Arkiv
Lösning i sikte i Brålanda?
Så är det nog… Vill man ha höga ”tittarsiffror” på sin blogg så är det Brålanda och Dalsland man ska skriva om.
Kommunens hantering av badet i Brålanda har orsakat en hel del turbulens. Det har t ex blivit flera kommentarer på min förra blogg. (Se ”Affären Brålandabadet”.) För att inte tala om stormen på Facebook… Och de flesta som kommenterar är inte särskilt glada över det som händer. Och det kan jag förstå.
En stor del av problemet har naturligtvis sin grund i att baden, i Brålanda och Hallevi, har flyttats från Barn- och Ungdomsnämnden till Samhällsbyggnadsnämnden. Nya människor ska ha hand om gamla ärenden. Så att säga. Och de två nämnderna och förvaltningarna har av tradition olika ”kulturer”. Samhällsbyggnads ser framför allt till fastigheterna och Barn och Ungdom till verksamheterna.
I ”flytten” har inte heller alla ”papper”, utfästelser och löften följt med. Tycks det. Precis som pengarna…
De har inte heller följt med.
Som James Bucci, min partivän, mycket riktigt nämnde i en kommentar, så ska Barn- och Ungdomsnämnden ta ett beslut den 17 februari om att flytta över pengar till Samhällsbyggnadsnämnden. Som ersättning för kostnader förknippade med Brålandabadet… (Bucci talar om 170.000 kr, i handlingarna nämns ingen siffra. Men det ska komma ett extra utskick.)
Så här står det under ärende 5 i handlingarna (som jag läste först igår):
”Kommunfullmäktige beslutade 120620 §86, om en Samlad fastighetsförvaltning. Vid barn- och ungdomsnämndens sammanträde 131209 § 148, konstaterade nämnden att anläggningarna Hallevibadet och Brålandabadet är överförda från barn- och ungdomsnämnden till samhällsbyggnadsnämnden. Återstår att hos kommunstyrelsen begära överföring av driftsbudget från barn- och ungdomsnämnden till samhällsbyggnadsnämnden, för de båda anläggningarna.”
Jag trodde, precis som flera andra i nämnden, att pengarna redan hade överförts. Det tog jag (vi) som närmast självklart. Det är så det har sagts till oss av tjänstemän. Men så var det tydligen inte. Och detta förhållande sprider naturligtvis ljus över fastighetschefens uttalande i TTELA den 28 januari:
”Vi kan inte subventionera verksamheten för att den ska gå runt, det är inte vår uppgift som fastighetsägare.”
Samhällsbyggnads ser till fastigheterna och Barn och Ungdom till verksamheten… Och så ska det nog vara.
Bucci tycker också att:
”Frågan som en ansvarstagande ledamot i BUN bör ställa till sin förvaltning är varför överföringen sker först nu?”
Vi får se om det finns någon sådan ”ansvarstagande ledamot i Barn- och Ungdomsnämnden”… Fast jag antar att svaret är givet, att det var på grund av ett förbiseende. Typ…
Jag vet ännu inte hur det exakta beslutsförslaget i Barn- och Ungdomsnämnden kommer att se ut nästa måndag, men jag antar att det blir något i stil med att BUN ska ingå ett hyresavtal med Samhällsbyggnadsnämnden för Brålandabadet. Ett hyresavtal på kanske 170.000 kr om året, eller mindre…
Och sedan är det upp till Barn- och Ungdomsnämnden att det bedrivs verksamhet vid badet utifrån det nämnden vill ha. Med andra ord, BUN sköter kontakterna med arrendatorn ifråga.
Ett sådant beslut vore nog det bästa.
Nu vill jag inte påstå att Barn- och Ungdomsnämndens kommande beslut får hela affären Brålandabadet att bli ordentligt belyst. Det finns fortfarande mörka vrår där ljuset inte kommer åt… (Se min tidigare blogg: ”Affären Brålandabadet”.)
Jag tror med andra ord att det även fortsättningsvis finns anledning för både chefers chefer och jurister att ta tag i saker och att slå nävarna i borden. Ärendet har inte hanterats rätt från kommunens sida.
Men BUN:s beslut lär väl i varje fall få till följd att det kommer att ordna sig med ”kommunbidraget”, driftbidraget, till den arrendator som vill driva badet i Brålanda.
Så svaret på den fråga som Annelie, den tidigare arrendatorn, ställde till Samhällsbyggnads den 3 februari, och som hon enligt uppgift inte har fått svar på:
”Jag önskar mer underlag för att ta ställning till om jag har möjlighet att driva Brålanda Badet sommaren 2014.”
… blir säkerligen efter BUN-sammanträdet nästa måndag besvarad med:
”Det kommer att utgå driftbidrag!”
Så alla dalslänningar som anser att, som signaturen ”Roy Andersson” uttrycker det hela:
”det övergripande målet [är] att ytterområdena skall konsekvent missgynnas”
…kanske får anledning att, åtminstone till viss del, ompröva denna syn. Eller?
Signaturen ”brålandaförälder” verkar svårflirtad… ”brålandaförälder” räknar upp en rad exempel där kommundelarna utanför centralorten missgynnas…
Så till sist tänkte jag återge dessa punkter, för att ge oss som bor i centralorten en inblick i hur ”resten” av kommunen tänker och ser på den förda politiken…
- ”det bara byggs en scen och den ska stå på gågatan i centralorten.
- det beställs ny park- och gatubelysning och de ska bara lysa upp centrala Vänersborg.
- det anläggs en cykelbana som går mellan centrala Vänersborg och Överby som badar i belysning men samtidigt släcker belysning i Brålanda (skolväg) pga oense ägarförhållande.
- tänder upp tusentals lysrör i arenan men släcker i skidspåret (rådiga Thn-företagare betalar även i år).
- det satsas stort på begreppet ”centrumutveckling” men bara i Vänersborgs centrum.
- det anordnas gratisbussar till Göteborg och Vara men de ska bara utgå från centralorten.
- det investeras stort för ny sopåtervinning men bara nära för invånarna i centralorten.
- det sparas pengar genom att sluta klippa gräs i Brålandas grönytor.
- det sopas flitigt så snart snön smält i Vänersborg och under hela sommaren men i Brålanda/Frändefors hyrs en undermålig traktoråkare in som sopar slarvigt två veckor före midsommar.
- Kollektivtrafik ska bara vara för centralortens invånare med täta tåg och blå bussar stup i kvarten.”
Jag undrar dock om det är så illa som signaturen ”brålandaförälder” vill göra gällande. Behandlas områdena utanför centralorten verkligen så styvmoderligt?
Lite konstigt vore det med tanke på att så många ledande politiker i fullmäktige och kommunstyrelse kommer från Dalsland…
.
PS. Det finns flera som anser att det idag inte finns något juridiskt giltigt avtal mellan kommunen och badet i Hallevi. De menar att en förlängning av avtalet med ett år, som det stod i det undertecknade ”pappersavtalet” från 2002, bara gällde ett år. Avtalet, menar dessa, upphörde när det extra året (2005) tog slut… Undrar vad juristerna på kommunen säger?
Affären Brålandabadet
Den 26 januari skrev jag en blogg om badet i Brålanda. (Se ”Uppror i Brålanda”.) Många Brålandabor fruktade att badet skulle läggas ner och med det också simskolan. I bloggen försökte jag att ställa samman fakta om badet i Brålanda jämfört med badet på Hallevi i Vargön. Jag fick av tjänstemän på förvaltningarna reda på att orsaken till att baden inte behandlades likvärdigt var att de två ”badavtalen” såg olika ut. Arrendeavtalet för Brålanda var bara på ett år och gick ut den 15 september 2013, medan badet i Hallevi hade ett längre avtal som inte gick ut förrän den 31 december 2014. Jag tog också upp en del frågetecken kring driftbidrag.
Både fruktan och frågetecken finns förresten fortfarande kvar i Brålanda…
Uppgifterna i bloggen kom framför allt från olika tjänstemän i kommunen och jag avslutade bloggen med att jag inte hade någon anledning att ifrågasätta dessa uppgifter.
Fast jag tror att jag har det nu…
Det började med att jag skickade några ”frågor” till Barn- och Ungdomsförvaltningen, närmare bestämt till Arena Fritid. Och för säkerhets skull även till Samhällsbyggnadsförvaltningen. Barn- och ungdomsnämnden överlämnade ju ansvaret för bad och badstränder till Samhällsbyggnadsnämnden den 1 januari 2013.
Jag ville få ut följande handlingar:
- Kommunens avtal med Hallevibadet för år 2013 och 2014.
- Kommunens driftsbidrag till Hallevibadet 2013 och 2014.
- Kommunens utbetalningar till Hallevibadet 2013 för simskola.
- Anbudsunderlag för Brålandabadet 2014.
Uppgifterna för simskolan fick jag ut från Barn och Ungdom. Anbudsunderlaget för Brålandabadet var inte klart svarade Samhällsbyggnads, men jag skulle få det när det var det. Anbudsunderlaget är fortfarande inte klart.
När det gällde de två första punkterna, så skrev chefen på Samhällsbyggnadsförvaltningen:
”När det gäller Hallevibadet är det barn och ungdom som har pågående avtal [och] verksamhetsbidrag.”
Arena-Fritid hänvisade till Samhällsbyggnads när det gällde Hallevibadet…
”Allt ansvar för bad och badplatser … har överförts till Samhällsbyggnad.”
Den tidigare ”arrendatorn” av badet i Brålanda skrev vid ett tillfälle till mig, efter ett samtal med en tjänsteman på kommunen:
”Något är fel, jag känner det på mig.”
Jag började förstå hur hon kände… En viss ”irritation” infann sig också. Jag gillade inte detta bollande fram och tillbaka. Jag skrev igen. Nu väntade jag bara några timmar på svar…
Sedan skickade jag ett mail till kanslichefen.
Jag vet inte om kanslichefen tog kontakt med någon eller om det bara var en slump, men 40 min senare så fick jag ett svar från Samhällsbyggnadsförvaltningen:
”[NP på Barn och Ungdom; min anm] har informerat mig om att han ingår muntligt avtal med … s.k. arrendatorn på Hallevibadet varje år, som då gäller under innevarande kalenderår. Samma villkor som det gamla (utgångna) avtalet!”
Jag blev stum!
”muntligt avtal”
Det får inte vara sant tänkte jag. Inte ett muntligt avtal… Men det var kanske inte riktigt sant heller…
Från Samhällsbyggnads fick jag nämligen också ”det gamla (utgångna) avtalet”. Detta avtal skrevs på den 24 maj 2002 av dåvarande förvaltningschefen Ulla-Carin Olsson. Avtalet gick ut den 31 december 2004…
Du läste rätt – 2002 och 2004!
Avtalet löpte på 2 år. I avtalet står det:
”Avtalet skall sägas upp senast 6 månader före avtalstidens upphörande. I annat fall förlängs avtalet med ytterligare 1 år.”
Med andra ord, det finns ett skriftligt avtal. Som gäller. För 1 (ett) år i taget… Och eftersom ingen har sagt upp avtalet, så gäller det alltså än. Det är inte ”utgånget” vad jag förstår. Jag vet inte om det gäller även nästa år. Avtalet måste ju aktivt sägas upp ”6 månader före avtalstidens upphörande”. Och jag vet inte om det är gjort. Det är ingen som har nämnt detta i något sammanhang, men ”alla ” säger ju att avtalet bara gäller året ut. Så vi förutsätter det.
Men en sak är mycket allvarlig.
Jag och flera andra, däribland Brålandabadets mångåriga arrendator Annelie, har fått beskedet att Hallevis avtal med kommunen har löpt över flera år… Till skillnad från Brålandabadets avtal som bara har gällt ett år i taget… Det är därför baden har behandlats annorlunda…
Men det var inte sant! Någon har farit med osanning.
Hallevis avtal löper också över 1 (ett) år.
Hmmm…
Sedan undrar jag två saker till om avtalet med Hallevi.
Är det verkligen lagligt med ett avtal som kan löpa på i evighet? Vad säger t ex EU? Och om Hallevi fick ett avtal som automatiskt förlängs, om ingen säger upp det, varför fick inte Brålanda ett liknande avtal?
Och.
Om avtalet är påskrivet av en förvaltningschef, måste det då inte vara en förvaltningschef som ”förlänger” det? ”NP” ovan är inte förvaltningschef…
Jag tror att kommunens jurister har fått några nya arbetsuppgifter att ta tag i… Redan imorgon måndag.
På tal om jurister. Barn- och ungdomsnämndens jurist skrev så här i ett svar till en medborgare:
”Upplysningsvis är det så att de grunder på vilka kommunen har möjlighet att betala ut bidrag inte primärt är ekonomiska utan styrs av kommunallagen och innebär bland annat att likabehandlingsprincipen skall gälla.”
Det är viktigt med likabehandling. Kommunen slarvar allt som oftast med denna princip. Det kan gälla Bert Karlsson på Ursand, Andersson i Nordkroken, Magnus Larsson i Sikhall, IFK Vänersborg, Arenan…
Och nu baden i Hallevi och Brålanda…
I avtalet från 2002 mellan kommunen och Hallevi, så står det:
”Arrendatorn erhåller ersättning med 640.000 kr per år.”
Och om denna ersättning inte räcker:
”Om kommunbidraget inte täcker driftkostnaden kan arrendatorn begära förhandling om kompensation.”
Jag vet inte hur stort ”kommunbidraget” är just nu. Det skulle förvåna mig om inte arrendatorn någon gång under alla dessa år har fått höjt bidrag, efter förhandling. Fast å andra sidan så borde väl en överenskommelse om ett höjt ”kommunbidrag” ha fogats till avtalet. Påskrivet av en förvaltningschef… Jag har inte sett till något sådant ”tillägg”.
Det här med ”kommunbidrag”, eller driftbidrag, verkar intressant. Varför finns det ett sådant bidrag? Svaret tycks tämligen enkelt. Jag antar att det är för att verksamheten inte går runt annars. Det finns ingen lönsamhet i ett bad i Brålanda eller ett bad på Hallevi. (Eller i en arena…)
Men vad var det Barn- och ungdomsnämndens jurist skrev:
”… de grunder på vilka kommunen har möjlighet att betala ut bidrag inte primärt är ekonomiska…”
I avtalet mellan Hallevi och kommunen, så finns det en lång lista över arrendatorns åtaganden. Ett litet axplock:
- ”Svara för och bekosta driften av tekniska installationer såsom pannor, reningsverk, vattenaggregat, avfuktningsaggregat…”
- Svara för och bekosta sophämtning
- Svara för och bekosta snöröjning
- Svara för och bekosta drift såsom uppvärmning, elektricitet, vatten”
Om kommunen själv hade tagit hand om dessa ”åtaganden”, så kunde kommunen kanske ha låtit bli att betala driftbidrag?
Tänk om arrendatorn höjer sin lön med 100.000 kr om året… Vad händer då? Minskar kommunen driftbidraget?
Vad är driftbidrag? Eller som det stod i avtalet med Hallevi, kommunbidrag. (Fast när förvaltningschefen för Samhällsbyggnad skriver ”verksamhetsbidrag”, så måste väl det vara något helt annat?)
Det finns säkert regler för vad driftbidrag är, hur driftbidrag räknas ut, vad bidraget ska täcka, och inte, och vem som bestämmer… Det måste det ju, annars skulle ju inte likvärdigheten kunna garanteras, dvs att kommunen behandlar alla lika.
Jag slår naturligtvis in öppna dörrar…
Fast så var det detta med driftbidrag till badet i Brålanda. Den förre arrendatorn av badet, Annelie, blev erbjuden att fortsätta arrendera badet. Innan Annelie bestämde sig, så ville hon veta om hon fortfarande fick driftbidrag från kommunen. (För 2013 låg bidraget på 171.800 kr.)
Och nu blev det förvirrat.
Den 22 januari hade Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott sammanträde. I protokollet står det:
”Tidigare års arrendator av Brålandabadet har meddelat (2013-11-22) att hon tills vidare inte vill ha ett förslag till arrendeavtal.”
Det här håller Annelie inte riktigt med om. Hon vill driva badet. Det var bara det där om att få besked om driftbidrag… Istället fick, enligt uppgift, Annelie frågan från Samhällsbyggnads om hon ville hyra badet – för 57.000 kr (+moms).
Fastighetsutskottet beslutade också på sitt sammanträde:
”att annonsera i dagspress och begära in intresseanmälan från allmänheten/föreningar/företag att arrendera Brålandabadet enligt kommunens ‘självkostnadsprincip’…”
Och det har gjorts. (Annonsen finns också på kommunens hemsida.)
Det ska bli intressant att se om det finns någon som tror sig kunna driva badet i Brålanda med vinst… Jag är övertygad om att, om det går, så kommer Bert Karlsson att lägga ett bud… (Han har fortfarande inte gjort det.)
Förvirringen blev ännu större den 28 januari. Då hade TTELA en artikel om Brålandabadet. Fastighetschef Gunnar Björklund sa till TTELA:
”Vi kan inte subventionera verksamheten för att den ska gå runt, det är inte vår uppgift som fastighetsägare.”
Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) var av en annan åsikt än fastighetschefen. TTELA skrev:
”Hon (Eckerbom Wendel; min anm) betonar att det i praktiken innebär att stöd ska betalas ut i samma storleksordning som tidigare.”
Eckerbom Wendel menade att de pengar som har överförts från Barn och Ungdom till Samhällsbyggnads också innefattar driftpengar…
Affären ”Brålandabadet” har visat sig innehålla många infallsvinklar. Helt klart är att det finns delar i affären som kommunens jurister måste ta tag i. Ganska många delar för övrigt. Och slå näven i bordet.
Det finns också delar som chefers chefer måste ta tag i. Och slå näven i bordet.
Hur det kommer att gå med själva badet vågar jag inte sia om. Men jag tror att så länge Samhällsbyggnads tror att det går att driva Brålandabadet med vinst (utan kommunbidrag), så ser det inte särskilt ljust ut. Då kommer det inte att finnas något bad i sommar… (Och då kommer flera brålandabor att ironiskt utbrista: va’ bra, då blir det pengar över till en scen på gågatan…)
Kommunen, om det nu är Samhällsbyggnad eller Barn och Ungdom eller båda tillsammans, måste snarast reda upp detta. Vänersborgs kommun måste naturligtvis se till att det finns bad i Brålanda – och Vargön! Om det så ska kosta några kronor.
Vi betalar ju 26 milj kr per år för att några vänersborgare ska kunna spela bandy (och titta på), då kan vi väl betala 171.800 kr för att människorna i Brålanda ska kunna bada?
… annars lär silon, den gamla Toppfabriken, Cypressen, skolan och idrottshallen i Brålanda att börja darra och skaka… Och då inte på grund av tågen som kör förbi utan att stanna…
Funderingar om lite av varje
Det har varit en intensiv bloggvecka. Beskedet om kommunens förlikning med WSP och alla dokument som offentliggjordes i samband med detta tog sin tid. Att läsa alla frisläppta dokument och skriva om dem menar jag. (Se “Arenahandlingarna”.) När Lars-Göran Ljunggren (S) dessutom “talade ut” i TTELA, så kändes det som om detta inte heller gick att undvika att ta upp i bloggen. (Se “Tog Ljunggren (S) konsekvenserna?”.) Och då nämnde jag ändå inte att Ljunggren, enligt initierade källor, “avgick” därför att han fick reda på att det fanns en hel del personer inom hans eget parti, som inte ville att han skulle “toppa listan” efter valförlusten…
Det har varit en ganska intensiv “trafik” på bloggen under veckan. Arena Vänersborg lockar fortfarande många läsare. Inte som bloggarna som på något sätt handlar om Dalsland då, men arenabloggarna “slår” ganska lätt typ fullmäktige- och BUN-bloggar…
Någon enstaka (egentligen bara en enda) har tyckt att det får vara “slut” med pratet om arenan, “den står ju där den står”. Det argumentet har jag hört förut. Men så länge som gökungen sväljer sina 26 milj kr per år (den officiella siffran för nettokostnaden), så är det svårt att bortse från arenan. Det är inte heller särskilt tillfredsställande att ansvarsfrågan till den ekonomiska katastrofen inte heller är löst. (Se “Arenan: Vem bär ansvaret?“.) Jag vägrar att acceptera att ansvaret låg hos den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden.
Men det vet ni. Det har jag skrivit om ett antal gånger vid det här laget.
I TTELA pratade Bo Carlsson (C) också ut. Som den politiskt slipade varg som han är, undvek han alla riktigt kontroversiella frågor om arenaskandalen. Bosse Carlsson var, som ledamot i KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott) under den förra mandatperioden, i högsta grad inblandad och ansvarig för de beslut som Centerpartiet fattade tillsammans med “medregenterna” i Socialdemokraterna. Det handlade både om Toppfrysaffären (1, 2 och 3), Solängen, diarierna och lite annat smått och gott. Förutom arenan då naturligtvis.
Bosse Carlsson är förresten ledamot i KSAU även denna mandatperiod. Trots valförlusten och partiets ”litenhet”. Centerpartiet backade ju från 5 till nuvarande 3 mandat. Bo Carlsson fick ändå sitta kvar – efter ett samarbete, typ, mellan sossarna och de borgerliga partierna. Det bestämdes i december 2010, vid en tidpunkt när socialdemokraterna var kvar i chocktillstånd efter den dramatiska valförlusten och Gunnar Lidell (M) fick bilda ”minoritetsregering”.
Kanske får Bosse Carlsson några frågor om arenan, Topp, diarierna och Solängen imorgon lördag. Då det är Centerpartiets och Carlssons tur att medverka i krogshowen “I valet och kvalet på Teatergränd.
Bosse Carlsson debatterar för övrigt med Folkpartiets Tove af Geijerstam. Det är två partier som på riksplanet är som “ler och långhalm” och som är med och regerar Sverige. På lokalplanet är de dock inte de bästa vännerna. För i Vänersborg är det Centerpartiet och Socialdemokraterna som “ligger i halmen”…
Under de tre senaste mandatperioderna, dvs de senaste snart 12 åren, har Socialdemokraterna och Centerpartiet samarbetat intimt. Innan dess var Centerpartiet, med Bosse Carlsson i spetsen, med och styrde Vänersborg tillsammans med allianspartierna i den nuvarande svenska regeringen, dvs moderater, folkpartister och kristdemokrater.
Det är många som undrar hur länge Socialdemokraterna och Centerpartiet ska fortsätta arbeta och göra politik tillsammans i Vänersborg. Centerns nya partiledare Annie Lööf ligger ju långt till höger i politiken och även om Löfven håller på att styra sossarna åt samma håll (höger), så är det fortfarande en milsvid skillnad mellan S och C på riksplanet. Det känns nog mer naturligt att Centern har sina politiska bröder och systrar i de andra borgerliga partierna än i S. Även i Vänersborg.
Den här diskussionen rör väl också Miljöpartiet i Vänersborg, fast tvärtom. I Vänersborg står Miljöpartiet för en annan politik än på riksplanet. Marika Isetorp och Per Sjödahl har hamnat i knäna på Gunnar Lidell och moderaterna och stödjer fullt ut en neddragningspolitik som drabbar äldre och sjuka, barn och ungdomar.
Men det är klart, i en liten kommun som Vänersborg tenderar personliga relationer, både vänskapsförhållanden och “ovänskapsförhållanden”, att spela en större roll i politiken än på det nationella planet. Tyvärr. Politik borde vara något större än ett forum för personliga relationer… Även i Vänersborg.
Lördagen den 15 februari “drabbar” Socialdemokraterna och Miljöpartiet samman på Teatergränd. Dock utan vare sig Isetorp eller Sjödahl. Miljöpartiet kommer att representeras av Anders Wiklund. Däremot representeras socialdemokraterna av Marie Dahlin.
För fullständighetens skull, när jag ändå skriver om krogshowen “I valet och kvalet”, så avslutas partidebatten med moderaternas Gunnar Lidell och Vänsterpartiets undertecknad den 22 februari. Det gäller nog att köpa biljetter i god tid till denna den avslutande krogshowen. Det sägs att de går åt som riktigt smör… (Inte typ lättmargarin…)
På tal om Dalsland. (Tveksam övergång till nästa ämne…)
Kommunen har gått ut med en annons och efterlyst folk som är intresserade av att driva badet i Brålanda. Den tidigare arrendatorn försöker intensivt att få fram uppgifter om eventuella driftsbidrag och andra faktauppgifter angående badet. Det är nämligen svårt att veta om hon kan driva badet, hon måste först få veta förutsättningarna. I TTELA framfördes ju motstridiga uppgifter från Barn- och Ungdomsnämndens ordförande och en representant för Samhällsbyggnadsförvaltningen.
Det tycks vara svårt att få reda på vad som verkligen gäller. Jag försöker själv få fram uppgifter, men lyckas inte alltid så bra…
Det blir säkert snart läge att återkomma till badfrågan. Precis som till Morgan Larsson och Gläntan. Här hade jag en nästan färdigskriven blogg, som jag lade åt sidan när arenaöverenskommelsen offentliggjordes. TTELA har ju t ex haft en artikel om nedläggningen av Gläntan under veckan och det har varit en del både insändare och debattartiklar. Det kanske är dags att skriva klart bloggen om Morgan Larsson och Välfärdspartiet…
Imorgon har Vänsterpartiet årsmöte och mycket glädjande ökar medlemsantalet och antalet aktiva ganska avsevärt. Det är andra tider än under en period för några år sedan, då vi bara var en 3-4 medlemmar på våra möten.
Kanske vill du också bli aktiv? Är du intresserad av att delta i Vänsterpartiets arbete så är du mycket välkommen. Det är bara att ta kontakt med någon av oss.
Arenan: Vem bär ansvaret?
Arena Vänersborg blev dyr. Mycket dyr. Mycket dyrare än vad det var tänkt…
Kommunfullmäktige satte, när beslutet togs den 20 juni 2007, en prislapp – arenan fick kosta max 140 milj kr. Då förutsattes det också att kommunen skulle få in 20 milj kr i sponsorpengar, dvs arenan skulle bara kosta skattebetalarna 120 milj…
Notan slutade på 280 miljoner kr. Säger kommunen. Jag tror ändå inte att allt är inräknat i denna summa… Typ rondell, vägomläggningar, parkeringar, snöröjning av tak, juristkostnader…
När man läser de frisläppta dokumenten kring arenan och processen mot WSP blir man definitivt inte förvånad över att arenan blev så här mycket dyrare. (Se “Arenahandlingarna…”.) Vi vet också att S Anders Larsson (S) och kretsen kring honom inte heller blev förvånade… De visste redan innan bygget satte igång, att de 140 milj kr som kommunfullmäktige hade anslagit till arenan inte skulle räcka.
Peab hade nämligen räknat på projektet och redovisade sina resultat den 29 mars 2007. Det är 3 månader innan beslutet om arenan togs i fullmäktige! Det här framgår av polisförhör med Bengt Qvillberg, som vid tiden var regionchef på Peab. (S Anders Larsson blev som ni kanske kommer ihåg polisanmäld för arenabygget. Åklagaren lade dock snabbt ner utredningen. Polisen ”hann” inte ens förhöra Larsson… Några förhör hölls dock med andra, därbland Qvillberg. Se också ”Skandalen kring arenan fortsätter!”)
”240 miljoner!”
Sa Peab.
”För dyrt!”
Sa S Anders Larsson.
Peab fick i uppdrag att räkna på ett billigare alternativ. Peab presenterade en ”traditionell” hall med ett platt tak samt lägre takhöjd för 175 miljoner…
S Anders Larsson och några andra, däribland troligtvis också en av de mest entusiastiska tillskyndarna av arenabygget, kristdemokraten Andreas Vänerlöv, visste med andra ord att arenan inte skulle kunna byggas för 140… Det visste de redan när fullmäktige fattade beslutet… Men sa inget…
Och inte räckte pengarna heller…
En stor del av de frisläppta handlingarna handlar om vems fel fördyringen var. Vänersborgs kommun, representerade av Lindahls Advokatbyrå, hävdar att felet ligger hos WSP, WSP anser sig vara utan skuld.
Min personliga uppfattning är att det i grunden inte var WSP:s fel… Även om WSP ibland kanske skulle ha kunnat gjort ett bättre jobb.
Det var inte bara det att S Anders Larsson hade fått Peab:s besked. Vi vet att en grupp personer med S Anders Larsson i spetsen två månader efter kommunfullmäktiges beslut bestämde, mellan skål och vägg, att det skulle läggas på ett entréplan i en andra våning tillsammans med en restaurangdel. Något som inte fanns med i ritningarna när fullmäktige fattade sitt beslut.
Det här var en enormt fördyrande ändring. Och detta beslut fattades inte av WSP…
Dessutom så sa rapporten, som låg till grund för fullmäktiges beslut, att det skulle finnas 18 bärande balkar med väggarna inräknade. De bantades ner till 13. Jag vill minnas att det berodde på att fler loger skulle få plats. Jag är säker på att WSP inte heller hade något att göra med detta beslut. (Jag har fortfarande inte förstått hur denna förändring i konstruktionen inte skulle påverka takets bärkraft.)
När det gäller frågan om skulden, vems felet är, så tycker jag att det är intressant att återigen lyfta fram ett polisförhör. Denna gång förhören som gjordes med kommunens dåvarande kanslichef, juristen Claire Gabrielsson. (Se ”Polisförhören kring Arena Vänersborg”.) Det kan vara bra att veta att förhören med Gabrielsson skedde i december 2009, dvs efter det att arenan var färdigbyggd!
Jag kan emellertid inte låta bli att först återge vad Gabrielsson sa om själva starten av bygget… Som ett komplement till det som har framgått av de nyligen offentliggjorda dokumenten.
Innan arenabygget överhuvudtaget sattes igång på något sätt köptes två viktiga tjänster upp. Enligt Gabrielsson gick det fel redan här.
I polisförhöret säger Claire Gabrielsson, när det gäller en person som var central i bygget, Magnus Bengtsson :
”Upphandlingsunderlag saknas och med tanke på de konsultarvoden som har utbetalats, kan det ifrågasättas om en direktupphandling var tillräcklig för att uppfylla reglerna, eller för att följa kommunens upphandlingspolicy.”
Detsamma gällde beträffande arkitekten Erik Myhrberg. Gabrielsson i polisförhöret:
”Denne var också med vid mötet på Bohusgården i december, men avtal rörande hans företag slöts först 2007-08-01. Här kan tilläggas att kommunen fram till och med den 19 oktober 2009 har betalat ut ca 2.115.000 kronor till Myhrberg.”
Gabrielsson kommenterade också för polisen hur det gick till när WSP fick uppdraget att ansvara för projektledningen:
”…dokumentationen kring denna upphandlingen saknas i Barn- och
ungdomsnämndens diarium.”
Claire Gabrielsson utvecklar sina tankar vidare kring hur uppdraget gick till WSP.
”Direktupphandlingen har genomförts endast genom intervjuer och referenstagningar. Det innebär att det inte har gått ut något allmänt anbudsförfarande. Det finns således riktlinjer och former för hur en upphandling ska gå till. Som exempel på detta kan nämnas att ett förfrågningsunderlag upprättas och annonseras, så att samtliga i branschen får tillfälle att lämna anbud. Dels har det inte skett någon annonsering och dels saknas det ett underlag från intervjuerna och referenstagningen.”
När det gäller skuldfrågan, ansvaret för den ekonomiska “katastrofen”, det som denna blogg egentligen handlar om, sprider kanslichefen Gabrielsson ett “visst”, för att inte ta i, ljus över frågan:
”WSP har aldrig givits någon roll att fatta beslut om vem eller vad som skulle upphandlas. Samtliga avtal har undertecknats av representanter för kommunen, i detta fallet S Anders Larsson och förvaltningschefen Karl-Johan Höjer samt tillförordnade förvaltningschefen Håkan Alfredsson. Utöver de uppräknade har även Peter Nilsson i egenskap av enhetschef undertecknat handlingar.”
Notera gärna:
”Samtliga avtal har undertecknats av representanter för kommunen…”
Claire Gabrielsson gick tillsammans med dåvarande kommunjuristen Andreas Billock igenom samtliga protokoll som förts från produktionsmöten och byggmöten samt en del minnesanteckningar etc. Juristernas utredning lades fram i december 2009.
Jag redovisar ett mycket kort axplock.
- Byggmötesprotokoll 2007-09-13. ”Entrédelen ritas om till två våningsplan, övre plan ska innehålla restaurang”
Juristerna undrar: ”knappt tre månader efter kommunfullmäktiges beslut, vart tas beslutet?” - Byggmötesprotokoll 2007-10-25. ”Gym och träningslokal tas upp.”
Juristerna undrar: ”vem beställer?” - Byggmötesprotokoll 2007-12-20. ”Antalet bågar i stommen har ändrats.”
Juristerna undrar: ”är det antalet loger som växt?” - Byggmötesprotokoll 2008-01-10. ”Byte av fasadmaterial. Plåt blir till parocelement.” Juristerna kommenterar: ”en form av plastmaterial, godkänt av vem? Väsentlig fördyring!?”
- Byggmötesprotokoll 2008-04-24. ”Restaurangfrågan måste utredas.”
Juristerna frågar: ”vem beställer/beslutar”
Från samma protokoll: ”Utformningen av en eventuell restaurang utreds av kökskonsult”
Juristerna: ”beställning? Kostnad?” - Produktionsmötesprotokoll 2008-05-15. ”Markbygg iordningställer gångväg”
Juristerna: ”vem beställer?” - Produktionsmötesprotokoll 2008-07-03. ”Nya ritningar avvaktas”
Juristerna: ”varför är inte ritningar klara när bygget redan är igång — vad har det medfört för kostnader och vem ansvarar för detta, konstruktör, beställare eller projektledning.” - Byggmötesprotokoll 2009-02-12. ”Besked har fåtts vad gäller logerna och restaurangen. Det är klart och skall utföras!”
Juristerna: ”vem har gett besked, vart finns det dokumenterat och beslutat!” - Produktionsmötesprotokoll 2009-02-26. ”Restaurang ska utföras. Loger ska utföras. Kontor del 3 ska utföras, viss ändring av planlösning kommer”
Juristerna: ”vem beställer detta? Detta måste ha påverkat kostnaderna enormt, enligt beslut i kommunfullmäktige skulle detta utformas och utföras inom befintlig investeringsram för barn- och ungdomsnämnden.”
Jag anser att polisförhören tillsammans med de dokument som nu är offentliggjorda, och de protokoll som kommunens jurister gick igenom, ger ett ganska tydligt svar på skuldfrågan.
Kostnaderna löper amok redan från början. Och alla inblandade från kommunen är väl medvetna om detta. De är ju själva med och fattar de fördyrande besluten. Även om inga namn finns med i protokollen…
När jag också läser i de “frisläppta” dokumenten att Lindahls Advokatbyrå vid flera tillfällen påpekar för kommunen att punkten ”ekonomistyrning” saknas i WSP:s uppdragsbekräftelse, så blir ansvaret än tydligare.
Jag tror att några personer med anknytning till kommunen med all säkerhet är ganska glada att kommunen och WSP har förlikats. Tyvärr kommer vänersborgarna dock, antagligen, aldrig att få ett slutgiltigt svar från utomstående, objektiva “experter” om vilka som bär ansvaret…
Kommunen hävdar att det var WSP:s fel, WSP menade att det var kommunens…
Det finns emellertid en utredning kvar, den som Ernst & Young har arbetat med under en längre tid. Denna utredning har tydligen, enligt säkra källor, redan lämnats in till kommunen. Kommunen (Gunnar Lidell?) har dock skickat tillbaka den till Ernst & Young. Av någon anledning…
Kanske, kanske…
Kanske, kanske finns det ett svar på ansvarsfrågan i Ernst & Youngs utredning… Fast i utredningen vill inte tre socialdemokratiska “toppolitiker” medverka…
.
PS. Stig (S) Anders Larsson (S) är på väg in i politiken igen! Klicka här!
PPS. Andreas Vänerlöv är inte på väg in i politiken igen. Han slutade med politik efter valet 2010, då vänersborgarna fällde sin dom över Kristdemokraterna. KD halverades, från 4 till 2 mandat i fullmäktige. Andreas Vänerlövs mest kända politiska uttalande är för övrigt när han i arenadebatten i fullmäktige utropade:
”Det här är en glädjens dag!”
Nu arbetar Andreas Vänerlöv på Länsförsäkringar, arenans ”huvudsponsor”, och är dessutom styrelsemedlem i IFK Vänersborg…
PPPS. Du kan hitta massor av kommentarer och handlingar i original här på Vänsterpartiets hemsida.
Arenahandlingarna…
I tisdags kom Vänersborgs kommun och WSP överens om att sluta bråka med varandra om arenabygget. De lägger helt enkelt ner tvisten om vems fel det var att allt gick åt skogen. (Se ”Arena Vänersborg”.) Det innebär, som TTELA mycket riktigt noterade, att vänersborgarna aldrig kommer att få veta hur utomstående, objektiva bedömare, dvs en domstol, ser på skuldfrågan. Och det kan ju faktiskt vara lite synd. Det hade kanske varit bra om någon hade kunnat peka ut de skyldiga… Å andra sidan är det väl alltid någon som är glad… Typ de skyldiga…
Samtidigt med överenskommelsen i förra veckan, så släpptes alla sekretessbelagda handlingar ”fria”. Nu är allt offentligt.
Det betyder att jag har ägnat en stor del av helgen åt att kolla, skumma, läsa och anteckna mig igenom de 33 arenahandlingarna – där vissa handlingar kan vara uppåt 80-90 sidor… (Synd att man inte kan bli bloggare på heltid. Eller journalist… Eller detektiv…)
De allra flesta handlingarna handlar naturligtvis om rättsprocessen med WSP på något sätt. Och flera av dem kan jag väl på sätt och vis förstå att kommunen belade med sekretess. Det kan vara t ex dokument där kommunens juridiska ombud, Lindahls Advokatbyrå i Malmö, skickar papper till kommunen där rättsläget beskrivs, lagrum förklaras, upplägget av processen presenteras, argument framförs etc.
Några handlingar förstår jag däremot inte alls varför de har sekretesstämplats. Det mest uppseendeväckande av dessa dokument är väl ”arenageneralen” S Anders Larssons (S) så kallade utredning om hur arenan kunde ha byggts billigare, om man känt till kostnadsökningarna.
Varför detta dokument, på en enda A4-sida, hemligstämplades är en gåta. Såvida man inte tillhör konspirationsteoretikerna… Och anar att det kanske var för att utredningen inte tålde dagens ljus av andra orsaker…
TTELA verkar höra till dessa teoretiker… TTELA har skrivit en bra artikel om Larssons ”utredning”. (Kanske kan jag få in debattartiklar i ttela i fortsättningen om jag skriver lite positivt…) Citat från TTELA:
”Den (utredningen; min anm.) har rubriken ”Arena Vänersborg – möjliga besparingar” och konstaterar det tämligen självklara att om man hade byggt en enklare arena hade den blivit billigare. … Några beräkningar om hur mycket de olika besparingarna skulle ha betytt i pengar finns inte i utredningen. … S Anders Larsson konstaterar också att besparingarna hade resulterat i en enklare idrottshall med de konsekvenser som det hade medfört.”
En sak som jag log lite åt, det var när S Anders Larsson i ”utredningen” beskrev konsekvensen av att spara på rastren på arenans gavel:
”Upprörd stadsarkitekt”
Undrar förresten om Stig Anders Larsson fick betalt för utredningen…?
De olika dokumenten i det ”frisläppta” materialet kommer från många olika källor. De kommer från WSP, Markbygg, Ole Torsténi, Pricewater, Bygg-Fast Juridik osv. Det gemensamma med dokumenten, det är att de allihop har lästs, gåtts igenom och granskats av både Vänersborgs kommun och Lindahls Advokatbyrå. Därför kommer jag inte att hänvisa till olika specifika dokument när jag t ex citerar nedan. (Är det någon som vill ha den exakta källan till t ex ett citat, så är det bara att skicka ett mail.)
Det framgår med all önskvärd tydlighet av de tidigare sekretesstämplade dokumenten, att hela arenabygget var ett ”crescendo av kaos”. Från början till slut. Det 
var inte mycket som fungerade.
Fördyringen av arenabygget startade i stort sett innan det första spadtaget var taget. Ja, inte riktigt. Men nästan. Det upptäcktes efter några spadtag, att jorden på platsen för bygget var förorenad…
Men det var inte den stora orsaken till att det mesta gick fel. I ett brev från Lindahl till kommunen, så står det:
”… projektet redan från början har varit otillräckligt genomtänkt och planerat.”
”Otillräckligt genomtänkt planering” innebar att kompletteringar och ändringar fick göras tämligen omgående när bygget kom igång. Många tilläggsbeställningar, så kallade ÄTOR, blev följden.
”… omfattningen på ÄTA har varit ansenlig…”
Det blir dyrt med sådana här tilläggsarbeten. ÄTOR är ofta 20-30% dyrare än vad de hade varit vid upphandling…
”ÄTA listan upptar en väldigt stor kostnad.”
Det beror på att beställaren måste anlita samma företag:
”Skyldig att anlita den redan för entreprenaden kontrakterade entreprenörer.”
Och ofta gick det, tydligen, alldeles för fort när tilläggsarbetena beställdes… Det blev lite av det där ”otillräckligt genomtänkt planering”. Igen…
”Underlagen för äta-rapporterna är generellt mycket bristfälliga och långt ifrån så kompletta att man kan uttala sig med säkerhet om äta-arbetena kan anses vara rätt eller ej.”
Vilka det nu var som beställde alla ÄTOR… Det framgår inte. Bara på ett ställe ser jag en uppgift, ”PN”… När kommunens jurister gick igenom alla mötesprotokoll etc (som också var hemliga under en period) för ett antal år sedan, ställde de precis samma fråga (se ”VÄCK ÅTAL SUNE! (Om polisutredningen av arenabygget.)”):
”vem beställer?”
Det ändras tydligen också en hel del under arbetes gång. Personer, vilka det nu kan vara, tycks komma med nya idéer och förslag till byggarna. Som tvingas ändra och göra om och lägga till…
”Vissa tillkommande arbeten förekom som inte varit med i förfrågningsunderlaget.”
Eller mer rakt på sak:
”Flertalet av äta-arbetena är direkta tilläggsbeställningar pga att beställaren önskat annat utförande eller önskat sig mera funktioner/omfattning.
Ex har B önskat sig stomkomplettringar avseende väggar, gradängbalkar mm i betong istället för i stål som första tanken var. Dessutom ändrade man utförande av ispisten för att få en bättre slutprodukt. Detta bara för att nämna några av de tilläggsbeställningar som beställaren själv orsakat.”
Som juristerna på kommunen frågade sig:
”vem beställer?”
”Vem beställer”? Får vi någonsin klarhet i det? Min uppfattning är att det inte är WSP… Jag tror att beställaren eller beställarna kunde hittas någonstans i kommunhuset…
Ibland var det inte bara så att projekteringen och planeringen var bristfällig. Det kunde också vara rena felaktigheter i underlagen:
”Vid tillverkningen av ispisten upptäcktes i sent skede att beställarens projektering var felaktig.”
Ibland blev det också fel i entreprenaden, i själva bygget:
”Kvarstående besiktningsanmärkningar
… upprätta relationshandlingar, bättringsmålning, dokumentation, rengöring, för korta grundskruv, fel rostskyddssystem på fotplåtar, borttagen knäckavstyvning av bågens underram, fel skruvdimension, muttrar är inte låsta, räcken saknas eller är felaktigt utförda, många brister i rostskydd. … Otätheter i anslutning mellan båge och klimatskärm, takbågar som passerar ut genom klimatskärmen utgör köldbryggor. … Köldbryggorna medför ökad energiförbrukning men kan också beroende på kondensutfällning på stålet innanför klimatskärmen orsaka fuktskador. … Skada i väggelement, slangklämmor saknas, bristfällig montering av plåtbeslag, otätheter…”
Det talas också på ett ställe om att det kan vara fel i en stålstomme…
Jag skrev till Arena-Fritid och frågade om allt detta hade åtgärdats. Man blir ju onekligen lite orolig. Arena-Fritid skickade min fråga vidare till Samhällsbyggnads…
Det var ofta ”snabba ryck” när fel hittades, vilket det ofta gjordes. Då skulle det gå undan. Ibland alldeles för mycket:
”Helt uppenbart är att man inte följt reglerna i LOU för hur upphandlingar skall utföras. Detta har troligtvis också inneburit större kostnader då man inte fått erforderlig konkurrens och därmed bästa pris.”
Det blev också dyrare, just för att allt skulle gå snabbt. Tidschemat sprack tidigt och datum hade ju fastställts både för bilutställning och invigning… Det gällde att skynda på.
”… forceringskostnader för att klara tidplanerna…”
Det är inte bara den byggnadsmässiga biten med planering, projektering osv osv som har misskötts. Det har också den ekonomiska biten gjorts. (Om nu ingen visste det…) Jag som amatör reagerar t ex på att mycket har tagits på löpande räkning…
Det gjorde en viss Ole Torsténi också, som skrev en rapport för Lindahl i december 2011. Torsténi beskriver hur saker upphandlades till ”löpande räkning med budgetpris” trots att fasta priser offererats. Han redogör också för att den dyraste av två elkonsulter valdes, LG Kristoffersson, och att denne konsult betalades löpande – trots att konsultens offert var på fast pris… Torsténi ställer ett antal frågor i sin rapport, tex:
- ”Varför upphandlades inte den billigaste projektören för el?”
- Den beräknade kostnaden var 425.000 kr och slutade på 2.310.000 kr – varför?
Även t ex Stålab hade en del av entreprenaden på fastpris och en del på löpande räkning…
Även Bygg-Fast Juridik skriver om detta i en rapport:
”… när man sedan har produktionen i full gång så tilläggsbeställer man väldigt stora arbeten på löpande räkning. Detta gör att det blir väldigt svårt att urskilja vilket arbete som avser det ursprungliga kontraktet samt vilket som avser tilläggsarbetet. Detta är dock inte entreprenörens fel utan helt och hållet projektorganisationens problem.”
Vem är ”projektorganisationen” kan man undra…?
Arena Vänersborg blev dyr. Väldigt dyr. När man läser de nyligen offentliggjorda dokumenten så blir man dock inte särskilt förvånad…
En stor del av dokumenten handlar, naturligtvis, om vems fel detta är. Vänersborgs kommun, representerade av Lindahls Advokatbyrå, hävdar att felet ligger hos WSP. Och detta försöker advokatfirman leda i bevis. WSP självt anser sig självklart vara utan skuld.
Vems fel det var, det får vi aldrig reda på. Tyvärr. På sätt och vis. Ingen domstol kommer någonsin att döma i fallet… Det kommer dock inte att hindra mig att i en kommande blogg ändå spekulera lite kring ansvarsfrågan…
Jag tänkte avsluta med ett citat från Lindahl daterat den 25 januari 2012. Som förvånar mig lite:
”Av det senaste informations-pm framgår att av kommunen anlitad opartisk konsult har kommit fram till samma sak som Cowi, nämligen att det konstruktionsfel för vilket Stålab ansvarar, i viss mån kan ha bidragit till takraset.”
Visste Länsförsäkringar detta?
Tog Ljunggren (S) konsekvenserna?
Dagen började med lite snöskottning och sedan var det dags att hämta tidningarna. När jag slängde upp TTELA på köksbordet, ungefär som Lars-Göran Ljunggren (S) sa i en radiointervju en gång i tiden att han skulle göra med arenahandlingarna, så ser jag rubriken på förstasidan:
”Jag tog konsekvenserna”
Vilket sammanträffande! Det var ju Lars-Göran Ljunggren som talade ut om arenaskandalen!
Synnerligen intressant.
Jag hann knappt få av mig kängorna, innan jag slog upp tidningen. TTELA skriver:
”Lars-Göran Ljunggren såg sig själv som en syndabock för arenaaffären när han avgick som kommunstyrelsens ordförande i november 2010.”
Och Ljunggren kommenterar med anledning av avgången:
”Jag tog konsekvenserna för att det gått så snett med kostnaderna.”
Jag förstår inte…
Vad då ”tog konsekvenserna för att det gått så snett med kostnaderna”?
Det var val i september 2010. Har Ljunggren glömt, eller förträngt, det? Och i det här valet rasade Socialdemokraterna från 21 mandat i fullmäktige till 12!
Och man kan inte bli vald till kommunstyrelsens ordförande om det inte finns ledamöter som röstar på en…
Det var på grund av socialdemokraternas valresultat, som Lars-Göran Ljunggren tvingades avgå som kommunstyrelsens ordförande. Inget annat.
Och avgå förresten. Lars-Göran Ljunggren avgick inte! Ljunggren satt kvar som ordförande så länge han bara fick… Det vill säga ända till det sista kommunstyrelsesammanträdet den 7 december 2010.
Ljunggren ställde helt enkelt inte upp för omval. (Som han ändå inte hade haft en chans att ”vinna”.) Hur kan Ljunggren få detta till att ta ansvar för arenaaffären?
Jag förstår inte…
Det var vänersborgarna som tvingade Ljunggren att ta konsekvenserna av arenaaffären. Inte han själv…
Den ”partipolitiska” ansvarsfrågan när det gällde arenaskandalen behandlades i kommunfullmäktige den 19 maj 2010. Kommunfullmäktiges presidiums förslag till fullmäktige var att kommunstyrelsens presidium (hänger ni med?) skulle beviljas ansvarsfrihet, men inte Barn- och Ungdomsnämnden. Förslaget var alltså att ingen enda, varken ordinarie eller ersättare, i Barn- och Ungdomsnämnden skulle få ansvarsfrihet.
Lars-Göran Ljunggren gick för övrigt upp i talarstolen och yrkade bifall till detta förslag!
Vänsterpartiet hade ett annat yrkande…
Vänsterpartiet yrkade att fullmäktige skulle bevilja ansvarsfrihet för de ledamöter som hade röstat nej till arenan (däribland jag), samtidigt som fullmäktige inte skulle bevilja ledamöterna i kommunstyrelsens presidium Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet.
Kommunfullmäktige avgjorde frågan person för person…
När det var dags att rösta om mitt (Stefan Kärvling alltså) ansvar, jag som hade röstat ”nej” i både Barn- och Ungdomsnämnden och Kommunfullmäktige till arenabygget, så röstade samtliga ledamöter utom Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledamöter ”ja” – dvs att jag INTE skulle beviljas ansvarsfrihet. (Två kristdemokrater och en moderat avstod från att rösta.)
Lars-Göran Ljunggren röstade själv på att jag var ansvarig för arenaaffären!
Det gjorde för övrigt också Bo Carlsson (C), som också figurerar i dagens TTELA. (Bo Carlsson tycks lägga hela skulden på arenaaffären hos S Anders Larsson. Även om Carlsson lite vagt menar att man aldrig är helt oskyldig ”om du sitter i styret”…)
När fullmäktige skulle rösta om Ljunggrens respektive Bo Carlssons ansvar, så fick dessa personer inte rösta själva. Men samtliga socialdemokrater och centerpartister (liksom resten av fullmäktige utom V och MP, och en M som avstod) röstade för att Ljunggren och Carlsson var totalt oskyldiga till arenaskandalen. De fick ansvarsfrihet.
Vad då att Ljunggren ”tog konsekvenserna”?
Jag förstår inte…
När jag kollade mina anteckningar med anledning av den här bloggen, så hittade jag manus till det tal jag höll i fullmäktige denna kväll, dvs den 19 maj 2010. Jag vill återge en del av det:
”Ljunggren har under hela byggtiden i stort sett dagligen träffat Projektstyrelsens ordförande, S Anders Larsson. De har naturligtvis pratat. Ljunggren har naturligtvis vetat allt som hänt på bygget, ändringar i byggritningar, tillägg, de skenande kostnaderna.”
Den 13 december 2010 ställde min partikollega Lutz Rininsland en fråga till Lars-Göran Ljunggren i fullmäktige. Liksom jag själv. Det var med anledning av att Ljunggren redan då, 3 månader efter valet, tog på sig ”det yttersta ansvaret” (Ljunggrens egna ord) för arenaaffären.
Det var magstarkt redan då. Det var kanske också den outtalade anledningen till att Ljunggrens uttalande blev en riksnyhet – Tidningarnas Telegrambyrå kablade ut nyheten.
Lutz Rininsland frågade vad Ljunggren menade med sina uttalanden och jag ställde en enkel, mycket rak fråga:
”Vad säger du egentligen, vad är det som gäller och vad innebär det att du tar ansvaret?”
Ljunggren svarade Rininsland att han betalade skatt som alla andra…
”Ta ansvar”? ”Ta konsekvenserna”?
Jag förstår inte…
Dessutom är Ljunggrens svar en sanning med modifikation…
Som före detta kommunalråd uppbär Lars-Göran Ljunggren pension från Vänersborgs kommun. Liksom för övrigt också hans arenakompis S Anders Larsson…
Vänersborgs kommun betalar alltså ut ungefär 40.000 kr i månaden till, i mina ögon, de två mesta ansvariga för arenaskandalen.
”Ta konsekvenserna”?
Jag förstår inte…
Ernst & Young utreder på uppdrag av kommunen (och efter en motion från Vänsterpartiet), som jag skrev om alldeles nyligen (se här), ansvarsfrågan i arenabygget. Enligt säkra källor (notera plural-formen) är två av dem som inte har ställt upp för intervju med Ernst & Young just Lars-Göran Ljunggren och S Anders Larsson.
Lars-Göran Ljunggren säger inte mer än han måste till TTELA heller. Men det beror på, menar Ljunggren, att han har skrivit på en förbindelse om att bevara sekretessen kring arenafrågorna:
”Så jag känner mig fortfarande bunden av den.”
Rent formellt kanske Ljunggren har rätt, jag vet inte. De som jag har pratat med menar att alla personer löstes från sin sekretess från och med i tisdags, då också sekretessen på alla dokument togs bort.
I mitt tal i fullmäktige den 19 maj 2010, så sa jag i direkt anslutning till citatet ovan:
”Ljunggren krävde att Gunnar Lidell skrev på en sekretessförbindelse innan han fick information om arenan. Känslig information om tillkomsten av arenan. Känslig information om kostnaderna. Så känslig att Lidell måste skriva på ett tysthetslöfte…”
Gunnar Lidell hade berättat om detta från talarstolen.
Det är väl en ödets ironi att Ljunggren inte har lösts från den tystnadsplikt som han själv införde…
Lars-Göran Ljunggren är inte längre kommunalråd. Han är dock fortfarande politiskt aktiv. Ljunggren sitter inte bara i fullmäktige, han har också andra kommunala uppdrag:
Dessutom är Ljunggren ersättare i Kunskapsförbundet Väst sedan den 1 januari 2013.
Lars-Göran Ljunggren tänker fortsätta i politiken. Inför det kommande valet står Ljunggren på plats nr 16. Kanske räknar dock inte Socialdemokraterna med att få 16 platser i kommunfullmäktige nästa mandatperiod…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer