Arkiv
Frändeskolans tio glada budskap
Idag kl 10.00 invigdes kommunens nya satsning. Det sätts upp skyltar runt om i kommunen med positiva budskap som ska göra människor glada.
Det var en ståtlig invigning i Plantaget med tal av kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin. Efter att en fanfar hade ljudit avtäcktes den första skylten. Det gjordes tillsammans av Annalena och Anna-Lisa Haglund.
Det var Anna-Lisas egen skylt som fick äran att bli den första av de tio skyltarna som sattes upp. Anna-Lisas medborgarförslag är nämligen upphovet till hela idén med skyltar med positiva budskap. 
(Se “Ett medborgarförslag blir verklighet”.) Och det var också Anna-Lisas klass från Frändeskolan som hade utformat och gjort samtliga skyltar. Naturligtvis var klassen tillsammans med “fröknarna” på plats i Plantaget.
TTELA var på plats och fotograferade och Anna-Lisa intervjuades av tidningens reporter Niklas Johansson. När en kommunal händelse blir uppmärksammad av lokaltidningen så är det stort.
Samtidigt med den första skylten invigdes också den första “pratbänken”. Pratbänkar är en del av kommunens arbete med att främja den psykiska hälsan. Bänkarna ska skapa möjligheter till småprat mellan människor. (Se “Invigning av pratbänkar och vänliga skyltar”.) Sju gula bänkar ska placeras ut på olika platser i kommunen. De ska 
placeras vid skyltarna och på andra bra platser.
Invigningen avslutades med att kommunen bjöd på isglass, salta pinnar och dryck. Det var populärt.
Nu ska de övriga skyltarna med de glada budskapen sättas upp i olika delar av kommunen tillsammans med gula pratbänkar.
De glada budskapen på skyltarna är följande:
- ”Du behöver inte vara som alla andra”
- “Tänk positivt”
- “Du är bäst”
- “Ge aldrig upp”
- “Tro på dig själv”
- “Ingen strålar som du”
- “Du behöver ingen smink, du är vacker som du är”
- “Låt inte någon ändra den du är”
- “Alla har något de är bra på”
- “En dålig dag är inte ett dåligt liv”
Tack Anna-Lisa Haglund för din fina idé och tack klass 4 på Frändeskolan för alla färgglada och fina skyltar med positiva budskap som ska göra människor glada!
Ett medborgarförslag blir verklighet
I Vänersborgs kommun har invånarna möjlighet att lämna in medborgarförslag. På detta sätt kan invånarna påverka och förbättra kommunens verksamheter. (Se kommunens hemsida.).
Det är många i kommunen som har använt sig av möjligheten att lämna in medborgarförslag. Några har fått avslag, andra har fått bifall. En av dem som lyckades övertyga politikerna om att hennes förslag var ett bra förslag var Anna-Lisa Haglund från Frändefors.
Den 8 oktober 2023 föreslog Anna-Lisa att kommunen skulle sätta upp skyltar med positiva budskap som skulle göra människor glada. Förslaget bifölls och Anna-Lisas klass på Frändeskolan fick i uppdrag att ta fram sådana skyltar med positiva budskap.
Det fanns många idéer till budskap i klass 4, hela 30 stycken. Eleverna fick i uppdrag att välja ut 10 av dem. Och då blev det en lektion i demokrati, praktisk demokrati. Eleverna fick under omröstningen använda sig av riktiga valbås där de fick avlägga sina röster i hemlighet. Det har gjorts ett inslag om röstningen – se YouTube “Röstning på Frändeskolan”. (Filmen är 2.33 min.)
Nu har Anna-Lisas medborgarförslag blivit verklighet och i övermorgon, fredag den 16 maj kl 10.00, invigs den första skylten med ett positivt meddelande i Plantaget. Även gula “pratbänkar” för möten och samtal invigs. De gula bänkarna är en idé som ursprungligen kommer från Zimbabwe i södra Afrika.
Kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin håller invigningstalet och kommunen bjuder på isglass och dryck. Och naturligtvis medverkar Anna-Lisa Haglund och klass 4 på Frändeskolan. Och det ryktas om att både TTELA och P4 Väst finns på plats.
Det ska bli kul!
Anm. Läs också om invigningen – ”Frändeskolans tio glada budskap”.
Vad händer på Torget och i Plantaget?
Efter att jag hade publicerat bloggen om Juta igår onsdag (se “Överklagandet till Mark och Miljö”) tittade jag på TTELA:s hemsida efter senaste nytt från Vänersborg. Jag fastnade direkt för rubriken (se TTELA):
“Vänersborgarnas röster: ”Det vill vi se på Torget””
De båda “korvkioskerna” på Torget, kända som Grill-Ivar och Göstas Grill, står ju tomma och igenbommade sedan en tid tillbaka. Özgür Canavar var den som senast hade kontraktet och hyrde då båda byggnaderna av kommunen. Han var inte glad när TTELA intervjuade honom (se TTELA 29 juni – “Özgür driver kioskerna på torget i Vänersborg – kastas ut”):
“De bara lägger ner hela skiten och säger att det bara är att tömma lokalerna och gå vidare.”
Canavar tyckte inte att kommunen hade skött det hela som den borde. Men nu har kommunen hur som helst sagt upp avtalet. Det berättade TTELA för en vecka sedan. (Se TTELA “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”.)
TTELA skrev:
“Bakgrunden är att den ägare som under den senaste tiden haft kontrakt för att driva båda gatuköken, har överlåtit verksamheten. Avtalsbrott, menade Vänersborgs kommun och avslutade kontraktet.”
Nu tittar kommunen på hur en upphandling ska utformas.
“Vi vill göra någonting bra, där båda byggnaderna är i drift”
Det sa förvaltningschef Andreas Knutsson på samhällsbyggnadsförvaltningen till TTELA. Det är vad jag förstår tjänstepersoner i samhällsbyggnadsförvaltningen som har hanterat hela processen, som kontrakt, uppsägning osv. Det verkar också vara de som planerar framtiden. Jag kan inte se några politiska beslut.
Olle vill se en glassbar på torget.
Till sommaren ska förhoppningsvis upphandling, tilldelning, nya kontrakt osv vara klara och de båda byggnaderna i drift. Det hoppas kommunen trots att det inte blir någon ombyggnad av de två gatuköken. Förvaltningschef Knutsson till TTELA:
“Det finns det inte pengar för.”
Vad det blir och om det blir något annat än gatukök vet ingen i nuläget. Därför ger TTELA alla vänersborgare chansen att lämna förslag på vad de vill se på Torget i framtiden. Fantasin är som vanligt stor bland invånarna. Det föreslås allt från gatukök, så klart, och foodtrucks till polisstation och en filial för NATO. Jag reagerade dock på att någon tyckte att:
“där ska man kunna köpa med sig varm choklad till skridskobanan på vintern.”
Men tyvärr, det blir ingen is i Plantaget i år. Kommunen har inte råd. Isen har kostat omkring en halv miljon kronor varje år, förra säsongen var den exakta siffran 489.000 kr. Med en inflation på 10% skulle priset hamna på ungefär 540.000 kr. Enligt kommunen tillkommer kringkostnader, t ex markbädd, staket, daglig skötsel och strömförbrukning/avgifter, så den totala kostnaden skulle hamna på omkring 800.000 kr. Kringkostnader har det naturligtvis funnits varje år. Med andra ord, isbanan i 
Plantaget skulle bli ca 50.000 kr dyrare i år än tidigare. Men då finns det också andra aktörer, t ex näringslivet, Forum, Visit och fastighetsägare, som kan vara med och sponsra.
Igår fick jag Vänersborgs Söners Gilles årsskrift i min hand. Som vanligt prioriterade jag Lars Salonens som vanligt mycket underhållande och humoristiska årskrönika. Salonen skriver:
“Isbanan i Plantaget blev sensationellt lyckad. Att locka barn och unga till den typen av fysisk aktivitet är väl satsade pengar. Hoppas verkligen på fortsättning då det dessutom ger en härlig underhållning åt pensionärerna som sitter på de gula bänkarna och matar duvor.”
Barnbarnet Olle från Värnamo och jag har varit regelbundna besökare under de tre åren som isen har spolats upp i Plantaget. Och det var lite som Lars Salonen beskrev, en av oss åkte skridskor 
medan den äldre tittade på. Dock utan att mata duvor (vinterhalvårets fiskmåsar). Det som har varit utmärkande under dessa tillfällen, det är hur många barn och vuxna med utländsk bakgrund som lånade skridskor och prövade på skridskoåkning. Det kanske var första gången någonsin som de har haft möjlighet att pröva på denna ädla sysselsättning. Isrinken har definitivt också bidragit till en ökad trivsel och trygghet i centrum.
Jag håller med Lars Salonen att isen i Plantaget var väl använda pengar. Min uppfattning är att kommunen skulle ha satsat på en isbana i Plantaget i år också.
Det tycks som om kommunen drar åt svångremmen på många av de satsningar som ger kommuninvånarna lite extra glädje i livet och aktiviteter som ger ungdomarna lite extra glädje på loven. Det blir ju inte heller någon ljusfestival i år, även det blir för dyrt. Och Hallevibadet vill inte kommunen driva vidare. Det ville samhällsbyggnadsförvaltningen omedelbart riva. Nu visade det sig emellertid att politikerna i samhällsbyggnadsnämnden sa nej till detta förra veckan.
Det är inte utan att besparingarna kan kännas något frustrerande och förvirrande. Kommunen gjorde ett överskott 2020 på 161 milj kr, 2021 på 185 milj, 2022 på 180 milj och i årets prognos hamnar kommunens överskott på 67 milj kr. På de senaste 4 åren gör alltså kommunen ett överskott på sammanlagt 593 milj kr…
Men kommuninvånarna ska inte misströsta. Det planeras ett “Vinterland” i Plantaget. Jag citerar ett beslut från den 20 oktober av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):
“Tidigare isbana ersätts med en vintrig lekplats med trevlig inramning, likt den som var med isbanan, med staket som inramning samt belysning. Vinterlandet ska vara utrustat med snö, mini-granar och diverse dekoration och utsmyckning. Huvudaktivitet i vinterlandet ska vara en karusell som kommer bemannas av kommunvärdarna på utsatta tider. Därtill röda bodar med möjlighet att bjuda på glögg/pepparkakor, viss försäljning av föreningar och bänkar med sittdynor till fikasugna besökare.”
Ordförande Augustsson fattade beslutet som även innefattar att kommunen satsar 100.000 kr på projektet.
Kommunen ska även satsa drygt 20 milj kr på att åtgärda arenans tak nästa år. Det innebär att invånarna kan fortsätta att åka skridskor några timmar i veckan i arenan, inte bara denna säsong, utan förhoppningsvis några år framåt. Och förutom nya nödvändiga investeringar, efter taket behöver åtskilligt annat repareras och renoveras, så kostar arenan upp mot 20 milj kr netto varje år.
Man ska inte heller glömma att kommunen också årligen satsar 10 milj kr på Vattenpalatset. Det innebär bad även vintertid. Vattenpalatset står också alltid på schemat när barnbarnet hälsar på. Då sitter dock inte farfar på någon bänk utan återfinns istället i vattnet – och deltar i aktiviteterna.
Så visst satsar kommunen på fritidsaktiviteter, i varje fall i stadens centrum. Vi ska inte heller glömma att hela denna vecka pågår kulturveckan. Det finns, och har funnits, en hel del aktiviteter. Programmet finns för övrigt på kommunens hemsida. Och tidigare i oktober gick Hållbarhetsveckan av stapeln.
Och sist men inte minst – på lördag är det OKTOBERMARKNAD!!!
Lutz Rininsland (V) inviger scenen 2014.
…med den årliga dragningen på VHC:s billotteri. Och återigen stiger förhoppningarna, tre bilar ska lottas ut…
Vänsterpartiet deltar också på marknaden. Vi kommer att stå på Sundsgatan, alldeles bredvid Lundborgs, mellan kl 09.00-15.00. Har du några frågor, synpunkter eller bara vill diskutera något i kommunen så är du välkommen.
PS. Kom ihåg att centrala delar av Vänersborg stängs av på lördagen. Det kan bli svårt att köra bil i eller genom centrum. Läs mer i TTELA:s papperstidning.
Det händer i Vänersborg
Det var mycket folk på Vänersvallen i fredags, drygt 900 personer. Det var seriefinal i division 3 NV Götaland och förutsättningarna var de allra bästa. Solen sken och kvällen var ljummen. I varje fall under den första halvleken. Sedan letade sig den kyliga vinden igenom kläderna och riktigt bet tag i skinnet…
Vänersborgs IF tog emot serieledarna Skoftebyn från Trollhättan. En mängd kändisar och legender hade hittat till den gröna plastmattan. Dick Hansson, tung bandyback i Vargön en gång i tiden, Thunberg, tränare i Frändefors, Inge Mårtensson, Filar’n, Loffe, U, Lill-Atis, Arne Jacobsson, Tallbo och många många fler celebriteter syntes i publikvimlet. Tyvärr kunde vi alla konstatera att fru Fortuna inte var med hemmalaget ikväll, och kanske inte heller skickligheten. Skoftebyn vann rättvist med 4-1. Och nu ser det ut som om seriesegern är utom räckhåll för de rödblå.
Dagen efter publikfesten på Vänersvallen var det Fridamäss. Äntligen säger några. Det var några år sedan vi sist upplevde den gamla anrika vänersborgska traditionen.
Fridamäss är en klassiker i Vänersborg och det är kul att arrangemanget har kommit tillbaka. Tyvärr så känns det som att vänersborgarna inte riktigt hittade (tillbaka) till centrum denna lördag. Modevisningar i all ära, men hur många lockas av det? Jag tror att det krävs betydligt modernare grepp. Själv så saknar jag mattält och chokladhjul…
Fast att ta Molly Sandén till Plantaget var ett lyckokast. Mängder av människor, inte bara barn och ungdomar, hittade dit. Tyvärr var framträdandet lite väl kort, även om det som bjöds var riktigt bra. I mellansnacket tog Molly Sandén på ett ganska fint och genomtänkt sätt upp frågor som självförtroende, allas lika värde etc. Och det kan vara viktigt 
för alla unga fans, som stod framme vid scenen och diggade musiken, att höra.
Men hur många av alla dessa människor handlade i affärerna? Eller tog sig en bit mat på en av stans alla restauranger?
Men det var inte nog med det. Det har hänt mer i helgen.
På söndagseftermiddagen och –kvällen var det ”Musik i scensommarkväll” på Restad Gård. Även detta arrangemang var gratis. Både VIF-matchen och Molly Sandén var det också.
Efter att idén hade kläckts hos Vänersborgs FK för tre veckor sedan var det snabba ryck. Artister bokades, annonseringen ordnades och scenen byggdes upp.
Och vädret var med även denna dag.
Ett fantastiskt arrangemang med idel vänersborgsförmågor. Och 200-300 i publiken. Kanske kunde det ha varit fler, men de som inte kom fick skylla sig själva… De missade Krigge, Rebeca Haak, Olivia Lundberg, Radar och Wedgie. (Wedgie missade jag också, eftersom bloggskrivandet kallade…) De missade också hur proffs ordnar till en picknick. Familjen Lundbergs picknick går till historien…
Det var ett mycket lovvärt och bra initiativ från VFK som vi hoppas blir en återkommande tradition.
Det har med andra ord varit en ganska fantastisk helg i Vänersborg! Tack vare många vänersborgares ideella arbete.
Sommar i Vänersborg
Det var faktiskt senare på precis samma dag som jag skrev om mina smultron (se här), som jag upptäckte att någon hade kört på en av mina staketstolpar. Jag blev först förvånad och sedan något fundersam, men så småningom började i stället ångesten sakta men säkert växa inom mig… Var det Gatuenheten som hade gjort ett försök till inbrytning i trädgården – på jakt efter mer ogräs? Som de ytterst noggranna och plikttrogna kommunala inspektörerna kallade mina smultron… Var det krig på gång?
Eller var det kanske någon fiskmås som i ett blint hysteriskt anfall mot någon fiende hade krockat med stolpen?
De senaste dagarna har de gnälliga och skrikande fiskmåsungarna försvunnit. Såvida de inte har krockat med stolpar, eller bilar, eller stött på någon jägare (det finns ju en del sådana i Vänersborg, inte minst bland våra politiker…), så antar jag att de nu har blivit flygfärdiga och flugit iväg till sjöss eller var de nu bosätter sig efter att ha terroriserat Nordstan i några månader. Fast när jag läser Metro så verkar fiskmåsarna ha flyttat till Cornwall i England…
Och i England regerar en handlingskraftig premiärminister. På gott och ont i och för sig, men i det här fallet bara på gott. Premiärminister Cameron vill nämligen starta krig mot de aggressiva fiskmåsarna (se här). De boende i Nordstan önskar väl att Vänersborg någon gång också skulle styras av någon handlingskraftig politiker som ville ta tag i fiskmåsproblemet… (I Stockholm har de tydligen planterat in pilgrimsfalkar som tar ”hand om” fiskmåsarna. Jag tror minsann att det ska bli ett vallöfte…)
Men säg den glädje som varar. Direkt efter att de äckliga fiskmåsungarna flugit iväg, eller krockat, så… Vad hör man? Jo, fler gnälliga och ynkliga pip från hustaken. Igen! Nästa generation av denna erbarmliga och onödiga fågelart har kläckts…
Och inte heller har någon hört av sig om skadan på staketstolpen. Men vem vet – det kanske snart dyker upp ytterligare ett föreläggande från kommunen i brevlådan…
På tal om jagande politiker… Alla politiskt intresserade vänersborgare väntar väl på att Gunnar Lidell (M) och Peter Eriksson (M) ska komma med ett rappt och tufft svar på de debattartiklar som deras ursprungliga artikel om Kunskapsförbundet Väst har gett upphov till. Men än har inget publicerats i TTELA. Däremot kan vi i TTELA läsa andra debattartiklar – som har publicerats både två och tre, eller är det fyra?, gånger tidigare…
Nä, då är det bättre att fördriva tiden med att ta en båttur till Ursand. Som förresten TTELA:s reporter också har gjort. Det var lite av nostalgi över min båtresa. En likadan upplevelse hade jag nämligen som barn på 60-talet… Fast på den tiden fanns det ingen bar i båten…
På 60-talet var det nämligen Ursand som gällde för vänersborgsungdomarna, i varje fall för de som växte upp i Bangatekvarteren.
Vem minns inte simskolan som började direkt efter skolavslutningen (på den tiden hade kommunen råd med gratis simskola). Bussen gick från Östra skolan till Vänerns 15-gradiga vatten. Och då var det ändå varmt i vattnet! Jag kommer ihåg när Arne Andersson med sin bestämda tordönsstämma tvingade oss elever att göra bentag, först i sanden och sedan några meter ut i vattnet, när temperaturen endast uppgick till 12 grader… Fast det blev riktiga män och kvinnor av oss. Inte tal om annat. I varje fall till slut. För egen del tog det faktiskt 4 somrar av idogt tränande av ben- och armtag innan jag till slut kunde kasta flytvästen vid bryggorna på Ursand och ta de första trevande simtagen utan hjälpmedel.
Men de vänersborgare som växte upp med simskolan på Ursand har sedan dess aldrig ryggat för lite kallt badvatten… Till skillnad från många i de yngre generationerna som lärde sig simma i uppvärmda bassänger.
Det var en trevlig båttur till Ursand. Det är inte så ofta man betraktar vårt vackra Vänersborg från sjön. Båtturen rekommenderas.
Turen till Ursand tar cirka 25 minuter. Och det var faktiskt ganska många människor på Strömkarlen, som båten heter. Det verkade dock som det var mest turister. Det intrycket höll också i sig när man kom fram till Ursand. Det syntes inte till några vänersborgsungdomar.
Det råder delade meningar om Bert Karlssons Ursand. Det är mycket plast och smaklösa ”dekorationer” på Berts ”nya” Ursand. Inte tal om annat. Och jag tror att många av oss urvänersborgare ser med viss skepsis på hur vårt gamla smultronställe har förändrats, och kommersialiserats. Men samtidigt har Ursand rustats upp på ett välbehövligt sätt. Det var ganska nedgånget och förfallet innan Bert kom dit. Inte tal om annat.
Och visst drar campingen en del turister till Vänersborg som ger både inkomster och arbetstillfällen till kommunen.
Jag fick av en slump syn på ett blogginlägg om Ursand – skrivet av en turist med stor erfarenhet av Ursand. Inlägget innehöll både ros och ris, och det är klart läsvärt. Bloggen heter ”Ursandsområdet och Dalboskogen behöver vårdas med gemensamma krafter!” och har ett annat perspektiv än vänersborgarens. (Det visade sig att bloggaren Egon Frid var vänsterpartist, men det har inget med det här att göra. Jag har själv, som Egon Frid nämner i sin blogg, skrivet ett antal bloggar om Bert Karlsson och Ursand. Är du nyfiken på dem så hittar du dem lättast
genom att välja ”Ursand” under ”Kategorier” en bit ner i den högra spalten – eller helt enkelt genom klicka här!)
På hemresan från Ursand så var det återigen en del människor med på båten. Och det var faktiskt några barnfamiljer som åkte hem – till Vänersborg.
På väg hem från Fisketorget till fiskmåsungarna i Nordstan så passerades det ”nya” Plantaget. Och säga vad man vill om förändringen – det är alltid folk numera i Plantaget. Och det är oerhört positivt. Tidigare var det ju nästan alltid tomt i skuggan under de höga träden.
Och lockas människor in till stan tack vara förändringen av Plantaget så var det definitivt en bra förändring.
På tal om Plantaget så fick jag en gammal ELA (Elfsborgs Läns Annonsblad som den hette förr) från den 16 juni 1944 i min hand. Det är sant. 1944!!
I numret finns en artikel om borgmästare Sandéns och stadsfullmäktigeordföranden Anderssons förhoppningar beträffande Vänersborgs framtid.
Borgmästare Sandén talar om att anlägga fler promenadvägar längs Vänerstranden, och så kommer han till Plantaget:
”Plantaget bör staden se upp med i tid. Träden äro gamla och dåliga, och för återväxten måste nog åtgärder vidtagas, så att inte hela plantaget en vacker – eller rättare ovädersdag går över styr med buller och brak. Men jag lutar åt den uppfattningen att man skulle kunna så att säga ‘dra upp gardinen’ något, varigenom kyrkan bättre kommer till sin rätt. En dylik gallring kräver mycken eftertanke och pietetsfullt utförande.”
Det verkar som om borgmästare Sandén var lite före sin tid, han tycks ha varit en riktig framtidsman. Jag undrar vad människorna säger om 71 år när de ser tillbaka på år 2015? Att Marie Dahlin var lite av en framtidskvinna…?
ELA-reportern Oscar Andersson avslutar artikeln med en liten betraktelse:
”Vilken vila och ro är det inte att från Skräcklan eller Dalaborg se ut över den vackra vattenspegeln, som öppnar sig för ögat, där båtar eller fiskmåsar ge liv och rörelse åt tavlan.”
Fiskmåsar…? Journalisten bodde definitivt inte i Nordstan…
Hänt var det här!
Det hände lite saker i Vänersborg den gångna veckan. Ganska mycket faktiskt. Även om jag inte har skrivit någon blogg de senaste dagarna. Men det var inte det som jag tänkte på. Det hände en del ”utanför plan”, som min gamle tränare Stig ”Puskas” Jonsson skulle ha uttryckt det.
Jag tänker då inte på min diskussion om fiskmåsars ”människovärde” som jag hade med en ganska ledande miljöpartist, från Vänersborg, på Facebook häromdagen.
”Ett liv är ett liv.”
Skrev miljöpartisten…
Kanske anser denne miljöpartist att Sverige skulle ha gett asyl åt Turkmenistans fiskmåsar när turkmenerna utrotade dem för ett antal år sedan. (Se här.) Eller det kanske var det vi gjorde förresten – med tanke på alla tusentals fiskmåsar som flyger och springer omkring? Men blotta tanken på fiskmåsars lika värde med människors torde vara alltför absurd för de flesta vänersborgare för att ta på allvar. Med undantag för en och annan miljöpartist då.
Hur som helst, vi som bor i nordstan tycker inte att det är särskilt trevligt med fiskmåsar som skiter på fönster och bilar… För att inte tala om deras evinnerliga skrikande dygnet runt.
Jag tänker inte heller på bandy. Trots att det kändes som om det var säsong förra lördagen. Det var så kallt att man väntade sig att se IFK:s bandytrupp skrinna förbi på hamnkanalen. Med S Anders i täten…
Nä, i helgen var det Aqua Blå – Vänersborgs egen festival vid Vänerns strand.
Tusentals vänersborgare och en och annan utomsocknes sågs promenerande och fikande på stan, på Hamngatan och på Sanden. Ett fantastiskt folkliv och ett fantastiskt arrangemang, som man egentligen skulle vilja ha mer av.
Inte ens vädret kunde hindra förväntansfulla vänersborgare, särskilt inte på lördagskvällen. I det stora evenemangstältet satt packat med folk som trotsade kylan för att vänta in, och så småningom lyssna till, Sven Thomas Magnusson – mer känd som den kosmiske och kaftanklädde di Leva. Huruvida di Leva någonsin har sett en bandymatch med Sirius, uppsalabo som han är, förtäljer inte historien. Själv orkade jag faktiskt inte riktigt med kylan, utan begav mig hemåt, med några kycklingspett, till det varma TV-rummet och den andra halvleken i finalen i Champion’s League… Må di Leva förlåta.
Tidigare på dagen hade återigen några av de asylsökande från Restad Gård uppträtt. Jag har tidigare skrivit om showen ”Alla under samma sol” (se här) som hade premiär i mars i våras. Då hölls en två timmar lång föreställning, som nu hade bantats ner till 45 minuter. 
Det innebar att Majd Almalla, ”Syriens Gary Moore”, bara hann spela en låt. I stället för tidigare tre. Almalla, som har den svenske supergitarristen Yngwie Malmsteen som idol, är grym på gitarr. Du kan höra honom genom att klicka här. Du kan också se en synnerligen internationell dansuppvisning av en mängd barn och ungdomar om du klickar här.
Och på tal om Restad Gård och de asylsökande. På Restad Gård finns också skolan för de asylsökandes barn. Kanske en av kommunens bästa skolor, med motiverade och duktiga elever – och fantastiska lärare. I torsdags hade Kumlienskolan, som skolan heter, skolavslutning. Klicka här så kan du se en film från avslutningen.
Plantaget har blivit något alldeles speciellt. Den gångna veckan var det invigning. Plantaget har blivit luftigt och inbjudande. Nu kan man se både kyrkan och residenset. Några har undrat över underlaget. Jag vet inte hur underlaget ska bli, eller om det är som det ska vara. 
Lekplatsen har hittills blivit en verklig succé. Fullt med barn hela veckan. Varje dag som jag har cyklat förbi så har det varit totalt knökat. De ansvariga på Samhällsbyggnadsförvaltningen är definitivt värda en eloge. Det var länge sedan det var ett sådant liv i centrum. I varje fall inte sedan Lars Göran Ljunggren (S), S Anders Larsson (S) och Bo Carlsson (C) lade ner Huvudnässkolan.
Eller är det kanske den fina statyn vid lekplatsen som lockar folk? Nä, det tror jag inte, men visst står statyn, som heter ”Människobarn” och är gjord av Bertil Berggren Askenström, fint där den står? I varje fall jämfört med förr, då den stod undanskymd bakom gamla ”flickskolan” på Vallgatan. (Se här.)
Nu har eleverna börjat sitt sommarlov och jag hoppas att de får fint väder och drägliga badtemperaturer. Lärarnas sommarlov har inte börjat än. Pedagogerna arbetar som vanligt lite längre än eleverna, både efter skolavslutningen och före höststarten. Arbetsgivarna, kommunerna alltså, drev ju för ett antal år sedan igenom att lärarna skulle ha ett antal kompetensutvecklingsdagar när eleverna inte var närvarande. Tanken kunde tyckas vara god, men av 
kompetensutveckling har pedagogerna sett föga.
Och i Vänersborgs kommun ska det ju som bekant sparas på pengarna. Det råder återhållsamhet. Det bestämde Barn- och Utbildningsnämnden i måndags. Fast inte Vänsterpartiet. (Och för rättvisans skull, inte heller välfärdspartiet.) Vi får se hur det blir med kompetensutvecklingen till hösten. Framför allt elevernas… Om eleverna får typ några lärare…
Till onsdag så har kommunfullmäktige sitt sista och årets absolut viktigaste sammanträde. Då ska det ske. Budgeten för nästa år ska beslutas. Och faktiskt även om barn- och utbildningsnämnden ska få extra pengar i år.
Sossarna, och deras stödpartier, centerpartiet och miljöpartiet, försöker med benägen hjälp från TTELA lura på invånarna i Vänersborg att de satsar 9 milj kr extra på kommunens barn och elever. Men det gör de inte. De vill bara ge förskolan och skolan pengar som redan är deras (enligt beslut av fullmäktige i november 2014). I verkligheten vill inte Dahlin och sossarna och de andra i styret att de 240 nya eleverna ska få kosta ett dugg.
Och sverigedemokraterna ser invånarnas reaktion och gnuggar händerna inför 
framtiden…
Men så är det med socialdemokrater ibland, alltför ofta faktiskt – om de blundar så finns liksom inte verkligheten.
Det kan inte vara lätt att vara socialdemokrat när man faktiskt trott på pratet om satsningar på barn och ungdom, förskola och skola, nu senast på socialdemokraternas partikongress, och sedan konfronteras med Marie Dahlins och vänersborgssossarnas vilja och strävan att inte ge skolan en enda krona extra. Utan att istället satsa på Arena Vänersborg… Hur absurt det nu än kan tyckas. Men jag har lovat en närstående att inte prata om arenan… Men vad gör jag om andra pratar om arenan – med mig…?
Det kan inte heller vara lätt att vara centerpartist eller miljöpartist. I synnerhet inte miljöpartist! Och då tänker jag inte på det ytterst delikata filosofiska problemet, som gröna filosofer tydligen brottas med till vardags – varför fiskmåsar har samma värde som människor. Nä, jag tänker på hur en vanlig enkel miljöpartist, som inte tillhör maktens innersta krets (som en del av dem numera gör), hanterar vallöftet (endast 6 månader gammalt) att lova att till och med höja skatten om det var nödvändigt för att kunna satsa på skolan. Och har 240 elever nya elever börjat i kommunens skolor det senaste året (maj 2014 till maj 2015) – så är det definitivt nödvändigt… I Delårsrapporten (s 5), som ska behandlas nu på onsdag, så står det under rubriken ”Övergripande målavstämning”: 
”Barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden har volymökningar vilket är en orsak till kostnadsökningen.”
Då kan väl var och en vänersborgare räkna ut vad som händer med förskola och skola om inte BUN får täckning för kostnadsökningen?
Alla miljöpartister beordras att rösta som Isetorp och Sjödahl vill. Har man fått en massa arvoderade kommunala uppdrag så har man. Då får partiet ge avkall på annat, typ sina principer. Till skillnad från centerpartiet. De tycks, liksom socialdemokraterna, inte ha några…
På onsdag är det kommunfullmäktige. Då ska en hel massa viktiga frågor avgöras. Sammanträdet börjar kl 13.00 och är öppet för allmänheten.
Blandad blogg om behandling
Förra onsdagen fastställdes budgeten för 2015. Miljöpartiet lade sig som bekant platt för sina nya vänner i triumviratet och låtsades inte om att partiet hade lagt en alldeles egen budget i juni. Som skilde sig väsentligt från sina koalitionspartners. Och på budgetdebatten förnekade sig inte heller Sverigedemokraterna. Som vanligt. Om det sedan beslutet har gått upp för sverigedemokraterna, att de hamnade ”helt fel” i vissa omröstningar, vet ingen… Och de flesta är väl egentligen inte heller särskilt intresserade… (Se ”Fullmäktige: Budgeten”)
Efter budgetbeslutet har lugnet återigen lagt sig över kommunhuset. Man kan väl dock förmoda att samtalen mellan de numera tre styrande partierna fortsätter. I inte alltför lugna former kan man kanske också spekulera i – partierna tycks ha en bit kvar till enighet.
Det gäller t ex Villa Björkås i Vargön. Här har definitivt inte lugnet lagt sig. Frågan om en byggnadsminnesförklaring har varit uppe i både fastighetsutskottet, kommunstyrelsens arbetsutskott (=KSAU) och nu senast i samhällsbyggnadsnämnden.
Vänsterpartiet vill byggnadsminnesförklara Villa Björkås med tillhörande park. Det har vi framfört i alla instanser. Och i samhällsbyggnadsnämnden visade det sig att Miljöpartiet ville det också. Vilket i och för sig inte var någon överraskning. Miljöpartiets allierade, socialdemokraterna och centerpartiet, vill däremot inte göra detta. Min partivän James Bucci skrev igår en blogg om hur Vänsterpartiet och han har agerat i frågan. Jag rekommenderar en läsning. (Buccis blogg hittar du här.)
Samarbetet inom det nya styret tycks alltså redan halta. Vi får se hur länge det dröjer innan den ursprungliga kvartetten, numera trion, blir till en duett…
Diskussionens vågor går för övrigt höga på Facebook om Villa Björkås. Det har också startats en namninsamling om byggnadsminnesförklaring. (Du hittar namninsamlingen här.)
När det gäller Plantaget i centrala Vänersborg, som också har gett upphov till många känslor, tycks dock diskussionerna ha lagt sig. Å andra sidan är det inte mycket att diskutera längre. En massa träd har redan fällts och det som är gjort är gjort. Klockan går inte att vrida tillbaka, Plantaget kommer aldrig att bli sig likt. Sedan är ju frågan om det blir till det bättre eller sämre. För min del så tror jag att det på många sätt blir till det bättre. Det blir ljusare, kyrkan syns och en massa gamla höga och i flera fall sjuka träd har tagits bort. Däremot är jag tveksam till lekplatsen som ska anläggas i det nordvästra hörnet av parken.
Det är viktigt att Vänersborg är och förblir en attraktiv kommun, ”i alla delar”, och då är det av stort värde att också det gamla bevaras, även om det behövs en uppfräschning på sina håll.
Det är också viktigt att Vänersborg är attraktiv ”hela livet”…
Något som också skulle behöva fräschas upp är nämligen skollokalerna. Många skolor erbjuder elever och lärare en miljö som inte skulle accepteras på andra håll. Och inte görs heller. I kommunhuset pågår det t ex en mängd arbeten i och på fastigheten. Då är det handling som gäller, då finns det pengar. Men om skolor behöver åtgärdas eller renoveras… Om en skola behöver bättre ventilation, fräscha toaletter, fräscha ytskikt och bulleråtgärder i klassrum och korridorer, en kreativ utemiljö – då tycks det vara svårt att komma till skott. Då är det svårt med pengar. För att inte säga omöjligt.
Nu senast hörde jag en rektor säga:
”Nu har jag felanmält detta i 3 år – och det händer inget.”
Jag tror att rektorerna ibland tycker att de inte blir tagna på allvar… Det kanske också är därför som ett av lärarfacken skriver i ett utskick idag:
”På sikt kommer cheferna att frånsäga sig arbetsmiljöansvaret.”
Till sist, igen, det här med ”attraktiv i alla delar”…
På ett offentligt möte för några veckor sedan fick Magnus Larsson besked om att VA:t i Sikhall inte skulle vara klart förrän 2018.
Magnus Larsson blev något konfunderad:
”Jag har fått avslag på bygglov, senast i år, för att VA:t ska vara framme och klart inom 2 år.”
Ibland slås man onekligen av tanken att kommunmedlemmar behandlas olika. Och kommunens olika delar.
En annan fråga på temat ”i alla delar”.
I år är det 40 år sedan Vänersborgs storkommun bildades. 1974 slogs Vänersborg, Västra Tunhem, Frändefors och Brålanda samman till Vänersborgs kommun. (Fast 3 år tidigare hade kommunfullmäktige i Västra Tunhem röstat för anslutning till Trollhättan…) (Källa: Kommunens hemsida.)
En bloggläsare från Gestad, några stenkast från Sikhall, undrar med anledning av jubiléet:
”Hur blev det? Klarade man av den geografiska rättvisan? Det är ju samma kommunalskatt över hela kommunen. Hur har jobben placerats? Tekniskt sett kan en liten ort vara huvudort i en stor kommun eller region (Vänersborg i vår Region). … Så när tekniken lett till att alla ursäkter är borta, hur blev den geografiska balansen? Har varje kommundel fått sin ärliga proportion av investeringar och arbetstillfällen?”
Och det kan man ju faktiskt undra. Trots att många av de politiker som har styrt Vänersborg genom åren har kommit från landsbygden och i synnerhet från Dalslandsdelen… Kanske kan man dock se skolbeslutet för några år som ett beslut i den anda av ”geografisk rättvisa” som gestadbon efterlyser. Men visst slås man av tanken att kommunmedlemmarna inte behandlas lika och att Vänersborgs vision kanske inte riktigt stämmer med verkligheten…
”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
Fler höstfunderingar (4): Plantaget
Det finns mycket att ta tag i för politikerna i höst…
En fråga som engagerar många vänersborgare är Plantaget. TTELA har varit full av insändare i frågan. Ska träd sågas ner eller inte? Ska det anläggas en lekplats? Det har till och med diskuterats om kyrkan är ful eller inte…
TTELA:s ledarskribent UA, som på senare tid tycks vilja ligga i framkant när det gäller allehanda vilseledande påståenden (som Rininsland har uttryckt det i ett annat sammanhang) vill återigen vara ”värst”. UA skräder inte orden under rubriken ”Avlöva inte Plantaget” (31 aug):
”Plantaget är synonymt med staden Vänersborg och förtjänar ett bättre öde än ett förskrämt kalhygge.”
Inte för att jag vet vem som vill göra ett ”förskrämt kalhygge” av Plantaget, men debattinlägget visar onekligen att Plantaget berör.
Egentligen är frågan om träd knappast en politisk fråga. Politiker kan ju inte gärna åka runt i kommunen och bestämma vilka träd som ska huggas ner och vilka som ska stå kvar. Träd borde vara en sak för kunniga tjänstemän och experter. Även träden i Plantaget.
Men träden i Plantaget är en del av en större fråga – Plantagets utseende och utformning i sin helhet. Och det är detta som frågan egentligen handlar om.
För något år sedan utlyste kommunen en arkitekttävling om hur centrum skulle se ut. I det vinnande förslaget är Plantaget kvar, så klart, men en slags ”boulevard” från Torget in mot kyrkan skulle anläggas.
Så här såg det vinnande arkitektförslaget ut.
Förslaget har väl sina fördelar, även om inga träd verkar vara inritade. Det kanske bara är en miss? Å andra sidan, om tanken på en bred ”boulevard” (egentligen är det väl en ganska bred gång) genomförs i Plantaget, så måste en hel del träd sågas ner.
Det är den här utformningen av Plantaget som frågan handlar om, och den är onekligen en politisk fråga. (Notera att Huvudnässkolans aula och B-huset är kvar i det vinnande förslaget!)
I lördags kunde vi i TTELA läsa om att en privatperson väckt frågan hos Länsstyrelsen om att byggnadsminnesförklara Västra Plantaget. Men inte på grund av träden. I sin ansökan om byggnadsminnesförklaring ser tvärtom privatpersonen svårigheter med träden.
”De befintliga träden visar också symptom på stress till följd av att de växer alltför tätt.”
Orsaken till att privatpersonen vill att Plantaget ska förklaras som byggnadsminne är:
”det är den första allmänna stadsparken som anlagts i Sverige. Det föreligger idag ett hot mot parken, eftersom kommunen inom kort ska förändra platsen.”
Det hot mot Plantaget som byggnadsminnesansökan talar om utgörs av:
”Efter att Vänersborgs kommun utlyst en arkitekttävling för hela kulturaxeln i Vänersborg 2010 har kommunstyrelsen godkänt att det vinnande bidragets förändring av Västra Plantaget ska genomföras. Kortfattat kan man säga att den så unika stjärnformen kommer brytas upp till förmån för ett brett promenadstråk.”
Det är stjärnformen som det handlar om:
”Parken är anlagd i form av en stjärnplats, en anläggningsmodell som blev populär under 1800-talets senare hälft, en trend som tycks startat i och med Vänersborgs nya stadsplan från 1834. Stjärnplats, stjärnform eller rond-points som modellen också kallas, var ett mycket vanligt inslag i 1700-talets parkanläggningar, direkt inspirerat av den strikta, franska trädgårdsstilen.”
Om Västra Plantaget blir ett byggnadsminne skulle det innebära att:
”parken fått egna skyddsföreskrifter, som exakt reglerar vad det är som inte får förändras. Parken hade även fått en egen individuell vårdplan där skötsel och underhåll konkret beskrivs.”
Argumenten för en byggnadsminnesförklaring utvecklas i ansökan, som för övrigt innehåller många intressanta och för mig nya fakta. Jag delger några som kan vara bra att ha i minnet i de fortsatta diskussionerna.
”Hela området är klassat som fast fornlämning av riksantikvarieämbetet, RAÄ, och skyddas därigenom av kulturminneslagen. I praktiken innebär det att om man ska gräva djupare än 40 cm i Västra Plantaget ska man ha tillstånd från länsstyrelsen, samt att sådana ingrepp ska föregås av arkeologiska undersökningar.”
Vidare:
”Västra Plantaget omfattas idag av två skydd. Dels är området klassat som fast fornlämning, dels är området märkt som riksintresse eftersom Vänersborg har det gamla rutnätssystemet från 1600-talets stadsplan kvar. Dessa två märkningar skyddar dock inte parkens utseende, mer än att man inte får gräva hur som helst i marken, eller utan tillstånd bebygga den.”
Det tycks mig som om argumenten från privatpersonen är tunga. Vi får väl se vad Länsstyrelsen kommer att säga när ansökan om byggnadsminnesförklaring har utretts och ska avgöras.
Men så var det här med träden… De är ju lite en fråga för sig, stjärnform i Plantaget eller inte.
Det är mörkt i Plantaget. Det är mörkt under de höga träden. Och någon gång måste det väl gallras kan man tycka. Träden kan ju inte växa i evighet. De är redan nu väldigt höga. Och de visar också ”symptom på stress till följd av att de växer alltför tätt”.
Men det är inte heller helt lätt att plantera nya.
”Återplantering av träd är svårt då de befintliga träden har så kraftiga rotsystem att nya träd får svårt att etablera sig. De skuggar även ut nya träd med sina täta kronor.”
När det gäller träden så tycks det väl som att det bästa vore att hänvisa frågan till våra tjänstemän och experter. De är säkerligen de bäst lämpade att lösa frågan. Åtminstone bättre än politikerna…
Det finns inte någon lekplats i det vinnande arkitektförslaget. Och med tanke på alla bilar runt omkring (vilket var ett av argumenten till att lägga ner Huvudnässkolan) är det väl inte heller lämpligt med att ha små barn lekande i Plantaget.
Så vad ska nu hända med Plantaget – och träden?
Kommunen måste naturligtvis avvakta Länsstyrelsens utslag. Sedan vet jag inte riktigt. Det har ju varit en process kring Plantagets utformning och ett vinnande bidrag har utsetts. Ska hela processen göras om? Man kan ju tycka att människor borde sätta sig in i frågor innan de beslutas, inte efteråt.
Vid ett tillfälle hörde jag en företagare i kommunen ge ett råd till politikerna:
”Tar ni fram nåt – håll fast vid det!”
Och det ligger en del i det. Fast… Det är när det blir skarpt läge som många vaknar. Även politiker.
Kommunen måste åtminstone avgöra hur frågan ska hanteras. I höst.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer