Arkiv
Vad sa Vänsterpartiet om Nunntorp?
Igår redogjorde jag för kommunfullmäktiges behandling av ärendet Nunntorp (se ”Ärendet Nunntorp”). När det gällde faktabitarna hänvisades i huvudsak till mina gamla bloggar. Några har faktiskt undrat vad detta var för faktabitar och vad som egentligen framfördes av Vänsterpartiet och mig. Därför tänkte jag helt enkelt publicera mitt manuskript från onsdagskvällen. Naturligtvis läser man inte helt innantill när man står på podiet framför alla ledamöter och åhörare, vilket gör att det jag faktiskt sa kan skilja sig från detta manuskript. Jag hade också en del ”oförberedda” repliker. Dessa finns inte med.
Jag kan också säga att flera i den borgerliga oppositionen framhöll vikten av att kommunen måste hushålla med sina pengar och prioritera sina investeringar. De framhöll att kommunen står inför stora investeringar på t ex förskole- och grundskoleområdet, men också på andra områden (jfr kommunhuset och sessionssalen). De menade att kommunen måste satsa på kärnverksamheterna i första hand. Något som jag för övrigt håller med om.
Det är ett långt manuskript som följer. Jag förstår att det inte blir någon ”kioskvältare”… Men kanske kan man se denna blogg som en extra gratisbilaga. Typ.
För att underlätta läsningen så är det uppdelat i avsnitt med olika rubriker. Om man inte orkar läsa allt, så kan man kanske läsa det eller de avsnitt som man är intresserad av. (Vissa centerpartistiska ersättare rekommenderas emellertid att läsa allt…)
====
Inledning
Många hoppas på att det ska bli som förr med Nunntorps naturbruksskola. Och det har jag full förståelse för. Och jag beklagar djupt att jag inte kan hålla med och säga att det blir så. Som jag ser det har kommunledningen omöjliggjort detta genom sitt passiva och viljelösa och initiativfattiga sätt att driva frågan. Och det beklagar jag.
Som politiker har också vi ett ansvar för att använda skattebetalarnas pengar med förnuft. Vi måste fatta beslut utifrån fakta och kunskap. Och jag är inte säker på att detta håller på att ske i Vänersborg. Det känns som att det just nu är mest önskedrömmar och fromma förhoppningar som är ledstjärnan i kommunledningens politik.
Bakgrund – Regionen
Den 22 september 2015 fattade Västra Götalandsregionens fullmäktige beslutet att lägga ner Nunntorp. Den borgerliga majoriteten bestående av centerpartister (inklusive Bo Carlsson), moderater, liberaler, kristdemokrater och miljöpartister röstade för att tre naturbruksskolor skulle läggas ner.
Regionen driver som bekant sex skolor i Västra Götaland. Det styrande borgerliga blocket (inklusive miljöpartiet) beslutade alltså att lägga ner tre av dessa skolor – och behålla tre. Socialdemokraterna var för övrigt beredda att lägga ner fyra skolor och bara behålla två. Vilka fyra skolor socialdemokraterna ville lägga ner framgick inte av yrkandet i regionfullmäktige, antagligen av taktiska skäl…
Vänsterpartiet tog tidigt ställning för Nunntorp. Vid regionfullmäktiges möte yrkade Vänsterpartiet bland annat:
”Fastställa Regionutvecklingsnämndens uppdrag att beställa gymnasieutbildning inom naturbruk för ungdomar vid fyra skolor fr o m höstterminen 2017. Samtliga naturbruksskolor utvecklar egna profiler, men med följande inriktningar: … Nunntorp med inriktning lantbruk. Samtliga skolor ska även erbjuda särskola. … Det bör utredas hur samtliga skolor kan utveckla sin vuxenutbildning i dialog med berörda parter.”
Vänsterpartiet i regionen ville alltså behålla Nunntorp som naturbruksskola. Men våra representanter i regionfullmäktige fick inte gehör, förslaget röstades ner.
Och vilka de andra politikerna var som röstade för att avveckla Nunntorp behöver vi kanske inte räkna upp här, det framgår av omröstningslistan. Men Bo Carlsson var en av 76 ledamöter som röstade ja till regionstyrelsens förslag.
Faktiskt redan dagen efter regionbeslutet, när regionens naturbruksstyrelse avhandlade Nunntorps vara eller inte vara, så beslutade socialdemokraterna och den miljöpartistiske ordföranden (som i regionen alltså tillhör det borgerliga styret) att intagningen av elever till Nunntorp skulle stoppas redan hösten 2016. De borgerliga ledamöterna avstod för övrigt från att delta i det beslutet.
Bakgrund Vänersborg
Ingen i den samlade oppositionen har blivit riktigt klok på varför kommunledningen i Vänersborg inte har gjort mer för att driva ärendet om ett köp av Nunntorp.
På Strömmaskolan i Sätila, som också var en av de naturbruksskolor som regionen lade ner tillsammans med Nunntorp, träffades regionen och Hushållningssällskapet i Sjuhärad redan i oktober förra året och diskuterade ett övertagande. Hushållningssällskapet Sjuhärad har nu köpt upp Strömmaskolan och har fått ok från Skolinspektionen att starta upp en friskola.
Dingle Naturbruksgymnasium var den andra av de naturbruksskolor som regionen lade ner. Även här var det förhållandevis snabba ryck. Den 30 juni beslutade Munkedals kommunfullmäktige att förvärva fastigheten i Dingle. Dingleskolans Elevförbund har fått ja av Skolinspektionen för att starta en friskola där.
Jag vill med ovanstående exempel från Dingle och Strömma visa att det var ett helt annat tempo än det var i Vänersborg. I Vänersborg hände det nämligen ingenting…
Och detta trots att Marie Dahlin redan i februari inför en stor publik på 130 personer sa (Melleruds Nyheter 11 feb):
”Fastighets AB har hand om ärendet och vi ska diskutera frågan i mars. Sedan ska frågan upp i kommunfullmäktige i april, maj.”
Det var inte förrän den 21 mars som ordförande i Fastighets AB Vänersborg (FABV), Marie Dahlin, avgav en avsiktsförklaring om att förvärva Nunntorp. Men det innebar egentligen inget konkret. Sedan dröjde det till den 10 maj. Då beslutade FABV:s styrelse att:
”Fastighets AB Vänersborg (FABV) ger Vd:n i uppdrag att se till att erforderliga handlingar upprättas utifrån ett juridiskt och finansiellt perspektiv samt att erforderliga handlingar avseende fastighetsförvärv av Nunntorp 1:14 tas fram för beslut i kommunfullmäktige.”
Sent vaknade ”syndarna”, skulle man kanske kunna säga, men fortfarande var det inget konkret som hände. Det var en utredning som skulle göras, en utredning som borde ha startat i och med regionens nedläggningsbeslut…
Till och med regionen reagerade på den exceptionella bristen på handlingskraft från Vänersborgs sida. I en information till Naturbruksstyrelsen den 5 oktober i år skrev en av regionens tjänstemän:
”Fortfarande osäkert hur försäljningsprocessen går. Kommunen har inte återkommit till Bengt kring ett ev köp varför processen för tillfället är avstannad.”
Utredningen, som FABV beslutade om den 10 maj, presenterades inte för kommunstyrelsen förrän den 17 oktober 2016… 13 månader efter regionfullmäktiges beslut. Och med utredningen restes egentligen fler frågetecken än de som besvarades…
Vänsterpartiet har varit öppna för att diskutera ett förvärv av Nunntorp. Men det underlag som lämnades inför kommunstyrelsesammanträdet reste alldeles för många frågor. Det gick inte att utläsa ur underlaget att det var lagligt eller ekonomiskt möjligt att Vänersborgs kommun (genom FABV) skulle kunna förvärva Nunntorp. Dessutom fattades det en hel del faktauppgifter.
De styrande partierna och Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) har visat en stor oförmåga och ovilja att driva ärendet. Om kommunledningen hade agerat i tid kunde flera av problemen ha lösts.
Köpeavtalet
Redan den första förutsättningen beslutsförslaget, ”köpesumman ska uppgå till högst 38 Mkr”, är tveksam. I denna summa ingår nämligen inte vissa lagstadgade avgifter. Det tillkommer direkt ytterligare ca 1,6 miljoner kronor. Och då blir det mer än 38 miljoner…
Sedan är det väl tämligen naivt att tro att kommunens, genom Fastighets AB Vänersborg (FABV), kostnader stannar där. Vänersborgs kommun ska själv stå för kostnaderna för alla dolda fel, något som kan öka kostnaderna med ytterligare ett antal miljoner. Det vet alla som har haft med fastighetsaffärer att göra. Dessutom behöver fastigheterna handikappanpassas, med t ex hiss, och nya IT-investeringar behövs. Det kommer att öka kommunens kostnader för Nunntorp tämligen omgående.
Ytterligare en sak kan möjligtvis tillkomma, nämligen lösöre och inventarier.
FABV beslutade nämligen den 10 maj att också köpa lösöret:
”… köpa fastigheten (inklusive lösöre)”
Lösöret ingår inte i summan 38 milj kr. Det handlar om maskiner, fordon, verktyg, bänkar och en hel massa andra saker. Det är mycket lösöre som behövs i alla de fastigheter som utgör Nunntorp. Och vill man ha djur, t ex grisar och kor, så får kommunen införskaffa det också…
Eller är det tänkt att den som FABV ska hyra ut Nunntorp till ska köpa in detta? Tänkte t ex Dalslands Naturbruksutbildning det? Nej.
I ansökan till Skolinspektionen skriver Dalslands Naturbruksutbildning:
”Lokalerna hyrs utrustade för skolverksamhet/inackordering (Vänersborgs fastighetsbolag (helägt av Vänersborgs kommun) förvärvar fastighet och inventarier i nu befintlig skolverksamhet).”
Dalslands Naturbruksutbildning hade i sina kalkyler räknat med att kommunen (FABV) också köper in lösöre och inventarier.
Vad lösöret, dvs fordon, maskiner och kor etc, är värderat till är för övrigt fortfarande sekretessbelagt av regionen.
Kommunen är hur som helst redan långt över 38 miljoner i köpesumma…
Hyran
Kommunen behöver, enligt det underlag som vi har på bordet, årliga hyresintäkter på ungefär 10 miljoner kronor för att det ska gå runt, och då är ändå inte alla kostnader inräknade. Inte ens Dalslands Naturbruksgymnasium hade tänkt betala ens hälften av denna summa på 10 milj kr om de hade fått tillstånd att starta en skola på Nunntorp.
Och i nu-läget finns inga hyresgäster. Det blir kommunen som i så fall får betala för tomma lokaler.
Visst kan kommunen få in ett antal miljoner i arrende för åkermark, intäkter från skogen, eventuell uthyrning av bostäder och restaurang eller något annat från andra aktörer, men enligt de flestas bedömning så kommer dessa intäkter att ligga långt ifrån de 10 miljonerna som skulle behövas för kommunen.
Utbildning
Den andra förutsättningen i beslutsförslaget, ”syftet med köpet är … att bedriva utbildning/naturbruksgymnasium och särskolegymnasium samt vuxenutbildning i gröna näringar”, blir jag ärligt talat inte riktigt klok på. Vem ska bedriva utbildning på Nunntorp?
Dalslands Naturbruksutbildning AB, med Hushållningssällskapet som huvudägare, har klart och tydligt sagt att tåget har gått. Skolinspektionen har ju dessutom avslagit ansökan om att få starta naturbruksskola på Nunntorp och överklagandetiden har också gått ut.
Visst kan en ny ansökan lämnas in, men då kan en skola – med bara elever i åk 1 – inte starta förrän absolut tidigast hösten 2018. Det blir minst sagt svårt… Och det blir det oavsett vilket företag som tänker starta en utbildning.
Det är ju också så att en ny ansökan till Skolinspektionen för att starta en ny utbildning hösten 2018 måste vara inlämnad senast den 31 januari 2017, om en och en halv månad. Om inte det hinns med så kan en utbildning starta tidigast hösten 2019.
Och då riskerar kommunen att stå med tomma lokaler i 2,5 år. Och förlora 25 miljoner kr i missade hyresintäkter…
Kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) skrev i oktober 2015 ett brev adresserat till Regionfullmäktige, Regionstyrelsen och Naturbruksstyrelsen, alla på en gång. Dahlin skrev bland annat:
”För att ge en ny huvudman möjlighet att ta över ägarskap och ledning av skolan är det av största vikt att intagningsstoppet för naturbruksskolan Nuntorp hävs. En första förutsättning för ett övertagande är att det faktiskt finns en fungerande verksamhet att ta över och driva. Vänersborgs kommun vädjar därför att beslutet om intagningsstopp till naturbruksskolan Nuntorp omedelbart upphävs.”
Beslutet upphävdes inte.
Men Marie Dahlin ”upphävde” sin tidigare uppfattning… Det är tydligen inte längre en förutsättning för ett övertagande att det faktiskt finns en fungerande verksamhet att ta över och driva.
Nu är det väl inte bara jag som ser att det i förslaget står:
”Syftet med köpet är främst … att bedriva utbildning”
”Främst”…?
Det är som jag ser det en tydlig gardering. Det visar att de som har lagt förslaget inte är särskilt säkra på att det finns någon som vill starta utbildning. Och hur skulle de kunna vara det, det finns ju ingen som har anmält intresse av att bedriva utbildning förutom Dalslands Naturbruksutbildning AB.
Formuleringen ”… främst …” får mig att undra hur sverigedemokraterna resonerar. Ser inte sverigedemokraterna att chanserna att någon vill bedriva utbildning med all sannolikhet är försvinnande små? Sverigedemokraterna var nämligen oerhört tydliga i sitt ursprungliga yrkande med att förutsättningen för ett köp av Nunntorp för deras del var just att bedriva utbildning.
Är sverigedemokraterna på väg att bli lurade av de rutinerade politikerna i socialdemokraterna och centerpartiet?
Vi ska också komma ihåg att regionen lade ner skolorna bland annat för att elevantalet minskade. Regionen såg ingen möjlighet att bedriva naturbruksutbildning på sex skolor i regionen. Nu blir Dingle och Strömma friskolor. Och regionen har kvar tre. Det betyder att fem av de ursprungliga sex driver naturbruksutbildning.
Det får mig att undra, var ska ett ev naturbruksgymnasium på Nunntorp få elever ifrån?
Fastighets AB Vänersborg (FABV)
I FABV:s ägardirektiv definieras bolagets ekonomiska mål:
”Uthyrning av bolagets fastigheter ska ske på marknadsmässiga villkor. Bolaget ska arbeta utifrån en avkastningsnivå på 4 procent av eget kapital.”
FABV måste gå med vinst. Och hur ska det gå till om FABV förvärvar Nunntorp?
I ägardirektivet:
”Bolaget skall bereda kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun möjlighet att ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”
I ägardirektivet står det uttryckligen, innan bolaget fattar beslut. Som jag ser det så måste, om nu kommunfullmäktige idag säger ja till kommunstyrelsen förslag, FABV fatta ett nytt beslut i frågan.
Juridik
Det finns en hel del juridiska funderingar i underlaget på ett kommunalt köp av Nunntorp.
Jag ska ta upp några.
Överhuvudtaget, som det står i underlaget, är befogenheten att tillgodose enskilda företags lokalbehov starkt begränsad. Det måste finnas särskilda skäl om detta är möjligt. För grundsatsen i Kommunallagen är:
”att kommunala åtgärder, som huvudregel, ska ha en allmän inriktning [och den inriktningen] har ansetts överträdd när det är fråga om att uppföra industribyggnad för huvudsakligen ett enda företag”
Det står vidare i underlaget:
”Både KL (Kommunallagen; min anm) och BfL (lagen om vissa kommunala befogenheter; min anm) ger … klart besked om att individuellt anpassad lokalhållning åt enstaka företag faller utanför kommunens ordinära kompetens och att kommunala kapitaltillskott till näringslivet inte får ske på detta sätt.”
Ett kommunalt köp av Nunntorp för att sedan hyra ut fastigheten till ett aktiebolag för att bedriva friskola skulle således kunna vara ett brott mot Kommunallagen.
Dalslands Naturbruksgymnasium AB skriver i sin ansökan till Skolinspektionen för att få starta en skola:
”Dalslands Naturbruksgymnasium AB kommer att hyra undervisningslokaler av Vänersborgs Fastighets AB helägt av Vänersborgs kommun.”
I ansökan står det också:
”Lokalerna hyrs utrustade för skolverksamhet/inackordering (Vänersborgs fastighetsbolag (helägt av Vänersborgs kommun) förvärvar fastighet och inventarier i nu befintlig skolverksamhet).”
I det juridiska avsnittet i underlaget står det att kommunen inte enligt lagen får tillhandahålla ”specialanpassade lokaler”:
”I författningskommentaren … nämns att avsikten med befogenhetslagen inte är att det ska vara fråga om specialanpassade lokaler.”
Och som det ser ut nu är lokalerna på Nunntorp synnerligen ”specialanpassade” för undervisning.
Vi har EU också.
Marie Dahlin sa från talarstolen i fullmäktige den 22 juni:
”Jag höll på att säga att det är värre än så. Man måste till och med tala om för EU nu, om fullmäktige ska hjälpa till och göra en sån affär. Så jag är inte rädd för kommunfullmäktige i Vänersborg utan det är väl mer vad EU har talat om för oss att vi har gjort fel förut.”
Visst säger Marie Dahlin egentligen att hon också befarar vad EU ska säga om en eventuell fastighetsaffär.
I underlaget:
”EG-rättens statsstödsregler innebär att alla företag som utgångspunkt ska drivas utan stöd från det allmänna. … Exempel på statsstöd är upplåtande av byggnader gratis eller till ett pris som understigande rådande marknadsmässiga priser.”
Jag vet inte om kommunledningen och sverigedemokraterna kör i en optimistisk anda och hoppas att allt ordnar sig. Och visst, det kan det kanske göra. Men det är en chansning, trots att Vänersborg och Fastighets AB Vänersborg har varit föremål för EU:s granskning förr… Och då gick det inte så bra… Den minnesgoda kommer säkert ihåg att EU konstaterade ett olagligt kommunalt stöd till ett privat företag i samband med Toppskandalen för några år sedan. Vänersborgs kommuns agerande var oförenligt med EU:s inre marknad…
Avslutning
Om kommunledningen hade agerat i tid kunde flera av problemen ha lösts. Men kommunledningen har schabblat, tvekat, fördröjt, slarvat, underskattat och brustit i handlingskraft. Som ärendet Nunntorp har skötts av den styrande minoriteten så har tåget redan gått.
Däremot kan ju andra intressenter bli desto gladare om inte kommunen köper Nunntorp. Och andra intressenter lär ju inte saknas, i varje fall inte av debattinlägg, insändare, inlägg på sociala medier att döma. Om inte kommunen (FABV) köper Nunntorp så kommer Västra Götalandsregionen nämligen istället att påbörja en försäljning av fastigheten på den öppna marknaden.
Så kanske blir slutet ändå gott när det gäller affären Nunntorp. Även om kommunen genom FABV inte köper fastigheten.
Och som jag sa inledningsvis. Många hoppas på att det ska bli som förr med Nunntorps naturbruksskola. Och det har jag fortfarande full förståelse för. Och jag hade, som jag sade inledningsvis, önskat att jag kunde stå här och ge beskedet att det nu ska bli en naturbruksskola. Men jag kan inte det. Som jag ser det har kommunledningen genom sitt passiva sätt att driva frågan omöjliggjort detta. Och det beklagar jag djupt.
Men vi måste komma ihåg. Vi politiker har ett stort ansvar att använda skattebetalarnas pengar med klokskap och förnuft. Vi måste fatta beslut utifrån fakta och kunskap. Men just nu känns det som att det är mest önskedrömmar och fromma förhoppningar som är ledstjärnan i kommunledningens och sverigedemokraternas politik.
Och så får det inte vara.
Därför yrkar jag avslag på kommunstyrelsens förslag.
Ärendet Nunntorp
Igår hade kommunfullmäktige en maratondiskussion om Nunntorp. Skulle fullmäktige godkänna att Fastighets AB Vänersborg (ett kommunalt aktiebolag) förvärvade (köpte) Nunntorp, eller inte? Fullmäktiges svar blev – inget av det. Hela ärendet återremitterades nämligen.
Vid återremittering av ett ärende gäller inte majoritetsbeslut. Det räcker med att 1/3 av ledamöterna röstar för en återremiss för att ärendet ska gå tillbaka för ytterligare utredning. Och eftersom det finns 51 ledamöter i Vänersborgs kommunfullmäktige så krävs det ”bara” 17 ledamöter för en återremiss. Och tillsammans har moderaterna, liberalerna, kristdemokraterna och Vänsterpartiet 21 ledamöter.
Det betyder att ett köp av Nunntorp varken besvarades med ja eller nej. Frågan ska nu utredas vidare och komma tillbaka till fullmäktige.
I praktiken är återremissen ett nej till ett kommunalt köp av Nunntorp, eftersom Västra Götalandsregionen, som äger Nunntorp, ville ha besked idag, eller i varje fall innan jul, från Vänersborgs kommun. Och nu får inte regionen det. Regionen kommer efter årsskiftet därför att gå ut på den öppna marknaden för att sälja Nunntorp. (Om inget ändras i planerna.)
Ärendet Nunntorp började med att Bo Carlsson (C) begärde ordet. Han förklarade sig jävig.
Carlssons jävsförklaring var en stor överraskning för de flesta ledamöter, i varje fall i oppositionen. Bo Carlsson hade ju deltagit i hela processen, både som styrelseledamot i FABV (=Fastighets AB Vänersborg) och som politiker i kommunstyrelsen. Varför han helt plötsligt, just idag, blev jävig svarade han inte på. Däremot började Carlsson argumentera för sin ståndpunkt i frågan. Fast han var jävig… Det slutade med att ordförande för kvällen, Lutz Rininsland, fick avbryta Carlsson.
Jag tror att Carlsson var rädd för att beslutet skulle överklagas utifrån hans jäv. Och då tog han ”det säkra före det osäkra”. Fast jag tror att det egentligen var för sent. Om ett beslut hade fattats av fullmäktige igår, så tror jag ändå att det kunde ha överklagats. Carlsson har ju deltagit hela vägen, både som ledamot i kommunstyrelsen och, framför allt, i FABV. Och nu ”erkände” han ju dessutom sitt jäv… För visst var Bo Carlsson (C) jävig, och har så varit under hela processen. Det råder ingen tvekan om det. Bland mycket annat är han ledamot i Dalbo hushållningsgilles styrelse, som är en underförening i Hushållningssällskapet. Som för övrigt enligt senaste årsmötesprotokollet planerar/planerade aktieköp i Dalslands Naturbruksutbildning AB. Det var också detta medlemskap som Carlsson angav som skäl.
I den långa debatten ställde oppositionen en mängd frågor, den framförde undringar och funderingar kring Nunntorp. Frågorna handlade om ekonomi, förväntade inkomster, utgifter i form av dolda fel, tillgänglighetsanpassning och IT, juridik (kommunallagen och EG-rätten), om lösöret också skulle köpas, om prioriteringar av kommunala investeringar, vem som skulle driva en eventuell utbildning, om det fanns några intressenter, om Fastighets AB:s ägardirektiv osv osv. (Läsare av denna blogg är väl ganska väl förtrogen med dessa funderingar och frågor antar jag. Därför återger jag inte argumenten igen.)
Oppositionens ledamöter, måste jag säga, var mycket pålästa och kunniga. (Och visst, jag räknar mig själv dit.) Men de styrande partierna (S+C+MP), sverigedemokraterna och välfärdspartiet gav inga som helst svar eller nya faktauppgifter. Istället möttes oppositionen av önsketänkanden och fromma förhoppningar och ibland mer eller mindre
ogenomtänkta argument. Och ibland undrade jag om några av de styrande ledamöterna hade läst underlaget…
Anders Strand (SD) trodde att möjligheterna skulle bli större att bedriva utbildning på Nunntorp om kommunen köpte fastigheten än om något privat bolag gjorde det. Madelaine Karlsson (S) menade att ett köp visade att man hade en tro på Brålanda. Ola Wesley (SD) tyckte att en levande landsbygd krävde Nuntorp. Annalena Levin (C) sa att fullmäktige skulle lita på FABV, dvs Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C). (Detta trots att Carlsson strax innan hade förklarat sig jävig.) Mats Andersson (C) ansåg att politiken uttryckte en viljeinriktning. Reidar Eriksson (S) menade att kommunen skapade förutsättningar för utbildning. Marie Dahlin (S) sa att hon trodde på landsbygden och att det var en satsning på framtiden.
Ingen av dem förklarade hur en tro på Brålanda eller landsbygden eller framtiden eller hur en viljeinriktning skulle kunna betala underhåll, renoveringar, räntor och amorteringar…
Bo Dahlberg (S) erkände faktiskt att det inte fanns några fakta, vilket var ett slags moment 22 som han sa, men att ett köp av Nunntorp visade på en vidsynthet, framåtanda och optimism. Vilket för övrigt, precis som Marie Dahlins inlägg, lät som ett eko från den tid då i stort sett identiska argument framfördes för att bygga arenan.
Jag överdriver inte, oppositionen fick inga som helst svar på sina frågor, inga faktaargument framfördes som bringade klarhet, inga ekonomiska kalkyler presenterades – det var bara önskedrömmar som framfördes. Bara.
Jag ställde t ex samma fråga till flera av dessa talare, om de kunde upplysa fullmäktige om vilka intressenterna för att bedriva utbildning på Nunntorp var. Ingen svarade överhuvudtaget, förrän Marianne Karlsson (C) slutligen sa att det visste hon inte.
Nä, det visste nog ingen vem som ville bedriva utbildning på Nunntorp. Av den enkla anledningen att det med all sannolikhet inte finns några intressenter. Men dessa ledamöter trodde och hoppades, de trodde och hoppades att utbildningsföretag skulle ställa sig i kö för att bedriva utbildning. Om kommunen bara köpte Nunntorp…
Den här typen av argument duger inte. Det har hänt alltför ofta under socialdemokratisk och centerpartistisk ledning förr, ibland med ekonomiskt förödande resultat. Det går inte att som Marianne Karlsson (C) säga, att om bara kommunen köper Nunntorp för 38 miljoner kronor så kan vårbruket komma igång på Nunntorp nästa år…
Jag förstår att det finns många som är besvikna på att kommunfullmäktige inte beslutade att köpa Nunntorp, men som jag ser det måste beslut, i synnerhet i den här storleksordningen, fattas utifrån fakta och kunskap.
Och det gick inte att rösta ja utifrån de premisser som presenterades i underlaget. Det hade varit synnerligen oansvarigt gentemot Vänersborgs skattebetalare.
Men hade kommunledningen, dvs Marie Dahlin (S) och den jävige Bo Carlsson (C), drivit frågan med större ambition och kraft från början så hade utgången kunnat bli en annan. Regionen beslutade ju faktiskt att lägga ner Nunntorp redan den 22 september 2015. För övrigt ett beslut som Bo Carlsson var med om att fatta. Hade processen kommit igång i tid och inte förrän i mitten på oktober (2016!) så är jag övertygad om att vi kunde ha fått tillfredsställande svar på de flesta frågor.
Det är nästan så att jag tror att Marie Dahlin och Bo Carlsson inte själva trodde på idén att köpa Nunntorp, men av opportunistiska skäl ville att oppositionen skulle få bära hundhuvudet…
Jag hoppas hur som helst att de styrande lär sig av det som hände, lär sig att oppositionen i allmänhet och Vänsterpartiet i synnerhet vill ha ”ordning och reda” och kunskap och fakta på bordet innan beslut fattas. Vi vill inte fatta beslut utifrån förhoppningen att allt ska ordna sig av sig självt.
Strax efter att Lutz Rininsland svingat klubban och förklarat mötet avslutat kl 22.40 kom den centerpartistiske ersättaren Henrik Jansson fram till mig och ville ställa några frågor – om varför jag var emot ett köp av Nunntorp. Och jag som hade pratat i 30-40 minuter under kvällen om just detta…
Utanför kommunhuset slöt ytterligare två centerpartister upp.
Den ene påstod att det var mitt och enbart mitt fel att Nunntorp lades ner. Nu kunde hans sondotter inte gå i 3:an till hösten. Och visade därmed att han inget förstått. Det hade inte blivit någon utbildning på Nunntorp i höst oavsett utgången av sammanträdet. Det är Västra Götalandsregionen (inklusive hans partibroder Bo Carlsson) som har lagt ner Nunntorp och det finns ingen som skulle ha bedrivit undervisning nästa höst. Dalslands Naturbruksutbildning fick ju nej av Skolinspektionen för att starta en friskola.
Det var si och så där med kunskapen. Centerpartiets ordförande Ingvar Håkansson var den tredje i ”församlingen”. Han kastade glåpord, personliga förolämpningar och kränkningar omkring sig. Det var faktiskt lite obehagligt och något som jag tidigare inte har upplevt som politiker.
Och Ingvar Håkansson fortsatte senare under kvällen med att utgjuta sin vrede på Facebook. Och han hittade naturligtvis det ultimata argumentet:
”Idag lider jag med alla moderater som nu ser vilka ledamöter de röstat in i fullmäktige. Att kommunister inte har bättre vett var ju redan känt.”
Håkansson ifrågasatte helt enkelt oppositionens intelligensnivå. (Vilket han också gav uttryck för i ”samtalet” utanför kommunhuset.)
Och så kom det gamla ”kommunistepitetet” till heders. Det har jag inte hört, med undantag av några nazister på FB, sedan S Anders Larsson använde det i fullmäktigedebatten om nedläggningen av Huvudnässkolan. Men Håkansson använde epitetet redan under sammanträdet. Han skrev:
”Sitter nu på fullmäktige i Vänersborg. Där har just nu moderater och kommunister kastat sig i famnen på varandra och firar att de så här i juletid lyckats lägga ner Nuntorp och gjort 60 tal anställda arbetslösa”.
Håkansson förstod inte vad kvällens ärende handlade om. Han förstod inte att det var Västra Götalandsregionen, inklusive Bo Carlsson, som hade lagt ner Nunntorp, och att kommunfullmäktige diskuterade ett köp av fastigheten. Och att de anställda ändå inte hade haft någon anställning till hösten, eftersom det inte ska startas någon skola då. Oavsett beslut.
Och vad då firade? Det var väl ingen som firade. Vilket Håkansson för övrigt senare kom på att det gällde också andra partier:
”Kd och liberalerna är också med och firar att de har lagt ner Nuntorp.”
Det var mitt första personliga möte med centerpartiets ordförande Ingvar Håkansson. Jag hoppas att det också blir det sista.
Jag kan inte heller låta bli att återge slutet på ett inlägg av Annalena Levin (C) (på ett av Ingvar Håkanssons inlägg på FB):
”Jag beklagar verkligen beslutet och ser med spänning fram emot vilken av de jäviga ledamöterna som kommer köpa Nuntorp nu då för det måste väl vara den personliga vinningen de har att vara jäviga på. Eller vad var deras orsak tro?”
Det måste vara partikamraten Bo Carlsson (C) som Levin (C) tänker på. Han är den ende av de jäviga som brukar mark i Brålanda…
Nunntorp har sjabblats bort av de styrande i Vänersborgs kommun. Oavsett beslutet igår så hade det inte blivit som förr. En skola på Nunntorp hade ändå inte kunnat komma i gång kommande höst. Och är det något utbildningsföretag som vill starta skola någon gång i framtiden, vilket det troligtvis inte finns, så hade en skola inte kunnat starta förrän tidigaste hösten 2018. Med tanke på att sista ansökningsdatum för att bedriva en friskola hösten 2018 går ut den 31 januari 2017, så hade en skola antagligen, om det hade funnits intressenter, inte kommit igång förrän hösten 2019.
Det är varken sjysst eller hederligt att påstå att gårdagens återremiss innebär en nedläggning av Nunntorps skola. Det är Västra Götalandsregionen, inklusive Bo Carlsson, som har lagt ner skolan.
Ansvaret faller tungt på Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C).
Rapport från dagens BUN (12/12)
Idag, dagen före det stora och högtidliga firandet av Lucia, så sammanträdde Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) för sista gången detta nådens år 2016. Men jag tror inte att det var för att årets stora högtider står för dörren, som mötet blev osedvanligt lugnt. Det var nog snarare för att vi var överens om det mesta. Fast vissa ganska stora oenigheter kunde emellertid anas bakom de muntra fasaderna. Det blir dock tillfälle för nämnden att återkomma till dessa. Idag var det inga beslut av den karaktären som fattades. (Jag tänker inte återge alla de fakta som jag redan har presenterat i min två bloggar före sammanträdet, utan hänvisar till dem för den som vill veta mer – ”Ekonomi” och ”Norra skolan”.)
Nämnden fick däremot mycket, och viktig, information.
Verksamhetschef Tomas Granat presenterade en del siffror från Skolverket – som är synnerligen intressanta att ha i åtanke, bland annat när det är dags för budget 2018. (Och kanske 2017…)
Granat jämförde Vänersborg med genomsnittet i riket. (Siffrorna är från 2015.)
Förskola:
Inskrivna barn per årsarbetare: Vänersborg 5,92 – Riket 5,2.
Inskrivna barn per avdelning: Vänersborg 18,6 – Riket 16,7.
Kostnad (kr) per inskrivet barn: Vänersborg 127.800 – Riket 138.800.
Pedagogisk omsorg:
Andel inskrivna barn i enskild regi: Vänersborg 84% – Riket 43%.
Inskrivna barn per personal: Vänersborg 5,17 – Riket 4,6.
Kostnad per inskrivet barn: Vänersborg 106.400 – Riket 123.500.
Fritidshem:
Inskrivna barn per årsarbetare: Vänersborg 24,4 – Riket 21,9.
Kostnad per inskrivet barn: Vänersborg 32.300 – Riket 35.300.
Det är väl ingen överdrift att påstå att Vänersborg ligger tämligen långt efter det ”genomsnittliga Sverige” när det gäller satsningar på barnen. Vilket är synnerligen beklämmande tycker jag.
Och det ser inte bättre ut på skolans område…
Förskoleklass:
Antal elever per lärare: Vänersborg 20,4 – Riket 16,4.
Kostnad per elev: Vänersborg 42.100 – Riket 53.000.
Grundsärskola:
Antal elever per lärare: Vänersborg 3,9 – Riket 3,9.
Kostnad per elev: Vänersborg 355.400 – Riket 433.400.
Grundskola:
Antal elever per lärare: Vänersborg 12,6 – Riket 12,1.
Kostnad per elev: Vänersborg 91.400 – Riket 98.400.
Min uppfattning är att politikerna i Vänersborgs kommun måste välja vilket Vänersborg de vill ha. Vill de satsa på våra barn och ungdomar. Eller ska de satsa på stora investeringar som Nunntorp, Wargön Innovation, bostäder på ett översvämningshotat Sanden osv. Politikerna måste välja – de kan inte satsa på alltihop. Som en ledande socialdemokrat trodde när arenabeslutet fattades en gång i tiden… Ytterst är det naturligtvis vänersborgarna som bestämmer, på valdagen i september 2018.
BUN går enligt prognosen plus minus noll i år. När förvaltningen blickar framåt så ser det desto dystrare ut…
Det blir en mängd ökade driftskostnader på grund av investeringar, t ex Mulltorp och Rösebo, men också ytterligare några år framåt när den nya förskolan i kv Hönan ska byggas (det ser ut som om processen äntligen ska komma igång), Öxnered skola ska byggas till och en ny skola på Holmängen ska uppföras. Det behövs också en ny idrottshall för alla elever på Idrottsgatan… Till det har nämnden ett stort antal paviljonger som ska betalas.
Efter årsskiftet ska Kostenheten på samhällsbyggnadsförvaltningen ta över personalen på skolköken från BUN. Kostenheten vill att BUN ska betala 3 milj kr mer än vad BUN självt har betalat när verksamheten drevs i egen regi. Ingen vet hur Kostenheten räknar. Min teori är att samhällsbyggnadsförvaltningen ”passar på” att anställa typ tre extra chefer för verksamheten. Som BUN ska betala…
Nämnden är med bara detta kanske uppe i en kostnadsökning på åtminstone 5 milj kr för nästa år.
Inför 2017 tillförs BUN ytterligare 11 milj kr. I beslutet, som var mini-alliansens (M+L+KD) förslag och som stöddes av Vänsterpartiet (alternativet var förslaget från S+C+MP som inte alls ville ge BUN dessa extra miljoner), är förutsättningen emellertid:
”om behov uppstår p.g.a. ökat antal elever. Om antal elever i grundskolan under 2017 ökar med mer än 10 elever (jämfört med BUNs budget 2017) ersätts nämnden per elev med summa beräknad på genomsnittskostnad per plats för motsvarande plats under 2016.”
En onödigt omständlig passus kan jag tycka. Elevantalet ökar ändå i en grad som långt överstiger dessa ”reservpengar”. De 11 miljonerna räcker bara till hälften av den elevökning som förväntas år 2017…
BUN bör alltså få åtminstone 15 miljoner mer år 2016 än vad som är beslutat, enligt förvaltningen ännu mer…
Med andra ord, det måste till pengar för att kunna behålla den ”standard” som vi har idag i Vänersborg – en ”standard” som då ligger relativt långt under genomsnittet i Sverige. Och som borde, måste, höjas.
Nämnden diskuterade också det för BUN specifika budgetproblemet med att grundskolorna arbetar med läsår, medan kommunen i övrigt har kalenderår. En idé som lyftes var att, som en del andra kommuner gör, arbeta med 3-årsbudgetar. För enbart skolan då.
Men inte nog med detta…
Förvaltningen påtalade också svårigheterna att rekrytera legitimerade pedagoger. Det gäller både förskola och grundskola. Det är nog så att arbetsvillkor borde förbättras i kommunen och löner höjas…
Som sagt, Vänersborgs kommun står, återigen, inför ett vägval. Hur vill vi att kommunen ska se ut om 10 år? Vad ska Vänersborg prioritera?
Slutligen.
Norra skolan diskuterades också. Vi var några ledamöter som inte var nöjda med Fastighetsenhetens besked om att Norra skolan inte gick att bygga ut. Vi ”gamlingar” i nämnden påminde oss att den förre stadsarkitekten, som väl kan sägas var känd för sitt kulturella intresse och noggrannhet, sa att detta var möjligt. Och då var det nog det trodde vi. Vi ville gärna att Fastighetsenheten skulle titta på frågan igen…
Nämnden var enig om att en ny skola behöver byggas på Holmängen. Det är dock en förutsättning att en tunnel under järnvägen byggs så att Holmängen knyts ihop med Mariedal- och Torpaområdena. Jag tog också upp att förvaltningen kanske skulle titta på Tärnanskolan i relation till den nya skolan.
Och i skymningen kl 15.15 vandrade BUN-ledamöterna hemåt…
BUN: Norra skolan
Igår bloggade jag om måndagens sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden (BUN). (Se ”December-BUN: Ekonomi”.) Då ”sparade” jag ett ärende…
TTELA hade idag en artikel om Norra skolan och den föreslagna nya skolan på Holmängen. (Se ”Ny skola kan byggas på Holmängen”.)
Jag är inte helt säker på var skolan är tänkt att ligga, kartorna i utskicket är inte lätta att tyda, men någonstans här förmodar jag:
TTELA skriver:
”Förvaltningen gör bedömningen att det är nödvändigt att bygga en ny F-6 skola med tre klasser i varje årskurs på Holmängen, för att avlasta befintliga skolor och för att skapa nya platser. Totalt är ytan beräknad efter 450 elever, med möjlighet till fler. Den tomt som anses bäst lämpad ligger i närheten av Kilgatan, intill Regionarkivet.”
Och det är (naturligtvis) helt riktigt. TTELA skriver också att det finns planer på en gångtunnel under järnvägen från Torpa- och Mariedalsområdet. Som jag ser det, så är detta ett måste om en ny skola ska byggas. Och enligt min uppfattning behövs det en ny skola på Holmängen.
Det är dock framtiden för Norra skolan som jag inte blir riktigt blir klar över. I beslutsförslaget står det:
”Att vidare utreda lämplig dimensionering av Norra skolan i samband med en eventuell projektering av en ny skola på Holmängen.”
Barn- och utbildningsförvaltningen har utrett frågan om en ”renovering av Norra skolan till att utgöra en två-parallellig F-6-skola”. Det har gått till så att förvaltningen har specificerat vilka funktioner som behövs och så har Fastighetsenheten tittat efter om detta kan ordnas på skolan. Och slutsatsen blir att:
”de funktioner som behövs inte kan rymmas inom nuvarande byggnad och det saknas möjligheter till utbyggnad och utökning av fastigheten.”
Och då tänker jag, vad är det då tänkt att bli av Norra skolan? Är planerna att det ska bli en en-parallellig skola? En lågstadieskola? Eller ska det bli någon ”blandning” med olika många klasser i de olika årskurserna? Eller…?
Nu ska inget beslut fattas på den här sidan årsskiftet, förslaget är ju att utreda vidare – med den inskränkningen att det inte kan bli en två-parallellig skola.
Men…?
Jag har tittat på utredningen som leder fram till slutsatsen att Norra skolan inte kan bli en två-parallellig skola, och jag känner mig inte riktigt tillfreds…
På Norra går det nu totalt 295 elever och det finns två paralleller i varje årskurs. Det finns också en grundsärskola och fritids. Det är trångt. Två fritidsavdelningar och expeditionen är placerade i det gamla skyddsrummet och tre fritidsavdelningar använder lokaler som används som klassrum under skoltid. Det saknas personalutrymmen och personalen har endast en toalett. Det är också trångt i matsalen. Nämnden har för övrigt försökt lösa en del av trångboddheten med två tillfälligt inhyrda moduler.
Och visst skulle skolgården kunna vara större och parkeringssituationen bättre…
Det är naturligtvis ingen bra situation. Det finns onekligen en del problem med ytorna på Norra…
Fastighetsenheten bedömer att en utbyggnad av skolan är olämplig, eftersom fastighetens yta är för liten. Fastighetsenheten bedömer också att det inte går att utöka fastigheten.
Den tidigare stadsarkitekten hade tankar på att det skulle gå att bygga ut Norra skolan – på grusplanen ut mot sjön. Någon har också sagt att det borde gå att ta mark från parken och bygga på. Jag vet inte, men det känns lite som att alla möjligheter kanske inte är helt uttömda.
När jag tittar på de krav som barn- och utbildningsförvaltningen ställer upp för en fungerande två-parallellig F-6-skola så är det väldigt stora krav. Det ska bland annat finnas ett grupprum, för 10 elever, till varje klass och två NO/Teknik/Mattesalar, där också Hem- och Konsumentkunskap ska kunna bedrivas. Och då undrar man kanske lite hur skolan kan fungera idag. Och också hur många andra LM-skolor i Vänersborg som har dessa utrymmen.
Visst, det skulle vara önskvärt, på varenda skola i kommunen, men om det nu inte är det på de andra skolorna, och på Norra idag, varför ska det vara det för Norra om några år?
Jag tror faktiskt inte att det är nödvändigt med ett grupprum för varje klass. Jag tror inte heller att det behövs NO/Teknik-salar. Det skulle vara viktigare med bättre undervisningsmateriel… Och legitimerade HKK-lärare lär det inte finnas stationerade på
kommunens LM-skolor. De finns på högstadierna och då är det nog bättre, precis som det är nu, att eleverna åker till t ex Torpaskolan för sin HKK-undervisning.
Det kanske också skulle gå att göra om fritidslokalerna i skyddsrummen till riktiga klassrum. Fastighetsenheten var faktiskt inne på det. Det kanske till och med skulle gå att flytta särskolan till en nybyggd skola på Holmängen. Det kanske skulle gå, och det vet jag att det gör, att göra så att lågstadiet hade rast vid en tidpunkt och mellanstadiet vid en annan, så att skolgården räcker till.
Och varför räknar förvaltningen med 25 elever i varje klass när den räknar med 20-25 för den nya skolan på Holmängen, som finns med i samma utredning? 60 elever mer eller mindre på en skola är mycket…
Jag kan inte värja mig från tanken att förvaltningen ”tar i” när det gäller kraven, just för att svaret ska bli att det inte går att ha en två-parallellig skola kvar på Norra. Jag hoppas att det inte är så. Det skulle nämligen vara önskvärt, som jag ser det, att Norra skolan även fortsättningsvis får vara just en två-parallellig skola.
Det är naturligtvis lätt att ha synpunkter och lätt att ställa frågor – det är svårare att ge svar. Men jag tror att har man utgångspunkten att ”det här ska vi lösa” så kanske svaren blir annorlunda.
Handlingarna inför nämndens möte kan laddas ner här.
Ta inte vatten över huvudet på Sanden
I januari förra året presenterade ett antal studenter från Chalmers sina idéer för hur Vänersborg skulle kunna utvecklas. (Se ”Ett framtida hållbart Vänersborg”.) Några av studenterna hade arbetat särskilt med Sanden. De såg naturligtvis fördelarna med att bygga på Sanden, men jag tror ändå att slutintrycket av presentationen blev att bostäder på Sanden kanske ändå var ”överkurs”. Studenterna pratade om industrierna på Sanden, hamnen, översvämningshotet, den instabila marken och menade att stora åtgärder måste vidtas för att bygga där. Och stora åtgärder är stora kostnader. (Fast det sa de inte.)
Igår redogjorde jag för Rambölls utredning om hur kommunen kan komma till rätta med problemen kring vattnet (översvämning och nederbörd). (Se ”Rinna ut i Sanden”.) Det skulle enligt preliminära beräkningar kosta kommunen 150 miljoner kronor.
Det kanske vore en idé, som Roy skrev i en kommentar till min förra blogg (se här), att utreda vad det skulle kosta staten att reglera Vänerns vattennivå med en tunnel till t ex havet. (Kanske skulle en sådan kunna kombineras med en kanal från Vänersborg till Uddevalla?) Det är ju fler tätorter runt Vänern än Vänersborg som har problem med översvämningsriskerna.
Låt mig först slå fast. Sanden skulle kunna bli ett fantastiskt område för bostäder. Det skulle kunna kombineras med fina parker, gång- och cykelbro till centrum respektive Blåsut och kanske till och med någon anlagd badstrand i området. (Som kommunen kanske skulle kunna sköta om…)
Men det finns problem med att förverkliga drömmarna om en ny stadsdel på Sanden – fler problem än bara vattnet… Jag har beskrivit dessa problem i en blogg för drygt två år sedan (”Att sticka huvudet i Sanden”). Jag tänkte göra en sammanfattning av dessa problem.
Redan i gårdagens blogg tog jag upp frågan om hamnen. Ramböll liksom alla kommunala utredningar förutsätter att hamnen ska läggas ner (flyttas), om en byggnation av bostäder ska kunna komma igång. Det sägs dock i kommunala skrivelser att det även i framtiden måste finnas en kaj i området, där båtar kan lägga till vid broöppning. Och på denna plats måste också allmänheten ha tillträde. Det sägs också från kommunala tjänstemän att Sjöfartsverket vill ha kvar en nödkaj i hamnen.
Sanden är byggd av fyllnadsmassor, skriver kommundirektör Ove Thörnkvist till kommunstyrelsen i maj 2014:
”som vi vet är förorenade, men inte av vad.”
Kommunen vet fortfarande inte hur föroreningarna ser ut och vad de består av. Ramböll konstaterade i sin utredning ”oljelukt”. Det kanske inte är så farligt, men inget vet. Kommunen har ju råkat ut för överraskningar förr när det gäller förorenade massor, t ex vid arenabygget och byggandet av bostäder vid Quality. Sanering av förorenade massor kan kosta stora, stora summor. Saneringen för t ex tre bostadshus vid Quality kostade kommunen 9 milj kr…
Ett annat problem är trafikstörningarna. Samhällsbyggnadsförvaltningen skrev för några år sedan:
”I dag kommer störningarna från trafiken på Vassbottenleden och Dalbobron, från järnvägstrafiken och från båttrafiken och från industrier i den södra delen av området. Buller från vägtrafiken innebär att bostadsbyggnader måste byggas speciellt bullerskyddande.”
Förvaltningen konstaterade alltså buller och störningar från alla håll…
Det som inte nämndes, det är att det finns restriktioner att bygga vid trafikleder där farligt gods transporteras. Och farligt gods, det transporteras rätt som det är på både järnvägen, 
Dalbobron/Vassbottenleden och på kanalen. Det handlar ju om att det kan ske olyckor med gaser och sådant.
På Trafikverkets hemsida (se här) står det om vägtransporter:
”Ett generellt riktvärde för vidare undersökning av påverkan av farligt gods är 150 meter från det identifierade riskområdet. … Avståndet kan också vara längre, till exempel där det är nära till flera transportleder.”
När det gäller järnvägstransporter skriver Trafikverket:
”Ett riktvärde att gå efter kan vara att göra riskanalyser för transporter av farligt gods för bebyggelse inom 150 meter från närmaste spårmitt då nya åtgärder planeras.”
Området att bygga bostäder på tycks krympa…
Vad jag förstår så finns det också regler och förordningar kring att balkonger, friskluftsintag och entréer inte får vara vända mot farliga godsleder. Men det vet naturligtvis experterna i Byggnadsförvaltningen bättre.
Hur som helst måste frågan om risker utredas. SKL (Sveriges kommuner och landsting) skriver i broschyren ”Transporter av farligt gods” (se här):
”Vid upprättande av en detaljplan ska en bedömning göras av om planens genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller ej. I denna behovsbedömning ska riskerna för människors hälsa eller för miljön beaktas. Om planen kan ge upphov till betydande miljöpåverkan ska en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) upprättas.”
Det kanske går att lösa frågan om farligt gods, men det måste utredas noggrant. Och något säger mig att kostnaderna för en ny stadsdel på Sanden kan öka ytterligare…
Det måste också göras något, om man tänker bygga bostäder, åt närheten till industrierna på Sanden. I de kommunala utredningarna står det att detta innebär:
”speciella åtgärder.”
Vad dessa speciella åtgärder innebär utvecklas inte, men det låter i varje fall som något som kostar pengar. Och ska industrierna bort, vilka några har pratat om, så måste marken kanske köpas av kommunen och alternativa lokaliseringar för industrierna tas fram.
Kommundirektören skrev också för två år sedan:
”En splittrad ägarbild och befintliga verksamheter försvårar en omvandling från industriområde till bostadsområde.”
Det verkar inte som om kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) har planer på att kommunen ska köpa upp mark på Sanden. Det skulle troligtvis bli alltför dyrt.
På kartan nedan så ser vi ägarförhållandena på Sandenområdet. (De rödlinjerade områdena är kommunens mark.)
Mycket av marken är som synes privat… Det är väl egentligen bara gatorna och hamnområdet som ägs av kommunen. (Anm. Enligt uppgift ska också Vänersborgsbostäder och Fastighets AB Vänersborg äga fastigheter på Sanden, men jag har inte fått några kartor eller uppgifter på vilka fastigheter detta i så fall är. Det finns kanske anledning att återkomma.)
TTELA skrev i fredags (se ”Så ska Sanden räddas”), och jag antar att uppgifterna kommer från intervjun med Marie Dahlin:
”Sedan blir [det] upp till fastighetsägarna hur man vill göra. Antingen kan 
man sälja sina fastigheter eller ansöka om detaljplaner för olika ändamål.”
Sedan skrev TTELA, och nu citeras Marie Dahlin:
”Det här blir en process mellan fastighetsägarna. Nu är det upp till dem att hitta en drivkraft att gå vidare. Några är intresserade, några är inte alls intresserade.”
Jag vet inte riktigt hur kommunens planer ska kunna gå i lås under dessa förutsättningar. Kanske räknar Marie Dahlin med att markpriserna ska stiga så enormt att de flesta markägarna vill sälja till hugade bostadsbolag. Vilket i sin tur naturligtvis påverkar priset för de som vill bygga där och, i slutändan, hyresgästerna. Eller snarare, de som blir ägare till bostadsrätterna…
Det finns massor med saker att utreda vidare innan ett bostadsbyggande kan komma igång på Sanden. Ramböll räknade upp 8 punkter (se ”Rinna ut i Sanden”), i denna blogg har jag kompletterat med ytterligare punkter.
Och vad jag vet så är Rambölls utredning den enda som har gjorts för området under de två senaste åren. Trafikverket jobbar i och för sig, fast vissa skulle nog snarare säga att jobbet ligger i malpåse för närvarande, med planer för en ny järnvägsbro, perronger och övergång mm, men detta kan nog skapa fler problem för kommunens planer på Sanden än de löser tror jag.
Om alla framtida utredningar skulle visa att det vore ett bra och ekonomiskt rimligt alternativ för kommunen att bygga på Sanden, så bygg!
Men tills dess är det viktigt att kommunen inte tar sig vatten över huvudet. Kanske är det bättre att istället börja bygga någon annanstans i kommunen. Det saknas ju inte attraktiva områden för, eller planer på, bostadsbyggande.
Och vänta med Sanden tills alla fakta ligger på bordet.
Kommunal annonsering
Den 21 september i år så skrev Jonathan Axelsson (M) och jag (V) en motion om ”kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Se ”V och M skriver gemensam motion”.)
Vi menade bland annat att reglerna för kommunens alla typer av bidrag/utbetalningar ska vara tydliga och transparenta, så att allmänheten upplever att en likabehandlingsprincip råder. Vi skrev också att det är viktigt att beslut följs upp och nyttan/effekten utvärderas. Och inte minst, att rutiner tas fram för hur bidragen ska handläggas och beslutas.
Motionen behandlades, som många säkert kommer ihåg, rekordsnabbt. (Se ”En ny kommunal skandal?!”.) Anledningen till det var naturligtvis att de styrande partierna, socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet, ville ”begrava” motionen så snabbt som möjligt. Motioner från oppositionen brukar inte vara så populära… Det ville emellertid inte en samlad opposition i kommunstyrelsen… (Se ”Skandal avvärjdes i kommunstyrelsen”.) Nu ska motionen besvaras senare, när behandlingen har skett i vederbörlig ordning. Det är bara att hoppas att det inte blir tvärtom – att motionen dras i långbänk…
Efter att motionen lämnades in har kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) helt på egen hand bestämt att förnya marknadsföringsavtalet mellan kommunen och IFK Vänersborg. Trots att kommunstyrelsens förste vice ordförande Gunnar Lidell (M) var tveksam och ville avvakta behandlingen av motionen. (Kommunstyrelsens ordförande har för övrigt befogenhet att fatta ett sådant här beslut ensam.)
Nu har vänersborgarna vid två tillfällen fått se en ny variant av reklam, eller vad man ska kalla det. I TTELA:s näringslivsbilaga den 15 november kunde vi se denna annons:
Vem görs det reklam för – kommunen eller Motionspalatset…?
Och den här annonsen var med i samma TTELA-bilaga:
Det är lite intressant med den här sista annonsen eftersom Brunbergs Bygg AB är inblandad i det ganska kontroversiella husbygget vid Kindblomsvägen i Blåsut. (Se ”Onsdagens KF: Kindblomsvägen”.) Jag kan förstå att Mickael Brunberg är positiv med tanke på hur affären har handlagts av kommunen. Kanske är grannarna något mindre positiva. Och salamandrarna…
Det jag undrar över, återigen, vem görs det egentligen reklam för – kommunen eller Brunbergs Bygg…?
Det var ett tag sedan vänersborgarna såg de här annonserna och jag trodde att de var specialutformade enbart för TTELA:s näringsbilaga. Men så dök denna annons upp igår (måndag) på TTELA:s hemsida:
Kommunen fortsätter att göra reklam ”för sig själv”, samtidigt som privata företag exponeras för vänersborgarna. Det hör nämligen också till saken att kommunen står för hela kostnaden för annonserna. Och hittills har annonserna kostat 59.900 kr. Det är ingen stor summa, men det hade faktiskt räckt till att sköta om badplatsen i Väne-Ryr i tre år…
Naturligtvis vill kommunen stärka sin attraktionskraft med annonserna.
Utvecklingschefen skriver:
”Kommunen måste på ett mycket effektivare sätt nå ut med vad vi gör för förbättringar och att det finns många näringsidkare som tycker att det är en bra kommun att driva företag i.”
Vänersborg har ju en tämligen låg placering i Svenskt Näringslivs ranking. Och det är ju naturligtvis inte bra. Men är en sådan här annonsering rätt väg?
Och är den laglig?
Det är två paragrafer i Kommunallagen som kommer ifråga. Det är lagens 2 kap 2 § om likställighetsprincipen respektive 8 § om förbudet att ge stöd till enskilda näringsidkare.
Kommunjuristen anser att kommunen agerar lagligt:
”Det bör noteras att företag är kommunmedlemmar i egenskap av ägare till fastighet och likställighetsprincipen ska beaktas utifrån den aspekten. Att citera företag i tryckt form och därefter ange uttalarens namn tillsammans med företagets namn – utan loggar och med diskret teckensnitt – bedöms falla inom kommunallagens ramar för vad som är lagenligt, särskilt med hänsyn till att kommunen är öppen inför förfrågningar från andra företag om att citera dem.”
Jag har stort förtroende för kommunens jurist och hennes bedömningar.
Men vad händer om ett annat byggföretag också kräver att få göra ett uttalande, ”kommunen är öppen inför förfrågningar från andra företag” – ska kommunen då med automatik betala en ny annons? Och så kommer ett tredje byggföretag och kräver samma sak…? Och ett fjärde…?
Hur långt ska kommunen gå för att uppfylla lagens krav om likställighet? Och hur mycket får det kosta?
Och innebär inte likställighet att även företagare som är kritiska till kommunen ska få framföra sina budskap i annonser betalda av kommunen…?
Jag menar inte att kommunjuristens tolkning på något sätt skulle vara fel, självklart inte. Men jag tror att kommunens annonseringar, ”i värsta fall”, skulle kunna få oväntade och kanske stora praktiska konsekvenser. Om än inte juridiska.
Man kan för övrigt naturligtvis tycka vad som helst om kommunens annonser, men min åsikt är helt klar – kommunen behöver snarast regler och riktlinjer för marknadsföring, evenemang och sponsring.
Marknadsföringsavtal: Kommunen – IFK
Efter fyra omgångar leder IFK Vänersborg elitserien. Så vitt jag vet så är det första gången i bandyhistorien. Det är bara att säga grattis. Och de blåvita lär väl ligga i topp också efter nästa omgång. På tisdag tar nämligen Lomanov och gubbarna emot bottenlaget Tellus hemma i arenan.
Jag vet inte hur mycket IFK Vänersborg betyder för att sätta Vänersborg på kartan. Bandyn är ju faktiskt ingen stor sport i Sverige längre, i varje fall inte som den var förr. Men det är klart, alla bandyintresserade runt om i landet ser ju namnet Vänersborg överst i tabellen.
Vänersborgs kommun har i höst återigen förnyat marknadsföringsavtalet med IFK Vänersborg. För vilken gång i ordningen vet jag inte.
Det är kommunstyrelsens ordförande som kan sluta sådana här avtal helt på egen hand. Dock först efter samråd med kommunstyrelsens presidium, dvs Gunnar Lidell (M) och Bo Carlsson (C). Och det har vårt bandyintresserade kommunalråd Marie Dahlin (S) naturligtvis gjort. Det måste emellertid tilläggas att Lidell har skrivit en 
reservation och alternativt förslag med anledning av Dahlins beslut:
”Samråd har skett, men ej samförstånd.”
Anledningen till Lidells reservation återkommer jag till.
Marie Dahlin är bara den senaste i raden av ledande politiker som har älskat och älskar bandy. Och som har sett och setts på IFK:s hemmamatcher, de senaste åren företrädesvis från och i kommunens loge.
Syftet med marknadsföringsavtalet är:
”att skapa ett gott och starkt samarbete mellan IFK Vänersborg och Vänersborgs kommun.”
Vilket förhoppningsvis kommunen har med alla föreningar i kommunen, oavsett avtal som innebär pengar eller ej.
Syftet med avtalet är vidare:
”Genom ekonomisk ersättning till IFK Vänersborg erhåller Vänersborgs kommun motprestation profilering av varumärket Vänersborg och marknadsföring av kommunen på såväl nationell som internationell nivå.”
För 125.000 kr, vilket kan bli mer om IFK går vidare till kvartsfinal (och semifinal och final), har IFK ”kommunens märke”, som det står i avtalet, på sina dräkter. IFK Vänersborg ska också ha ”kommunens märke” på sin hemsida. IFK ska dessutom upplåta reklamplatser till kommunen.
I marknadsföringsavtalet ingår även att kommunen kan vara stor och/eller liten matchvärd. Att vara matchvärd innebär att 18 respektive 12 personer får en fribiljett till en match och mat. Kommunen får också 20 sittplatsbiljetter. Om det är till en match eller om det är för samtliga matcher framgår märkligt nog inte av avtalet. Kommunen får också kostnadsfritt anlita delar av IFK:s spelartrupp vid två offentliga arrangemang samt möjlighet att delta med representant (i singular) vid de träffar som IFK arrangerar. 
Det finns säkert många kommuner i vårt avlånga land som sluter denna typ av avtal med enskilda klubbar. Det är emellertid svårt att uttala sig om hur stort genomslag IFK Vänersborgs marknadsföring har nationellt och internationellt för Vänersborgs kommun. Själv är jag tveksam till att IFK:s ”speciella” marknadsföring betyder något särskilt för att sätta Vänersborgs kommun på kartan. Vem ser till exempel de små bilderna av stadsvapnet på IFK:s dräkter? Eller den undanskymda loggan på IFK:s hemsida? Och om de gör det, hur många av dem kommer typ att besöka Vänersborg bara för det?
Marie Dahlin (S) är däremot inte tveksam:
- ”det är en tillgång att [Vänersborg] under en stor del av året omnämnas i positiva ordalag i radio och TV.”
- ”det lokala näringslivet har stor nytta av att varumärket Vänersborg stärks.”
- ”ökad omsättning för hotell, restauranger och handel”
- ”Arena Vänersborg [blir] en viktig mötesplats där relationer byggs och förstärks”
- ”Med sin omfattande ungdomsverksamhet visar IFK Vänersborg att de som förening tar ett stort ansvar för kommande generationer och spelarna blir viktiga förebilder för unga Vänersborgare”
Jag tror att många andra föreningar i kommunen har sina synpunkter på de skäl som Marie Dahlin radar upp för IFK:s räkning. Inte så att skälen är fel, men det finns t ex flera andra föreningar som faktiskt arrangerar fler cuper, med betydligt fler deltagare, som genererar ännu större omsättning för kommunens näringsliv. Och det finns många föreningar i kommunen vars ungdomsverksamhet är avsevärt större än IFK:s. För att ta två exempel.
Å andra sidan är ju 125.000 kr småpengar sett till kommunens budget på drygt 2 miljarder kronor. Men – det handlar om rättvisa och likabehandling. Hur många av kommunens andra klubbar och föreningar får 125.000 kr extra varje säsong? Det finns ju hur många föreningar i kommunen som helst och väldigt många av dessa har betydligt fler utövare än IFK. Både när det gäller ungdomar och flickor och vuxna.
Nu säger väl någon vän av ordning, som antagligen också är en inbiten IFK-supporter, att 125.000 kr är småpengar också för IFK Vänersborg. Och så är det nog. Klubben har ju några stora sponsorer som tycks pumpa in hur många miljoner kronor som helst i klubben. Det sägs för övrigt att klubbens omsättning ligger på 15-20 milj kr per år. Men det kanske istället är ett argument för kommunen att använda sina pengar på ett annat och bättre sätt.
En liten notering i marknadsföringsavtalet.
I de tidigare marknadsföringsavtalen mellan kommunen och IFK Vänersborg har det stått att det ingår mat, när kommunen t ex är matchvärd, i Arnes restaurang. Men från och med i år är Arnes restaurang struken. Och det är faktiskt det enda som skiljer årets avtal från förra årets. Det är tydligen så att maten ska beställas från – IFK… Vilket tydligen gäller också logerna. Ska det ätas och drickas så ska det gå via IFK. Fast det blir nog inga problem för Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C), som har bokat kommunens loge över hälften av matcherna i grundserien. Men visst är det lite underligt?
Det är en tämligen utbredd uppfattning bland kommuninvånarna, inte minst bland föreningsmänniskor, att IFK Vänersborg har både en särskild status och åtnjuter en särskild behandling av kommunen. Så skrev Gunnar Lidell (M) t ex i ett brev till kommundirektören i somras:
”Kan ju heller inte undgå att fundera på kopplingarna mellan IFK-medlemmar, dess ordförande och kommunanställda, ledarskapskonsulter och inte minst politiker. Kan det garanteras att det inte sker informella kontakter o sk ryggkliande…….?”
Och oavsett hur det förhåller sig, bara rykten och misstankar är förödande. Det får inte finnas någon som helst tvekan att kommunen behandlar alla lika utifrån bestämda och kända kriterier.
Det var för övrigt en av anledningarna till att Jonathan Axelsson (M) och jag i början av hösten skrev en motion om kommunala bidrag.
Många av de funderingar och frågor som framgår av ovanstående tog vi upp i motionen. Vi menade bland annat att reglerna för kommunens alla typer av bidrag/utbetalningar ska vara tydliga och transparenta, så att allmänheten upplever att en likabehandlingsprincip råder. Vi skrev också att det är viktigt att beslut följs upp och nyttan/effekten utvärderas. Vilket nog aldrig skett med marknadsföringspengarna till IFK Vänersborg. Och inte minst, att rutiner tas fram för hur bidragen ska handläggas och beslutas. Vår bestämda åsikt var, och är, att en enskild tjänsteman eller förtroendevald aldrig ska kunna besluta själv. Inte ens kommunstyrelsens ordförande. (Du kan läsa motionen i sin helhet genom att klicka här.)
Och till sist, vad skrev Gunnar Lidell (M) mer i sin reservation? Jo, Lidell tar just upp Axelssons och min motion:
”Det hade varit mer lämpligt att invänta motionsbehandlingen … innan beslut fattats i detta ärende.”
Lidell tar också upp IFK Vänersborgs ställning:
”IFK har inför säsongen -16-17 på ett föredömligt sätt redan stärkt lag, ekonomi och på det viset sin och kommunens marknadsföring.”
Lidells alternativa förslag lyder:
”Mitt förslag är därför att kommunen i väntan på motionsbehandling (enlig ovan), köper 20 st. säsongskort. 10 av dessa för användande i samband med kommunens egen logerepresentation, och resterande 10 för personalvård, där personalklubben fördelar förmånen på lämpligt sätt.”
Det var Lidells förslag. Det får han stå för själv, vilket han också gör. Däremot delar jag hans uppfattning om att Axelssons och min motion borde behandlas innan nya beslut fattas.
Särskilt i detta fall, där beslutet fattas av en enskild förtroendevald i ett ärende som handlar om mycket pengar och där det varken finns tydliga och transparenta regler eller någon utvärdering av tidigare bidrag.
Nunntorp: Vi ville, men vi kunde inte
Diskussionens vågor har gått höga på Facebook. Det har skrivits spaltmetrar om Nunntorps öde. Vilket nu, tyvärr, tycks vara beseglat.
Kommunledningen med Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) i spetsen tänker nämligen inte sammankalla något nytt sammanträde med kommunstyrelsen. Det är kommunstyrelsens ordförande som kan göra detta. Därmed kommer inte heller ärendet Nunntorp att tas upp på kommunfullmäktiges sammanträde på onsdag och inget beslut kan då fattas om ett kommunalt förvärv av fastigheten. I varje fall inte innan överklagandetiden för Dalslands Naturbruksutbildning AB, om att få starta ett fristående gymnasium och en gymnasiesärskola, har gått ut.
Det känns i nu-läget som att det var nu eller aldrig. Naturligtvis kan en ansökan inkomma i ett senare skede, men då handlar det om att starta utbildning först hösten 2018 och då blir allt svårare, då går det inte en enda elev på skolan och en skolverksamhet får börja från scratch.
Ingen i den samlade oppositionen har blivit riktigt klok på varför kommunledningen i Vänersborg inte har gjort mer för att driva ärendet.
På Strömma, som också var en av de naturbruksskolor som regionen lade ner tillsammans med Nunntorp, träffades regionen och Hushållningssällskapet i Sjuhärad redan i oktober förra året och diskuterade ett övertagande.
I Borås Tidning den 27 oktober 2015 stod det:
”Förhoppningen är att innan jul ha kommit överens om ett köp av skolan – och fortsatt drift.”
Då talar tidningen alltså om julen för ett år sedan…
Dingle Naturbruksgymnasium var den andra av de naturbruksskolor som regionen lade ner. Även här var det snabba ryck.
Den 24 februari skrev kommunchefen på Munkedals kommun (se här):
”Kommunstyrelsens arbetsutskott godkände i dag Munkedals kommuns och Västra Götalandsregionens hyreskontrakt gällande de lediga lokalerna på naturbruksgymnasiet i Dingle. Detta är ett steg mot att längre fram köpa fastigheten.”
Kommunchefen fortsatte:
”Det kommer dessutom skapa goda förutsättningar för samverkan med den nybildade friskolan, Dingle gymnasium AB, samt eventuella andra utbildningsorganisationer.”
Den 30 juni beslutade Munkedals kommunfullmäktige att förvärva fastigheten i Dingle.
Nu hände det en del andra saker kring naturbruksgymnasiet i Dingle, bland annat så överklagades Naturbruksstyrelsens beslut (till Förvaltningsrätten) att stänga Dingle ett år tidigare än vad regionfullmäktige hade beslutat. Det var det för övrigt ingen som gjorde, inte ens en centerpartist, när det gällde beslutet om Nunntorp…
Det kan förresten sägas att regionfullmäktige godkände Naturbruksstyrelsens beslut i efterhand, den 10 maj. Det var också efter det att överklagandet till Förvaltningsrätten hade lämnats in. Det blev votering i frågan. Alla i regionfullmäktige röstade ja till att godkänna Naturbruksstyrelsens beslut om en tidigarelagd stängning, alla utom sverigedemokraterna. Bo Carlsson (C) var närvarande på mötet, men i voteringslistan finns hans namn inte med. Varför inte? Gick Bo Carlsson därifrån när det var omröstning? (Regionfullmäktiges protokoll kan du hämta här.)
Jag vill med ovanstående exempel från Dingle och Strömma visa att det var ett helt annat tempo än det var i Vänersborg. I Vänersborg hände det nämligen ingenting…
Det var inte förrän den 21 mars som ordförande i Fastighets AB Vänersborg (FABV), Marie Dahlin, avgav en avsiktsförklaring om att förvärva Nunntorp. Men det innebar egentligen inget konkret. Sedan dröjde det till den 10 maj. Då beslutade FABV:s styrelse att:
”Fastighets AB Vänersborg (FABV) ger Vd:n i uppdrag att se till att erforderliga handlingar upprättas utifrån ett juridiskt och finansiellt perspektiv samt att erforderliga handlingar avseende fastighetsförvärv av Nuntorp 1:14 tas fram för beslut i kommunfullmäktige.”
Sent vaknade ”syndarna”, men fortfarande var det inget konkret som hände. Det var en utredning som skulle göras, en utredning som borde ha startat i och med regionens nedläggningsbeslut…
Till och med regionen reagerade på den exceptionella bristen på handlingskraft från Vänersborgs sida. I en information till Naturbruksstyrelsen den 5 oktober i år skrev en av regionens tjänstemän:
”Fortfarande osäkert hur försäljningsprocessen går. Kommunen har inte återkommit till NN (=regionens ansvarige tjänsteman; min anm) kring ett ev köp varför processen för tillfället är avstannad.”
Men till slut…
Underlagen presenterades alltså för kommunstyrelsen för bara en vecka sedan, den 17 oktober 2016… 13 månader efter regionfullmäktiges beslut. Och med utredningen restes egentligen fler frågetecken än som besvarades…
Den fd centerpartisten Carl-Ewert Berg, som för övrigt bara fick 5 personröster färre än gestadbygdens starke man Bo Carlsson i Vänersborgs västra valkrets, ställde efter kommunstyrelsebeslutet i onsdags en fråga till Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C):
”Varför har inte frågan om köp tagits till KS tidigare dvs under våren o inte som nu när det torde vara helt kört???”
Marie Dahlin (S) började sitt svar:
”Det är inte utan att jag känner mig lite påhoppad av dig i ditt mail.”
Marie Dahlin känner sig ofta både kränkt och påhoppad.
Sedan fortsätter Dahlin:
”Vi har gjort allt vi har lovat.”
I media har väl Dahlin och Carlsson gett intrycket av att de har lovat att Vänersborg (genom FABV) ska köpa Nunntorp… Men det har ju inte hänt, och naturligtvis är det oppositionens fel. I varje fall enligt Dahlin…
Dahlin igen:
”Problemet är ju fortfarande att M,L,KD och V inte vill att vi ska köpa Nunntorp 1:14. … Men som sagt, de ville inte köpa Nunntorp. … Vad som skulle kunna förändra detta vet inte jag. Om vi så hade tagit beslut i maj, så ville fortfarande inte M,L,KD och V köpa Nunntorp.”
Marie Dahlin och Bo Carlsson har enligt Dahlin själv gjort allt som någon kan kräva av dem. Jag tycker inte det. Tycker någon det?
Och för övrigt är det inte sant det som Marie Dahlin skriver i sitt svar till Berg.
Vänsterpartiet var öppna för att diskutera ett förvärv av Nunntorp. (De andra partierna får prata för sig själva.) Men det underlag som lämnades inför kommunstyrelsesammanträdet reste alldeles för många frågor. Det gick inte att utläsa ur underlaget att det var lagligt eller ekonomiskt möjligt att Vänersborgs kommun (genom FABV) skulle kunna förvärva Nunntorp. (Se ”Ärendet Nunntorp till KS”. Här kan du också ladda ner hela underlaget.) Dessutom fattades det en hel del faktauppgifter. (Se framför allt motiveringen för återremissen – ”Nunntorp i KS – just nu!”.)
Men när Vänsterpartiet, och de andra partierna ville diskutera oklarheterna på sammanträdet, så fick de inte det för ordförande Marie Dahlin!
Oklarheterna om de ekonomiska riskerna? Nej, det var inget bekymmer, det var inte dagens ärende. Det skulle inte debatteras…
I TTELA (se här) sa Marie Dahlin att oppositionens frågor inte var relevanta:
”Det var inte det ärendet handlade om i dag. Ärendet handlade om att förvärva en fastighet, det var det man skulle säga ja eller nej till. Inte vad som händer i den fastigheten sedan.”
Och det kan jag nog säga för hela Vänsterpartiets räkning – vi tar inga beslut förrän fakta ligger på bordet. Och ta ett beslut om 38 milj kr utan att ha fått frågorna tillfredsställande besvarade, det går mot allt som Vänsterpartiet står för.
Pudelns kärna…
Tåget ser ut att ha gått för Dalslands Naturbruksutbildning AB:s planer – och ansvaret för det ligger helt och hållet på de styrande partierna och Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C). De har visat en stor oförmåga och ovilja att driva ärendet. Om kommunledningen hade agerat i tid borde flera av problemen ha kunnat lösas.
Sossarna och Nuntorp
Jag fick en fråga, faktiskt precis efter det att jag hade skrivit klart bloggen ”Carlssons och centerns dubbelspel om Nuntorp” i lördags. Frågan handlade om socialdemokraternas agerande i Västra Götalandsregionen.
Och visst, sossarnas agerande är synnerligen intressant. Jag beskrev i och för sig deras agerande i en tidigare blogg, se ”Bygdefest i Brålanda. Och Nuntorp. Och Axelsson. Och Bo Carlsson.”.
Men ok, en liten rekapitulation. Och några nya protokoll, och en motion, som sprider ännu lite mer ljus i frågan…
Den 22 september 2015 fattade Västra Götalandsregionens fullmäktige beslutet att lägga ner Nuntorp. Den borgerliga majoriteten bestående av centerpartister (inklusive Bo Carlsson), moderater, liberaler, kristdemokrater och miljöpartister röstade för att tre naturbruksskolor skulle läggas ner.
Socialdemokraterna hade ett eget förslag som de naturligtvis röstade på. I deras förslag stod det som första punkt:
”naturbruksstyrelsen får i uppdrag att tillhandahålla minst två jordbruksutbildningar i Västra Götalandsregionen.”
Notera att det står ”minst två jordbruksutbildningar”. ”minst två”… Två!
Regionen driver sex skolor i Västra Götaland. Det styrande borgerliga blocket (inklusive miljöpartiet) beslutade alltså att lägga ner tre skolor – och behålla tre. Socialdemokraterna var beredda att lägga ner fyra skolor och bara behålla två. Vilka fyra skolor socialdemokraterna ville lägga ner framgick inte i yrkandet i regionfullmäktige, antagligen av taktiska skäl…
Men en ledtråd till vilka fyra skolor som socialdemokraterna menade framgår med all önskvärd tydlighet av ett yrkande som de lade fram i regionens naturbruksstyrelse den 7 maj 2015, alltså 3,5 månader före beslutet i regionfullmäktige.
Det här protokollet har jag för övrigt inte sett förrän nu. Därför har jag inte heller riktigt förstått socialdemokraternas agerande tidigare. (Och gör väl egentligen fortfarande inte…) Men den som letar, den finner. Och nu börjar jag också få en fullständigare bild av socialdemokraternas ”dubbeltydiga” agerande i regionen…
Socialdemokraterna yrkade då, den 7 maj 2015, på:
”antagningsstopp på Dingle, Nuntorp, Strömma och Uddetorp.”
Se här, socialdemokraterna pratar klartext. Antagningsstoppet på Nuntorp betydde naturligtvis att de ville lägga ner skolan.
Mer dubbelspel, mer falskspel.
Det råder väl därför ingen tvekan om att när socialdemokraterna röstade på sitt eget förslag i den avgörande omröstningen i regionfullmäktige den 22 september 2015, så innebar det att Nuntorp skulle läggas ner.
Och redan innan bläcket från regionfullmäktiges papper hade torkat så fullföljde regionens socialdemokrater sin linje i naturbruksstyrelsen. Faktiskt redan dagen efter regionbeslutet, när regionens naturbruksstyrelse avhandlade Nuntorps vara eller inte vara, så beslutade socialdemokraterna och den miljöpartistiske ordföranden (som i regionen tillhör det borgerliga styret) att intagningen av elever till Nuntorp skulle stoppas redan hösten 2016. De borgerliga ledamöterna avstod för övrigt från att delta i det beslutet.
Det var också då som Marie Dahlin (S) skrev helt öppet på Facebook till en av socialdemokraternas ledamöter i regionen:
”Hur kunde du misstolka regionfullmäktiges beslut som togs den 22/9 så katastrofalt? Har du pratat med några av våra partikamrater som var med om beslutet i fullmäktige? Ingen ville lägga ner Nuntorp.”
”Ingen ville lägga ner Nuntorp”…?
Jodå, både socialdemokrater och centerpartister i regionen ville lägga ner Nuntorp… 
Jag vet inte om det var den starka opinionen mot nedläggningen av Nuntorp som gjorde det, men en månad senare lade två socialdemokrater en motion till regionfullmäktige. Det var inför sammanträdet den 19 oktober 2015. För övrigt av samma två socialdemokrater som hade en insändare i lördagens TTELA, Gert-Inge Andersson och Lena Hult.
I motionen yrkade Andersson (S) och Hult (S):
”Regionfullmäktige uppdrar åt regionutvecklingsnämnden att bibehålla samtliga naturbruksskolor i regionen…”
Det tar ett par veckor efter regionfullmäktiges nedläggningsbeslut så gör Andersson och Hult en sväng på 180 grader och får det att låta som att socialdemokraterna har varit emot en nedläggning av Nuntorp.
Det är bisarrt. Eller snarare absurt.
Det hade väl varit bättre att säga att de hade handlat fel, utövat lite självkritik och ändrat sig. Kan i varje fall jag tycka.
Och inte blir det bättre av att Andersson och Hult skrev i lördags (se TTELA):
”Vi socialdemokrater protesterade mot nedläggningen redan i höstas. Våra röster har inte tystnat. Vi när fortfarande ett hopp för en framtid för Nuntorp.”
Och visst, på sätt och vis gjorde de ju det med motionen. Men då hade tåget redan gått, Nuntorp skulle läggas ner. Och socialdemokraterna hade inte argumenterat eller verkat för något annat…
Den 10 maj i år diskuterade regionfullmäktige en överlåtelse av Strömma och Dingle naturbruksskolors mark och lokaler. Dingle skulle säljas till Munkedals kommun och Strömma till Hushållningssällskapet Sjuhärad. Se där, en kommun och ett hushållningssällskap som agerade betydligt snabbare än här i området…
När ärendet behandlades lämnade en socialdemokrat en protokollsanteckning (se här, bilaga 87a, i slutet av dokumentet). Helén Eliasson (S) sammanfattar i sin protokollsanteckning diskussionen vid regionens ”nedläggningsmöte” i ett antal punkter. Eliasson skriver om ”skolor” och hur viktiga de är. Hon nämner emellertid inga skolor vid namn och får det faktiskt att låta som om socialdemokraterna skulle ha velat ha kvar alla regionens skolor. Eliasson skriver:
”… presenterade vi ett alternativt förslag som handlade om att i stället utveckla och 
utvidga utbildningsverksamheten vid samtliga skolor i regionen.”
Socialdemokraterna vill uppenbarligen både äta smörgåsen och ha den kvar.
”… vid samtliga skolor …” När de i sitt förslag var beredda att lägga ner fyra skolor… Jag får inte detta att gå ihop.
Det tycks som om socialdemokraterna har svårt med synen på historien. I samma protokollsanteckning skriver nämligen Helén Eliasson också:
”Koncentrationsmålet kommer inte att nås då den moderatledda majoriteten öppnat för andra aktörer att ta över de nedläggningshotade skolorna. Detta kommer sannolikt att leda till att söktrycket till kvarstående skolor inte kommer att kunna höjas. Det kommer i sin tur att leda till ekonomiska och verksamhetsmässiga konsekvenser för kvarstående skolor. Vid ett värsta scenario riskerar även dessa nedläggning.”
Oops!
Helén Eliasson och regionens socialdemokrater anser tydligen att det inte bara är fel, utan möjligtvis också förödande för regionens kvarvarande skolor, om bland annat Nuntorp skulle fortsätta sin verksamhet som friskola…
Det känns som att socialdemokraterna inte riktigt vet vilket ben de ska stå på, så det blir ett slags dubbelspel. Eller falskspel. Socialdemokraterna har i varje fall en stor uppgift framför sig när det gäller att förklara sitt agerande kring Nuntorp.
Gert-Inge Anderssons (S) och Lena Hults (S) motion besvarades i regionfullmäktige den 20 september 2016, nästan exakt ett år efter det att det ödesdigra beslutet om Nuntorp togs. Motionen föranledde inte några åtgärder från regionens sida. Det hänvisades bara till regionfullmäktiges beslut den 22 september 2015.
”Motionen är besvarad.”
Motionären Gert-Inge Andersson (S) var uppe i talarstolen, men utan framgång.
Men behandlingen var intressant av ett helt annat skäl… Hur agerade centerpartiet?
Bo Carlsson (C) var inte närvarande på mötet. Varför vet jag inte, men här hade ju Carlsson definitivt haft chansen att inför alla centermedlemmar och hela regionen och hela Dalsland och hela Vänersborg berätta att centerpartiet ville behålla Nuntorp…
I Bo Carlssons frånvaro gick partikamraten Ulf Eriksson istället fram till talarstolen och yrkade bifall till regionstyrelsens förslag, dvs att inte göra något åt motionen. Nuntorps öde 
var beseglat…
För övrigt kan jag notera, efter att ha tittat igenom samtliga protokoll från regionfullmäktige att Bo Carlsson eller centerpartiet inte har lagt två strån i kors för Nuntorp.
Om man ville vara positiv kan man ju i varje fall säga att socialdemokraterna har gjort några ansatser till försök att ändra beslutet. Men för att dessa försök ska bli trovärdiga, så anser jag att socialdemokraterna måste förklara sitt agerande den 22 september 2015 när beslutet om Nuntorp fattades.
För hur ska folk kunna ha förtroende för politiker som ena dagen vill lägga ner Nuntorp och andra dagen vill ha skolan kvar? Och dessutom försöker blanda bort korten på hur de verkligen agerat?
Socialdemokraterna spelar liksom centerpartiet i Vänersborg med falska kort i sitt politiska spel.
Det går inte att dra någon annan slutsats utifrån de protokoll som finns från regionen.
Carlssons och centerns dubbelspel om Nuntorp
I debattartikeln som publicerades i TTELA igår fredag (se ”Centerpartiet med på att lägga ner Nuntorp” och TTELA) skrev jag om hur Bo Carlsson (C) och centerpartiet agerade i regionen när beslutet om Nuntorp fattades.
Det tycks som om enskilda centerpartister i främst dalslandsdelen av kommunen ändå inte riktigt verkar ha förstått det dubbelspel, eller kanske bättre, falskspel, som Bo Carlsson och centerpartiet spelar och har spelat.
Bo Carlsson och centerpartiet röstade för en nedläggning av Nuntorp. Samtliga centerpartister i regionfullmäktige röstade den 22 september 2015 för nedläggningen. Utan undantag.
Så var det och det är obestridligt. Centerpartiet ingår ju i den majoritet, tillsammans med moderater, liberaler, kristdemokrater och miljöpartister, som styr Västra Götalandsregionen och som fattade beslutet om Nuntorps nedläggning.
Bo Carlsson var själv framme i talarstolen.
Carlsson började med att tala om hur duktiga eleverna var på Nuntorp, och det stämmer med all säkerhet. Men ibland, i synnerhet i politiska sammanhang, brukar man passa på att ge extra beröm till dem som man strax ska ge ett tråkigt och dystert besked, i detta fall att deras skola ska läggas ner…
Carlsson avslutade sitt tal:
”Signalvärdet är kristallklart till både elever och lärare och personal att vi behöver dom här utbildningsutbudena som finns i regionen. Och vi måste jobba seriöst under den här perioden och hitta rätt på det här ämnesområdet. Och det får inte finnas utrymme för nån obstruktion nånstans i regionen där man börjar med intagningsstopp och så vidare ute på skolorna som förstör hela det här beslutet. Det är väldigt viktigt att få säga. Det är ett fullmäktigebeslut vi fattar nu och alla som jobbar i nämnder och styrelser under fullmäktige måste ha detta klart för sig.”
Det går att höra talet på regionens hemsida. (Klicka här – Bo Carlssons anförande börjar 38.30 min in på inspelningen.)
Jag förstår faktiskt inte riktigt vad Bo Carlsson menar i sitt anförande, men han argumenterar i varje fall inte för att Nuntorp ska finnas kvar. Istället betonar han att det är ett fullmäktigebeslut som fattas och att det ska respekteras – och fullmäktige är det högsta beslutande organet i regionen. Och med tanke på att Carlsson en stund senare, som sagt, i samma fullmäktige, röstar på att lägga ner Nuntorp så måste talet ses i detta ljus.
Bo Carlsson (C) är ju som bekant också kommunpolitiker i Vänersborg och 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. Carlsson är även en av de tre som sitter i styrelsen i det kommunägda aktiebolaget Fastighets AB Vänersborg (FABV). I denna egenskap vill Bo Carlsson att kommunen genom Fastighetsbolaget ska köpa Nuntorps fastighet…
Visst, det låter otroligt men så är det. Ena dagen lägger Carlsson ner Nuntorp, andra dagen vill han köpa fastigheten och hyra ut den till en friskola…
Huruvida Bo Carlsson är jävig eller inte finns det för övrigt skilda meningar om. Själv anser 
han uppenbarligen inte det. Andra tycker att jävssituationen är helt solklar… Jag lutar åt det senare. (Se ”Lidell anmäler jäv om Nuntorp!”.)
Det hör till saken att FABV har arbetat oerhört långsamt och trögt, nästan räddhågset. Det är till och med så att man nästan också får en känsla av inkompetens… Jag hittar nog inga andra ord för att beskriva processen i FABV. Eller brist på. I andra kommuner i samma läge har kvarnarna malt betydligt snabbare och det finns kommuner som redan har fattat bindande politiska beslut.
I Vänersborg har alltså inte ens ärendet om Nuntorp kommit till de politiska organen i Vänersborg, varken till kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige. Det finns helt enkelt inget ärende. (Det beskrev jag för övrigt i min debattartikel.)
Ansvaret för detta ligger naturligtvis hos de som styr Vänersborg, framför allt hos Bo Carlsson (C) och Marie Dahlin (S), som även sitter i FABV:s styrelse. Det innebär också att Vänsterpartiet och kommunens andra politiska partier, inte formellt har tagit ställning till ett köp av Nuntorp för 38 miljoner kr (exklusive lösöre). Ärendet existerar inte politiskt i Vänersborg. (Vänsterpartiet i Vänersborg har inte tagit ställning ens informellt i frågan, även om vi naturligtvis har diskuterat den.)
Det händer för övrigt så lite i Vänersborg att till och med regionen förvånas. I en information till Naturbruksstyrelsen den 5 oktober skriver en av regionens tjänstemän:
”Fortfarande osäkert hur försäljningsprocessen går. Kommunen har inte återkommit till Bengt Säterskog kring ett ev köp varför processen för tillfället är avstannad.”
Processen hos regionen är ”avstannad” därför att Vänersborgs kommun inte har återkommit till regionens ansvarige tjänsteman. Kan det sägas tydligare? Kan inkompetensen och den bristande viljan hos de styrande i Vänersborg beskrivas tydligare?
Hela situationen är häpnadsväckande.
Är Bo Carlsson (C) och Marie Dahlin (S) rädda för att EU kanske stjälper det hela i slutändan? Eller är det kanske så att det som händer bara är ett politiskt
spel? Det vore ju inte första gången i Vänersborgs politiska historia… (Se här.)
Eller…
Det kanske är så att Bo Carlsson (C) och Marie Dahlin (S) egentligen inte vill köpa Nuntorp? De kanske bara låtsas för att vinna billiga politiska poänger?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer