Arkiv
VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling
Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) var inte särskilt imponerad av mitt inlägg. (Se “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.) Han begärde ordet efter mitt långa anförande. (Vill man själv se och lyssna på debatten för att kontrollera min beskrivning, och citaten, så kan man ta del av dem på kommunens webbplats, klicka här.)
Benny Augustsson började sitt anförande:
“Ja, det är intressant när Stefan tar upp det här med Sikhall som då bygger helt och hållet på den gamla lagstiftningen.”
Med den “gamla lagstiftningen” menar Augustsson Vattentjänstlagen innan den senaste uppdateringen trädde i kraft den 1 januari 2023. Augustsson påstod att med denna nya lagstiftning skulle Solvarms fastighet aldrig ingått i verksamhetsområdet.
“Man får ju liksom titta på vad som gäller idag och vad som gällde då.”
Sa Augustsson, utan att berätta vad som ändrades i lagstiftningen som fick honom att dra denna slutsats. Jag skulle vilja påstå att Augustssons påstående var direkt vilseledande.
Benny Augustsson (S) tog sedan upp 24 § i LAV. Han läste upp hela paragrafen ytterligare en gång, och sa:
“Det är det som gäller när vi väl har inrättat verksamhetsområdet, men vi har möjligheten idag innan vi inrättar verksamhetsområdet och se över de här bitarna och se till att dom fastigheter som är i behov av vattentjänster kommer med i verksamhetsområdet”
Jag har i efterhand lyssnat flera gånger på Augustssons anförande, och jag förstår inte riktigt hur han tänker. Vattentjänstlagen ändrades knappt någonting – med de viktiga undantagen (6 a–6 d §§) som handlade om att kommunen skulle utarbeta och anta en Vattentjänstplan (från och med 1 januari 2024). Men det var ju inte vattentjänstplanen vi diskuterade i onsdags. (Vattentjänstplanen är för övrigt inte juridiskt bindande.) Och det Augustsson sa att kommunen (när Augustsson säger “vi” så menar han kommunen) hade möjlighet att göra idag, det hade kommunen möjlighet att göra även tidigare.
Augustsson fortsatte, och återupptog även sitt bestämda knackande med högerhanden i talarstolen för att riktigt understryka tyngden i sina argument:
“de anläggningar som kan tillgodose folks hälsa och miljön kan undantas från verksamhetsområdet. Det är ju det som är skillnaden i lagstiftningen nu mot den förra lagstiftningen”
Augustsson måste, som jag ser det, ha dålig koll. Det är inte alls något skillnad. Det här regleras i 9 §, som lyder på exakt samma sätt nu som innan uppdateringen av Vattentjänstlagen:
“Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Vänsterpartiet har varit aktiva i VA-frågan och i Solvarms naturhus i Sikhall (=Sikhall 1:20) i många år. Den 17 april 2019 lade James Bucci (V) en motion i samhällsbyggnadsnämnden där han enligt 9 § yrkade:
”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”
Motionen avslogs (naturligtvis). Man kan läsa James Buccis egna tankar kring kommunens hantering av motionen – se Buccis blogginlägg “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.
Jag begärde replik och konstaterade kort att 24 § inte ändrades med en bokstav i den nya lagen. 6 § ändrades på så sätt att de enskilda anläggningarna “lyftes upp” och jag konstaterade också att det står inte att enskilda lösningar 
ska vara “bättre än något annat”, utan att de ska kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Då hördes ett utrop från en av bänkkraderna:
“Herregud!”
Det var självaste KSO (=kommunstyrelsens ordförande) som gav utlopp för sin irritation.
Augustsson begärde genmäle. Jag hade återigen svårt att förstå hur Benny Augustsson (S) tänkte, därför återger jag hela hans inlägg. Någon annan kanske förstår bättre.
“Jo, men paragraf 24 blir ju skillnad utifrån paragraf 6 som är ändrad i lagen nu och då är det klart att den går in där, men i och med att vi har en ny lagstiftning på paragraf 6a så hade den fastigheten redan varit undantagen där, men då såg inte lagstiftningen ut sån. 
Och då var det ju frågan om Solvarms anläggning var bättre eller inte och då gick ju det till domstol och han fick rätt. Men jag menar, det är ju det som är skillnaden nu i den nya. Nu räcker det innan du gör verksamhetsområdet om du uppfyller det mot folks hälsa och miljön och sen om du har fattat det om verksamhetsområdet det är då den paragrafen går in ska tillgodoses på ett bättre sätt. Där är skillnaden.”
6a § handlar alltså om kommunala vattentjänstplaner. Vänersborgs kommun hade en felaktig och missvisande Blåplan tidigare. Med uppdateringen av lagen utarbetades en Vattentjänstplan som blev bra och korrekt. Det var nödvändigt. Men varför Solvarms VA-anläggning skulle behandlas annorlunda nu än tidigare förstår jag inte. Solvarms naturhus skulle inte ha varit med tidigare heller. Det finns ingenting i den nya lagen som ändrar detta förhållande.
Kommunens skyldighet att inspektera enskilda VA-anläggningar blev inte större genom lagändringen i Vattentjänstlagen den 1 januari 2023. Och det är för övrigt inte heller Vattentjänstlagen som reglerar tillsyn av enskilda avlopp – det är Miljöbalken. Det är Miljöbalken som reglerar tillstånd, funktion och tillsyn av enskilda VA-lösningar, inte Vattentjänstlagen. Lagändringen 2023 ändrade inte dessa tillsynsregler. Det infördes ingen ny lagstadgad inspektionsskyldighet.
Det är bra att känna till att Miljöbalken inte kräver att enskilda avlopp ska vara bättre än kommunalt VA, som Benny Augustsson tycktes tro i debatten. Det är helt tillräckligt att avloppsanläggningen ger tillräckligt skydd för människors hälsa och miljön. Det betyder att enskilda avlopp kan accepteras även om kommunalt VA skulle ge bättre rening,
Benny Augustsson (S) försökte argumentera med att den lilla uppdateringen i 6 § är avgörande. En gång till, ändringen i paragrafen består av att riksdagen lade till följande avsnitt:
“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Ändringen är egentligen bara en “knäpp på näsan” till alla kommuner som inte tolkade vattentjänstlagen på ett riktigt sätt tidigare. Med tillägget betonade och tydliggjorde riksdagen helt enkelt att kommunerna särskilt skulle beakta om enskilda VA-lösningar kan fungera lika bra ur miljö- och hälsosynpunkt som allmänna lösningar. Det visade om inte annat Mark- och miljööverdomstolens dom från den 17 augusti 2020 (dom M4976-19).
Lena Eckerbom Wendel (M) kom med en kort replik till Augustsson. Hon upprepade sin argumentation om att finns det inget behov av avlopp i en fastighet så ska den inte anslutas till kommunalt VA även om den finns med i ett verksamhetsområde. (Se “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.)
Eckerbom Wendel fortsatte:
“Man tog inte bort 24 § när 6 § ändrades. Det finns fortfarande ett behov av att kunna modifiera kraven.”
Från talarstolen avslutade jag debatten med att konstatera att förändringen av Vattentjänstlagen, med undantag av paragraferna om Vattentjänstplanen, var små:
“Det är i stort sett samma lagstiftning som gällde då som nu.”
Benny Augustsson blev upprörd:
“6 § är en betydande förändring i lagstiftningen för nu har vi ju möjlighet innan vi inrättar verksamhetsområde och komma tillrätta med dom här bitarna som förr anledde, gjorde anledning till att vi hamnade i domstol. Så det är en jättestor skillnad i lagstiftningen att nu kan vi arbeta bort det här innan vi inrättar verksamhetsområdena och det kunde vi inte tidigare.”
Augustsson hade missuppfattat. Det lilla tillägget i 6 § var ju innehållsmässigt ingen nyhet eller ”betydande förändring”. Den enda förändringen i paragrafen är, jag repeterar, ett förtydligande om att kommunen ska ta särskild hänsyn till enskilda lösningar. Det är inte en ny princip – det är en markering från lagstiftaren om att kommunerna tidigare inte följt lagen tillräckligt noggrant.
Det framgår av regeringens proposition 2021, ”Vägar till hållbara vattentjänster”. Regeringen skrev (fetstil och understrykning av mig):
”Ett antal remissinstanser, bland annat Boverket, framför att det redan med nuvarande utformning av 6 § lagen om allmänna vattentjänster är möjligt att tillgodose behovet genom enskilda lösningar. Regeringen delar bedömningen att det med nuvarande utformning inte finns något hinder mot att kommunerna beaktar enskilda anläggningar vid bedömningen av det miljö- eller hälsomässiga behovet av en vattentjänst. Som utredningen konstaterar finns det dock en osäkerhet hos många kommuner kring i vilken utsträckning enskilda anläggningar, till exempel gemensamhetsanläggningar, kan beaktas. Regeringen anser därför att bestämmelsen bör tydliggöras så att det framgår att en enskild anläggning under vissa förutsättningar ska kunna tillgodose behovet av en vattentjänst, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”
Lagstiftaren ville alltså förtydliga att enskilda VA-lösningar ska vägas in tydligare när kommunen bedömer om ett område behöver kommunalt vatten eller avlopp. Det skulle i och för sig innebära en ”betydande förändring” i Vänersborgs kommun…
Det är också tydligt i citatet att regeringen faktiskt anser att det även efter lagändringen kan ingå fastigheter i ett verksamhetsområde som inte behöver en kommunal VA-lösning…
Sedan var det antagligen flera som undrade var Augustsson fick det ifrån att kommunen tidigare var tvungen att inkludera Solvarms fastighet i ett verksamhetsområde? Och att kommunen på något mystiskt sätt var tvungen att tvinga Solvarm att överklaga? 
Det var kommunen inte alls, vilket Mark- och miljödomstolen egentligen indirekt konstaterade trots att målet handlade om anslutningsavgiften. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kunde med stöd av Miljöbalken ha godkänt Solvarms cirkulära VA-lösning direkt och samhällsbyggnadsnämnden kunde ha beslutat att låta Solvarm slippa anslutningsavgiften enligt 24 §. Eller att Solvarms fastighet helt enkelt hade sluppit att ingå i verksamhetsområdet från början enligt 9 §.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) skapade under sammanträdet i kommunfullmäktige en logik som inte hade stöd i varken lagstiftning eller prejudicerande domar. Var det så att Augustsson ville bygga ett försvar i efterhand för sitt agerande som samhällsbyggnadsnämndens ordförande under den tid som just denna nämnd motarbetade och jagade Solvarm?
Under Augustssons tid som ordförande i nämnden drog kommunen även VA-ledningar längs Dalslandskusten. Kommunen kopplade ihop vattenverken på Skräcklan och Rörvik. Många människor, däribland flera av Centerpartiets väljare, tvångsanslöts till kommunens VA-nät. Många kördes i praktiken iväg från hus och hem, och sommarstugor, när de var tvingade att betala höga anslutningsavgifter. 
Nu visar debatten i kommunfullmäktige och de argument som lades fram att dessa människor tvångsanslöts på felaktiga grunder. Denna sanning är kanske politiskt skadlig för de styrande partierna och därför kanske Augustsson försöker gömma kommunens handlande bakom en felaktig utläggning om lagändringens betydelse… Men det är naturligtvis spekulationer från min sida.
Fortsättning följer i inlägget ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet”.
==
Blogginlägg i denna serie:
- ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion” – 3 mars 2026
- ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget” – 4 mars 2026
- ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling” – 6 mars 2026
- ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet” – 8 mars 2026
- ”VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt” – 9 mars 2026
VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion
Lena Eckerbom Wendel (M) skrev och lämnade in en VA-motion, “Motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp” (klicka här för att ladda ner) för nästan exakt 4 år sedan. (Se “KS (28/1): Ärenden till KF”.) Motionen obstruerades genom att de styrande återremitterade den några gånger. Motionen gjorde dessutom en vända i Förvaltningsrätten samtidigt som James Bucci (V) väckte ett initiativärende i samhällsbyggnadsnämnden med exakt samma yrkanden som i motionen. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.)
Motionären, liksom senare James Bucci, efterlyste ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet samt öppna för kommunikation och dialog mellan kommunen och fastighetsägare. Ett regelverk skulle underlätta för och hjälpa kommuninvånarna.
Ingenting i sak har hänt med motionen – inte förrän nu, den 18 februari 2026, då motionen behandlades på kommunfullmäktiges sammanträde. Motionen avslogs av de styrande partierna (S+C+KD+MP) tack vare ordförandes utslagsröst. Voteringen slutade 23-23.
Jag ska i några blogginlägg redogöra för vad som hände i kommunfullmäktige. Vill man själv se och lyssna på debatten, eller kontrollera min beskrivning, och citaten, så kan man ta del av dem på kommunens webbplats, klicka här. Det går också att ladda ner förvaltningens utredning av ärendet (kan laddas ner här).
Beslutsförslaget till fullmäktige låg helt i linje med Socialdemokraternas uppfattning – motionen skulle avslås. Självklart ställde sig också de andra styrande partierna bakom ett avslag, dvs Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. I några fall mot bättre vetande, men partipiskorna viner. De sa inte ett ord under debatten.
Det fanns fyra argument i underlaget för avslag:
- “Ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp grundar sig alltid i ett behov av tjänsterna och när det är beslutat ska det införas för att skydda människors hälsa och/eller miljön (6 § LAV). De områden som pekas ut som aktuella för verksamhetsområde har alltså bedömts inte kunna lösa avlopp- eller vatten med en enskild anläggning.”
- “Kommunen kan inte ta fram ett regelverk som möjliggör för fastighetsägare att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet när ett verksamhetsområde är beslutat eftersom det skulle bryta mot lagen om allmänna vattentjänster (12, 24, 25 §§ LAV).”
- “VA-huvudmannen tar dock ut avgift för anläggningen oavsett om fastigheten har anslutit till det kommunala VA-nätet eller inte.”
- “Då måste fastighetsägaren bevisa att fastigheten inte har behovet av vattentjänsterna eller att de enskilda anläggningarna är likvärdiga eller bättre än den allmänna VA-anläggningen.”
Motionären Lena Eckerbom Wendel (M) inledde debatten. Hon tog upp några av de viktigaste paragraferna i “Lagen om allmänna vattentjänster” (LAV) som utredningen hänvisade till, särskilt 24 §. Det var punkt 2 i denna paragraf som motionen handlade om:
“En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va- anläggning, om fastigheten
- finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
- med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Om man inte behöver, fortsatte Eckerbom Wendel, en vattentjänst på en fastighet, t ex på grund av att byggnadsnämnden inte ger bygglov för att bygga ett badrum eller kök i en fastighet utan VA – då ska fastigheten inte behöva anslutas och betala avgift. Detsamma gäller om en fastighet har en enskild anläggning som uppfyller kraven på “hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön”.
Eckerbom Wendel fortsatte att vederlägga det första och andra av underlagets och de styrandes argument. Det räcker inte med att en fastighet ingår i ett verksamhetsområde. Det krävs också att punkt 2 i 24 § är uppfylld, och det behöver den inte vara bara för att den ingår i ett verksamhetsområde. Och hon fortsatte med att hänvisa till en dom i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Det ska tilläggas att domar i MÖD är prejudicerande. Det innebär att det är MÖD som tolkar lagen och då ska alla underdomstolar, Länsstyrelser och kommuner, vilket naturligtvis inkluderar Vänersborgs kommun, följa MÖD:s domar.
Jag blev imponerad av att Eckerbom Wendel hade uppmärksammat en alldeles färsk dom från MÖD den 23 dec 2025 (M 7274-25). I domen, 
som handlar om en fastighet som ingår i ett verksamhetsområde, står det nämligen, vilket Eckerbom Wendel refererade:
“Bostadsenhetsavgiften enligt taxan är tänkt att avspegla nyttan för en fastighet att ha tillgång till vatten och avlopp. … Det är ostridigt att den aktuella byggnaden helt saknar va-installation. … kan nyttan av va-anläggningen för fastigheten i denna del inte anses stå i proportion till den nytta som andra fastigheter…”
Avgiften är tänkt att spegla nyttan av att ha tillgång till vatten och avlopp, och eftersom byggnaden saknade VA-installation kunde nyttan inte anses stå i proportion till avgiften. Eckerbom Wendel:
”Det finns enligt Mark- och miljööverdomstolen ett utrymme för att inte behöva betala om man inte behöver vattentjänsten, även om kommunen har dragit fram en förbindelsepunkt.”
Därmed torde egentligen hela frågan om motionen vara avgjord. Det var bara att bifalla den. Domslutet undergräver helt kommunstyrelsens linje. MÖD slår fast att avgiftsskyldigheten inte följer av att ett rör ligger i marken, utan av att fastigheten faktiskt har ett behov av tjänsten.
Det intressanta, vilket dock inte framgick i debatten eller underlaget (vilket det borde ha gjort om förvaltningen hade så att säga gjort sitt jobb och t ex talat med Kretslopp och Vatten), var att Vänersborgs kommun har haft ett sådant här fall, nämligen “fallet Kohagen” i Gardesanna. Det handlade om ett servicehus som fanns inom ett verksamhetsområde men som inte hade något behov av kommunalt VA. (Se “VA Gardesanna: Kohagen vann!”.)
Kommunens jurister tittade på frågan eftersom Kohagens Samfällighetsförening hade klagat hos kommunen. Det hade varit en ganska långvarig och “engagerad” kommunikation… VA-chefen, som var densamme som nuvarande, skrev slutligen till Kohagen:
“Kommunen anser att man, på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång. Faktura 1253xxx är annullerad och kreditnota bilagd.”
Det gick alltså, till och med i Vänersborgs kommun, att slippa ansluta sig till det kommunala VA-nätet – och att betala anslutningsavgift trots att fastigheten låg inom ett verksamhetsområde. Kohagen-fallet visar alltså att kommunen själv tidigare har tillämpat lagen på ett sätt som ligger helt i linje med MÖD:s praxis. Det gör underlagets argumentation inte bara juridiskt felaktig, utan också inkonsekvent. Om kommunen tidigare kunnat erkänna att en fastighet saknar behov, varför skulle det plötsligt vara omöjligt nu? Kommunens tre första argument ovan faller.
Men kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) höll inte alls med Eckerbom Wendel eller Mark- och miljööverdomstolen… Han sågade motionen helt.
Augustsson började med att ta upp Vattentjänstlagens 6 §. Det kan vara bra att i detta sammanhang återge paragrafen, som Augustsson för övrigt läste upp i sin helhet:
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen
- bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
- se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.
Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Augustsson menade att det var en stor förändring i den “nya”, eller rättare sagt uppdaterade, lagen mot vad det var innan:
“Här är det kravet, att man ska klara människors hälsa eller miljö.”
Benny Augustsson (S) menade att det här arbetet görs innan verksamhetsområdet fastställs – och när verksamhetsområdet har fastställts och beslutats har kommunen redan kommit fram till att det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Och då ska fastigheterna anslutas till kommunens VA-nät och då har fastighetsägarna också skyldighet att betala anslutningsavgiften. För att belägga sin ståndpunkt refererade Augustsson till en “guru”. (Augustsson använde ordet “guru”.)
Augustsson från talarstolen:
“När ett allmänt verksamhetsområde väl har inrättats har behovet av allmänna vattentjänster redan prövats av kommunen.”
Benny Augustsson (S) blandar ihop två helt olika prövningar i lagen. 6 § reglerar kommunens skyldighet att bygga ut VA i ett område där det finns ett samlat behov. 24 § reglerar fastighetsägarens skyldighet att betala – och den prövningen är individuell. Att kommunen bedömer ett områdes samlade behov innebär inte att varje enskild fastighet automatiskt har behov. Det är just därför lagstiftaren har skrivit in rekvisit 2 i 24 §. Augustsson gör alltså en sammanblandning som skulle göra halva paragrafen meningslös.
Det går i regel inte heller till så i Vänersborg som Augustsson beskriver. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har helt enkelt inte resurser till att inspektera och kontrollera varje enskild avloppsanläggning. Förvaltningen brukar göra “skrivbordstillsyner”. Tjänstepersonerna bedömer de enskilda avloppslösningarna utifrån när de installerades. 
I en debatt i kommunfullmäktige för några år sedan (se “VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”) medgav dåvarande ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämndens Ann-Marie Jonasson (S):
“Sen vill jag säga, ja det är en skrivbordsprodukt…”
Det spelar egentligen ingen roll, det är Vattentjänstlagen som gäller – och MÖD:s tolkningar av den i de prejudicerande domarna… För vad var det ovanstående dom från MÖD sa? Jo, en fastighet i ett beslutat verksamhetsområde ska slippa betala avgift om inte vattentjänsten behövs… Som jag ser det underkänner Benny Augustsson genom sin, och hans “gurus”, tolkning av Vattentjänstlagen MÖD:s dom. Det är anmärkningsvärt. En kommun kan inte välja bort prejudikat för att de är opraktiska eller politiskt obekväma…
Några andetag efteråt sa Augustsson också att fastigheterna inte måste ansluta sig, men däremot vara tvungna att betala anslutningsavgift. Det var motsägande. Jag förstår faktiskt fortfarande inte hur Augustsson fick ihop logiken… Benny Augustssons (S) slutsats var i varje fall att motionen stred mot lagen.
Lena Eckerbom Wendel (M) var inte svaret skyldig. 6 § handlar om när kommunen har skyldighet att inrätta ett VA-område. Men:
“När kommunen har inrättat ett VA-område så finns det fler paragrafer i lagen som säger hur vi ska förhålla oss till det och det finns också rättsfall som ger ett visst manöverutrymme.”
Eckerbom Wendel konstaterade:
“Det kan inte vara så att våra fastighetsägare måste överklaga våra beslut först.”
Benny Augustsson (S) hade uppenbarligen läst på inför VA-ärendet. Tyvärr hade han ingen koll på Mark- och miljödomstolens domar.
Sedan var det min tur att begära ordet. (Och det var tänkt att vara en cliffhanger… 😁)
Fortsättning följer i inlägget ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion” – 3 mars 2026
- ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget” – 4 mars 2026
- ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling” – 6 mars 2026
- ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet” – 8 mars 2026
- ”VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt” – 9 mars 2026
Vad händer i kommunen?
Allt som händer i kommunen kommer inte fram i offentlighetens ljus. Det betyder emellertid inte att dessa saker ändå inte kan vara av ett större allmänt intresse. Jag har skrivit några sådana inlägg de senaste veckorna som visar det. Inläggen “Vad händer i stan?”, “Vad händer utanför stan?”, “Några ord om Sanden norra och aulan” och “Nedslag: Snö, Sellberg och Sjövallen” har nämligen lästs av många. Feedbacken var ovanligt stor, det var en hel del frågor och kommentarer.
Här följer ytterligare några nedslag i kommunens dolda värld. Jag börjar i öster, på Vänersnäs nära gränsen till Grästorp, och går runt Vänersborgsviken till Huvudnässkolans aula och Arena Vänersborg för att vända mot norr och sluta i Sikhall, inte långt från Melleruds kommun.
Vägbelysningen på Vänersnäs
Den 11 september 2024 beslutade Vänersborgs kommun att montera ner och byta ut vägbelysningen på Vänersnäs. Det politikerna inte visste, och tydligen inte tjänstepersonerna heller, det var att Grästorp Energi ägde ett antal belysningsstolpar som Vänersborgs kommun ville ta ner. 
Men inte kunde Vänersborg montera ned stolpar som ägdes av Grästorp… Grästorps kommun reagerade kraftigt. Det gjorde för övrigt även Trollhättan. Trollhättan Energi ägde nämligen en betydande del av vägbelysningen i Västra Tunhem. (Se “KF-beslut mot bättre vetande (5)”.)
I en kommentar till ett blogginlägg (se här) skrev en boende på Vänersnäs den 12 januari i år:
”Kommunen var blixtsnabb med att ta ner gatubelysningen under hösten. Utan att ha en plan för att ersätta dessa. Så numera står alla vara ungdomar i totalt mörker och väntar på bussen.”
Jag frågade en av cheferna på Grästorp Energi om vem som till slut tog ner belysningen hösten 2025, Vänersborg eller Grästorp. Jag fick följande svar:
“Under hösten har Vänersborgs kommun med hjälp av sin entreprenör (Vattenfall service) monterat ner all belysning, både stolpar och armaturer på Vänersnäs. Den 31/12 avslutades även det el-abonnemang hos oss som kommunen har haft för belysningen. Beträffande diskussionen om stolpar är denna utredd mellan oss och kommunen. Som jag har förstått det när jag har pratat med Vattenfall så planeras det att monteras upp ny belysning på vissa platser på Vänersnäs igen. När detta är i tiden är ingenting som jag vet utan där får jag hänvisa dig till att så fall ta kontakt med kommunen.
Jag vill vara tydlig med att Grästorp Energi inte är inblandad i belysningen på något sätt utan att det är Vänersborgs kommun som har ansvaret för detta.”
Det är alltså, inte helt oväntat, Vänersborgs kommun som har stängt av offentlighetens ljus ute på Vänersnäs. Det sparas på landsbygden…
Huvudnässkolans aula
I inlägget “Några ord om Sanden norra och aulan” skev jag om Huvudnässkolans aula. På Facebook var det en person som skrev att ett företag hade lagt ett anbud på ett köp av aulan för några år sedan. Det var inget som jag hade hört talas om. Det hade inte någon på samhällsbyggnadsförvaltningen heller:
“Jag kan varken bekräfta eller dementera det där påståendet. Har helt enkelt inte hört talas om att det förekommit budgivning på byggnaden. Har frågat mina kollegor och de har inte hört talas om att någon budgivning skulle ha skett.”
Är det någon av bloggläsarna som vet mer så hör av er.
Arena Vänersborg
Det har donats och fixats en del inne i arenan. Det beror på att logerna i arenan inte har hyrts ut/använts i någon större utsträckning de senaste åren. Efterfrågan har varit låg. Tre av de 13 logerna har därför tagits bort och istället har ett mötesrum iordningställts. Det har nämligen efterfrågats ett större mötesrum.
Kultur- och fritidsförvaltningen skrev i ett mejl:
“IFK Vänersborg har i samarbete med AK:s restaurang som bedriver restaurangverksamhet i Arena Vänersborg möblerat en del av ytan för att kunna servera mat och dryck i samband med att IFK Vänersborg hyr Arena Vänersborg när deras seniorlag spelar hemmamatcher.”
Kostnaden för ombyggnationen uppgick till 342.800 kr. Jag tror att det var en bra idé med ett större mötesrum. Det ökar säkerligen intäkterna, även om kostnaden för Arena Vänersborg fortfarande är stor.
Kultur- och fritidsförvaltningen mejlade siffrorna:
“Under fjolåret var samhällsbyggnadsnämndens kostnad för Arena Vänersborg ca 22 mkr. Av detta totalbelopp utgör cirka 13 mkr den så kallade kapitalkostnaden.
För 2025 betalade kultur- och fritidsnämnden 23.346.354 kr i hyra för Arena Vänersborg.”
I år ska takduken läggas om, taket förstärkas vid snöficka och entréer snösäkras. Det kostar kommunen 36 milj kr.
Och igår serverade TTELA en nyhet om arenan. TTELA berättar att en tv-skärm för publiken har diskuterats på kultur- och fritidsförvaltningen.
Enhetschef Adam Gistedt säger:
”Det behövs en stor skärm och kostnaden börjar på en miljon”
Förvaltningen tänker sig en stor vägghängd skärm på kortsidan, där restaurangen finns. (Se ”Önskemålet: Stor tv-skärm i Arena Vänersborg”.)
Och visst, hade det funnits pengar så hade det bara varit att slå till. Men fullmäktige tycker att det inte ens finns 3-4 milj kr (sammanlagt under 2 år) till brandskyddsåtgärder på äldreboendet Sörbygården i Brålanda. Men det är klart, det är ju inte Vänersborgs stad…
Vänsterpartiet var emot bygget av Arena Vänersborg. Det känner antagligen de flesta till. Det var inte särskilt svårt att räkna ut att kostnaden skulle skjuta i höjden. Arenan blev mer än dubbelt så dyr som beräknat, 286 milj kr. Och den fortsätter alltså att kosta kommunen stora pengar. Hur det ser ut fortsättningsvis med underhåll och renoveringsbehov är idag oklart. Det vi vet är att taket behöver åtgärdas igen om 10 år. Vänsterpartiet har tidigare efterfrågat en genomlysning av arenans skick och framtida användning, men det förslaget avslog fullmäktige.
Å andra sidan, Arena Vänersborg står där den står. Och åtgärdar kommunen inte taket så kommer arenan successivt att förfalla – och inom några år kommer den inte att kunna användas. Det skulle innebära en avsevärd kapitalförstöring.
Det var synd att det bara var Miljöpartiet som stödde Vänsterpartiet den tid det begav sig när betongpartierna beslutade att bygga arenan.
Sikhall
TTELA har fortfarande inte uppmärksammat att Magnus Larsson har mottagit kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls magasin. (Se “Grattis Magnus Larsson!”.) Det är många som frågar sig varför. Några undrar till och med om det kan vara för att TTELA vet att flera politiker i de styrande partierna S+C+KD+MP inte vill det…? Men så kan det väl inte vara?
Eller…?
Några ord om Sanden norra och aulan
Det händer en del saker i staden som inte alltid dyker upp på politikernas bord. I varje fall inte omedelbart. Det kan man se vid en botanisering i kommunens diarium. Det finns mycket av intresse. I detta inlägg tar jag upp Sanden norra och Huvudnässkolans aula.
Sanden norra
I onsdags skrev jag om detaljplanen och en fastighetsägare på Sanden södra. (Se “Sanden södra: Likställighet eller expropriation?”.) Idag ska jag nämna några ord om en arrendator på Sanden norra. Det finns nog bara en tror jag, och det är Vänersborgs Segelsällskap.
Sanden är som bekant en ö. Den består till stor del av fyllnadsmassor som lagts i det tidigare grunda sundet mellan Vänern och Vassbotten. Det var fyllnadsmassor från kanalbygget i början på 1900-talet som till största delen skapade industriområdet.
Det finns markområden på Sanden som inte är tillfredsställande stabila. Det är naturligtvis ett av problemen för alla som vill bygga på Sanden södra, men också för Segelsällskapet på Sanden norra.
Segelsällskapet har fått vissa problem och begär markförbättringar:
“Hela området är beläget på mark bestående av utfyllnadsmassor som tillförts i kommunens regi. Allt sedan den stora översvämningen av Vänern år 2000-2001 har området besvärats av större och mindre slukhål orsakade av att det mer finkorniga materialet lakats ur utfyllnadsmassorna, 
vilket försvårar användningen av marken och som potentiellt kan utgöra risk för skador och olyckor. Det finns nu dels lite större hål på några platser under konstgräsbeläggningen, dels ett flertal mindre hål i området kring bränsleförrådet (fyren) och signalmasten. Hålen inom konstgräsområdet är särskilt bekymmersamma då de inte bara stör vår egen verksamhet utan också utgör risk för olyckor i samband med evenemang som Aqua Blå”
Segelsällskapet anser att det är kommunen som markägare som ska åtgärda bristerna och återställa arrendemarken till det skick den hade vid klubbens tillträde.
Det är väl så det fungerar antar jag. Det kan säkerligen bli dyrt, men det är antagligen bara en försmak av vad det kommer att kosta kommunen när Sanden södra ska exploateras. Det är ju inte bara slukhål i marken som är problemet. Det finns gott om föroreningar – och så är det översvämningsriskerna…
Huvudnässkolans aula
Huvudnässkolans aula, eller Brödrosten, som många kallar den nu för tiden, står tom. Den används knappast, det finns ingen hyresgäst. Inredningen och tekniken är omodern och det yttre underhållet är eftersatt. Det har inte gjorts något av vikt med byggnaden på flera år. Aulan står mest som ett monument över svunna tider.
“Svunna tider” ja. På den här tomten framför Vänersborgs museum, mitt i kulturaxeln, har det funnits en skola sedan 1869. Mellan 1961-1963 uppfördes Huvudnässkolan och den gamla skolan, läroverket, revs. Huvudnässkolan bestod av A-, B- och C-huset samt aulan och den invigdes den 19 oktober 1963. Båda mina barn har gått på Huvudnässkolan…
Under förra året gjordes en statusbesiktning av aulan. Det är ingen upplyftande läsning. Allt är dock inte katastrof. Koppartaket på aulan är t ex i ett gott skick och det är även betongbågarna. Det finns emellertid mycket som behöver åtgärdas…
Inspektionen mynnade ut i en lista med skador/risker.
Mark: “skador på fasaderna samt fuktskador invändigt … gräs, jord, sten samt asfalt [ligger] kloss an mot grunden vilket innebär att fukten stannar mot densamma.”- Fasader: “skarvar och möten med hängskivor samt kompletteringar av tenn i mötet mellan kopparplåt och de höga fönstren behöver justeras.” “De putsade partierna mot väster och öster behöver tas ner och göras om då de uppvisar fuktskador och bom mellan puts och bärande stomme.”
Fönster: “…isolerar inte speciellt bra. … Fönster i marknivå mot norr har plåtomfattningar som inte är fackmässigt utförda. De höga fönsterna på aulan är delvis skadade samt är otäta vilket medför att det har trängt in vatten i salen. Som en följd av detta så är innerbågen med dess raster rostangripna.”- Ytterdörrar: “Dörrar i mark och källarplan är uttjänta och släpper in fukt och vatten då de är så pass skadade i nederkant. På insida dörrar till aulan är det fuktskador och släpp i linoleummattorna. Övriga ytterdörrar är i bruksskick, men likt fönster saknar de ett bra isoleringsvärde.”
Yttertak: “De lägre takytorna som är lagda med tätskiktsmatta bör bytas inom en fem-årsperiod. Med tanke på att dessa tak har invändig avvattning så bör man ligga i framkant för att eliminera risken för inläckage.”
Huvudnässkolans aula, “brödrosten”, är onekligen ett minnesmärke över svunna tider, men visst skulle aulan kunna användas även i framtiden. De nödvändiga åtgärderna kommer att bli kostsamma, men väntar kommunen alltför länge så fortsätter förfallet. Och sedan kan det bli omöjligt eller alltför dyrt för att göra något.
Det är med andra ord dags att politikerna bestämmer sig för vad de vill göra med aulan. Och lyssnar man till vänersborgarna så tror jag att de flesta vill behålla den. I så fall är det hög tid att lyfta in aulan i budgetprocessen och börja planera in underhåll så fort som möjligt. Väntar kommunen för länge kan det bli för sent.
Folkets Hus Vänersborg står på randen till att tystna
Jag publicerar här ett inlägg från Folkets hus i Vänersborg.
Efter en utdragen och påfrestande process med Vänersborgs kommun under 2024 har föreningen hamnat i ett allvarligt mellanläge. Beskedet var att Folkets Hus skulle vara utflyttat ur lokalerna senast den 31 mars 2025. Under denna period har föreningen i praktiken varit förhindrad att bedriva verksamhet, boka arrangemang eller skapa intäkter under fungerande förhållanden. Samtidigt har kostnaderna fortsatt att löpa.
Föreningen har nu vunnit upphandlingen om driften av verksamheten för de kommande 8 åren (4+2+2), med avtalsstart 1 april. Det finns alltså en framtid – men den är ännu inte säkrad.
Situationen är högst allvarlig.
Även med stöd kan vi inte garantera att föreningen klarar sig fram till avtalsstart. Utan hjälp är risken överhängande att Folkets Hus Vänersborg inte överlever.
Detta är ett avgörande ögonblick.
Varje bidrag ger oss en chans – men inga löften.
Stötta insamlingen. Hjälp oss kämpa för Folkets Hus Vänersborgs framtid.
Klicka här för att komma till insamlingen för Folkets Hus Vänersborg.
Grattis Magnus Larsson!
Så fick han då sitt välförtjänta pris – Magnus Larsson i Sikhall.
På gårdagens mycket välbesökta och uppskattade födelsedagskalas för Vänersborgs stad fick Magnus Larsson från Sikhall mottaga kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för sitt fantastiska arbete med att renovera Sikhalls magasin. Priset delades ut av byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) tillsammans med nämndens vice ordförande Piotr Gabrys (M) och stadsarkitekt Martin Staude.
Byggnadsnämnden motiverade valet med följande ord:
”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt.
Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder.
I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart.
Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”
Magnus Larsson har gjort en makalös och mycket imponerande insats. Sikhalls magasin, som byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre, har blivit “återfött”. Det är nu som nytt med bland annat nytt tak och nya fönster. Sikhalls magasin kommer att kunna stå kvar i många decennier framöver. (I blogginlägget “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)” har jag redogjort mer i detalj för arbetet som Larsson har utfört i och på magasinet.)
En stolt Magnus Larsson tog emot priset i Bojorten inför en månghövdad och entusiastisk publik. Han tackade för priset och sa:
“Det är lite ironi att på den här platsen i den gamla sessionssalen för 21 år sedan togs beslut att förköpa mitt hus, hem, all min jord och skog och sommarstugan. Då ansågs jag vara ett hot mot magasinet. Nu står jag här och tar emot pris för renoveringen av magasinet som jag räddat från ett totalt förfall.”
Kommunen fattade beslut 2005 att förköpa Magnus Larssons då nyligen förvärvade fastigheter i Sikhall, däribland marken där Sikhalls magasin var beläget. Kommunchefen skrev som motivering till det som egentligen var en expropriation:
“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. … Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”
Kommunen “är bäst lämpad”… (Det går att läsa vad som hände under åren 2025-2027 i min bloggserie “Historien om Magnus Larsson”, 25 avsnitt.)
Nu har vi facit i hand. Kommunen lyfte under nästan 20 år knappast ett finger för att utveckla Sikhallsområdet eller magasinet. Det mesta förföll. Socialdemokraternas och Centerpartiets enda syfte med förköpet/expropriationen visade sig vara att stoppa Magnus Larsson, precis som många misstänkte från början. Det lyckades de styrande med.
Det illustreras kanske allra bäst av två exempel. För det första när samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) den 15 december 2023 överklagade ett beslut i sin egen nämnd till Förvaltningsrätten. (Se ”SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) De accepterade inte oppositionspartiernas majoritetsbeslut
när det gällde de fastighetsrättsliga lösningarna mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se nedan.)
För det andra när Magnus Larsson skulle påbörja renoveringen av det magasin som han igår fick pris för. När Larsson begärde strandskyddsdispens för att anlägga en serviceväg vid magasinet för att kunna sätta upp byggnadsställningar, som var nödvändigt för att byta tak, sa miljö- och byggnadsförvaltningen nej. Hade inte politikerna i nämnden och förvaltningschef Sandin ingripit så hade inte magasinet blivit renoverat… (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Det kan jämföras med Länsstyrelsens positiva inställning till Magnus Larsson när Länsstyrelsen den 16 maj 2023 skrev:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
För att möjliggöra en fortsatt utveckling i Sikhall drev oppositionspartierna i kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden igenom att en fastighetsreglering skulle göras. De fastighetsrättsliga lösningarna blev klara den 21 augusti 2025 när Lantmäterimyndigheten fastställde avtalet mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)
De fastighetsrättsliga lösningarna innebar att Magnus Larsson fick köpa tillbaka stora delar av de fastigheter som han förvärvade 2005, dock inte allt. Nu ligger vägen öppen för en utveckling av området runt Sikhallsviken.
I teorin…
Det tycks som om motståndet från miljö- och byggnadsförvaltningen fortsätter… Signalerna tyder på en fortsatt obstruktion av Magnus Larssons planer. Larsson behöver nämligen en hel del tillstånd. Det gäller t ex bygglov och strandskyddsdispenser för att anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för bland annat kök, personalutrymmen och inte minst toaletter, tillstånd för vattenverksamhet för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan.
Diplom och plakett på plats!
Det finns några socialdemokrater som har gratulerat Magnus Larsson till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset. Kan man hoppas att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen har ändrat uppfattning om Magnus Larsson och hans arbete för att utveckla Sikhall? Och istället för att stjälpa börjar hjälpa Magnus Larsson i hans arbete. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det, men hoppas kan man väl? Det är säkerligen även förhoppningen hos majoriteten av de åskådare som var på plats när Magnus Larsson mottog sitt välförtjänta pris.
Födelsedagskalaset var för övrigt mycket lyckat. Det var antagligen publikrekord, vilket tyvärr fick följden att tårtorna inte räckte till alla gratulanter. Alla invånare hade chans att prata med både politiker 
och tjänstepersoner i de olika förvaltningarna samt anställda och frivilligarbetare i olika bolag, föreningar och organisationer. Jag blev lite extra imponerad över Demokrati- och Jämställdhetsberedningens bord. Där fick besökarna bland annat para ihop politiker med parti. Det var åtminstone en person som hade ett rätt…
Det var en mycket lyckad födelsedag. Kanske skulle Vänersborgs kommun ha ytterligare ett kalas under året – för Vänersborgs kommun…
KS 28/1: Sanden, upphandling, flygplatsen och Hallevibadet
Det har varit en tung vecka.
Flera har faktiskt efterlyst information från onsdagens kommunstyrelsesammanträde. Men det har varit budgetberedning tisdag, torsdag och idag fredag. En kort förklaring, budgetberedningen består av ledamöterna från KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott). 
De partier som inte har representation i KSAU har insynsplatser. Jag deltar i beredningen som gruppledare för Vänsterpartiet. Budgetberedningen har börjat arbetet med budgeten för 2027.
De tider som har varit “schemafria” från möten under veckan har ägnats åt partimöten, inläsning, mejlande med partikamrater, skrivande av yrkanden och 
protokollsanteckningar etc. Veckan har med andra ord varit som ett heltidsjobb med övertid för den gamle pensionären.
Det blev en lång sittning i onsdags. Sammanträdet med kommunstyrelsen (KS) slutade inte förrän kl 15.52. Det var många intressanta ärenden som avhandlades och det går inte att redogöra för alla i ett inlägg. (Det kommer alltså åtminstone ett till.)
Södra Sanden
Kommunstyrelsen (KS) skulle yttra sig om detaljplanen för Södra Sanden. Det har visat sig att privata fastighetsägare har backat ur och därmed har stadsdelsomvandlingen på Sanden Södra hamnat i malpåse. Det nuvarande förslaget till detaljplan är därför mycket begränsad:
“Detaljplanens syfte är att möjliggöra utbyggnad av järnvägsanläggningen, ny gång- och cykelbro över Trafikkanalen, att ta bort del av utfartsförbudet mot kvarteret Galeasen, ombyggnad av Vassbottenleden samt de följdprojekt som erfordras för detta för att förbereda framtida omvandling till en ny stadsdel.”
Det kan väl också nämnas att Kustbevakningen, som har sin verksamhet på den södra delen av hamnområdet, ska omlokaliseras till den norra delen.
Diskussionen i KS kom dock att handla mest om Dalbobron, eller rättare sagt – var ska en ny bro anläggas? Alla har ju, på ett ganska bryskt sätt får man väl säga, blivit medvetna om att den tiden kommer, förr eller senare, när det måste byggas en ny bro. Och en ny bro kan inte byggas där den finns idag. Men den måste byggas någonstans mellan Blåsut och Sanden…
Det visade sig att en ny bro inte hade inarbetats i detaljplanen. Det ingick inte i uppdraget. Därför ställde sig KS enhälligt bakom ett tillägg till yttrandet från Henrik Harlitz (M). Tillägget handlade om att man i det fortsatta arbetet med utvecklingen av Sanden Södra måste beakta en framtida ersättning för nuvarande Dalbobron.
Riktlinjer för upphandling
Det var i stort sett ett bra förslag till nya reviderade riktlinjer som förvaltningen hade tagit fram. Vänsterpartiet ansåg dock att kommunen borde tydliggöra riktlinjerna ytterligare. Vänsterpartiet föreslog därför en återremiss med följande motivering:
“Kommunstyrelsen återremitterar ärendet till kommunstyrelseförvaltningen med uppdrag att arbeta in förstärkande formuleringar i riktlinjerna för upphandling i syfte att förebygga och motverka välfärdsbrott, ekonomisk brottslighet och organiserad kriminalitet. Det bör även arbetas in en förstärkning kring etisk upphandling som säkerställer att kravställning och uppföljning motverkar att varor och tjänster produceras eller tillhandahålls på ett sätt som strider mot folkrättsliga principer eller innebär allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.”
Vi trodde nog att åtminstone Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle ställa sig bakom återremissen, men icke. Vänsterpartiets yrkande avslogs.
Pengar till Fyrstads Flygplats?
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Medborgarpartiet deltog inte i beslutet att bevilja 1.962 tkr till Fyrstad Flygplats AB för täckning av förluster under år 2026. Det är i sammanhanget av intresse att det i budgeten för Fyrstads Flygplats bland annat står:
“Flygplatsen ser ett fortsatt behov av att arbeta med marknadsföring kopplat till namnbytet på regional nivå för att öka kännedomen och utöka upptagningsområdet.”
Det är, i eftertankens kranka blekhet, kanske viktigt att få flygresenärer att förstå att Göteborg-Stallbacka flygplats ligger i Trollhättan-Vänersborg… Det tyckte i varje fall de övriga partierna, S+C+KD+M+L+SD, och beviljade Fyrstads Flygplats pengarna.
Kommunens bad- och simanläggningar
Kommunfullmäktige ska ta ett inriktningsbeslut om “strategisk inriktning för kommunens bad- och simanläggningar”. Ärendet väcktes den 19 december 2015(!) när en motion från Moderaterna bifölls i fullmäktige. Uppdraget i motionen var att ta fram en långsiktig strategi för kommunens simhallar.
Beslutsförslaget var nu att KS skulle föreslå kommunfullmäktige att:
“den strategiska inriktningen för kommunens bad- och simanläggningar för kommande 20-årsperiod är att bibehålla och utveckla simbassängsverksamhet vid två utbudspunkter, Vattenpalatsets anläggning vid Vänerparken samt Brålandabadet.”
Det blev spretigt. De styrande partierna ville bifalla förslaget. Moderaterna däremot yrkade på återremiss. De menade att det här inte alls var en strategi. Och det var det ju egentligen inte. Sverigedemokraterna yrkade att Hallevibadet skulle bli en 3:e utbudspunkt. Det tyckte Medborgarpartiet var bra. Vänsterpartiet höll inte med. Anledningen till det var att vi inte trodde att Hallevibadet skulle kunna fungera långsiktigt, i 20 år, utan stora och dyrbara kommunala investeringar. 
Och ska Vattenpalatset byggas ut med en 25-metersbassäng med åtta banor så har kommunen helt enkelt inte råd med ett “nytt” Hallevibad. Vänsterpartiet var därför beredda att stödja det liggande förslaget, men vi lämnade en protokollsanteckning med följande lydelse:
“Vänsterpartiet anser att Hallevibadet ska hålla tillfälligt öppet under 5-6 år med ett driftsbidrag på 1-2 mnkr beroende på öppettider mm.
Ett öppet Hallevibad skulle ge möjlighet för simskola året runt, skolornas simundervisning, föreningsliv, rehabilitering, äldres träning och ökad simkunnighet. Det är verksamheter som skulle minska vårdkostnaderna, öka tryggheten och göra kommunen attraktiv för barnfamiljer i och kring Vargön. Det skulle också kunna bli en naturlig mötesplats i området.”
Hallevibadets öde ska snart, tror jag, upp i samhällsbyggnadsnämnden för behandling. Kommunfullmäktige har ju bestämt att hyra ut Hallevibadet. Det har emellertid omöjliggjorts av ett orimligt avtalsförslag. (Se ”Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.) Det finns inga intressenter att driva Hallevibadet under de förutsättningar som avtalsförslaget anger.
Förvaltningen vill t ex att den som hyr Hallevibadet ska betala 465.000 kronor per år i hyra till kommunen. Det ska jämföras med Brålandabadet, där den privata entreprenören i stället får ett kommunalt driftsbidrag på 208.993 kr för tre sommarmånader. Och, betala hyra för ett Hallevibad som när det var igång i kommunal regi gick med ett underskott på, enligt den reviderade badutredningen från juni 2023, netto 3,6 milj kr per år… (Se ”Blir Hallevibadet uthyrt? (5)”.)
Vi får se vilka beslut samhällsbyggnadsnämnden tar i frågan. Anser en majoritet i nämnden att avtalsförslaget ska omarbetas och att driftsbidrag ska kunna utgå kommer Hallevibadet tillbaka till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige som ett eget ärende.
“Bad- och sim-ärendet” avbröts av en kaffepaus. När alla kom tillbaka till sina platser visade det sig att de styrande partierna hade ändrat åsikt. Det var nog ingen som riktigt förstod varför. De yrkade bifall till återremissförslaget. Det blev med andra ord inget beslut utan hela ärendet skickades tillbaka till förvaltningen för ytterligare utredning. Det följde inte med någon skriftlig motivering till återremissen, så jag vet inte riktigt vad som ska utredas.
Det var några av ärendena i onsdagens kommunstyrelse. Jag återkommer med fler ärenden.
Och till sist, glöm inte Vänersborgs födelsedagsfirande imorgon lördag! Kom gärna till kommunhuset och prata med politiker och kommunens tjänstepersoner. 
Eller se när Magnus Larsson i Sikhall tar emot sitt välförtjänta “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” av stadsarkitekt Martin Staude kl 11.30 för renoveringen av Sikhalls Magasin. (Se “Vad händer i stan?”.)
Det bjuds förresten på tårta också… (Se kommunens webbplats, ”Välkommen att fira Vänersborgs födelsedag!”.)
Vad händer i stan?
Det är inte bara utanför gamla Vänersborgs kommuns gränser som det finns frågor och ärenden som ligger och väntar på lösningar och beslut. I detta inlägg tar jag upp några av de utmaningar och förväntningar som framför allt utspelar sig i de områden som före kommunsammanslagningen 1974 utgjorde Vänersborgs kommun. I inlägget skriver jag om Brätte, scenen vid gågatukrysset, GC-bron över hamnkanalen och Norra skolan. De är naturligtvis även intressanta för invånare utanför stan, eftersom de också är med och finansierar kostnaderna. Men först…
Stadens födelsedag
Vänersborgs stad är stolt över sin långa historia. Staden “föddes” redan 1644. Då fick Vänersborg sina stadsprivilegier. Det firar Vänersborg numera varje år. Och faktiskt är det snart dags för födelsedagskalas i kommunhuset. Den 31 januari firas att staden fyller hela 382 år. Det bjuds självklart på kaffe och bakelse. Alla är välkomna. Ja, jag tror till och med att även alla invånare i kommunen utanför staden är välkomna. Det fattas bara – hela kommunens invånare är ju med och betalar kalaset för staden.
Tidigare var tanken att Vänersborgs kommun skulle fira födelsedag, dvs hela kommunen inklusive områdena utanför staden. Staden hade fått för sig att invånarna i kommunen utanför staden skulle vara lika glada över stadens födelse som stadens invånare själva. Det var dock inte kommuninvånarna utanför staden. Så det blev fel.
Den nuvarande utformningen av Vänersborgs kommun bildades som bekant 1974. När stadens födelsedag skulle firas 2024 missade arrangörerna att kommunen fyllde 50 år. (Se “Kommunens födelsedag?”.) Det blev inte heller så bra. Staden har inte lyckats lösa utmaningen, eller knuten, med födelsedag och firande. Så nu har kommunhuset gjort som Alexander, helt enkelt huggit av knuten. Staden har lagt ner alla ambitioner på ett kommunalt firande och nu firas enbart stadens bemärkelsedag.
Det är lite motsägelsefullt eftersom två dalslänningar, typ, faktiskt kommer att ha framträdande roller på kalaset. Magnus Larsson från Sikhall ska ta emot “Byggnadsvårds- och arkitekturpriset” av stadsarkitekt Martin Staude kl 11.30. Och en liten stund senare, kl 12.00, ska socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) inledningstala före kulturantropologen Katarina Graffmans föreläsning. Jag vet inte varför just hemmansägare Nyberg från Evenstorp (Sundals Ryr) ska tala och jag känner inte heller till vad han ska prata om. Men kanske tänker han kommentera stämningen mellan politikerna i Vänersborg. (Se TTELA “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.) Det ger sig men inledningstalet kan bli spännande…
Tider och program för födelsedagsfirandet hittar alla invånare i både staden och kommunen på kommunens hemsida. (Se “Kom och fira Vänersborgs födelsedag!”.)
Brätte
Vänersborgs stads föregångare, Brätte, låg vid Vänerns sydligaste vik, Vassbotten. De styrande partierna (S+C+KD+MP) vill bygga en väg mellan Öxnered och Onsjö tvärs genom fornminnet Brätte. Vägen kommer, om den blir av, inte bara att förstöra det unika fornminnet – investeringen är beräknad till 41 milj kr. Som tur är kommer Länsstyrelsen att till 99,9% sannolikhet att säga nej till att förstöra riksintresset. Ingen i Vänersborg, åtminstone i staden, kan förstå hur de styrande ens lägger ner tid och pengar på ett sådant här dumdristigt och dödsdömt förslag. (Se “Vägen över Brätte fornminne är fortfarande aktuell”.)
Brätte borde snart komma upp på dagordningen igen.
Scenen vid gågatukrysset
Förra årets näst mest klickade blogginlägg var “Tystnad ska råda på gågatuscenen”. (Se “GOTT NYTT 2026”.) Det handlade om den tidigare samhällsbyggnadschefens beslut att gågatuscenen endast fick upplåtas för:
“kulturändamål som i huvudsak är verksamhet från Kultur & Fritid samt vid kommungemensamma evenemang.”
Den i mitt tycke mycket krystade förklaringen var – ljudvolymen. Boende och affärsinnehavare stördes av att människor var alltför högljudda på scenen… Otroligt, men sant. Det kom sedan ett medborgarförslag som inte höll med utan ville ha en annan ordning, dvs den gamla ordningen. Och det är tydligen fler som har klagat på det mycket märkliga beslutet.
Nu har samhällsbyggnadsförvaltningen hörsammat synpunkterna och ändrat reglerna. Gågatuscenen ska i fortsättningen kunna användas av alla som vill använda den. Även de utanför staden. 
Men, de anvisningar som den tidigare förvaltningschefen beslutade om är under revidering och blir inte klara förrän det blir ett politiskt beslut på ovanstående medborgarförslag. Fram till det beslutet råder en så att säga viss osäkerhet. Vi ser emellertid fram emot ett klokt beslut under våren.
Naturligtvis måste scenen bokas och eventuella polistillstånd ordnas innan föreningar, organisationer och politiska parter mfl kan använda scenen.
Det händer även i Vänersborg att felaktigheter rättas till…
GC-bron över gamla hamnkanalen
Den gamla hamnkanalen är som bekant vattnet mellan Skräcklan, förbi residenset, till resecentrum. (Den nya hamnkanalen, som är en riktig kanal, går under Dalbobron.) Det finns tre broar över gamla hamnkanalen – se flygfoto. En av dem är bara för GC-trafik och järnväg, nr 1.
Vid den röda siffran 4 (Sundsgatans början, eller slut) har de styrande partierna beslutat att en ny GC-bro ska anläggas. Ekonomiska medel för GC-bron har avsatts i årets investeringsbudget, närmare bestämt 14,5 milj kr. Men då ska Trafikverket (TFV) bidra med 5,5 milj av dessa pengar.
Det finns många, bland annat politiker, som undrar varför Trafikverket är med och finansierar GC-bron. Flera har gissat på att det berodde på någon typ av “deal” för att det inte blev någon GC-väg på den nya järnvägsbron. Men så är det inte.
Det har funnits pengar att söka hos Trafikverket för att främja hållbara stadsmiljöer, så kallade stadsmiljöavtal. Syftet med stödet var att:
“främja hållbara stadsmiljöer genom att skapa förutsättningar för att öka andelen hållbara personresor (kollektivtrafik och cykeltrafik) eller för hållbara godstransportlösningar i städer.”
Vänersborgs kommun sökte den 3 februari 2023 pengar för:
“Investeringar som tillgodoser ett allmänt lokalt eller regionalt transportbehov och som avser… GC-bro över Gamla Hamnkanalen i Sundsgatans förlängning”
Den som sökte pengarna hos TFV var kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Redan den 29 maj samma år (2023) beslutade TFV att bevilja 5,5 milj kr till GC-bron. Och snabbt lades investeringen in i ”Investerings- och exploateringsplanen” för 2024-2026:
Man hann tydligen inte ens numrera investeringen… “6 Brounderhåll” handlar nämligen om Dalbobron och “Bro hamnkanalen” om GC-bron.
Det var nödvändigt med en GC-bro skrev Augustsson i sin ansökan till TFV, eftersom det skulle byggas en ny stadsdel på Sanden och:
“en av de största bristerna med området är tillgänglighet för gående och cyklister mellan Sanden och centrala Vänersborg inklusive Vänersborgs resecentrum.”
Det kan nämnas att när ansökan skickades in var förväntningarna stora på att det skulle bli möjligt att gå och cykla över den nya järnvägsbron mellan Sanden och Blåsut. Men det ”sket” sig som bekant, som vissa politiker skulle uttrycka sig…
För att få de statliga pengarna ska kommunen som motprestation ha en kampanj för ökat cyklande, delta i Västtrafiks kampanj Vintercyklist, sätta upp vägvisningsskyltar på cykelvägar, anlägga cykelbarometrar/trafikräknare på tre platser och anlägga en GC-bana längs Rådmansgatan. Det sistnämnda har redan verkställts.
Jag känner inte till kostnaderna för motprestationerna men de är naturligtvis inte gratis. Kostnaden för kommunens del av GC-bron över hamnkanalen kan därför sägas bli dyrare. Dessutom har kostnaderna för GC-bron i sig blivit dyrare. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande uppger för TTELA (se TTELA ”Ny bro över Hamnkanalen – trots tre befintliga övergångar”) att kostnaderna för kommunen kommer att hamna på 14 milj kr, borträknat pengarna för Trafikverket. Från ursprungliga 6 milj till 14 milj kr alltså… Och så tillkommer en halv miljon för utredningar.
Vänersborgs kommun står inför fortsatt stora investeringar de kommande åren. En 4:e bro över hamnkanalen kan tyckas vara ganska onödig i sammanhanget, särskilt när bostadsbyggandet på Lilla Vassb…, ursäkta, Sanden Södra har stannat av. Pengarna skulle behövas bättre till t ex Dalbobron. (Se “Dalbobron”.)
Norra skolan
Detaljplanen för Norra skolan ändras för att möjliggöra försäljning. Den gamla skolans saga är all. Det återstår att se om någon privat entreprenör vill köpa byggnaderna med de höga kulturhistoriska värdena. Det lär kosta stora pengar att renovera och bygga om dem till t ex bostäder eller kontorslokaler. Byggnaderna får ju inte ändras på ett sätt som förstör deras kulturhistoriska karaktär och byggnadernas särskilda värden måste bevaras. (Se “Företagscentrum på Norra skolan?”.)
Vi får se om kommunen får några anbud och i så fall hur mycket intressenterna är villiga att betala.
Avslutning
Oops, det blev lite längre än beräknat det här. Och då lyfte jag ändå bort Dalbobron och skrev om den i ett eget inlägg… (Se “Dalbobron”.) Det finns betydligt fler saker som är värda att lyfta. Jag får återkomma vid ett senare tillfälle.
==
Blogginlägg om GC-bron:
- ”Vad händer i stan?” – 15 januari 2026
- ”Kommunen har inte råd med GC-bron” – 11 september 2026
- ”Inget beslut om GC-bron” – 17 september 2026
- ”GC-bron: Beslut byggt på osäker mark” – 19 september 2026
Dalbobron
Det blev tämligen tomt i stadens centrum när all trafik på Dalbobron förbjöds. Var det verkligen så många människor som bodde på andra sidan bron? Det var en upptäckt som fick kommunledningen att snabbt driva igenom ett oannonserat förslag i kommunstyrelsen om att anslå 500.000 kr till Vänersborgs centrum.
Motiveringen var:
“Med anledning av Dalbobrons stängning och sämre möjligheter för många att ta sig till centrum, är attraktionsskapande insatser än viktigare. Genom att stärka det kulturella utbudet i centrum och arbeta för ökad trivsel, kan vi bidra till att stärka attraktiviteten för platsen och säkerställa flödet av besökare.”
Oron var stor över hur det skulle gå för centrum och handeln. Men sedan kom färjan Linea som en räddande ängel och blåsutbor och dalslänningar kunde återigen komma in i Vänersborgs centrum utan omvägar. Och det märktes, trafiken ökade och folklivet tog fart igen. Och det gick tydligen bättre än befarat för affärslivet i centrum. Det beskrev TTELA under mellandagarna. (Se TTELA “Trogna Vänersborgare håller centrum vid liv”.) Det ska bli intressant att se vad den halva miljonen användes till.
Det har skrivits mycket om Dalbobron. TTELA bevakar hur arbetet fortskrider med Dalbobron och James Bucci (V) gräver i alla gömmor efter dokument som kan ge upplysningar. (Se Buccis blogg “In English, please!”, som nu är uppe i 27 avsnitt om Dalbobron.)
Det kommer att bli dyrt för kommunen och skattebetalarna, men det är antagligen inte mycket att göra åt det i nuläget. Frågan som stöts och blöts, i framför allt Buccis blogginlägg, är om kommunen har känt till Dalbobrons status sedan lång tid tillbaka och helt enkelt inte vidtagit nödvändiga underhållsåtgärder. Kanske kommer vi att få svar så småningom, även om James Bucci har sina teorier…
Bara färjan Linea kostar totalt omkring 25 milj kr fram till och med det första kvartalet. De pengarna har kommunstyrelsen redan avsatt. Antagligen blir det billigare om trafiken släpps på som planerat redan i slutet av januari. Det räknar kommunen med – och faktum är att samhällsbyggnadsnämndens ordförande har meddelat Trafikverket att kommunen vill avbryta avtalet om färjan Linea. Kommunen vill säga upp avtalet till den sista januari. Då är det planerat att fordon upp till 3,5 ton åter ska tillåtas passera över Dalbobron och färjan blir överflödig. Vi får se om det är ok med Trafikverket. Eller om det helt enkelt är för optimistiskt…
TTELA uppger idag tisdag på sin webbplats att (se TTELA “Räddningstjänsten får grönt ljus på Dalbobron”):
“Det finns inget spikat datum för när Dalbobron öppnar “
Men om förväntningarna på ett öppnande av bron är för optimistiska, och avtalet är avslutat. Och Linea åker hem…? Då kan man undra om det finns någon plan B.
Reparationen av själva bron lär gå på en ansenligt summa miljoner kan man förmoda. Men vad som bör göras med bron och varför, det vet egentligen ingen riktigt utanför kommunhusets ljudisolerade väggar. Men vi vet i varje fall att arbetet med att reparera brostöden under bron ska fortsätta fram till sommaren.
Planen är alltså att tyngre trafik inte ska tillåtas (över 3,5 ton) och att bara en körbana i varje riktning ska vara öppen. Även räddningstjänstens tunga fordon ska kunna använda bron under utryckning – men då stoppas övrig trafik. En brandbil är nämligen väldigt tung. TTELA skriver att en brandbil väger cirka 17 ton och en fylld vattenenhet cirka 24 ton. Men först ska brandbilarna provköra över bron innan den öppnar.
Det här 
ger, i varje fall mig, en känsla av osäkerhet om hur det egentligen står till med den gamla bron. Och inte har det som sagt blivit bättre med kommunens hemlighetsmakeri, maskningar i dokument och sekretesstämpar på i stort sett allt som har haft att göra med Dalbobrons status. Det gick till och med så långt att kommunen lade ner både timmar och dagar på att maska handlingar som redan var offentliga. Det var bara att begära ut dem från de domstolar som hade handlagt “brotvisten” mellan Sjöfartsverket och Vänersborgs kommun. (Se James Buccis bloggserie, 27 avsnitt, om Dalbobron – klicka här för att läsa avsnitt 1.)
Det har dock successivt blivit bättre med öppenheten, mycket tack vare att Bucci orkade med det som media inte orkade med, nämligen att överklaga sekretessen. Naturligtvis får vi lita på att kommunen och de konsulter som har anlitats sätter säkerheten först. Men vi får se när kommuninvånarna får en öppen och ärlig redovisning av hur det egentligen står till med Dalbobron.
Förhoppningsvis kommer vi även att få svar på vad kommunen har känt till om Dalbobrons status och hur kommunen utifrån denna kunskap har skött underhållet.
Vi hoppas att kommunens förhoppningar och planer blir verklighet och att trafiken kommer igång. Det är också viktigt och nödvändigt att tiden vid utryckning för Räddningstjänstens fordon kan kortas ned. Förbundsdirektör Markus Green vid Räddningstjänsten Fyrbodal säger till TTELA:
“Vi är glada över den här lösningen och det kommer bli bra när det är i gång. Att kunna passera över Dalbobron är viktigt för oss.”
När Dalbobron var helt avstängd och innan färjan Linea fanns på plats hade den “gamle” brandmannen Göran Svensson, numera politiker i Medborgarpartiet, flera frågor om just tiden för utryckning. Svensson föreslog på kommunstyrelsen i oktober att det skulle ställas upp en brandbil på Blåsutsidan. (Se “Rapport från KS (8/10)”.) De minuter extra som det blev fråga om med omvägen över Båberg skulle kunna bli förödande vid en eldsvåda. Sa Svensson. 
Det var dock en fråga för Räddningstjänsten, men där tyckte de inte att Svenssons förslag var bra…
Det återstår emellertid några frågor för framtiden. Hur länge kommer Dalbobron att fungera, hur lång livslängd kommer bron att ha? Är det kanske dags att börja planera för en ny bro mellan Vänersborg stad och Blåsut? Fast ska man vara ärlig borde Dalbobrons vara eller icke-vara ha varit uppe för diskussion redan för typ 5-10 år sedan. När Dalbobron invigdes 1962 (jag var där, se pil) bedömdes den ha en 70-årig livslängd…
Undrar förresten vad en ny bro kostar?
Vad händer utanför stan?
Det finns en rad ärenden som ligger och väntar på lösningar och beslut i Vänersborgs kommun. I detta inlägg tar jag upp några av de frågor, utmaningar och förväntningar som framför allt angår de invånare som bor ”utanför stan”. Med det menar jag områden som före kommunsammanslagningen 1974 inte tillhörde Vänersborgs kommun. Inlägget tar upp exempel från Brålanda, Frändefors, Sikhall, Vargön, Vänersnäs, Västra Tunhem och Väne Ryr. Förhoppningarna är att de flesta av dessa mer eller mindre “brännande” frågor och ärenden ska lösas innan valet den 13 september.
Vargön
I Vargön hoppas invånarna att Hallevibadet återigen ska öppna. De styrande partierna (S+C+MP), med undantag av KD alltså, vill fylla igen bassängerna och riva byggnaderna. Förvaltningen är helt inne på samma linje. Det var dock inte en majoritet i kommunfullmäktige eller samhällsbyggnadsnämnden. Oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L) beslutade att Hallevibadet skulle hyras ut. (Se “KF-beslut: Hallevibadet ska hyras ut”.)
Förvaltningen med hjälp av en dyr konsult, och antagligen med värmande klappar på axeln av styrande politiker, skrev därför ihop ett avtal om uthyrning som gjorde det helt omöjligt för någon entreprenör att kunna driva badet. (Se “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet”.) Följaktligen fick samhällsbyggnadsförvaltningen ingen intressent som var villig att hyra och driva Hallevibadet vidare. Det var naturligtvis uträknat av de styrande och förvaltningen. Vägen ligger nu öppen för en rivning av badet. Varför det tar så lång tid att komma till skott med rivningen vet jag inte, men jag antar att Hallevibadet kommer upp ganska snart på dagordningen. De styrande och förvaltningen kan ju inte dra det impopulära beslutet i långbänk hur länge som helst.
I Vargön väntar man också på att Länsstyrelsen ska få 5 minuter över till att titta på en överklagan av ett beslut i byggnadsnämnden. För nästan exakt ett år sedan, den 21 januari 2025, beslutade nämligen byggnadsnämnden att inte ge bygglov för det svarta taket på Snickaregårdsvägen. Nämnden ansåg inte att färgen på taket tog “hänsyn till intresset av en god helhetsverkan”. Det låter kanske som ett komplicerat ärende, men själva överklagandet handlade om att en av ledamöterna i nämnden avstod från att rösta. (Se “Det svarta taket 1: Olagligt beslut?”.)
I Kommunallagen 4 kap 26 § står det:
”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.”
Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot någon enskild”. Det kan inte ta mer än någon minut för en jurist att komma fram till att nämndens beslut var olagligt och måste tas om – en ledamot får inte avstå från att rösta.
Slagghögarna med bland annat ferrokrom växer i Vargön, och det blir dessutom allt fler högar. Det kan inte undgå någon som kör igenom industriområdet. Vargön Alloys letar febrilt efter lösningar, och tror sig också ha hittat en lösning – ett stenbrott vid byn Fröskog nära Fengersfors. Alloys vill fylla stenbrottet med slagg. De boende i området, som ligger i Åmåls kommun, protesterar. De vill inte riskera att slagget från Alloys ska läcka ut sexvärt krom i deras dricksvatten. Vi får se om Länsstyrelsen ger tillstånd. (Se TTELA “Giftigt avfall från Vargön kan hamna i Dalsland”.)
Under tiden har Länsstyrelsen gett Alloys tillstånd att deponera slagg på Heljestorps avfallsanläggning. Eller om det är avfallsanläggningen som har fått tillstånd att ta emot slaggen… Hur mycket slagg som anläggningen ska ta emot vet man inte riktigt. I första skedet beräknas 8.500 ton köras till Heljestorp. Det är inte särskilt mycket i sammanhanget. I det föreläggande som Vargön Alloys fick av Länsstyrelsen den 27 juni förra året ska Alloys avveckla minst 148.000 ton slagg från Vargön i år, 2026… (Se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen”.)
Heljestorp ska enligt uppgift ha uppsamling och rening av lakvatten innan det når recipient (mottagare). Det går en bäck i området, Edsätersbäcken. Den rinner ut i Vassbotten (vid Brätte). Det är alltså Vassbotten, en del av Vänern, som är mottagare av eventuellt förorenat vatten innehållande sexvärt krom. Om nu något går galet med hanteringen av avfallet på Heljestorp vill säga.
Och sist men inte minst – Vargporten. Hur ska det gå med den, monumentet över svunna storhetstider? Jag tror att det blir en lösning innan sommaren. Detaljplanen kommer troligtvis att ändras så att det blir fritt fram att riva Holmens gamla kontorsbyggnad. I sitt svar på samrådet framförde kommunstyrelsen synpunkterna att Vargporten (“portalen”) skulle bevaras och placeras i Vargöns centrum eller:
”låta portalen fortsättningsvis markera entrén till själva industriområdet.”
Vänersnäs
Det ser ut att bli ett lugnt och fridfullt 2026 på Vänersnäs. Invånarna på näset har fört en långdragen och seg kamp mot kommunens planer på att tvångsansluta dem till det kommunala VA-nätet. De är värda att få tid för att ladda batterierna. Den nya vattentjänstplanen innehåller inga förslag på verksamhetsområden på Vänersnäs de närmaste åren. Det betyder alltså att inga tvångsanslutningar är aktuella. (Se “Beslut om Vattentjänstplan 3”.)
Vänersnäsborna ska ha en eloge för den vilja och kämpaglöd de har visat genom åren i försvaret av sina lagliga rättigheter att slippa betala hundratusentals kronor för VA-anslutningar som de inte behövde.
Brålanda
Socialnämnden har fattat beslut om att Sörbygården ska vara kvar. (Se “Sörbygården: Beslut idag!!”.) Beslutet fattades av de fem oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L). De styrande partierna (S+C+KD+MP) ville stänga äldreboendet, och det verkar som om de i både socialnämnden och kommunfullmäktige fortsätter att arbeta för detta – och struntar i majoritetens beslut. De styrande partierna tycks beredda att göra allt som är möjligt, och även sådant som inte borde vara möjligt, för att köra över oppositionspartierna. (Se “Två lagstridigheter: 1 Återremiss” och “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”.) Enligt uppgifter från Brålanda har det också gjorts tveksamma utflyttningar av de boende under hösten. 
Även socialförvaltningen vill nämligen lägga ner boendet. Besparingar är viktigare än de boende…
Under höstens heta diskussioner framförde de styrande partierna (S+C+KD+MP) ett nytt argument för nedläggningen. I ett diariefört svar till en brålandabo som tyckte att det var dumt att tomställa/lägga ner Sörbygården, svarade ordförande i socialnämnden, Dan Nyberg (S):
”Det vi vill är att vi kan få ombyggda och moderna äldreboenden i Brålanda. Det har vi inte idag. Äldreboenden i Vänersborg har mycket högre standard och det borde vi också få i Brålanda. Det tycker jag vi är värda.”
Nyberg skrev om äldreboenden, i plural alltså, två eller fler. Och eftersom det bara finns två boenden just nu i Brålanda – Solhaga och Sörbygården…
Men det finns inga som helst beslut på ”ombyggda och moderna äldreboenden i Brålanda”, inte ens någon förstudie är påbörjad. Jag tror inte heller att det har lagts fram något förslag… Och menade Nyberg i sitt svar, eller ”vi” (dock oklart vilka ”vi” är), allvar med moderna äldreboenden i Brålanda har jag svårt att se hur en nedläggning av Sörbygården skulle bidra till det. Det bästa hade väl varit att i så fall behålla Sörbygården tills socialnämnden fattade beslut om eventuella byggnationer. Det finns däremot beslut på ett nytt boende på fastigheten Kalkonen (fd Östra skolan) i Vänersborg. Det ska stå klart 2028.
Sörbygården har rört upp känslor bland politikerna i kommunen som vi inte har skådat sedan arenatiden. Vi får se om upprördheten dämpas och att den kommande våren blir lugnare än hösten. (Se TTELA “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.)
Det efterlängtade tågstoppet i Brålanda dröjer. Tanken var från början att tågen skulle stanna 2028. Sedan började det pratas om 2030 och sent i höstas fick jag höra av kommunstyrelsens ordförande att 2032 är mer realistiskt. Det går långsamt att verkställa beslut, om det nu blir verkställt överhuvudtaget. Men i det här fallet är det knappast kommunens fel.
Frändefors
I Frändefors står inte tiden stilla, i “Frändefors går det bakåt”. Det sa Victor Haglund från Frändefors när han presenterade sitt medborgarförslag i kommunfullmäktige förra året. (Se “KF (21/5)”.) Det fick antagligen både politiker och tjänstepersoner att leta fram Frändefors på Google Maps… Och det var nödvändigt, fullmäktige har sköljts över av medborgarförslag från Frändefors. De har handlat om multiarenor, konstgräs, läktare, fritidsgård, belysning för fotboll, kommunalt köp av Equmeniakyrkans lokaler osv.
Det ska utarbetas och antas en Fördjupad översiktsplan (FÖP) för Frändefors under året, även om den kanske inte kan antas förrän nästa år. FÖP-arbetet började med en invånardialog i Församlingshemmet i september. Det var ett välbesökt möte och engagemanget från Frändeforsborna var stort.
Förhoppningsvis ska planen leda till att det går framåt även i Frändefors, och att det äntligen kommer att hända något.
Sikhall
I Sikhall är det tveksamt om kommunen vill att det ska hända något…
I samband med Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari ska Magnus Larsson hämta sitt “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls Magasin. (Se “Sikhalls magasin och Magnus vann priset!”.) Men han är inte nöjd med det. Renoveringen av magasinet var bara början i hans utvecklingsplaner för Sikhallsviken. Larsson har, vad jag förstår, gett upp hoppet om att området ska få en detaljplan. Det har ju gått över 10 år sedan byggnadsnämnden beslutade om att upprätta en. Men det innebär inte att Larsson har gett upp utvecklingen av Sikhall. Han har sökt strandskyddsdispenser för sjöbodar, toalett- och servicebyggnad mm. Magnus Larsson har attraktiva och hållbara visioner både för området kring småbåtshamnen och området vid badet. Även i Sikhall kommer det att visa sig om de styrande partierna (S+C+KD+MP) vill ha en utveckling eller om gamla trätor och jäv fortsatt ska lägga en blöt filt över utvecklingen.
Västra Tunhem
I Tunhemsbygden tycks det alltid vara lugnt. I varje fall sedan 2012 då Mulltorps skola var hotad av nedläggning. Men det var då, sedan dess är skolan renoverad.
Hur det har gått med belysningen längs vägen vid Floget känner jag inte till. Det är en miss. Kommunfullmäktige beslutade ju att släcka ner och ta bort lyktstolparna, men då hörde en anställd från Trollhättan av sig och berättade att det fick inte Vänersborgs kommun göra. Lyktstolparna tillhörde Trollhättans Energi. (Se “KF-beslut mot bättre vetande”.)
Lyktstolpar eller inte. Området vid Floget ska bli ett av de få nya verksamhetsområdena i kommunen. Kommunen ska dra vatten och avlopp till fastigheterna längs Hunnebergs branter. Det är svårt med enskilda VA-lösningar i området.
Väne Ryr
Det var ett tag sedan jag besökte Väne Ryr. Det lilla stationssamhället har inte heller gjort något större avtryck i den politiska debatten på senare år. Det har dock lagts ett medborgarförslag på att det ska bli ett tågstopp igen, precis som det var förr. Det tycker kommunen också, men det ligger i så fall långt fram i tiden. Det är synd, Väne Ryr ligger nästan i centrum av Trestad och skulle kunna utvecklas. De boende längs järnvägen får nog i fortsättningen nöja sig med lyssna till alla tåg på dagarna och få störd sömn av alla godståg på nätterna. Hade det varit ett sådant oväsen längs t ex Bangatan hade det åtgärdats direkt.
Avslutning
Det är stora frågor som ligger och väntar på att få något slags avslut innan sommaren. Hur det går beror på de styrande partierna. De bestämmer dels vilka ärenden som ska upp på dagordningen och därmed avgöras. Och dels har de i år dessutom majoritet i kommunfullmäktige…
Mitt tips är emellertid att de flesta av ovanstående frågor kommer att på något sätt få ett avslut och en “lösning” innan valet. När det är dags för kommuninvånare att gå och rösta i september kommer de därför att ha en klarare och tydligare bild av vad de olika partierna vill med Vänersborgs kommun utanför Vänersborgs stad…
Senaste kommentarer