själva marken. Där får partier, musikgrupper och andra rigga upp högtalare och mikrofoner, men alltså inte på scenen. Jag vet inte om den här ordningen minskar ljudnivån för boende och affärsinnehavare.

Den 21 mars i år beslutades alltså “Anvisningar för upplåtelse av offentlig plats i Vänersborgs kommun” av förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen. En anvisning ska specificera sådant som inte uttryckligen står i en riktlinje. (Se bild.) 

Bilden är hämtad från “Riktlinjer för styrande dokument” utgiven av Vänersborgs kommun. I denna riktlinje står det:

“En riktlinje anger ramarna för det handlingsutrymme som finns i en viss fråga. Riktlinjer lämnar även ett visst utrymme för verksamheten att utforma detaljerna i arbetet, men skapar en gemensam norm och visar hur arbetet ska utföras.”

Det ska noteras att riktlinjer beslutas av politiker.

En anvisning beskriver mer praktiskt hur riktlinjen ska följas i vardagen. Den är mer detaljerad och konkret än en riktlinje, men den ska inte gå emot riktlinjen eller utvidga dess innehåll på ett sätt som förändrar grundprinciperna.

“Anvisningar för upplåtelse av offentlig plats i Vänersborgs kommun”, som jag har skrivit om här, utgår från “Riktlinjer för upplåtelse av offentlig plats”. Denna riktlinje är antagen av samhällsbyggnadsnämnden den 19 april 2022. I denna riktlinje nämns överhuvudtaget inte scenen vid gågatukrysset…

Som jag ser det så reglerar anvisningen något som ligger utanför riktlinjen. Det är enligt min mening problematiskt. Anvisningen överskrider helt enkelt sitt mandat. Något dokument måste ändras, endera anvisningen eller också riktlinjen. Och tills dess bör inte anvisningen gälla…

Vi får se hur det går med de “formella” dokumenten. Under tiden kommer det att mestadels vara tyst från scenen vid gågatukrysset. Däremot kommer det alltså att låta som vanligt på gatorna och marken runt scenen. Men vem vet, blir det för högljutt i krysset kanske boende och affärsinnehavare återkommer med fler klagomål. Och då är det inte omöjligt att kommunen inte tillåter det heller utan kommer med fler inskränkningar.

Det kanske bara blir fiskmåsarna som kommer att höras i stadskärnan – och de håller definitivt inte en låg ljudvolym…

PS. Det lär ha inkommit ett medborgarförslag om scenen. Det har jag dock inte läst och just nu kommer jag inte in i kommunens diarium.

==

Inlägg om Vänersborgs centrum:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, centrum, kultur, Samhällsbyggnadsnämnden

Berts planer för Grönvik (5)

17 augusti, 2025 2 kommentarer

Bert Karlsson tyckte att jag skulle komma upp till Ursands Camping för ett samtal. Han ville förklara hur han skulle vilja ha det på Grönvik. Och det var jag också nyfiken på.

Det finns som bekant flera badplatser runt om i kommunen. Ursand har varit “min” badplats. Mina föräldrar åkte hit på somrarna. Och det var på Ursand som jag tillbringade 4-5 år i simskolan för löparlegendaren Arne Andersson på 1960-talet innan jag lärde mig simma. I tonåren var det fortfarande Ursand som gällde. Det har fortsatt, först med barnen och sedan med barnbarnen.

År 2011 när Bert Karlsson kom till Ursand satt jag i barn- och ungdomsnämnden (BUN), som nämnden hette då. Det var nämndens dåvarande ordförande som skrev på arrendeavtalet. (Se “BUN 14 maj: Några ord om Bert”.) Det var nämligen BUN som till stor del hade att göra med Bert och hans planer. Som ledamot i nämnden var jag också inbjuden till invigningen av “Berts Ursand” den 27 juni 2012. (Se “Bert och Ursand (2): Några funderingar”.) Jag har följt utvecklingen av campingen på Ursand sedan dess. Det har varit många besök och jag har lyssnat till Bert, Daniel och Carl flera gånger.

Området har förändrats under Berts tid som arrendator. Ursand har lyfts från en dåligt underhållen camping- och badplats med bedrövliga toaletter och service till en femstjärnig campingplats. Ursand lockar till sig tusentals besökare varje sommar från flera länder. Bara under de ca 30 min som Bert bjöd på kaffe i receptionen kom campare från Tyskland, Norge, Holland och naturligtvis Sverige trots det dåliga vädret.

Det finns en del kommuninvånare som tycker att det har blivit alltför kommersialiserat på Ursand och för mycket folk. Men vill man åstadkomma en förändring och en utveckling till det bättre, som dessutom ska göra kommunen mer attraktiv och hållbar, så kostar det pengar. Och då måste utvecklarna, entreprenörerna också ha möjlighet att få inkomster. Att tro och hoppas att kommunen skulle ha lagt, eller tänker lägga, ner pengar på Ursand och främja utveckling är naivt. Det visar om inte annat att man känner kommunen dåligt. På Sikhall ställer sig kommunen till och med i vägen och hindrar utveckling…

Frågeställningen om Bert Karlsson och Ursand blir då ganska enkel: Vill man att Ursand ska se ut som det gjorde innan Bert tog över Ursand, eller inte?

I TTELA sa Bert Karlsson den 28 juli:

“Vi hade kunnat gjort världens bästa camping om vi hade fått använda alla ytor som finns.”

Vid denna tidpunkt hade Bert då också lämnat in en markplaneringsritning med ställplatser på Grönvik som byggnadsnämnden hade godkänt. (Se “Bert och Grönvik (2)”.) Jag påpekade detta för Bert, samtidigt som jag betonade att nämndens beslut, enligt min mening, inte var okej ur kommuninvånarnas perspektiv. Beslutet gynnade inte vänersborgarna ett dugg. Tvärtom, de blev av med ett populärt friluftsområde, och det var oacceptabelt.

Jag försökte tuffa till mig, men det var onödigt. Bert höll med, det var inte så han ville ha det på Grönvik. Bert sa att han hade fått signaler från politikerhåll om att det var ett sådant här förslag som hade störst möjlighet att godkännas…

Bert Karlsson berättade hur hans vision och planer för Grönvik såg ut.

Bert vill behålla Grönvik i stort sett som det är. Det ska inte finnas några ställplatser och det ska finnas en fri passage längs stranden. Grönområdena ska behållas och hamnen ska vid behov göras i ordning. Han skulle också vilja ha belysning runt småbåtshamnen i Grönvik. Det vet jag att båtägare skulle uppskatta på grund av bland annat stöldrisken.

Men… Det var det här med inkomster…

Bert Karlsson skulle vilja ha någon slags vildmarkscamping med tält (se grönt kryss på flygbilden nedan) bland träden/skogen vid Grönvik.

“Inte ett enda träd behöver tas bort.”

Intygar Bert.

Bert vill också ha fler ställplatser för husbilar. De platserna skulle han vilja se ungefär vid de vita kryssen på flygbilden, alltså inte på Grönvik.

De här ställplatserna (ungefär vid de vita kryssen) innebär en exploatering av orörd skogsmark. Det är ganska små skogsområden där egentligen inga personer vandrar eller befinner sig. I Facebookgruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare” skrev en gruppmedlem:

“Skogen längs strandpromenaden är väldigt ledsam med massor av sly och nedfallna träd. Om campingen fick ta hand om det skulle även slyskogen tas om hand och rensas.”

Och så är det, skogen sköts inte i dessa båda skogsområden… 

För några år sedan fick jag till mig att det fanns ett antal arter av fladdermöss i den norra delen av området, dvs mellan Grönvik och restaurangen på Ursand. Om det är så är antagligen ställplatser i detta område ett rött skynke för Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Men vad tycker vänersborgarna? Fladdermöss mot utveckling av Grönvik till vänersborgarna? Själv är jag inte alls negativ. Det finns ju gott om träd och skog i området och fladdermöss kan, antar jag, flytta till andra träd i närheten. Det borde också kunna diskuteras exakt vilka delar som skulle kunna tänkas bli ställplatser och vildmarkscamping respektive förbli orört.

Det är mer regel än undantag att kommunen skövlar den lilla skog som finns i Vänersborgs stad för att bygga bostäder t ex i Blåsut och på Mariedal. Även de små områdena med jordbruksmark, som finns mellan broarna t ex på Holmängen, exploateras. Varför ska inte skog någon enstaka gång få tas i anspråk i dalslandsdelen av kommunen där det ändå finns ett överflöd av skog?

Ett tungt argument för att förverkliga Berts planer och “visioner” är att då skulle både Bert och kommuninvånarna kunna bli vinnare. Bert tillåts öka sina inkomster och kommunen skulle kunna få offentliga toaletter på Grönvik och en upprustning av småbåtshamnen. Och inte helt oviktigt, kommuninvånarna får behålla ett friluftsområde som dessutom skulle kunna utvecklas ytterligare enligt den av kommunfullmäktige nyligen antagna Friluftsstrategin.

Naturligtvis är Berts planer just nu bara visioner och önskedrömmar. Det är en lång och krånglig väg till ett eventuellt förverkligande. Och jag vet inte ens om det skulle vara möjligt. Det finns många motståndare, och visst kan det finnas nackdelar för kommunen. Men det finns också stora utvecklingsmöjligheter.

Jag undrar vad majoriteten av invånarna i Vänersborgs kommun anser…

PS. Som vissa på Facebook (i gruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare”) skriver i sina kommentarer så är Bert sur på kommunen för att ställplatser upplåts gratis på Sanden och Sjövallen. Det kan jag intyga efter samtalet med Bert. Det finns andra entreprenörer i Vänersborg som också är det. Bert är inte heller glad för att kommunen behandlar folk och företag olika. Det vet jag att entreprenörer i Sikhall kan hålla med om till hundra procent. Koppargrillen byggde utan tillstånd, sa Bert – och slapp vite. (Jag vet inte om det är korrekt.) Bert tycker vidare att kommunen gör för lite för att hjälpa Ursand Resort & Camping med att motarbeta det stoj, liv och oväsen som försiggår fram på småtimmarna nere vid stranden och gräsytorna strax ovanför. Det är, säger Bert, gäng som breder ut sig och bråkar och stökar.

==

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, friluftsliv, Ursand