Arkiv

Archive for the ‘VSS’ Category

Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)

8 februari, 2024 3 kommentarer

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.


Länsstyrelsen hade olika glasögon på sig när den granskade strandskyddsdispenserna på Juta respektive Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22.

Bengt Davidsson på Juta får inte klippa gräsmattan på sin tomt. Det privatiserar området. Byggnadsförvaltningen skrev den 27 januari 2021:

“Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.”

Dessutom motverkade klippningen växt- och djurlivet. Länsstyrelsen skrev den 17 maj 2023 i överprövningen av kommunens Jutabeslut:

“goda livsvillkor för djur- och växtliv, är mycket starkt. Den allemansrättsliga tillgången till naturen är även grundlagsfäst”

Det var ord och inga visor, grundlagen åberopades mot Davidsson…

Till grund för byggnadsnämndens beslut den 5 december 2023 om Sikhall 1:22 hade miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrat sig:

“Ytan där grillplatsen är placerad utgörs av klippt gräsmatta och saknar värden för växt- och djurlivet.”

Länsstyrelsen hade inget att erinra mot nämndens beslut.

Segelsällskapet får klippa gräsmattan utanför sin tomtplatsavgränsning, men inte Davidsson. Varför denna skillnad? Är växter och djur mindre värda i Dalsland? Eller gäller inte grundlagen i Dalsland?

Synen på träd och buskar inom de två allemansrättsligt tillgängliga områdena är också olika. Byggnadsförvaltningen skrev till Davidsson i januari 2021. 

“Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning”

Inhägnaden runt de nyplanterade träden var till för att skydda dem mot älgar och rådjur etc.

I miljö och hälsas yttrande stod det om Sikhall 1:22:

“I anslutning till förrådscontainer växer två stycken uppväxta björkar med visst värde för växt- och djurlivet. Trädens värde utgörs av att de i stort sett är de enda träd som finns på fastigheten.”

De 4 trädgårdsträden på Juta var också de enda träd som fanns på gräsmattan. Träd är tydligen mer värda i Dalsland än på Juta…

Det är viktigt att komma ihåg att byggnadsnämnden senare ändrade sin syn på strandskyddsdispensen på Juta. Det gjorde inte Länsstyrelsen.

Davidsson fick också ett föreläggande av kommunen i januari 2021 att:

“Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning”

Ungefär 2 år senare skrev samma förvaltning om Sikhall 1:22:

“… lekutrustning, utemöbler, skyddsräcke vid servicebyggnad bedöms i detta fall inte vara avhållande med hänsyn till att området utgör en gästhamn och är allemansrättsligt tillgängligt.”

Davidsson ska kanske sätta upp en skylt vid vattnet – “Juta Gästhamn”… Då kanske Länsstyrelsen godkänner hans strandskyddsdispens också. Och sedan kan Davidsson få ha några utemöbler på sin gräsmatta… Som kanske då också får klippas…

Det som blev fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. Ägare till marken var vid tillfället staten. Älvsborgs läns Landstingskommun blev ny ägare. Det var en följd av att landstinget övertog den statliga mentalsjukvården.

Landstinget satte upp staket för att avgränsa fastigheten. Det syns emellertid inte på de suddiga flygfotona från 1975. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Staketet, som antagligen är utbytt vid ett senare tillfälle, dock innan Davidsson köpte Juta, finns kvar än idag. Davidsson har däremot satt upp trädgårdsbelysning ner mot älven.

Länsstyrelsen vill att Davidsson ska ta bort både staket och trädgårdsbelysning eftersom de ligger utanför tomtplatsavgränsningen. Anordningarna privatiserar Juta och hindrar allmänhetens passage. Länsstyrelsen skrev den 17 maj 2023 att “ljuspollarna”:

“avhåller allmänheten från att röra sig i området.”

Dessutom har en av Länsstyrelsens ärendehandläggare påpekat att öppningen på staketet vid den traditionella vandringsleden nere vid älven är för liten. Det var också privatiserande.

Länsstyrelsen granskade aldrig tillsynsärendet med staketet efter kommunens beslut för Sikhall 1:22. De granskar ju enbart givna dispenser. Det borde emellertid inte ha hindrat Länsstyrelsens ärendehandläggare att påpeka att staket är oerhört privatiserande. Det kan ju nämnas att samma handläggare från Länsstyrelsen anmälde Davidssons granne för att ha brutit mot strandskyddslagstiftningen vid besök på Juta… Fast det är klart, Länsstyrelsen var ju aldrig ute och kollade på Sikhall 1:22…

I protokollet från byggnadsnämndens sammanträde den 5 december 2023 konstateras inledningsvis att:

“Staketet runt fastigheten bedöms ha en avhållande effekt och bedöms vara en förbjuden åtgärd om staketet uppförts efter de generella strandskyddslagstiftningen år 1975.”

Och här är parallellen med Juta anmärkningsvärt tydlig. Byggnadsnämndens slutsats i Jutas fall var under drygt 5 år att det aldrig hade funnits något staket på Juta. Det syntes ju inte på flygfotona. I det här fallet, Sikhall 1:22, skriver nämnden:

“Staketet runt fastigheten bedöms funnits på platsen innan strandskyddslagstiftningen år 1975 och är därmed lagligen uppfört.”

Bevisen är flygfoton och privata foton samt uppgifter från de inblandade. Byggnadsnämnden, och Länsstyrelsen, tolkade dock denna information helt olika. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Länsstyrelsen hade för övrigt inga synpunkter på staketöppningens storlek i Sikhall – trots att öppningen är mindre än på Juta… (OBS. ”Skalan” på fotografierna är inte samma.)

Som sagt, byggnadsnämnden har ändrat sin bedömning i Jutaärendet, det har inte Länsstyrelsen…

Jag vill avsluta den här serien blogginlägg med att påpeka ett som jag ser det stort förbiseende från Länsstyrelsens sida när det gäller Juta. Det har med kompensationsåtgärder att göra. Byggnadsnämnden citerade i sitt beslut om strandskyddsdispens den 7 mars 2023 en dom från Mark- och miljööverdomstolen från den 4 mars 2020 (M 4244-19):

“Om en redan utförd åtgärd avviker från en given strandskyddsdispens eller från vad som skulle kunna godtas vid en helt ny dispensprövning bör det däremot inte vara uteslutet att vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför”

Mark- och miljööverdomstolen lutar sig mot Miljöbalken (16 kap. 9 § 3 p). Byggnadsnämnden kommenterade i sitt beslut:

“Fastighetsägaren har under en tid lagt dit en bro som möjliggör för allmänheten att passera det djupa diket i fastighetens norra del. Det har fallit väl ut och varit mycket uppskattat och ökat tillgänglighet och möjligheten att röra sig förbi fastigheten.”

Det tycks som om Vänersborgs byggnadsnämnd har följt lagen och de prejudicerande domarna noggrannare och bättre än Länsstyrelsen (och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg).

Byggnadsnämnden i Vänersborg har fattat beslut om två strandskyddsdispenser, en på Juta och en på Sikhall 1:22. Man kan tycka vad man vill om båda dispenserna, men nämnden har helt klart ändrat attityd och uppfattning jämfört med den traditionella negativa synen. Och på sätt och vis har nämnden varit, så att säga, mycket flexibel och tillåtande i båda fallen och behandlat båda fastighetsägarna lika.

Länsstyrelsen däremot har bedömt de båda strandskyddsdispenserna helt olika. Det som de tillåter, eller blundar för, i det ena fallet blir oerhört avgörande i det andra. I fallet Juta är det bara avslag, avslag och avslag. Jag förstår inte orsaken till Länsstyrelsens prövningar och beslut. Kanske någon annan gör det.

Tyvärr delar Mark- och miljödomstolen i Vänersborg Länsstyrelsens syn på strandskyddsdispensen på Juta. (Se ”MMD: Dom över Juta”.) Det förstår jag inte heller. Men till det återkommer jag.

===

Inlägg i denna bloggserie:

  •  

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap, VSS

Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)

5 februari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagat”.

Länsstyrelserna i Sverige kontrollerar enligt lag alla strandskyddsdispenser i alla kommuner. Länsstyrelsen i Vänersborg granskar varenda strandskyddsdispens som byggnadsnämnden i Vänersborg beviljar. I två blogginlägg ska jag granska Länsstyrelsens granskning och hantering av två strandskyddsdispenser, den på Bengt Davidssons Juta och den på Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. 

Länsstyrelsen har genom åren delat Vänersborgs byggnadsnämnds mycket restriktiva syn på att bevilja strandskyddsdispenser. (Se “SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22”.) När byggnadsnämnden avslår en strandskyddsdispens så tycks Länsstyrelsen i Vänersborg alltid vara nöjd. Men beviljar Vänersborgs kommun en strandskyddsdispens så brukar Länsstyrelsen som regel överpröva byggnadsnämndens beslut – och då blir dispensen avslagen.

När byggnadsnämnden den 7 mars 2023 ändrade inriktning och beviljade Juta en ny strandskyddsdispens sa Länsstyrelsen nej. Men när byggnadsnämnden beviljade Vänersborgs Segelsällskap strandskyddsdispens på fastigheten Sikhall 1:22 sa Länsstyrelsen – ja. Det var en stor överraskning…

Det finns flera paralleller mellan fallet Juta och fallet Sikhall 1:22. Jämförelserna visar att Länsstyrelsen inte har behandlat och bedömt Juta och Segelsällskapet på samma sätt. Den har haft olika bedömningsgrunder och ”bevisvärderingar” vid prövningen av de båda strandskyddsdispenserna. Det ska jag visa i det följande. I jämförelsen kommer jag att använda utdrag och citat från både Länsstyrelsens egna bedömningar, så klart, men även Vänersborgs byggnadsnämnds beslut och underlag, i de fall som Länsstyrelsen ställer sig bakom dessa bedömningar.

Det kan vara viktigt att vara ute och studera verkligheten. Det är nämligen inte alltid så lätt att göra riktiga tomtplatsavgränsningar utifrån en karta. Det kan ju faktiskt hända att kartan inte stämmer överens med verkligheten. (Fråga gärna ledamöter i byggnadsnämnden och tjänstepersoner på Länsstyrelsen som 2018 utifrån en felaktig karta godkände en tomtplatsavgränsning över Davidssons altan.)

Länsstyrelsen har under årens lopp gjort ett flertal besök på Juta. (Anmärkningsvärt nog utan att uppmärksamma att kartan 2018 inte överensstämde med verkligheten.) Handläggarna har vandrat omkring med anteckningsblock och kameror vid åtminstone 3 tillfällen. När det gällde bedömningen av Sikhall 1:22, Segelsällskapets fastighet alltså, ansåg handläggaren på Länsstyrelsen att det inte behövdes något besök på plats. Det räckte med kartor och fotografier…

I både fallet Juta och fallet Sikhall 1:22 fanns det fotografier som låg till grund för bedömningarna och besluten. Fotografiernas bevisvärde varierade dock avsevärt enligt Länsstyrelsen. Det handlade dels om flygbilder från det strategiska årtalet 1975 och dels om privata foton från andra tidpunkter. (Flygfotografiet till vänster visar Juta och fotografiet till höger Sikhall 1:22.)

 

 

Den 17 maj 2023 skrev Länsstyrelsen om Juta:

“Länsstyrelsen har tagit del av de uppgifter och flygbilder som fanns i kommunens ärenden, samt ytterligare flygbilder … Länsstyrelsen konstaterar att markområdet öster och norr om grusvägen inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975.”

Det tycks i och för sig som om Länsstyrelsen inte var riktigt säker på att Juta inte hade varit tomtmark 1975, och garderade sig därför med att det inte hade varit det, kontinuerligt(!), “efter 1975”… (Har Länsstyrelsen i Vänersborg en egen tolkning om årtalets betydelse?) Den 15 okt 2018 var emellertid Länsstyrelsen desto säkrare, och faktiskt, det var samma handläggare som gjorde bedömningen då som gjorde den i år, 2024, på Sikhall:

“Flygbilder över Jutatorpet visar att marken framför torpet inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975.”

Det var ingen tvekan. Det suddiga flygfotot från 1975 bevisade menade Länsstyrelsen att Juta inte var ianspråktaget. Juta var allmänrättsligt tillgängligt. Det var inte helt lätt att förstå Länsstyrelsens bedömning, eftersom t ex ett staket inte syns på ett sådant flygfoto. Samma handläggare(!) godkände dock byggnadsnämndens bedömning den 5 december 2023 av flygfotografiet från 1975 över Segelsällskapets blivande fastighet i Sikhall:

“Staketet syns inte på flygfoto från 1975. Med hänsyn på kvalitén på flygfotot samt tillkommen information bedöms fastighetsägaren har styrkt att staketet funnits på platsen innan 1975 och därmed lagligen uppfört.”

Ja, “kvalitén på flygfotot” var inte särskilt bra, det kan man lätt hålla med om. Saken var ju bara den att “kvalitén på flygfotot” över Juta 1975 inte heller var särskilt bra… Men i det fallet ansåg handläggaren på Länsstyrelsen att flygfotografiet var ett avgörande bevis…

Davidsson på Juta hade också andra fotografier, från “marken”, som visade staket och skyltar mm på Juta. De visade att marken hade varit ianspråktagen. De fotografierna räknades dock inte som ”tillkommen information” av Länsstyrelsen och kommenterades överhuvudtaget inte. Det var till skillnad från de kompletterade fotografierna på Sikhall som tydligen hade mycket högt bevisvärde. Det var ju nämligen så att “föreningen har angett…” och då måste ju de uppgifterna vara sanna. Varken byggnadsnämnden eller Länsstyrelsen behövde kontrollera uppgifterna. Eller rättare sagt, de blundade för de bevis som visade motsatsen.

Det handlade bland annat om fotografiet med en bil i bakgrunden som uppgavs vara taget i slutet av 70-talet. Den bilmodellen fanns emellertid inte före 1980… Det var dock inget som Länsstyrelsen tog i beaktande. (Se “Byggnadsnämnden och strandskydd 4” eller SVT när Pontus Gläntegård, V, förklarar – se “Hembygdsförening rasar mot kommunen” – 2.50 min in i sändningen .)

Det är många som har följt med i ärendena Juta och Sikhall 1:22 som undrar varför Länsstyrelsen inte granskar och bedömer alla på samma sätt…

Det finns fler exempel. I byggnadsnämndens underlag och beslut i ärendet Sikhall 1:22 den 27 nov 2023 ingick följande bedömning, som Länsstyrelsen inte hade några problem med att “godkänna”:

“Befintlig grillplats utan tak har funnits på platsen sedan innan -1975”

Studerar man det suddiga flygfotot från 1975 (se ovan) så kan man med hög grad av säkerhet konstatera att fotografiet visar, trots att det är otydligt, att det inte fanns något grillhus på fastigheten 1975… Det finns dessutom andra fotografier. Ett av dem visar en inskrift i grillfundamentet – “2000-05-06”… Det var då grillhuset byggdes. Det fanns helt enkelt inget grillhus på fastigheten 1975.

Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden om att det hade funnits en grillplats utan tak på Sikhall 1:22 ända sedan 1975. Det bekräftar den ansvarige ärendehandläggaren på Länsstyrelsen till SVT. Grillplatsen var därför laglig och att sedan sätta ett tak på den skulle inte motverka strandskyddets syften. Allmänhetens tillgång till strandområden var ändå säkrad, som byggnadsnämnden formulerade det i motiveringen till sitt beslut.

På Juta finns det inget grillhus. I varje fall inte än så länge, men det kanske är ett tips till Davidsson att bygga ett. Allmänhetens tillgång till strandområden skulle ju ändå vara säkrad… Davidsson har däremot ett mindre trädgårdsland på tomten. Det fanns där när Davidsson köpte Juta. Denna mindre odling, som de flesta husägare i t ex Nordstan har på sin tomt, kommer däremot att hindra tillgängligheten för allmänheten.

Byggnadsnämnden ger en intressant men ytterst tveksam motivering till dispensen för grillhuset:

“Särskilt skäl till grund för dispensen är att behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (…) samt behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området”

Den motiveringen för att ge strandskyddsdispens för ett grillhus utanför tomtplatsavgränsningen slår det mesta tycker jag. Måste en grillplats “ligga vid vattnet”? Och inte nog med det, nämnden skrev:

“Tak över grillplatsen bedöms stärka friluft-/båtlivet på fastigheten som är tillgänglig för allmänheten…”

I resonemangen kring Juta visar Länsstyrelsen inget av denna överslätande, förstående och “vidsynta” attityd…

 Tvärtom! När Davidsson menar att allmänhetens insyn i hans bostadshus är ett “särskilt skäl”, precis som grillhuset var ett “särskilt skäl”, liksom den privata äganderättens ökade betydelse i bedömningarna (jämför Mark- och miljööverdomstolens domar “M 12640-19” och “M 1850-15”) så skrev byggnadsnämnden i oktober 2022:

“För att åberopa ett mycket angeläget intresse krävs mycket speciella omständigheter och bör tillämpas särskilt restriktivt när det gäller enskilda intressen. Förvaltningens bedömning är att de framkomna intressena inte anses vara av sådan karaktär att det är att se som mycket angelägna intressen utifrån de särskilda skälen.”

Grillhuset var ett “särskilt skäl” men inte Mark- och miljööverdomstolens domar…

Länsstyrelsen har inte haft något intresse av att kontrollera fakta på Sikhall 1:22. Och på Juta har Länsstyrelsen bara tagit hänsyn till “fakta” som den kunde tolka som stöd för sin egen uppfattning om avslag. Det är svårt att förstå varför Länsstyrelsen behandlar Davidsson på Juta annorlunda.

Det finns fler exempel…

Fortsättning följer i ”Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.

===

Inlägg i denna bloggserie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap, VSS

Sikhall, VSS, Magnus och oljehamnen

27 juni, 2022 4 kommentarer

Det rör sig en del kring Sikhall så här i början av sommaren. Det har t ex varit några fysiska möten mellan kommunen och Magnus Larsson. Men dom återkommer jag till.

Den minnesgode kommer kanske ihåg att Magnus Larsson köpte fastigheten i Sikhall i slutet på 2005. Han lade helt enkelt det högsta budet vid en försäljning. Bland de som förlorade budgivningen fanns kommunalrådet Bo Carlsson (C). (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Magnus Larsson blev på det sättet ägare av småbåtshamnen i Sikhall, dvs hamnen vid Sikhalls magasin och bredvid Segelsällskapets klubbstuga.

Men Vänersborgs kommun accepterade inte Magnus Larssons förvärv. Den reagerade snabbt och satte igång en process i stort sett omedelbart. Kommunen ville förköpa Larssons nyligen förvärvade fastigheter. Fastigheter? Ja, fastigheter. Herrarna Ljunggren och Carlsson ville, i sin iver, även förköpa en mindre fristående fastighet, en sommarstuga, som också omfattades av Larssons högsta bud.

På sätt var det tur för Bo Carlsson att han inte vann budgivningen. Då hade ju istället han blivit indragen i en lång och jobbig process mot samma kommun som han var kommunalråd i…

Kommunens motiv för att förköpa Larssons mark var, och här citerar jag från samhällsbyggnadsnämndens underlag den 9 nov 2005:

“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”

Förköpsprocessen fortsatte och det var jurister, domstolar och inte minst politiker och kommunens tjänstepersoner inblandade. Det var en process fylld av konflikter, förtal och illasinnade rykten. Den fick sitt (tillfälliga) slut den 21 november 2007 när kommunfullmäktige beslutade att förköpa delar av Larssons fastigheter. Som motiv till förköpet hänvisades i beslutet till de motiv som kommunchefen hade redovisat i en skrivelse från den 23 november 2005:

“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. Det behövs större parkeringsplatser vid badet och magasinet. Fler båtbryggor skall anläggas för att utveckla båtturismen. Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”

”Kommunen bedömer att den är bäst lämpad…” Ja, ja…

Kommunen hade från tiden då kommunchefen författade sin skrivelse till fullmäktiges beslut begränsat köpet till vissa men ytterst strategiska delar av Magnus Larssons fastigheter. Men det var ändå inget mindre än en expropriation, Magnus Larsson tvingades av kommunen att sälja delar av sin mark. Det är viktigt att inte glömma det.

I kommunens möten med Magnus Larsson just nu, och som jag som sagt ska återkomma till, så är fortfarande kommunens position densamma. Den vill inte sälja tillbaka marken till Magnus Larsson utan fortsätta ha kontroll över den. Och det (citerat från en tjänsteskrivelse den 24 mars 2022 från samhällsbyggnadsförvaltningen) därför att detta:

“… säkerställer allmänhetens tillträde till området”

Det är viktigt för kommunen att allmänheten garanteras tillträde till strandområdet. Därför ska kommunen inte sälja tillbaka marken till Magnus Larsson. Kommunen misstänker tydligen att Magnus Larsson skulle sätta upp staket runt sin fastighet, förbudskyltar och vägbommar för att hindra allmänheten att komma in och använda marken och vattnet. Och det trots att det är strandskydd i området och att det finns något som heter allemansrätt. Det är svårt att se att Magnus Larsson skulle kunna spärra av området för allmänheten även om han ville. Vilket han naturligtvis inte vill. Magnus Larsson har aldrig hindrat någon att ha tillträde till sin mark.

De som besöker Magnus Larssons bostad eller småbåtshamnen i Sikhall, eller kanske bara parkerar vid Sikhalls magasin, kan inte undgå att se Vänersborgs Segelsällskaps (VSS) klubbhus. Segelsällskapet äger nämligen en fastighet alldeles vid vattnet bredvid Larsson och magasinet.

VSS var för 20 år sedan pådrivande för att kommunen skulle förköpa Magnus Larssons fastighet i Sikhall. Redan den 9 augusti 2005 lämnades en skrivelse till kommunen från VSS och tre andra föreningar där de befarade att:

“tillgängligheten till området … kan komma att inskränkas.”

Det vill säga om en privat köpare fick förvärva området. Vid det här tillfället visste ingen vem köparen skulle bli. VSS och föreningarna avslutade skrivelsen med att “hemställa” att kommunen:

“ska agera för att säkerställa allmänhetens tillträde till området”

Det var historia. Nu är det 2022 och nyss har kommunfullmäktige haft sitt sista sammanträde före sommarvilan. På sammanträdet passade Torbjörn Moqvist (SD) på att ställa en interpellation om just Segelsällskapets fastighet i Sikhall till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S).

Moqvists interpellation hade följande lydelse:

“Enligt gällande strandskydd så får ingenting finnas utanför hemfridszonen/tomtplatsavgränsningen eftersom där gäller allemansrätten.
På denna tomt, utanför hemfridszonen/tomtplatsavgränsningen, så finns det bl. a. en vägbom, staket, en bom vid vattenkanten som används för att stänga ute allmänheten (som det ser ut i alla fall).
Det finns även en grillplats som heller inte är tillåten samt att gräset bara får slås (ej klippas) två gånger om året.”

Moqvists beskrivning är helt riktig. Det finns alltså andra fastighetsägare i Sikhall som förhindrar allmänhetens tillträde till området. Och det kan ingen undgå att se som besöker Vänersborgs Segelsällskaps klubbstuga i Sikhall, magasinet eller Magnus Larsson. Förutom Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning då. De har under alla år som de har besökt Larssons egendom undgått att lägga märke till staket och bommar runt Segelsällskapets fastighet…

Ordförande Bo Dahlberg (S) svarade på Moqvists interpellation:

“Det finns sedan en tid ett tillsynsärende på denna fastighet för att titta på just de frågor som interpellationen avser. Detta innebär att vi efter utredning och dialog med berörda kommer att fatta beslut i ärendet.”

Dahlberg menade att:

“det hålls på att jobbas med detta.”

Det visade sig att det inte alls ”hålls på att jobbas” med tillsynsärendet. Torbjörn Moqvist (SD) hade nämligen varit i kontakt med byggnadsförvaltningen samma dag, i onsdags. Ingen därifrån hade varit ute i Sikhall och tittat:

“De planerar att åka ut till hösten.”

Bo Dahlberg (S) förklarade att det berodde på att det är en otrolig belastning på personalen.

Jag var också tvungen att säga några ord, bland annat att det var över ett år sedan anmälningen mot Segelsällskapet kom till kommunen. (Dock inte från mig.) Jag berättade också att representanter för nämnden hade varit och besökt “grannfastigheten” under flera år utan att notera hur VSS bröt mot strandskyddsreglerna. Och jag undrade över de prioriteringar som byggnadsnämnden gör. Det har ju utförts åtskilliga tillsyner på vissa andra fastigheter trots att det inte har förelegat några anmälningar…

Segelsällskapet uppförde ytterligare en byggnad på sin fastighet 2015. VSS hade då fått en ny strandskyddsdispens. Jag berättade också om detta i fullmäktige. Då upprättades en karta, som är brukligt i dessa sammanhang. På kartan ritas en så kallad tomtplatsavgränsning in. Den visar var hemfridszonen går, dvs var gränsen för det privata området är dragen och där allemansrätten inte gäller. I Segelsällskapets fall går tomtplatsavgränsningen 1-2 meter runt byggnaderna…

Den blå streckade linjen visar gränserna för Segelsällskapets fastighet, den tjocka svarta linjen visar tomtplatsavgränsningen. Mellan tomtplatsavgränsningen och fastighetsgränsen har allmänheten tillträde, där gäller allemansrätten. Det råder ingen tvekan om att Segelsällskapet inte har respekterat tomtplatsavgränsningen och reglerna för strandskyddsdispensen.

Bo Dahlberg (S) kommenterade inte mitt inlägg.

Det visar sig att inte heller kommunen alltid garanterar och underlättar allmänhetens tillträde till stränder. För några dagar sedan såg det ut så här vid vägen ner till oljehamnen.

Förbudsskyltar är uppsatta och tanken är enligt samhällsbyggnadsförvaltningen att snart stänga av vägen med en bom. Även om inga beslut i frågan är dokumenterade…

Det är möjligt att förvaltningens åtgärder är helt befogade, jag kan inte uttala mig om det. Men det är svårt att undgå att se motsägelserna i kommunens budskap och handlande. Obefogade farhågor om att Magnus Larsson ska hindra allmänhetens tillträde i Sikhall används för att förköpa delar av hans fastighet, och vägra att sälja tillbaka marken, medan både Segelsällskapet och kommunen själv gör det som de befarar att Larsson ska göra.

Man kan ju tänka sig hur kommunen skulle reagera om Magnus Larsson satte upp vägbommar eller staket på strandskyddat område…

För att inte tala om hur kommunen behandlar David på Juta. Men det är en annan historia… (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

Anm. Det hände lite kring oljehamnen dagen efter denna blogg – se ”Oljehamnen forts…”.

Kategorier:Magnus Larsson, Sikhall, VSS

Visar kommunen vilja i Sikhall?

10 april, 2022 Lämna en kommentar

I fredags upptäcktes några intressanta handlingar i diariet. De handlade om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall.

Fastighetsrättsliga lösningar är både ett krav och ett måste för att detaljplanearbetet i Sikhall ska kunna gå vidare och slutföras. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Och en detaljplan är i sin tur ett måste för att fastighetsägarna i allmänhet och Magnus Larsson i synnerhet ska kunna utveckla Sikhall enligt de planer och visioner de har. Problemen med fastighetsgränserna uppstod för övrigt i samma stund som kommunen förköpte (läs: exproprierade) delar av Magnus Larssons fastighet år 2007. Det kan vara bra att veta det. I samband med förköpet/expropriationen styckade nämligen kommunen sönder Larssons fastighet på ett sätt som gjorde det omöjligt för Larsson att utveckla Sikhall som han hade tänkt vid förvärvet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Men kanske är en lösning äntligen på gång. Det är emellertid fortfarande svårt att uttala sig säkert om. Magnus Larsson har vad jag förstår inte varit med i någon dialog med kommunen under en ganska lång tid nu. Jag tror inte heller att Larsson ännu har fått se kommunens underlag – det som finns i diariet och som jag tänker presentera i denna blogg. Kommunen verkar just nu arbeta med att komma fram till vilken inställning den ska ha i framtida samtal och förhandlingar med fastighetsägarna och Magnus Larsson. Så uppfattar jag läget.

Tjänstepersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen har tillsammans med plan- och byggnadsförvaltningen tittat på olika förslag, alternativ och möjligheter, eller scenarion som de kallar det. De har gemensamt utarbetat flera scenarion som presenterades för Fastighetsutskottet den 31 mars.  Fastighetsutskottet är ett utskott i samhällsbyggnadsnämnden och består följaktligen av politiker. Fastighetsutskottet beslutade (du kan ladda ner sammanträdesprotokollet här):

“Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott noterar informationen om inriktning för fastighetsrättsligt tillvägagångssätt för åtgärder inom planarbetet för Sikhallsviken.”

I sammanfattningen av ärendet skriver förvaltningen till utskottet, och jag återger hela avsnittet:

“Förvaltningen kommer att fortsätta dialogen med fastighetsägaren med huvudinriktning av alternativen C samt ägandeform/upplåtelse för piren/vågbrytaren enligt huvudinriktningen. En möjlig upplåtelse med pir/vågbrytare i kommunal ägo utreds som ett led i detta arbete samt vilken typ av pir/vågbrytare som vore lämplig för respektive lösning. Målet är att hitta en fastighetsrättslig lösning som samtliga parter står bakom och kan ligga till grund för fortsatt planläggning samt genomförande av detaljplanen.”

Det låter på sätt och vis förhoppningsfullt, men det har hänt att kommunen har gett liknande positiva signaler förut. Utan att egentligen mena det… Förhoppningarna är trots allt att det ska bli annorlunda denna gång. Ingen tjänar på att inget händer i Sikhall. Det innebär nämligen i praktiken att utvecklingen faktiskt går bakåt – Sikhall växer igen och förfulas. Och det kan inte ens kommunen tycka är önskvärt. Det finns dock en del ganska komplicerade frågor att lösa, det framgår väl om inte annat av citatet ovan – och då tar den sammanfattningen egentligen bara med en aspekt…

I underlaget/utredningen, med titeln “Alternativ för fastighetslösningar i samband med detaljplanering i Sikhallsviken” (kan laddas ner här), börjar förvaltningen med att presentera tre scenarior för området väster om badplatsen.

Förvaltningen visar möjliga fastighetsförhållanden på tre kartor och för var och en anger man för- och nackdelar. Ett alternativ är det som Magnus Larsson själv förespråkar, alternativ A, och ett är det som kommunen föredrar, alternativ C. Och så finns det ett alternativ till, B. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen.)

Jag ska inte återge texten till alternativen utan hänvisar den intresserade att ladda ner underlaget och läsa.

Kommunen tycker uppenbarligen att det är viktigt att:

“kommunen har full rådighet över strandområdet”

I ett annat dokument finns en så kallad “fördjupad beskrivning av ärendet” (kan laddas ner här). Där utvecklar förvaltningen sin syn:

“Strandområdet är av stort allmänt intresse och bör vara i kommunalt ägo för att långsiktigt trygga allmänhetens möjlighet till vattennära rekreation och bad. Strandområdet bör ses från kommunens sida som en viktig investering ur rekreationsperspektiv. Erfarenheter kring delat ägande och samfällda lösningar med skötselavtal finns både i kommunen men också i kranskommunerna. För en långsiktig lösning badstränder finns det stora värden att dessa ligger i kommunalt ägo till sin helhet. Ett helägt strandområde medför också en flexibilitet för kommunen att utveckla strandområdet till ett attraktivt besöksmål i kommunen.
För att bibehålla Sikhalls stranden som ett besöksmål kommer det krävas investeringar och utökat underhåll från kommunens sida.”

Jag kan väl inte låta bli att tänka – tycker eventuella badgäster det? Åker man till Sikhall och tittar så ser man snabbt hur igenväxt och nedgånget det är på badstranden. Kommunen har inte skött Sikhall som den borde de senaste åren. Så varför skulle allmänheten tycka att det är viktigt att strandområdet är i kommunal ägo? Och varför skulle kommunen börja investera och utöka underhållet just nu? Stora delar av Nordkrokens och Gardesannas badstränder är för övrigt i privat ägo. Jag vet inte om t ex Gardesanna är sämre underhållet än Sikhall… Och sedan kan man nog fråga sig om det är kommunens förtjänst att Ursand är så fint som det är…

Något säger mig att det inte blir helt lätt för parterna att mötas på denna punkt.

Sedan gör förvaltningen samma sak för området kring hamnen i Sikhall, tre alternativ presenteras. Alternativ B är det som Magnus Larsson tidigare har framfört att han helst ser som lösning. Kommunen förespråkar återigen alternativ C. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen, VSS=Vänersborgs Segelsällskap, SM=Sikhalls magasin.)

Det är samma här, jag rekommenderar den nyfikne att ladda ner underlaget och läsa vad förvaltningen skriver (kan laddas ner här).

Det kan vara viktigt att notera att det är en stiftelse som äger Sikhalls magasin, trots att huset ligger på kommunens mark. Underhållet på magasinet är kraftigt eftersatt och är anmält till miljö- och byggnadsförvaltningen.

I den fördjupade beskrivningen av ärendet (kan laddas ner här) skriver kommunen:

“Den lösning som förvaltningen funnits bäst är lösning C … då denna säkerställer allmänhetens tillträde till området, medför en ägandeform som tryggar investeringar för samtliga parter och skapar ett fastställt ägande samt formellt ansvar parterna emellan.”

Det är lite mer komplicerat i Sikhalls hamn, jämför den citerade sammanfattningen ovan. Men kommunen visar onekligen en viss misstro mot Magnus Larsson vilket inger farhågor om att en överenskommelse ska vara möjlig. Det är ju strandskydd i området och det finns något som heter allemansrätt. Magnus Larsson skulle aldrig kunna spärra av området för allmänheten även om han ville. Vilket han naturligtvis inte vill.

Underlaget diskuterar också anläggandet av en cykelväg mellan i första hand badet och hamnen och i andra hand från busshållplatsen i Åstebo till badet. Det verkar dock lite komplicerat, så jag lämnar den frågan tills vidare. Jag noterar dock att förvaltningen skriver:

“Kommunen har efter många turer fått godkännande från Trafikverket att kunna anlägga vägen på egen hand i anslutning till bilvägen.”

Det var åtminstone ett positivt besked…

Det finns anledning att återkomma i frågan. Men jag vill återigen understryka att det trots allt är mycket positivt att det ser ut att hända något i Sikhallsfrågan och att det finns flera personer i kommunhuset som verkligen har tagit sig an ärendet. Och det finns tydligen, enligt underlaget, öppningar för både förhandlingar och  kompromisser.

“Dum spiro spero”

Som de gamla romarna sa….

PS. Det latinska citatet betyder: ”Så länge jag lever, hoppas jag”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, VSS

Historien om Magnus Larsson (11)

23 september, 2021 11 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (10)”.

Det finns ett dokument i kommunens diarium som “sticker ut” på ett anmärkningsvärt sätt. Det är ett nedskrivet vittnesmål från ett möte mellan föreningar och personer som alla trodde sig ha ett intresse av att stoppa Magnus Larssons fastighetsinnehav i Sikhall. Dokumentet ger en bakgrund och sannolikt även en förklaring till hela “förköpsskandalen”. Det är inte helt omöjligt att, om inte alla, så åtminstone väldigt många pusselbitar i och med detta vittnesmål faller på plats.

Det var ett möte sammankallat av Vänersborgs Segelsällskap i segelsällskapets lokaler på Sanden i Vänersborg. Vittnet, låt oss kalla honom ”Assar”, kontaktade senare Magnus Larsson och berättade vad som hade utspelat sig på mötet… Magnus Larsson blev säkert både förvånad, chockad och stridslysten när han fick reda på vad som hade sagts. När han förde det vidare var det inte alla som trodde, eller kanske ville tro, på vad han hade att berätta. Det var känsliga och bestickande uppgifter. Det var först några år senare som vittnet Assar skrev ner sitt vittnesmål, signerade det med namn, adress och telefonnummer och skickade det till kommunen. Där blev det diariefört och därmed en offentlig handling.

Assar kände inte Magnus Larsson vid tidpunkten för mötet på Sanden. Men han reagerade starkt på vad som sades och avhandlades på mötet. Han lärde sedan känna Magnus Larsson under åren som gick.

Assar var medlem i hembygdsföreningen i Gestad. Och föreningen var kallad till mötet. Mötet hölls enligt Assar strax efter att det hade blivit klart att Magnus Larsson hade vunnit budgivningen på fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4. Han kom dock inte ihåg den exakta tidpunkten, men menade att det bara var några dagar efter att Magnus hade skrivit på köpeavtalet den 17 oktober 2005.

Det var Vänersborgs Segelsällskap (VSS) som hade tagit initiativ till mötet. Förklaringen till det var att de kallade föreningarna tidigare hade haft möten och VSS liksom de andra föreningarna hade intressen att bevaka i Sikhall. Segelsällskapet ägde fastigheten Sikhall 1:22 som i och med förvärvet hade blivit “omringad” av Magnus Larssons fastigheter. (Se bild.)

Och på Larssons fastighet låg det bland annat även en stenpir som segelsällskapet var intresserat av att använda.

Det jag ska återge nu är en persons vittnesmål, det är Assars vittnesmål. Det är således en sida av saken. Jag har inte talat med de andra personerna som uppges ha närvarat på mötet. Så jag vet inte vad de har för uppfattning om vad som avhandlades och sades. Men de har med all sannolikhet hört talas om det skriftliga vittnesmålet. Magnus Larsson har nämligen skickat med det i många skrivelser både till kommunen och till Länsrätten under åren. Han har också berättat om mötet för alla som har velat lyssna. Jag har aldrig hört att någon har dementerat uppgifterna.

Det finns inte heller några skrivelser i kommunens diarium som ger någon annan version av vad som sades på mötet. Och det är mycket anmärkningsvärt om de andra inblandade inte hade försvarat sig om de ansåg att vittnesmålet var felaktigt. De borde i så fall ha anmält vederbörande för förtal eller åtminstone skickat in en egen skrivelse till kommunen där de bemötte uppgifterna.

Jag har i samband med skrivandet av dessa bloggar tagit kontakt med vittnet Assar. Han står fortfarande fast vid uppgifterna. Det är sanningen menar han.

Med dessa ord tänker jag beskriva vad vittnet har skrivit om mötet strax efter att Magnus Larsson hade köpt fastigheterna i Sikhall i oktober 2005.

På mötet närvarade två representanter för Vänersborgs Segelsällskap. Det var dåvarande ordförande och en person som jag vet hade starka kopplingar till kommunens tjänstemannaorganisation (Arena-Fritid), åtminstone något år efter detta möte. (Jag avstår från att nämna namn.) Det var även två representanter för hembygdsföreningen i Gestad, vittnet Assar och föreningens ordförande. Dottern till hembygdsföreningens ordförande och hennes make var budgivare i fastighetsaffären som Magnus Larsson vann… Även en representant från Stiftelsen Sikhalls magasin var närvarande, liksom två personer från Brattens fritidsområde. Och så var det Bo Carlsson (C), som också hade varit spekulant och budgivare i fastighetsaffären. Carlsson hade dock betonat på mötet att han var där som privatperson och inte som kommunalråd eller ordförande i samhällsbyggnadsnämnden…

Till sist var kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) med via telefon. Magnus Larsson själv var inte kallad till mötet. Ja, han visste självklart inte ens om det.

Assar skriver i sitt diarieförda vittnesmål:

“Syftet med mötet var att säkra stenbryggan för allmänheten med kommunalt förköp, under kvällen drev Segelsällskapet och Bo Karlsson om att hela gården borde förköpas inkl avstyckad sommarstuga samt utmarker vid kiosken mm. Det var här telefonkontakter med kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren gjordes. För att förköpet skulle gå igenom uppmanades berörda föreningar att skriva en anhållan om kommunalt förköp till kommunen, allt skulle nu tas från Magnus Larsson. Man förespeglade sedan hur de olika delarna skulle fördelas mellan närvarande föreningar.”

Det här är naturligtvis sprängstoff, om det är sant. Det är dels jäviga personer och dels höga politiker i Vänersborgs kommun, och en som är båda delarna, som tillsammans sitter och planerar hur de ska ta Magnus Larssons ärligt och rättmätigt köpta fastigheter ifrån honom.

Assar skrev också att Magnus Larsson under mötet hade:

“målats upp som mycket olämplig ägare av Sikhall 1:6”

Smutskastningen av Magnus Larsson satte tydligen igång direkt och blev en del av förköpsplanen.

Assar från hembygdsföreningen slogs av de inblandade personernas jävsituation:

“Vid mötet slogs jag av vilka starka krafter som verkade mot Magnus som person och vilka positioner de hade i beslutsprocessen med jävsituationer och egen vinning.”

Assar ville samtidigt med vittnesmålet om mötet också komplettera med en händelse som inträffade senare. Då kom han i kontakt med dåvarande stadsarkitekten – och fick återigen ta del av förtalet och ryktesspridningen, mot Magnus Larsson:

“[Stadsarkitekten] undrade om inte jag hört om allt negativt som sägs om Magnus Larsson och om jag gjort det borde ta avstånd från honom.”

Det här påstår alltså Assar att en hög tjänsteperson i kommunen sade till en vanlig kommuninvånare. Om det stämde torde det vara ett tämligen tydligt bevis på hur det pratades om Magnus Larsson i kommunhuset. Och vittnesmålet var sannolikt helt korrekt. Samme stadsarkitekt har nämligen utgjutit sig över Magnus Larsson som person även i andra sammanhang – enligt helt andra personer.

Och, det måste jag tyvärr tillägga. Det skvallras fortfarande om Magnus Larsson i kommunhuset. Det har jag hört både med egna öron och från åtskilliga vittnesmål. Det faller dock utanför denna blogg. Men jag hoppas att de som pratar och för illasinnade rykten vidare läser om när, hur och inte minst varför Magnus Larsson blev ett samtalsämne i kommunhuset.

Jag blev alldeles matt när jag alldeles nyligen läste ovanstående vittnesmål för första gången. Det är också en av anledningarna till att jag började gräva i hela förköpsaffären, och började skriva denna bloggserie. Det är svårt att tänka sig att ledande politiker, tjänstemän och andra konspirerar på ett sådant här sätt mot en enskild kommuninvånare. När de dessutom har egna intressen i ärendet… Jag vet inte hur man skulle reagera om man fick reda på att något sådant här hade drabbat en själv.

I detta fall påstår alltså ett vittne, skriftligt, att viktiga personer i kommunen, som i många fall alltså dessutom var jäviga, på ett möte hade förtalat en enkel skog- och jordbrukare från Sikhall och Gestad och dragit upp planer och riktlinjer på hur de skulle gå tillväga för att beröva honom hans rättmätigt och ärligt förvärvade egendom.

Det är sanslöst. Jag tror inte heller att jag är ensam om att nu, till sist, förstå vidden av förtalskampanjen och konspirationen mot Magnus Larsson.

Jag undrade i en tidigare blogg hur kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) kunde veta något om fastighetsaffären i Sikhall och varför den skulle vara intressant för kommunen. Och hur han mycket snabbt kunde formulera en skrivelse till kommunstyrelsen där han uppmanade till förköp av de fyra fastigheterna i Sikhall. (Se ”Historien om Magnus Larsson (4)”.)

Jag har med all sannolikhet fått svaret på de frågorna i vittnesmålet.

Det rapporteras om ytterligare ett möte i Segelsällskapets lokaler. Assar var emellertid inte närvarande då, så jag har inte en aning om vad som sades eller ens vilka som var närvarande.

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (12)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall, VSS