Arkiv

Archive for the ‘Centerpartiet’ Category

Historien om Magnus Larsson (9)

16 september, 2021 2 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (8)”.

Kommunfullmäktiges beslut om förköp den 20 december 2005 var ett unikt beslut. Och särskilt unikt, och anmärkningsvärt, var det därför att det inte fanns några egentliga anledningar eller argument för den så att säga “totala” åtgärden att förköpa samtliga fastigheter i Sikhall tillhörande Magnus Larsson. (Utom en liten sommarstuga.)

Och om det verkligen fanns någon anledning för kommunen att överhuvudtaget förköpa och äga mark i området, så kunde det, precis som Lars G Blomgren hade föreslagit i fullmäktige (se ”Historien om Magnus Larsson (7)”), bara vara fråga om att kommunen behövde några mindre delar av fastigheterna för sina planer – och för allmänheten. De behov som kommunen såg framför sig för egen del och för allmänheten kunde dessutom lätt ordnas på helt andra och enklare sätt än förköp, t ex med servitut eller en detaljplan. Och allemansrätt och strandskydd kunde inte ens Magnus Larsson sätta sig över, om nu kommunen trodde eller befarade detta.

Kommunens argument för att förköpa Magnus Larssons fastigheter var alltså tunna och tämligen ovidkommande. Och antagligen inte ens lagliga… (Se “Historien om Magnus Larsson (8)”.) De höll inte för en närmare analys och granskning. Det kunde egentligen vem som helst se, särskilt som Magnus Larsson var villig att ingå kompromisser som innebar att kommunen fick köpa de delar av marken som kommunen ansåg sig behöva för att utföra de åtgärder som kommunchef Mahlviker påstod var planerade.

Och för övrigt, ett av de absolut viktigaste syftena med Magnus Larssons köp av fastigheterna var just att utveckla Sikhall. Han hade ännu större ambitioner med Sikhall än vad kommunen kunde drömma om.

Men det var, som jag ser det, helt enkelt andra motiv som låg bakom kommunens vilja att förköpa – alltihop. Det handlade om Magnus Larsson och att han hade lagt det högsta budet på fastigheterna. Och det ogillades av någon, eller några… Varav åtminstone någon återfanns i kommunhuset. De ville inte att Magnus Larsson överhuvudtaget skulle finnas i Sikhall.

För att övertyga de politiker som inte var särskilt insatta i frågan och även allmänheten, om nödvändigheten för kommunen att köpa samtliga fastigheter så pågick en smutskastningskampanj mot Magnus Larsson, samtidigt som den politiska processen. Jag har snuddat vid den vid ett flertal tillfällen i mina bloggar.

Förtalskampanjen var omfattande och intensiv. Och eftersom argumenten för förköp inte var särskilt övertygande. så använde de mest inbitna expropriationsförespråkarna därför ”alternativa fakta och argument”. På det sättet skulle de kunna övertyga de okunniga och tveksamma, typ undertecknad bloggare, om nödvändigheten av förköp.

I den tidigare refererade skrivelsen från Gunnar Lidell (M) den 22 januari 2006 så visar det sig att det fanns folk redan då, som hade dessa tankar. Lidell skrev:

“När det gäller den nu aktuella köparen (dvs Magnus Larsson; min anm), har ett antal personer per telefon eller direkt, menat att en man med köparens brokiga förflutna(X) till varje pris skulle förhindras att köpa Sikhall. För egen del, då jag aldrig tidigare träffat eller talat med köparen, har dessa otaliga rykten gjort att jag intresserat mig för att få reda på fakta. Samtal med ett stort antal personer med, enligt min mening gott omdöme, har gett en helt annan bild av köparen än den som hans motståndare uttalat. Jag anser att rykten kring köparens person kan ha påverkat diskussionen som föregått kommunfullmäktiges beslut.”

Gunnar Lidell lämnade inget åt slumpen. Han tog reda på fakta. Det pågick en förtalskampanj riktad mot Magnus Larsson.

Magnus Larsson själv såg tidigt nödvändigheten av att förklara och försvara sig mot förtalet och ryktesspridningen. Det gjorde han ofta i sina skrivelser. Och nu, många år efteråt, så förstår jag hur förödmjukande, sårande och möjligtvis även nedbrytande detta måste ha varit för Magnus. Jag förstår också mycket väl hur detta påverkade honom i kontakterna och förehavandena med kommunen… Och kanske gör så än idag…

Den 1 mars 2006 anmälde Magnus Larsson Vänersborgs kommun till JO. Som ombud använde sig Magnus Larsson av advokatbyrån Urwitz & Mattsson AB. Kommunen anmäldes för sin handläggning och hantering av förköpsärendet i stort. Men även ryktesspridningen beskrevs i anmälan:

“Inför kommunfullmäktiges beslut om att utöva förköpsrätten har en omfattande och graverande smutskastning ägt rum mot Magnus Larssons person. Med största sannolikhet har denna kampanj påverkat kommunfullmäktiges beslut.”

Det var precis det som även Lidell misstänkte. Juristen Sverker Mattsson fortsatte:

“Inom Vänersborgs kommun har det under ärendets handläggning spritts kraftiga lögner gentemot Magnus Larsson av ärekränkande natur. Smutskastning och misstänkliggörande har skett från flera personer och bl a från kd:s “XX” (i anmälan nämns namnet; min anm). Bl a har det påståtts att Magnus Larsson skulle vara en människa som stänger av vägar med vägbommar, bl a en skjutbana, att han är en buse och en människa man ej kan ha förtroende för, att Magnus Larsson skulle vara en mycket speciell människa och att han rent allmänt kan ifrågasättas. Det skall nämnas att “XX” överhuvudtaget aldrig har råkat Magnus Larsson.”

Det nämns alltså namn i JO-anmälan. Jag tror inte att Magnus Larsson egentligen hade något val, smutskastningen hade gått över alla gränser. Han var tvungen att försvara sig och sin personliga heder.

Smutskastningen handlade t ex om att Larsson avverkade skog och vidtog andra åtgärder på sin mark som var olagliga. (Se ”Historien om Magnus Larsson (6)”.) Ryktena om att han satte upp staket, stängsel och farthinder, och gud vet vad, för att utestänga allmänheten från sin mark var, som poängterades i JO-anmälan, särskilt starka och ofta förekommande. Jag vill minnas att det till och med förekom insändare i TTELA om detta. Magnus Larsson såg sig nödgad att i en av sina inlagor till kommunen skriva:

“Jag tycker att jag har visat på min fastighet Bleken i Sundals-Ryr att jag inte stänger ute allmänheten, dels används mina skogsvägar av bygdens ryttare och ingen har blivit stoppad av mig. På denna fastighet fanns en skjutbana som föregående ägare sade upp dåvarande arrendator en sportskytteklubb, jag har iordningställt denna skjutbana och alla som frågar har fått låna den kostnadsfritt. Ovanstående kan verifieras Sundals-Ryrs byalag (namn och telefonnummer; min anm) och ryttare i bygden.”

Det fanns också flera personer som skrev till kommunen och dementerade de illasinnade ryktena. Så t ex skrev ordförande i Sundals Ryrs byalag till kommunen och verifierade vad Magnus skrev om skytteklubben. Även 12 personer på Kroppefjäll med anknytning till ridning intygade för kommunen att de hade obegränsad tillgång till Magnus mark. Jag vet också att t ex Gunnar Lidell åkte runt på Magnus Larssons marker för att kontrollera ryktena. Lidell hade även samtalat med grannar. Hans slutsats var entydig, det låg inte någon som helst sanning i förtalet – allt var lögn. Magnus Larsson utestängde inte allmänheten från sin mark.

Det spreds också rykten om Magnus Larssons personlighet och beteende. Personligen hade jag hört sådana uttalanden från både politiker och tjänstemän, och faktiskt även från fd partikamrater. Det berättades om vilken ”dålig” och oärlig människa Magnus Larsson var. Och är. Priset togs när en företrädare för ett annat parti kom in till Vänsterpartiet under en ajournering på kommunfullmäktiges sammanträde och “informerade” om denne Magnus…

Vid senare tillfällen, när jag förstod att allt var lögn, konfronterade jag faktiskt personer. Ingen hade någonsin något “kött på benen”, allt var påhitt.

Under de senaste åren har jag träffat människor i bygden, både ”gamla” elever och vårdnadshavare men även kollegor och vänner. Nu senast på “Sikhall Rock 1.0”, (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) De har bara haft positiva saker att berätta om Magnus och hans betydelse för bygden.

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (10)”.

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium och egen erfarenhet.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Historien om Magnus Larsson (6)

11 september, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (5)”.

Den 17 oktober 2005 köpte Magnus Larsson fyra fastigheter i Sikhall – Sikhall 1:4, 1:6 och Sörbo 1:4 samt Sikhall 1:23. Det kunde de styrande i Vänersborgs kommun inte acceptera, de ville förköpa Larssons fastigheter. Alla utom den lilla sommarstugan på 1:23. Det upptäckte någon, möjligtvis i samhällsbyggnadsförvaltningen, att ett sådant förköp skulle vara omöjligt att motivera och försvara.

Kommunens kvarnar malde oerhört snabbt. Redan den 7 december var kommunstyrelsen redo att avgöra frågan så att kommunfullmäktige kunde fatta det slutliga beslutet den 20 december 2005.

Och så blev det.

Magnus Larsson visste vad som väntade och skrev ytterligare ett brev till kommunen. Det gjorde han den 5 december, och tonen var närmast uppgiven och desperat. Men samtidigt gjorde han det tydligt att han inte tänkte ge upp.

Magnus Larsson kommenterade de osanningar och det förtal som florerade i Gestadbygden (både Magnus Larsson och Bo Carlsson bodde här) och kommunhuset. Det hade börjat när Magnus köpte fastigheterna och det hade pågått ända sedan dess. Och det skulle fortsätta… Det hörde jag själv då det begav sig. Jag återkommer till det, men Magnus Larsson kände sig tvungen att försvara sig. Han hoppades antagligen att politikerna skulle se till fakta och inte lyssna på illasinnade rykten.

Larsson skrev följande till kommunen:

“Det är viktigt att beslutsunderlaget grundar sig på korrekta sanningsenliga uppgifter. Det har kommit till min kännedom att någon från bygden sprider ut att jag har avverkat skog på fastigheten. Detta är fel, den avverkning som gjorts i området har jag utfört åt ägarna av fastigheten Vänersborg Sikhall 1:11. De arbeten som jag gjort efter tillträdet av Sikhall 1:4 är enbart uppröjningsarbeten som; bortforsling av skrotbilar, järnskrot, batterier samt viss röjning av träd på tomten som lutade mot huset och som var absolut nödvändigt att få utfört. Jag har även tagit bort en mycket lågt hängande strömförande ledning. Jag kommer även att byta ut taket på huset, då huset annars riskerar att förstöras pga. takläckage.”

Och så kommenterade Larsson ryktena om sin person:

“Det har kommit till min kännedom att ryktesspridning har florerat inom kommunen för att smutskasta mig. Jag har F-skattsedel, körkort, har inga ärenden hos kronofogden, så det finns inget fog för denna smutskastning och att jag har lyckats bra som företagare borde inte ligga mig till last.”

Det fanns ju andra i Gestad-bygden som så att säga hade haft betydligt fler kontakter med kronofogden än Larsson… Men Magnus Larsson vädjade förgäves…

Den 7 december beslutade en enhällig kommunstyrelse att föreslå att kommunfullmäktige skulle besluta att:

“förköpa fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”

Det lades inte heller denna gång fram någon mer fakta eller information än det som hade funnits tidigare, och som jag har redogjort för. Det står helt klart utifrån de knapphändiga uppgifter som fanns i ärendet att det fanns andra bevekelsegrunder för beslutet att expropriera Magnus Larssons fastigheter än fakta.

Kommunstyrelsen beslutade också slutgiltigt att:

“inte utöva förköp vad gäller fastigheten Sikhall 1:23”

Magnus Larsson skulle få behålla sommarstugan…

Nu skulle ärendet avgöras av kommunfullmäktige den 20 december 2005. Men Magnus Larsson gav sig inte. Han fortsatte kämpa med näbbar och klor för att behålla sin ärligt och rättmätigt förvärvade egendom. Och han reagerade på vad som hade sagts på sammanträdet med kommunstyrelsen. Han skrev den 19 december, dagen innan fullmäktigesammanträdet:

“Jag hänvisar till det första och enda mötet med kommunen som jag fått på två månaders tid och vill anföra följande. I början på det protokollet finns att läsa att jag vill vara samarbetsvillig och är för att hitta en lösning. På kommunstyrelsemötet lär Ljunggren ha sagt att kontinuerliga kontakter skulle hållas med Magnus Larsson, för att hitta en lösning, men så har inte skett Jag har försökt att få träffa kommunens företrädare för att få ett nytt möte till stånd så har heller inte skett.”

Och det stämmer, i KS-protokollet står det att Magnus Larsson:

“har haft kontinuerliga kontakter med företrädare för kommunen”

Larsson ville visa att detta inte var sant och att kommunen inte hade velat diskutera eventuella lösningar och kompromisser. Det var inte han som var ovillig till dialog och lösningar. Och det hade Magnus Larsson helt rätt i.

Larsson fortsatte med att bemöta rykten och visade återigen på möjliga lösningar:

“Apropå att det befaras att jag kommer att stänga av området så har jag tänkt mig en kostnadsfri parkering, en kostnadsfri sjösättningsramp samt en allmän toalett och jag är för att säkerställa allmänhetens intresse och är villig att släppa till mark för att göra parkeringen större och bättre.”

Magnus Larsson avslutade sitt brev till kommunen med att påpeka det orimliga, ogenomtänkta och ologiska i att inte utnyttja förköpsrätten till sommarstugan på Sikhall 1:23:

“…uppstår det problem, fastigheten har ingen uttagen väg varför jag måste bygga en ny väg som måste röjas, dräneras och grusas”

Jag tror inte att någon i kommunhuset lyssnade på Magnus Larsson. (Det har de fortfarande aldrig gjort) De styrande hade målet klart för sig, Magnus Larsson skulle äga så lite som möjligt i Sikhall… Det är nog så som några anonyma personer i Sikhall skrev till kommunen några år senare, i februari 2008:

“Han (=Magnus Larsson; min anm) skulle ju förvisas från Sikhall! Vi som blivit lovade av Bo Karlsson att han inte skulle få fotfäste i Sikhall. … Jag(vi) är mycket besvikna på Bo Karlsson som lovat att fullfölja förköpet.”

Kommunen visade, enligt de dokument som finns i kommunens diarium, inte det ringaste intresse av att göra upp i samförstånd med Magnus Larsson. Kommunen svarade inte på hans skrivelser eller när han ringde till dem. Kommunen ville åt Larssons egendom. Punkt, slut. Det var nog så, som jag har skrivit tidigare, att man kunde misstänka andra motiv än det så kallade allmänintresset…

Magnus Larsson hann med att skriva ytterligare ett brev innan kommunfullmäktige sammanträdde strax före julhelgen, den 20 december 2005. Brevet kom till kommunen samma dag.

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (7)”.

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Historien om Magnus Larsson (5)

9 september, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (4)”.

Kommunen började närma sig ett beslut om att förköpa Magnus Larsson rättmätigt och ärligt förvärvade egendom i Sikhall. Eller som Larsson såg det, det var expropriation på gång. Kommunen ville ta hans jord och skog ifrån honom, hans levebröd.

Kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) hade uttalat sin vilja om förköp och nu hade samhällsbyggnadsnämnden gjort detsamma. Magnus Larsson tyckte inte att det var varken schysst eller ok. Han skrev till kommunen några dagar efter beslutet i samhällsbyggnadsnämnden och sitt möte med kommunens höjdare den 16 november (2005). Magnus Larsson började bli desperat…

Larsson började sin skrivelse från den 22 november:

“Då jag är samarbetsvillig att hitta en lösning och inte har för avsikt att utestänga någon från området får jag lämna följande förslag, för att säkerställa allmänhetens intresse.”

Och han fortsatte:

“Mitt syfte med förvärvet är dels att bedriva jord och skogsbruk samt att jag själv har ett brinnande båtintresse varför jag vill bygga upp en småbåtshamn där båtägare kan hyra båtplatser. I nuläget finns ett antal bryggor, de flesta i undermåligt skick, varför det krävs stora investeringar och detta är bara intressant om jag äger fastigheten. Även i övrigt kräver fastigheten ett stort underhåll och investeringar för att närområdet skall vara i attraktivt skick och detta sammantaget talar för att ägandet och brukandet skall höra ihop.”

Och så framför Larsson ett kompromissförslag:

“…kan jag gå med på en avstyckning av Sikhallsmagasinet med tillhörande parkering. Gränsdragningen vid denna avstyckning är mycket beroende av priset. Mina tankar att göra området attraktivt medför att jag önskar tillgång till större delen av vattenlinjen denna gränsdragning får bestämmas separat. Jag kan även tänka mig att arrendera resterande båtplatser.”

Magnus Larsson öppnar för en avstyckning. Det betyder att han kan tänka sig att gå med på att kommunen förköper delar av hans fastighet.

Det skulle visa sig att Magnus Larsson skrev för “tomma öron”. Bo Carlssons (C) allierade i styret, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), hade bestämt sig, och inget kunde ändra på det…

Det närmade sig sammanträde med kommunstyrelsen. Och det var inget fel på tempot när det gällde förköpsärendet. Eller också var det just vad det var…

Inför kommunstyrelsens sammanträde utarbetade självaste kommunchef Guy Mahlviker underlaget till sammanträdet. Naturligtvis skedde det, i varje fall informellt, i samarbete med de styrande, särskilt med Ljunggren som var kommunens “statsminister”. Antagligen var även Bo Carlsson (C) med på ett hörn… Underlaget var daterat den 23 november 2005, dvs dagen efter att Larsson hade sänt in sin skrivelse. Det var möjligt, kanske till och med sannolikt, att kommunchefen hade skrivit sitt underlag innan han hade läst Magnus Larssons skrivelse. Fast det vet jag egentligen inte.

Överskriften på kommunchef Mahlvikers skrivelse var:

“Förköp av fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4”

Den uppmärksamme läsaren ser direkt att det fattas en av de fastigheter som Larsson hade förvärvat – sommarstugan på Sikhall 1:23… Av någon anledning hade kommunen släppt intresset för den. Och det utan den ringaste förklaring, det bara konstaterades sist i dokumentet att förköp inte skulle utövas på denna fastighet.

Den här “lilla detaljen” visar nog hur ogenomtänkt hela förköpsprocessen egentligen var från början. Det tycks så här i efterhand som om kommunen inte riktigt visste vilken mark den ville åt eller varför…

Kommunchefen återgav fakta kring själva köpet och sedan beskrevs Sikhallsområdet på ungefär en A4-sida. Skälen för att förköpa fastigheterna utvecklades på en halv sida. Eller rättare sagt, själva motiveringen upptog bara sex rader:

“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. Det behövs större parkeringsplatser vid badet och magasinet. Fler båtbryggor skall anläggas för att anlägga båtturismen. Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.
Kommunens avsikter med Sikhallsområdet kommer även att redovisas i den nya översiktsplanen.”

Kommunchefens beskrivning av kommunens planer passade ganska bra in på vad Magnus Larsson hade för avsikter med området. Och det var också intressant att Mahlviker framförde framtida planer som skäl, planer som det inte fanns några beslut om. Och visst är det väl lite svårt att smälta formuleringen “kommunen bedömer att den är bäst lämpad…”, särskilt om man tittar på vad kommunen respektive Magnus Larsson har gjort i och för området idag…

Och det räckte väl egentligen att titta på vad kommunen hade gjort i Sikhallsområdet så långt. Kommunen ägde ju faktiskt mark i området och hade länge haft stora möjligheter att utveckla och göra området mer attraktivt.

Eric Olsson är kanske en okänd person för de flesta, men i Brålanda och Gestadbygden var han känd. Han var nämligen en mycket uppskattad och respekterad politiker. Och han kom också just från Sikhallsområdet. Olsson tillhörde centerpartiet och var, som en politiker i ett annat parti skrev till mig:

“en verklig hedersman och Bondeförbundare av den gamla konservativa stammen.”

Så här skrev Eric Olsson (C) till kommunen den 6 juni 2006:

“Vänersborgs kommun äger omkring 400 m av Sikhalls badplats och i anslutning därtill goda parkeringsmöjligheter. Varför händer så lite i detta attraktiva område?
Sikhalls badplats har söderläge och underbara barnvänliga sandstränder. I sitt nuvarande skick tycks platsen lämnas åt sitt förfall.
Halva området förväxer i vass. Staketet vid parkeringen är under all kritik. Det allra sämsta är toaletterna, placerade i ena hörnet av parkeringen, tillsynen undermålig. Badplatsen är i stort behov av en ordentlig upprustning.”

Kommunchefens argumentation för ett förköp/expropriering måste nog betraktas som tämligen svagt. Det var faktiskt ingen ordentlig utredning. Som jag ser det, så måste en kommunal utredning åtminstone ha med kostnadssidan. Det är ju skattebetalarnas pengar som kommunen förvaltar och då måste kostnaderna för olika åtgärder redovisas. Dessutom stämde inte motiveringarna för förköp i de olika kommunala instanserna riktigt överens med varandra. Och framför allt, om kommunen verkligen tänkte verkställa dessa av kommunchefen beskrivna planerna, så behövde kommunen endast mindre delar av Larssons fastigheter. Inte alltihop.

Kommunens argumentation för ett förköp imponerade verkligen inte.

Kommunchef Guy Mahlvikers skrivelse, som var daterad den 23 november, behandlades samma dag(!) på kommunstyrelsen. Jag har lite svårt att få kronologin att gå ihop. Men kommunstyrelsen fattade inget beslut denna gång, utan förköpet var enbart ett informationärende.

I sammanträdesprotokollet framgick det att kommunstyrelsen fick information om vilka skrivelser, beslut etc som hade förekommit i ärendet. Det är inget annat än det som har beskrivits i mina bloggar. Det är också värt att återigen påpeka – det fanns alltså fortfarande inte någon riktig utredning, om t ex för- och nackdelar eller kommunens kostnader. Magnus Larssons skrivelse till kommunen från den 22 november fanns också med i underlaget. Och därmed borde kommunstyrelsens ledamöter ha varit medvetna om det kompromissförslag som Larsson hade lagt fram.

Den 7 december hade kommunstyrelsen sitt nästa möte. Det var det sista sammanträdet innan 2005 års sista kommunfullmäktige. På båda sammanträdena skulle förköpet av Magnus Larssons fastigheter avgöras.

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (6)”.

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Historien om Magnus Larsson (4)

8 september, 2021 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (3)”.

Den 2 november 2005 hade kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) bestämt sig. Han ansåg att kommunen skulle förköpa fastigheterna Sikhall 1:4, 1:6 och Sörbo 1:4 samt Sikhall 1:23. Ja, den lilla fastigheten med endast en sommarstuga skulle också förköpas (dvs 1:23).

Jag hade en undran i gårdagens blogg (se ”Historien om Magnus Larsson (3)”) om hur Ljunggren kunde få fastighetsaffären i Sikhall på sitt bord så tidigt. Nu har jag av en kunnig läsare fått reda på att det var så på den här tiden att förköpsärenden bereddes av personal på Fastighetsenheten. Någon tjänsteperson tog helt enkelt reda på lite information om fastigheten ifråga och sedan gick ärendet vidare till kommunstyrelsens ordförande. Kommunstyrelsens ordförande hade delegation på att säga nej till förköp. Men ville ordförande däremot gå vidare med ett förköp, som i detta fall, så var det kommunfullmäktige som skulle avgöra frågan. Kommunen följde således rutinerna.

Kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) fick alltså fastighetsförvärvet i Sikhall på sitt bord. Han initierade inte någon ytterligare utredning om fastigheterna eller förvärvet. Ljunggren hade sin uppfattning klar direkt. Hur och varför han kunde ha det vet jag inte, det kan jag bara spekulera om. Men det ligger onekligen nära till hands att tänka sig att Ljunggren hade fått sin uppfattning och övertygelse från den i kommunhuset som förlorade budgivningen på fastigheterna, Ljunggrens kommunalrådskollega och vapendragare Bo Carlsson (C).

Ljunggrens förslag behandlades i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) den 9 november. KSAU fattade följande beslut:

“Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutar remittera ärendet till samhällsbyggnadsnämnden för yttrande. Ärendet kommer åter att behandlas i kommunstyrelsens arbetsutskott 2005-11-23.”

Det var ju i sammanhanget ett osedvanligt klokt beslut. (Även om det var kommunstyrelsemöte den 23 november och inte KSAU.) I samhällsbyggnadsnämnden skulle väl fakta som kommunens kostnader tas fram liksom för- och nackdelar med ett förköp…

Det var emellertid anmärkningsvärt att kommunalrådet Bo Carlsson (C) inte anmälde jäv i ärendet. Han var ju i högsta grad jävig, eftersom han var en av spekulanterna till fastigheterna.

Magnus Larsson misstänkte att allt inte stod rätt till i kommunhuset. Och det var inte särskilt underligt. Tvärtom. Och det stod ju faktiskt inte rätt till. Den jävige Bo Carlsson var ju inblandad i besluten…

Larsson hade alltså redan dragit den slutsats som alla som var insatta i ärendet på den tiden (vilket inte jag var) hade gjort, att kommunen hade agerat helt annorlunda om det hade varit Bo Carlsson som hade fått köpa fastigheterna.

Magnus Larsson ville ha ett möte. Och det fick han faktiskt.

Den 16 november (2005) träffade Magnus Larsson kommunens representanter. Det var kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Lars Blomgren (FP) och ytterligare fem tjänstemän, varav en av dem var den högste chefen av dem alla – kommunchef Guy Mahlviker.

Ljunggren redogjorde, enligt de minnesanteckningar som kommunsekreteraren förde under mötet, för bakgrund, inkomna samtal och skrivelser samt en del “formalia”. Han angav skälen till sitt intresse av förköp:

  • “säkerställa det rörliga friluftslivet”
  • “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”
  • “kulturbyggnad”

Ljunggren redovisade även kommunens investeringar under åren i området. Men inte hade väl kommunen investerat på privat mark?

Magnus Larsson började tydligen enligt minnesanteckningarna med att påpeka Bo Carlssons misstänkta roll i hanteringen och att Carlsson var jävig. Sedan berättade han om sin roll som:

“jord- och skogsbruksbonde med spannmålsodling”

Och att han i den rollen hade behov av mark för att utveckla verksamheten. Larsson framhöll att han:

“vill vara samarbetsvillig och hitta en bra lösning”

Magnus Larsson lämnade en redogörelse, som det uttrycktes i minnesanteckningarna, vad gäller de fastigheter som är föremål för prövning för kommunalt förköp (jag redovisar inte samtliga punkter, bara de viktigaste):

  • “positiv till att upplåta området för allmänheten och säkerställa tillträde”
  • “villig arrendera ut mark till kommunen till självkostnadspris för att säkerställa parkeringsplats till allmänheten”
  • “positiv till att bidra ekonomiskt till parkeringsplats”
  • “påtalade behovet av allmän toalett – inget som skall bekostas med privata medel”
  • “kan tänka sig “släppa till”/arrendera ut skogsmark och/eller dika ut vid stranden för att skapa ytterligare plats för parkering”
  • “villig ordna grusad väg för angränsande sommarstugeägare för att ge dessa tillträde till området”
  • “kan tänka sig avstyckning”
  • “kan tänka sig att sälja mark för att möjliggöra utvidgning av Sikhalls Camping”
  • “vill sätta upp ljus och lampor vid båtplatsen för att i möjlig utsträckning säkra båtar med tillbehör och parkerade bilar. Se till att området är snyggt.”

Jag kan väl tycka att Larsson var tämligen tillmötesgående. Det ska ju inte heller förglömmas att det faktiskt var hans privata mark som det var fråga om, mark som han rättmätigt hade förvärvat. Sedan var Magnus Larsson självklart helt medveten om att det fanns strandskydd och allemansrätt. Och han hade inga planer på att bryta mot de lagar som reglerade detta. Tvärtom. (Det har han väl också bevisat under alla dessa år…?)

Det diskuterades också andra frågor och i flera frågor verkade parterna ha olika syn. Det var dock det första mötet och det vore väl konstigt om man kom överens om allt på direkten. Dessutom satt Magnus Larsson i en speciell och synnerligen utsatt sits. Han hade ju Ljunggrens, och sannolikt kommunens, vilja att förköpa hans mark hängande över sig – en expropriering…

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 17 november 2005, dagen efter mötet med Magnus Larsson, behandlades förköpsärendet. Det hade fortfarande inte gjorts någon utredning, det fanns ingen information från tjänstemännen i förvaltningen – i nämndens beslut hänvisades enbart till den kortfattade och knapphändiga skrivelse som fastighetsenheten hade upprättat den 2 november. (Se “Historien om Magnus Larsson (3)”.) Samhällsbyggnadsnämnden hade inte ens fått någon information om de eventuella kostnaderna av ett kommunalt övertagande. (Och minnesanteckningarna från mötet med Magnus Larsson dagen innan torde inte ha varit färdigställda. De nämns i varje fall inte i protokollet.)

Det är faktiskt anmärkningsvärt hur tunt underlaget var för ett sådant här avgörande beslut för en enskild kommuninvånare. Det gjorde det inte bättre att detta var mer regel än undantag på denna tid då Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) styrde Vänersborg ihop. Det var inte lång tid kvar till arena- och Toppfrysskandalerna…

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade att föreslå kommunstyrelsen och kommunfullmäktige att:

“kommunen utövar förköpsrätten avseende Sikhall 1:4 och 1:6 samt Sörbo 1:4.”

Bo Carlsson (C) var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Han anmälde jäv och deltog inte i nämndens överläggningar och beslut. Bo Carlsson anmälde alltid jäv från och med nu när förköpsärendet behandlades. Det är väl nästan så att man misstänker att någon påpekade jävsituationen för Carlsson – och i så fall var det nog inte Lars-Göran Ljunggren. Han tillät ju Bo Carlsson att delta i KSAU:s beslut den 9 november… Eller hade Ljunggren kommit på andra tankar efter mötet med Magnus Larsson…? För övrigt vet alla, partikamrater och andra politiker, precis vad den jävige vill i sådana här situationer…

Det fanns en motivering till beslutet. Det lydde:

“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”

Beslutet ger upphov till flera funderingar.

Varför var det viktigt för kommunen att äga marken just i Sikhall? Kommunen ägde ju inte marken i alla andra strandområden i kommunen. Varför visade inte kommunen intresse av att förköpa området innan Svensk Fastighetsförmedling gick ut på marknaden med försäljningen? Mäklaren hade ju förhört sig om detta vid två tillfällen. (Uppgiften finns dock inte dokumenterad.) Hur kunde området fungera så bra för allmänheten och båtlivet mm innan Magnus Larsson köpte fastigheterna? Området var ju privatägt redan då. Vad var anledningen till att kommunen misstrodde Larssons avsikter med området? De kände ju inte honom. Varför undersökte inte kommunen andra möjligheter och lösningar att tillgodose allmänhetens krav och intressen än ett kommunalt ägande? Det fanns ju andra, och billigare, lösningar, t ex servitut eller detaljplan.

Och kanske den viktigaste funderingen, återigen:

Om samhällsbyggnadsnämndens ordförande och tillika Ljunggrens regeringskollega, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C), hade fått köpa fastigheterna i Sikhall, hade då samhällsbyggnadsnämnden beslutat att föreslå att kommunen skulle utöva förköpsrätten…?

Det finns en intressant detalj i samhällsbyggnadsnämndens beslut…

Beslutet gällde:

“…Sikhall 1:4 och 1:6 samt Sörbo 1:4…”

Det saknas en fastighet, den lilla fastigheten Sikhall 1:23 – dvs säga fastigheten med sommarstugan…

Var det en medveten smäll på Ljunggrens fingrar, som hade föreslagit förköp av sommarstugan också, eller var det en miss i beslutsfattandet? Eller hade kanske Ljunggren, efter mötet med Magnus Larsson, insett sitt “misstag” och meddelat samhällsbyggnadsnämnden att stryka denna fastighet. Han kanske hade kommit till insikt om att det aldrig skulle gå att motivera ett kommunalt förköp av en sommarstuga…

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (5)”.

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium om inget annat anges.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Historien om Magnus Larsson (3)

7 september, 2021 2 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (2)”.

Den 17 oktober 2005 skrev Svensk Fastighetsförmedling till Vänersborgs kommun:

“I enlighet med bestämmelserna i 7 §, andra stycket, förköpslagen, anmäles härmed att fastigheten Vänersborg Sikhall 1 :4, Sikhall 1 :6 och Sörbo 1 :4 i Gestad församling med … har försålts/förvärvats enligt bifogat köpekontrakt, daterat 2005-10-17.”

Magnus Larsson hade efter budgivning köpt fastigheterna i Sikhall. Han hade lagt det högsta budet. I köpet ingick också Sikhall 1:23, ett litet markområde med en sommarstuga. Sommarstugan låg som en ”ö” i Sikhall 1:4 och man var tvungen att åka igenom denna fastighet, och Sikhall 1:6, för att komma ut och in till stugan från landsvägen. Köpet av Sikhall 1:23 genomfördes samtidigt med de andra, men det upprättades separata kontrakt och handlingar för detta köp.

Köpekontrakten hade skrivits på den 17 oktober 2005 och omedelbart efter parternas underskrifter anmälde Svensk Fastighetsförmedling fastighetsaffärerna till kommunen. Det var lag på det, det var en så kallad förköpsanmälan. (Det var obligatoriskt när fastigheternas areal överskred 3.000 kvadratmeter.) Jag förmodar att mäklaren antog att det var en formsak. Hen hade ju hört sig för till kommunen innan fastigheterna bjöds ut till försäljning, och då var inte kommunen intresserad. Som advokatfirman Kjällgren senare skrev till Länsrätten (19 januari 2006):

“Fastighetsmäklaren hade dessförinnan genom två muntliga kontakter med företrädare för kommunen förvissat sig om att något intresse för förköp inte förelåg.”

Efter att Magnus Larsson hade köpt fastigheterna ändrade kommunen sig…

Jag har inte fått reda på hur gången riktigt var när brevet från Svensk Fastighetsförmedling ankom till kommunen. Det torde inte heller vara särskilt viktigt. Den 2 november (2005) hade i varje fall Fastighetsenheten, som lyder under samhällsbyggnadsnämnden, där Bo Carlsson var ordförande, tittat på brevet. Så antagligen var det där som brevet från mäklaren hamnade från början.

Det är inte orimligt att anta att Bo Carlsson (C) nu fick reda vem som hade köpt de fastigheter i Sikhall som han själv hade varit med och bjudit på. Såvida han inte visste det redan innan…

Fastighetsenheten upprättade en skrivelse där köpet av fastigheterna redovisades, vad som utmärkte fastigheterna, t ex att Sikhalls magasin låg på den ena fastigheten och att en del av infarten till Sikhallsbadet låg på den andra, samt en beskrivning av vad förköpslagen stadgade om kommuners förköpsrätt. Här pekade Fastighetsenheten på att kommunen kunde utöva sin förköpsrätt om försäljningen omfattade:

“fast egendom som behövs för att tillgodose ett väsentligt behov av av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv [och] fast egendom med byggnad som bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”

Det fanns inget förslag i skrivelsen om hur kommunen skulle agera, utan Fastighetsenheten beskrev ärendet sakligt och korrekt. Men det är klart, genom att enbart lyfta fram just de här två skälen till en kommuns förköpsrätt så kunde man väl redan ana vartåt “det lutade”…

Skrivelsen skickades till kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S).

Jag förstår inte varför skrivelsen lämnades till kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S). Fastighetsenheten ligger ju under samhällsbyggnadsnämnden och det naturliga torde rimligen vara att skrivelsen hade hittat vägen dit istället. Det är nästan så att man anar att rutinerna var annorlunda just denna gång…

När ordförande Ljunggren får skrivelsen från fastighetsenheten i sin hand den 2 november började det snabbt hända saker. Senare samma dag(!) formulerade nämligen ordförande Ljunggren (S) en skrivelse till kommunstyrelsen. Och brådskan var anmärkningsvärd. Kommunen hade 3 månader på sig att förköpa fastigheterna. Med så lång tid så skulle man väl kunna tänka sig att Ljunggren eller kommunen skulle initiera eller invänta åtminstone en liten utredning om t ex för- och nackdelar med ett köp. Det borde i varje fall ha varit ett minimum, kan man tycka, att ha undersökt vad förköpet skulle innebära för skattebetalarna och kommunens ekonomi…

Ljunggren skrev till kommunstyrelsen:

“Ovan redovisade ärenden överlämnas till kommunstyrelsen med förslag att föreslå kommunfullmäktige att fatta beslut om förköp.”

Ljunggren (S) redovisade inga skäl, men han hänvisade till skrivelsen från Fastighetsenheten:

“Fastighetsenheten har i skrivelse 2005-11-02 redovisat ärendena samt vad som sägs i förköpslagen (1967:868) om kommuns förköpsrätt.”

Antagligen menade Ljunggren med denna hänvisning att marken var nödvändig för kommunen att förköpa på grund av att den var väsentlig för “idrott eller friluftsliv” och att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk synpunkt”. Fast det måste redan då ha varit svårt att inse detta, särskilt för sommarstugan på fastigheten Sikhall 1:23 (se karta ovan). Hur kunde den vara väsentlig för friluftslivet? …såvida det inte var tänkt för någon politikers friluftsliv…

Det som skulle kunna tala för att det låg något motiv som hänförde sig till “idrott eller friluftsliv” bakom Ljunggrens snabba agerande var att det redan den 9 augusti 2005 inkom en skrivelse till kommunen från Vänersborgs Segelsällskap (VSS), Sikhall Brattens samfällighetsförening, Sikhalls Trollingklubb och Stiftelsen Sikhalls magasin.

De fyra föreningarna beskrev i skrivelsen området som låg ute till försäljning och framhöll dess betydelse för den omgivande bygden och det rörliga friluftslivet. De betonade sina egna verksamheter, vilket naturligtvis inte behövde vara fel. De nämnde bland annat vikten av sjösättningsrampen, stenpiren, parkeringarna, uppställningsplatserna för segeljollar och Sikhalls magasin för allmänheten, och de själva, och att de fick vara kvar även efter försäljningen. De menade också att dessa var viktiga även för turister och andra besökare. De såg Sikhall som ett område som kommunen borde utveckla. Föreningarna befarade att:

“tillgängligheten till området … kan komma att inskränkas.”

Föreningarna avslutade skrivelsen med att “hemställa” att kommunen:

“ska agera för att säkerställa allmänhetens tillträde till området”

Det ska noteras att inga av föreningarna då visste vem som skulle vinna budgivningen. Jag tror inte ens att det var offentligt vilka budgivarna var. Magnus Larsson fick t ex inte reda på vilka han bjöd emot förrän han skrev på köpeavtalet.

Vänersborgs Segelsällskap kom för övrigt att senare spela en något tvivelaktig roll i denna affär.

Det var som jag ser det oerhört märkligt att kommunstyrelsens ordförande redan i detta tidiga skede, den 2 november, kände till en förhållandevis liten fastighetsaffär i en ganska bortglömd del av kommunen där en okänd skogs- och jordbrukare figurerade. Jag tror inte att det berodde på att Ljunggren hade läst brevet från de fyra föreningarna i Sikhall. Det hänvisades inte till brevet någonstans. Ljunggren hänvisade bara till Fastighetsenhetens yttrande, inte specifikt till t ex sjösättningsramp, stenpir eller något annat skäl som de fyra föreningarna hade fört fram.

Så jag kan inte låta bli att undra – hur kunde Ljunggren veta något om denna fastighetsaffär, och varför var han intresserad? Och den avgörande frågan torde vara – hur kunde kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) med bara några timmars betänketid formulera en skrivelse till kommunstyrelsen där han uppmanade till förköp av fyra fastigheter, varav en sommarstuga, i Sikhall?

Kunde det bero på att den ledande centerpartistiske politikern, som hade lagt bud på fastigheterna, råkade vara Ljunggrens ”regeringskollega” och 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen, Bo Carlsson (C)? Det kan ju naturligtvis vara ett sammanträffande, en sådan där ödets nyck som faktiskt händer ibland.

Fast… Om man tänker så här – om Bo Carlsson hade fått köpa fastigheterna, hade Ljunggren då yrkat på att kommunen skulle ha utnyttjat sin förköpsrätt…?

Knappast…

Uteslutet…

Och då kan det vara Bo Carlsson (C) som hela tiden hade informerat Lars-Göran Ljunggren (S) om vad som hände i Sikhall och hur kommunen skulle hantera frågan…

Och redan nu började en förtalskampanj mot Magnus Larsson…

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (4)”.

…

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Historien om Magnus Larsson (2)

6 september, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (1)”.

Magnus Larsson har levt hela sitt liv i trakterna kring Gestad och Sikhall. Han är uppvuxen här och här vill han leva och verka. Sikhall och Gestad är Larssons plats på jorden. Han är en bygdens son i ordets rätta bemärkelse. Många skulle kanske hävda att Magnus till och med är Sikhall.

Larsson har arbetat hårt i hela sitt liv. Han har haft framgångar och han har haft motgångar. Hans huvudsakliga sysselsättning har hela tiden handlat om jord och skog. Han är, som han själv säger, en enkel jord- och skogsbrukare. Magnus har också haft ett stort intresse för sjön. Många har sett honom åka vattenskidor i Sikhallsviken och många är de i bygden som han har lärt upp. På äldre dagar har sjöintresset mer övergått till att lugnt och stilla sitta i en båt. Tja, lugnt och stilla kanske inte var rätt uttryck…

Larssons företagande har genom åren expanderat. De pengar han har tjänat har investerats i mer mark och fler fastigheter. Och det inte enbart på grund av budgivning. När man köper och övertar fastigheter, som familjer och släkter har brukat i generationer i sådana här områden, så är förtroende en minst lika viktig fråga som pengar. Magnus mål blev tidigt att utveckla sin hembygd, sitt Sikhall.

År 2005 bjöds fastigheterna Sikhall 1:4, 1:6 och Sörbo 1:4 samt Sikhall 1:23 ut till försäljning. (Se streckade områden på kartan nedan.) Det här var några fastigheter i så att säga centrum eller kärnan av Sikhall. Dessa fastigheter hade Magnus Larsson tittat på länge, dom ville han definitivt ha. Det var vad han hade drömt om och kämpat för i alla år. De var nödvändiga förutsättningar för att förverkliga drömmen om att kunna utveckla och göra Sikhall mer attraktivt. Fastigheterna var även viktiga i hans näringsverksamhet. De behövdes för att bredda basen för hans jord- och skogsbruk.

Innan försäljningen av fastigheterna hade mäklaren vid två tillfällen tillfrågat kommunen om den hade intresse av att förköpa fastigheterna. Mäklaren Svensk Fastighetsförmedling hade båda gångerna fått svaret att så inte var fallet. Svaren var dock inte skriftliga, det fanns ingen anledning. Det var kanske synd, men logiken säger att det vore en “dålig” mäklare om den inte hade gjort så. Det torde ligga i mäklarens intresse att förvissa sig om att de fastigheter som såldes verkligen fick behållas av köparen… Dessutom var mäklaren skyldig att anmäla avyttring och förvärv till kommunen när affären väl var gjord.

Magnus Larsson lade bud på fastigheterna. Det gjorde också flera andra, vilka visste inte Larsson då. Det fanns inga budgivningslistor på den tiden.

Budgivningen gick till som det brukar. Det var inga konstigheter. Spekulanterna lade sina bud och fick sedan möjlighet att höja buden när de fick höra om motbuden. Tills alla utom en av spekulanterna så att säga hade “hoppat av”.

Magnus Larsson vann budgivningen. Han lämnade det högsta budet.

Magnus Larsson stod som ny ägare till fastigheterna Sikhall 1:4, 1:6 och Sörbo 1:4 samt Sikhall 1:23.

Då började problemen för Magnus Larsson…

Det ska tilläggas att före detta fastighetsförvärv var Magnus Larsson en vanlig hårt arbetande dalslänning som tillbringade sina dagar i en skogsmaskin, grävmaskin eller skördetröska. Han hade inte haft något otalt med kommunen. Och kommunen hade inte haft något otalt med honom.

Det visade sig mycket snabbt att kommunen hade intresse av Larssons förvärv. Själv kunde han inte riktigt förstå varför, kommunen hade ju aldrig visat något större intresse av vad som utspelade sig i de dalsländska delarna av kommunen. Kommunen hade ju inte heller visat någon direkt vilja eller intresse av att utveckla bygden.

Magnus började ana oråd. Då fick han se den så kallade mäklarlistan.

Magnus Larsson kände igen flera namn på listan. Men det var framför allt ett namn som fångade hans intresse lite extra. Det visade sig att Bo Carlsson stod på listan. Bo Carlsson hade varit en av spekulanterna.

Den centerpartistiske politikern Bo Carlsson var vid denna tid 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen och dessutom ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. 

Det spred sig en märkligt unken doft kring Sikhall.

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (3)”.

…

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Historien om Magnus Larsson (1)

5 september, 2021 3 kommentarer

Den första gång jag såg Magnus Larsson, det var en vårdag 2013. Det var egentligen alldeles för sent. Magnus Larsson var nämligen redan då ökänd i Vänersborgs kommunhus. Han hade hunnit med att utkämpa många strider med kommunen – men han hade i och för sig många kvar. Och det visste han. För det mesta hade Larsson fått stå ensam på slagfältet, även om han hela tiden hade majoriteten av lokalbefolkningen i Sikhall på sin sida.

Magnus Larsson hade stundtals varit en omtalad person i media. TV hade varit i Sikhall, tidningar likaså. De hade skildrat den ”lille mannens” kamp mot den mäktiga kommunala byråkratin… Larsson hade nämligen hamnat i skottgluggen redan 2005 när han förvärvade fyra fastigheter i Sikhall. Det var då diskussioner och mygel bland politiker och tjänstemän hade tagit fart i kommunens olika korridorer och sammanträdesrum. Och den politiska processen hade slutat med att kommunfullmäktige beslutade om att förköpa de fastigheter som Magnus Larsson hade köpt i området.

Kommunens beslut om förköp av Larssons fastigheter var egentligen inget annat än en expropriering. Larsson ville nämligen inte sälja eller på annat sätt avhända sig sina fastigheter som han hade förvärvat på ett ärligt och rättmätigt sätt. Fullmäktiges beslut var därför både tufft, kränkande och ganska unikt, det riktade sig mot en enskild person och näringsidkare. Vägen mot beslutet hade dessutom föregåtts av jävsituationer och kantats av en omfattande ryktesspridning. Det senare hade jag själv varit vittne till flera gånger. Och det var få som egentligen hade ifrågasatt smutskastningen – eller kommunens förköpsplaner.

Magnus Larsson var emellertid inte den som gav sig utan kamp. Särskilt inte när han blev orättvist behandlad. Han hade protesterat vilt under förköpsprocessen. Larsson skrev till kommunen, JO, Länsrätten och han anlitade jurister för att biträda honom i sin kamp mot kommunen. Larsson ville ha kvar sina fastigheter och han reagerade självklart även på förtalskampanjen.

Min partivän James Bucci (V) påverkades av Larssons skrivelser och kanske också av förtalskampanjen. Men inte riktigt på det sätt som ryktesspridarna hade hoppats på. Bucci blev intresserad, och nyfiken som han var ville han träffa Magnus Larsson i egen hög person och tala med honom på “brottsplatsen” i Sikhall. Bucci hade i början av april 2006 börjat ana att det var både en och två, eller flera, hundar begravda i Sikhallsärendet. Då började också några av oss i Vänsterpartiet få en annan uppfattning om vad som hade hänt i Sikhall och våra ögon började öppnas för det drev som hade startats i kommunen.

Så när James Bucci flera år senare tog med mig ut till Sikhall, till den plats som Larsson hade döpt till Politikerhyllan, så visste jag lite vad denne man hade gjort och vad han hade utsatts för. Mina förväntningar var tämligen stora, vem var denne Magnus Larsson egentligen? Och hur orkade han utmana och kämpa mot en överlägsen fiende? I alla dessa år…

Så här i efterhand funderar jag på varför jag inte reagerade starkare och framförallt tidigare på det som kommunen utsatte Magnus Larsson för. Kanske berodde det på att min partikamrat Bucci så att säga bevakade fallet, eller var det andra kommunala affärer som tilldrog sig mitt intresse, typ arenaskandalen? Jag vet fortfarande inte.

Den första gången jag pratade med Magnus Larsson var alltså i James Buccis sällskap 2013. Besöket i Sikhall gav upphov till en blogg, och jag är tämligen säker på att det var den allra första som jag skrev om Larsson – se “Sikhall – en pärla vid Vänern”. Den följdes några dagar senare av ännu en blogg – se “Sikhall 1:6”. Bloggarna hade naturligtvis inspirerats av mötet med Magnus. Det var bra bloggar, som gav ett ganska stort eko. Särskilt hos folk i bygden, för att inte tala om reaktionen hos några centerpartister…

Det har blivit en hel del bloggar under senare år… Jag har t ex nu senast redogjort för turerna kring upprättandet av en detaljplan för Sikhallsviken. (Se ”DP Sikhall (9): Framtiden”.)

Med de följande bloggarna vill jag visa hur Vänersborgs kommun har behandlat Magnus Larsson i Sikhall. Det är en viktig läsning om hur maktens politiker gaddade sig samman med den kommunala byråkratin när dess intressen utmanades av en enskild invånare. Det är också en historia om jäv och intriger. Och förföljelser av sällan skådad art – som aldrig har genomlysts, lyfts upp eller uppmärksammats. Och de som stod bakom alla intriger och allt mygel fortsatte att verka i kommunen. Det utkrävdes aldrig något ansvar. Ingen var intresserad av att rentvå Magnus Larsson…

Bloggarna blir ett försökt att ge en rättvis bild av Magnus Larsson i Sikhall och hans kamp mot Vänersborgs kommun. Förhoppningsvis kan det ge dagens politiker och tjänstemän i kommunhuset en annan bild av honom, en annan förståelse och därmed förhoppningsvis också ett annat bemötande.

Hela historien började samma dag som Magnus Larsson köpte sin drömfastighet Sikhall 2005…

Fortsättning följer – se ”Historien om Magnus Larsson (2)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Budget 2022 (3): S+C+MP

10 juni, 2021 1 kommentar

Budgetförslaget från den styrande minoriteten bestående av socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet är detsamma som kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige. Förslaget går formellt under beteckningen “kommunstyrelsens ordförandes förslag”. Det är nämligen Benny Augustsson (S) som lägger fram det för kommunstyrelsen. Varför det är så vet jag inte, men så är det i varje fall. 6 av kommunstyrelsens 15 ledamöter röstade för ordförandes förslag som därmed gick vidare som huvudförslag till kommunfullmäktige, där det behandlas den 16 juni. (Se “Budget 2022 (1): Parlamentariska förutsättningar”.)

Ett första förslag till budget för 2022 kom på sätt och vis redan i februari. Då presenterade ordförande Augustsson (S) budgetanvisningarna, de så kallade budgetramarna. (Se “KS (24/2): Budgetramar 2022”.) De var ett slags utkast eller utgångspunkt för vad som så småningom skulle bli det slutliga förslaget. Varje nämnd skulle utifrån anvisningarna lägga ett budgetförslag för den egna verksamheten som höll sig inom anvisningarna, ramarna. Ramarna var ”tajta”, som vanligt, inga nya pengar delades egentligen ut jämfört med året innan. Varje nämnd fick i sin budget visa var det skulle kunna ske förändringar eller besparingar i verksamheten – för att hålla sig inom ramarna. För varje föreslagen besparing skulle nämnden också skicka med en konsekvensbeskrivning. Konsekvensbeskrivningarna kunde redogöra för typ orimliga konsekvenser av de otillräckliga budgetresurserna.

I barn- och utbildningsnämnden fattade vi beslut om nämndens budget, helt enligt budgetanvisningarna, den 19 april. Vänsterpartiet reserverade sig… (Se “Viktigt BUN imorgon” och “BUN: Det blev en reservation”.)

Utifrån nämndernas budgetförslag och eventuella konsekvensbeskrivningar förändrade kommunstyrelsens ordförande sina förslag, i varje fall till viss del. Och på onsdag ska kommunfullmäktige ta ställning till det slutliga förslaget från S+C+MP. Och de andra partiernas budgetförslag…

Förslaget från S+C+MP innehåller beskrivningar, förutsättningar, fakta, prognoser och analyser etc av t ex inriktningsmål, god ekonomisk hushållning, konjunkturer, skatteunderlag, befolkningsutveckling etc. Det är skrivet av kommunens tjänstemän, framför allt de från ekonomiavdelningen. Jag håller med den borgerliga oppositionen när de i sitt budgetförslag skriver:

“I de styrande partiernas förslag till MRP ingår skrivningar och underlag från kommunstyrelseförvaltningen. Det är svårt att skilja ut det som är politiska inriktningar och det som är fakta och planeringsförutsättningar.”

De styrande partierna får automatiskt resurser och hjälp som de andra partierna inte får, i synnerhet inte de som är “utestängda från kommunhuset”. Ett parti som Vänsterpartiet, som inte har några arvoderade poster som ordförande eller vice ordförande i nämnder eller styrelser, får göra hela jobbet själv. Det ska dock i rättvisans namn sägas att den så kallade budgetberedningen under våren har fått mycket information och där har alla fullmäktiges partier en insynsplats. Vänsterpartiets representant i beredningen har varit James Bucci.

Och sedan är det också mycket viktigt att konstatera att de andra partierna i sina budgetförslag utgår från all den fakta som tjänstemännen har presenterat i de styrande partiernas förslag.

De styrandes budget, S+C+MP, utgår helt och hållet från den budget som gällde för i år, 2021. Den fördelning av de ekonomiska medlen som gällde för i år är utgångspunkten för tilldelningen även kommande år. Och då kan det vara bra att veta att tilldelningen i år utgick från budgeten 2020… (Och 2020 från budgeten 2019…)

Det här är egentligen ett stort feltänk. Detta budgetförslag, liksom alla andra, borde enligt min mening utgå från frågan – vad är det vi vill i Vänersborg? Ett budgetbeslut borde föregås av en diskussion om vad kommunen som helhet ska prioritera och satsa på. Och när man har rett ut och bestämt vad man vill, så tittar man på vilka ekonomiska resurser som krävs för att komma dit. Och då ska hela kommunen betraktas och behandlas som en helhet.

Nu blir det tvärtom, bakvänt, upp och ner. Budgeten utgår från förra årets tilldelning och varje nämnd får sin påse med pengar med några smärre justeringar. Sedan får nämnderna och verksamheterna helt enkelt se vad pengarna räcker till… Prioriteringar mellan nämnderna, som mellan arenan och äldreomsorgen eller Vattenpalatset och fler speciallärare, förekommer inte. Allt sker utifrån “stuprören”. Det finns ibland knappt någon helhetssyn ens inom en nämnd.

Vän av ordning invänder säkert att det finns mål och förväntade resultat även i Vänersborgs kommun. Och visst, det finns det. De har dock inte någon som helst betydelse i budgetprocessen. Det finns nog ingen som säger emot det. Tvärtom, moderaterna, framför allt, har påtalat detta tämligen flitigt genom åren. Vi är också några i Vänsterpartiet som har pratat om ”tillitsbaserad styrning och ledning”. Det är emellertid ingen annan som har tagit upp den tråden. (Se “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.)

Ibland kan det också vara så att nya pengar tillförs någon nämnd för ett bestämt syfte, någon speciell åtgärd. Det handlar i så fall om mindre, ibland till och med symboliska, summor.

De styrande partiernas budget kommer att ge ett överskott för kommunen nästa år på 40 milj kr. Det kan vara bra att veta. Det kan också vara bra att veta att nämnderna får 1,5 % i inflationskompensation. Det är inte alla kommuner som ger ut en sådan kompensation. Pengar till löneutveckling avsätts centralt och ingår inte i de anslag till nämnderna som jag strax ska redogöra för.

I förslaget till budget för 2022 från S+C+MP redovisas varje nämnd för sig. Först ut är barn- och utbildningsnämnden (BUN).

Barn- och utbildningsnämnden

Barn- och utbildningsnämnden föreslås få 544.000 kr för höjda hyreskostnader (till följd av fastighetsunderhåll). BUN tillförs också 6,9 milj kr till följd av ökad hyreskostnad för Öxnered skola. Det kan noteras att inga av dessa extra pengar går så att säga till själva verksamheten, till barnen eller eleverna.

BUN tillförs också 2,3 milj kr för ökade måltidskostnader. Det är en följd av kommunens investeringar i Framtida kök. Och oenigheten mellan samhällsbyggnadsnämnden och barn- och utbildningsnämnden om skolmåltidspriserna…

BUN ska också få möjlighet att ansöka hos kommunstyrelsen om högst 2 milj kr 2022 om elevantalet inom grundsärskolan ökar.

Men det finns mer pengar avsatta i kommunstyrelsen som BUN har möjlighet att få ta del av – efter ansökan. I redovisningen av anslagen till kommunstyrelsen står det att:

“I enlighet med tidigare beslut, öronmärktes 3.000 tkr av kommunstyrelsens förfogandeanslag, till socialt förebyggande och trygghetsskapande insatser, kopplade till kommunens inriktningsmål, målen om jämställda och jämlika förutsättningar samt fullföljda studier. Även 3.000 tkr med koppling till inriktningsmålet om att barn och unga uppnår bättre skolresultat kvarstår.”

En stor del av dessa pengar, åtminstone hälften (3 milj), torde sannolikt vara pengar som kommer barn- och utbildningsnämnden tillgodo.

Det är enligt min mening en mycket underlig konstruktion att barn- och utbildningsnämnden ska behöva ansöka om pengar till ändamål som Skollagen föreskriver att huvudmannen måste ge förutsättningar för skolorna att arbeta mot och till och med uppfylla. BUN borde få pengarna direkt – utan ansökan.

Socialnämnden

Kommunens största nämnd är socialnämnden. Nämnden har passerat den magiska miljardgränsen.

Socialförvaltningen redovisar ett behov av 31,4 milj kr för nästa år utöver budgetramarna (från februari) och skriver:

“Det avser 21.800 tkr till individ‐ och familjeomsorgen samt 9.600 tkr till personligt stöd och omsorg.”

S+C+MP föreslår att socialnämnden tillförs 16 milj kr som ett tillfälligt anslag under 2022. “Tillfälligt” betyder att socialnämnden inte får dessa pengar år 2023, utan bara som en “engångssumma” år 2022. Det tillfälliga anslaget öronmärks till ökade kostnader för försörjningsstöd (=”socialbidrag”) som ligger under individ- och familjeomsorgen. De styrande partierna hoppas att kostnaderna för försörjningsstödet ska minska i framtiden. Och hoppas kan man naturligtvis.

Socialnämnden kan också förvänta sig ett riktat statsbidrag till äldreomsorgen på 17,5 milj kr. Det är emellertid en del frågetecken kring detta statsbidrag. Lutz Rininsland (V) har ställt fler interpellationer i kommunfullmäktige till nämndens ordförande Dan Nyberg (S) om bidraget. Jag vågar inte riktigt säga om dessa pengar löser socialnämndens akuta ekonomiska problem eller inte, men jag tror det. De 16 miljonerna täcker vad jag kan förstå till stor del “det svarta hålet” i försörjningsstödet. Och i så fall dras inga pengar bort från äldreomsorgen, vilket borde göra det sannolikt att Vänersborg ska få statsbidraget på 17,5 milj. (Kommunen får bara bidraget om den inte sparar på sina egna pengar.) Då kan statsbidraget användas till att faktiskt förbättra äldreomsorgen.

Det kan inte nog betonas att socialnämnden har “stora svårigheter” (snällt sagt) att spara i verksamheterna. Nämnden har redan vidtagit stora “effektiviserande” åtgärder under de senaste åren. Dessutom får ingen glömma att behoven är oerhört stora, inte minst i äldreomsorgen. Det har väl pandemin visat ganska tydligt. Det är därför som Vänsterpartiet vill satsa den summa pengar till den sociala verksamheten som socialförvaltningen har redovisat behov av. (I riksdagen arbetar Vänsterpartiet för mer pengar till den sociala verksamheten.)

Kultur- och fritidsnämnden

Kultur- och fritidsförvaltningen var inte nöjd med den tilldelade budgetramen. Nämnden skulle bara få 1,3 milj mer än i år – till ökade hyror för framför allt biblioteket. Behoven var större skrev förvaltningen och menade att det behövdes ytterligare lite drygt 1,9 milj kr. Det handlade till stor del om fler hyror och lokalvård.

S+C+MP hörsammade denna begäran och höjde budgettilldelningen precis på det sätt som kultur- och fritidsförvaltningen önskade. Men inte nog med det:

“För bibehållen måluppfyllelse inom fritidsverksamheten utökas ramen med 1.080 tkr.”

Nämnden fick alltså mer pengar än vad den sade sig behöva! Sådant händer ytterst sällan…

För övrigt nämns inte Arena Vänersborg med ett ord. Inte i år heller. Till arenan går pengarna med automatik…

Samhällsbyggnadsnämnden

Samhällsbyggnadsnämnden tilldelades 200.000 kr för ökade kapitalkostnader. Nämnden ansåg dock att den behövde lite mer pengar. S+C+MP föreslår att nämnden ska få de pengar den begär. Det betyder ytterligare 1,5 milj kr. Dessa extra pengar ska gå till kapitalkostnader för den nya cirkulationsplatsen på Björkholmsgatan, till gator i nya bostadsområden och för vinterväghållning.

Kommunstyrelsen

De styrande partierna föreslår att IT‐säkerhet/IT‐informationssäkerhet ska få en utökad ram med 5,5 milj kr. Valnämnden ska få 1 miljon eftersom det är val nästa år. Och precis som i år, som jag skrev om ovan, ska 3 milj kr öronmärkas till:

“socialt förebyggande och trygghetsskapande insatser, kopplade till kommunens inriktningsmål, målen om jämställda och jämlika förutsättningar samt fullföljda studier.”

Samt 3 miljoner till inriktningsmålet om att:

“barn och unga uppnår bättre skolresultat”

Dessutom föreslås remöbleraverksamheten få ytterligare 251.000 kr (till hyra), 150.000 kr i verksamhetsbidrag till funktionsrätt, 125.000 kr till drift av isbana i centrala Vänersborg och 50.000 kr till Leva‐projektet.

Det nya som har tillkommit sedan budgetanvisningarna kom i februari är att kommunstyrelsen tillförs 500.000 i tillfälligt anslag för att minska sjukfrånvaron och att 500.000 kr omfördelas i förfogandeanslaget till evenemangsverksamhet.

Till grundsärskolan avsätts också, som jag också skrev om tidigare, 2 milj kr tillfälligt till barn- och utbildningsnämnden om elevantalet inom grundsärskolan ökar.

Gymnasieverksamheten och vuxenutbildningen återfinns under kommunstyrelsens budget. Av den totala kostnaden som bokförs under kommunstyrelsen på 480 miljoner faller nästan exakt hälften på verksamheten som drivs i Kunskapsförbundets regi. Förbundets bekymmer är stora, men i förslaget från S+C+MP sägs inget om detta. (Se ”Vårens sista KFV”.)

Övriga nämnder

Det finns fler fler nämnder i kommunen, men här är tilldelningen av pengar i stort sett densamma som i år.

I budgetramarna fick inte  Miljö- och hälsoskyddsnämnden några nya pengar. Tvärtom togs ett tillfälligt anslag på 0,5 milj kr bort (pengar för att “komma ikapp med fakturerad, men ännu ej utförd tillsyn och kontroll”). Nu föreslår de styrande partierna att budgetramen utökas med 650.000 kr för ökad tillsyn av förorenad mark och 50.000 kr i utökad naturverksamhet.

Byggnadsnämnden fick inga nya pengar i anvisningarna från februari. Nämnden ansåg att den behövde 2,4 milj kr (varav 600.000 i tillfälligt anslag) och redovisade även behov av en ny tjänst samt pengar till GIS-verksamheten. S+C+MP lyssnade dock inte på detta och byggnadsnämnden har inte fått några pengar i det slutliga förslaget heller.

Några synpunkter

Det framlagda budgetförslaget från S+C+MP är det förslag som ger mest pengar till verksamheterna – efter Vänsterpartiets budgetförslag. (Se “Budget 2022 (2): Vänsterpartiet”.) S+C+MP har föreslagit ett förhållandevis stort tillskott till socialnämnden och mindre tillskott till barn- och utbildningsnämnden. Vänsterpartiet tycker inte att det är tillräckligt, varken till socialnämnden eller till barn- och utbildningsnämnden, men i jämförelse med de andra partiernas budgetförslag (som jag ska beskriva senare) så är det ändå bättre. Det är nog ingen tvekan om att de styrande partiernas budgetförslag och Vänsterpartiets förslag ligger närmast varandra.

Nu är det emellertid på det sättet att de styrande partierna, S+C+MP, och V ändå inte har majoritet i kommunfullmäktige. Om dessa 4 partier nu mot all förmodan skulle få för sig att kompromissa ihop ett gemensamt budgetförslag… Ja, det skulle vara om SD lade ner sina röster i en avgörande omröstning. (Se “Budget 2022 (1): Parlamentariska förutsättningar”.)

Jag kan tycka att det är synd att de styrande partierna helt har släppt tanken på sociala investeringsfonder, en tanke som tidigare har varit mycket populär i miljöpartiet. Det skulle ha kunnat ge kommunen möjlighet att ta med sig överskott från ett år till ett annat. Årets överskott (2021) beräknas till 98 milj kr. Med lite planering och “split vision” skulle kommunen också ha kunnat besluta om en större resultatutjämningsreserv… 

Trots att budgetförslaget från S+C+MP skulle ge mer pengar till verksamheterna så är det ändå inte tillräckligt. Det finns stora behov inom socialtjänsten och inom förskola och skola. Med detta budgetförslag kommer inte alla behov att kunna tillgodoses och de stora nämnderna kommer att bli fortsatt tvungna att leta besparingar och nedskärningar i sina verksamheter.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Budget 2022, Centerpartiet, Miljöpartiet, S

KFV: Förvaltningsrätten avslår Mats Anderssons överklagande

24 mars, 2021 2 kommentarer

Och så var det den där nyheten som jag flaggade för i min förra blogg om Kunskapsförbundet Västs sammanträde… (Se “Dagens KFV: Vad sysslar Trollhättan med?”.)

Kommer ni ihåg den 23 juni förra året? Inte det? Men det gör jag. Då hade Kunskapsförbundet (KFV) sammanträde. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)

Sammanträdet genomfördes med digitalt deltagande på distans. Det betydde att ledamöterna kunde befinna sig t ex hemma. Det var första gången vi politiker från Vänersborg fick en sådan möjlighet.

Coronan hade härjat en tid och i Vänersborg fick alla i riskgrupperna, eller som helt enkelt fruktade viruset, snällt vara hemma – och utanför politiken. Vi stängdes ute. Ingen i de styrande partierna var intresserad av att det var både diskriminerande och inskränkte demokratin. Och ingen var heller vid den här tidpunkten det minsta intresserad av att ta den moderna IT-tekniken till hjälp för att genomföra sammanträden på distans.

Det var däremot Kunskapsförbundet och dess ordförande Maud Bengtsson (S).

Distansmötet i förbundet den 23 juni gick i stort sett bra. Det var några smärre “nybörjarmisstag”, men inget som äventyrade varken säkerheten eller demokratin. Tyckte vi nog alla – utom Mats Andersson (C).

Ersättare Andersson (C), numer kommunstyrelsens 2:e vice ordförande i Vänersborg, överklagade sammanträdet till Förvaltningsrätten. Han ville att rätten skulle förklara att Kunskapsförbundets sammanträde var ogiltigt, att det var olagligt.

Men egen uppfattning var att han gjorde det för att på något sätt bortförklara Vänersborgsstyrets ointresse för digitala och demokratiska distanslösningar. Och då skulle ingen annan heller ha sådana lösningar.

Naturligtvis anförde inte Andersson ett sådant skäl, hur skulle det se ut? Nä, Andersson anförde följande skäl, sammanfattade av Förvaltningsrätten:

“Sammanträdet hölls digitalt via länk på Teams där ledamöter deltog hemifrån/från annan plats. Enligt egen utsago kunde ordföranden inte säkerställa om det var någon som på grund av tekniken föll ifrån på sammanträdet och kunde ansluta igen. Ordföranden kunde inte heller säkerställa att sammanträdet genomfördes i exakt realtid. Under sammanträdets gång tappade ett flertal ledamöter kontakten från och till, så även justerande person. Justerande person meddelade inte detta när han åter anslöt till sammanträdet, varför beslutsomgång inte togs om. Mötesorganisatören hade inte säkerställt inställningar i Microsoft Teams, vilket innebar att vem som helst kunde koppla ner andra mötesdeltagare från sammanträdet. Mot bakgrund därav samt då ordföranden eller någon annan inte kunde säkerställa att ingen obehörig person deltog på sammanträdet bör sammanträdet betraktas som ogiltigt.”

Självklart bestred Kunskapsförbundet Anderssons överklagande. Förbundet delade helt enkelt inte Anderssons beskrivning av vad som hände på mötet. (Se “Nyhet: KFV avvisar Anderssons överklagande”.)

Maud Bengtsson (S) förklarade också varför mötet överhuvudtaget hölls på distans:

“Det viktigaste skälet till detta var att säkerställa att alla medlemmar skulle kunna delta. Flera av ledamöterna är över 70 år och några tillhör riskgrupper, vilket omöjliggör ett fysiskt deltagande.”

Och därmed lyckades förbundet upprätthålla den demokratiska beslutsprocessen trots pandemins effekter. Vilket t ex undertecknad vänsterpartist var mycket tacksam över.

För drygt en vecka sedan, den 12 mars, kom Förvaltningsrättens avgörande:

“Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”

Kunskapsförbundets sammanträde på distans var alltså lagligt. Och Mats Andersson (C) hade typ fel.

Förvaltningsrätten motiverar sin dom:

“Klagandens (dvs Mats Andersson; min anm) uppgifter i den delen om att ett flertal ledamöter tappade kontakten med sammanträdet samt att ordföranden inte kunde säkerställa att ledamöter som föll ifrån kunde ansluta igen eller att mötet hölls i realtid, tillbakavisas av förbundet och har inte bevisats i målet. Förbundet vidgår att någon deltagare föll bort ett kort tag men ganska snart var uppkopplad igen.”

Och vidare:

“Klaganden har enligt förvaltningsrätten mot förbundets bestridande inte visat att sammanträdet skedde på ett sätt som stod i strid med bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen. Inte heller vad klaganden anför i övrigt visar enligt förvaltningsrättens bedömning att de överklagade besluten strider mot någon av de tidigare angivna prövningsgrunderna i 13 kap. 8 § kommunallagen. Överklagandet ska därför avslås.”

Det var en mycket väntad dom, även om det har tagit en väldig tid för rätten… Och jag är övertygad om att Mats Andersson (C) för länge sedan har insett att överklagandet inte skulle bifallas av Förvaltningsrätten. Andersson ordnade ju själv under senhösten förra året digitala distansmöten i den nämnd, barn- och utbildningsnämnden, där han var ordförande. Och jag tvivlar starkt på att Andersson kommer att överklaga Förvaltningsrättens dom.

Så nu är alltså fallet prövat och avgjort – och vi hoppas alla på att det så snart som det bara går ska vara möjligt att återuppta de fysiska sammanträdena.

Kategorier:AnderssonMats, Centerpartiet, förvaltningsrätten, Juridik, KFV 2021, Kunskapsförbundet Väst, Nyheter och politik

Budget, BUN, centern, SD, Rösebo och Mulltorp

17 november, 2020 Lämna en kommentar

Imorgon sammanträder ett decimerat “corona-fullmäktige”. Mötet börjar redan kl 13.00 och kan ses live på Vänersborgs hemsida – klicka här.

Budgetbeslut

Sammanträdet börjar tidigt eftersom det ska fattas beslut om budgeten för nästa år – och det brukar ta tid. Det kommer emellertid inte att göra det imorgon, det är helt säkert. Och det beror inte bara på att två av de traditionella “långpratarna” på grund av covid-19 inte deltar… Det ryktas nämligen att mitt antagande för en knapp månad sedan om ett 6-partiförslag var riktigt, och att förslaget kan ligga på fullmäktiges bord  imorgon. Jag skrev, efter att ha läst budgetförslaget från den borgerliga oppositionen, M+L+KD (se “Det borgerliga budgetförslaget”):

“Det ger inte mycket pengar tillbaka, om man satsar en hundralapp på att S+C+MP och M+L+KD i slutändan enas kring en gemensam budget.”

Och så lär det bli, S+C+MP+M+L+KD kommer att lägga ett gemensamt budgetförslag. Och det är nog lika bra att de sex betongpartierna gör det, förslagen är ju till förväxling lika.

Det måste kännas skönt för alla i betongpartierna. En sådan stor majoritet av fullmäktiges ledamöter kan ju inte ha fel. För är det så att alla dessa politiska representanter tycker att socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden ska spara och skära ner nästa år, så måste de ju ha rätt. Eller? Och då behöver ingen bekymra sig om det lilla Vänsterpartiets budgetförslag – som vill tilldela barnen och eleverna, de äldre och sjuka de pengar de behöver nästa år…

Partierna behöver knappast ens försvara att kommunen har 50 milj kr i den så kallade resultatutjämningsreserven (RUR), som skulle kunna användas om “något går fel”. Eller varför inte kommunledningen tog tag i frågan om sociala fonder. Och fattade ett snabbt beslut om att avsätta pengar till dessa från det extrema överskottet i år på beräknade 173 miljoner kronor… (Orsaken var statsbidragen till kommunen som coronastöd och som felbedömda, förmodade skatteintäktsförluster.) Eller varför man inte bör minska det beräknade överskottet (“vinsten”) nästa år på 47 miljoner, så att det “bara” blir t ex 20 milj kr, som Vänsterpartiet vill. (Då får också kultur- och fritidsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden lite extra pengar.)

Det måste kännas skönt att slippa ta dessa diskussioner. Och samtidigt slänga in en brasklapp med ett litet hopp – om att staten nästa år återigen ska pumpa in statsbidrag till kommunerna. TTELA skriver idag om hur de styrande resonerar. (Se “Kommunpolitikerna räknar med att staten räddar nämnd”.)

Socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) säger nämligen till TTELA att mycket talar för att socialnämnden får nya statsbidrag nästa år:

“Då får vi 17,5 miljoner kronor till.”

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) säger i samma artikel:

“…får vi ett statsbidrag till socialnämnden för äldreomsorgen.”

Det har inte fattats några beslut om extra statsbidrag i riksdagen. Därför kan man inte heller lägga in statsbidragen i budgeten. Det säger Nyberg – och det är självklart. Men det gör de styrande partierna tydligen ändå:

“Fast det är precis vad de flesta partier ser ut att göra.”

Skriver TTELA:s reporter.

Jag hoppas också att staten betalar ut större statsbidrag nästa år. Men inte kan ett ansvarsfullt kommunalt styre och borgerlig opposition lägga en budget som kallt kalkylerar med att det ska “regna manna från himlen”. Det är synnerligen anmärkningsvärt – besluta om en budget utifrån önsketänkanden och förhoppningar. Fast det är klart, det vore inte första gången det fattas sådana beslut i Vänersborg…

För Vänsterpartiet är det självklart att socialnämnden ska få de pengar den behöver, och kommer det sedan extra statsbidrag kan socialnämnden använda de pengarna också, eller också kan de läggas till kommunens resultat.

Centerpartiet

Artikeln i TTELA handlar om socialnämnden, som alltså måste spara 21,8 miljoner kronor nästa år om det inte kommer några extra statsbidrag. Barn- och utbildningsnämnden behöver inte spara lika mycket, “bara” 7,7 milj kr. Även om barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) och nämndens blivande ordförande Bo Carlsson (C) inte vill låtsas om detta i dagens insändare i TTELA. (Se “Centerpartiets glesbygdspolitik: Att till vilket pris behålla byskolor”.)

Andersson och Carlsson ger ett tydligt exempel på hur man genom att utelämna väsentliga och avgörande fakta kan förmedla en felaktig bild till läsarna. Nämligen bilden av att de styrande partierna satsar fullt ut på kommunens barn och elever.

De båda centerpartisterna svarar på en insändare från “Två insiktsfulla akademiker”. Den ska jag inte kommentera, det finns alltför mycket att säga om den. De två centerpartisterna återger i svaret helt korrekta fakta om barn- och utbildningsnämnden.

De skriver att nämnden fick 15 milj kr år 2020, att nämnden får ytterligare ca 5 milj kr nästa år (det är för ökade hyror på bland annat Silvertärnan, men det skriver de inte) och täckning för nästa års löneförhöjningar. (Detta har jag redogjort för i bloggen “De styrandes budgetförslag”.)

De här sakupplysningarna är alltså helt korrekta och de redovisas, menar Andersson och Carlsson:

“för att skapa en insikt”

Den svenska vittneseden, som vittnen i rättegången får svära, slutar:

“…jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra.”

Det där med att “förtiga” är intressant. I domstolen ljuger man om man som vittne utelämnar fakta. Och det är faktiskt precis vad Andersson och Carlsson gör i insändaren. De nämner inte att  nämnden behöver ytterligare 7,7 miljoner för att upprätthålla den verksamhet som nämnden har i år, med betoning på upprätthålla. Det handlar inte om att förbättra verksamheten, öka kvaliteten eller så. Utan dessa miljoner, som alltså inte finns med i budgetförslaget, så väntar personalminskning, större klasser, större barngrupper och/eller minskat öppethållande på förskola och fritidshem etc…

Fackförbunden avvisar som bekant också Anderssons och Carlssons, Nybergs och Augustssons med fleras budgetförslag och skriver i sitt ställningstagande (se “Fackens syn på budgetförslaget”):

“Det yttersta priset tror vi de svagaste i samhället får betala, till exempel de barn som inte får den hjälp de ska eller brukare på boende som inte får det stöd de behöver.”

Antagligen hoppas Mats Andersson och Bo Carlsson att barn- och utbildningsnämnden, liksom Nyberg och Augustsson för socialnämnden, också ska få ökade statsbidrag.

Vänsterpartiets representanter i barn- och utbildningsnämnden skickade i söndags in en insändare till TTELA om budgetförslagens konsekvenser för förskola/skola. Där utvecklade vi argumenten ytterligare för nödvändigheten av mer pengar till barn- och utbildningsnämnden. Vi får hoppas att TTELA publicerar den. (Annars får jag publicera den här på bloggen.)

Sverigedemokraterna

Vi får se om insändarskribenterna Andersson (C) och Carlsson (C) återkommer i tidningen när deras slirande på sanningen uppenbaras för allmänheten. Vem vet, kanske gör TTELA en särskild artikel om det där med politiker och sanningen. Som tidningen gjorde med anledning av Anders Strands insändare häromveckan. (Se “Nej till nedläggning av Rösebo och Mulltorp. Och SD.”)

I gårdagens TTELA intervjuades ju SD:s gruppledare Anders Strand (se “Sverigedemokraterna förstod inte vad man röstade på”) – och TTELA sammanfattade:

“När förslaget om att spara pengar var uppe i barn- och utbildningsnämnden ställde sig Sverigedemokraterna på den sidan som ville stänga skolorna i Rösebo och Mulltorp. Men partiet förstod inte vad man röstade på.”

Ska man skratta eller gråta?

“…partiet förstod inte vad man röstade på.”

TTELA skriver inte detta för att på något sätt raljera och vara elak. Strand själv säger nämligen i artikeln:

“underlaget var för otydligt. Jag har läst handlingarna, att förstå politiska dokument kan vara svårt.”

Det hör till saken, som TTELA också helt riktigt noterar, att alla andra partier, oavsett om de var för eller emot en nedläggning, insåg vad förslaget innebar.

Tänk om skolorna i Mulltorp och Rösebo skulle bli nedlagda, därför att sverigedemokraterna inte läste eller förstod handlingarna…

Jag undrar vilken slutsats alla som röstade på SD i valet 2018 drar…

Mulltorp och Rösebo

Och till sist kort om skolorna i Rösebo och Mulltorp.

I ovanstående blogg (se “Nej till nedläggning av Rösebo och Mulltorp. Och SD.”) skrev jag varför jag inte tror att skolorna i Rösebo och Mulltorp kommer att läggas ner. Och definitivt inte på fullmäktige imorgon. Och det understryks nu av att samtliga betongpartier har kommit överens om ett gemensamt budgetförslag. Det betyder att till och med den borgerliga oppositionen har släppt kravet på nedläggningar – i varje för nästa år.

En hel massa politiker har de senaste dagarna fått mail från både Mulltorp och Rösebo. I Mulltorp har 732 personer skrivit på en protestlista för att:

“Stoppa nedläggningen av Mulltorp skolan!”

På namnlistan, som bifogats, utvecklar flera varför de har skrivit på. Det är intressant läsning.

Det är likadant från Rösebo. Där har 734 personer skrivit på en motsvarande lista:

“Rädda Rösebo skola – Vänersborg äldsta skola”

Det känns bra att kunna konstatera för alla vårdnadshavare att deras kamp för att behålla sina skolor har gett resultat. Nu kan vi bara hoppas att alla vårdnadshavare och elever ska ta strid för att förskolorna och skolorna i Vänersborgs kommun får de ekonomiska medel som krävs för att de ska kunna uppfylla de uppdrag som Skollagen och Läroplanerna har gett dem…

Kategorier:AnderssonMats, Budget 2021, BUN 2020, Carlsson Bo, Centerpartiet, Kommunfullmäktige 2020, Nyheter och politik, Skola och utbildning, Sverigedemokraterna, ttela