Arkiv

Archive for the ‘Allmänt Vänersborg’ Category

Alloys: Sexvärt krom i vattnet

25 mars, 2025 Lämna en kommentar

Den 17 mars 2020 fick AFRY uppdraget av Vargön Alloys att utreda utbredningen av slaggmaterial samt möjligheterna till att dagvatten lakar ur ämnen ur slaggen i tre anläggningsprojekt. Den 15 januari 2021 var AFRY klar med en ny rapport, “Utredning av extern slagganvändning, etapp 2”. (Se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered”.)

Den 23 mars 2023 lämnade AFRY en tredje rapport – “Sammanställning av data från Kontrollprogram ytvatten 2019-2022”. Det var en sammanfattning och redovisning av erhållna data från Vargön Alloys AB:s kontrollprogram för ytvatten. AFRY undersökte  potentiell lakning av sexvärt krom, Cr(VI), från extern slagganvändning under perioden november 2019 till juni 2022.

Prover av ytvatten i kontrollprogrammet togs både upp- och nedströms på ställen där ferrokromslagg hade använts som konstruktionsmaterial samt i efterföljande recipienter (mottagare av vatten) som t ex Göta älv och Öxneredssjön. Det handlade alltså bara om provtagning av ytvatten, inte om grundvatten eller jord. Däremot mättes grundvattennivån i två av områdena, Holmängen och Öxnered.

AFRY ville också se vilken betydelse halter av sexvärt krom och andra faktorer som nederbörd, temperatur, pH/redox (Eh), mangan/järn och mikrobiell aktivitet/TOC hade för mobilitet och urlakning ferrokromslagg. (Jag ska inte gå in på alla dessa “detaljer”.)

Platserna som undersöktes var naturligtvis Holmängen och Öxnered (se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered”) men även Trestad center (Centralen LBC, Dubbgatan) och Överby V i Trollhättan (Biltema).

I Trestad center hade det under åren 2014-2019 använts totalt drygt 33.000 ton ferrokromslagg som konstruktionsmaterial vid grundläggning av en ny terminalbyggnad/logistikcenter (Centralen LBC, Dubbgatan). Det användes ca 1.200 ton i kornstorleksintervallet 0-8 mm och ca 800 ton i intervallet 0-18 mm

I handelsområdet på Överby V i Trollhättan användes ca 62.000 ton ferrokromslagg som konstruktionsmaterial vid grundläggning för Biltema med parkerings- och trafikytor i dess närområde. Ca 800 ton av ferrokromslagget var i kornstorleksintervallet 0-8 mm och ca 1.700 ton i intervallet 0-18 mm.

På flygbilden nedan visas kontrollpunkterna på Holmängen där mätningar skedde.


Lägst halter av sexvärt krom noterades i punkt 30 (uppströms), för att i punkt 31 vara något högre än i punkt 32, som ligger nedströms. Halterna av sexvärt krom i 31 och 32 var emellanåt betydligt högre än i 30. Enligt den teoretiska beräkningen AFRY gjorde tidigare (se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered”) skulle dessa resultat kunna bekräfta beräkningen. Det skulle alltså kunna lakas ur omkring 10 kg sexvärt krom per år i Holmängen. (Den teoretiska beräkningen gav ett resultat på 42,1 kg under 4 år.) 

Resultatet av undersökningen av Holmängen visade inte några tydliga förhållanden mellan halten av sexvärt krom och nederbörd, utom tydligen vid stor nederbörd, eller de andra faktorerna.

Nedan visas kontrollpunkterna i Öxnered.


Lägst halter av sexvärt krom rapporteras i punkt 33 (uppströms platsen med ferrokromslagg) för att i punkt 34 (närmast nedströms slagget) rapporterades i högre till betydligt högre halter. I provpunkt 35 (närmast sjön) rapporterades sexvärt krom i högre halter än punkt 33 men (vid flertalet provtagningar) i betydligt lägre halter än 34.

Det förklarades antagligen med att det i punkt 34:

“sannolikt finns större tillgänglig mängd Cr(VI) medan vattenprov i punkt VAAB 35 påverkas av samma mängd men också i större utsträckning av utspädning.”

Den teoretiska beräkningen som gjordes tidigare (se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered”) om en urlakning på 0,5 kg sexvärt krom per år skulle kunna stämma, men halterna av sexvärt krom i Öxneredssjön bedömdes som mycket låga.

I övrigt visade resultaten från Öxnered att halterna av sexvärt krom verkade ha ett samband med nederbörd, men något förskjutet i tid. Det skulle kunna bero på att platsen där slagg hade använts blev översvämmad någon/några gånger per år så att avrinningen vid kraftig nederbörd tog längre tid.

Nedan visas kontrollpunkterna i Överby V (Biltema).


I Överby V (Biltema) rapporterades halter av sexvärt krom över rapporteringsgräns för punkterna 49 (östra inloppet till dammen), 50 (västra inloppet till dammen) och punkt 51. Punkt 51 är belägen där vatten från dagvattendammen ”rinner ihop” med det bäcken/diket nordväst om dagvattendammen.

Medianhalterna av sexvärt krom i ”Överby-punkterna” låg i storleksordningen 5-10% av medianhalterna i punkter i motsvarande lägen i Holmängen och Öxnered. Det ansågs inte behövas fler mätningar i detta område.

Och till sist mätningarna vid Trestad center. Även här har det använts ferrokromslagg.


Vid Trestad center noterades endast tre resultat med halter på eller något lite över rapporteringsgränsen för sexvärt krom under hela provtagningsperioden. Dessutom visade samtliga analyser vid recipienten Vassbotten (se övre högra hörnet på fotot ovan) på halter under rapporteringsgränsen.

AFRI bedömde att det inte heller i detta område var motiverat med fortsatta provtagningar.

Det var en sammanfattning av de tre rapporter som jag har fått från Länsstyrelsen om ferrokromslagget i Vänersborgs kommun och de undersökningar om kromets urlakning som uppmätts. Jag tänkte avsluta den här serien blogginlägg med några tankar och farhågor kring rapporterna och den urlakning av det sexvärdiga kromet som sker, bland annat utifrån de gränsvärden som finns. 

Fortsättning följer i inlägget ”Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, miljö, Vargön

Alloys: Moln av sexvärt krom?

20 mars, 2025 4 kommentarer

Vargön Alloys AB är en av Europas största tillverkare av ferrokrom. Det är en legering som ger stålet hårdhet och motståndskraft mot korrosion. Ferrolegeringar är nödvändiga råvaror för stålindustrin och Alloys kunder är i huvudsak Europas ledande tillverkare av specialstål.

Det här kan vi läsa på Vargön Alloys webbplats. (Se “Vargön Alloys AB”.) Man kan också läsa att Alloys är ett högteknologiskt företag som prioriterar tekniskt nytänkande och kompetensutveckling.

Det går bra för företaget Vargön Alloys. På webbplatsen “allabolag” kan man läsa att omsättningen 2023 var 2,8 miljarder kr och att resultatet efter finansnetto var hela 951 miljoner kr. Det betydde en vinstmarginal på 33,4%.

År 2008 köptes företaget av turkiska Yildirim Group of Companies. Vargön Alloys styrelseordförande är Robert Y. Yildirim. Ganska ny på VD-posten är Anders Lehman, boende i Stockholm. Han efterträdde Johan Svensson från Vänersborg.

Stora delar av webbsidan tycks dock inte ha uppdaterats på några år. Det står t ex att:

“Slaggen som bildas vid ferrokromtillverkning är ett förstklassigt material vid tex vägbyggen.”

Det såg vi på blogginlägget “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?” att det sedan 2015 inte stämmer. Det står också att företaget tar ansvar för miljön. Och det stämmer på sätt och vis, i varje fall sedan ganska många år tillbaka. Alloys har satsat mycket pengar på t ex rökgasrening. Det har enligt företaget lett till att stoftutsläppen renas till mer än 99 procent. Det fungerar kanske inte alltid, det kommer inte sällan svart rök ur skorstenarna. Fönsterbleck och utemöbler i grannskapet blir nästan alltid svarta av sot eller stoft när vinden ligger på. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.) Men det har lagts mycket resurser för att reducera eller få bort föroreningarna.

Men nu för tiden tycks vinsten gå före miljön…

En anställd på Alloys, “X”, skriver i ett mail till mig att ett miljöbrott har uppdagats:

“alloys [har] använt sig av en otillåten mobilkross inne på området för att krossa legering. Vid krossning av legering frisätts sexvärtskrom som sedan sprids med dammet och hamnar både i dagvattenbrunnarna inne på området som sedan hamnar i älven och även direkt i älven när vinden ligger på. Alloys har kört denna mobilkross i snart 9 månaders tid och krossat närmare 80.000 ton legering innan länstyrelsen slog stopp för dom och även meddelade att denna krossning skett utan tillstånd. Vid provtagning av alloys dagvattenbrunnar där det krossats Legering har samtliga uppvisat kraftigt förhöjda värden av sexvärts krom som sedan rinner rätt ner i älven.”

Det var under förra året problem med den ordinarie krossanläggningen. Alloys körde, enligt “X”, därför krom utanför denna anläggning. En otillåten mobilkross inne på området användes för att krossa legering och det fanns inget fläktsystem. Den olagliga hanteringen ledde alltså till att damm med sexvärdigt krom kom ut i luften och det uppmättes förhöjda och för höga värden i brunnar. Det kom således ut sexvärdigt krom även i vattendragen.

Hanteringen fortsatte, fortfarande enligt “X”. Krom krossades i 8 månader, 3 dagar i veckan, 8 timmar om dagen, trots att anläggningen lagades efter 2 dagar. Mobilkrossen användes för att spara pengar – det gick nämligen fortare än den ordinarie, säkrare hanteringen. Anledningen till att den externa krossen användes så länge handlade alltså bara om pengar och att maximera avkastningen. Den egna godkända krossen med godkänd filteranläggning var dyrare att driva. Vinsten var viktigare än miljön.

Hanteringen finns på film… Här kan du se två filmer: Film 1 (14 sek) och Film 2 (2.20 min). Filmerna visar enligt ”X” hur det dammar när legering krossas – moln av damm innehållande sexvärdigt krom. Dammet spred sig över en ganska stor yta, särskilt när det blåste. Länsstyrelsen har fått dessa filmer av några av de anställda och anledningen till det är, enligt “X”, att företaget helt enkelt för myndigheterna bakom ljuset.

I blogginlägget “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?” citerade jag en artikel från ”Afa Försäkring” från den 26 augusti 2021. (Se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”.) Det stod följande om sexvärdigt krom i luften:

“I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Sverige har fortfarande kvar samma gränsvärden. Arbets- och miljömedicin skriver om gränsvärdet 5 µg/m³ i en faktaruta (se här):

“Denna lufthalt motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering (dvs livstidsrisk).”

Det låter extremt oroväckande, både för de anställda på Vargön Alloys och alla boende i närheten… Gränsvärdet överskreds säkerligen med stor marginal. (Man hoppas att “X” uppgifter är felaktiga.)

”X” är mycket noga med att poängtera att ägarna, Yildirim, inte kände till, och därmed inte heller hade godkänt, den olagliga hanteringen. Och de anställda blev överkörda och inte lyssnade på. Flera av dem har ju skrivit på ett “tystnadsavtal” vilket hindrar dem från att gå ut offentligt… Hanteringen har dessutom anmälts till Arbetsmarknadsverket, men verket har inte gjort något.

“X” är upprörd. Hen menar att Alloys alltid har arbetat för att förbättra arbetsmiljön för de anställda och försökt att minimera företagets utsläpp och miljöpåverkan. Hen menar också att den olagliga processen var onödig eftersom Alloys arbetar med slaggfrågan. De har en process på gång för att återvinna slagg genom att blanda den med asfalt och betong. Den här processen skulle också kunna få bort slagghögarna på sikt.

Enligt uppgift så förbereder Länsstyrelsen just nu en polisanmälan om otillåten krossning. Det har inte bekräftats av Länsstyrelsen, men inte heller, på direkt fråga, förnekats.

Jag befarar att det har skett ett enormt miljöbrott i Vargön med oanade konsekvenser. Det är också anledningen till att “X” och de andra vill att allmänheten ska få veta vad som har hänt och skett på Vargön Alloys. De flesta som är anställda på Alloys bor ju om inte annat i området och kan själva drabbas av föroreningarna när de andas och dricker av kranvattnet…

Anm. Det finns anledning att återkomma. Länsstyrelsen har dels fler handlingar i diariet om Vargön Alloys och dels verkar det som om slagget behöver mer plats. Och framför allt, det sägs alltså att Länsstyrelsen förbereder en polisanmälan av Vargön Alloys för användningen av mobilkrossen.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Alloys: Hund begraven i slagghögarna?

16 mars, 2025 Lämna en kommentar

Den 11 november 2024 skickades ett meddelande från Länsstyrelsen till Vänersborgs och Trollhättans kommuner. (Handlingen diariefördes av någon anledning dock inte i Vänersborg förrän den 13 mars – 4 månader senare…) Det var ett dokument med rubriken “Riktlinjer för markarbeten i områden med ferrokromslagg från Vargöns smältverk”:

“Dokument innehåller riktlinjer för markarbeten inom områden där man använt ferrokromslagg från Vargön Alloys AB (VAAB), tex som markutfyllnad, markförstärkning och liknande.”

Vargön Alloys tillverkar ferrolegeringar sedan 1912. Vid tillverkningen uppkommer, som en rest, ferrokromslagg. Slaggen har sedan 1970-talet använts för markfyllning på många platser i Vänersborg och Trollhättan, men även på andra orter.

Länsstyrelsen skriver i riktlinjerna:

“Ferrokromslaggen innehåller krom och även nickel. Markområden som är utfyllda med ferrokromslagg från VAAB har halter av krom och nickel över Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark och ses som förorenade områden.”

Det har funnits riktlinjer även tidigare. År 2002 tog Länsstyrelsen fram sådana riktlinjer för hanteringen av ferrokromslagg. Slaggen fick t ex inte användas ytligt (0-0,7 m) inom bostadsmark, nära vattendrag eller i vattenområden. Länsstyrelsen skriver i de nya riktlinjerna att det från omkring 2017 har varit uppehåll i utförsel och användning av ferrokromslagg från Alloys. Det blev följden av en dom den 31 mars 2015 avkunnad av Mark- och miljödomstolen.

I denna dom skrev Mark- och miljödomstolen (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”):

“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”

Mark- och miljödomstolen satte också fingret på ett ömtåligt och känsligt förhållande för Alloys:

“Av intresse i sammanhanget är även att bolagets produktinformation avseende ferrokromslaggen avråder från användning av slaggen i skyddsområde för vattentäkt. Avrådandet … tyder på att bolaget inte utesluter miljö- och hälsopåverkan … Samma riskbild torde förekomma vid annan användning av slaggen i våt miljö.”

Mark- och miljödomstolen fortsatte:

“Det får således anses klarlagt att ferrokromslagget lakar ut trevärt krom i halter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Domen innebar att ferrokromslagg ska betraktas som avfall. Slagget fick i fortsättningen inte användas till konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager), fyllnadsmaterial, konstruktionsmaterial för deponi osv. Precis det som slaggen alltid hade använts till. Slagget var helt enkelt inte “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Slagghögarna på Vargön Alloys fabriksområde, på båda sidor om vägen, började växa sig allt större, och har fortsatt att växa sedan dess. Det kan inte undgå någon som åker mellan Vänersborg och Vargön. (Se “Föroreningar i Vargön? (1/2)”.)

Det togs prover mellan 2019-2022 skriver Länsstyrelsen vidare. Provtagningen visade att:

“det kan ske viss utlakning av kromVI till diken och bäckar.”

Men redan i Vargön Alloys Miljörapport från 2018 stod det:

“Undersökning av metallhalter i det vattendrag som tar emot lakvattnet från deponin (Röjån, norr om deponin) görs årligen med hjälp av analyser av vattenmossa. Under hösten 2018 registrerades en mycket hög halt av krom.”

Och i samma rapport:

“Mjölkbergets deponi har de senaste åren dock visat förhöjda halter av Cr(VI) i dräneringsvattnet från ovan tätskikt som avleds till omgivningen i tre olika punkter … De höga halterna kvarstår om än med en tydlig säsongsvariation. Utläckaget av krom via dräneringsvattnet har konstaterats komma från löst Cr(VI), utlakat från deponins dräneringsskikt.”

Sexvärdigt krom (Cr[VI]) är giftigt för människor och miljön. Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen, sexvärt krom är ett fruktat ämne som bland annat kan orsaka cancer.

Det ska sägas att Vargön Alloys gjorde vad företaget kunde med det sexvärdiga kromet. Miljörapporten skrev:

“Det avskilda stoftet från legeringsugnarna samlas i silos. Det behandlas med järn(II)sulfat-lösning, dels för att reducera det sexvärda kromet till trevärt krom och dels för att reducera stoftspridningen. Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”

Jag ska inte gå in på hur kommunerna ska hantera ferroslaggen, men Länsstyrelsen varnar i de nyligen utskickade riktlinjerna:

“Vid mark- och grävarbeten i områden som är utfyllda med ferrokromslagg finns det risk att föroreningar sprids och att kromVI frigörs. Markarbeten och hanteringen av uppgrävda massor behöver ske med försiktighet och utifrån kunskap om materialets egenskaper.”

Länsstyrelsen skriver att man behöver känna till innehållet av metaller för att bedöma hur ferrokromslagg ska hanteras. Det beror bland annat på ferrokromslaggens ålder:

“Äldre ferrokromslagg innehåller högre halter krom än slagg som uppkommer idag. Som exempel finns det uppgifter om att ferrokromslagg år 2002 hade kromhalter på 27.000 mg/kg TS, 2015 på 8.900 mg/kg TS och 2019 på 3.300 mg/kg TS. Som jämförelse är Naturvårdsverkets riktvärden för krom vid känslig mark (KM) 80 mg/kg TS och mindre känslig mark (MKM) 150 mg/kg TS. Riktvärden för mindre än ringa risk (MRR) är 40 mg/kg TS.”

Det är som synes väldigt högt över riktvärdena. Och ändå gissar jag att riktvärdena är ganska höga jämfört med andra länder, även om jag inte är säker just när det gäller värdena för ferrokromslagg i marken. I en artikel från ”Afa Försäkring” från den 26 augusti 2021 (se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”) stod det om sexvärdigt krom i luften:

“I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Sverige har fortfarande kvar samma gränsvärden. Arbets- och miljömedicin skriver (se här):

“Denna lufthalt motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering (dvs livstidsrisk).”

Jag vet inte varför Länsstyrelsen skickade ut riktlinjerna till Vänersborg och Trollhättan just nu, i höstas. Men jag har tidigare haft en mailväxling med Länsstyrelsen. Den 27 juni 2023 skrev Länsstyrelsen till mig:

“Inom Vargöns verksamhetsområde pågår undersökning och riskbedömning av föroreningar i mark och grundvatten. Däri ingår provtagning av grund- och dagvatten som ska utvärderas i en samlad bedömning för Göta älv.”

Kanske blev undersökningarna och analyserna klara i höstas… Länsstyrelsens utskick sammanföll i stort sett med att jag fick ett mail från en anställd på Vargön Alloys. I mailet stod:

“Jag har läst om att du tagit upp dom växande slagghögarna och försökt få gehör, Det har nu visat sig att Alloys inte haft tillstånd för att bygga dom berg dom gjort och att Länstyrelsen med omedelbar verkan har stoppat all vidare transport till Mjölkberget och utanför grindarna på alloys av slaggen, Viten och samt böter verkar vara på tapeten och miljöbrott är redan konstaterat.”

Det var en överraskning samtidigt som det på sätt och vis inte var det. Jag undrar nämligen varje gång jag åker igenom området hur slagghögarna kan tillåtas växa på det här sättet, inte långt från bostadshus dessutom. Men slagghögarna är polisanmälda av Länsstyrelsen. 

“Anmälan om försök till rening av lakvatten från deponin Mjölkeberget i nya reningsverket, Vargön Alloys AB i Vänersborgs kommun”

Så står det i Länsstyrelsens diarium (se här) att rubriken på polisanmälan var. Anmälan diariefördes den 28 februari 2025. (“Mjölkeberget” är en deponi för Alloys avfall. Mjölkberget ligger i norra delen av Alloys industriområde – norr om riksvägen, mot Viksängen till. Se kartan ovan.)

Naturligtvis blev det ett mail till Länsstyrelsen, den här polisutredningen ville jag se. Jag fick ett snabbt svar:

“Polisanmälan med lst dnr 43745-2024 är belagd med förundersökningssekretess.”

Sedan fick jag faktiskt ett svar till från Länsstyrelsen:

“För närvarande råder förundersökningssekretess, då ärendet är lämnat till Polisen och vi inte har några uppgifter om att förundersökningen har avslutats. Beklagar, men det innebär att vi inte lämnar ut handlingen för närvarande. Anledningen är att vi vill skydda polisens utredningsmöjligheter. När förundersökningen är klar lyfts också sekretessen hos oss och handlingen kommer att bli offentlig.”

Jag begärde också ut handlingarna från Polisen. Även där fick jag svar:

“Jag bedömer att jag inte kan lämna ut några handlingar i ärendet och hänvisar till förundersökningssekretessen, OSL 18 kap 1§.”

Jag har inte överklagat, kanske borde jag göra det. Men det måste vara något allvarligt – varför skulle Länsstyrelsen annars polisanmäla Vargöns Alloys? Och varför skulle i så fall Vargön Alloys tvinga sina anställda att skriva på ett sekretessavtal om att de inte får prata med någon om denna polisanmälan mot Alloys slagghögar? Ja, enligt säkra källor så har de anställda tvingats till det.

Det verkar vara en hund begraven i slagghögarna…

Men om inte detta vore nog. Det är tydligen så att Länsstyrelsen arbetar med ytterligare en polisanmälan mot Vargön Alloys…

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)

10 mars, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)”.

I mitt förra blogginlägg syntes ett visst missnöje med politikerna från tjänstepersonernas sida. Det fanns emellertid viktiga frågor i enkäten där förhållandet visade på motsatsen.

Fråga 12 var en mycket viktig fråga. Den hade följande lydelse:

“Jag upplever att ärenden är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv/Jag bereder ärenden professionellt med belysning av olika perspektiv”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men från politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det som förvånar, och som är tämligen anmärkningsvärt, är att tjänstepersonerna inte ger sig själva betyget 5. Det kan ju inte betyda annat än att de anser att deras egna ärenden inte fullt ut är professionellt beredda och belysta från olika perspektiv. Det är något som definitivt bör ventileras och diskuteras i förvaltningsorganisationen. Det borde vara självklart att de beslutande politikerna får alla för- och nackdelar med olika förslag på bordet.

När politiker sedan ger bättre betyg på frågan än tjänstepersonerna, som i socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden, torde det kunna innebära att politikerna inte märker bristerna i underlagen de ska besluta utifrån… Och det kan ju i sig också vara ett problem. Men det är faktiskt tvärtom i flertalet nämnder, dvs politikerna uppfattar att ärendena inte är professionellt beredda fast tjänstepersonerna gör det. De största skillnaderna återfinns i samhällsbyggnads-, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnderna samt i kommunstyrelsen. Det här är, som jag ser det, ett stort problem som det skulle behöva resoneras och diskuteras om ordentligt, särskilt om man dessutom jämför med fråga 14.

Fråga 14 löd som följer:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens underlag är byggda på fakta och objektivitet/Mina underlag är byggda på fakta och objektivitet”

Den här frågan inser de flesta är en oerhört central och viktig fråga, tillsammans med den förra frågan, i förhållandet mellan politiker och tjänstepersoner…

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan noteras att tjänstepersonernas bedömning av sig själva skiljer sig åt på frågorna 12 och 14. Det är intressant, för kan man säga att underlag bygger på fakta och objektivitet om de inte belyser olika perspektiv?

Politikerna är överlag mer kritiska till om underlagen är byggda på fakta och objektivitet. Det är naturligtvis inte bra och här måste det till en analys och genomgripande diskussion. Det resultat som verkligen står ut är resultatet för samhällsbyggnadsnämnden. Om man antar att de styrande partierna ger betygen 4 eller 5 så innebär det att ledamöterna från de olika oppositionspartierna ger betygen 1 eller 2. Jag tror också att resultatet i samhällsbyggnadsnämnden kan vara en stor del av förklaringen till resultaten på den ursprungliga enkäten med kommunstyrelsen. (Se ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Skillnaden mellan politiker och tjänstepersoner är också förhållandevis stor i kommunstyrelsen, miljö- och hälsoskyddsnämnden samt barn- och utbildningsnämnden. Resultatet i barn- och utbildningsnämnden förvånar mig. Jag upplever nämligen att underlagen är byggda på fakta och objektivitet.

Resultaten på de redovisade två frågorna borde följas upp av diskussioner och åtgärder och förvaltningens chefer måste ta sig en ordentlig funderare på hur de ska hantera och förändra denna brist på förtroende från politikernas sida. Och framför allt, bristerna i underlagen… Det är som jag ser det ett synnerligen allvarligt problem i kommunorganisationen.

Den sista frågan som jag tänker redovisa är fråga 15:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens verkställer i enlighet med våra beslut/Jag verkställer i enlighet med politiska beslut”

Frågan tycks kanske inte lika viktig som de två föregående men är ändå en fråga om förtroende mellan politiker och tjänstepersoner.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Tjänstepersonerna är överlag övertygade om att de verkställer de politiska besluten på ett korrekt sätt. Politikerna är inte lika övertygade, alla nämnder har lägre betyg. Skillnaderna är emellertid störst på samma nämnder som tidigare, dvs kommunstyrelsen samt miljö- och hälsoskyddsnämnden – med, återigen, samhällsbyggnadsnämnden “i topp”. Det är ytterligare en bekräftelse på att det finns en utmaning, eller snarare problem, i denna nämnd. Även i barn- och utbildningsnämnden är det en stor skillnad, kan det vara hanteringen av Norra skolan som spökar?

Skillnaderna på svaren i denna fråga mellan politikerna respektive tjänstepersonerna visar liksom de föregående frågorna på brister i förtroende från politikernas sida.

Det var en sammanfattning och analys av enkätsvaren. Analysen är naturligtvis subjektiv, men den visar att arbetet med gränsdragningsfrågor och förhållningssätt mellan förtroendevalda och tjänstepersoner bör fortsätta. Det tycks emellertid som om hela “genomlysningen”, eller vad man ska kalla den, betraktas som slutförd i och med denna enkät. Den kan tydligen läggas till handlingarna… Eventuellt överlåter kommunstyrelsen, eller kommunstyrelseförvaltningen, ett fortsatt arbete till respektive nämnd, fast det tycks inte vara fallet. Jag har inte heller fått några signaler att någon nämnd tänker fortsätta arbetet med att förbättra förtroendet mellan politiker och tjänstepersoner.

Svaren på den ursprungliga enkäten visade en klar förtroendekris mellan kommunstyrelsens politiker och ledande tjänstepersoner när det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. Samma förhållande visas av denna nämndsenkät. Sådana här förtroendekriser borde bearbetas – och åtgärder vidtas. Vad är annars enkäter värda om de problem som upptäcks inte åtgärdas? Det är som jag ser det ett ansvar för kommunledningen.

Det finns en hel del att ta tag i.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)

9 mars, 2025 Lämna en kommentar

I slutet av 2023 påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

Efter utbildningen genomfördes en undersökning (enkät) bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet överraskade, det visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet.(Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Kommunstyrelsen beslutade sedan att varje nämnd och förvaltning skulle göra samma enkät. Enkäten hade ju bara besvarats av politikerna i kommunstyrelsen och nämndernas presidier (ordförandena) samt av tjänstepersonerna i förvaltningsledningarna. Nu skulle alltså samtliga politiker i nämnderna och de tjänstepersoner som i sitt arbete kom i kontakt med politikerna göra enkäten, dvs de tjänstepersoner som föredrog ärenden på nämndsammanträden. Det var ett sätt att lyfta upp var i organisationen förtroendekrisen mer exakt fanns.

Enkäten bestod av 16 frågor. Svaren skulle lämnas genom att ett kryss sattes ut på en 5-gradig skala, där 5 var det högsta/bästa betyget.

Resultaten av dessa enkäter har nu redovisats.

De flesta nämnderna gjorde enkäten på något nämndsammanträde, någon enstaka nämnd lät personerna svara på enkäten på annan tid. Det förekommer säkerligen felkällor som i de flesta andra undersökningar. Det skulle t ex kunna förekomma att beteendet från en enda politiker drar ner betyget för hela nämnden när tjänstepersonerna bedömer nämnden i sin helhet. Och tvärtom. Dessutom kan det ju vara så att en tjänsteperson som svarar på enkäten ganska sällan närvarar på sammanträdena eller närvarar bara kortare stunder. I motsats till politikerna som möter alla tjänstepersoner hela tiden. Och – en politiker i barn- och utbildningsnämnden missuppfattade antagligen betygsskalan. Politikern satte betyget 1 (=det lägsta betyget) på samtliga frågor, även de som handlade om politikerna själva. 

Rent generellt gavs det ganska bra betyg på enkäten. Betyget 4 eller mer gavs av både politiker och tjänstepersoner i samtliga nämnder på frågorna om samtalsklimatet var bra och konstruktivt, om man själv deltog aktivt och uppträdde respektfullt samt om man stöttade och skickliggjorde andra. Och det var naturligtvis mycket positivt.

Men det fanns frågor där uppfattningarna skilde sig åt… Och så var det ju också med den ursprungliga enkäten, vars resultat, som sagt, ledde till att denna enkät genomfördes i nämnderna.

Fråga 6 i enkäten hade följande lydelse:

“Jag är påläst och ställer konstruktiva frågor för förståelse/Jag upplever att våra förtroendevalda är pålästa och ställer konstruktiva frågor för förståelse”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men med politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna är övertygade om att de är mycket pålästa och ställer bra frågor. Det är inte riktigt tjänstepersonernas uppfattning… De menar att politikerna överskattar sig själva. Tjänstepersonerna kan ju också notera att enskilda politiker sällan begär ordet, av vilken anledning det nu må vara.

Naturligtvis är små skillnader i betygen kanske inom felmarginalen, men i kultur- och fritidsnämnden, socialnämnden och samhällsbyggnadsnämnden avviker uppfattningarna påtagligt mellan politikerna och tjänstepersonerna. Det torde vara ett problem, framför allt naturligtvis för politikerna. De upplevs inte tillräckligt insatta i frågorna av tjänstepersonerna.

Barn- och utbildningsnämnden är ett undantag. Här tycks tjänstepersonerna uppleva att politikerna är mer insatta i ärendena än vad politikerna själva tror. Å andra sidan kanske det är så att de politiker som är insatta är de som “hörs” mest på sammanträdena.

Resultaten blev följande på frågan:

“Jag upplever att det i våra politiska forum finns utrymme för dialog och debatt”

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan antas att det är ordförandes agerande i nämnderna som spelar stor roll för svaren på denna fråga. Kommunstyrelsen utmärker sig med relativt låga betyg både bland politiker och tjänstepersoner. I socialnämnden är det en ganska låg siffra bland politikerna. Det är naturligtvis inte bra att de närvarande upplever att de inte får yttra sig och diskutera i tillräcklig omfattning. Diskussioner är ju en av grundpelarna i demokratin. Det här är kanske något för de båda socialdemokratiska ordförandena att fundera ett extra varv på. Kanske prata med den centerpartistiske ordföranden i barn- och utbildningsnämnden. I denna nämnd är betyget väldigt högt.

Enkätfråga 8 löd:

“Jag upplever att de politiska besluten är tydliga”

Enkäten gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Även på denna fråga visar tjänstepersonerna ett visst, dock inte markant missnöje med politikerna, besluten är tydligen inte tillräckligt tydliga. Samtidigt är det ju mycket sällan som tjänstepersonernas beslutsförslag ändras av politikerna… Jag vet inte varför, men speciellt kritiska verkar tjänstepersonerna vara i samhällsbyggnads-, kultur- och fritids-, kommunstyrelse- och byggnadsförvaltningarna vara.

Fråga 9 förvånar mig något. Frågan var:

“Jag tar ansvar för att kommunicera politiska beslut/Jag upplever att våra förtroendevalda tar ansvar för att kommunicera politiska beslut”

Svaren gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Skillnaderna mellan politikers och tjänstepersoners uppfattning är slående. Det verkar helt klart som om tjänstepersonerna inte anser att politikerna tar tillräckligt ansvar för att stå för och kommunicera sina beslut. Återigen verkar samhällsbyggnads- och kommunstyrelseförvaltningarna utmärka sig. Men minst nöjda med politikerna på detta område är kultur- och fritidsförvaltningen. Betyget 2,33 från tjänstepersonerna signalerar ett problem som politikerna i nämnden måste ta tag i på något sätt.

Den sista frågan som jag ska redovisa i detta inlägg är:

“Jag agerar i de politiska forumen och blandar mig inte i operativa verksamhet/Jag upplever att våra förtroendevalda inte blandar sig i den operativa verksamheten”

Det går en skiljelinje mellan politikers och tjänstepersoners uppgifter i kommunorganisationen. De har helt enkelt olika roller. Politikerna ska besluta “vad” som ska göras, medan tjänstepersonerna är ansvariga för “hur” besluten ska genomföras. En stor del av den ursprungliga utbildningens syfte var att politiker och tjänstepersoner skulle bli medvetna om var denna skiljelinje gick.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna tycks vara säkra på var gränsen går. Det håller dock inte tjänstepersonerna i alla förvaltningar med om. De sätter betydligt lägre betyg och skillnaderna i uppfattning mellan grupperna är ofta stor. Det tycks vara samma nämnder som tidigare som utmärker sig, dvs samhällsbyggnads-, kultur- och fritids- och kommunstyrelseförvaltningarna. Här tycks det också finnas något att arbeta vidare med i socialnämnden…

De frågor som jag har redovisat i detta blogginlägg visar att tjänstepersonerna i förvaltningarna inte är helt nöjda med politikerna i sina respektive nämnder. Med några undantag, och det glädjer mig att barn- och utbildningsnämnden tycks vara en av dem.

I nästa inlägg ska jag redovisa svaren på de tre viktigaste frågorna. De visar på motsatsen – ett missnöje från politikerna med tjänstepersonerna.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

Juta – bara förlorare

6 mars, 2025 1 kommentar

Alla som har vandrat eller promenerat förbi Juta de senaste månaderna har inte kunnat undgå att se att det har hänt saker. Det går inte längre att ta sig förbi Juta.

Allmänheten kan inte som förr gå från Restad via Juta till Önafors. Eller tvärtom. Kärvlings bro är flyttad. Det stora djupa diket spärrar effektivt av “vägen”. Kommer man fram till Juta är det bara att vända tillbaka igen, mot Restad och fängelset. Det sägs att det finns en stig någonstans i skogen bakom Juta som gör att man kan komma runt fastigheten. Jag vet inte, det känns inte lockande att gå där.

Allmänheten har förlorat en vacker vandringsled längs Göta älv.

I kommunens “Cykelplan Vänersborg” finns Juta med. (Jag är dock inte riktigt säker på att den gäller just nu, eftersom en ny cykelstrategi har antagits och planen ska uppdateras.) Kommunen har nämligen sedan en ganska lång tid tillbaka planerat att en sammanhängande cykelled ska skapas runt hela Huvudnäsön. GC-vägen skulle då gå vid älvkanten, längs Göta älv, förbi Juta… Det är numera omöjligt.

Kommunen har förlorat möjligheten till en cykelled längs vattnet runt hela Vänersborg…

Det har skett tråkiga förändringar på Juta. Allmänheten har inte längre någon fri passage och området har knappast längre någon betydelse för det rörliga friluftslivet. Tvärtemot vad Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen påstod att de hade som mål med sina beslut och domar.

Förlorade möjligheter, förlorade visioner. Och inte alls vad paret Davidsson hade tänkt sig.

Davidssons hade drömmar och förhoppningar om Juta ända från den dag i juni 2017 som de köpte fastigheten Restad 3:2, dvs Juta. De såg fram emot en framtid med trädgårdsland och växthus där de kunde odla grönsaker, frukter och bär – precis som alla andra med trädgårdar i kommunen. De hoppades också på en gräsyta framför huset där barnbarnen kunde leka och spela fotboll.

Davidssons förlorade en trädgård, och sin mark.

I mitt senaste blogginlägg om Juta, den 11 augusti 2024, sammanfattade jag på sätt och vis historien om Juta. (Se “Juta: Rättshaveri?”.) Inlägget innehåller även länkar till andra inlägg, där man kan fördjupa sig ytterligare om de juridiska stridigheterna – och skandalerna.

Den 15 januari 2024 avkunnade Mark- och miljödomstolen (MMD) den dom som ledde fram till dagens situation. Då fastställde MMD tomtplatsavgränsningen på Juta.

Den smala grusvägen längs husets altan hamnade inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen kom också att ingå i tomtplatsen.

Det ska noteras att en smal passage längs älven inklusive fiskeboden inte tillhör Davidssons fastighet. Boden och markremsan tillhör fastigheten bredvid, Restad 3:1. Det är en jordbruksfastighet ägd av en jordbrukare.

Tomtplats och tomtplatsavgränsning innebär att området är privat. Området utgör hemfridszonen och det betyder att ingen utomstående har tillträde till platsen. Det var i enlighet med Davidssons vilja, men MMD:s dom var ändå en stor besvikelse för paret Davidsson, de blev av med sin gräsmatta ner mot älven. Hela gräsmattan. Inte bara halva som Davidsson föreslog och som byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun till slut höll med om. Det blir därför inget trädgårdsland eller växthus. Och barnbarnen får leka och spela fotboll någon annanstans.

Avgränsningen av tomtplatsen ligger väldigt nära bostadshuset och altanen. På den stora gräsmattan kan allmänheten gå nästan ända fram till lyktstolparna vid vägen och ha full insyn över altanen. Och rakt in i huset… Davidsson får inte heller klippa gräsmattan mer än en, möjligtvis två gånger per år. Klippta och välskötta gräsmattor innebär nämligen att marken privatiseras. Inga träd och buskar får planteras, inga lyktor eller ljuspollare får vara uppsatta osv. Samtidigt ska allmänheten tydligen få tillgång till Davidssons bro anser Länsstyrelsen och MMD.

Davidsson tycker inte att MMD:s dom är rättvis. Varför ska han ge och inte få något tillbaka? Det är ju faktiskt paret Davidssons mark.

Davidsson vill inte ha det så här. Länsstyrelsens beslut och Mark- och miljödomstolens dom är uppenbarligen bara till nackdel för Davidsson, med det mindre undantaget att han faktiskt “fick” tillgång till sin egen väg förbi huset.

En av orsakerna, den absolut viktigaste, till att den stora gräsmattan ner mot älven hamnade utanför tomtplatsavgränsningen var att Länsstyrelsen och MMD ansåg att marken inte var ianspråktagen varken före eller efter det magiska årtalet 1975. Hade marken varit ianspråktagen 1975 hade den varit privatiserad och då hade den hamnat inom tomtplatsavgränsningen. Men gräsmattan hade fungerat som jordbruksmark ansåg de rättsvårdande myndigheterna och då räknas den inte som ianspråktagen. Det spelade ingen roll att Davidsson bevisade att den inte hade varit jordbruksmark, Länsstyrelsen tolkade liksom MMD de suddiga flygfotona på sitt sätt – och vittnesutsagorna fäste de ingen som helst tilltro till.

Juta är inte klassad som jordbruksfastighet men den stora gräsmattan framför bostadshuset är ändå att betrakta som jordbruksmark. Det slog MMD fast i sin dom.

Davidsson, som inte är eller vill bli bonde, drog den ofrånkomliga slutsatsen att hans “jordbruksmark” då faktiskt kunde bli “riktig” jordbruksmark. Davidsson hade ju ingen som helst nytta av marken, och grannfastigheten var dessutom en jordbruksfastighet. Och grannen var bonde. Vad var då mer naturligt än att grannen fick arrendera jordbruksmarken, gräsmattan alltså. Det var grannen intresserad av och sagt och gjort – “jordbruksmarken” blev jordbruksmark.

Allemansrätten gäller med vissa begränsningar även på jordbruksmark. Grundregeln är emellertid att du inte får gå, cykla, rida eller vistas på åkrar, ängar och andra odlingar när gröda växer där eller marken riskerar att skadas. Marken kan också skadas om någon går över den när den är frusen eller snötäckt.

Eftersom den smala grusvägen vid huset nu ligger i hemfridszonen får inte ens bonden ta den vägen till sin arrenderade jordbruksmark eller fiskebod. Därför använder bonden numera markremsan vid älven som väg. Bonden vill inte heller att allmänheten ska frestas att vistas i området när det finns maskiner där eller gå på jordbruksmarken. Bron har med andra ord inget syfte längre, allt är ju åkermark. Davidsson har därför flyttat Kärvlings bro till innanför tomtplatsavgränsningen. Allmänheten kan därmed inte använda bron. Och Juta blir en “återvändsgränd”.

Det här är förklaringen till förändringarna på Juta. Och det finns bara förlorare. Mark- och miljödomstolen med mycket hjälp och stöd från Länsstyrelsen (ofta representerad av en granne till Davidsson) är ansvarig för att den lösning som paret Davidsson förordade och som byggnadsnämnden beslutade om (till slut efter 5 år) revs upp och slängdes i papperskorgen.

Om strandskyddsdispens med tillhörande tomtplatsavgränsning tas upp igen någon gång i framtiden och ändras på det sätt byggnadsnämnden och Davidsson vill kommer arrendekontraktet med bonden att rivas och Kärvlings bro att åter sättas på plats där den rätteligen hör hemma. Bengt Davidsson har varit i kontakt med byggnadsnämndens ordförande, förvaltningschefen på byggnadsförvaltningen och även andra politiker och framfört sina tankar. Davidsson menar att bollen nu ligger hos kommunen. Det är bara kommunen som kan ta initiativet till att ”rätta till” MMD:s dom.

Men finns det verkligen någon chans att Juta återigen ska få betydelse för det rörliga friluftslivet och att allmänheten ännu en gång ska få en fri passage förbi Juta – och paret Davidsson ett trädgårdsland och ett växthus…?

Det ser mörkt ut just nu, men kanske skulle en opinion bland kommuninvånarna kunna vara ett sätt att få byggnadsnämnden att agera…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Juta

KS imorgon onsdag (26/2)

25 februari, 2025 1 kommentar

Dagarna går fort. I morgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen (KS). I gårdagens inlägg (se “KS på onsdag (26/2)”) fanns dagordningen med och jag beskrev ett antal ärenden. Nu redogör jag för några till.

Kommunstyrelsen (KS) ska “rekommendera” kommunfullmäktige (KF) att anta en “social hållbarhetsstrategi”. Strategin syftar till att göra Vänersborgs kommun till ett:

“socialt hållbart samhälle, för alla som lever och verkar här, idag och i framtiden.”

Det är en mycket ambitiös målsättning som filosofer, politiker, ekonomer, teologer osv har ägnat mycket tid och tankemöda kring i hundratals år. Nu ska politikerna och tjänstepersonerna i Vänersborg ta sig an uppgiften att förändra och förbättra Vänersborgs kommun.

Det är inget fel på att ha ideal, drömmar och visioner och strategin uttrycker dem på ett tydligt och korrekt sätt. Men när de ändå inte går att förverkliga, i synnerhet inte i Vänersborgs kommun – vad är då meningen?

I strategin kan man läsa att i Vänersborgs kommun:

  • “växer barn och unga upp till trygga individer med en positiv livsstil där de under uppväxten väljer bort alkohol, narkotika, doping, tobak och spel om pengar.” 
  • “har kvinnor och män, flickor och pojkar samma makt att forma samhället och sina egna liv”
  • “är alla invånare lika i värde och värdighet, ingen människa diskrimineras eller behandlas sämre än någon annan på grund av dennes grupptillhörighet”
  • “är en hållbar, inkluderande och säker kommun”
  • “utgår verksamheten från invånarna”
  • “beslut tas utifrån barnets bästa”

 Det är naturligtvis bra om kommunen försöker fokusera på dessa frågor och har höga målsättningar, men är de inte orealistiska? Inte ens i de beslut vi fattar idag följs ju dessa målsättningar. Kommunen lyssnar knappast på invånarna, ser inte alltid till barnens bästa, har hemlösa på gatorna, invånare i arbetslöshet, extrema inkomstskillnader, trångboddhet, utslagning i skolan, våld och kriminalitet…

Är jag därmed motståndare till förslaget till “social hållbarhetsstrategi”? Självklart inte, men det finns för många dokument i kommunens servrar – och för lite verkstad.

Det finns dock en formell invändning i ärendet. Strategin har inte diskuterats i kommunens nämnder och styrelser, endast genom:

“remissförfarande där samtliga förvaltningar har fått yttra sig.”

Det är alltså inga nämndspolitiker som har varit inblandade i beredningen, bara tjänstepersoner i förvaltningarna. Det är något anmärkningsvärt kan jag tycka eftersom olika nämnder, dvs politiker, pekas ut i strategin som huvudansvariga för att det arbetas med målen och deras förverkligande.

Strategidokumentet avslutas med två korta meningar under rubriken “Uppföljning och utvärdering”:

“Strategin redovisas och följs upp årligen i ordinarie uppföljningsprocess.”
“Utvärdering sker efter halva strategiperioden.”

Det är mycket “luddiga” formuleringar. Var ska strategin redovisas, följas upp och utvärderas? Vem utvärderar?

Ärende 9 handlar om en plan för suicidprevention, eller på sätt och vis två planer. KS ska ställa sig bakom handlingsplan för suicidprevention 2021–2025 och fastställa planen för 2026–2030. Planerna har stora likheter men den senare är “uppdaterad” på olika sätt.

Kommunen har en nollvision i det suicidpreventiva arbetet och syftet är att med suicidpreventiva åtgärder minska antalet suicid och suicidförsök. Planen syftar också till att öka kunskapen om psykisk hälsa och ohälsa. Det står mycket som är bra i planerna och vad jag förstår så ligger kommunen ganska långt framme i arbetet.

Men, som vanligt, frestas jag att skriva, det är nog flera som undrar över kommunens förhållande till teori och praktik. I planen för 2026-2030 står det:

“Det är viktigt att beakta suicid i planeringen av den fysiska miljön. Detta kan göras genom att analysera risker för suicid i de befintliga miljöerna och i planeringen och byggandet av nya miljöer. Det handlar om att minska tillgänglighet till medel och metoder för självmord.”

Jag tänker naturligtvis på det beslut som fattades om skyddsräcke/skyddsnät på Dalbobron. Då var pengar viktigare än suicidprevention… (Se “KF 1 (13/9): LOV, flexlinje, mat, bro och broddar”.)

Även om detta dokument kan en viss begreppsförvirring råda. Det handlar om en plan, men är inte en plan enligt kommunens definition betydligt mer konkret? Är egentligen inte denna plan mer av en strategi? Ja, det kan man undra. Särskilt med tanke på att det i planen står:

“Utifrån dessa är fyra lokala huvudspår framtagna. Inom dessa skapas sedan konkreta aktivitetsplaner.”

Planen lyfter fram fyra huvudspår, men åtgärderna ska tas fram i andra dokument. Tas fram av vem kan man för övrigt undra…?

Det blir till att fråga.

Även nästkommande ärende, “Samhällskontrakt som arbetsform”, handlar mycket om visioner och förhoppningar. Arbetsformen, eller metoden, ska användas för uppnå ökad inkludering och människors samhällstillhörighet samt minska ojämlikhet och utanförskap. Själva arbetsmetoden samhällskontrakt innebär att:

“olika aktörer samverkar för att lösa samhällsproblem. Metoden bygger på principer som inkludering, lika villkor, gemensamt ansvar och att sätta frågan i centrum. Metoden syftar till att stärka den kollektiva förmågan att formulera problem, identifiera behov och tillvarata lokala resurser.”

Det finns även flera “tekniska” ärenden på kommunstyrelsens dagordning.

Samhällsbyggnadsförvaltningen vill stycka av fastigheten Sörbyn 8:2, Allégatan 22 i Brålanda, och sälja den del av fastigheten där byggnaden står. Det är inte vilken byggnad som helst, det handlar om byggnaden som var kommunhuset i Brålanda – den tid då Brålanda var en egen kommun. (På den gamla goda tiden som kanske några brålandabor skulle uttrycka det.)

Kommunstyrelseförvaltningen (KSF) har utfört en konsekvensbeskrivning utifrån önskemålet om avyttring. Det är enligt kommunens riktlinjer rutin när det handlar om avyttring/försäljning av kommunala byggnader. KSF:s slutsats är:

“… en försäljning av fastigheten [bör] inte genomföras innan dess att planeringen av området och en eventuell ny detaljplanering är genomförd och antagen. Att avvakta den pågående planeringen kring tågstoppet underlättar för en hållbar helhetslösning i området…”

Kommunstyrelsens beslut blir därmed sannolikt att huset inte ska säljas. Sedan kan man flika in att det är viktigt att detaljplanen över området kommer igång så fort som möjligt. Kommunen behöver en detaljplan för att alla förberedelser, och investeringar, ska hinnas med inför det kommande tågstoppet.

Samhällsbyggnadsnämnden har påbörjat investeringar som inte har hunnit bli klara inom beräknad tid. Därför behöver fullmäktige fatta ett beslut som så att säga flyttar investeringspengar från 2024 till 2025. Det är i sin ordning.

Under ett av investeringsobjekten står det:

“Vad gäller projekt för takbyte av Arena Vänersborg har större del av projektmedlen redan förskjutits i samband med MRP 2025 då upphandlingen drog ut på tiden. Prognosen var då att 2.000 tkr skulle hinna förbrukas under 2024 men på grund av ytterligare fördröjningar föreslås en tilläggsbudget om 1.955 tkr.”

Kommunen har avsatt nästan 22 milj kr för att byta tak i arenan. Trots det verkar inget företag vara villigt att åta sig uppdraget. Kan det bero på att företagen vet att 22 milj inte räcker? Att det finns betydligt fler fel på arenan än vad politikerna tror…? Och med tanke på diskussionen kring Hallevibadet (se “KF-beslut: Hallevibadet ska hyras ut”) och av Karl af Geijerstams ledare (se TTELA “Därför borde Hallevibadet rivas”): Är Arena Vänersborg säker att vistas i? Uppfyller takkonstruktionen säkerhetskraven?

I oktober 2022 lämnade Tor Wendel (M) en motion (se “Ny VA-motion från M”) om att det:

“utreds om det vore lämpligare att beslutsförslag om nya verksamhetsområden bereds av Miljö- och Hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden.”

Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) ändrades en del vid årsskiftet 2022-2023, bland annat ändrades den viktiga 6 §. Miljöaspekten betonas numera betydligt hårdare än förut. Motionen bifölls i kommunfullmäktige och imorgon ska utredningen behandlas.

Från att ha varit positiv till Wendels motion har jag sedan jag läst utredningen ändrat uppfattning. Jag håller med KSF:s bedömning att det är:

“lämpligare om Samhällsbyggnadsnämnden fortsatt har det huvudsakliga ansvaret för att bereda beslutsförslag om nya verksamhetsområden.”

Det viktigaste argumentet för detta hittas i Kommunallagen 6 kap. 7 § andra stycket:

“En nämnd får inte heller utöva i lag eller annan författning föreskriven tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver.”

Kommunens utredning visar detta mycket tydligt. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan inte enligt min mening vara ansvarig för att bereda och inrätta nya verksamhetsområden och samtidigt utöva tillsyn enligt Miljöbalken på samma verksamhet. Det höll för övrigt Chat GPT med om…

KS ska föreslå KF att anta “Kommunala föreskrifter om användningen av den allmänna VA-anläggningen”. Föreskrifterna ser ok ut, men de är på en detaljnivå som är svår att bedöma. (Det går att ladda ner förslaget till föreskrifter här. Ändringar från tidigare föreskrifter är markerade med gult.)

Det ska även ske en revidering av kommunens avfallsföreskrifter. Kommunstyrelseförvaltningen (KSF) har yttrat sig om förslaget till föreskrifter. Jag förmodar att föreskrifterna kommer att beslutas i ett senare skede när samhällsbyggnadsnämnden är klar med revideringarna.

Kommunstyrelsen ska besluta att anta “Medborgarlöfte i Vänersborgs kommun 2025-2026”. Medborgarlöftet utgår från den överenskommelse som slutits mellan Vänersborgs kommun och Polisen. Prioriteringen i år och nästa år är:

  • “Rikta åtgärder mot normbrytande beteende bland ungdomar och unga vuxna i riskzon för att bli brottsaktiva.”
  • “Rikta åtgärder mot brottsaktiva ungdomar och unga vuxna.”
  • “Utveckla samarbetet med föreningsliv och civilsamhälle.”

Kommunstyrelsen ska bevilja, är det tänkt, Fastighets AB Vänersborg (FABV) en tillfälligt utökad checkkredit på 15 milj kr. Beslutet ska gälla tills om- och tillbyggnationen av fastigheterna på Hunneberg är klara, dvs till den 31 mars nästa år. 

Fastigheten vid Hunneberg diskuterades mycket när FABV köpte Bergagården av Sveaskog. Det fanns de som varnade för de kommande kostnaderna. Det är, förutom renoveringar av byggnaderna, en samhällsmast för mobiltäckning, VA-anslutning, fiber mm. Vad blir kostnaderna för FABV? Och vilka inkomster har bolaget för att täcka kostnaderna?

I FABV:s bolagsordning står det i § 6, “Kommunfullmäktiges rätt att ta ställning”:

“Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun ska få ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”

Börjar inte kostnaderna bli så stora att de är av “större vikt”? Och när jag ändå har bolagsordningen framme på skärmen. I § 4 står det att ändamålet med bolagets verksamhet är följande:

“Bolaget ska bedriva sin verksamhet utan vinstsyfte i avsikt att stödja utvecklingen av ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun som grund för sysselsättning och goda levnadsbetingelser.”

Halle och Hunneberg har stora värden för kommuninvånarna och turisterna, men vilken betydelse har bergen egentligen för ett ”starkt affärs- och näringsliv” i kommunen? 

Kommunfullmäktige ska anta ”Biblioteksplan 2025-2028 Vänersborgs kommun”. Imorgon ska kommunstyrelsen besluta att förslaget ser helt ok ut.

Det var ett långt blogginlägg, till och med längre än vanligt. Men så blir det antagligen också ett tämligen långt sammanträde med kommunstyrelsen imorgon.

Anm. Du kan läsa om kommunstyrelsens beslut här – ”Kommunstyrelsens beslut (26/2)”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Arena Vänersborg, Bergagården, Brålanda, Fastighets AB, KS 2025, Medborgarlöfte, Polis, VA

KS (2): Forum Vänersborg

1 februari, 2025 Lämna en kommentar

Kommunstyrelsen (KS) sammanträdde som bekant i onsdags, den 29 januari. Dagen efter beskrev och kommenterade jag ett av de ärenden som behandlades – se “KS (1): Hallevibadet”. Ett annat ärende, som tilldrog sig ett visst “extra” intresse, var ärendet “Avtal för Forum Vänersborgs Stad Ekonomisk förening 2025”.

Kommunstyrelsen skulle godkänna upprättat avtal för Forum Vänersborgs Stad Ekonomisk förening. Det första avtalet mellan kommunen och Forum Vänersborg tecknades redan 2016. I avtalet ingick då ett bidrag från kommunen till Forum på 650.000 kr per år. Den 1 januari 2022 ingicks ett nytt avtal och det skedde då en höjning av bidraget till 750.000 kr. Bidraget uppräknades årligen enligt KPI (konsumentprisindex). I det nya avtalet som KS skulle ta ställning till i onsdags hade bidraget höjts ordentligt, till 1.122.500 kr (inklusive moms) med årlig uppräkning enligt KPI.

Jag ställde frågan om orsaken till den stora höjningen. Det berodde på, menade ordförande Benny Augustsson och de två andra kommunalråden, att åren hade gått utan någon nämnvärd uppräkning. Jag undrade också om det var vanligt att föreningar får moms i samband med bidrag. Det är det naturligtvis inte, men ingen kunde svara på varför det var så i detta fall. 

Det skedde även en del andra förändringar i årets avtal. Forum Vänersborg ska i fortsättningen:

“verka för en levande och attraktiv stadskärna med ett riktat fokus på att stärka marknadsföringen av stadskärnan”

Jag ställde ytterligare en del frågor om Forum Vänersborg, bland annat varför det bara handlade om stadskärnan och inte “tätortskärnorna” i Brålanda och Vargön. Det har det funnits skrivningar om i avtalet tidigare, dock inte alltid. Beskedet var att andra tätorter hade visat föga intresse. Och i Brålandas fall är Företagarföreningen i Brålanda medlem i Forum och, sades det, inte haft några avvikande uppfattningar om avtalet. Jag frågade om t ex Brålanda företagarförening skulle få bidrag om föreningen ansökte om pengar för att verka för en levande och attraktiv “tätortskärna” i Brålanda. Det var en hypotetisk fråga, eftersom ingen hade ansökt om pengar. Däremot hade tomteparaden fått bidrag. 

De flesta politiker utanför kommunstyrelsens presidium har dålig koll på Forum Vänersborgs verksamhet. KS har inte fått några verksamhetsplaner, utvärderingar, verksamhetsberättelser eller några andra dokument. Kommunalråden prisade dock Forums verksamhet. De hade fått redovisningar två gånger om året, men slarvat med att förmedla informationen vidare. De berättade att det var mycket ideellt arbete inblandat i Forums verksamheter. Det ifrågasatte ingen, inte jag heller. Vi har nog samtliga stött på arrangemang som Forum anordnat i stadskärnan, eller varit medarrangör till, t ex muralmålningarna (Artscape), Fridamäss, Oktobermarknaden, Vinterland i Plantaget osv.

Det ska bli ändring på den bristande informationen. I det nya avtalet stadgas att en lista med prioriterade aktiviteter ska upprättas årligen och även en handlingsplan med specificerade projekt, evenemang och insatser. Det ska vidare tas fram en kommunikationsplan varje år. Under “Uppföljning och återrapportering” i avtalet står det dessutom:

“Avtalet skall följas upp två gånger per år. Vid uppföljningsmöte i april-maj skall Forum Vänersborg tillhandahålla årsredovisning och redovisning av överenskomna aktiviteter. Vid uppföljningsmöte i september-oktober skall förutsättningar för Forums budget och lista med prioriterade aktiviteter för kommande år fastställas. Parterna ska därutöver utvärdera samarbetet och om något eventuellt behöver förändras.”

 Som jag ser det kommer samarbetet äntligen att formaliseras och transparensen att öka. Det är mycket välkommet, efter att Vänsterpartiet har efterfrågat det åtminstone sedan 2018. Ordförande Augustsson utlovade också att Forum Vänersborg skulle bjudas in till kommunstyrelsen för att informera om sin verksamhet.

Men jag och även några andra ledamöter hade fler frågor.

Tidigare avtal med Forum Vänersborg hade slutits även med fastighetsägarna och Vänersborgsbostäder. Förklaringen till att kommunen ensam hade slutit avtal med Forum denna gång var att de andra “organisationerna” fick sluta egna avtal med Forum. De kunde ha andra intressen av samarbetet med Forum än vad kommunen hade – och de intressena var typ inte en angelägenhet för Vänersborgs kommun. Och det lät logiskt.

Det finns representanter för kommunen i Forums styrelse. Jag undrade om det var ytterligare ett “bidrag”. Och på sätt och vis var det väl det, men tjänstepersonerna ifråga hade inte reglerad arbetstid så deras deltagande i styrelsen var inte förenat med några kostnader.

Samtliga kommunalråd menade, efter min fråga, att det var helt klart att samverkan med Forum var ett betydligt bättre alternativ än att kommunens näringslivskontor skulle utföra Forums uppdrag. Och det även om näringslivskontoret skulle få en förstärkning på drygt en miljon.

Min sista fråga gav upphov till en viss förvirring, eller kanske var det bara förvåning… Varför beslutade kommunstyrelsen i denna fråga – och inte kommunfullmäktige? Ja, men så hade det ju alltid varit, och det stämde i och för sig. Det var inte en fråga av större vikt sa någon annan.

Min uppfattning är att Forum Vänersborg gör ett bra och värdefullt arbete. Det är dessutom väldigt många företagare som är medlemmar i Forum. Det innebär att Forum blir, och är, en värdefull kontaktyta för kommunen och en “rak och enkel” kommunikationsväg mellan kommunen och företagarna. Det är viktigt.

För Vänsterpartiet är det också viktigt att Vänersborgs kommun behandlar tätorterna utanför centralorten på ett likvärdigt sätt. Kanske Brålanda Företagarförening skulle lämna in en ansökan för att testa detta…? Det är självklart också viktigt att kommunens alla föreningar och organisationer behandlas lika. Likställighetsprincipen i Kommunallagens 2 kap 3 § måste följas:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Jag kan inte låta bli att tänka på Hallevibadet…

Vänsterpartiet var tveksamt till avtalet av olika skäl, som kanske framgår av texten, men även om alla svar på frågorna inte var helt nöjaktiga så röstade jag slutligen för avtalet. Min uppfattning är att jag trots allt fick hyfsat bra svar och kommunalråden gjorde ärliga försök att förklara avtalet och Forums arbete och betydelse. Som jag faktiskt själv har sett under alla år.

Vänsterpartiets uppgift blir fortsättningsvis att bevaka att avtalet och de förpliktelser som ingår i det följs under året, framför allt när det gäller insyn och information. Och att kommunen behandlar alla lika…

Det finns möjligheter att bryta eller att inte förlänga avtalet om det inte följs. Det var också ett skäl till Vänsterpartiets bifall. Men samtidigt tror jag inte att det kommer att behövas. Jag är övertygad att Forum Vänersborg kommer att fortsätta sitt arbete med att Vänersborg ska bli en:

“framgångsrik och välmående småstadskommun.”

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Brålanda, ForumVänersborg, KS 2025

Vänersborgs födelsedag 2025

23 januari, 2025 Lämna en kommentar

Lördagen den 25 januari kl 10.00-13.00 firas Vänersborgs födelsedag med Öppet hus i kommunhuset på Sundsgatan 29. (Se program nedan.)

På kommunens hemsida bjuds invånarna in till kalaset:

“Varmt välkomna att fira 381 fantastiska år tillsammans med oss!”

Frågan är emellertid även detta år vad det är som ska firas. Är det Vänersborgs stad eller Vänersborgs kommun? Denna gång tycks arrangörerna i kommunhuset vara säkra på sin sak. Det är Vänersborgs stad som ska firas, det är ju Vänersborgs stad som fyller 381 år. Inte kommunen.

Förra året var det, till en början, inte så. Då skrev arrangörerna:

“Kom och fira kommunens födelsedag”

Det ledde till en livlig diskussion, särskilt “på andra sidan broarna”. Kommunen fyllde ju inte alls 380 år, det var bara staden som gjorde det. Kommunen fyllde inte mer än 50 år. Något som arrangörerna för övrigt hade missat. (Se “Kommunens födelsedag?”.) Det var ju faktiskt guldbröllop förra året. Vänersborg, Västra Tunhem, Frändefors och Brålanda hade varit “gifta” i 50 år. 

Diskussionen ledde hur som helst till att inbjudan på kommunens hemsida ändrades några dagar senare (se “Kommunens födelsedag!”):

“Kom och fira Vänersborgs födelsedag”.

Som i år alltså. Nästan…

Förra året lade man, i den sista versionen, till:

“Vi firar dessutom att det är 50 år sedan kommunsammanslagningen i Vänersborg.”

I år är det 51 år sedan kommunsammanslagningen. Vilket tydligen inte är så mycket att fira enligt arrangörerna. Så i år firas bara Vänersborgs stads födelsedag… Elle bara Vänersborgs…

Det blir nog enklast så.

Men… Innebär födelsedagsfirandet av staden att bara de som bor i Vänersborgs stad är inbjudna? Eller är invånarna i hela Vänersborgs kommun bjudna?

Det är helt säkert på det sättet att alla invånare i Vänersborgs kommun är inbjudna. Om de nu tycker att Vänersborgs stads födelsedag är något att fira förstås. Det är inte helt säkert att invånarna i Brålanda, Vargön, Frändefors, Västra Tunhem, Vänersnäs, Gestad, Sundals Ryr, Sikhall, Grunnebo, Holstorp eller Väne Ryr tycker det.

Men alla invånare i Vänersborgs kommun borde komma. Det tycker jag absolut. Det är ju inte bara det att alla besökare bjuds på kaffe och, som det står i inbjudan, “en utsökt födelsedagstårta”. Som dessutom är betald av kommunens skattepengar, dvs från samtliga kommuninvånares löner. Och om alla skattebetalare i kommunen är med och bekostar tårtorna, som brukar gå åt i stora mängder, så torde det vara självklart att alla är inbjudna. Det kommer även att finnas ansiktsmålning och kommunvärdarna ska dela ut ballonger till alla barn. Räddningstjänsten är på plats och visar upp en brandbil. Dock ingen ambulans, eftersom den sedan drygt ett år tillbaka är stationerad på NÄL i Trollhättan.

En annan höjdpunkt är att under firandet har besökarna även möjlighet att träffa representanter från kommunens olika förvaltningar och bolag. Däribland inte minst ett stort antal politiker, även sådana som inte får arvode för att förgylla firandet med sin närvaro. Alla presidier, dvs alla ordförande i fullmäktige, styrelser och nämnder, brukar vara inbjudna. Jag tror att det är så i år också fast det inte nämns på hemsidan.

Det betyder att väldigt många politiker som inte bor i Vänersborgs stad kommer att vara i kommunhuset och delta i firandet. I presidierna ingår nämligen flera som bor utanför Vänersborgs stad. Kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) bor t ex i Västra Tunhem, 1:e vice ordförande Anneli Guilotte (S) och 2:e vice ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) bor båda i Frändefors. Barn- och utbildningsnämndens ordförande Bo Carlsson (C) bor i Gestad, socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) i Sundals Ryr och 1:e vice ordförande i samma nämnd Magnus Ekström (KD) i Vargön.

Det finns tillfällen att ställa frågor till alla politiker och tjänstepersoner, om allt – t ex hur förskolor och skolor fungerar, VA-utbyggnaden, Sikhall, strandskydd, bygglov, svarta tak i Vargön, äldreomsorgen, arenataket, Juta, Hallevibadet och konstgräs på kommunens fotbollsplaner. Ja, allt du vill veta om Vänersborgs stad – och kommun.

Och om allt detta inte vore nog så kan de som eventuellt är tveksamma till att vara med och fira ta i beaktande att byggnadsnämndens nyinstiftade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” ska delas ut. Det går som bekant till naturhuset Atri i Sikhall, ritat och byggt av Anders Solvarm. (Se “Kommunen delar ut pris till Solvarm”.)

Alla ska känna sig välkomna att fira Vänersborgs stads födelsedag, oavsett om man bor i kommunen eller staden.

Program
10.00 Födelsedagen startar
10.15 Kommunfullmäktiges ordförande hälsar välkommen
10.30 Föreläsning ”Bedrägerier – minska risken att bli lurad”. Kommunpolis Tobias Svanberg och konsumentvägledare Tina Lundström.
11.15 Kommunfullmäktiges ordförande hälsar välkommen
11.30 Utdelning av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset
12.00 Föreläsning ”Bedrägerier – minska risken att bli lurad”. Kommunpolis Tobias Svanberg och konsumentvägledare Tina Lundström.
13.00 Födelsedagen avslutas
Teckenspråkstolk kommer att finnas.

Kategorier:Allmänt Vänersborg

Kommunen delar ut pris till Solvarm

21 januari, 2025 1 kommentar

“Sent ska syndaren vakna. Skrattar bäst som skrattar sist.”

Det finns många ordspråk som dyker upp i huvudet. Jag tror dock inte att Anders Solvarm tänker så. Han är nog bara otroligt glad att han äntligen har fått ett erkännande av Vänersborgs kommun – ett pris istället för ris…

Byggnadsnämnden har som bekant utsett Solvarms nya hus, som kallas Atri, till vinnare av byggnadsnämndens nyinstiftade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Se “Byggnadsvårds- och arkitekturpriset”.)

Byggnadsnämnden motiverade priset på följande sätt:

”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett spännande exempel på god arkitektur vid nybyggnation. Atri visar på nytänkande och en medveten och hållbar gestaltningsprocess med smarta tekniska lösningar och ett helhetsperspektiv på rumsligheter och funktion. Huset väcker internationellt intresse och bidrar till dialogen om hur vi kan leva naturnära och mer klimatsmart. Byggnadsnämnden är tacksam att byggherren har valt att satsa i Vänersborgs kommun.”

Det är många som har stått i kö för att gratulera Anders Solvarm och hans kollega, arkitekten Niklas Dahlström, till det mycket välförtjänta priset. (Se “Naturvillan”.) Och ännu fler lär göra det när priset delas ut på Vänersborgs födelsedag, nu på lördag den 25 januari i kommunhuset.

Atri, som huset kallas, är en ordlek med ”atrium” och ”A-frame house”. Atrium är ett romerskt rum i mitten av en byggnad, en innergård, och ”A-frame house” beskriver husets konstruktion/utseende. Atrivillan innehåller ett cirkulärt avloppssystem och bostaden är också ett lågenergihus med integrerade solceller på både fasad och tak, värmeåtervinningssystem och vedeldad kökspanna som eldstad. Huset är inte anslutet till varken avlopp, vatten eller elnät, och får därför inte heller några fakturor. Fast ved och biodiesel till generatorn behöver köpas in vintertid.

Priset, om än oerhört välförtjänt, är mycket överraskande. Solvarm har aldrig varit särskilt väl sedd i Vänersborgs kommunhus. Kommunen har, framför allt genom samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden, motarbetat Solvarm och med alla medel försökt tvinga honom att ansluta sitt bostadshus (inte atrivillan alltså) till det kommunala VA-nätet. Det har varit många tuffa år för familjen Solvarm. 

Det började redan den 20 maj 2015 när kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade att:

”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”

Det innebar att Solvarms bostadshus hamnade inom ett verksamhetsområde och därför skulle inordna sig i kommunens VA-nät. (Se “Solvarm i Sikhall vs kommunen”.) Solvarm överklagade beslutet. Han beskrev naturhuset i Sikhall på bland annat följande sätt:

”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken).”

Solvarm var övertygad om att han tänkte rätt, vilket många sakkunniga runt om i landet höll med om:

“Ecocycle System bygger på kretsloppsprincipen, dvs ‘att det du ger ifrån dig räcker till att göda den mängd växter som räcker till att föda dig’.”

Det spelade ingen roll ansåg kommunen och fortsatte striden mot Solvarm och naturhuset. Det slutade i domstol.

Den 2 september 2019 slog Mark- och miljödomstolen fast att Solvarms enskilda VA-system var bättre än kommunens (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!” och själva domen kan laddas ner här):

“Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Mark- och miljödomstolens dom gällde alltså familjen Solvarms bostadshus. Det positiva domslutet inspirerade däremot Solvarm till att planera för att bygga ett nytt naturhus, Atri. Han hade nämligen utvecklat sitt VA- och miljötänk ytterligare. Men att bygga i Vänersborgs kommun? Efter en fråga från mig en gång i tiden svarade Anders Solvarm på hur han tänkte:

“Inte kan väl kommunen fortsätta att igen påstå samma oriktigheter som saknar både vetenskapligt och juridiskt stöd. Därför blir det inga problem att bygga ett nytt, ännu bättre naturhus i Sikhall.”

Trodde Anders Solvarm…

Han trodde fel..

Tjänstepersonerna på miljö och hälsa accepterade inte domen. Det var inte förrän den 19 maj 2021 som oppositionspartierna (V+M+SD) i Miljö- och hälsoskyddsnämnden, mot de styrande partiernas vilja, beslutade att ge Solvarm ett permanent tillstånd för sitt VA-system i bostadshuset. (Se “Solvarm vann!”.)

Det skulle emellertid visa sig att tjänstepersoner på miljö- och hälsa inte hade gett upp. Förvaltningen fortsatte att “strula till det” för Solvarm när han var i färd med att rita och bygga sitt nya Atrihus, det hus som nu har fått pris… Den 22 juni 2021 fick Solvarm ett mail från en av tjänstepersonerna (se “Kommunens kamp mot Solvarm”):

“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”

Det här var ett totalt uppseendeväckande påstående. Det innebar att Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterade Mark- och miljödomstolens dom eller Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut. Det planerade Atrihuset hade nämligen samma cirkulära VA-system som bostadshuset, men med ett utvecklat och förbättrat sådant. (Solvarm kallade det System Two+.)

Det har varit en fortsatt kamp kring det nya Atrihuset. Solvarm på ena sidan, kommunens miljöförvaltning på den andra. (Jag har skildrat Solvarms ibland tröstlösa kamp mot Vänersborgs kommun i otaliga blogginlägg genom åren. Klicka här – och sedan är det bara att scrolla…) Det blev till slut en kompromiss kring det nya huset där chefen för miljö- och byggnadsförvaltningen spelade en viktig roll. 

Jag har i detta inlägg försökt att kort sammanfatta det “kommunala strul” som varit kring Solvarms båda naturhus. Det är ett under att familjen Solvarm har orkat kämpa under alla dessa år. Men de har haft ett stort stöd inte bara av lokalbefolkningen i Sikhall och södra Dalsland utan också av den massmediala uppbackningen i både Sverige och utomlands. (Se t ex “Naturhus i Vadstena och Sikhall”, om programmet Grand Design i TV4.) Och nu till sist också från kommunhuset på Sundsgatan…

Den nuvarande byggnadsnämnden, som tillträdde efter valet 2022, avslutade sin motivering för att tilldela Solvarms Atrihus Byggnadsvårds- och arkitekturpriset med orden:

“Byggnadsnämnden är tacksam att byggherren har valt att satsa i Vänersborgs kommun.”

 Det är ett modigt beslut av Vänersborgs byggnadsnämnd och innebär en upprättelse för familjen Solvarm. 

Anders Solvarm tar alltså emot byggnadsnämndens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” lördagen den 25 januari i kommunhuset.

PS. Den 27 januari hade TTELA en artikel om priset – ”Naturvillan i Sikhall prisad: ‘Ett slags erkännande’”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, Solvarm