Stefan Kärvlings blogg

Byggnadsnämndens protokoll från den 5 november 2013:

”Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för enbostadshus.”

Tre hus ska byggas på samma område, är det tänkt. Alldeles bredvid varandra. Ett av dem behöver strandskyddsdispens. Inte de två andra.

Det fanns tre skäl för Byggnadsnämnden för att fatta beslutet att ge strandskyddsdispens:

• ”En dispens skulle inte motverka strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet…
• Särskilt skäl till grund för dispensen är att platsen är ianspråktagen.
• …En dispens bedöms inte skada riksintresset.”

Tilläggas kan att gränsen för strandskydd går vid 300 meter. Den tomt som ligger närmast stranden, ”det tredje huset”, ligger 290 meter från vattnet. Hade huset legat 10 meter längre bort, så hade det inte behövts någon dispens överhuvudtaget. Och ägaren hade inte då heller behövt betala de 8.900 kr som en strandskyddsdispens kostar…

Det var ett ovanligt tufft beslut från Byggnadsnämnden i Vänersborg. Och då tänker jag inte på att Miljö- och hälsoskyddsnämnden av någon outgrundlig anledning avstyrkte strandskyddsdispens för det här enbostadshuset. Det enda skälet till denna avstyrkan var för övrigt att nämnden hade avstyrkt en tidigare ansökan. Och det känns ju som ett tungt skäl… Särskilt som det handlar om 10 meter…

Nej, jag tänker på att Byggnadsnämnden faktiskt gick emot sin egen förvaltning.

Byggnadsförvaltningen har nämligen, liksom Miljö- och hälsoskyddsnämnden, också sina principer. Dock till viss del andra principer. En av Byggnadsförvaltningens starkt vägledande principer – det är att alltid gå emot Magnus Larsson.

Ja, vi pratar om Magnus Larsson på Sikhall. Igen. (Se ”Sikhall – en pärla vid Vänern”, ”Sikhall 1:6”, ”Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.”, ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (1/2)” och ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (2/2)”.)

Byggnadsförvaltningen gav ett skäl till sitt förslag att inte ge Magnus Larsson strandskyddsdispens…

”Aktuell plats är inte väl avskild från området närmast strandlinjen genom väg eller bebyggelse.”

Vilket är helt befängt! Det går en väldigt trafikerad 70-väg mellan det blivande huset och stranden. Så trafikerad en väg kan bli i Sikhall. Dessutom går det ytterligare en liten grusväg framför tomterna, en väg som de som redan har hus i området kör på. Där Magnus Larsson tänkte bygga ligger det nämligen redan en del hus. Och det är faktiskt ytterligare ett skäl för strandskyddsdispens – platsen är redan ianspråktagen, som det heter i Miljöbalken. (Och som Byggnadsnämnden skriver i sitt beslut.)

Studera gärna kartan nedan. Hur Byggnadsförvaltningen kan ha missat de här två vägarna är befängt, snarast pinsamt. Studera gärna kartan nedan – se krysset med en ring runt på bilden. Där ligger Magnus Larssons tomter.

Syftet med strandskyddet är att:

”långsiktigt säkra allmänhetens tillträde till stränderna”.

Skulle Magnus Larssons hus (krysset på satellitbilden) försvåra tillträdet till stranden?

Hur som helst, Byggnadsnämnden gav strandskyddsdispens. Den gjorde en helt riktig bedömning. Magnus Larsson ska få bygga på de tre tomterna.

Det var tufft av Byggnadsnämnden. Heders! (Det var bara Rosell (FP) och Sjödahl (MP) som röstade mot.)

Allt frid och fröjd!

Och så i veckan kom ett besked från Länsstyrelsen…

Länsstyrelsen hade överprövat strandskyddsdispensen. Av någon anledning… Eller rättare sagt, av denna anledning:

”…om det finns skäl att anta att det inte finns förutsättningar för dispens eller om det förekommit brist i handläggningen av ärendet som kan ha haft betydelse för utgången i ärendet.”

Man kan väl vara ganska säker på att det inte var ”brist i handläggningen” som var anledningen till Länsstyrelsens intresse. Det måste naturligtvis vara att Länsstyrelsen antar att det inte finns förutsättningar för dispens.

Tänk, jag undrar hur någons misstänksamhet på Länsstyrelsen väcktes på grund av att Vänersborgs Byggnadsnämnd beslutade om strandskyddsdispens i detta ärende… Någon och någon förresten. Det är alltid samma handläggare på Länsstyrelsen, som har hand om Magnus Larssons ärenden. Och beskeden från denne handläggare är alltid till Magnus Larssons nackdel. Precis som när det gäller Byggnadsförvaltningen.

Det är väl inte utan att man undrar om det finns några band däremellan…

Och, naturligtvis…

”Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens i Vänersborgs kommun beslut, daterat 2013-11-05, § 182, om strandskyddsdispens på fastigheten Sikhall 1:6 i Vänersborgs kommun.”

Länsstyrelsen gick alltså på Byggnadsförvaltningens linje – och drog tillbaka strandskyddsdispensen!

Ridå!

Vad hade då Länsstyrelsen för skäl för att upphäva strandskyddsdispensen?

”Även om de år 2013 bildade fastigheterna skulle komma att bebyggas, återstår en cirka 37 meter bred lucka mellan dessa och Sikhall 1:39. En sådan lucka kan inte anses ha förlorat sin betydelse för allmänheten.”

Det är inte sant. En 37 meter bred passage i rena bushen ute i Sikhall, Dalsland, har stor betydelse för allmänheten!

Titta på en förstoring av de aktuella tomterna:

Ser det ut som att det är ett område av stor betydelse för allmänheten? När gick det någon där senast?

När gick du där senast?

Det här skälet var så sanslöst att jag fick läsa domen flera gånger. Menar Länsstyrelsen verkligen allvar?

Det skulle bli än värre…

Länsstyrelsen har till skillnad från Byggnadsförvaltningen i Vänersborg i varje fall upptäckt att det går en väg mellan tomten och sjön:

”Området mellan platsen och stranden domineras av jordbruksmark. Allmänna vägen 2154 löper nära strandlinjen. Enligt Trafikverkets nationella vägdatabas är vägens bredd fem meter och den skyltade hastigheten 70 km/h.”

Men, och läs noggrant nu:

”Viss bebyggelse finns mellan platsen och strandlinjen, dock inte så att den försvårar för allmänheten att kortaste vägen röra sig från platsen till stranden. Länsstyrelsen anser att varken väg 2154 eller befintlig bebyggelse innebär att platsen är väl avskild från området närmast stranden…”

Huset ”X” på kartan skulle alltså ligga i vägen när allmänheten går från en plats bakom ”X” den kortaste vägen ner till stranden. (Se den blå linjen.) Över en åker! Och över en 70-väg. (Den mindre grusvägen alldeles vid det blivande huset, eller ”platsen”, har Länsstyrelsen bekvämt bortsett ifrån…)

Får allmänheten överhuvudtaget gå över en åker – med gröda? (Och var skulle den allmänhet komma från?) Och 70-vägen innebär inte att platsen är väl avskild från området närmast stranden?

Det är fullkomligt sanslöst!

Magnus Larsson är inte den som lägger sig platt på marken när myndigheter missbrukar sin makt.

Länsstyrelsen hade vägrat att göra syn på platsen när det tog sitt beslut.

”Länsstyrelsen anser inte att platsbesök är nödvändigt i ärendet.”

Nä, varför det? I varje fall inte om man redan hade bestämt sig. Ville Länsstyrelsen vara objektiv, så hade den naturligtvis åkt till Sikhall och kollat hur det såg ut. Länsstyrelsen skriver till och med i domen:

”Det är i ärendet inte utrett var strandlinjen går i det vassbestånd som är beläget invid väg 2154.”

Magnus Larsson lät i söndags en expert kontrollmäta avståndet från tomten till strandlinjen. Med den senaste GPS-teknologin.

Jag var där.

Eftersom strandlinjen inte är riktigt rak, så mätte Magnus på tre ställen. Resultat: 307 meter, 302 meter och 290 meter. Det gör ett genomsnitt av mätningarna på 299,7 meter. En avvikelse från strandskyddet på 3 dm. Och då är ändå Vänern ganska hög just nu.

Länsstyrelsens dom utgår naturligtvis från det kortaste avståndet.

”Strandlinjen är dock väl definierad vid bryggfästet norr om vassbeståndet. Mätt från den punkten sträcker sig tomtplatsen 10 meter in i strandskyddsområdet.”

Antagligen är det kortast avstånd som gäller. Och från den platsen är det 290 m till tomten ifråga. Det fattas 10 meter. TIO METER!!

Länsstyrelsen nekar alltså Magnus Larsson strandsskyddsdispens på grund av 10 meter. Och det trots att det går två vägar mellan tomten och sjön, varav en hårt trafikerad 70-väg. Och trots att det finns en P-plats mellan. Och trots att det redan finns hus bredvid tomten. Och trots att det ligger ute i bushen, långt från allmänhetens gångvägar.

Det är en präktig skandal. En rigid och huvudlös – och som jag ser det, felaktig – tolkning av lagar. Länsstyrelsen, liksom Vänersborgs Byggnadsförvaltning, står i vägen för en utveckling av Sikhallsområdet. Nya bostäder betyder nya människor som betyder mer liv och rörelse och framför allt nya skattebetalare till Vänersborg. På grund av, ja vad då…? Att det råkar vara Magnus Larsson som vill utveckla området…?

Om inte denna tomt får strandskyddsdispens, när ska då strandskyddsdispens beviljas överhuvudtaget?

Det här som Länsstyrelsen sysslar med är, enligt min mening, inget annat än trakasserier och maktmissbruk mot Magnus Larsson. Kan man anmäla sådant? Är det något för polisen? Förvaltningsdomstolen?

Länsstyrelsens dom avslutas med:

”I detta ärende har Eva Olsen beslutat och Johan Larsson varit föredragande.
I handläggningen av ärendet har även Matti Lagerblad, samhällsbyggnadsenheten, och Martin Jansson, rättsenheten, deltagit.”

Beslutet kan överklagas hos Mark- och miljödomstolen… Det är nog läge för det. Minst.