Arkiv

Archive for the ‘Centerpartiet’ Category

SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten

7 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund”.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 16 november, med oppositionens röster, att följande skulle ändras i förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson (se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”):

“Alla viten tas bort”

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) anser att det var ett olagligt beslut. De motiverar i sin överklagan till Förvaltningsrätten med att oppositionens beslut om viten:

“strider mot den praxis som förekommer vad gäller avtalsskrivning mellan kommunen och exploatörer.”

Och att frångå vitesdelen innebär även att:

“beslutsmeningen strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip”

Borttagandet av vitena i förslaget till överenskommelse torde vara det tyngst vägande skälet i hela överklagandet. Jonasson och Andersson är hårda, mycket hårda – men är de objektiva?

Jonasson och Andersson återger de undantag som finns i både Kommunallagen och kommunens riktlinjer. Men de menar att undantagen inte är tillämpliga här eller i varje fall att det inte har framkommit sådana skäl. (Det går att läsa hela deras motivering och argumentation i blogginlägget “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.)

De båda ordförande i samhällsbyggnadsnämnden hänvisar till kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” från den 3 mars 2016. Där står det:

“Kommunen kan komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtaganden i exploateringsavtalet.”

Formuleringen i riktlinjerna är inte särskilt tydlig i fråga om viten. Det ingår enligt Jonasson/Andersson i “eller dylikt”… Hmmm… Är viten att jämställa med “pant, bankgaranti, borgen”? Det är tveksamt. Åtminstone bankgaranti och borgen är väl att betrakta som att det tillförs pengar “utifrån”, om köparen av t ex en fastighet inte har några? Viten är å andra sidan ett straff, en påföljd för att någon har begått ett fel. Och hur ska en person förväntas betala viten när problemet är att köparen överhuvudtaget inte har pengar för att uppfylla ett åtagande gentemot säljaren…?

Även formuleringen “kommunen kan komma…” är intressant. Den visar att kraven som följer inte är obligatoriska. Om de hade varit det hade det naturligtvis stått “kommunen kommer…”.

Hur som helst. I riktlinjerna finns ett viktigt avsnitt, som enligt min mening omkullkastar hela överklagandet på den här punkten:

“Samhällsbyggnadsnämnden som vid varje tidpunkt har ansvaret för att fatta beslut om exploateringsavtal, markanvisningsavtal och samverkansavtal får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger.”

Det står svart på vitt att Samhällsbyggnadsnämnden får göra undantag. Nämnden “får frångå riktlinjerna”. Det torde därför vara omöjligt att olagligförklara nämndens beslut på grunden att det strider mot praxis. Dessutom är det i Sikhall just av skälet att “på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan”. Det förhåller sig odiskutabelt på det viset, men det kommenteras förvånansvärt nog inte av Jonasson/Andersson. Och om inte detaljplanen skulle vara ett tillräckligt skäl finns det också en möjlighet att göra undantag om “andra särskilda skäl föreligger”. Fast det gäller inte i det här fallet, tycker i varje fall Jonasson och Andersson:

“Men återigen anses det inte föreligga några särskilda skäl.”

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) vill naturligtvis inte låtsas om att det finns synnerligen starka “särskilda skäl”, eller “sakliga skäl” enligt Kommunallagen. Men, det vet ju läsare av denna blogg, att marken det handlar om i Sikhall köptes lagligt och ärligt 2005 av Magnus Larsson. Vänersborgs kommun förköpte/exproprierade marken (2007) mot Magnus Larssons vilja – med hänvisning till bland annat att kommunen var bättre lämpad att utveckla områdena i Sikhall för allmänheten. Samhällsbyggnadsnämnden skrev 2005: 

“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”

Det nämndes till och med att ett kommunalt ägande var en förutsättning för bevarandet av kulturminnet Sikhalls magasin…

Men det ser ju var och en vad kommunen har gjort i Sikhall – i stort sett ingenting. Tvärtom, Sikhall har förfallit.

När Jonasson och Andersson skriver att det anses “inte föreligga några särskilda skäl” så undrar jag om de syftar på att nämnden inte anser det eller om de syftar på att de själva inte anser att det föreligger “några särskilda skäl”. Samhällsbyggnadsnämndens 2:e vice ordförande Tor Wendel (M) tog i varje fall upp det kommunala förköpet/exproprieringen på novembersammanträdet som särskilt skäl för att kunna frångå riktlinjerna. Det visar att det fanns ett särskilt skäl för oppositionen för beslutet. Men Jonasson och Andersson utelämnar och bortser konsekvent från den kommunala expropriationen i sin överklagan.

Samhällsbyggnadsnämnden har all rätt i världen att göra undantag enligt både Kommunallagen och kommunens egna riktlinjer. Det handlar ju enbart om att Magnus Larsson ska få köpa tillbaka delar av sin egen mark…

Jonasson och Andersson hänvisar alltså även till Kommunallagen. I Kommunallagen 2 kap 3 § står det:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Jag skulle alltså vilja påstå att den kommunala expropriationen 2007 av Magnus Larssons mark är ett sådant sakligt skäl.

Det ställs en massa krav på Magnus Larsson i förslaget till överenskommelse, och de är alla förenade med viten om de inte uppfylls. Larsson ska betala viten ända tills “visionen” är slutförd, även om detaljplanen inte antas eller vinner laga kraft. (Jag återkommer till visionen.) Om det blir aktuellt att betala viten ska Magnus Larsson betala 30.000 kr i månaden tills “visionen” är genomförd. Det är 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år…

Och notera det paradoxala. Magnus Larsson är beroende av att han får inkomster för att utveckla Sikhall mot visionen. Det är investeringar på miljontals kronor som krävs. Den stora risken för att inte uppfylla “visionen” är att inkomsterna av någon anledning minskar eller upphör. Och då ska han enligt samhällsbyggnadsförvaltningen betala vite/böter – med pengar han inte har…

Men för att förstå det riktigt absurda med denna avtalsskrivning, eller kanske det grymt “listiga” i de styrande partiernas avsikt, ska man komma ihåg att förslaget till överenskommelse innebär att de delar av kommunens mark som Magnus Larsson får köpa tillbaka från kommunen ska regleras på så sätt att marken ska ingå i Sikhall 1:6.

Sikhall 1:6 är samma fastighet där Magnus Larssons hus och hem ligger. Det innebär att om visionen inte kan genomföras och Magnus Larsson ska betala viten, så är risken stor att han tvingas sälja sitt hus och hem för att kunna betala vitena. Om han inte får in tillräckligt med pengar för att genomföra “visionen” måste han sälja de tillgångar som han som privatperson äger för att kunna betala viten.

Det är av detta skäl som man kan säga att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen vill tvinga Magnus Larsson att pantsätta sitt hus och hem i en överenskommelse med kommunen. Det är häpnadsväckande och fullkomligt makalöst att de styrande partierna förespråkar en sådan överenskommelse. (Jag undrar om det ens är lagligt.) Naturligtvis vägrar Magnus Larsson att skriva på ett sådant avtal. Han vill självklart inte pantsätta sitt hus och hem.

Det står inget i överenskommelsen om vad som händer om Magnus Larsson råkar ut för en olycka eller blir sjuk. Det är också en intressant och faktiskt helt rimlig fundering om en eventuellt ny ägare till fastigheten, eller dödsboet, ska fortsätta betala vite om visionen inte uppfylls…

Magnus Larsson har ställt frågan om han får köpa kommunens mark i ett aktiebolags namn. Enligt Larsson har kommunen svarat blankt nej. Det är märkligt eftersom samhällsbyggnadsnämnden ofta säljer mark till aktiebolag, t ex Vattenfall och Serneke. Eller Bert Karlsson på Ursand. Bert fick teckna ett tomträttsavtal med kommunen i aktiebolagets namn. Bert och aktiebolaget behöver inte heller slutföra några visioner, betala viten eller “pantsätta” sina privata hus om inte detaljplanen på Ursand slutförs.

Jonasson/Andersson skriver alltså om att beslutet i samhällsbyggnadsnämnden i november “strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip”. De nämner dock inte att kommunens riktlinjer (se ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”) antogs 2015, men inga viten användes i avtalsskrivningar med köpare av kommunens mark förrän 2021. Under den perioden var det förvaltningens bedömning, de aktuella ärendena lyftes överhuvudtaget aldrig upp på nämndens bord. Det var alltså ett allvarligt avsteg från riktlinjerna… Det kan med en viss förundran noteras att viten började bli praxis i kommunen först när samhällsbyggnadsnämnden arbetade med ett markanvisningsavtal till Magnus Larsson… (Men det måste väl vara en slump…?)

Jonasson/Andersson ger tre exempel på att kommunens praxis är att använda sig av viten. Ja… Sedan 2021 då… Det är exempel från 2022 och 2023. På ett av exemplen hittar jag dock inget datum.

De tre dokumenten är maskerade (delar har alltså gjorts oläsliga) så det är svårt eller snarast omöjligt att få en riktig bild av vad de handlar om. Det är t ex omöjligt att se om det är företag eller privatpersoner som har förvärvat mark. Det gemensamma är i varje fall att köparna av kommunens mark måste uppföra byggnader inom 2 eller 3 år på den från kommunen köpta marken, annars får de betala viten – i två av exemplen 10.000 kr i veckan, i det tredje exemplet 16.000 kr i veckan.

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Larsson (C) vill med exemplen visa hur praxis i Vänersborg ser ut och att Magnus Larsson då ska behandlas på samma sätt. Jag kan emellertid se viktiga skillnader. Trots att dokumenten är maskerade så ser man att det skrivs om mark “planlagt för industriändamål” och, i ett annat exempel, handlar det om en “ekonomibyggnad”. På goda grunder kan man förmoda att det handlar om företag, och då antagligen aktiebolag. Magnus Larsson får inte bilda ett aktiebolag för att köpa mark i Sikhall av kommunen… I inget fall står det i exemplen att köparna ska pantsätta sina privata bostäder… Det handlar dessutom om byggnader som ska uppföras på, verkar det som, detaljplanerade områden och inte om att förverkliga visioner… (Mer om ”visioner” i nästa blogginlägg.) Till sist säljer inte kommunen tillbaka mark som den tidigare har exproprierat från köparna…

Skulle oppositionens beslut i samhällsbyggnadsnämnden strida mot “kommunallagens likabehandlingsprincip”? Vem är det egentligen som behandlas annorlunda i Vänersborg?

Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Kommunen skulle därför t ex kunna kräva av Magnus Larsson att han sätter igång med sina planer så fort som möjligt. Larsson skulle kunna åläggas att snarast söka alla tillstånd, t ex bygglov, strandskyddsdispens, tillstånd för vattenverksamhet etc, för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan och infästning till nya bryggor samt anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och toaletter mm.

Det här skulle jag se som rimligt i en förhandling om en överenskommelse mellan Magnus Larsson och kommunen.

I nästa blogg ska jag behandla det i den föreslagna överenskommelsen centrala begreppet “vision”. Begreppet är även centralt i Jonassons och Andersson överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Fortsättning följer i inlägget ”SBN/Sikhall 5: Till nämndens försvar – Visionen”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund

5 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och nämndens 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) har överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut från den 16 november 2023 till Förvaltningsrätten i Göteborg. De anser att beslutet är olagligt.

Beslutet gällde de fastighetsrättsliga frågorna i Sikhall. De är inte helt lätta att greppa.

Jonasson och Andersson ger en kortare historisk bakgrund i sitt överklagande för att Förvaltningsrätten ska få en bättre förståelse. Deras bakgrundsbeskrivning ger dock intryck av att samhällsbyggnadsnämnden och kommunen har skött arbetet och dialogerna exemplariskt. Det bestående intrycket blir då, utan att det behöver skrivas i klartext, att det är exploatören, dvs Magnus Larsson, som har både motverkat och försenat processen.

Jonasson och Andersson börjar sin historieskrivning 2015 med att konstatera att byggnadsnämnden beslutade att en detaljplan skulle upprättas. De berättar alltså inget för Förvaltningsrätten om att den mark som det handlar om köptes av Magnus Larsson 2005 och ägdes av honom fram till november 2007, då kommunfullmäktige beslutade att förköpa/expropriera de viktigaste delarna av hans ärligt införskaffade fastighet. Utan denna kunskap får Förvaltningsrätten inte den helhetsbild som behövs för att se hela ärendet. (Se “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande” och framför allt “Historien om Magnus Larsson”, där jag skriver mycket utförligt om vad som hände mellan 2005 och 2007.) 

Nästa årtal, efter 2015, som Jonasson och Andersson nämner är 2018 när det första samrådet om detaljplanen hölls. De kommenterar inte att det tog nästan 3 år från byggnadsnämndens beslut till samråd. Tre år är en lång tid, varför dröjde det så länge? De ger vidare sken av att mycket gjordes av kommunen mellan början av 2018 och oktober 2020. De påstår t ex att det hölls flera möten och dialoger mellan Magnus Larsson och kommunen.

Jag har gått igenom detaljplaneprocessen, också utförligt. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan” och ytterligare 7 blogginlägg i detta ämne.) Jag fick inte några handlingar från kommunen från tidsperioden februari 2018 till oktober 2020 om att det hände något under dessa 2,5 år. Det fanns överhuvudtaget inga handlingar i diariet under denna tidsperiod, varken om sådana här möten eller andra diskussioner mellan kommunen och Magnus Larsson. Var har Jonasson och Andersson fått sina uppgifter ifrån? De satt i varje fall inte i nämnden då…

Jag frågade byggnadsförvaltningen den 22 juni 2021 varför processen tog så lång tid under denna period och fick följande svar (se “DP Sikhall (7): Medveten fördröjning?”):

“Under en tid var det tydligt så att processen väntade på kommunen. Sökande fastighetsägare ville få till avtal för att känna sig trygg med att gå vidare med kostsamma utredningar och det tog lång tid innan samhällsbyggnadsnämnden i höstas till slut fattade beslut om att gå vidare med det.”

Det tog enligt byggnadsförvaltningen alltså lång tid på grund av samhällsbyggnadsnämnden…

I mars 2021, fortsätter Jonasson och Andersson i sin bakgrundsbeskrivning, skriver ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, som vid det tillfället inte var Ann-Marie Jonasson, på ett markanvisningsavtal. Magnus Larsson skriver inte på. Jonasson och Andersson förklarar inte orsaken till detta, t ex att ordförande vid det tillfället inte ville ha en dialog med Magnus Larsson utan bara krävde att Larsson signerade avtalet. Sedan hoppar Jonasson och Andersson till 2022 och berättar att dialogerna tas upp på nytt. De bekräftar alltså att inget mer hände under resten av 2021.

Under dialogerna 2022 framhåller Magnus Larsson att de fastighetsrättsliga frågorna måste få en lösning innan detaljplanearbetet fortsätter. Han kan inte bygga på kommunens mark och han vill inte betala dyra utredningar på kommunens fastighet utan att veta att han får bli ägare till marken. Det sistnämnda nämner inte Jonasson och Andersson vilket naturligtvis har till syfte att förstärka uppfattningen att det är Magnus Larsson som motverkar och försenar processen.

Med denna redogörelse lämnar jag Ann-Marie Jonassons (S) och Johan Anderssons (C) bakgrundsbeskrivning till Förvaltningsrätten. Jag hoppas att mina kompletteringar ger en mer rättvis bild av vad som har hänt, i varje fall för bloggläsare. (Du kan ladda ner hela överklagandet här.)

Jag har försökt att beskriva de fastighetsrättsliga frågorna som gäller idag, dvs det förslag till överenskommelse som ligger på bordet just nu, i flera blogginlägg, bland annat “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)” – 2 och 3. I dessa inlägg finns det bland annat en del kartor som illustrerar hur delar av fastigheterna ska regleras, dvs byta ägare. Kommunfullmäktige beslutade den 17 maj att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna skulle utgå från Magnus Larssons alternativ till lösningar. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)

En lösning på de fastighetsrättsliga frågorna är alltså en förutsättning för att en detaljplan för utveckling av Sikhall ska kunna upprättas. Magnus Larsson kan ju inte bygga på kommunens fastighet. Det här framförde Magnus Larsson och några fastighetsägare i Sikhall redan 2015, men kommunens kvarnar mal som synes långsamt. Särskilt när de styrande partierna gör allt för att på olika sätt förhala ärendet.

Förvaltningen upprättade ett förslag till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson som det var tänkt att samhällsbyggnadsnämnden skulle godkänna redan den 19 oktober 2023. Men eftersom Magnus Larsson vägrade att gå med på villkoren i överenskommelsen så återremitterade samhällsbyggnadsnämnden ärendet till sin förvaltning med uppdraget att:

“se över förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering, i syfte att åstadkomma ett förslag som är överenskommet av båda parter.”

Det här blev också samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det fattades utan votering och ingen reserverade sig heller.

Återremissen var tydlig, förvaltningen måste komma till en överenskommelse med Magnus Larsson. Precis som tanken var med kommunfullmäktiges beslut. Och för att parterna skulle kunna nå en överenskommelse var kommunen tvungen att göra vissa eftergifter i sina villkor.

Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde återigen den 16 november. Förvaltningen hade utarbetat en “ny” överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. Det nya förslaget var till förväxling lika med det förslag som förvaltningen hade utarbetat en månad tidigare, och som nämnden alltså hade återremitterat. Det var bara ett par, i det stora hela ovidkommande, detaljer som hade ändrats. Magnus Larsson vägrade att skriva på detta avtal också. Förslaget innebar därför i realiteten att det inte gick att verkställa kommunfullmäktiges beslut. Det var omöjligt att kommunen och Magnus Larsson skulle, och kunde, bli överens. Samhällsbyggnadsförvaltningen, och de styrande partierna, menade att det var Magnus Larssons fel. Någon sa på sammanträdet att Magnus Larsson var “oresonlig”.

Oppositionen ansåg att flera av kommunens villkor i förslaget till överenskommelse stod i vägen för att båda parter skulle kunna acceptera avtalet. Det betydde “i praktiken” att oppositionen ansåg att det var samhällsbyggnadsförvaltningen som var “oresonlig”…

Oppositionen i samhällsbyggnadsnämnden röstade därför igenom ett alternativt förslag till beslut för att förbättra möjligheterna att nå en överenskommelse med Magnus Larsson enligt kommunfullmäktiges beslut.

Fortsättning följer i blogginlägget “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande

4 januari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.

Ann-Marie Jonasson (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, och Johan Andersson (C), 1:e vice ordförande, har utvecklat skälen till varför de anser att samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november är olagligt. Förvaltningsrätten har sedan skickat överklagandet till kommunen för yttrande. Det är ju Vänersborgs kommun, i det här fallet samhällsbyggnadsnämnden, som är motpart i processen.

Kommunen, vem vet jag inte, har begärt och fått förlängd svarstid. Yttrandet från kommunen ska vara inlämnat till Förvaltningsrätten senast den 26 januari. Det ska bli intressant att se vem som ska företräda samhällsbyggnadsnämnden och kommunen i fallet. Är det kommunens jurister? Eller de som fattade beslutet i samhällsbyggnadsnämnden? Förmodligen blir det tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen eller kommunens jurister i kommunstyrelseförvaltningen som författar ett förslag till svar till Förvaltningsrätten som sedan samhällsbyggnadsnämnden ska fatta beslut om. Men vad händer om det föreslagna svaret inte godkänns av oppositionens ledamöter i nämnden…? Samhällsbyggnadsförvaltningen är ju så att säga part i målet. Och är Jonasson och Andersson jäviga när nämnden beslutar? Samhällsbyggnadsnämnden sammanträder den 25 januari, dagen innan svaret ska vara inlämnat till Förvaltningsrätten.

Den eller de som företräder kommunen i rättsfallet ska yttra sig över följande grunder i Jonassons och Anderssons överklagan som hävdar att samhällsbyggnadsnämndens beslut var olagligt:

“1. Vad gäller beslutspunkt 1 om att ”alla viten tas bort” är grunden till överklagandet att detta strider mot den praxis som förekommer vad gäller avtalsskrivning mellan kommunen och exploatörer. Detta enligt kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” (bilaga 13). Enligt riktlinjen kan kommunen ”komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtagande i exploateringsavtalet” (sida 7). Enligt kommunens praxis innebär det att man i avtal med exploatörer skriver in ett avsnitt om vite. (se exempel på i bilaga 15-17). Uppgifter som inte tillför något i sak är maskade i exemplen, ex personuppgifter och prisuppgifter). Detta innebär även att beslutsmeningen strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip, 2 kap 3 § som anger att ”Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Lag (2019:835)”. Att frångå vitesdelen antas därmed strida mot likabehandlingsprincipen då man inte anser att det framkommit ”skäl för något annat”. Det ska nämnas att det i riktlinjerna (bilaga 14) står att samhällsbyggnadsnämnden ”får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger” (sida 9). Men återigen anses det inte föreligga några särskilda skäl.”

“2. Vad gäller beslutspunkt 2 om att ”Alla hänvisningar till Vision tas bort” är grunden till överklagandet att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). Det är utifrån visionen och den intentionen som exploatören har angivit som kommunfullmäktige tagit sitt beslut.”

“3. Vad gäller beslutspunkt 3 om att ”I texter om att ‘Detta avtal förutsätter för sin giltighet att kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun genom beslut godkänner detta avtal ersätts kommunfullmäktige med samhällsbyggnadsnämnden” anses att detta beslut går emot kommunallag 5 kap 1 § där det framgår att ”Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen…”. Detta beslut är att tolka som ett beslut av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt med anledning av det strategiska läget fastigheten har. Exploatören får genom detta förköp ensam möjlighet att utveckla ett område som kan anses vara av stort intresse för allmänheten.”

“4. Vad gäller beslutspunkt 4 om att ”Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga ska ersättas med ”anlägga i §3” är grunden till överklagandet att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). I inriktningsbeslutet står det skrivet att ”Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten”. 

Det finns mycket att fundera på och kommentera kring dessa skäl och argument. Men innan jag gör det så vill jag gärna komplettera ärendet med ytterligare en aspekt, förutom de jag redan har tagit upp i dessa två blogginlägg.

Det undgår knappast någon av de läsare som har följt inläggen kring Sikhall att det finns en person som står i centrum i hela ärendet, och på sätt och vis även i den kommande processen, den så kallade “exploatören”. Och de flesta läsare förstår också vem “exploatören” är – Magnus Larsson i Sikhall.

Det är Magnus Larsson och kommunen som ska komma överens om de fastighetsrättsliga lösningar som är en förutsättning för att en detaljplan ska kunna utarbetas och antas. Och en detaljplan är i sin tur en förutsättning för att Sikhall ska kunna utvecklas. 

Det är samme Magnus Larsson som köpte hela fastigheten i Sikhall 2005 genom att lägga ett högre bud än Johan Anderssons partibroder Bo Carlsson (C). Då bestämde sig kommunen genom Ann-Marie Jonassons partikamrat Lars-Göran Ljunggren (S) att kommunen skulle expropriera/förköpa Magnus Larssons fastighet. Det lyckades inte socialdemokrater och centerpartister till fullo med, endast delar av Magnus Larssons fastighet, om än “de bästa”, kunde exproprieras/förköpas 2007. De markområden, som den föreslagna överenskommelsen om fastighetsrättsliga lösningar handlar om, är alltså samma markområden som Magnus Larsson ärligt och lagligt köpte 2005. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Kan det verkligen vara så att de styrande socialdemokraterna och centerpartisterna fortsätter att driva partiernas gamla linje från 2005, dvs att göra allt för att ta Magnus Larssons mark och egendom från honom? Jag vill inte tro det, men det är svårt att bli kvitt tankarna. Varför vill de styrande annars att Magnus Larsson ska tvingas pantsätta sitt hus och hem i en överenskommelse med kommunen?

Självklart skriver inte Magnus Larsson på några papper med Vänersborgs kommun som kan tvinga honom att överge hus och hem i Sikhall. Men utan en överenskommelse kommer Larssons drömmar och visioner om att utveckla Sikhall att gå i kras. Det blir resultatet om de styrande partiernas uppfattning drivs igenom på något sätt, en blöt filt skulle läggas över Sikhall. Och istället skulle förfallet av Sikhall fortsätta, fortfarande under kommunens ledning. Ansvaret för en sådan framtid skulle ligga tungt på de styrande partierna – Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. 

“The bottom is nådd”…

Fortsättning följer i blogginlägget ”SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund”.

PS. Läs gärna Magnus Larssons kommentar på det förra blogginlägget – ”The bottom is nådd!”

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!

3 januari, 2024 4 kommentarer

När Björn Borg blev utslagen i första omgången i en tennisturnering i Monte Carlo yttrade hans tränare Lennart Bergelin:

”The bottom is nådd”

Jag tror att “the bottom is nådd” i Vänersborg också. Det är dock varken tennis eller bandy jag tänker på. Det är politik.

Den 15 december meddelade Förvaltningsrätten i Göteborg att ett överklagande har kommit in till domstolen. Det var Ann-Marie Jonasson och Johan Andersson som överklagade:

“Vänersborgs kommuns beslut fattat av samhällsbyggnadsnämnden 2023-11-16 § 144”

De överklagade alltså ett beslut som fattades av samhällsbyggnadsnämnden. Det är inget konstigt. Det händer inte alltför sällan att kommuninvånare överklagar kommunala beslut. Jonasson och Andersson i en rättslig process med samhällsbyggnadsnämnden som motpart – inget konstigt alltså. Om det inte vore för en liten detalj – Ann-Marie Jonasson (S) är ordförande i samhällsbyggnadsnämnden och Johan Andersson (C) 1:e vice ordförande…

Jonasson och Andersson överklagar således ett beslut som deras egen nämnd har fattat. Och det är konstigt. Frågan är om det inte är unikt.

Bakgrunden är naturligtvis att Jonasson och Andersson var motståndare till det beslut som nämnden fattade den 16 november. Beslutet fattades av oppositionen med 6 röster mot 5. Och det kunde Jonasson och Andersson tydligen inte acceptera. De kunde inte acceptera att deras argument inte räckte till för att övertyga majoriteten av ledamöterna i den politiskt och demokratiskt valda nämnden. De kunde inte acceptera att oppositionen hade en annan åsikt än de själva. Jonasson och Andersson väljer därför att gå utanför politikens ramar och vänder sig i stället till juridiken.

”The bottom is nådd”

Det är ett stort och principiellt mycket viktigt steg som Jonasson och Andersson har tagit. Det är så stort att samtliga partier i den styrande minoriteten sannolikt står bakom överklagandet. Det diskuterades och bestämdes antagligen på ett gruppmöte några dagar innan överklagandet hamnade hos Förvaltningsrätten. Det betyder att socialdemokraterna, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet gemensamt anser att politiska oenigheter i Vänersborgs kommun ska avgöras av domstol, i varje fall när oppositionen vinner en omröstning. Ska de i fortsättningen överklaga alla beslut som de förlorar? 

Jag vet inte vad kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) vill att det här överklagandet ska leda till. Hur menar de att samarbetsklimatet, dialogen och det vardagliga politiska arbetet ska fungera i fortsättningen? Jag ser överklagandet som en slags krigsförklaring mot de partier som är i opposition. Överdriver jag?

Samtidigt är det ett modigt och möjligtvis ett extremt dumdristigt beslut som de styrande partierna har fattat. Jag undrar om de diskuterade konsekvenserna av ett domslut som går emot dem… Tänker de då att de ska sitta kvar och styra som om ingenting har hänt? Tror de att respekten för dem ökar?

Samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november bestod av fyra punkter:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar om följande ändringar i utskickat förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall:

  1. Alla viten tas bort
  2. Alla hänvisningar till Vision tas bort
  3. I texter om att ”Detta avtal förutsätter för sin giltighet att kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun genom beslut godkänner detta avtal” ersätts kommunfullmäktige med samhällsbyggnadsnämnden
  4. Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga” ska ersättas med ”anlägga” i §3”

Samtliga fyra punkter överklagas av Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C). De anför sammanfattningsvis följande övergripande skäl för överklagandet:

“Avvikelse från praxis samt strid mot kommunallag och kommunalt fullmäktigebeslut i överenskommelse om fastighetsreglering mellan Vänersborgs kommun och exploatören.”

Redan här blir det intressant – i “strid mot … fullmäktigebeslut”… Det var oppositionen som drev igenom beslutet i först kommunstyrelsen (se “KS: Irriterat mellan S och M”) och sedan i kommunfullmäktige (se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”). Det är samma opposition som sedan fattade beslutet i samhällsbyggnadsnämnden. Jonasson och Andersson menar uppenbarligen att oppositionen inte har koll på vad den beslutar… Och fattar beslut som strider mot varandra. Det låter i mina öron varken rimligt eller logiskt.

I nästa blogginlägg ska jag redogöra mer i detalj för de skäl för överklagandet som Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) anför till Förvaltningsrätten.

Fortsättning följer i blogginlägget ”SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

KF 1 (13/9): LOV, flexlinje, mat, bro och broddar

20 september, 2023 Lämna en kommentar

Förra onsdagen drog det politiska beslutsfattandet igång på allvar. 43 beslut fattades av kommunfullmäktige på en enda kväll. Det var svettigt och det tog tid, först kl 22.20 fick de 51 ledamöterna och ett antal ersättare och tjänstepersoner gå hem.

Det var många beslut, men var det bra beslut? Ja, kommuninvånarna kan vara relativt lugna. De flesta besluten var som alltid korrekta och bra och fattades av ett enhälligt fullmäktige. Men några av de viktigare besluten blev inte alls särskilt bra. Det tycker i varje fall jag som vänsterpartist. Vi får se vad ni läsare anser. Ni kan ju i varje fall säga vad ni tycker. I kommunfullmäktige tycks det inte vara riktigt så alla gånger…

Jag ska i denna blogg redogöra för ett antal ärenden som lockade upp flera ledamöter från olika partier upp i talarstolen.

Ärende 3 handlade om att införa ett valfrihetssystem enligt lagen om valfrihet (LOV) i Vänersborg. Det var föreslaget av en av kommunens invånare i ett medborgarförslag. Henrik Harlitz (M) begärde snabbt ordet och agiterade för att LOV skulle införas. Han räknade upp en rad argument som:

“Alla ska kunna leva ett aktivt liv utifrån sina egna förutsättningar. … Äldre ska känna trygghet… LOV innebär att omsorgstagaren ska få välja vem som ska utföra omsorgen.”

Innan Harlitz återkom med ytterligare ett inlägg så hann socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) med att begära ordet.

“Du lät som en broschyr.”

Sa Nyberg till Harlitz. Dan Nyberg vet inte hur rätt han hade. Jag tror dock att även han, precis som de flesta av oss andra, blev överraskad när han fick reda på Harlitz väl planerade “kupp”.

Harlitz upplyste nämligen församlingen, i ett tredje inlägg, om att han i sitt första inlägg läste innantill ur Kristdemokraternas förslag till MRP, dvs budgeten, 2023 för Vänersborg. I det andra inlägget gjorde han likadant men ur någon av Centerpartiets texter på partiets valstämma häromsistens. Både KD och C är ju för LOV, över hela landet – utom tydligen i Vänersborg… I Vänersborg går de medvetet emot partilinjen.

Harlitz, som nog var ganska nöjd med sin “kupp”, eller snarare “taktiska manöver”, frågade kommunens kristdemokrater och centerpartister var de egentligen står i frågan.

Det är ingen hemlighet, sa Mats Andersson i Centerpartiet, att man får göra överenskommelser, kompromisser, när man vill ingå i en styrande konstellation.

Jag tycker att det är intressant. Centerpartiet kompromissar alltså bort viktiga hjärtefrågor i utbyte mot att få vara med i styret och få arvoderade tjänster. Vad drar Centerpartiets väljare för slutsatser av det? För att inte tala om Kristdemokraterna… Ingen från KD gick ens upp i talarstolen och försökte förklara…

Alla insåg att det var Vänsterpartiet som skulle avgöra frågan om att införa lagen om valfrihet (LOV) i Vänersborg eller inte. Och alla insåg också hur Vänsterpartiet skulle rösta. Ida Hildingsson (V) och Kärvling (V) hade redogjort för Vänsterpartiets uppfattning, en inställning som också hade framförts från talarstolen av Dan Nyberg (S). (Ja, Nyberg redogjorde för sin inställning, inte Vänsterpartiets – men de sammanföll…)

Vänsterpartiet är emot vinster i välfärden. Skattebetalarnas pengar ska användas till omsorg, inte till vinster för stora multinationella riskkapitalistföretag.

Voteringen slutade med 27 röster mot att införa LOV. Det betydde avslag på medborgarförslaget. M+SD+MBP+L ville med sina 24 röster införa LOV. Det räckte inte.

Jag tycker att ärendet visar hur politiker och partier dagtingar med både sina samveten och partiprogram för att nå andra fördelar… (Tillägg 21/9: Du kan läsa mer om debatten i TTEA – se ”Nej till LOV – privata företag släpps inte in i Vänersborg”.)

Kommunfullmäktige avslog medborgarförslaget om att införa anropsstyrd trafik med trafikformen Flexlinjen. Det hjälpte inte att Ida Hildingsson (V) engagerat argumenterade för medborgarförslaget. Hildingssons anförande är publicerat på Vänsterpartiets hemsida – se “Fullmäktiges möte igår på kvällen”.

Medborgarförslaget om förändrade menyer i skolmatsalarna hade lite bättre tur.

Medborgarförslaget satte fingret på en mycket viktig fråga. Det lyfte vikten av att fler elever äter skollunch och får i sig riktig mat för att klara av skoldagarna. Det är ju faktiskt så att drygt en fjärdedel av skoleleverna äter skollunch högst två dagar i veckan, och flera av dem inte alls. Det är därför viktigt att servera det som eleverna äter, inte det som de “borde äta”. Fisk brukar inte vara så populärt i skolmatsalarna. Ja, men servera inte det då. Eller servera ett alternativ, som t ex makaroner och köttbullar. Som två skolor i Bollnäs gör varenda dag.

Ett enigt kommunfullmäktige ansåg att nyckeln till att få fler elever att äta skolmaten var att låta dem tillsammans med bespisningspersonal “vara mer delaktiga i skapandet av menyer så att de rätter som serveras är de rätter som eleverna äter”. Precis som beslutsförslaget var formulerat.

Det blev en längre debatt kring medborgarförslaget om skyddsräcke på Dalbobron. (Det var många medborgarförslag som behandlades.)

Vänsterpartiet och Medborgarpartiet argumenterade engagerat och intensivt för att kommunen ska göra grundligare utredningar i syfte att vidta nödvändiga skyddsåtgärder mot suicidförsök på Dalbobron.

Argumenten mot kommuninvånarens förslag på skyddsräcke var att bron inte skulle klara de högre påfrestningarna och att det skulle bli alltför dyrt. Vänsterpartiet och Medborgarpartiet vände sig mot detta. De menade att frågan fortfarande inte var tillräckligt utredd. Det pågick t ex en diskussion i Stockholm om att göra Tranebergsbron säkrare. Där tittade de t ex på ett nytt schweiziskt skyddsnät. Det borde Vänersborgs kommun ta reda på mer om. Detta skyddsnät kunde vara svaret på kommunens ”dilemma”.

Göran Svensson (MBP) ifrågasatte alltså den utredning som hade gjorts. Han hade varit i kontakt med Trafikverket och drog därför slutsatsen att utredningen i Vänersborg inte var fullständig.

“Vi pratar liv nu, inte ideologi.”

Sa Göran Svensson (MBP), som har jobbat många år på NÄRF och har som brandman egna erfarenheter om vad som kan hända vid Dalbobron.

Benny Augustsson (S) hade en annan uppfattning:

“Undersökningarna säger att det inte går.”

Jag tror inte att det var rätt slutsats. Visst går det att göra Dalbobron säkrare, det är en fråga om kostnad… 

Det blev votering. Det var Vänsterpartiet och Medborgarpartiet som röstade bifall till medborgarförslaget och skyddsräcket. Det betydde 7 röster. Resten av fullmäktige röstade avslag på medborgarförslaget med 44 röster.

Ytterligare ett medborgarförslag avgjordes. Det handlade om att Vänersborgs kommun ska köpa in broddar till pensionärer i syfte att förebygga halkskador vintertid. Och det var återigen Vänsterpartiet som stod i centrum, även denna gång med Medborgarpartiets stöd. Gunilla Cederbom var än en gång snabbare på knappen (för att begära ordet) än vad Göran Svensson var…

Gunilla Cederbom (V) ansåg att det var ett bra medborgarförslag. Broddar har bra effekt i det fallpreventiva arbetet. Cederbom menade att kommunen borde kunna dela ut fria broddar till de äldre som har behov.

Benny Augustsson (S) undrade när egenansvaret slutade. Nästa gång kommer det kanske ett förslag om att kommunen ska dela ut fria cykelhjälmar, sa Augustsson. Som kommunstyrelsens ordförande ser han ofta till kostnaderna i första hand.

Det blev avslag på medborgarförslaget. Varken Vänsterpartiet eller Medborgarpartiet ansåg att det var någon idé att begära votering.

Klockan hade då passerat 20.00 och det var 37 ärenden kvar…

===

Du kan läsa om fullmäktiges övriga ärenden i bloggen ”KF 2 (13/9): Motioner, avsägelser och andra beslut”.

===

PS. Det går att se hela fullmäktigedebatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här.

Anm. Jag har i flera bloggar behandlat ärendena som avhandlades: ”Sommaren är slut – KS på onsdag”, ”KS på onsdag alltså”, ”KS uttalar sig mot “angiverilagen””, ”Om gårdagens KS (30/8)” och ”Kommunfullmäktige 13/9”.

Kategorier:Centerpartiet, KD, Kommunfullmäktige 2023, Medborgarförslag, Vänsterpartiet

Budget 2024: De styrandes förslag

12 juni, 2023 1 kommentar

Den 21 juni infaller sommarsolståndet. Då, under årets längsta dag, passar Vänersborgs kommunfullmäktige på att diskutera och besluta om årets absolut viktigaste fråga. Det handlar naturligtvis om budgeten för 2024. Den gömmer sig under rubriken “Mål- och resursplan 2024-2026”.

År 2024 blir ett tufft år, inte bara för hushållen vars reala inkomster kommer att minska, utan även för kommunen. Prognoserna pekar på lågkonjunktur. Arbetslösheten förväntas öka medan den höga inflationen gräver stora hål i allas plånböcker. Kostnadsökningen har varit stor, särskilt på byggnadsmaterial och livsmedel, och de höga priserna blir bestående. Räntorna stiger och därmed ökar kapitalkostnaderna, särskilt i en kommun som Vänersborg som har betydande investeringar. Den nya regeringen minskar också statsbidragen till kommunerna. Den svenska kronan är dessutom svag gentemot andra valutor och det gör att importerade varor blir dyrare. Och sedan har vi naturligtvis det internationella läget som utgör en stor osäkerhetsfaktor.

Befolkningen blir allt äldre. En minskande andel invånare i arbetsför ålder ska finansiera de äldres behov. I Vänersborg ökar de äldsta, grupperna över 80 år, med 910 personer fram till år 2032. Något som ytterligare kan försvåra det ekonomiska läget nästa år är om inte nämnderna lyckas hålla budget i år, 2023. Då tar de så att säga med sig underskottet till nästa år. Och då är det framför allt socialnämnden som drar blickarna till sig…

Under kommunstyrelsens (KS) sammanträde förra onsdagen, den 7 juni, presenterade alla partier sina budgetförslag. Det var fem förslag – från de styrande, den borgerliga oppositionen, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Medborgarpartiet. Kommunfullmäktige ska anta ett av de fem.

De styrande partiernas förslag, dvs förslaget från S+C+KD+MP, har varit känt länge, även om det inte har varit offentligt. Det fick majoritet i KS förra veckan (se “Sammandrag KS (7/6)”) och gäller därför som huvudförslag under fullmäktiges behandling.

Det är ett stramt och återhållsamt budgetförslag. Det innehåller inga påslag eller tillskott till nämndernas verksamheter jämfört med årets budgetanslag. Man måste emellertid komma ihåg att centralt i den gemensamma kommunkassan har det gjorts en del ”förflyttningar” av stora pengar som kommer nämnderna tillgodo.

Alla nämnder har fått en inflationskompensation på 1,7%. Lönehöjningarna betalas centralt, internräntan justeras upp till 2,5% och personalomkostnadspålägget har höjts till 45,7%. Nämnderna har även fått kompensation för ökade hyreskostnader och extra anslag för redan beslutade kostnadshöjande åtgärder. Och framför allt avsätts stora pengar till de ökade pensionskostnaderna. (Pensionerna är kopplade till inflationen.) Pensionskostnaderna ökar år 2024 med hela 40 milj kr. Det är en stor kostnad för kommunen.

Det finns emellertid några enstaka poster där anslagen ökar, i varje fall om de styrande partierna får som de vill. Till Leva-projektet avsätts 50.000 kr, Grön tillväxt Fyrbodal får 200.000 kr och Tillgänglighetsdatabas 180.000 kr. Kultur- och fritidsnämnden får 50.000 kr för konstnärlig gestaltning och revisionen 100.000 kr. Samhällsbyggnadsnämnden (Gatuenheten) tillförs 500.000 kr för utökat beläggningsunderhåll. Socialnämnden får drygt 10 milj i extra statsbidrag till äldreomsorgen år 2024. Det sistnämnda är alltså statliga pengar. Valnämnden erhåller ett tillfälligt anslag på 1,5 milj kr, eftersom det är val till EU-parlamentet nästa år.

Det finns också en post i kommunstyrelsens förfogandeanslag där socialnämnden och eventuellt barn- och utbildningsnämnden kan få lite tillskott. 3 milj kr avsätts till socialt förebyggande och trygghetsskapande insatser. Insatserna ska vara kopplade till kommunens inriktningsmål – målen om jämställda och jämlika förutsättningar samt fullföljda studier. 

Ja, egentligen är detta det framlagda budgetförslaget från de styrande partierna i Vänersborg. Det är i stort sett dessa pengar som kommunen har, och de delas ut. Resultatet för 2024, alltså det som beräknas bli kvar i kassan, beräknas till +1 milj kr…

De styrande partiernas budgetförslag innebär stora utmaningar för nämnderna. Kostnadsutvecklingen och förändringar i statsbidragen ställer till det, men så gör till viss del även behoven av ökad IT-säkerhet. Invånarnas behov ökar också. Det handlar om barn och elever, äldre och sjuka. Kommunen kan därför förvänta sig nedskärningar och besparingar nästa år. Jag har i tidigare bloggar redogjort för de åtgärder som nämnderna har beskrivit för att nå en budget i balans 2024. Det är ingen rolig läsning. (Se “Budget 2024: Eländes elände (1)” och “Budget 2024: Eländes elände (2)”.)

De styrande partierna är medvetna om konsekvenserna, men betonar vikten av att:

“konsekvenser utreds och analyseras ordentligt ihop med samtliga berörda nämnder innan dessa verkställs.”

Jag är inte riktigt säker på vad de styrande menar med denna skrivning. Det skulle kunna tolkas som att nämnderna inte ska sätta igång med nedskärningar och besparingar utan ytterligare utredningar och analyser. Men vem som först ska sätta “stopp” för nämndernas besparingar och sedan ge “grönt ljus” för att sätta igång dem framgår inte. Jag vet inte vem formuleringen “ihop med samtliga berörda nämnder” syftar på. Och hur ett sådant ärende rent formellt ska sättas igång och processas vet jag inte heller. På ett eller annat sätt har väl kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) en nyckelroll. Men om inte Augustsson gör något, vem ska då se till att något blir gjort? Och vilken kan de andra partiernas roll vara?

Det är viktigt att påpeka att besparingar i de stora, ekonomiskt tunga nämnderna, dvs social- och barn- och utbildningsnämnden, med nödvändighet innebär personalminskningar. Och de måste planeras i god tid i förväg. Det måste tittas på bemanning, scheman, arbetstider, konsekvenser osv innan det går att eventuellt minska på personalen… Sedan finns det ju uppsägningstider…

De styrande partierna skriver vidare i sitt förslag:

“Budgetförslaget bygger på en oförändrad skattenivå. Utifrån en samlad negativ prognos för kommunen i delårsrapport per augusti 2023 kan det dock bli nödvändigt att använda resultatutjämningsreserven. I sista hand kan en skattehöjning för 2024 behöva lyftas för politisk diskussion.”

Delårsrapporten för augusti kommer i september. Den innehåller en prognos för 2023 som då bör vara betydligt bättre och säkrare än de prognoser vi har nu. Resultatet för 2023 betyder ju, som sagt, mycket för 2024.

Nu är prognosen för 2023 att resultatet ska bli +7 milj kr. Det finns farhågor för att framför allt socialnämnden inte ska kunna nå en budget i balans. Det är för övrigt ganska förståeligt. (Se “Socialnämnden föreslår stora besparingar och försämrade arbetsvillkor”.) Dystra siare och sierskor pratar om ett eventuellt underskott på upp mot 30 milj kr…

Det kan nämnas att i september avslöjar även regering och alla partier i riksdagen hur de tänker med statsbudgeten. Då kan kommunerna få reda på om statsbidragen till kommunerna kommer att höjas.

Vänersborgs kommun har under några goda år sedan 2013 avsatt 50 milj kr i något som kallas Resultatutjämningsreserven (RUR). Dessa miljoner kan användas för att täcka underskott i resultatet. Vänsterpartiet har tidigare pratat om att ta några miljoner av den i anspråk vid något tillfälle. Vi har även lyft frågan att avsätta mer till den nu under pandemiåren, då statsbidragen sköljde över kommunen – och kommunen gjorde ett överskott på över en halv miljard kronor 2020-2022.

De styrande partierna öppnar möjligheten att använda RUR för att betala ett underskott. Det tycker jag är bra. Det ökar möjligheterna att på sätt och vis bedriva en ekonomisk konjunkturpolitik även i kommunen.

Jag vet inte om det är tänkt att RUR ska betala uteblivna besparingsåtgärder i nämnderna, dvs undvika personalminskningar. Om det vore tänkt så, så borde det stå med i budgetförslaget – kan man tycka. Men det gör det inte.

De styrande partierna flaggar även för att en skattehöjning kan bli aktuell om inte budgeten går ihop. Det är en nyhet att Socialdemokrater med stöd av de borgerliga partierna Centerpartiet och Kristdemokraterna kan tänka sig att höja kommunalskatten. Men ibland kan det vara så att nöden inte har någon lag.

Med hjälp av RUR och en eventuell skattehöjning vill de styrande partierna alltså undvika ett underskott i kommunens resultat år 2024. Det stora frågetecknet och svagheten, som jag ser det, är att budgetförslaget inte ger något svar på om nämnderna ska spara och skära ner på sina verksamheter, dvs att minska på personalen. Eller inte.

Verkligheten har faktiskt bara två alternativ – endera håller nämnderna budget vilket innebär stora personalminskningar. Eller också behåller de personalen, och då blir det underskott i kommunens budget.

De styrande partierna måste kunna vara tydliga och ge nämnderna och förvaltningarna besked på den här punkten. Det måste man kunna begära av de som styr.

Om jag får tid, och lust, så tänker jag redovisa även de andra fyra budgetförslagen.

==

Kategorier:Budget 2024, Centerpartiet, KD, S

Grönt ljus för Bo C (2/2)

27 mars, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Grönt ljus för Bo C (1/2)”.

Den 7 mars 2022 fick Länsstyrelsen till slut en ansökan från Bo Carlsson. Det var alltså en ansökan om att få tillstånd till att göra ingrepp i fornlämning. Vilket Bo Carlsson (C) redan hade gjort. Ingrepp alltså. Utan tillstånd…

Min första tanke var att det kanske var väldigt komplicerat att fylla i en sådan här ansökan. Och att det var därför det tog nästan 3 månader för Carlsson att fylla i alla uppgifter på blanketterna. Fornminnena var ju ändå skyddade av lagen och då borde motiveringar på att få göra ingrepp vara både noggranna och komplicerade. Tänkte jag, och såg avancerade och detaljerade blanketter att fylla i…

Inget kunde vara mer fel.

Förutom personuppgifter fyllde Bo Carlson bara i tre rutor, dessutom för hand. I rutan “Orsak till planerat ingrepp” skrev Bo Carlsson:

“nedskräpning som med för försämrad djurmiljö alluminiumburkar”

Det skulle visa sig att Länsstyrelsen accepterade denna orsak. Och det gör att jag är tvungen att göra en utvikning.

I ett av polisförhören (22 juni 2019) refererar förhörsledaren vad Bo Carlsson säger:

”att man har också plockat skräp ifrån lilla impedimentet vid vägen där har förekomsten med skräp och han lyfter särskilt fram detta med aluminiumburkar som är så farligt när folk slänger i och med att det är fåglar som flyttar det och tar det och kastar det i väg så en ko som får det i magen och vilket oftast är plågsam död och det är då viktigt enligt Bo att sådant inte får förekomma utan att platsen får vara ren utan detta skräp.”

Så sa alltså Bo Carlsson i polisförhöret. Carlsson menade tydligen att folk går ur sina bilar eller stiger av sina mopeder för att gå till de olika fornminnena och slänga aluminiumburkar och annat skräp. Och så kommer fåglarna till fornminnena och tar burkarna som de sedan släpper precis där korna betar…

Lite senare i förhöret så antecknade förhörsledaren:

”Bo kommenterar spontant att det stora impedimentet och det lilla impedimentet ligger så pass långt ifrån vägen så där är det ingen risk för att det skulle bli någon allmän skräpplats”

Jaha… Så folk slängde inte skräp vid fornminnena…? Bo Carlsson hade uppenbarligen lite svårt att hålla ordning på vad han sa.

Och det var egentligen ännu mer motsägelsefullt… I TTELA (se “Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”) gav Carlsson denna, tämligen annorlunda, version:

”Men det ska jag säga att det såg bedrövligt ut vid fornminnesplatserna. Alla slänger skräp där. På omgivande mark bedrivs växelbruk. När den använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött. Det följer också med skräp i fodret när vi samlar gräs och vall.”

Så folk slängde alltså skräp på just fornminnesplatserna…? Det är svårt att följa med i Carlssons resonemang – och tankar. Och helt plötsligt har 5 av Carlssons kor dött av aluminiumburkar. Varför hade han inte nämnt det för polisen? Det fanns inte ett ord om döda kor i polisförhören. Vilken version som är den rätta, den till polisen eller den till journalisten på TTELA, torde inte vara särskilt svårt att avgöra… Carlssons utsagor var lite pinsamma…

Det blir det ännu mer om man börjar fundera på om kor kan äta aluminiumburkar… För det är väl det Carlsson säger när han påstår:

”När den (marken; min anm) använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött.”

Kor kan inte få i sig aluminiumburkar när de är ute och betar. Det skulle i så fall vara om Carlsson hade kört med en slåtterkross och sönderdelat burkarna. Och sedan släppt ut korna på området. Det skulle ha varit oaktsamt av Carlsson, och det tror jag helt enkelt inte att han har gjort.

För övrigt har ingen sett Carlssons kor beta på marken ifråga. Marken tycks inte ha använts till bete. Och om kor hade betat på marken så borde det ha funnits någon typ av staket mot vägen. Det har det inte funnits.

Vi får se om Bo Carlsson släpper ut korna i området senare detta år, just nu ser det ut som om han har sått höstvete på markerna…

För att göra ingrepp i fornlämningen så angav alltså centerpartisten Bo Carlsson nedskräpning i form av “aluminiumburkar” som orsak, och det var också den enda orsaken. Han var även tvungen att i blanketten fylla i “planerade åtgärder”. Carlsson skrev:

“bruka marken fram till vägdiket”

Och till sist fanns det en ruta med metod. Carlsson skrev:

“plöjning”

Sedan var ansökan klar. Svårare var det inte. Och Länsstyrelsen var mycket nöjd. Den 23 mars 2022 fattade Länsstyrelsen sitt beslut:

“Länsstyrelsen beslutar att bevilja er ansökan och lämnar med stöd av 2 kap. 12 § kulturmiljölagen (1988:950) tillstånd att göra ingrepp i lagskyddat område inom rubricerad fastighet och fornlämning, se bilagt kartunderlag.
Tillståndet gäller till och med 2025-04-13.”

Jaha, svårare var det inte. Några ord på en blankett och Länsstyrelsen visade stor förståelse för Bo Carlsson och hans behov av att odla marken. Och fornminnena?

Ja, Länsstyrelsen hade några villkor för tillståndet:

“Tillståndet gäller med följande villkor enligt 2 kap. 13 § KML:
* Ingrepp får endast ske inom mark som idag brukas som öppen jordbruksmark.
* Ingrepp inom de båda skogbevuxna impedimenten får inte ske.
* Jordbruksaktiviteter eller andra ingrepp får inte ytterligare minska utbredningen av de båda skogbevuxna impedimenten.”

Det tycks som om Bo Carlsson helt enkelt får tillstånd att bruka marken där han redan brukar marken… Och där han har brukat marken i kanske 20 år. Att Carlsson har gjort fornminnesområdena successivt allt mindre tycks helt plötsligt vara bortglömt – bara Carlsson låter bli att nagga fornminnesområdena ytterligare i kanterna… Att han har utplånat ett av fornminnena ska tydligen inte heller läggas honom till last, trots att:

“Länsstyrelsens bedömning är att den södra delen av fornlämningen är så skadad att den ska betraktas som förstörd. Länsstyrelsen har därför gjort en ändring av fornlämningen utbredning och beskrivning i Kulturmiljöregistret (”Fornsök”).”

Man ska också komma ihåg att fornminnena har anor från medeltiden. De fanns på en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. Fornminnena har varit orörda av de tidigare ägarna till marken…

Det är inte utan att man funderar på om Länsstyrelsen behandlar alla invånare lika eller om högre politiker har en särskild gräddfil. Jag har pratat med några jordbrukare i kommunen. Gemensamt är att de har många historier om sin bygds historia, anor och minnen – och att de är stolta över de fornminnen som finns kvar på deras marker. De fruktar och befarar också hur Länsstyrelsen skulle agera om de av misstag råkade förstöra ett fornminne…

Bo Carlsson (C) har alltså för 3:e gången “naggat” fornminnena i kanterna (snällt sagt). Och för 3:e gången har han blivit upptäckt. Denna gång har han fått reda på av någon att han kunde söka tillstånd för ingrepp i fornminnena. Och det kan man ju fråga sig vem som har tipsat honom om. Carlsson ansökte alltså i efterhand om tillstånd för något han redan hade gjort. Och Länsstyrelsen ger alltså Carlsson tillstånd, i efterhand, efter en mycket enkel ansökan. Den “naggning av kanterna” som redan var utförd på fornminnena glömdes bort. Bo Carlsson behövde inte ens betala någon straffavgift för sin överträdelse.

Jag anser att Länsstyrelsen har fattat ett dåligt beslut.

===

Läs gärna några av mina tidigare bloggar om Bo Carlssons kamp mot fornminnena:

Kategorier:Carlsson Bo, Centerpartiet, Gestad, landsbygd, Länsstyrelsen

Grönt ljus för Bo C (1/2)

25 mars, 2022 Lämna en kommentar

I Spanien sägs det att en katt har sju liv, i Turkiet har den sex. I Sverige har katter nio liv. Det verkar som om Bo Carlsson i Gestad har det också.

Den 24 november 2016 gick GT ut med nyheten att Bo Carlsson (C) hade grävt upp en fornlämning (se här). Carlsson hade successivt utökat jordbruksmarken under åren så att fornminnesområdet på hans marker blev allt mindre, och på hösten 2016 hade han skövlat ett av fornminnena.

Carlsson fälldes för tilltaget, det var ett brott mot kulturmiljölagen. Det blev officiellt den 7 december 2017. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) sa Carlsson:

”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”

Det betydde att Carlsson erkände brottet, betalade sina böter och därmed slapp rättegång.

1,5 år senare var det dags för en ny skandal. Det visade sig att Bo Carlsson (C) återigen hade grävt i sina fornminnen. Den 21 juni 2019 vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:

”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott. Det är inte första gången samma plats utsatts för skada. Nu riskerar kommunalrådet sex månaders fängelse.”

Åklagaren beskrev i sin stämningsansökan gärningen:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”

Det var Länsstyrelsen som hade polisanmält Bo Carlsson. Ännu en gång…

Åtalet mot Bo Carlsson slutade med ett antiklimax. Den 14 april 2020 skrev TTELA på sin hemsida (se “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):

“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”

Tiden hade gått för fort, men kanske inte så fort. Brottet var sannolikt inte preskriberat trots att åklagare och domstol påstod det. (Se “Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.) Länsstyrelsen skrev i ett mail den 29 november 2021:

“Den förra anmälan rann inte ut i sanden pga. preskription, tingsrätten hade ärendet uppe men förhandlingarna sköts på tills åklagaren av någon orsak valde att lägga ner ärendet.”

Hur som helst, det blev inget åtal mot Bo Carlsson och ingen rättegång.

Den 28 oktober 2021 diariefördes en tjänsteanteckning på Länsstyrelsen (se “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)”):

“Tjänsteanteckning vid tillsyn på plats Hallstorp 1:7, Vänersborgs kommun, fornlämning L1966:7526”

Länsstyrelsen hade, återigen, fått ett tips på att Bo Carlsson (C) höll på att plöja sönder de återstående fornminnena på sin mark. Länsstyrelsen gjorde därför en tillsyn på Carlssons gård Hallstorp i Gestad. Och det ledde till följande tjänsteanteckning:

“Fortlöpande plöjning har skett på platsen, varvid den södra fd åkerholmen är helt överplöjd och uppvisar spår i form av tegel, stenar med mera. De båda norr åkerholmarna naggas kontinuerligt i kanterna och minskas genom odlingsaktiviteter över tid.”

De båda åkerholmarna i norr, som omnämns i tjänsteanteckningen, är desamma som kallas “Stora impedimentet” och “Lilla impedimentet” på bilden ovan. Det är dessa som enligt Länsstyrelsen:

“naggas kontinuerligt i kanterna och minskas genom odlingsaktiviteter över tid”

Impedimentet vid landsvägen finns inte längre, det har Bo Carlsson utplånat.

Med andra ord. Bo Carlsson (C) har varken avskräckts eller hållit sina löften – Carlsson har fortsatt att “nagga”, att gräva och plöja i fornminnena på sin mark. Och göra dem allt mindre. 

Länsstyrelsen drog slutsatsen att Bo Carlsson (C) hade fortsatt att förstöra de kvarvarande fornminnena. Och Länsstyrelsen lämnade följande besked i ett mail:

“Vi avser att gå vidare med en polisanmälan.”

Det skulle då bli den tredje gången som Länsstyrelsen polisanmälde Bo Carlsson för brott mot Kulturmiljölagen. (Se “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet”.) Bo Carlsson (C) hörde av sig till Länsstyrelsen och meddelade att han hade för avsikt att göra en ansökan om att få göra ingrepp i fornlämningen. Länsstyrelsen beslutade därför att inte gå vidare med polisanmälan, Länsstyrelsen skulle invänta Carlssons ansökan.

Det var ett märkligt beslut kan man tycka. Bo Carlsson hade ju faktiskt blivit polisanmäld två gånger tidigare och fälld en av gångerna. Den andra gången lade åklagaren ner målet av okänd anledning. Och så fortsatte Bo Carlsson att “nagga”, att gräva och plöja i fornminnena på sin mark, och göra dem allt mindre… Och nu menade Länsstyrelsen att Carlsson i efterhand skulle få tillstånd, få grönt ljus, för det han hade gjort? Och kanske dessutom få tillstånd att fortsätta förstöra fornminnena? Det var flera som reagerade, behandlar Länsstyrelsen alla vänersborgare lika “förstående”? Men så var det. Länsstyrelsen visade stor förståelse för Bo Carlsson trots att han upprepade gånger hade visat vad han ansåg om både svensk kulturhistoria – och den svenska lagen.

Och Länsstyrelsen väntade på ansökan, och väntade. Det närmade sig jul 2021, det blev jul och ett nytt år började – ingen ansökan…

Fortsättning följer i bloggen ”Grönt ljus för Bo C (2/2)”…

==

Läs gärna några av mina tidigare bloggar om Bo Carlssons kamp mot fornminnena:

Kategorier:Carlsson Bo, Centerpartiet, Gestad, Länsstyrelsen

Bo Carlsson och polisanmälan nr 3

1 december, 2021 Lämna en kommentar

Det tidigare kommunalrådet och nuvarande ordförande i barn- och utbildningsnämnden Bo Carlsson (C) har som bekant flera fornminnen på sin åkermark i Gestad. Fornminnena har legat där orörda under lång tid och naturligtvis har de varit utmärkta på flera kartor. Av någon anledning fick sedan Bo Carlsson för sig att omvandla fornminnesområdet till brukbar åkermark. Han gjorde det genom att till en början plöja närmare och närmare fornminnena, han “naggade” dom så att säga alltmer i kanterna – för att plötsligt förstöra ett av dem helt och hållet.

Länsstyrelsen har polisanmält Bo Carlsson vid två tillfällen. Den första gången betalade Carlsson ett strafföreläggande och erkände därmed brottet. Det innebar att brottet inte behövde gå till rättegång. Det var i december 2017. Den andra gången lades åtalet ner. Då skrev TTELA, den 14 april 2020 (se TTELA “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):

“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”

Det stämde antagligen inte. Det misstänkta brottet var sannolikt inte preskriberat. Länsstyrelsen skrev i ett mail den 29 november i år:

“Preskriptionstiden gäller bara fram tills fallet utreds av polis/åklagare, inte hela tiden till tingsförhandlingarna avslutas.”

Så är det. På Åklagarmyndighetens hemsida står det mer exakt (se “Preskription”):

“När rätten att åtala har gått förlorad därför att en viss tid har förflutit är brottet preskriberat.”

Hur som helst. Det skäl som gäller torde vara det formella beslutet från den 20 februari 2020:

“Åtalet läggs ned
Det föreligger inte längre tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte.
20 kap 9 § rättegångsbalken
Brottet är preskriberat.”

Åklagaren lade således ner åtalet därför att “brottet” var preskriberat. (Notera att det inte stod “det misstänkta brottet”…)

Jag skrev den 21 april 2020 en lång och tämligen intressant blogg (om jag får säga det själv) om det nedlagda åtalet. I bloggen redovisade jag mina försök att få svar på frågan varför åtalet lades ner. Jag visade även att brottet med all sannolikhet inte kunde vara preskriberat. Både åklagare och tingsrätt hade också lämnat flera olika förklaringar till beslutet. (Se “Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.)

Jag hade hoppats att någon på t ex TTELA skulle gräva vidare i historien, men så skedde inte. Därför står egentligen vänersborgarna frågande om den “riktiga” orsaken till åklagarens beslut. Det gör Länsstyrelsen också som i mailet från den 29 november (2021) skrev:

“Den förra anmälan rann inte ut i sanden pga. preskription, tingsrätten hade ärendet uppe men förhandlingarna sköts på tills åklagaren av någon orsak valde att lägga ner ärendet.”

Länsstyrelsen, som polisanmälde Carlsson, tycks alltså vara lika frågande som alla andra till orsaken varför åklagaren valde att lägga ner ärendet… Länsstyrelsen tror inte på att brottet var preskriberat.

Drygt ett år efter åklagarens beslut att inte gå vidare med Länsstyrelsens andra polisanmälan gjordes återigen en tillsyn på Carlssons mark i Gestad. Den 28 oktober (2021) diariefördes en tjänsteanteckning på Länsstyrelsen (se “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)”):

“Fortlöpande plöjning har skett på platsen, varvid den södra fd åkerholmen är helt överplöjd och uppvisar spår i form av tegel, stenar med mera. De båda norr åkerholmarna naggas kontinuerligt i kanterna och minskas genom odlingsaktiviteter över tid.”

Länsstyrelsen drog slutsatsen att Bo Carlsson (C) hade fortsatt att förstöra de kvarvarande fornminnena på sin mark. Och bestämde sig snabbt – den skulle polisanmäla Carlsson. Länsstyrelsen lämnade följande besked i ett mail:

“Vi avser att gå vidare med en polisanmälan.”

Det blev då den tredje gången som Länsstyrelsen polisanmälde Bo Carlsson för brott mot Kulturmiljölagen. (Se “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet”.)

Jag skrev häromdagen till Länsstyrelsen och undrade om läget. Hade Länsstyrelsen formulerat en polisanmälan, som lämnats in? Svaret kom snabbt:

“vi bestämde oss för att gå vidare med en anmälan. Direkt efter detta hörde Bo Carlsson av sig med avsikten att göra en ansökan om ingrepp i nämnda fornlämning. Vi avvaktar nu hans ansökan innan vi går vidare med anmälan, för att se i vilken mån han kan tänkas anpassa sina ingrepp i förhållande till fornlämningens bevarande.”

Det var ett förvånande besked. Bo Carlsson hade hört av sig på telefon, och Länsstyrelsen stoppade då den fortsatta processen… Jag skrev tillbaka:

“Hur länge har Bo Carlsson på sig att inkomma med en ansökan. (Ansökan i efterhand?)”

Länsstyrelsen skrev:

“Det finns ingen angiven tidsfrist, en ansökan om ingrepp ska ju normalt göras innan ingreppet sker, annars riskerar man en anmälan om misstänkt brott mot kulturmiljölagen.”

Det kändes inte bra. Särskilt när det andra åtalet lades ner där en av förklaringarna var just preskription, att för lång tid hade gått… Och förstöra fornminnet först, och fråga sedan…? Fråga efter att ingreppet har skett – det låter som om Bo Carlsson redan har erkänt att han har gjort ett olagligt ingrepp i fornminnet…

Det blev en mailväxling, men tydligen behandlar Länsstyrelsen alla brottsmisstänkta på samma förstående sätt. Och det är klart att man som myndighet ska vara lyhörd, och förstående mot invånarna. Det önskar jag ofta att andra myndigheter i Vänersborg skulle vara… Men, när en person misstänks ha begått samma brott för tredje gången… Borde åtminstone inte en tidsfrist då vara ett minimum?

Tydligen inte. Länsstyrelsen har säkert sina principer och sina rutiner – som de följer. För det är klart att Länsstyrelsen vill se att fornminnen bevaras och att de som förstör dem ska ställas till svar. Länsstyrelsen har ju faktiskt polisanmält Bo Carlsson (C) två gånger tidigare och ämnar göra det en tredje gång.

Men hur “förstående” ska myndigheterna vara när en person upprepade gånger visar sådan arrogans både mot svensk kulturhistoria – och mot den svenska lagen?

Vi är nog flera som väntar med spänning på vilka skäl Bo Carlsson (C) tänker anföra för att få göra ett “ingrepp i nämnda fornlämning”… Och med tanke på de ingrepp han gjorde i den nu utplånade fornlämningen vid “landsvägen” – hur Carlsson kan:

“tänkas anpassa sina ingrepp i förhållande till fornlämningens bevarande.”

Kategorier:Carlsson Bo, Centerpartiet, Länsstyrelsen

Historien om Magnus Larsson (24): Upplösningen

19 november, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (23)” och en avslutning på hela bloggserien.

Den 30 oktober 2007 upprättades en skrivelse, ett yttrande till kommunfullmäktige, som i vanlig ordning först skulle behandlas av kommunstyrelsen. Det var kommunchef Guy Mahlviker och kanslichef Claire Gabrielsson som hade undertecknat. Men först måste en “liten teknikalitet” förklaras.

Kommunfullmäktige hade beslutat att förköpa Magnus Larssons tre fastigheter i Sikhall till 100 procent. Det var också detta beslut som låg och väntade på godkännande från regeringen. Beslutet skulle inte vara lagligt förrän regeringen hade godkänt det. Magnus Larsson hade även överklagat fullmäktiges förköpsbeslut till Länsrätten. Där hade det inte heller hänt någonting, bland annat av det skälet att advokat Lundmark, Magnus Larssons ombud, den 6 februari 2007 hade bett Länsrätten att:

“avvakta med prövning av målet tills förhandlingarna mellan parterna är avslutade.”

När kommunen och Magnus Larsson nu förhandlade under 2007 så var det “bara” de mindre delarna av fastigheterna som kommunen ville köpa. Men det gick till så, rent formellt, att kommunen köpte 100% av fastigheterna och Magnus Larsson fick sedan köpa tillbaka fastigheterna av kommunen – utom då alltså de mindre delarna som kommunen ämnade behålla. Kommunfullmäktige hade ju beslutat att förköpa “rubbet”. Det var bestämt.

Den 30 oktober 2007 upprättades alltså en skrivelse. Och det hade hänt saker sedan den 27 juni:

“nu har förslag till avtal förhandlats fram, vilka också köparen undertecknat. Avtalens giltighet kräver kommunfullmäktiges godkännande.”

Det krävdes också att Magnus Larsson drog tillbaka överklagandet till Länsrätten.

I skrivelsen/yttrandet till kommunstyrelsen bifogades också avtalen för de tre fastigheterna som förköpet gällde, Sikhall 1:4 och Sikhall 1:6 samt Sörbo 1:4.

Kommunchefen och kanslichefen föreslog även att kommunstyrelsen skulle föreslå kommunfullmäktige att godkänna de upprättade köpeavtalen.

Det första avtalet gällde fastigheten Sikhall 1:4.

Överenskommelsen/avtalet innebar att Magnus Larsson skulle få köpa tillbaka hela fastigheten utom 7.500 kvm. Det är streckade området på kartan till vänster som kommunen skulle behålla, dvs parkeringen framför segelsällskapets fastighet, magasinet och stenpiren.

Magnus Larsson skulle betala 1.150.000 kr för det som var kvar av fastigheten.

Det andra avtalet handlade om fastigheten Sikhall 1:6.

Denna fastighet värderades till 500.000 kr. Jag kan inte förstå varför kommunen överhuvudtaget beslutade att förköpa denna fastighet från början. Kommunen ville inte behålla någon del av fastigheten överhuvudtaget. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Det visade väl om inte annat att det fanns andra skäl bakom förköpen än att kommunen ansåg sig “behöva mark” för det rörliga friluftslivet… (Kanske ville någon hålla Magnus Larsson borta från Sikhall…)

Den tredje och sista fastigheten skulle Magnus Larsson få betala 500.000 kr för. Det var Sörbo 1:4, vid själva badplatsen. Kommunen ville absolut behålla 12.000 kvm (se det streckade området).

Även i det här fallet har jag mycket svårt att förstå varför kommunen tyckte sig behöva denna mark. Kommunen inbillade sig kanske att Magnus Larsson skulle kunna använda den lilla “fliken” uppe till höger för att spärra av infarten till parkeringen och badet. Men trodde tjänstemännen och politikerna det, då skulle de faktiskt vara mer än lovligt verklighetsfrämmande. Man kan också notera att kommunen behöll en 17 meter bred remsa av Magnus Larssons jordbruksmark (“åker”) uppe till vänster, vid “landsvägen”. Här tänkte kommunen anlägga en parkeringsplats. Det har än idag aldrig parkerat en enda bil på denna remsa… (Se foto till vänster.) Dessutom ville kommunen behålla ett större område ner mot och nere vid sjön. Denna mark har sedan dess misskötts å det grövsta och har nu blivit en skog av sly. (Det är bara att sätta sig i bilen och åka dit och titta.) I Sikhall går området under beteckningen “Träsket”.

Det hade gått 4 månader (från den 27 juni) utan några vettiga samtal mellan parterna. Parterna hade tydligen haft någon form av kontakt, som inte var diarieförda, men det hade inte förts några förhandlingar. Avtalen speglade nämligen ”bara” de fastighetsgränser som ritades upp i ett tidigt skede. Kommunen hade låtit tiden arbeta för sig – medan Magnus Larssons personliga och ekonomiska situation blev allt jobbigare och svårare. Larsson fick underkasta sig den mäktiga kommunen. Han hade bilan hängande över nacken, han riskerade att förlora allt – hus och hem, jord och skog. Larsson tvingades att skriva på avtalen.

Magnus Larsson tror att han förlorade en miljon kronor på avtalen. Men han menar än idag att han inte hade något val. Han ville inte riskera att förlora allt.

Den 7 november 2007 beslutade kommunstyrelsen att föreslå kommunfullmäktige att:

“godkänna upprättade köpeavtal avseende fastigheterna Sikhall 1:4 och 1:6 samt Sörbo 1:4”

Och det noterades i protokollet att Bo Carlsson (C):

“inte deltog i handläggningen eller beslutet i detta ärende på grund av jäv.”

Och den 21 november 2007 beslutade ett enhälligt kommunfullmäktige att:

“godkänna upprättade köpeavtal avseende fastigheterna Sikhall 1:4 och 1:6 samt Sörbo 1:4”

Och återigen noterades det i protokollet att Bo Carlsson (C):

“inte deltog i handläggningen eller beslutet i detta ärende på grund av jäv.”

Kommunens nettokostnad för de områden den förköpte inklusive det arbete och de pengar Magnus Larsson hade lagt ner uppgick till 720.000 kronor. Det var den ersättning som Magnus Larsson fick för sin dyrt köpta, attraktiva mark (i budgivning mot bland annat Bo Carlsson), för det arbete han lagt ner, de pengar han hade satsat, det lidande som han utsatts för och de pengar han hade tvingats betala i juristkostnader. I två år hade Larssom fått försvara sig mot kommunen.

Det var en mörk dag för kommunen. De hade tvingat en laglydig och skattebetalande undersåte till underkastelse under den byråkratiska makten. Tack vare “dolda” personliga, och synnerligen själviska, intressen.

Som politiker och ledamot i kommunfullmäktige skäms jag för vad jag har varit med och utsatt Magnus Larsson för. Men jag visste inte bättre. Och det är jag övertygad om att andra inte heller visste. Men nu har åtminstone jag kommit på bättre tankar. Och jag hoppas att andra också har gjort det.

Däremot var det andra politiker som visste bättre, redan då – de visste precis vad de gjorde. Och deras motiv var inget att stoltsera med…

Det positiva med uppgörelsen var att Magnus Larsson, tack vare sin ihärdiga och envisa kamp, lyckades behålla den större delen av sina fastigheter. Kommunen misslyckades med att expropriera all mark och tvinga bort honom från Sikhall.

I och med att kommunen och Magnus Larsson hade kommit överens, dvs skrivit på avtalen, så kom det ett godkännande från regeringen om förköpet. Det stod uttryckligen i skälen att Magnus Larsson:

“numera medgivit att förköp får ske. Med hänsyn härtill finns inget hinder mot att meddela tillstånd till förköp.”

Magnus Larsson återkallade också sitt överklagande i Länsrätten. Det var ju en förutsättning för avtalet med kommunen.

Och så slutade historien om kommunens expropriering i Sikhall. Det har gått nästan 15 år sedan kommunen tog delar av Magnus Larssons ärligt och rättmätigt förvärvade egendomar ifrån honom. Han har fortfarande inte fått någon officiell ursäkt av kommunen för att de med all sannolikhet agerade olagligt, bland annat på grund av det jäv som fanns bland flera personer i “bakgrunden”. Det är bara enskilda tjänstepersoner, bland annat tidigare jurister på kommunen, som har hört av sig personligen till honom.

Magnus Larsson bor nu i Sikhall på en plats med utsikt över hamnen som han kallar “Politikerhyllan”. Namnet är valt för att ingen någonsin ska glömma hur jäviga, och jävliga, politiker och tjänstepersoner försökte tvinga bort honom från hans hus och hem, jord och skog. Och det är många som genom åren har sett och t ex fotograferat sig vid skylten. Den har blivit lite av en symbol för Sikhall och den enskilde invånarens kamp mot den kommunala byråkratin – en byråkrati som inte skyr några medel för att få sin vilja fram.

Det hade varit trevligt att få avsluta historien om Magnus Larsson med att få skriva – “och så levde Magnus Larsson lycklig i alla sin dagar”… Men tyvärr slutar inte historien så. De här 24 “kapitlen” utgör bara den första delen i vad som skulle kunna bli en hel “romansvit”. Men jag får återkomma till de andra kapitlen och delarna vid något senare tillfälle.

Tack för att du läste.

===

Jag bestämde mig senare att avsluta bloggserien med en slags epilog – se ”Historien om Magnus Larsson (25): Epilog”.

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall