Arkiv
Vem ska äga Ursand?
Varför ska en kommun äga en campingplats?
Det är en fråga jag tänker på som vänsterpartist och vänersborgare. Det är självklart att Vänersborg ska tillgodose och garantera det rörliga friluftslivet. Varje vänersborgare ska vara tillförsäkrad både rörd och orörd natur inom rimliga avstånd. Man ska som kommuninvånare kunna njuta av naturen i kommunen – en natur som rent objektivt är särdeles fin, tycker i varje fall en urinvånare som jag. Vänersborgarna ska kunna plocka svamp i skogen, titta på älgar på bergen, spana in utsikter, skåda fåglar på slätterna. Vänersborgarna ska kunna utnyttja vandringsleder, stigar, löparspår, gång- och cykelvägar. De ska kunna promenera längs stränder, fika på bergsknallar, bada i Vänern och andra sjöar. De ska kunna använda badplatser som kommunen sköter om.
Men en campingplats? Tillhör en campingplats kommunens kärnverksamhet?
I TTELA den 28 januari (se här) säger samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S):
”I grunden tycker vi att ett sådant här rekreationsområde ska tillhöra Vänersborgs kommuninvånare.”
Rekreationsområde ja möjligtvis, men en campingplats? Det är skillnad på Ursands camping och Ursands rekreationsområde. Ett campingområde är ju inte, och kan aldrig vara, helt öppet för allmänheten. Det är till för camparna. Ett rekreationsområde däremot är till för allmänheten. Och camparna.
Men visst är det bra om det finns en campingplats. Det är bra för de vänersborgare som vill slå upp sina tält, ställa upp sina husvagnar eller hyra en stuga några semesterveckor. Men framför allt är det kanske bäst för att locka hit turister, som kan upptäcka hur vackert det är i Vänersborg och kanske till och med fås att besöka kommunens affärer och serviceinrättningar för att spendera en krona eller två.
Men är det en kommunal kärnverksamhet? Och måste verksamheten vara kommunal?
Kommunen äger ingen mer campingplats än Ursand. I Sikhall är campingen privat och på Nordkroken och Gardesanna äger kommunen inte ens stranden… (Tänk om någon privatperson hade velat bygga toaletter, serviceanläggningar och restauranger vid dessa badplatser – hade inte det varit kanon? Utveckling utan att det skulle kosta kommunen en krona.)
Kommunens största campingplats, på Ursand, arrenderas just nu av den kände och ökände Bert Karlsson. Det gör campingplatsfrågan komplicerad för kommunen. Det hade varit enklare om arrendatorn hade hetat något annat än Bert, typ Daniel eller något.
Bert Karlsson har stundtals gjort en stor affär i media av att politiker i Vänersborg behandlar honom annorlunda, och sämre, för att han är just Bert. (Se t ex ”Det vill åt mig personligen”.) Några skrattar och tycker att det är väl magstarkt av Bert att påstå detta. Men så är det. Det blir helt klart ytterligare en dimension i frågan när arrendatorn heter Bert Karlsson.
Bert har velat köpa Ursand. Han har velat köpa själva campingen. Det handlar inte om ett köp av stranden, grönytan vid stranden, udden vid restaurangen, vägen ner till stranden, Dalbostigen, strövområdet längs Vänern, parkeringen eller småbåtshamnen vid Grönvik, dvs rekreationsområdena. Dessa områden vill inte Bert Karlsson köpa. Dessutom får han inte köpa dessa områden. Som det står i protokollet från samhällsbyggnadsnämnden den 26 januari (se här, sid 8):
”De områden som finns under rubriken allmän plats i detaljplanen kan inte säljas eller upplåtas.”
Bert Karlsson vill köpa campingplatsen. No more no less.
Det kommer att fortsätta vara en camping på Ursand oavsett om Bert Karlsson köper området eller inte. Det föreskriver nämligen samma detaljplan. Och det är den som bestämmer hur det ska se ut på Ursand. Som det står på Boverkets hemsida (se här):
”Detaljplanen talar därför om vad du och andra får och inte får göra för byggåtgärder inom planområdet.”
Detaljplanen styr – oavsett om Bert Karlsson äger området eller inte.
Kommunen, i varje fall en majoritet av ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden, ville inte sälja till Bert. De vill inte heller ge Bert ett tomrättsavtal. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade nämligen i januari:
- ”Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå Kommunfullmäktige besluta att inte sälja mark eller byggnader vid Ursand.”
- ”Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå Kommunfullmäktige besluta att inte upprätta något tomträttsavtal med Ursand Resort & Camping.”
Bert Karlsson har naturligtvis sett beslutet. Därför skrev Daniel Aronsson, platschef på Ursand, ett mail till kommunledningen den 13 februari:
”Jag vill härmed som representant för Ursands Resort & Camping avbryta pågående förhandlingar gällande köp/tomträtt för Ursands Camping med motiveringen att vi ser intresset från politiken som svagt och vi vill istället öppna dörrarna för ett förlängt arrende med ett omskrivet arrendeavtal…”
Det här förslaget om ett omskrivet arrendeavtal, jag tror att Bert önskar ett avtal på 25 år, är inte behandlat i samhällsbyggnadsnämnden. Jag är dock tämligen säker på att kommunen kommer att gå med på ett sådant här arrendeavtal.
Är alla nöjda då? Bert Karlsson är kvar på Ursand, campingen är kvar och kommunen äger hela området…
Jag tror inte att Bert Karlsson är nöjd, han skulle hellre äga marken. Men jag är inte säker på att ett arrendeavtal är bra för kommunen heller.
Det kan vara bra att komma ihåg att Bert Karlsson blir kvar på Ursand resten av sitt liv oavsett om han arrenderar campingen eller köper den. Det kan också vara bra att ha i minnet att Bert har rustat upp hela området under sin tid som arrendator. Campinganläggningen liknade mer eller mindre ett ”råttebo” när han tog över. Det var misskött och vanvårdat. Det är alla överens om. Den mycket omfattande upprustningen av campingen har Bert till stor del gjort för egna pengar, även om kommunen har gjort sin del, och kanske mer än det. Campinggäster från hela Sverige, och för den delen också från norra Europa, har strömmat till Ursand. Antalet campingnätter har stigit i höjden och det har lett till fler turister även i centrala Vänersborg.
Några säger att vänersborgarna har övergett Ursand. Men jag tror inte det. Det är oftast fullt med bilar på parkeringsplatsen och båten som går flera gånger om dagen från Fisketorget är tämligen fullsatt. Och enligt campingledningen är det så, många vänersborgare besöker Ursand.
Jag tror att en försäljning av den kommunala campingplatsen till Bert skulle spara både tid och pengar för kommunen. Kommunen hade inte behövt att vara med i några byggnads- eller renoveringsprocesser. Och sådant tar tid med allt anbudsförfarande, ritningar, kontakter och samarbete med företag, överenskommelser med arrendatorn och inte minst – att vara med och betala. Äger Bert Karlsson campingen är det han som står för allt detta – och kommunen behöver bara kontrollera att detaljplanen följs.
Det blir ett tydligare ansvar både för Bert och för kommunen om Bert hade ägt campingen.
Dessutom, om Bert Karlsson hade ägt campingen, så kunde kommunen ha varit säker på att han skött Ursand minutiöst. Framför allt därför att han hade fått betydligt bättre betalt för campingen om han hade velat sälja den någon gång i framtiden – ju finare och mer välskött Ursand hade varit desto bättre betalt. Så är inte fallet om Bert arrenderar marken. Då skulle intresset kunna bli ytterst kortsiktigt – Bert skulle typ kunna gå in för att tjäna så mycket pengar han bara kunde de närmaste åren, låta byggnader och anläggningar förfalla och när det var tillräckligt nerkört, och Bert hade tjänat tillräckligt med pengar, då kunde han ta med sig allt det som var hans, campingstugor, vitvaror etc – och dra därifrån.
Nu säger jag inte att Bert tänker så, men om. Vad hade hänt med campingen då? Och vem hade då velat ta över Ursand?
Ett arrendeavtal i all ära, men jag tror inte att någon tjänar på det. Varken Bert Karlsson eller Vänersborgs kommun. Och principfrågan, om campingplatsen ska vara kommunalt eller privat ägd, finns inte. Det kan diskuteras om skolor och vårdinrättningar ska vara privat ägda och vinstdrivande, man skulle också kunna diskutera banker och storföretag…
Men campingplatser?
Som jag ser det, så är det centrala att det finns en modern, attraktiv och väl fungerande camping på Ursand. Huruvida den är kommunal eller inte är tämligen ointressant. Det viktigaste för kommunen är att campingen är välskött och lockar till sig vänersborgare och turister. Och att den är så billig som möjligt för kommunen, både räknat i tid och pengar.
Jag anser att alla mål med campingplatsen på Ursand uppfylls bäst om kommunen säljer till en privat entreprenör. Kanske till Bert Karlsson om han lägger det bästa budet.
Mörk dag
Idag infaller vintersolståndet, det är årets kortaste dag. Den följde på årets längsta natt, midvinternatten, även om kölden inte var särskild hård. Och molnen låg, och ligger, tunga, så stjärnorna varken gnistrade eller glimmade. Det är väl nästan att det skulle passa bra med ett citat från ett helt annat sammanhang:
”djupet täcktes av mörker…”
I Vänersborg är det mörkt. Kommunens belysning skingrar knappast mörkret på stadens gator och torg eller i många av kommunens ytterområden… Gatubelysningen är förvisso energisnål, och därigenom både miljövänligare och billigare, men den lyser inte upp omgivningen för invånarna. Jag tror att kommunen behöver tänka om. Jag tror att kommunen behöver tänka sig in i den otrygghet som många upplever utanför hemmets väggar.
I kommunhuset är det också mörkt. Sessionssalen måste rivas och kommunhuset står inför omfattande renoveringar. Dessutom fungerar inte stora delar av kommuns telefoni och e-post just nu. Och det ställer naturligtvis till det för många tjänstemän som inte kan utföra sitt arbete som det är tänkt. Vilket i slutändan drabbar vänersborgarna. Anställda och kommuninvånare drabbas också av att många kompetenta chefer snart slutar sina anställningar. Det är ett stort problem. Vad det beror på vet jag inte, men ryktena går.
Det är mörkt uppe på Blåsut också. Grannarna fick inte köpa skogsdungen vid Kindblomsvägen. Det verkar inte ens som om kommunen var intresserad av att höra deras bud. Grannarna fick bara ett besked om att det blir Salamandern ekonomisk förening, dvs Brunbergs Bygg AB, som återigen blir erbjudna att köpa marken. Det ska byggas hus på det lilla skogsområdet.
Så jag kan förstå att företagets VD i en annons betald av kommunen skrev:
”Vänersborgs kommun har ett engagemang som gjort det möjligt att bygga ett hållbart företag.”
Särskilt förstår jag detta eftersom Brunbergs inte behöver erlägga någon handpenning i det nya köpeavtalet… Handpenningen i det förra avtalet var på 160.000 kr och den tillföll kommunen eftersom Brunbergs inte inkom med någon bygglovsansökan inom den stipulerade tiden…
Jag undrar om kommuninvånarna tycker att de styrande partierna Vänersborgs kommun bygger ett hållbart samhälle.
I Väne Ryr är det också mörkt. Det är inte bara det att kommunen vägrar att sköta om badplatsen när det blir ljust, de boende vid järnvägen får stå ut med bullret och gnisslet från godstågen på nätterna. Kommunen har inte ens besvärat sig med att svara de klagande.
På Ursand är det också mörkt. I varje fall för Bert Karlssons företag Ursand Resort & Camping. Företaget har visat intresse av att köpa Ursand av Vänersborgs kommun eller ingå ett tomträttsavtal. Ärendet återremitterades häromsistens av samhällsbyggnadsnämnden. Jag tror dock att detta kan ha varit en liten ljusning för Bert Karlsson. En omröstning i nämnden hade med all säkerhet lett till ett avslag.
På flera sätt kan man väl också tycka att det är mörkt även utanför Brålanda, i Nunntorp. I dagens Melleruds Nyheter säger Robert Svensson (C), tidigare kommunalråd i Mellerud och nu ordförande i Hushållningssällskapet Väst, att han tyckte att återremissen av Nunntorpsfrågan, i Vänersborgs kommunfullmäktige, var:
”det fegaste och fulaste trick man känner till.”
Det är nästan så att jag tror att Svensson inte har varit politiker tidigare…
När jag läser Svenssons motivering till sin åsikt, så måste jag nog säga att jag ställer mig mycket frågande till argumentationen.
Robert Svensson menar att alla i fullmäktige borde veta att Dalslands Naturbruksutbildning AB, vars huvudägare är just Hushållningssällskapet Väst, tänkte bedriva utbildning på Nunntorp. Jo då, det visste hela kommunfullmäktige i Vänersborg, även oppositionen. Saken var ju bara den att Dalslands Naturbruksutbildning fick avslag på sin ansökan av Skolinspektionen och att Robert Svensson själv sa, när han träffade oppositionen, att loppet nu var kört. Det fanns ingen möjlighet för Dalslands Naturbruksutbildning att starta en skola efter det att överklagandetiden hade gått ut. Och det hade den gjort innan fullmäktige hade sitt sammanträde…
Robert Svensson framförde också kritik mot kommunledningens sätt att hantera ärendet, och där står han helt på oppositionens sida.
Det ser mörkt ut även på lärarfronten. Många av kommunens pedagoger närmar sig pensionsåldern samtidigt som elevantalet ständigt ökar. Det måste anställas betydligt fler lärare både i Vänersborg och de flesta kommuner i vårt avlånga och mörka land – både i förskolan och grundskolan. Konkurrensen om de nyutbildade lärarna är hård, särskilt om de mest kompetenta. Och det är den också om de redan legitimerade lärarna. Våra grannkommuner erbjuder allt högre löner för att locka till sig Vänersborgs pedagoger…
Det behövs onekligen mer ljus i det vänersborgska mörkret. Frågan är väl bara om de styrande partierna är kapabla att sprida detta ljus.
Jag tror inte det. Det är nog bara oppositionen, i varje fall delar av den, som kan ordna så att ljuset blir till.
Brev från Ursand Resort & Camping
En höstdag för några år sedan var Bert Karlsson på väg hem från Grebbestad i sin SAAB 9-5, då han fick ett telefonsamtal. Och Bert, som alltid svarar i telefonen, fick reda på att det fanns en camping i Vänersborg som var till salu.
”Jag var av en slump bara några kilometer därifrån – och åkte snabbt dit.”
Och Bert fattade ett lika snabbt beslut om att han ville investera i Ursands Camping.
Så berättar Bert Karlsson i sin nya bok ”Bert Karlsson – så blir du miljonär” om hur det gick till när han upptäckte badplatsen på Ursand.
Bert beskriver sedan hur han utvecklade och renoverade Ursand, som var i ett uruselt skick när han tog över campingen, till att bli en modern och uppskattad anläggning för både vänersborgare och turister.
Och visst, så är det. Ursand var mycket nedgånget vid tiden för Berts ankomst och nu har mycket förändrats till det bättre. Fast jag tror inte att Bert har blivit miljonär på Ursand…
Bert har hela tiden haft andra planer för Ursand. Planerna har dock inte alltid haft stöd från Vänersborgs kommun. Bert skriver i sin bok:
”För även om Ursand lockar mer folk än någonsin till kommunen, så finns det politiker som bestämt sig för att motarbeta precis allt som vi vill göra. … Det är tyvärr knappt att de styrande besöker campingen och ser de framsteg vi gör. I stället får vi problem med allt som vi försöker genomföra…”
Jag kan väl passa på att säga att jag som politiker har varit uppe vid Ursand ett flertal tillfällen. Dock tillhör jag inte gruppen ”de styrande”…
Bert Karlsson, Claes Bjerkne och Daniel Aronsson (ägarna till Ursand Resort & Camping som arrenderar Ursand) skrev den 2 oktober ett brev till kommunen och samhällsbyggnadsförvaltningen. I brevet beskriver de hur de i ett tidigt skede presenterade planerna om att, bland annat:
- ”utveckla en året runt anläggning med boende, aktiviteter, utbildnings- och restaurangverksamhet”
- ”bygga ut boendet en hel del volymmässigt med en lämplig blandning av boendeformer som kan användas året runt”
I brevet skriver Karlsson, Bjerkne och Aronsson vidare att deras företag har gått med förlust under alla år, samtidigt som de har investerat 30-35 miljoner i bland annat markarbeten, anläggningar och aktiviteter. Det här är en ohållbar situation menar brevskrivarna:
”Det krävs, som vi tydligt uttalat redan vid våra första möten med kommunen, större volymer av olika boendeformer för att bära kostnaderna för alla stora investeringar…”
För att fortsätta att utveckla Ursand så krävs det enligt Karlsson, Bjerkne och Aronsson att de:
”antingen får köpa marken eller, om detta inte är möjligt, teckna ett tomträttsavtal med Vänersborgs kommun avseende Ursand som ersätter nuvarande avtal.”
Det är naturligtvis denna önskan som har föranlett brevet. Och jag kan på sätt och vis förstå Karlsson, Bjerkne och Aronsson i deras roll som företagare. Men det är inte riktigt lika lätt för kommunen.
Nu tror jag i och för sig inte att kommunen har varit så passiv och negativ till en utveckling av Ursand som brevskrivarna ger sken av. Men det tar av naturliga skäl längre tid för en politisk och demokratisk process än det tar för ett privat företag att fatta beslut. Så är det bara.
Men trots att det ändå händer en del i kommunen, så handlar det också om att det helt enkelt saknas en enhetlig politisk vilja. Vad vill politikerna och kommuninvånarna med Ursand? Ska den urgamla badplatsen hamna i privat ägo? Vad händer med allmänhetens tillgång till Ursand om marken blir privat? Vill vi ha året-runt-bostäder på Ursand? Och vad händer den dag som företaget lämnar Ursand?
Och jag vet att det finns olika åsikter inte bara mellan de politiska partierna, utan också inom.
För det är inga lätta frågor, varken för vänersborgarna eller politikerna. Rent spontant så känner väl jag som vänsterpartist att det i varje fall inte är läge att sälja marken. Och det tror jag egentligen inte att någon vill, i varje fall inte någon kommunpolitiker. Kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) var ju t ex tämligen tydlig i den frågan i TTELA igår. (Se här.)
Men tomträttsavtal kanske är en lösning?
Tomträtt är, och nu får jag ta internet till hjälp, enligt Jordabalkens 13 kap:
”en nyttjanderätt till fastighet under obestämd tid”
Det står vidare (Wikipedia) att:
”Om tomträtten löses in av stat eller kommun skall befintliga byggnader lösas in på samma sätt som vid expropriation. Tomträtten kan inte sägas upp av tomträttsinnehavaren.”
Kan inte tomträtten sägas upp? Det visste jag inte. Expropriation innebär däremot, om nu kommunen kommer i ett sådant läge, att kommunen kan tvinga tomträttsinnehavaren att lämna ifrån sig egendomen, men då ska i detta fall Ursand Resort & Camping (Regeringsformen, 2 kap 15 §):
”vara tillförsäkrad full ersättning
Det betyder ersättningen skall motsvara marknadsvärdet (Expropriationslagen 4 kap. 1§).
Och här känns det väl som att kommunens jurister får ta över…
Det är inte helt enkelt för en fritidspolitiker. I synnerhet inte när det börjar handla om tiotals miljoner kronor som kommunen, i ett värsta scenario, kanske skulle bli tvingad att betala.
Själv vet jag i nu-läget ärligt talat inte riktigt vad jag vill. Men att Ursand har utvecklats till det bättre under Berts tid är odiskutabelt. Och kanske kan Ursand utvecklas till att bli ännu bättre. Det borde väl gå att hitta en lösning, en kompromiss, som tillfredsställer alla parter kan jag tycka.
Syftet med den liggande detaljplanen är t ex:
”att fastställa lämplig markanvändning samt möjlig utveckling och utökning av befintlig camping, att säkerställa allmänhetens tillträde till, från och genom området och att skapa ett attraktivt turistmål för besökare och boende i Vänersborg.”
Och det låter väl bra?
Karlsson, Bjerkne och Aronsson skriver själva i brevet följande om detaljplanen:
”Av detaljplanen framgår att kommunen är positiva till och vill se en fortsatt satsning på att vidareutveckla Ursandsområdet.”
Det är enligt min mening viktigt att politiker, och vänersborgare, tar en ordentlig diskussion om Ursand och klargör vad kommunen egentligen vill – för att sedan föra en förutsättningslös diskussion med den andra parten, även om en av företagarna heter Bert Karlsson. Det tycks också vara Karlssons, Bjerknes och Aronssons vilja. De avslutar nämligen brevet till kommunen med:
”Vi ser fram mot ett positivt ställningstagande i ärendet och är självklart beredda att tillsammans med kommunen arbeta igenom ett för båda parter rimligt avtal som skapar förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling av Ursand.”
Och vad jag förstår är det väl en utbyggnad av ett året-runt-boende som står i fokus… Eller som det uttrycks i brevet:
”… större volymer av olika boendeformer…”
Och så var det naturligtvis det här med ett tomträttsavtal …
Det återstår att se om ägarna till Ursand Resort & Camping på sikt kan bli miljonärer på verksamheten. En sak är i varje fall klar, man kan inte bli miljonär som fritidspolitiker.
"Nya Ursand"
Sommaren är snart slut och många har återgått till sina jobb. Huruvida våra politiker har gjort det vet jag inte, men det hörs i varje fall inget från kommunhuset. Fast det kan ju i och för sig bero på att alla lokala journalister fortfarande är på semester…
Det finns en fördel med att sommaren går mot sitt slut. Det har lugnat ner sig betydligt i Nordstan… Fiskmåsungarna har blivit stora och flugit iväg dit de hör hemma – till sjön. Det är också lite mer motiverande att ta fram penslarna och göra lite måleriarbeten när solen inte lyser så starkt. Fast så har det börjat regna och regnskurarna har omöjliggjort fortsatt målande. Varför då inte passa på att göra motsatsen till vad semesterfirare brukar göra, tänkte jag – och ta en tur till stranden?
Närmare bestämt till Ursand.
Det var tomt på stranden. Som väntat. På den stora stranden får man väl säga. Vänern är nämligen låg i sommar och stranden följaktligen rekordstor.
Men på själva campingplatsen och vid ”aktivitetsområdet” var det fullt med folk. Jag träffade inte bara den gamle ”erraren” Kurt, som jag inte har sett på 30 år, James Bucci var också där. Av en slump faktiskt. Och naturligtvis Daniel, platschefen på Ursand. Fast det var ingen slump, Daniel är på Ursand för det mesta. Bert Karlsson syntes dock inte till.
Daniel passade på att visa det nya poolområdet som nyss har blivit klart. Och jag får väl säga att det på sätt och vis kändes lite kluvet. I den meningen att jag väl inte alltid har varit så positiv till det som har hänt uppe på Ursand. Men när jag såg poolerna och alla badstolar så kände jag mig förflyttad till typ ett hotell i Turkiet eller Tunisien. Det var rätt häftigt.
Det var en del strul med bygglov och sådant i våras och vad jag förstår så satte Daniel igång med poolbyggandet innan alla kommunala papper var klara. Och det kan man ha synpunkter kring. Så klart. Hade någon annat gjort något liknande, typ Magnus Larsson på Sikhall, så hade antagligen kommunen reagerat annorlunda. Men nu verkade det som om kommunen var väldigt flexibel. Och resultatet har onekligen blivit kanon.
Det har överlag blivit attraktivare på Ursand. Mycket av plasten är borta och det blir allt fler aktiviteter för turisterna. Vilket säkert behövs med tanke på att den svenska sommaren inte alltid är att lita på. Samtidigt är en stor del av gräsmattan i anslutning till stranden fredad från camping. Faktiskt en betydligt större del än innan Bert Karlsson tog över arrendet.
Det finns dock en liten skönhetsfläck – toaletterna för strandgästerna. De är i ett ganska bedrövligt skick… Toalettbyggnaden är samma gamla byggnad som har stått där i alla år. Den är kommunal. Och enligt Daniel borde det således också vara kommunen som ska renovera och snygga upp den. Men det tycker tydligen inte kommunen. Vem som har rätt har jag ingen aning om, men det är klart – om Daniel (och Bert) står för faciliteterna för campinggästerna så kanske det inte är mer än rätt att kommunen står för desamma för badgästerna. Som dessutom ofta är vänersborgare.
Men som sagt, förhållandena kanske regleras i arrendekontraktet och de får andra tolka. Men något borde göras tämligen snabbt…
Det var för övrigt fullt på campingen. Tält, husvagnar och husbilar från hela norra Europa. Och så hade det varit hela sommaren enligt Daniel.
Bert Karlsson och Daniel, som förresten heter Aronsson, vill bygga ut Ursand. De vill ha en konferensanläggning och typ ”sjöbodar” (se bild nedan). Och också en marina. Det finns en modell i restaurangen som visar hur det skulle kunna se ut.
Kommunen måste bestämma sig för hur den vill att Ursand ska se ut.
Ska Ursand se ut som Bert och Daniel vill? Eller inte? Ska de få genomföra sina planer? Det borde kommunens ansvariga snarast ge svar på.
På nåt sätt tänker jag för egen del att en sådan här utbyggnad faktiskt ligger i tiden. Vad man än tycker om hur det gamla Ursand såg ut, på typ den gamla ”goda” tiden… Vill man locka turister till Ursand och kommunen, så kanske man måste satsa på det här sättet. Och varför skulle då inte Bert och Daniel kunna få fullfölja sin satsning? Vad jag förstår så är det också ganska ofarligt, både ekonomiskt och av andra skäl, för kommunen.
Och jag kan tänka mig att kommunen faktiskt vinner på att många turister upptäcker Ursand. Om inte annat så antar jag att alla som ligger på Ursand i 2-3 dagar gör åtminstone en resa med båten in till Vänersborg. Och kanske handlar, äter etc.
Och visst har det varit fler turister än vanligt i stan redan denna sommar?
Detaljplan för Ursand – och två pooler
Jag tog faktiskt en sväng till Ursand häromveckan. Jag har inte varit på platsen för löparlegendaren Arne Anderssons framfart i simskolebranschen sen i somras. Då tog jag mig en trevlig tur med
Strömkarlen (se bild). Som för övrigt lade till vid bryggan där jag efter fyra somrar av idogt tränande av ben- och armtag under Arnes överinseende till slut kunde kasta flytvästen och ta de första trevande simtagen utan hjälpmedel. I 14-15-gradigt vatten…
På Ursand sprang jag på Daniel. Daniel är platschef på campinganläggningen. Vi har setts någon gång förut, så han kände igen mig. Och jag honom.
Vi började prata om de planer som finns för Ursand. Han passade på att visa mig modellen över den framtida visionen. Med sjöbodar och allt…
Sjöbodarna låg dock några år fram i tiden vad jag förstod. Om kommunen nu någonsin kommer att tillåta att de sjösätts, förlåt, byggs.
Kommunen håller, efter många turer under de senaste åren, på att utarbeta en detaljplan för området. Syftet med att upprätta en detaljplan över Ursandsområdet är att:
”fastställa lämplig markanvändning samt möjlig utveckling och utökning av befintlig camping, att säkerställa allmänhetens tillträde till, från och genom området och att skapa ett attraktivt turistmål för besökare och boende i Vänersborg.”
Och kommunen har kommit ganska långt med detaljplanen. Den 2 mars yttrade sig kommunstyrelsen över ett förslag till detaljplan som byggnadsnämnden hade arbetat fram.
Kommunstyrelsen ställde sig i stort sett bakom förslaget. Men ändrade lite. Ändringen innebar att:
”strandskyddet upphävs i den del som utgör konferensanläggning/brygga. Detta på grund av att en eventuell byggnation försvåras/fördröjs avsevärt om strandskyddsdispens ska sökas.”
Detaljplanen skickades därför tillbaka till byggnadsnämnden.
Daniel var mycket nöjd med detaljplanen så långt. Det var bara en liten hake. Poolerna…
Daniel (och Bert Karlsson) vill bygga pooler på det område där de tivoliliknande och ytterst fula gummi- och plasttornen och -bassängerna tidigare stod.
Och det är ok för kommunen att bygga två pooler, varav en barnpool, på platsen. Faktiskt. Kommunen har inga invändningar. Problemet är bara när…
Detaljplanen vinner inte laga kraft förrän tidigast i juli och det är först då som Daniel (och Bert) får börja bygga. Problemet är naturligtvis att poolerna då inte hinner användas denna sommar. Ursand vill att poolerna ska stå klara när badsäsongen börjar. Och det kan man ju förstå.
Det är inget olagligt om poolerna börjar byggas innan detaljplanen har vunnit laga kraft, bara Ursand får dispens. Som det ser ut nu så säger de styrande partierna emellertid nej till detta.
Vilket för en utomstående kan tyckas lite småaktigt. Visst ska regler och lagar följas, men det görs ju vid en dispens. Och skulle inte alla besökare, både vänersborgare och turister, tjäna på att poolerna står klara i juni istället för i augusti…? Det handlar ju faktiskt bara om två månader, men en hel sommar…
Jag vet inte orsaken till ”principfastheten” från de styrande i kommunen. Frågan har ju ingen praktisk betydelse – för kommunen. Däremot har den det för Ursand – och alla badgäster.
Vill ”kommunen” visa vem som bestämmer? Är det för att sätta arrendatorn Bert Karlsson på plats?
Och visst kan man tycka vad man vill om Bert, och det gör de flesta. Men i det här fallet handlar det om två månader mer eller mindre. Inget annat.
Det är klart att det ska byggas två pooler på Ursand som står klara före det att badsäsongen börjar. Dessutom är de betydligt smakfullare än plastschabraken som har stått där i alla år…
Tycker jag.
Marie vs Bert
Det drar ihop sig till en ordentlig fight uppe på Ursand. I den ena ringhörnan står Bert Karlsson, i den andra kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S).
Fast egentligen har de redan börjat fajtas…
Anledningen till fighten är att Ursand tar emot flyktingar på campingområdet. Det bor idag ca 130 asylsökande på Ursand och från den 1 november, dvs idag, kommer det ytterligare 220 personer. Det här enligt ett avtal som Bert Karlsson har tecknat med Migrationsverket.
Marie Dahlin och Vänersborgs kommun var helt ovetande om att flyktingar skulle bo på Ursands camping (Svenska Dagbladet):
”När Migrationsverket tecknade avtalet med Bert Karlsson fick vi inte reda på något, utan vi hörde ett rykte och ringde Migrationsverket.”
Och när Marie Dahlin fick svaret från Migrationsverket så reagerade hon, ordentligt (Svenska Dagbladet):
”Migrationsverket har agerat åt helvete.”
Dahlin har ofta ett väldigt personligt sätt att hantera det svenska språket på i officiella sammanhang…
Marie Dahlin (S) tycker att Vänersborg har nått taket för vad kommunen kan hantera. Och det här har Marie Dahlin påtalat flera gånger i sina kontakter med Migrationsverket och andra.
Marie Dahlin, och andra i kommunen, anser att Bert Karlsson bryter mot det kontrakt som kommunen har tecknat med Bert Karlssons företag Ursand Resort och Camping AB. I arrendekontraktet står det nämligen redan i § 2:
”Området upplåtes till campingverksamhet och därmed förenlig verksamhet.”
Marie Dahlin anser inte att en flyktingförläggning är att betrakta som campingverksamhet. I paragrafen står det också:
”Om annan verksamhet skall bedrivas på området fordras skriftligt godkännande av jordägaren (dvs kommunen; min anm).”
Och det här sistnämnda har inte skett, det är helt klart. Kommunen har tagits med total överraskning.
Det här skriver också Marie Dahlin till Bert Karlsson i en skrivelse den 23 okt:
”Upplåtelsen enligt avtalet med Migrationsverket utgör inte någon del av sedvanlig campingverksamhet eller därmed förenlig verksamhet som ändamålet med arrendet omfattar. Därmed föreligger det uppenbart kontraktsbrott.
Vidare har Ursands Resor och Camping AB inte Vänersborgs kommuns godkännande att överlåta arrenderätten till Jakarjo AB vilket innebär i sig kontraktsbrott.”
Jokarjo AB är ett av Bert Karlsson företag och det företag som driver asylboenden runt om i Sverige. (Se hemsida.) Marie Dahlin stödjer sig också på § 17 i arrendeavtalet:
”Arrendatorn får inte utan jordägarens skriftliga tillstånd upplåta arrenderätten i andra hand.”
Vad säger då Bert Karlsson? Ja, till att börja med (Svenska Dagbladet):
”Vi är inte den enda campingen i Sverige som gör det här. Alla gör det.”
Och så är det säkert. Även om det inte är något vidare tungt argument att alla andra också, eventuellt, gör fel.
Bert Karlsson bestrider också att en flyktingförläggning inte är att betrakta som campingverksamhet. I TTELA (26 okt) säger Bert Karlsson:
”Vi har tillstånd för camping och vi driver camping nu också. Det här är trams, ska vi förbjuda vissa grupper på campingen?”
Bert Karlsson har varit med förr. Han vet vilka argument som ska användas. Nu blir det i Berts mun Marie Dahlin som framstår som ”främlingsfientlig”.
Bert Karlsson har fler argument i denna anda (TTELA):
”Med tanke på flyktingsituationen och de politiska signalerna på riksnivå tycker Bert Karlsson att kommunen kunde ställa upp oavsett hur avtalet är formulerat.”
Bert Karlsson hävdar också att kommunen inte är konsekvent. Ursand Resort och Camping har upplåtit arrenderätten i andra hand förr. Restaurangen är ett exempel, Skanska ett annat. (Skanska lät arbetare bo där under tiden ett bygge i kommunen pågick.) Och då har inte kommunen reagerat…
I torsdagens TTELA hotar Marie Dahlin med att säga upp arrendeavtalet med Bert Karlsson. I Svenska Dagbladet (30 okt) däremot är Marie Dahlin betydligt rakare. Hon går till ett klassiskt personangrepp på Bert Karlsson:
”Det är en girighet av pengar som driver honom.”
Och det är nog detta som är pudelns kärna. Bert Karlsson är en girig fan…
Men.
Oavsett.
Bert Karlsson bryter inte mot några lagar när han tjänar pengar på flyktingboenden. Ägarna av Restad Gård tjänar också pengar. Och Restad Gård höjs ju till skyarna (med all rätt). Ska sanningen fram, så tjänar samtliga aktörer på detta område pengar. Lagarna tillåter dem det. Migrationsverket tillåter dem det. Den socialdemokratiska regeringen tillåter dem det.
Och då tycker i varje fall jag att det blir lite svårt att moralisera över att enskilda personer tjänar pengar inom lagens ramar. Då är det väl lagarna man ska kritisera? Eller de som ytterst bestämmer lagarna, riksdagen? Eller till och med den socialdemokratiska regering som verkställer dem?
Det finns bara ett parti som är emot dessa lagar, som är mot vinster i välfärden. Och det är Vänsterpartiet. Och här sympatiserar jag fullständigt med mitt parti. (Jag gör inte det i alla frågor…) Men inte kan jag bli förbannad på personer som utnyttjar lagarna. Jag är förbannad på de som stiftar sådana här lagar!
Den svenska riksdagen och regeringen beslutar över den svenska flyktingpolitiken. Det är krig i ett stort antal länder, krig som för övrigt till stor del har drivits fram av USA och EU. Sverige har bestämt att ta emot flyktingar, ganska många för övrigt. Dessa ska ha någonstans att bo – i Sveriges kommuner… Det blir tungt för många kommuner. Som för Vänersborg. Staten tar inte tillräckligt med ekonomiskt ansvar. Jag för min del blir förbannad på staten som inte ger Vänersborg som tar emot så många flyktingar det ekonomiska stöd som behövs för att vi ska kunna uppfylla de förpliktelser som staten ställer och moralen kräver.
Marie Dahlin hotar att säga upp avtalet med Bert Karlsson. Bert Karlsson hotar att säga upp kontraktet med Vänersborgs kommun.
I avtalet står det §16:
”Part får säga upp detta avtal till omedelbart upphörande om motparten inte fullgör sina åligganden och rättelse inte sker utan dröjsmål efter erinran.”
Solklart, men så avslutas paragrafen:
”Som förutsättning för sådan hävningsrätt skall dock gälla att avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för motparten.”
Och då blev det genast lurigare. Det här nämner varken Marie Dahlin i sin skrivelse eller TTELA. Vad är ”väsentlig betydelse”? Handlar det om pengar? Eller moral?
Eller människor? För var ska de 130 (idag ev 350) flyktingarna på Ursand bo om avtalet bryts? Ska de behöva flytta igen? Det här är naturligtvis Marie Dahlin medveten om…
Och Bert! Som genom att ta dit de asylsökande ställer Vänersborgs kommun för en ytterst prekär situation.
Jag är kluven i frågan. Vänersborg tar ett ansvar för den svenska flyktingpolitiken som sträcker sig långt utöver storleken på vår kommun. Men så länge det anländer så många flyktingar till vårt land så måste ju dessa också ha någonstans att bo.
Och ändra lagar, det kan vi tyvärr inte göra i Vänersborg. Och inte heller världspolitiken…
Sommar i Vänersborg
Det var faktiskt senare på precis samma dag som jag skrev om mina smultron (se här), som jag upptäckte att någon hade kört på en av mina staketstolpar. Jag blev först förvånad och sedan något fundersam, men så småningom började i stället ångesten sakta men säkert växa inom mig… Var det Gatuenheten som hade gjort ett försök till inbrytning i trädgården – på jakt efter mer ogräs? Som de ytterst noggranna och plikttrogna kommunala inspektörerna kallade mina smultron… Var det krig på gång?
Eller var det kanske någon fiskmås som i ett blint hysteriskt anfall mot någon fiende hade krockat med stolpen?
De senaste dagarna har de gnälliga och skrikande fiskmåsungarna försvunnit. Såvida de inte har krockat med stolpar, eller bilar, eller stött på någon jägare (det finns ju en del sådana i Vänersborg, inte minst bland våra politiker…), så antar jag att de nu har blivit flygfärdiga och flugit iväg till sjöss eller var de nu bosätter sig efter att ha terroriserat Nordstan i några månader. Fast när jag läser Metro så verkar fiskmåsarna ha flyttat till Cornwall i England…
Och i England regerar en handlingskraftig premiärminister. På gott och ont i och för sig, men i det här fallet bara på gott. Premiärminister Cameron vill nämligen starta krig mot de aggressiva fiskmåsarna (se här). De boende i Nordstan önskar väl att Vänersborg någon gång också skulle styras av någon handlingskraftig politiker som ville ta tag i fiskmåsproblemet… (I Stockholm har de tydligen planterat in pilgrimsfalkar som tar ”hand om” fiskmåsarna. Jag tror minsann att det ska bli ett vallöfte…)
Men säg den glädje som varar. Direkt efter att de äckliga fiskmåsungarna flugit iväg, eller krockat, så… Vad hör man? Jo, fler gnälliga och ynkliga pip från hustaken. Igen! Nästa generation av denna erbarmliga och onödiga fågelart har kläckts…
Och inte heller har någon hört av sig om skadan på staketstolpen. Men vem vet – det kanske snart dyker upp ytterligare ett föreläggande från kommunen i brevlådan…
På tal om jagande politiker… Alla politiskt intresserade vänersborgare väntar väl på att Gunnar Lidell (M) och Peter Eriksson (M) ska komma med ett rappt och tufft svar på de debattartiklar som deras ursprungliga artikel om Kunskapsförbundet Väst har gett upphov till. Men än har inget publicerats i TTELA. Däremot kan vi i TTELA läsa andra debattartiklar – som har publicerats både två och tre, eller är det fyra?, gånger tidigare…
Nä, då är det bättre att fördriva tiden med att ta en båttur till Ursand. Som förresten TTELA:s reporter också har gjort. Det var lite av nostalgi över min båtresa. En likadan upplevelse hade jag nämligen som barn på 60-talet… Fast på den tiden fanns det ingen bar i båten…
På 60-talet var det nämligen Ursand som gällde för vänersborgsungdomarna, i varje fall för de som växte upp i Bangatekvarteren.
Vem minns inte simskolan som började direkt efter skolavslutningen (på den tiden hade kommunen råd med gratis simskola). Bussen gick från Östra skolan till Vänerns 15-gradiga vatten. Och då var det ändå varmt i vattnet! Jag kommer ihåg när Arne Andersson med sin bestämda tordönsstämma tvingade oss elever att göra bentag, först i sanden och sedan några meter ut i vattnet, när temperaturen endast uppgick till 12 grader… Fast det blev riktiga män och kvinnor av oss. Inte tal om annat. I varje fall till slut. För egen del tog det faktiskt 4 somrar av idogt tränande av ben- och armtag innan jag till slut kunde kasta flytvästen vid bryggorna på Ursand och ta de första trevande simtagen utan hjälpmedel.
Men de vänersborgare som växte upp med simskolan på Ursand har sedan dess aldrig ryggat för lite kallt badvatten… Till skillnad från många i de yngre generationerna som lärde sig simma i uppvärmda bassänger.
Det var en trevlig båttur till Ursand. Det är inte så ofta man betraktar vårt vackra Vänersborg från sjön. Båtturen rekommenderas.
Turen till Ursand tar cirka 25 minuter. Och det var faktiskt ganska många människor på Strömkarlen, som båten heter. Det verkade dock som det var mest turister. Det intrycket höll också i sig när man kom fram till Ursand. Det syntes inte till några vänersborgsungdomar.
Det råder delade meningar om Bert Karlssons Ursand. Det är mycket plast och smaklösa ”dekorationer” på Berts ”nya” Ursand. Inte tal om annat. Och jag tror att många av oss urvänersborgare ser med viss skepsis på hur vårt gamla smultronställe har förändrats, och kommersialiserats. Men samtidigt har Ursand rustats upp på ett välbehövligt sätt. Det var ganska nedgånget och förfallet innan Bert kom dit. Inte tal om annat.
Och visst drar campingen en del turister till Vänersborg som ger både inkomster och arbetstillfällen till kommunen.
Jag fick av en slump syn på ett blogginlägg om Ursand – skrivet av en turist med stor erfarenhet av Ursand. Inlägget innehöll både ros och ris, och det är klart läsvärt. Bloggen heter ”Ursandsområdet och Dalboskogen behöver vårdas med gemensamma krafter!” och har ett annat perspektiv än vänersborgarens. (Det visade sig att bloggaren Egon Frid var vänsterpartist, men det har inget med det här att göra. Jag har själv, som Egon Frid nämner i sin blogg, skrivet ett antal bloggar om Bert Karlsson och Ursand. Är du nyfiken på dem så hittar du dem lättast
genom att välja ”Ursand” under ”Kategorier” en bit ner i den högra spalten – eller helt enkelt genom klicka här!)
På hemresan från Ursand så var det återigen en del människor med på båten. Och det var faktiskt några barnfamiljer som åkte hem – till Vänersborg.
På väg hem från Fisketorget till fiskmåsungarna i Nordstan så passerades det ”nya” Plantaget. Och säga vad man vill om förändringen – det är alltid folk numera i Plantaget. Och det är oerhört positivt. Tidigare var det ju nästan alltid tomt i skuggan under de höga träden.
Och lockas människor in till stan tack vara förändringen av Plantaget så var det definitivt en bra förändring.
På tal om Plantaget så fick jag en gammal ELA (Elfsborgs Läns Annonsblad som den hette förr) från den 16 juni 1944 i min hand. Det är sant. 1944!!
I numret finns en artikel om borgmästare Sandéns och stadsfullmäktigeordföranden Anderssons förhoppningar beträffande Vänersborgs framtid.
Borgmästare Sandén talar om att anlägga fler promenadvägar längs Vänerstranden, och så kommer han till Plantaget:
”Plantaget bör staden se upp med i tid. Träden äro gamla och dåliga, och för återväxten måste nog åtgärder vidtagas, så att inte hela plantaget en vacker – eller rättare ovädersdag går över styr med buller och brak. Men jag lutar åt den uppfattningen att man skulle kunna så att säga ‘dra upp gardinen’ något, varigenom kyrkan bättre kommer till sin rätt. En dylik gallring kräver mycken eftertanke och pietetsfullt utförande.”
Det verkar som om borgmästare Sandén var lite före sin tid, han tycks ha varit en riktig framtidsman. Jag undrar vad människorna säger om 71 år när de ser tillbaka på år 2015? Att Marie Dahlin var lite av en framtidskvinna…?
ELA-reportern Oscar Andersson avslutar artikeln med en liten betraktelse:
”Vilken vila och ro är det inte att från Skräcklan eller Dalaborg se ut över den vackra vattenspegeln, som öppnar sig för ögat, där båtar eller fiskmåsar ge liv och rörelse åt tavlan.”
Fiskmåsar…? Journalisten bodde definitivt inte i Nordstan…
När argumenten tryter – om lögner
Bloggar om Dalsland lockar många läsare. Den senaste bloggen om entreprenörerna på Sikhall och Ursand (se här) är inget undantag. Min blogg har fått över 1.000 träffar på två dagar! Det är svårslagna siffror för en lokal politisk blogg skriven av en, enligt Morgan Larsson i Välfärdspartiet (debattartikel i dagens Vänersborgaren), ”dominant bråkstake” till vänsterpartistisk politiker… (Morgan Larsson brukar inte dra sig för att uttala personligt nedsättande kommentarer om sina medpolitiker…)
Morgan Larsson tycker också att jag rent allmänt ljuger på min blogg. Det framförde han i debatten på gågatekrysset för inte så länge sedan. Tryter argumenten så får man dra till med något… Som vanligt kunde inte Morgan Larsson belägga sitt påstående. Det är inte alltid Morgan Larsson kan belägga sina påståenden…
Morgan Larsson har annars talat mycket väl om min blogg, i många år. Men det var innan jag kritiserade honom för att han deltog i beslutet att lägga ner äldreboendet Gläntan…
Annars har jag fått en del intressanta kommentarer på min blogg om Sikhall och Ursand.
Marianne Karlsson är en mångårig centerpartistisk kollega till Bo Carlsson. Marianne Karlsson anklagar mig mer eller mindre för att ljuga. Hon också. Marianne Karlsson skriver på Facebook:
”Bra inlägg MEN har du bevis på att (toppolitikern) Bo C lade ett bud på Sikhall när det var till salu????? Om Du gräver så får Du ändå hålla Dig till sanningen!!!!! Enligt en uppgift som jag har lades aldrig något bud från det hållet, då priset redan var fel för plånboken -men jag har inte sett budgivningslistan.”
Jo, jag håller mig till sanningen. Det tror jag åtminstone. Jag har nämligen ”mäklarlistan”, både i digital form och som papperskopia. Och det råder ingen som helst tvekan. Bo Carlssons (och hans dotters) namn står på denna lista.
Jag har publicerat listan en gång förut, men gör det för säkerhets skull en gång till.
Jag ger dock Marianne Karlsson rätt i den meningen att det står
”visat intresse att köpa rubriserade fastigheter”.
Det står inte i klartext, så att säga, att Bo Carlsson har lagt ett bud. Det gör faktiskt inte det. Men att ”visa intresse” torde i de här sammanhangen innebära att lägga bud. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Men visst, jag kan inte vara 100% säker. Sedan hör det ju till saken att man faktiskt kan lägga bud som understiger den begärda summan. (Vilket bud som Bo Carlsson lade har jag emellertid ingen aning om.)
Det verkar dock som om Marianne Karlsson underkänner ”mäklarlistan” i sin helhet. Jag frågade Marianne Karlsson (på Facebook) om hon trodde att denna lista med Bo Carlssons 
namn på var en förfalskning. Och jag tyckte att Marianne Karlsson skulle kunna svara ja eller nej på den raka frågan.
Marianne Karlsson svarade:
”Förfalskning var Dina ord.”
Jag undrar vem som håller sig till sanningen… Det finns kanske anledning att återkomma.
Även ledande moderater påstår att jag inte höll mig till sanningen i bloggen. De säger att det inte stämmer att kommunen har betalat det mesta av allt som har gjorts på och för Ursand. Vilket jag skrev.
”Monica” kommenterade bloggen:
”Jag ställde frågan om kostnaderna för Ursand till nya Moderaterna när dom gästade Brålanda idag. Enligt deras representant så bekostar Bert allt på Ursand och kommunen belastas inte med ett öre…”
Moderaterna menar alltså att Bert Karlsson betalar allt som kommunen har investerat på Ursand, t ex gång- och cykelvägen, VA-dragningen, restaurangen mm. Det hävdade för övrigt också Peter Göthblad (FP), ordförande i Byggnadsnämnden, under en valdebatt på Gestad bygdegård häromsistens.
Här har jag ”fått hjälp”. Signaturen ”Brålandabo”, som alltid tycks vara mycket insatt, har skrivit följande kommentar på bloggen ifråga:
”Svaret från Moderaterna att Ursands arrendator (Dream World Design AB) står för alla investeringar är fel. Partiet (=moderaterna; min anm.) ska nog undvika att sprida felaktig information.
Några kommentarer kring detta är därför nödvändiga:
Var i arrendeavtalet (13 dec 2011) står det att Ursand är i nödvändigt behov av nytt kommunalt Vatten & Avlopp (VA) och helt ny Gång & Cykelväg (GC) ???
Redan år 2007 investerade kommunen (med gamla arrendatorn) hela 1,5 miljoner i VA-ledningar till Ursand. Dög inte detta nu eller ?
I juni 2012 (budget) beslöt kommunen investera 5 miljoner per år i tre år (2013, 2014 och 2015) med syfte att restaurera, renovera hus och göra området attraktivt. (alltså hela 15 miljoner !)
I slutet av 2013 beslöt SBN att investera i helt ny VA och GC till Ursand (på vilka grunder?)
För GC-väg avsattes 4 miljoner där 80% skulle betalas av kommunen och 20% av arrendatorn.
För VA-anläggning avsattes 4 miljoner där hela investeringen skulle bekostas av kommunen.
Dessutom skulle VA inne på själva ursandsområdet göras om till ”kommunal standard” ända fram till husliv för 1 miljon kronor. Även denna summa bekostas av kommunen.
Så kom absolut inte å säg att Bert Karlsson bekostar investeringen.
När utfärdas ett nytt arrendeavtal eller tilläggsavtal så att Dream World Design AB kan börja betala sina 20% av 4 miljoner för den nya vägen.
LYX för ett fåtal av kommunens invånare där besluten är tagna på lösa grunder :(
Hur mycket har avsatts vid kommunens övriga bad & camping & stränder ?
(Brålanda camping jämnades med marken av kommunen under vintern 2014)”
Jag har så långt möjligt kontrollerat ”Brålandabos” uppgifter. Jag hittade inga fel. Vad jag kan förstå, så är alltså alla uppgifter helt korrekta.
Kommunen betalar det mesta på Ursand.
När jag kollade i protokoll etc, så hittade jag istället ett tjänsteutlåtande från den 21 maj 2014 (Samhällsbyggnadsnämndens Fastighetsutskott). Där fanns ytterligare en uppgift om pengar. Ursand Resort och Camping AB, dvs Bert Karlssons företag, ska betala:
”50 % av de totala kostnaderna [med] att ta fram en ny detaljplan.”
Bert Karlsson betalar inte heller alla de kostnader som kommunen har för detaljplanen. Kanske en detalj i sammanhanget, men ändå… (Konstigt nog diariefördes inte detta dokument förrän den 29 augusti, vilket var förvånansvärt sent. Man kan undra varför…)
Med andra ord, återigen, jag undrar vem som ljuger… Moderaterna eller jag? Du kan väl skicka svaret till din moderate politiker, typ Gunnar Lidell eller Lena Eckerbom Wendel? Eller varför inte till Peter Göthblad? (Är de inte dina politiker, så kan du skicka svaret till mig…)
Det kan väl nämnas lite i ödmjukt förbigående att Vänsterpartiet har lagt ett förslag om att alla stora badplatser skulle få dela lika på pengarna, i stället för att allt skulle gå till Ursand. Förslaget röstades dock ner. (Jag nämner det för att jag anser att politik framför allt handlar om vad man gör – och inte vad man säger…)
För övrigt får jag via omvägar höra en del andra kommentarer från ledande politiker, framför allt moderater tycks det, angående min blogg. Häromdagen påstod t ex en ledande moderat politiker, enligt uppgift, att jag ibland återger sekretesstämplade uppgifter. Med andra ord, att jag begår kriminella handlingar… 
Det är ganska allvarligt och jag tog därför kontakt med politikern ifråga.
Det dokument som den ledande moderate politikern hänvisade till, och som skulle vara sekretessbelagt, hade en partikollega till mig helt enkelt fått av kommunkansliet efter en begäran. Precis som man ska gå tillväga när man vill ha ut kommunala handlingar. Handlingen lämnades ut, den var nämligen inte sekretessbelagd. Och hade den varit det, så hade det naturligtvis varit förvaltningen, som hade lämnat ut den, som hade gjort fel – inte min partikollega.
Den moderate politikern tog då tillbaka sitt påstående.
Till sist vill jag också nämna det självklara.
Jag ljuger aldrig i min blogg! Om det förekommer oriktiga uppgifter så är jag väldigt mån om att dementera dessa. Och om jag inte är 100% säker, så skriver jag det. Som i denna blogg.
Hur skulle det se ut om jag ljög? Vem skulle vilja läsa bloggen då? Eller typ rösta på Vänsterpartiet? Däremot så förnekar jag inte att bloggen avspeglar min personliga syn och mina personliga tolkningar av verkligheten och de fakta som finns. Det har jag aldrig förnekat. Varför skulle jag annars lägga ner det mesta av min fritid på bloggskrivandet om jag inte fick framföra mina åsikter?
Men lögner är något helt annat. Och att påstå att jag ljuger är väl närmast att betrakta som förtal.
Entreprenörer på Sikhall och Ursand
Vänersborgs kommun behöver entreprenörer. I alla delar.
Entreprenörer behövs för att Vänersborg ska utvecklas. De behövs för att företagandet ska öka, arbetstillfällen skapas, människor få ökade inkomster, affärerna få sålt mer, människor flytta hit och också för att kommunens skatteintäkter ska öka.
En av entreprenörerna heter Bert Karlsson. Bert Karlsson välkomnas med stora famnen av den borgerliga mini-alliansen. Jag såg i en annons i Vänersborgaren att moderaterna till och med har förlagt ett valmöte till Ursand. 
Bert Karlsson har stora idéer och långtgående planer. Och det har utan tvivel hänt en del på Ursand sedan han kom dit. Mycket har rustats upp och byggts om, VA har dragits och det har äntligen byggts en gång- och cykelväg. Så visst har mycket blivit bättre, men då ska man också komma ihåg att det är kommunen som har betalat det mesta. När det gäller Bert Karlssons tivoli-liknande gummi- och plastföremål och planer på att bygga bostäder i skogen runt omkring kan man dock bli lite tveksam.
Men Vänersborgs kommun har också entreprenörer på annat håll. I Sikhall finns en man som också har planer. Och som en händelse också vid en av kommunens fantastiska badplatser. Det är dock en stor skillnad på hur Magnus Larsson på Sikhall och Bert Karlsson på Ursand behandlas av Vänersborgs kommun. Medan den ene får det mesta han pekar på, motarbetas den andre i stort som smått.
Magnus Larsson fick som bekant till och med vänta i 7 år på att bygga sitt hus, sitt eget hus på Sikhall. Kommunen ville först förköpa fastigheten (efter att en toppolitiker förlorat budgivningen), sedan var det fel på skärmtaket, fönster var både fel placerade och för stora, det var än det ena och än det andra…
Byggnadsförvaltningen och -nämnden hade synpunkter på i stort sett det mesta. Och tiden gick. Och Magnus Larsson överklagade… Och tiden gick.
Och Magnus Larsson vann. På alla punkter. Till sist. Efter 7 år.
Men problemen för Magnus Larsson har fortsatt…
Magnus Larsson vill nämligen utveckla områdena vid Sikhall och Rörvik. Han vill bygga bostäder och han vill få folk att flytta hit. Han har idéer om hur områdena kan utvecklas och göras bättre och attraktivare – idéer som han självklart vill förverkliga. Entreprenör som han är.
Magnus Larsson har t ex idéer om Sikhalls badplats. Med lite röjning av vass och sly, så kan t ex stranden i Sikhall göras dubbelt så stor. Bryggor kan byggas, ordentliga toaletter anläggas, parkeringsplatser kan byggas ut osv.
Magnus Larsson har trots en motstridig kommun ändå fått gjort en hel del. Han har röjt både på Rörvik och i Sikhall, anlagt parkerings- och grillplatser för allmänheten, röjt upp i parker och trädgårdar och även förberett tomter för hus och 
bostäder osv. Magnus Larsson har också röjt fram ruiner från en gammal medeltidsby vid Murängen. Helt på egen hand. I flera fall med kommunen som trilskande motpart.
Det är inte alltid så lätt för Magnus Larsson att vara entreprenör när kommunen lägger hinder i vägen… Än idag alltså. Kommunen har styckat tomter och köpt mark i Sikhall. Och på den händer det inte så mycket. Visst har kommunen satt upp toaletter vid själva stranden, men jämfört med Ursand… Badgästerna besöker hellre toaletterna på Sikhalls Camping (som inte är kommunal) än sätter sig på kommunens baja-major. Och visst har kommunen ordnat en beach-volleyplan, men sanden är så grov så att det knappt går att spela där. Dessutom tas delar av stranden på Sikhall över av sly och vass.
Vore det inte bra om kommunen tar tillvara på sina entreprenörer, även de på hemmaplan, och försöker hjälpa dem att utveckla Vänersborg, och Sikhall, istället för att stjälpa dem?
Och på tal om att stjälpa. Magnus Larsson har varit med om så mycket motarbetande, ja han upplever det rent av som förföljelse, från kommunens sida att hans fall börjar dra till sig blickar från nationellt håll.
I helgen var ett TV-bolag uppe på Sikhall och hörde sig för vad som hade hänt. Går allt i lås så kommer Magnus Larsson att bli kändis. Och vem vet – kanske en och annan på kommunhuset också…
Jag blir så trött på Byggnadsnämnden!
I Wikipedia beskrivs en byggnadsnämnd på detta sätt:
”Byggnadsnämnden beslutar om tillstånd att bygga (bygglov), tillstånd att riva, tillstånd till större markarbeten samt förhandsbesked om möjligheten att få bygglov. Byggnadsnämnden utför tillsyn av att byggnaden uppförs på det sätt som lagstiftningen kräver om säkerhet, tillgänglighet etc. … Nämnden ansvarar för fysisk planering … arbetar med att mäta in och markera lägen för till exempel fastighetsgränser och hus som ska byggas (utstakning/utsättning) samt att kontrollera läget när byggnaden är klar.”
Byggnadsnämnden har en mängd lagar och förordningar att ta hänsyn till. På kommunens hemsida beskrivs det så här:
”Nämndens myndighetsfunktioner styrs av ett antal lagar, främst Plan- och bygglagen, enligt vilken nämnden skall verka för en god byggnadskultur och en god stads- och landskapsmiljö och uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning, byggande och fastighetsbildning.”
Det finns i de flesta fall möjligheter för Byggnadsnämnden att göra egna bedömningar och egna tolkningar av paragraferna. Nämnden kan därmed bidra till utveckling av kommunen. Eller tvärtom. Den kan också göra enskilda personers liv till ett litet helsicke. Eller tvärtom.
Byggnadsnämnden spelar en central roll för utvecklingen i Vänersborgs kommun. Och för enskilda individer…
Jag har det senaste halvåret särskilt följt två fall som Byggnadsnämnden i Vänersborg har hanterat. Det är Andersson i Nordkroken och Larsson i Sikhall. Jag har också uppmärksammat Kindblomsvägen, Ursand och Gardesanna.
Det som jag frapperas av är att Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, sällan eller aldrig vill föra en dialog om hur saker kan lösas på ett bra sätt för de parter som är inblandade. Det gör att många vänersborgare upplever att Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, letar och tolkar paragrafer enbart för att kunna fördröja en byggprocess eller helt enkelt för att neka bygglov.
Jag reagerar också på den brist på lika behandling som vänersborgare är utsatta för. En av grannarna får nej till något som de andra grannarna får ja till. En person i området måste riva sitt skärmtak, medan en annan får utforma det efter eget skön… En husägare får en avgift på 7.000 kr på något som är bygglovsbefriat, en annan får 6.000 kr i vite för ett brott mot strandskyddet. En individ i kommunen måste ha bygglov för sitt ridhus, medan en annan inte behöver det…
Och det är svårt att se Byggnadsnämndens, och Byggnadsförvaltningens, logik i resonemangen. Om det nu finns någon logik…
Bristande logik ger upphov till att rykten florerar. Och ofta handlar ryktesspridningen om att personliga kontakter och känningar är avgörande för utgången av byggbeslut. Eller brist på. Sådana rykten är det värsta en myndighet kan råka ut för.
Byggnadsnämnden sammanträdde den 16 april. Jag läser i protokollet.
Nämnden behandlade ett medborgarförslag om att initiera en ny detaljplan för grönområdet vid Kindblomsvägen. (Jag har skrivit en hel massa bloggar om Kindblom, t ex ”Kindblomsvägens vara eller inte vara”.) De boende i området vill bevara området och vill att grönområdet definieras som parkmark i stället för kvartersmark.
Det ville inte Byggnadsnämnden:
”Inga nya fakta har inkommit i ärendet som tyder på att tidigare fattade beslut bör omprövas.”
”Tidigare fattade beslut…” Jag säger då det. Detaljplanen i området är från 1933… (Du läste rätt! 1933!)
Jag blir så trött.
Dessutom antog Vänersborgs kommunfullmäktige en grönplan den 15 april 2009, som inleds med följande ord:
”I den nu gällande översiktsplanen för Vänersborg, ÖP 2006, anges att målet för den framtida utvecklingen för Vänersborg med omgivning är att utbyggnad av bostäder och infrastruktur utförs på sådant sätt att det bidrar till ett långsiktigt hållbart samhälle med god tillgång till närnatur. En grönplan för den tätortsnära naturen är ett viktigt underlag i planeringen för att nå det målet.”
Representanterna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade för medborgarförslaget, medan Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna, dvs de traditionella betongpartierna, röstade mot.
En parentes.
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden behandlade också medborgarförslaget på sitt senaste sammanträde.
Här var förvaltningen positiv till medborgarförslaget! De gamla betongpartierna visade dock var skåpet skulle stå… Moderater och socialdemokrater avslog medborgarförslaget tillsammans med en folkpartist… Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade för medborgarförslaget. 4-3 till de gamla betongpartierna alltså.
Byggnadsnämnden fattade på sitt senaste sammanträde beslut om samråd om detaljplan för Nordöstra Nordkroken. Det ska äntligen bli en ny plan. Syftet är bland annat att:
”…byggrätten ska bli större än i den gällande detaljplanen.”
Det innebär att det antagligen kommer att bli ok att höja väggliven en halvmeter och inreda vindsvåningar på husen. 
Andersson bor på Nordkroken. (Jag har skrivit om Andersson några gånger, bland annat ”Nordkroken och kommunen”.) Andersson har som bekant inte fått höja vägglivet 60 cm och inreda en vindsvåning.
Andersson kommer inte att få göra det i framtiden heller. Andersson bor nämligen inte i nordöstra Nordkroken. Andersson bor i området bredvid. ”Nordkroksplanen” som skickas ut på samråd exkluderar Andersson…
Hur är det möjligt att Byggnadsförvaltningen utarbetar en ”jättedetaljplan” men lämnar några hus i samma situation därhän? Är det bara för Anderssons skull? (Flera av hans grannar har ju redan fått bygglov för samma sak som Andersson nekas.)
Jag blir så trött.
Byggnadsnämnden gjorde ett äkta hattrick på det senaste sammanträdet. Även Magnus Larsson i Sikhall var uppe i nämnden! Magnus Larsson hade ansökt om förhandsbesked för nybyggnad av två enbostadshus. (Jag har skrivit om detta tidigare, ”Trakasserierna fortsätter”.)
En gissning om hur Byggnadsnämnden röstade innan jag fortsätter…? Det kan vara till hjälp att ta en titt på kartan nedan innan ni gissar… (Se det inringade krysset uppe i skogen till vänster.)
Rätt! Byggnadsnämndens ledamöter från Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet:
”ger negativt förhandsbesked för den ansökta åtgärden.”
Jag blir så trött.
Byggnadsnämndens skäl (Vänsterpartiet reserverade sig förresten mot beslutet):
”Marken är för närvarande inte lämplig att bebygga, då detaljplan först behöver upprättas.”
Samtidigt skriver förvaltningen i underlaget:
”Detta (kravet på detaljplan; min anm) har frångåtts vid ett tidigare beslut om förhandsbesked för två intilliggande tomter.”
Låt mig försöka förstå. För att Magnus Larsson ska få bygga i Sikhall krävs det att området först är detaljplanelagt. Men det krävs ingen detaljplan för ”två intilliggande tomter”…
Klockrent! Klart som korvspad! Det måste naturligtvis vara för att det handlar om Magnus Larsson!
Vad annars?
För övrigt torde det inte behövas någon detaljplan för två hus…
Byggnadsnämnden har faktiskt utvecklat sitt svar, men det blir egentligen bara värre:
”Ett positivt förhandsbesked för nu aktuella tomter skulle i hög grad kunna försvåra framtida lämplig markanvändning i området. Ansökan är idag inte den mest lämpliga markanvändningen och tar inte tillräcklig hänsyn till allmänna intressen.”
Kolla gärna flygbilden ovan igen. Kan du nämna vilka ”allmänna intressen” som är involverade här? Kan du tänka sig någon annan ”framtida lämplig markanvändning” än bostäder?
Jag kan det inte. Och kom ihåg: ”för två intilliggande tomter” var bostäder tydligen ”den mest lämpliga markanvändningen” samtidigt som ”tillräcklig hänsyn [togs] till allmänna intressen”…
Och sist men inte minst, Magnus Larsson äger marken på vilken han vill bygga!
Jag blir så trött.
Det händer inte alltför sällan att jag pratar med några av de borgerliga representanterna i Byggnadsnämnden. De pratar vitt och brett om att det ska det bli lättare att bygga, bo och verka i Vänersborg.
Säger de.
Men det är bara prat, tomt prat. Inte blir det lättare att bygga, bo och verka i Vänersborg. Tror någon att Andersson på Nordkroken tycker det? Eller Larsson i Sikhall?
Det finns ett undantag för minialliansen – Bert Karlsson.
Och det trots att Bert Karlsson varken bor i Vänersborg eller äger marken på Ursand…
Och faktiskt, även Ursandsfrågor var uppe till beslut på det senaste nämndmötet. (Jag har även skrivit en hel del om Ursand, nu senast ”Bert Karlsson och Ursand”.)
Bert Karlsson hade sökt strandskyddsdispens för kapell, aktivitetstält, campingplatser och vattenlek.
Det börjar med att Bert Karlsson får strandskyddsdispens för sitt kapell. Beslutet fattas av en enhällig nämnd.
”Byggnadsnämnden ger tidsbegränsad strandskyddsdispens i fem år.”
Det kanske inte är helt ointressant att, som det står i handlingarna:
”Området ligger utanför detaljplan.”
Jag menar, jämfört med den motivering Magnus Larsson fick i Sikhall…
Bert Karlsson får emellertid nej till strandskyddsdispens för aktivitetstält, campingplatser och vattenlek.
Motiveringen till avslagen är densamma för allihop:
- ”En dispens skulle motverka strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet enligt 7 kap 13 § MB.
Dispens får inte ges om den strider mot syftet med strandskyddsbestämmelserna. - Särskilda skäl till grund för dispensen saknas, då platsen är obebyggd och inte
ianspråktagen. - Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska yttra sig över alla dispensärenden. De avstyrker
ansökan.”
Notera alltså att Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna ville ge strandskyddsdispens för samtliga ansökningar.
Får det dig inte att undra, vad det enligt de borgerliga är, som skiljer Bert Karlsson från Andersson i Nordkroken? Eller Larsson i Sikhall? Eller de boende omkring Kindblomsvägen?
Det får i varje fall mig att undra. Jag förstår inte de borgerligas logik. Om det nu finns någon…
Jag förstår inte heller Socialdemokraterna som säger nej till precis allt eller Miljöpartiet som säger nej till nästan allt. Jag förstår bara Vänsterpartiet som jag anser vara det enda parti som just nu för en förnuftig och vettig politik i Byggnadsnämnden.
Men behandlingen av Andersson, Larsson och Kindblom går, enligt vad jag förstår, utöver alla gränser. Är det inte läge att revisorerna gör en ordentlig granskning av Vänersborgs Byggnadsnämnd och Byggnadsförvaltning? Och kommundirektören av sina tjänstemän?
Och väljarna av sina politiker…?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer