Arkiv
S Anders Larsson säger upp sig!
Tänk, jag tror att jag nästan är först med en världsnyhet i Vänersborg.
S Anders Larsson, numera enbart Anders Larsson, slutar!
Socialdemokraten Stig Anders Larsson, Vänersborgs tidigare kommunalråd, socialdemokraternas och Vänersborgs starke man under många år, säger upp tjänsten som näringslivschef i Vänersborgs kommun. S Anders gör sin sista arbetsdag den 30 nov 2011.
En legend slutar…
S Anders har sedan en tid varit bosatt i det skånska Åstorp. Det kommer därför inte som någon större överraskning att han har tagit steget att sluta som näringslivschef. S Anders har säkerligen också haft en tuff tid efter arenabygget. Det kan inte ha varit lätt för honom att se vänersborgarna i ögonen efter den katastrofala kostnadsutvecklingen för det som var hans alldeles eget skötebarn.
Det finns mycket att skriva om S Anders Larsson. Få har väl som han rört upp känslor hos vänersborgarna, både positiva och negativa. Själv måste jag säga att jag en gång i tiden beundrade denne man för hans handlingskraft och humor. Jag minns t ex hur han och Sven-Ingvar debatterade i fullmäktige (jag var där som åskådare). Det var stor underhållning.
Det var innan jag lärde känna S Anders Larsson.
På mitt första möte med S Anders körde han ut mig. Det var efter valet 2002 och socialdemokrater och centerpartister tog över makten i kommunen från de borgerliga. S + C var dock tvungna att få stöd från oss i Vänsterpartiet. Därför hade vi ett gemensamt möte strax före mandatperiodens första sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Anders krävde på mötet att V skulle gå med på besparingar på grundskolan. Jag sade ”nej”. Då kan du gå, sa Anders. Och det gjorde jag.
På den vägen blev det. Vi blev aldrig några vänner S Anders och jag. Han kallade mig många mindre smickrande saker från sin ordförandeplats på kortändan i rum 225, ja också från talarstolen i fullmäktige. Han gick inte sällan över gränsen.
S Anders blev rikskändis (i varje fall för någon dag) när han fick Göran Perssons finger i magen. Mest känd är han dock i Vänersborg(!), där han för evigt kommer att identifieras med nedläggningen av Huvudnässkolan och, framför allt, bygget av Arena Vänersborg.
S Anders Larsson ville lämna efter sig något storslaget och svårslaget. Som typ pyramiderna i Egypten. Det blev en stor bandyhall. Den blev storslagen. Och svårslagen. Den kostade över 300 miljoner kr – en oerhört stor summa som är svår att slå. Det blir mer än en generation vänersborgare som kommer att få vara med att betala kostnaderna för denna gigantiska felsatsning… Dock inte S Anders själv – som nu alltså försvinner från kommunen.
Men arenan blir kvar, den står där. Som ett monument över honom – Stig Anders Larsson.
Vad man än tycker om S Anders Larsson var han onekligen en stor profil i det politiska livet. Den dag någon i framtiden tar sig an uppgiften att skriva Vänersborgs ”moderna” historia, så kommer S Anders Larsson att få ett eget kapitel.
Det är jag helt övertygad om.
Från en gammal politisk fiende: Sköt om dig Anders!
Det luktar medeltid i Vänersborg
I mitt förra inlägg (”Stämpelklockan”) visade jag hur det gick till att införa stämpelklockan i skolans värld i Vänersborg.
Det finns många tveksamheter i denna process och frågan är om något formellt riktigt beslut egentligen har tagits. Personligen tror jag inte det.
Men min beskrivning av stämpelklockans införande visar framför allt, med all tänkbar tydlighet, vilka medel arbetsgivaren använder sig av för att få sin vilja fram. Det handlar inte om att i dialog med personalorganisationerna förändra verksamheten på ett sätt som gynnar både verksamhet och de anställda – och där alla blir nöjda. Nej, tvärtom. Arbetsgivaren manipulerar på olika sätt för att få sin vilja fram. Här är det inte fråga om att föra dialog eller diskussioner – här handlar det om att bestämma. (Och förhoppningsvis och i bästa fall kunna hävda att allt har gått formellt riktigt till…) …och då kan hänsyn inte tas till sådana oväsentligheter som arbetsklimat och samarbetsklimat.
När jag sitter i sessionssalen vid kommunfullmäktiges sammanträden får jag ofta höra föredragningar om och redovisningar av hur vidsynt, öppen, demokratisk och samarbetsvillig (de positivt värdeladdade orden tar aldrig slut) kommunen är som arbetsgivare. Man riktigt slår sig för bröstet. ”Vi är så bra…” ”Vi är tillsammans…”, ”Vi är som en enda stor familj…” osv. Uppfattningar från ett härskarperspektiv – typiskt för en medeltida kung…
…från ett arbetsgivarperspektiv. ”Vi som sitter i nämnder och styrelser, vi som beslutar i fullmäktige, vi vet ert bästa och vi älskar er…”
…och förstår de anställda inte det, så…
…är det fel på dom…
För att ta ett aktuellt och konkret exempel, fredagens artikel i TTELA , ”Lärarprotesterna hjälper inte”. När lärare och annan skolpersonal protesterar mot stämpelklockans införande, så säger PFU:s ordförande Anders Forsström (M):
”Jag tror att det är övergående. … Det blir alltid reaktioner när ett nytt system införs. … När man väl lärt sig är det inga större problem.”
När lärarpersonal säger att stämpelklockan passar illa, då säger ku…, förlåt, ordförande Forsström:
”Det är ett planeringsinstrument som är bra för alla.”
Om personalen säger att det blir köer vid stämpelklockan, så säger Forsström:
”I kommunhuset har det funnits stämpelklocka i många år och där har det inte varit någon köbildning.”
Ordförande Forsström vet. Det gör inte lärarna. Skolpersonalen vet inte.
Uppfattningar ur ett härskarperspektiv – typiskt för en medeltida kung…
Forsström är inte ensam.
När PFU hade uppe frågan den 20 oktober 2010 så står följande i protokollet:
”Personal- och förhandlingsutskottet noterar att det finns en oro bland de anställda som bygger på osäkerhet om vad ett nytt system innebär för den enskilde. Utskottet konstaterar att det är viktigt att de anställda ges tillräcklig information och att osäkerheten så långt det är möjligt elimineras.”
De anställda är oroliga. Det vet politikerna. Politikerna vet också orsakerna. Det beror ”på osäkerhet” – och det i sin tur beror på att de anställda inte getts tillräcklig med information. ”Oron” (vad det nu betyder med arbetsgivarens språkbruk; protester?) beror på att de anställda inte har tillräcklig med kunskap.
Lärare och skolpersonal är för dumma för att veta sitt eget bästa.
Vänersborgs kommun har som arbetsgivare visat upp den här attityden många gånger. När PFU behandlade frågan ovan var dess ordförande socialdemokrat. Den här mandatperioden sitter en miljöpartist i PFU.
Vad hade hänt om arbetsgivaren på SAAB eller Vargön Alloys eller… hade kört över sina anställda på det här sättet – och visat en sådan här attityd?
Förresten… Jag kom att tänka på en sak – får arbetsgivaren köra över sina anställda hur som helst? Jag tittar i ”Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete”.
”8 § … När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.”
Paragrafen är viktig. Lärarfacken har lyft frågan med arbetsgivaren, dvs kommunen. Jag tror att facken har mycket att säga om arbetsgivarens argument och – attityd. Men framför allt har facken uppfattningen att arbetsgivaren (Vänersborgs kommun) anser att paragrafen i Arbetsmiljöverkets föreskrift är tillämplig först när det gäller – risk för liv…
I föreskrifterna så står det:
”3 § Det systematiska arbetsmiljöarbetet skall ingå som en naturlig del i den dagliga verksamheten. Det skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.”
Notera att det står ”alla … förhållanden som har betydelse”, inte ”förhållanden som riskerar liv”…
”4 § Arbetsgivaren skall ge arbetstagarna, skyddsombuden och elevskyddsombuden möjlighet att medverka i det systematiska arbetsmiljöarbetet.”
Notera att det står ”medverka”, inte informeras…
Arbetsmiljöverket har också gett ut ”Allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna”. Där läser jag:
”Ohälsa kan vara både sjukdomar enligt medicinska, objektiva kriterier och kroppsliga och psykiska funktionsstörningar av olika slag som inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av stressreaktioner och belastningsbesvär.”
Kan det bli tydligare. Ohälsa handlar inte om risk för livet.
Det råder väl ingen tvekan om att stämpelklockans införande för lärare och övrig skolpersonal i Vänersborgs kommun måste föregås av en skriftlig riskbedömning, där lärarfacken ska medverka.
Det duger inte att göra som chefstjänstemän ofta gör, dvs meddelar personalorganisationerna (och inte sällan också chefer på mellan- och lägre nivå, t ex rektorer) vid samverkansmöten och MBL, att – det är politiken som vill… …att politiker redan har fattat beslut… Också politiker måste följa lagar och förordningar. (Även om det inte alltid är tradition i Vänersborg…)
När ska Vänersborg behandla sina anställda i allmänhet och anställda på skolområdet i synnerhet – med respekt?
Och enligt lagarna?
Stämpelklockan
När jag fick mitt första sommarjobb 1968, så fick jag ett alldeles eget kort. Det var stort. Det var ett stämpelkort. Det skulle tryckas ner i en stor, otymplig och gröngrå apparat med en klocka på. När man kom till jobbet. Och när man gick hem.
Det var viktigt att man stämplade. Man fick lön för hur länge man arbetade. Varenda minut var viktig. Väntade man en extra minut när man skulle gå hem kunde det till och med hända att det blev en ny ”period”. Då vann man 6 minuter! Och fick högre lön.
Man fick lön beroende på hur länge man hade varit på arbetsplatsen. Inte på vad man gjorde när man arbetade, inte utifrån resultatet – om man överhuvudtaget arbetade… Det är klart att ens närmaste chef ”jagade” en. Det gjorde även äldre arbetskompisar (de fast anställda), ofta för att själv kunna ta en paus när vi sommarjobbare arbetade. Men betalt fick jag, oavsett vad jag gjorde – bara jag hade stämplat.
Arbetsgivaren ville ha kontroll över tiden. Tiden var viktigare än allt annat.
Det var på 1960- och 1970-talen. Nu är det andra tider. Nu är det moderna tider.
Nu ska man använda elektroniska stämpelur!
Vänersborg är först i landet med att införa elektroniska stämpelklockor för lärare. Det är viktigt för Vänersborgs kommun att som arbetsgivare ha kontroll över de anställdas tid. Vad du gör är inte så viktigt, bara du är på din arbetsplats.
Det är intressant att Vänersborgs kommun tycker att det är så viktigt att räkna minuter. Det kommunala arbetssättet är ju målstyrt, och syftet med det är naturligtvis att resultatet ska bli bättre. Det man gör ska målformuleras utifrån detta perspektiv och resultatet ska sedan analyseras. I kommunen använder man sig av RA-planer för ändamålet.
Och då kan man undra, på vilket sätt anser Vänersborgs kommun att resultatet i skolan ska bli bättre med stämpelklockan?
Lärarna gillar inte stämpelklockan. ”Lärarna rasar mot stämpelklockan!” kan vi läsa i torsdagens nummer av TTELA.
Vem har fattat beslutet om stämpelklockan? Som allt annat i den här kommunen så är det inte så lätt att få reda på fakta. Den här gången är det inte hemligstämplat dock (wow!). Däremot är dokumenten ganska svårtolkade. Tycker jag. Vad tycker du? Så här har det gått till när den elektroniska stämpelklockan infördes för lärare och annan skolpersonal i Vänersborg.
Häng med! Det är intressant, inte bara ur stämpelklockeperspektiv, utan även hur beslut förbereds, förankras, förhandlas och fattas i Vänersborgs kommun – kanske en variant av, de för lärare kända, sk ”4 F:n”…
Det började någon gång på hösten 2008. Ett nytt PA-system, dvs ett personal- och löneadministrativt system, skulle köpas in till Vänersborgs kommun. En tjänstemannagrupp utarbetar en kravspecifikation. Systemet ska bland annat innehålla funktioner för lön, självservice, schema och löneöversyn.
Den 9 feb 2010 undertecknar Lars-Göran Ljunggren, den dåvarande kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande, ett beslut att köpa in ett PA-system – från Logica Sverige AB. PA-systemet går under namnet Heroma.
Än så länge inget konstigt. Förutom att ingen dialog förs med personalorganisationerna (vad jag kan se)…
Den 24 mars 2010 är PA-systemet uppe som ärende i PFU (PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. I utskottet sitter enbart politiker. Under denna tid var Bengt Larson (S) ordförande och Anders Forsström (M) vice ordförande. Den här mandatperioden är det samma personer, men tvärtom.) Förhandlings- och lönecheferna informerar politikerna, under den underliga rubriken ”Konsekvenser av källrapportering”. I objektivitetens namn återger jag hela paragrafen.
”Konsekvenser av källrapportering
Med anledning av byte av PA-system informerar förhandlingschefen och lönechefen om behov av ställningstagande rörande självservice, närvaroregistrering samt möjlighet till självservice via extern PC för alla anställda.
Personal- och förhandlingsutskottet ställer sig bakom att arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan med personalorganisationerna i centrala samverkansgruppen.”
Det som står här är viktigt. Det är dock svårtolkat. Cheferna, som informerar, anser att det finns ett ”behov av ställningstagande”. Vad går behovet ut på?, kan man undra. Vem har behov? Det framgår inte. Och vilket ”ställningstagande” finns det behov av? Antagligen vet alla inblandade i PFU vad behovet är, och vad ”ställningstagandet” måste innebära, men det står inte i protokollet! Och i denna värld är det protokoll som gäller. PFU gör inget ställningstagande!
Vad gör PFU då? Jo:
”Personal- och förhandlingsutskottet ställer sig bakom att arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan med personalorganisationerna i centrala samverkansgruppen.”
Vad ställer sig PFU egentligen bakom? Jo, att ”arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan”! Vad som är ”arbetsgivarens uppfattning” – det framgår inte. Och därför kan inte heller något beslut om ”arbetsgivarens uppfattning” ha fattats under mötet. Naturligtvis. Det står det inte heller. Det står bara att denna uppfattning ska tas upp med personalorganisationerna.
Jag funderar också på vem som egentligen är ”arbetsgivaren” i det här sammanhanget, är det tjänstemännen eller politikerna?
Sedan förstår jag fortfarande inte rubriken ”Konsekvenser av källrapportering”. Vilka konsekvenser?
I samtal med förhandlingschef Kenth Johansson får jag reda på att PFU visste vad allt handlade om redan nu, men att PFU inte kan fatta beslut förrän efter MBL med de fackliga organisationerna. Därav den ”kryptiska skrivningen”.
Det är troligtvis mycket som behandlas och sägs på detta möte, som inte står i protokollet. Men som sagt – det är protokoll som räknas…
En månad senare, den 20 april 2010, är det dags för samverkan (MBL) i centrala samverkansgruppen (=CSG). Tjänstemännen träffar lärarorganisationerna.
Jag citerar protokollet, hela punkten:
”Byte PA-system
Vänersborgs kommun håller för närvarande på att upphandla ett nytt PA-system. Pernilla Norberg och Kenth Johansson redovisade tre viktiga funktioner i det kommande systemet som berör de anställda;
1. Alla anställda skall kunna utföra självservice (källrapportering) dvs den anställde själv rapporterar in ledigheter, semestrar mm.
2. Den anställde registrerar själv sin närvaro. Idag registrerar vi inte arbetstiden överallt.
3. Det kommer att finnas möjligheter till självservice via en extern PC.
De fackliga organisationerna uttryckte oro för att självservicen kan medföra ökad belastning på de anställda då registreringen tar tid.
Eftersom systemet kommer att införas successivt behöver processen fortsättningsvis följas i centrala samverkansgruppen.”
Här talas klartext. Detta är alltså ”arbetsgivarens uppfattning”! Det som arbetsgivaren har kommit överens med sig själv om och beslutat kring, fast inte beslutat på riktigt, och därför inte står i något protokoll, eftersom det måste MBL:as först, vilket sker nu.
”Den anställde registrerar själv sin närvaro. Idag registrerar vi inte arbetstiden överallt.”
Stämpelklocka ska införas! Men fortfarande har inget beslut tagits av politikerna i PFU. Det kan ske nu, efter förhandlingen med lärarfacken.
Förhandling och förhandling förresten, det är ju mest en formalitet. Arbetsgivaren informerar, sedan kör man! Oavsett vad facken säger. Och facken sa inte så mycket.
Facken ”uttrycker oro”… Inget mer. Här gick tåget enligt förhandlingschef Kenth Johansson. Här kunde lärarfacken förklarat sig oeniga och begärt central förhandling. Så skedde inte.
LR:s (=Lärarnas Riksförbund) representant skriver om mötet nu efteråt:
”Det kom som en chock att det fanns sådana tankar. Visste inte annat att säga just för stunden. Det utlovades vidare information på CSG när man visste mer om hur det skulle fungera. Det sades inget om att det var beslutat på någon nivå att det skulle bli så.”
Stämmer detta är det intressant. ”Det utlovades vidare information”… ”…sades inget om att det var beslutat”…
LF:s (=Lärarförbundet) representant skriver:
”Vi har bollats mellan de olika grupperna, på FSG har de hänvisat till CSG och tvärtom och detta bollande fortsätter fortfarande, t.o.m de senaste mötena både på FSG och CSG innan lovet. Sedan hänvisar tjänstemännen till politikerna, vi kan inte ifrågasätta grundtanken i samverkan för det är ”redan bestämt” – enligt tjänstemännen.”
Det är ”redan bestämt” – enligt tjänstemännen. Har arbetstagarna hört det förut? Det låter allvarligt.
Tillbaka till kronologin.
Det var alltså samverkan (MBL) i CSG, den 20 april 2010. Nu är förhandlingarna klara, nu kan politikerna ta beslutet om stämpelklockan.
Nästa gång det händer något formellt är dock inte förrän den 20 oktober 2010. Ett halvår senare! Då är frågan återigen uppe i PFU.
Jag citerar som vanligt hela paragrafen.
”Heroma — nytt PA-lönesystem
Lönechefen informerar om införandet av det nya PA-lönesystemet. Bland annat informeras om innehåll och möjligheter med det nya systemet samt införandeplan. Lönechefen konstaterar att införandeprojektet ligger i fas med uppgjord plan.
Personal- och förhandlingsutskottet noterar att det finns en oro bland de anställda som bygger på osäkerhet om vad ett nytt system innebär för den enskilde. Utskottet konstaterar att det är viktigt att de anställda ges tillräcklig information och att osäkerheten så långt det är möjligt elimineras. Personal- och förhandlingsutskottet noterar att de fått fortlöpande information om genomförd upphandling och införandet av det nya PA-lönesystemet samt att det med anledning av utskottets ställningstagande vid sammanträdet 2010-03-24 finns anledning att tydliggöra utskottets uppfattning.
Personal- och förhandlingsutskottet konstaterar att tidsredovisning ska ske i den omfattning som krävs för att understödja processerna i det nya PA-lönesystemet.”
Rent formellt är detta beslutet om att införa stämpelklockan!
Vi tar beslutet en gång till:
”Personal- och förhandlingsutskottet konstaterar att tidsredovisning ska ske i den omfattning som krävs för att understödja processerna i det nya PA-lönesystemet.”
Jag har tidigare aldrig sett ett formellt beslutsprotokoll använda sig av ordet ”konstatera” när det fattas beslut! Ordet ”konstatera” betyder enligt Svenska Akademiens Ordbok:
”fastslå, bekräfta”
Nu vet jag varför jag aldrig har sett ordet ”konstatera” i samband med beslut. Ordet ”konstatera” betyder ju inte att något beslutas. Ordet ”konstatera” betyder att något redan är beslutat!
För detta talar också meningen (i samma paragraf) ”införandeprojektet ligger i fas med uppgjord plan”. Det finns redan en ”uppgjord plan” för att införa stämpelklockan. Och en ”uppgjord plan” torde vara beslutad. Före detta möte… Någonstans…
Och det har det inte gjorts. Fortfarande har inget beslut tagits om att införa stämpelklockan… Det är min tolkning. Jag förutsätter att arbetsgivarsidan bevisar att jag har fel.
För övrigt noterar jag att inga mål med stämpelklockan som medel sätts, överhuvudtaget finns inga motiveringar till någonting. Jo, förresten, det viktigaste är, enligt PFU:s beslut, ”att understödja processerna” i systemet. Det sägs alltså rakt ut: lärarna är till för systemet, och inte tvärtom.
Jag mailade följande till PFU:s nuvarande ordförande, tillika kommunfullmäktiges ordförande, Anders Forsström (M):
”Vem har alltså beslutat att införa stämpelklockan? Och när? Jag skulle alltså vilja ha ett protokoll.”
Ordförande Forsström svarade:
”Enligt min uppfattning kan du läsa ut svaren på dina frågor i de handlingar som Kent Johansson har försett dig med.”
De handlingar som åsyftas är precis de, och inga andra, som jag redogjort för ovan.
Inom parantes. Jag skrev en gång till…
”Nu är det så Anders att jag inte frågade efter din uppfattning, utan jag vill ha ett dokument som visar det formella BESLUTET. Så jag väntar fortfarande på ett svar.”
Mailet har inte besvarats. Fast jag vet redan att det inte finns några andra dokument. Det sade förhandlingschef Kenth Johansson som jag pratade med efter min mailväxling med ordförande Forsström.
Tänk att Vänersborgs kommun skriver protokoll alternativt uttrycker sig så dåligt på själva mötet (vilket är en ordförandefråga) att det blir en tolkningsfråga vad som har hänt och sagts, man kan alltså ha olika uppfattningar om vad som har hänt, om vad som har beslutats, om något har beslutats…
Det är för bedrövligt.
Min tolkning av de dokument jag har fått, och som enligt Kenth Johansson är kompletta, är att det inte har fattats något beslut om att införa stämpelklocka – inte något beslut som fattats formellt riktigt.
För övrigt konstaterar jag att PFU på sitt sammanträde den 20 oktober 2010
”noterar att det finns en oro bland de anställda”
Naturligtvis beror oron på bristande information. Får löntagarna bara mer kunskap, så förstår även de alla goda intentioner och föresatser från arbetsgivaren…
Luktar det 1800-tal? Inte? 1500-tal då?
Frågan om stämpelklocka är inte riktigt slut än. Den 7 mars nu i år förhandlade arbetsgivaren med personalorganisationerna igen. Den här gången sattes det absolut tyngsta artilleriet in, kommundirektör Ove Thörnkvist deltog.
Jag citerar:
”Lärarförbunden har i centrala samverkansgruppen anmält sig oeniga med arbetsgivaren om informationen kring införandet av nya PA/lönesystemet, Heroma. Flera av förbundens medlemmar undrar över den nya funktionen
tidsregistrering som ingår i Heroma och om denna är anpassad till lärarnas avtal. Förbunden anser att medlemmarna inte har fått tillräcklig information om systemet och införandet av detta på enhetsnivå och hur detta påverkar lärarnas arbete.
Lärarförbunden föreslog en förbättrad informationsrutin i form av ”vanliga frågor” som kan finnas på intranätet som medlemmarna kan använda sig av.
Arbetsgivaren informerade om ett pågående arbete med en förbättrad hantering av årsarbetstid som tagits fram tillsammans med leverantören och som nu skall testas.
Lärarförbunden hade inget att erinra mot förslaget och parterna enades om följande steg i det fortsatta införandet av Heroma:
1. Att mer frekvent använda intranät eller motsvarande för informationsfrågor.
2. För lärare, reglerade enligt Bilaga M, sker driftstart av Självservice och tidsregistrering vid terminsstarten i augusti. Detta innebär en återgång till pappershantering av ledighetsansökningar och andra personalrapporter för de enheter som idag rapporterar dessa via systemet – Rapportera.”
Sedan införandet av stämpelklockan kommit till lärarnas och annan skolpersonals kännedom har det börjat mullra i leden…
Det är redan för sent. Stämpelklockan är redan beslutad. (Eller…?) Förhandlingen den 7 mars handlade bara om informationen kring stämpelklockan och dess införande.
Kris på lärarfronten
Det är kris på lärarfronten. Allt färre ungdomar väljer att bli lärare. Och en stor del av studenterna på lärarhögskolorna kommer in på sina andrahands- och tredjehandsval, dvs de läser till lärare därför att de inte kommer in på något annat på grund av låga meritvärden.
Alla som söker till landets lärarhögskolor kommer in!
Många platser på lärarhögskolorna gapar tomma.
Det är kris!
De som egentligen borde bli lärare blir något annat. Läraryrket sjunker i status. Läraryrket är inte attraktivt!
Det drabbar våra barn och ungdomar. De får inte de kvinnor och män som lämpar sig bäst som lärare. Detta leder i sin tur till att eleverna inte får den kvalitet på utbildningen som de borde få. Detta är en viktig orsak till att kvaliteten i den svenska skolan försämras. Kunskapsresultaten i den svenska skolan sjunker jämfört med omvärlden. Det drabbar i slutändan hela Sverige. Sveriges konkurrenskraft försvagas.
Det är många som ser den skrämmande utvecklingen. Socialdemokraten Mikael Damberg uttrycker det som att skolan är ”i fritt fall”. Två andra är Jan Björklund (FP), vår utbildningsminister, och finansminister Borg (M). De talar om att de svenska lärarnas lön är för låg. Det tycker också Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. (Vad Damberg anser om lönerna vet jag inte.) Lönen är en viktig orsak till att de mest kvalificerade studenterna väljer andra yrken. I regerings- och riksdagskretsar talar man om att lärarlönerna bör höjas med sisådär 10 000 kr i månaden. För att locka duktiga studenter till läraryrket.
I allt fler kretsar talar man också om att skolan bör återförstatligas. Jan Björklund är väl den ivrigaste förespråkaren för detta. Den katastrofalt sjunkande trenden på kunskapsnivåerna började samtidigt som kommunerna blev huvudmän för skolan (1991). Kommunerna ser inte hur viktig skolan och därmed läraryrket är.
Efter kommunaliseringen blev skolan lovligt byte för gnidna politiker och budgetchefer. Fattas det pengar till sophämtningen? Vi avskedar några speciallärare! Vi höjer hyrorna för skollokalerna – interndebitering möjliggör detta…
Som exempel. Mellan 1991 och 1995 fick Sveriges skolor 850 miljoner kronor i hyreshöjning. Samtidigt sjönk anslagen till undervisningen med fyra miljarder…
I Vänersborg har man sitt eget sätt att tackla problemen i skolan. I Vänersborg sparas det som bekant på skolan. Och har gjorts så länge, länge… Vänersborg ligger på plats 284 i Sverige, av 290 kommuner, när det gäller pengar till varje elev för undervisning. Tittar man på pengarna per elev för läromedel/utrustning/skolbibliotek ligger Vänersborg på plats 260.
Den viktigaste, och kanske enda, åtgärden i Vänersborgs kommun på skolområdet är att, som den första kommunen i landet, införa elektroniska stämpelklockor för all skolpersonal. Kommunen utgår från att lärare inte gör sitt arbete! En fantastisk (i mening skrämmande) syn på sina anställda inom förskola och skola!
Huvudmannen Vänersborgs kommun har inte någon som helst förståelse för läraryrket. Kommunen utgår från att – är anställda på sin arbetsplats, så arbetar de. Och är de inte på sin arbetsplats, så arbetar de inte.
De ansvariga tror inte att musiker övar hemma, att skådespelare övar hemma, att läkare förkovrar sig hemma, att lärare förbereder lektioner, rättar prov, dokumenterar elevers kunskapsutveckling, skriver omdömen och bedömningar, förbereder utvecklingssamtal, talar med föräldrar, uppdaterar hemsidor, hemma…
Är lärare inte på arbetsplatsen, så arbetar de inte.
Det är 2011, det är Sverige, det är Vänersborg.
.
PS. Jag kan inte låta bli att avsluta mitt inlägg med Maciej Zarembas avslutning av sin mycket uppmärksammade artikelserie i DNom den svenska skolan.
”I boken ”Kommunaliseringen av skolan” skriver historikern Niklas Stenlås att lärarnas arbetsgivare verkar ha bestämt sig för att helt jämställa läraren med övriga tjänstemän. Man syftar till att endast den tid läraren tillbringar i klassrummet skall räknas som arbetad tid.
Jag anser att en arbetsgivare som vägrar inse att lärare är ett konstnärligt yrke (fyra timmar i direktsändning varje dag – och inför en publik som inte ens är där frivilligt) har straffat ut sig ur samtalet.
Så min enda säkra slutsats av allt jag sett under denna resa får bli av det negativa slaget.
Sveriges kommuner och landsting bör hållas utanför debatter och utredningar om skolans framtid, ty i dessa sammanhang saknar SKL all legitimitet. Detta sällskap av kommunala chefer representerar inte väljarna, inte eleverna, inte lärarna, inte Sveriges nationella intressen. Det har haft tjugo år på sig att bekräfta att det i skolfrågor endast representerar trångsyntheten, och det har lyckats alltför väl.”
Att inte föra en politik är också att föra en politik
I måndags skrev jag att det nya styret inte för någon egen politik. Som en läsare mycket riktigt påpekade är detta också en politik.
Att inte föra en politik är också att föra en politik.
Så är det.
Det nya styret med moderaterna i spetsen började, som bekant, med att lägga all sin kraft på att lägga beslag på de flesta välbetalda poster i kommunen. I samarbete med socialdemokraterna, som fick sin beskärda del, lyckades det nya styret med det.
Den största delen av handlingskraften försvann också i och med det. Det nya styret med Gunnar Lidell (som numera har avsagt sig sin vänskap med undertecknad på Facebook) i spetsen har inte ens – efter snart 1 år – berättat för vänersborgarna vad de vill med Vänersborg under mandatperioden. Eller också är det kanske så, att målet helt enkelt var att få sitta vid maktens grytor…
Hur som helst, efter snart 1 år vid makten så har den nya styret inte satt ner sina tankar, idéer eller målsättningar på pränt – inga dokument finns. Till skillnad från många andra kommuner. I andra sammanhang hör vi ledande företrädare för moderaterna tala om hur viktigt det är med mål. Det gäller inte dem själva, när de nu har makten.
Det betyder att ingen vet vad ”mini-alliansen” (ett begrepp som jag för övrigt har stulit från socialdemokraten Dan Nyberg) egentligen vill.
Tystnaden kan naturligtvis bero på att ”mini-alliansen” (M+FP+KD) inte har några idéer, att de inte vill något. Mer än då, att hålla Vänsterpartiet och Miljöpartiet borta från arvoderade och betalda poster…
…trots att Vänsterpartiet är kommunens tredje största parti.
Så är det nog.
Att inte för någon politik innebär att politiken i Vänersborg bara ”rullar på”. Precis som förr. Precis som under Ljunggrens (S) och Bosse Carlssons (C) tid.
Det betyder att miljontals kronor fortsätter att flyta in i arenan. Precis som förut. De gömda liken kring besluten och bygget av arenan finns fortfarande kvar i garderoben, dvs inga papper har släppts, inga inblandade har berättat för vänersborgarna vad som egentligen hände bakom kulisserna. Precis som förut.
Det är samma med Topp-skandalen. Det är inte bara det att papper och dokument fortfarande är sekretessbelagda, det nya styret agerar aktivt för att bevara hemligheten bakom de ”försvunna” miljonerna. Precis som förut.
Det nya styret fortsätter också att spara på barn och ungdomar, på förskola, grundskola och gymnasium. Precis som förut. Kunskapsutvecklingen för Vänersborgs elever kommer troligtvis även i fortsättningen att sjunka. Precis som förut.
Och precis som under S+C-styret den förra mandatperioden tycks olika dåligt utredda ”prestige-projekt” var de viktigaste prioriteringarna. Då finns det också pengar… Precis som förut.
Miljontals kronor flyter till Resecentrum i Vänersborg. Här ska kommunen satsa 15 miljoner kr i ett projekt som egentligen är en statlig angelägenhet. Min partivän Lutz Rininsland reserverade sig i kommunstyrelsen och han har publicerat hela sin reservation på sin blogg. (Läs här.) Sällan har väl en reservation varit så full av genomtänka och logiska argument.
Det verkar också som det nya styret kan vara berett att satsa miljontals kronor på en hamn i Vargön, som ingen vet nyttan av – mer än Vänerhamn AB och Vargön Alloys. Här kan det handla om pengar i storleksordningen 300-400 milj kr, kanske ännu mer. (Läs här.)
I tisdagens GP läste jag att det moderate kommunalrådet Mikael Berglund i Ale sa apropå att kommunen inte ger pengar till bandyhallen i Surte:
”Vi har inte pengar så att det räcker till skola och omsorg. Att då gå på nöjeskontot och satsa på is blir ju helt bisarrt. Det är inte seriöst. … om jag måste prioritera mellan ett antal lärare och att spola is, så är ändå svaret enkelt.”
Det är motsatsen till Vänersborg, här läggs pengarna på is eller också kastas de i sjön…
Tänk om vårt kommunalråd och min fd vän på Facebook, Gunnar Lidell (M), kunde ge en policyförklaring i Berglunds anda. Det vore att börja föra politik.
Undrar hur länge vänersborgarna ska behöva vänta… Kanske till nästa val?
Vänersborgs befolkning ökar!
Nu har det hänt! Vänersborgs befolkning ökar!
”Äntligen!” skulle man väl kunna skrika i Gert Fylkings anda.
Under det första halvåret i år har invånarantalet i Vänersborgs kommun ökat med 54, eller 58, personer! (SCB:s [=Statistiska Centralbyrån] siffror stämmer inte riktigt.) Det betyder att Vänersborgs kommun just nu har 36 911 invånare!!
Det får ”Vänersborgs kommun” att på Facebook utropa:
”Nu vänder det!”
Och det är väl något som vi alla hoppas. Men att det är ett trendbrott vi upplever, det är det väl lite för tidigt att uttala sig om. Naturligtvis. Men det är ju kul att befolkningen ökar. Inte tu tal om annat. Kommunen behöver definitivt fler invånare – och skattebetalare. (Hur många nya skattebetalare behöver Vänersborg för att ha råd med hamnen i Vargön…?)
Det är faktiskt 742 människor som har flyttat till Vänersborg hittills i år – 50 fler än som har flyttat härifrån.
Det vore kul att veta varför folk flyttar hit. Kan det vara för att hus- och lägenhetspriser är billigare än i Trollhättan? Eller har bostäderna helt enkelt tagit slut i vår grannkommun? Har folk börjat glömma arena-skandalen? Arena Vänersborg angavs ju av många förra året, i en undersökning av Lisa Tholén, som ett av de viktigaste skälen till att man flyttade från kommunen.
Kan det vara så att maktskiftet i Vänersborg har gjort att människorna har fått positivare förväntningar på Vänersborg – och faktiskt en framtidstro? En Ljunggren-effekt? I så fall gäller det för det nya styret att inte göra människor besvikna. Och det riskerar ju människor att bli, i samma ögonblick som det nya styret faktiskt bestämmer sig för att föra en politik, överhuvudtaget.
Annars är ju kommunfullmäktiges mål att Vänersborg ska bli 50.000 invånare år 2030. Med nuvarande ökningstakt skulle det ta en bra bit över 100 år innan Vänersborgs befolkningsmål nås.
”Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna.”
Hamn i Vargön?
Vänersborgs kommun verkar, enligt vissa, ha hur mycket pengar som helst – utom till typ vård, utbildning och omsorg.
Efter de stora och misslyckade investeringarna i arenan och Toppfrys, diskuteras det nu på fullt allvar, att Vänersborgs kommun ska investera 150-160 miljoner kronor i en hamn i Vargön. Och då är ändå inte alla kostnader med!
Det är helt sanslöst!
150-160 miljoner kr kommer naturligtvis inte att räcka. När det gäller ytterligare, ”dolda” kostnader, så står det så här i den förstudie som har gjorts:
”Följande ingår inte i anläggningskostnaderna:
· Muddring vid kaj. Eftersatt muddring medför att muddring kommer att behövas, omfattningen är dock osäker i dagsläget.
· Förorenade massor kan komma fram i samband med schaktarbeten. Omfattningen osäker i dagsläget.
· Gemensamma gator. De gator som ligger utanför hamnområdet ingår inte i kalkylen.
· Sjöfartsnavigering, behov ej utrett.
· Spåranläggning, inget beslut finns på utbyggnaden av järnvägen och eventuella etapper varför kostnaden inte tagits med här.
· Pumpstation för avloppsvatten, kostnaden för att flytta den ingår inte i kalkylen.
· Kostnaden för att iordningställa internvägen mellan hamnen och Vargön Alloys ingår inte i kalkylen. Bättre underlag krävs för att bedöma kostnaden för den.”
Enligt uppgift från en hög tjänsteman på Samhällsbyggnadsförvaltningen kan enbart muddringen komma att kosta hissnande 165 miljoner!! Och ”förorenade massor”… Vem vet vad som ligger på älvbottnen i Vargön? Med tanke på att industriell verksamhet, pappersbruk och smältverk, har pågått där i över 100 år, så kan man ju hitta vad som helst! (Vågar man ens börja rota på bottnen?) Och det innebär att det också kan bli hur dyrt som helst! Och gator, järnvägsspår, flyttning av pumpstation…
Dessutom är grundförhållandena mycket osäkra i området…
Men inte nog med det… (Ur förstudien.)
”I etapp 1 finns behov av cirka 25 000 m2 hamnplan som ska innehålla upplag, kajkontor, garage med verkstad samt uppställningsytor för kranar och fordon. Till hamnområdet krävs teknisk försörjning i form av vatten, avlopp, el och optokablar. Området ska vara inhägnat och uppfylla den internationella säkerhetsklassen ISPS för hamnverksamhet. Parkering för besökande och personal ska finnas på utsidan av inhägnaden.”
Hur mycket är vi uppe i? 300-400 miljoner kr? 500 miljoner kr?
Det handlar alltså om en ofattbar stor investering, till och med större än arenan. Och vad är skälet till den våldsamma hamninvesteringen?
”Ett av de främsta syftena med att flytta hamnen från nuvarande läge inne i Vänersborg är att komma närmare den största kunden (=Vargön Alloys AB , min anm) och därmed minska antalet transporter med lastbil genom centrum.”
Är ni med? Kommunen ska betala upp mot en halv miljard kronor för att minska antalet transporter med lastbil genom centrum!
När det gäller Vargön Alloys transporter, så står det vidare i förstudien:
”Med nuvarande produktionstakt transporteras sammanlagt drygt 700 000 ton råmaterial och färdiga produkter in och ut från Vargön. Företaget har flaggat för ett ökat transportbehov och utnyttjande av hamnen då målsättningen är att ytterligare öka produktionen.”
Det är ju ganska mycket. Går alla dessa transporter på båt via hamnen i Vänersborg? Nej, nej. Långt därifrån. Förra året hanterades enbart 44 000 ton (totalt, inte bara från Alloys alltså) i hamnen i Vänersborg… Det mesta går via hamnen i Uddevalla, som kan ta in mycket större fartyg. Och Vargön Alloys transporter av råmaterialet, malmen, till fabriken kommer att fortsätta att ta vägen över Uddevalla – oavsett hamn i Vargön…
Finns det fler skäl till att investera i en hamn i Vargön?
Lars-Göran Ljunggren, kommunens gamle kommunalråd och bland annat känd för sina investeringar i Toppfrys och Arena Vänersborg, är kommunens representant (känns det tryggt?) i Vänerhamn AB. (=För att bättre kunna möta marknadens behov har samarbetet mellan Vänerns hamnar efterhand fördjupats. Arbetet har steg för steg samordnats för att kunna erbjuda kompletta transport- och logistiklösningar. 1994 samlades resurserna i ett gemensamt bolag, Vänerhamn AB.)
I ett protokoll från ett av Vänerhamns styrelsemöten kan vi läsa att Ljunggren har sagt:
”Kommunen är emellertid övertygad om att hamnprojektet bör genomföras då bostäder planeras att byggas i anslutning till nuvarande hamnläge.”
Har jag missat något? Ska kommunen bygga en hamn för att få sjömän att flytta till Vargön? (Precis som att kommunen hoppades att alla bandyintresserade skulle flytta hit om en arena byggdes…) Ska det bli lättare att pendla till Göteborg sjövägen?
Förresten, bostäder?
I förstudien står det att arbetet med att detaljplanera området har inletts, och så står det:
”Syftet med detaljplanen är att möjliggöra en användning av området för hamn-, industri-, kontors- och hotellverksamhet (Ronnums Herrgård).”
Inget om bostäder.
Arbetstillfällen? Med tanke på hur lite Alloys för ut via fartyg i Vänersborgs hamn nu, så lär inte företaget stå och falla med en ny hamn i Vargön.
Nu vet jag att kommunen, eller snarare vissa i kommunen, har förhoppningar att andra företag ska etablera sig i Vargön, om en hamn byggs. Ett sådant företag är Göteborgs Energi. Men det finns inga avtal – och inte kan man investera upp mot en halv miljard kronor i spekulation? Bara för att man har förhoppningar? Och kan man överhuvudtaget investera så mycket pengar, även om Göteborgs Energi kommer? Självklart inte.
Inkomster då? I TTELA läste vi häromdagen:
”Det året (2009; min anm.) betalade Vänerhamn knappt sex miljoner kronor i arrende för alla företagets fem hamnar.”
Är ni med? Vänerhamn betalade 2009 6 milj kr till samtliga hamnar runt Vänern. 6 miljoner. Och då är inte Vänersborg direkt störst…
Hur många fartyg skulle behöva anlöpa en ny hamn i Vargön för att det ska betala sig för kommunen?
För att svara på frågan kan det vara bra med lite mer information kring de nuvarande aktiviteterna i hamnen i Vänersborg.
För att få reda på mer mailade jag till Göran Lidström. Lidström är VD på Vänerhamn AB. Han skriver så här om den nuvarande hamnen i Vänersborg:
”Under 2010 hade vi 17 anlöp och hanterade 44 tusen ton sjögods i hamnen i Vänersborg.
(Vi hade dessutom 12 anlöp i Trollhättan och 5 i Åmål, där personal från Vänersborg medarbetar vid lastning/lossning av gods.)
Vi har under några år haft problem med låga godsvolymer i hamnen i Vänersborg, men trenden ser ut att ha vänt.
För de första 6 månaderna 2011 är vi uppe i 14 anlöp och 38 tusen ton.”
Ett anlöp är väl ett fartyg, litet eller stort. Hur många anlöp kan det bli till en ny hamn i Vargön per år? 20? Säg att det blir 30 anlöp i den nya hamnen. Det är väl tämligen optimistiskt. Och säg att kommunen investerar 300 miljoner kr. Det blir 10 miljoner kronor per anlöp!
10 miljoner kronor per båt!! Och det är optimistisk räknat!! Och lågt räknat på kostnaderna! Tänk om det kostar 400 miljoner och det blir 20 anlöp… Det blir 20 miljoner kr per båt!
Det ska Vänersborgs skattebetalare stå för.
Hur många båtar skulle behöva anlöpa en ny hamn i Vargön för att det ska betala sig för kommunen? Svaret torde vara enkelt – så många båtar finns inte…
Vem vill då bygga hamnen i Vargön? Vänersborgs skattebetalare?
Vänerhamn AB vill. Och det tror ”katten” det, de betalar ju inget! Lars-Göran Ljunggren (S) vill bygga.
”Jag tycker att det är viktigt att vi kommer i gång.”
Säger Ljunggren i TTELA. Och när Ljunggren talar, brukar partiet lyssna. Jag antar därför, att hela det socialdemokratiska partiet vill bygga. Liksom Centerpartiet. Det har Bosse Carlsson sagt ganska klart från talarstolen i fullmäktige. Och det Ljunggren säger, det brukar också vara Bosses vilja.
I TTELA säger kommunalrådet Gunnar Lidell (M):
”Det är klart att vi inte kan vidta några stora åtgärder utan att veta vilka intäkter vi får av dem.”
Jag tar det som att Gunnar inte är beredd att driva igenom någon investering i nuvarande skede. Men kanske 10 miljoner för att ”komma igång”?
Min åsikt är, att skulle kommunen investera en halv miljard, eller ens 10 miljoner, på ett sådant här projekt, då skulle jag definitivt kräva att Vänersborg förstatligades!
Och till sist.
Varför en ny hamn så fruktansvärt nära hamnen i Trollhättan? Varför skulle båtar ta en omväg och svänga till vänster efter Karls Grav, när man kan åka rakt i stort sett lika långt och komma till hamnen i Trollhättan? Eller om båtarna kommer från Göteborg, varför åka till Vargön när man kan stanna i Trollhättan?
Och båtar och båtar. Pratar vi effektivitet och stora tunga transporter till sjöss, varför bry sig och åka uppför hela Göta älv med en massa små båtar (max 4 000 ton) – när man kan åka med ett färre antal stora fartyg (max 30 000 ton, tror jag det är) till hamnen i Uddevalla? (Som Vargön Alloys gör redan nu, när de tar in råmaterialet, malmen, till fabriken.)
Från hamnen i Uddevalla till den blivande hamnen i Vargön är det (landvägen) 37 km. Om man låter lastbilarna åka över Trollhättan istället för Vänersborg (inga transporter med lastbil genom centrum…), så blir det 2-3 km längre… För övrigt är det ungefär 10 km mellan hamnarna i Vargön och Trollhättan.
Reaktioner på mina blogginlägg
Jag får flera reaktioner på mina blogginlägg. På Facebook, där jag meddelar när ett nytt inlägg publiceras, handlar det oftast om ett ”gillande” eller en kort kommentar, någon gång blir det en kortare eller längre diskussion. Ibland sätter någon ”betyg” på mina inlägg genom att klicka i en stjärna nedan, en stjärna för ”Very Poor” eller fem stjärnor för ”Excellent”. (”Excellent” är roligast att få…) Jag kan få mail. Ja, det händer också att människor ringer.
I de allra flesta fall, faktiskt nästa alla, så är de som reagerar positiva till vad jag skriver.
Marika Isetorp från Miljöpartiet är emellertid kritisk. Isetorp noterar att jag oftast nämner män vid deras hela namn (för- och efternamn) eller med enbart efternamnet. När det gäller kvinnor, så händer det naturligtvis att jag kallar dem vid hela namnet, men ofta så skriver jag bara deras förnamn.
Isetorp skriver:
”Här stoltserar namn som Gunnar Lidell, Stig Bertilsson och Ove Törnkvist i samma meningar som Lena, Linda och Claire.”
Jag har aldrig tänkt på det.
Marika Isetorp har rätt! Det är så. Jag kallar oftare män vid efternamn och kvinnor vid förnamn. Jag ska tänka på detta i fortsättningen och försöka ändra mig. (Jag är nog för övrigt inte ensam om detta, 9 av 10 personer kallar mig vid efternamn…)
Gunnar Lidell, kommunens moderate ”statsminister”, dvs kommunstyrelsens ordförande, är inte heller glad över mina inlägg. Tvärtom, Gunnar är bitter. Eller arg. Kanske besviken. Typ.
Som kommunens starke man, så skriver naturligtvis både jag och andra ganska mycket om honom. Det får han finna sig i när han sitter på maktens taburetter. Tycker jag. Det tycker inte Gunnar. Eller kanske snarare, bara till en viss gräns. Gunnar tycker att jag har passerat denna gräns.
Det handlar om blogginläggen ”Lárus cánus” och ”Kraftfullt svar”. Det handlar om att jag skriver att Gunnar är jägare. Det sista inlägget avslutade jag så här:
”Visst måste man säga att det är ett mycket kraftfullt svar från vår gamle försvarsminister. Vi får se om den gamle jägaren Gunnar Lidell tänker försvara sig.”
Det var verkligen ett kraftfullt svar från fd försvarsministern Mikael Odenberg. Det tyckte också TTELA, som i måndagens nummer (efter min blogg!) hade en artikel om detta med rubriken ”Generaldirektör kallar kommuners åsikt trams”.
Och Gunnar är jägare.
Gunnar tyckte att det var över gränsen eller som han uttryckte det: ”opassande”. Han anser att
”mitt intresse för jakt och viltvård inte har det minsta gemensamt med varken måsar i Vänersborg eller generaldirektören i Svenska Kraftnät!”
Jag förstår inte Gunnar. Även om jag inte lyckas, så var det ett försök att vara lustig – inte att ”gå över någon gräns”, inte att personligen förolämpa Gunnar. Inte på något sätt.
För att markera sitt avståndstagande så har Gunnar Lidell ”gjort slut med mig” på Facebook. Jag får inte längre vara hans vän.
Tråkigt, men det får jag leva med. Kanske ska jag vara glad för att jag har fått vara hans vän på Facebook i mer än ett år…
Jag tror att Gunnar har retat sig länge på vad jag skriver. Han gillar inte det politiska innehållet. Det är min teori.
Det är nog inte på grund av min blogg dock, som moderater och miljöpartister, Gunnar och Isetorp mfl, verkar ha funnit varandra och setts äta lunch tillsammans. De träffas nog för att snickra nog ihop någon politisk kompromiss:
”Ger ni upp era principer i den frågan och röstar med oss, så gör vi detsamma i den där frågan…”
Typ.
.
PS. I onsdags skrev jag ett inlägg om de skrämmande siffrorna på skolkostnaderna (”Skrämmande siffror på skolkostnaderna!”). För att bli riktigt säker på att de stämde så bad jag Barn- och Ungdomsförvaltningen att kolla mina siffror och tabeller.
Förvaltningschef Kent Javette svarade mig väldigt snabbt och skrev:
”Efter att ha kontrollerat med våra ekonomer kan vi kommentera uppgifterna enligt följande:
Lokalkostnader: Huvudnässkolan och Trenova, sänker kostnaderna från 2009 till 2010.
Dessutom sänktes städkostnaderna under samma period.
I övrigt när det gäller det statistiska underlaget har vi ingen anledning, att tro annat, än att det stämmer.”
DS.
Dyra politiker
Vänersborg har områdets dyraste politiker. År 2010 betalade varje vänersborgare 880 kr för politiken.
Det kunde vi läsa i TTELA häromdagen.
”Politikkostnader” är bland annat kostnader för nämnder och styrelser, t ex arvoden till politiker, lokaler och utskick av handlingar. Det är också kostnader för allmänna val och ”politisk administration”.
Vänersborg ligger på plats 62 i Sverige när det gäller dessa kostnader. (Äntligen! ropar någon. Äntligen kommer Vänersborg högt i en kommunranking…) Det hör dock till saken att kostnaderna per skattebetalare har sjunkit de senaste åren.
”Det verkar gå åt rätt håll”
säger kommunalrådet Gunnar Lidell (M).
Det här är en viktig fråga för Gunnar Lidell och moderaterna. Moderaterna hade nämligen som vallöfte att dra ner på ”politikkostnaderna”. De talade bland annat om att slå ihop nämnder, minska antalet betalda politiker etc.
Väl vid makten glömdes detta löfte bort.
I moderaternas, folkpartiets och kristdemokraternas (ja, KD är faktiskt med och styr!) Vänersborg finns det fortfarande en heltidsanställd 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen, arvoderade 2:e vice ordförande i de stora nämnderna, Barn- och Ungdoms-, Samhällsbyggnads- och Socialnämnden.
Inte kunde man avskaffa dessa poster nu när man vann valet och de egna representanterna skulle få ta hand om dem! Och eftersom styret kom att bestå av hela tre partier, så måste ju alla de ”högre” representanterna i varje parti få några välbetalda poster… Då kunde man ju inte avskaffa dessa. Så klart! Vallöftena glömdes bort.
Det var ju också helt ok för socialdemokraterna. De fick ju sin beskärda del i form av 1:e vice ordförandeposterna. Att lilla (fast efter valet, lite större) Vänsterpartiet hade andra tankar och idéer var väl inget att bry sig om…
Fast man ska inte vara orättvis. ”Mini-alliansen” har visat vilja och handlingskraft… Nämndpolitikerna får inte längre gratis fikabröd till kaffet…
.
PS. Inlägget publicerades i TTELA 11 aug som debattartikel.
Bandysommar? Sommarbandy?
Efter att ha kommit hem från en semesterresa till det heta Turkiet, har jag nu bläddrat igenom alla TTELA. Det är viktigt att inte missa något…
Veckan som gått verkar ha varit relativt händelsefattig (sett till det politiska livet i Vänersborg alltså). Om det beror på att de flesta har semester, så ock politiker, eller att de styrande moderaterna och folkpartisterna är ovanligt färglösa och intetsägande, eller att de mer färgglada pojkarna Ljunggren och S Anders inte längre sitter vid kommunens roder, eller att TTELA inte hittar nyheterna – det vet jag inte. Kanske är det en blandning av alltihop.
Det har dock hänt så pass mycket att det räcker till en blogg. Minst. (Men då tar jag hjälp av kommunens diarier.)
Det är inte alltid det händer så mycket positivt i kommunen, särskilt inte när det gäller investeringar – och kostnader. Men nu har det hänt! Utbyggnaden av den första etappen av VA-utbyggnaden (Vänerkustprojektet) har blivit 7 miljoner kr billigare än beräknat! Fantastiskt. Synd att andra investeringar i kommunen inte har skötts av folk som besitter de nödvändiga kunskaperna. Nu får vi hoppas att resten av VA-utbyggnaden kommer att fortsätta i samma spår.
Bandyvännerna (jag räknade mig till dem fram till arenaplanerna!) gläds väl också över nyheten, att isen snart ligger blank och gnistrande i arenan. Spolningen pågår för fullt. Det ska ordnas bandyskola och dessutom ska kommunens älskade IFK snöra på sig skridskorna och ge sig ut på pisten.
Idén med is och bandy i en kall hall på sommaren tycks kanske vara en kreativ idé, men jag förstår inte hur man kan tro att bandy på sommaren skulle vara populärare än bandy på vintern. Det är väl inte direkt en förlängd bandysäsong som är lösningen på arenans ekonomiska problem. Sommar med bandy eller bandy på sommaren lär ju i varje fall inte bli billigare för skattebetalarna. Visst ser man hur personal- och elkostnaderna skjuter i höjden de 2 veckor (ungefär) som det tar att göra i ordning isen? Och även fortsättningsvis. För att inte tala om hur de 8-9 grader som arenan ska hålla, omöjliggör andra evenemang även på sensommaren och hösten när Sverige kommer igång efter semestrarna…
För skattebetalarna är den tidiga isen ingen höjdare… (Egentligen är isen ingen höjdare för skattebetalarna överhuvudtaget…)
När det gäller arenan läser jag också i TTELA att
”De långvariga ekonomiska diskussioner angående betalningar för bygget av Arena Vänersborg närmar sig en uppgörelse.”
”Långvariga”? Det är snällt sagt. Diskussionerna med företaget Fyrkanten från Lidköping har pågått länge nu. Över ett år. Liksom diskussioner med BIAB. När det gäller den större tvisten med WSP pågår inga förhandlingar. Den ”oenigheten” ska så småningom upp i tingsrätten.
Resultatet av förhandlingarna med Fyrkanten vill inte förvaltningschef Kent Javette delge invånarna i Vänersborg. Förvaltningschef Javette filosoferar däremot i TTELA:
”Det är inte klart förrän det är klart.”
Uttalandet påminner om John Waynes klassiska cowboy-ordspråk:
”A man’s gotta do what a man’s gotta do.”
Tänkvärda ord, både från Hollywood och Vänersborg.
När jag tar en koll i kommunens diarium så är uppgörelsen med Fyrkanten faktiskt klar, och blev så 25 juli, senast. Undrar varför inte detta står i TTELA? Eller varför inte Kent Javette sa detta när han intervjuades? ”Det är inte klart förrän det är klart.” Men det var ju klart! Eller har Javette fått order om tystnad, ”A man’s gotta do what a man’s gotta do”?
Det är överhuvudtaget svårt att förstå orsaken till hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna. Det är inga större summor det handlar om. Men kanske är det detta som är orsaken? Genom att sekretessbelägga allt så länge som möjligt, får man skattebetalarna att tro att kommunen har en chans att få tillbaka åtskilliga miljoner för arenabygget?
Så här skriver Advokatfirman Lindahl i Malmö, firman som för kommunens talan, i ett mail den 25 juli till Fyrkantens Ventilations AB – och med kopia till Kent Javette:
”Jag får härmed, för Vänersborgs kommuns (”Kommunen”) räkning, bekräfta en uppgörelse med Fyrkantens Ventilations AB (”Fyrkanten”) enligt följande. Beloppen är exklusive mervärdesskatt.
Kommunen erlägger återstående del av entreprenadsumman, 143.275 kronor.
Kommunen erlägger betalning avseende Fyrkantens fakturor nr 20100013 (frysskada 5701 avfuktare) om 91.428 kronor, nr 20100014 (frysskada 5705 Restaurang) om 34.184 kronor samt nr 20110835 (kostnader för samordnad slutprovning respektive ändring av funktioner på 5701 i samråd med Håvac) om 45.619 kronor.
Det totala beloppet Kommunen skall erlägga till Fyrkanten i enlighet med ovan uppgår till 314.504 kronor.
Efter att betalning har erlagts i enlighet med ovan har Fyrkanten inte några krav gentemot Kommunen, av vad slag de än må vara.”
Kommunen ska alltså betala 314 504 kronor till Fyrkanten. Inga pengar tillbaka med andra ord! Och 314 504 kronor? Är inte det en skitsumma i sammanhanget? Vad har Lindahl kostat kommunen för den tid som uppgörelsen arbetats fram? Garanterat mer än 314 504 kr.
Ibland undrar jag vad Vänersborgs kommun sysslar med.
Rättelse. Ofta undrar jag vad Vänersborgs kommun sysslar med.
På tal om barn- och ungdomsförvaltningens chef Kent Javette.
Kent Javette är också tillförordnad gymnasiechef från och med den 25 juli. (Det läser jag dock inte i TTELA, inte det heller.) För detta extrajobb erhåller Kent Javette ett lönetillägg på 4 925 kr i månaden. Det är Kent säkert väl värd. Det jag undrar över är bara, om Kent tänks arbeta fler timmar varje vecka jämfört med tidigare (den tidigare gymnasiechefen var ju anställd på heltid), dvs typ 45 timmar i stället för 40 (som exempel). Om Kent nu förväntas arbeta fler timmar än förut varje vecka, så ska väl personal- och förhandlingsutskottet titta på det. Har PFU gjort det, och godkänt arrangemanget? Det finns ju regler på hur många timmar anställda får arbeta. Ingen får arbeta mer än 100% brukar PFU säga. Och en förvaltningschef har väl en ganska lång arbetstid (det brukar ju alla säga när de höga chefslönerna ska motiveras) och att då få ytterligare ett chefsjobb måste väl innebära att Javette kommer att få arbeta mer än 100%, mer än vad som är lagligt. Eller?
Men om Javette inte ska arbeta fler timmar än förut varje vecka, varför ska han då få extra betalt?
Två heltidsarbeten blir med andra ord ett. Det klarar rimligtvis inte ens Kent Javette av. Vem ska göra det jobb på Barn- och Ungdomsförvaltningen som Javette nu inte hinner med? Och vem ska göra det jobb på Gymnasieförvaltningen som den tidigare förvaltningschefen gjorde? Inga fler anställningar görs vad jag förstår.
Kommundirektör Ove Thörnkvist, som utnämnde Kent Javette, måtte mena att det på hög chefsnivå i respektive gymnasie- och barn- och ungdomsförvaltningen, finns chefer som inte har tillräckligt att göra… (Precis som Kent Javette anser att alla rektorer på barn och ungdom inte har det – läs här.) Om nu inte kommundirektör Ove Thörnkvist anser att det är Kent Javette som inte har haft tillräckligt att göra…
Oj, det får bli fler inlägg om den gångna veckan…
Senaste kommentarer